V Och Övriga Riksdagiset

Jag erkänner, jag har aldrig känt någon större sympati för vänsterpartiet. Flum blandat med ett totalt förakt för sådana rättigheter som ägande har varit deras kännetecken hittills. Under den falska flaggan av demokrati förespråkar man på flera samhällsplan ett övertagande av det ”fina och solidariska” offentliga, ofta sånt som har tagit generationer att bygga upp som t ex bankväsende. Frågar man om dessa känsliga frågor får man undvikande svar, det mest sensationella var Jonas Sjöstedts svävande respons på om frågan om han fortfarande var kommunist. Svaret blev att han kände sympati för idéerna, men förstod det omöjliga i att kräva dess genomförande då han inte hade folkflertalet bakom sig. Han tar alltså inte avstånd från idèerna, bara att genomföra dem.
Också partiets tidigare kontakter med kommunistiska diktaturer väcker ingen som helst sympati hos mig, tvärtom. Han visade dock snart sitt rätta ansikte  när han lät skriva brevet som förklarade för alla företag som idag verkar inom välfärden, vad som skulle hända vid en vinst för vänstern.

Jonas och BrevetJonas skrev ett brev med förtäckta hot som bara en god kommunist kan Foto: DI

Nu har dock en ny dimension i deras galenskap dykt upp, den som handlar om ett totalt förakt för det som kallas demokrati. Att valet inte gick (v)äl kan man väl lugnt säga, nu får de dessutom bara sitta vid sidan av och titta på genom att passivt ge sitt stöd. Inte undra på att frustrationen är total vilket tog sig uttryck i Rossana Dinamarcas tilltag på måndagen då den nya riksdagen samlades för första gången efter valet. Ska man kanske rent av kalla församlingen riskdagen hädanefter? Eller möjligen riksdagiset?

På måndagen skulle en ny vice talman väljas, nominerad var Björn Söder (SD) eftersom de är Sveriges tredje parti. En ny talman ska också väljas och nominerad där är socialdemokraten Urban Ahlin.  Min enda kommentar om detta är att Björn Söder är väl fritt fram att välja om man nu vill det och likadant med Urban Ahlin. Jag frågar mig dock varför talmannen måste ha partipolitisk tillhörighet istället för att vara neutral och varför är det sedvänja att välja en person ur det segrande lägret till talman? Det borde vara en oberoende person, kanske till och med tjänsteman, som omgiven av strikta regler i grundlag förbjuds från att ta politiskt färgade beslut. Som det nu är kan man misstänka att talmannen agerar i sitt partis intresse, snarare än landets vilken partifärg talmannen eller kvinnan än har.

URBAN AHLINUrban Ahlin blir ny talman bara för att han är sosse….. Foto: SVT 24

Björn Söder….och Björn Söder blir ny vice talman Foto: boktipset.se

Tillbaka till Dinamarca. Riksdagen ska vara landets högsta beslutande organ. Den representerar oss utåt och är vårt ansikte i internationella sammanhang tillsammans med regeringen och statschefen som är kungen. Allt enligt våra grundlagar. Det innebära att de riksdagsmän och kvinnor som väljs, ombeds att följa ett visst protokoll och vissa regler. Dessa kan innefatta t ex klädkod. En omständighet som Dinamarca idag måndag, valde att göra en ny tolkning på för att kunna stå upp på sin och partiets egna lilla barrikad. Ett faktum hon förstås förnekar. Det som kommer att bli svårare för henne att förneka var att hon gjorde samtidigt våld på den goda tonen i politiska diskussioner av bara farten. Det som hände går nog till historien som t-shirt gate. När riksdagen samlades skymtade tishan fram med texten ”SD=Rasister”. Inte förbjudet men däremot olämpligt och definitivt inget som främjar lyhördheten i det offentliga samtalet. Respekten för meningsmotståndare är i politiken ett grundkrav, vad man än tycker om deras åsikter.

Rosanna DinamarcaRossana Dinamarcas omtalade tisha Foto: Aftonbladet

Rasister eller inte rasister är inte en del av problematiken i hennes och vänsterpartiets tilltag, det är istället det faktumet att hon inför en ny dimension i debatten. Ett offentligt samtal där påståenden blir detsamma som sanningen och nedsmetningen blir en del av diskussionen är inte en debatt, det är ett misstänkliggörande. Där det borde finnas respekt, finns nu istället bara en avgrundsdjup skiljelinje som knappast kommer att gynna samtalet. Tvärtom så kommer nog denna att både intensifieras och infekteras efter tilltaget. Dinamarca borde lära sig den eviga läxan att för att få respekt måste man också visa respekt själv. Utan denna lilla men viktiga ingrediens kommer aldrig samtalet att handla om mer än dumheter och invektiv. Förloraren är demokratin men framför allt sans och förnuft i debatten. Tilltaget kommer dessutom att göra att sympatierna för SD ökar på sina håll när människor nu kan säga att ”Titta, så beter sig makten inför det folk uttrycker”. Istället för infantila påhopp borde kanske Rossana ägna mer tid åt att göra något åt problematiken med att folks misstro mot de etablerade partierna nu har ökat genom hennes och vänsterpartiets agerande.

För problemet är fortfarande detsamma. Polariseringen i samhället och det ökande misstänkliggörandet kommer som ett brev på posten när olika grupper i samhället bor i olika områden, går på olika skolor, besöker andra affärer och enbart talar sitt egna språk. Segregeringen som har byggts upp under trettio till fyrtio års tid är nu så akut att något måste göras. Det som samhället och dess institutioner har misslyckats med, betalar nu både utrikes födda och svenskar för i dagens Sverige. SFI [Svenska För Invandrare; författarens anmärkning] som med ökande svårigheter pga minskade eller för få resurser ska tillgodose grundläggande kunskaper, människor som inte ens förstår hur vårt samhälle fungerar och de som till och med i sin förtvivlan vänder sig till de som vill slita sönder allt som har byggts upp är ingen god grund för ett samhälle att stå på. Där borde Rossana och alla andra i riksdagen göra en insats med det som dom är till för – att besluta. Istället väljer alltså vänsterpartiet att fördjupa konflikten i samhället med politisk retorik som mest liknar fäktande med väderkvarnar och det är bara dumt. För det som Sverige behöver är enighet och uppbyggnad, inte mer misstänkliggörande och fler sprickor.

FrankrikePolarisering av ett samhälle gynnar bara dumheten Foto: marxist.se

Ett annat problem med hennes tilltag är att hon nu har öppnat upp för att offerkoftan ska åka på igen. Hon ursäktar ju nämligen sitt ställningstagande genom att påpeka att hon som utomlands född känner sig kränkt av SD. Hon har ju därmed valt själv att se sig själv som först och främst Icke-svensk, ett faktum som motsägs av det faktumet att hon bor, verkar och arbetar i Sverige. Hon borde med andra ord först och främst se sig som svensk, inget annat.
Hon har dessutom legitimerat samma syn hos personer som likt henne inte är födda här. Man ska se sig som utlänning när man borde se sig som svensk och som sån har man den självklara rätten att vara kränkt. Därför måste man markera mot den rasism som SD uppvisar mot dem. Ett resonemang som med andra ord inte bara är kontraproduktivt, utan också leder helt fel. Klyftan kommer därmed att vidgas, inte minskas av hennes och vänsterns tilltag. Ett beslut som spelar SD rakt i händerna igen.

Fast resonemanget är i mina öron helt galet, hur kan SD vara rasister mot dem som faktiskt är svenskar? Svensk är inte längre en fäbojänta som i folkdräkt skuttar ner från kullen ivrigt jojkande med getterna i släptåg. Visst, Jimmie försöker rida på den bilden med sina framträdanden, men det ska nog snarare ses som en del av den politiska retorik som alla partier har. Borde inte i samma anda i så fall Rossana och hennes partikamrater en gång för alla klippa banden till ytterlighetsvänstern istället för att indirekt eller direkt gulla med dem?

Lill BabsDags att ändra bilden av Sverige både för höger och vänster Foto: Bergman Typepad

Men det blev nog ty(v)ärr ännu värre för partiet idag. Deras iver att ”föra kampen” tog sig uttryck i att man till och med ville frångå det som är praxis i svensk politik, dvs sätta sig över den demokrati vi lever i. Handlingen bestod i att man vid talmansvalet och valet till vice talman, ville lämna den tidigare praxisen att utse kandidaten till vice talmansposten från det tredje största partiet dvs SD. När man inte fick som man ville gick partiet vidare med att begära en sluten omröstning istället för en öppen votering. Votering går till så att man i riksdagen trycker på en knapp ”Ja” eller ”Nej” till det som ska röstas om, i det här fallet om vice talmansposten och kandidaten Björn Söder. I en sluten går det däremot till så att varje ledamot måste skriva hur hon eller han vill rösta, lägga denna röst i en urna och sedan måste den räknas, kanske till och med räknas igen för att säkerställa resultatet.

Det var för att fördröja, inte fördjupa demokratin partiet begärde förfarandet. För om omröstningen skulle ta längre tid, skulle man kanske kunna skjuta upp beslutet. Fördröjer man beslutet har man tagit billiga poäng eftersom man då kan säga ”Vi tog striden”. Återigen förgäves dock, resultatet var redan givet då Björn Söder inte hade någon motkandidat (!). Valet tog därmed flera timmar längre än det var tänkt. Denna metod kallas filibuster, och syftar till att ramponera en process med t ex bullshit-förfarande och t ex långa tal för att sabotera för dem man inte delar åsikt med. Mer om händelsen från SVT Nyheter. Därmed gjorde vänsterpartiet den demokratiska processen till något som mest liknade polsk riksdag, ett uttryck som kanske borde döpas om till svensk riksdag?

Polsk RiksdagPolsk Riksdag föder inte tilltro, motsatsen heter ansvar Foto: Metro

Avslutningsvis ska jag inte bara ge skit åt Rossana. Genom att bara peka finger vänsterut gör man bilden endimensionell då krisen i dagens riksdag är värre än så. Jag skulle till och med vilja påstå att det som hände i går var ett skolexempel på hur djup krisen för ALLA de etablerade partierna är. Förutom vänsterns papegojlika omtjatande av voteringar i all oändlighet, kom nämligen en minst lika dyster och tragisk demonstration från moderaternas Sofia Arkelsten. Genom att först riva sönder valsedlar märkta ”Björn Söder” och sedan lägga upp hela spektaklet på Twitter har hon uppvisat osedvanligt dåligt omdöme. Ta debatten Sofia, övertyga folk med argument – inte idiotiska tilltag som detta. Det enda du har visat med detta juvenila tilltag är att den politiska mognaden i riksdagiset inte är särskilt hög. Ett faktum som än en gång skvallrar om att nyval stundar väldigt snart, och då finns risken att både du Sofia och du Rossana blir av med jobben. Det vore faktiskt det bästa som kunde hända efter den veritabla orgie i politisk omognad som uppvisades.

RöstsedlarSofia Arkelstens sönderrivna valsedel med överrubrik från Twitter Foto: DN

Löjesguiden vill med denna artikel nominera Vänsterpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. De har inte bara gjort bort sig med Dinamarcas t-shirt eller försöket att använda filibuster, man har också sanktionerat tilltaget genom Jonas Sjöstedts uttalande. Också socialdemokratin borde skämmas eftersom också de har uttryckt stöd för tilltaget. Ja, till och med valda delar av riksdagen har över en natt förvandlats till en enda stor kindergarten, nåt som bloggen WTF Toklandet också bloggar om. Också bloggaren Jussi H Lundell skriver om det demokratiska övergreppet mot SD i godhetens och demokratins namn.
Motiveringen lyder: För att ni med er handling med all tydlighet visar att ni inte förstår verkligheten och den situation landet befinner sig i nomineras ni till priset ”Foliehatt of the Year”. Istället för att ta debatten och få folk att ändra åsikt, har ni nu istället stärkt dem i övertygelsen eftersom ni har gjort SD till offer och spottat på folks tankar och känslor. Ni har därmed visat att det etablerade partisystemet går mot sotdöden. Ert agerande visar också att ert parti och fler med er borde läggas ner och förpassas till den politiska historieboken.”
Också övriga partier särskilt socialdemokraterna och moderaterna nomineras till priset. Motiveringen lyder: ”Ni nomineras för att båda era partier uppvisar den rätta politiska omognaden och i Sofia Arkelstens fall den rätta dumheten, när ni ger ert bifall till de idiotier som uppvisades i gårdagens riksdag. Ni håller med stormsteg på att göra båda era partier till politiska relikter med ert stöd och er handling. Ett faktum som med er benägna hjälp visar att de etablerade partierna i få fall återspeglar de känslor och åsikter folk hyser.”

Annonser

Utförsbacken I Raketfart

DN har snabbt blivit ett tillhåll för det jag hatar allra allra mest, den politiska konformismen. Den åsiktskorridor där tanken som borde vara fri, stängs in och minimeras till något som troligen skulle försvinna helt i den nålfiltsmatta som täcker denna korridors golv. På  tidningens sidor trängs snart sagt alla Sveriges mest pk:istiska journalister om att få framföra den ena tesen efter den andra som alla omges av en aura av Sovjetgalenskap. Den sjunker längre och längre ner i ett moras av misandri, DDR-inspirerat frihetsideal och statssocialistiska små tankegångar som får vem som helst att vilja emigrera. När tidningen inte själv producerar sina tankevurpor, står ytterligare en kader av välvilliga och nyttiga idioter i kö om att få uttrycka sina lika lågstående idéer. Förvånansvärt många av dessa kommer från vår ”fria” och oberoende forskning. Ett inte alltför konstigt förhållande eftersom forskning  i dagens Sverige i sina delar är en hemvist för politiskt och ideologiskt färgad tankegods som vi känner igen allt för väl. Tidningen håller helt enkelt på att lida den intellektuella sotdöden. Likt den bulldogg den är, släpper den naturligtvis inte greppet och istället presenteras i söndagens utgåva ytterligare en av alla dessa begåvade och väl genomtänkta artiklar.

Den senaste i raden utgåvor av detta i ord förtäckta Sovjettänket publicerades i söndagens DN under rubriken ”debatt”. Jag använder citattecken eftersom jag känner att ordet ”debatt” i DN:s värld har antagit en karaktär som snarare andas ”dekret”. De två artikelförfattarna, Stefan Jonsson – professor i etnicitet  vid Linköpings Universitet och Elena Namli – professor i etik vid Uppsala Universitet, har båda skapat en om möjligt än vidrigare skapelse än den artikel som SVD publicerad i lördagens utgåva. Den andades ju yrkes- och åsiktsinskränkningar i skolan som jag skrev om i blogginlägget  ”Utförsbacken”.

Elena NamliElena Namli skrev artikeln……..Foto:SVT

Stefan Jonsson……tillsammans med Stefan Jonsson Foto: DN

Redan i inledningen av artikeln som handlar om hur SD ska bemötas av etablissemanget (vad annars?), ställs frågorna på sin spets. Hur ska valresultatet hanteras? Hur ska man inom etablissemanget (läs: svensk vänster; författarens anmärkning och åsikt) förhålla sig till att SD fick tretton procent av väljarnas röster? Ska man ens respektera detta val?
Svaret kan bara bli ett Stefan:
I en demokrati är tanken att man ska lyssna lika mycket på andra, som man lyssnar på de med likartade åsikter eller sig själv. Man diskuterar och debatterar, men man förbjuder inte och man försöker absolut inte att nervärdera folks val. Tanken på att folk har rätt att uttrycka tankar och idéer, är i en demokratisk stat okränkbar.

I grundlagen finns dessutom en portalparagraf som lyder: ”All offentlig makt utgår från folket”. Det står med andra ord INTE: ”All offentlig makt utgår från Södermalm eller därifrån man kan hitta likasinnade. Journalister, pseudoprofessorer, proffstyckare och kravallkombattanter är en liten klick befolkningen med den självklara rätten att bestämma allt, även över de kretiner som röstar på SD”. Jag tycker det verkar som om ni båda – Stefan och Elena – behöver damma av kunskaperna om demokrati och dess olika grundbultar.

DemokratiArtikelförfattarnas syn på demokrati? Foto: Göransalltmöjligt

Dessutom passar Stefan och Elena på att göra våld på definitioner vilket får ödesdigra konsekvenser. I följande stycke anar man en drastisk förändring av begreppet rasism som genast skärper till vem som är och inte är detta:
”Huruvida det är etnicitet, kultur eller religion som påstås göra människor olika spelar här mindre roll. Det avgörande är att olikheterna ursäktar eller rent av uppmuntrar till att vissa utesluts från rättigheter som andra har. Denna rasism existerar och växer i dagens Sverige. Den drabbar invandrare och flyktingar liksom unga svenskar som växer upp i segregerade områden och av många ”medborgare” uppfattas som icke-svenskar.”

Låt oss bena ut det där: Idag är definitionen på rasism och jag citerar SAOL (Svenska Akademins Ord Lista): ”Åskådning som hävdar att olika människoraser har olika värde och bör ha olika ställning i samhället”. Inget i definitionen nämner kultur eller religion. Däremot ingår etnicitet i begreppet rasism eftersom vi en gång för alla har bestämt att inget finger får pekas mot grupper av människor baserat på deras härkomst. Detta kallas hets mot folkgrupp och är med all rätt förbjuden i lag. Ingen ska behöva mötas av glåpord bara för att man tillhör en etnisk grupp.

Författarna har dock inskränkt begreppet när de i ordet ”rasism” frångår den rashierarkiska definitionen för att i stället lägga in kultur och religion. Det är framför allt det första jag genast får problem med.
Tänk dig själv, jag kritiserar kvinnlig omskärelse och jag skriver att jag tycker att det är hemskt att detta i några få fall också genomförs här i Sverige. Helt plötsligt skulle jag alltså vara rasist därför att jag kritiserar en kulturell företeelse genom att tycka att den är fel. För mitt uttalande skulle jag kunna bli åtalad och dömd.
Skulle jag välja att här på bloggen skriva om att hederskultur inte är okej, skulle jag kunna bli åtalad för hets mot folkgrupp enligt denna definition. Jag skulle också kunna råka ut för ett tryckfrihetsmål där mina ord ligger i vågskålen och frågan vad jag får och inte får skriva aktualiseras.
Mer om detta intressanta fenomen som omdefinitioner av ord och om artikeln i stort, hittar du på Jussi H Lundells intressanta blogg.

DefinitonerDefinitionerna är viktiga annars kan det gå som i artikeln Foto: Levande Historia

De båda fortsätter sitt resonemang. ”Vi menar att spridningen av rasismen är utbredd i dagens Sverige och Europa.” Vidare skriver dom: ”Den [rasismen; författarens anmärkning] bygger snarare på att människor av olika skäl är till den graden olika att detta legitimerar att de ska hållas isär och behandlas olika.” Att partier runt om i Europa argumenterar för den första linjen, den att hålla isär, stämmer. Den gemensamma faktorn mellan Front National, Vlamsblok, Folkpartiet för Frihet och Demokrati (lett av Geert Wilders i Nederländerna) och SD är en skeptisk inställning till om människor kan dela en gemensam grund i ett land att stå på. Bättre då att hålla isär folkgrupperna enligt dem med sådana åsikter.

”Behandlas olika” är däremot ett påstående jag skulle vilja höra de två utveckla. Det är nämligen något mer problematiskt att påstå något sådant, särskilt som Jimmie Åkesson har spenderat en halv valrörelse med att hävda allas lika värde. Utomlands, i framför allt Frankrike och Nederländerna, har man en något annorlunda bild. Både Geert Wilders och Marine Le Pen argumenterar mer i den andan där man bland annat med stor iver smutskastar människor från muslimska länder. Ett misstag också Jimmie gjorde i valrörelsen, men bilden är som sagt lite mer komplex där. Partiet har också en nolltolerans mot rasistiska handlingar och uttalanden som också det gör bilden allt annat än så klar artikelförfattarna vill göra gällande. Med andra ord saknas nyansen i den analysen och istället blir den bara en endimensionell dumhet i svart och vitt som inte säger mer än att också artikelförfattarna lider av fördomar.

Det som artikelförfattarna blandar ihop är följande. I dagens Sverige håller något på att hända och detta är att i kölvattnet på att etablissemanget har misslyckats med att skapa jobb, växer klyftorna och motsättningarna. Grupp ställs mot grupp och den konflikt som då skärps, förstärks av ett utanförskap i områden som mest liknar enklaver och som utgör en perfekt grogrund för än mer konflikt. Detta leder till en negativ spiral med både sämre skolresultat, kriminalitet och sämre levnadsförhållanden. I slutänden leder det till att folks oro utmynnar i ett röstbeteende som speglar deras ökade farhågor, ett faktum SD skickligt fångar in. Detta ska alltså INTE blandas ihop med den rasism artikeln talar om, grovt vilseledande skulle jag vilja påstå. Oro och rasism är inte samma sak helt enkelt.
Både inom EU och i Sverige trycks det frenetiskt på bromsen, men ingen kommer på den geniala tanken att man också måste gasa för att kunna satsa offensivt. Blanda inte ihop dessa två helt olika fenomen Stefan och Elena.

KonflikterKonflikter leder snart till splittring, rasism är däremot nåt annat Foto: Ubuntutoolbox

Fortsättningsvis kommer den ena dumheten efter den andra ur den penna som skrev artikeln. Ta följande exempel:

”Det ena är att många som röstar på Sverigedemokraterna bara visar sitt missnöje med den etablerade politiken. Det andra argumentet är att de som stämplar Sverigedemokraterna som rasistiskt ifrågasätter SD-väljarnas grundläggande rätt, nämligen rätten att fritt uttrycka sina politiska preferenser i en demokrati.

Båda argumenten inkluderar en problematisk sammanblandning mellan respekten för allas lika rätt att ha åsikter och idén om att alla åsikter ska respekteras. Denna sammanblandning spelar Sverigedemokraterna i händerna.”

I Stefans och Elenas värld är alltså demokrati något relativt, något man måste pröva vid varje tillfälle. För genom att skriva ”…..respekten för allas lika rätt att ha åsikter och idén om att alla åsikter ska respekteras” skiljer de båda på begreppet demokrati och delar in detta i två grupper. Resultatet av deras tänkande blir att i ena stunden har vi rätt att tycka, men i andra stunden är det inte säkert att alla åsikter kommer att respekteras (?????).

I själva verket är det precis tvärtom. Respekten för idén om att alla har rätt till en åsikt, hänger intimt ihop med idén om att alla åsikter ska respekteras. Denna tes går att sammanfatta i ett enda ord – ”Pluralism”. Ordet betyder helt enkelt att alla, ALLA, har rätt att uttrycka en tanke, åsikt eller värdering genom ett parti eller en organisation som för denna representerar denna grupps värderingar. Alla tankeströmningar, alla politiska partier och alla ideologier som formas av tankeströmningarna är och förblir tillåtna. Inget inte ens Stefan och Elena kan ändra detta faktum som är en av hörnstenarna i demokrati.

PluralismPluralism innefattar allas rätt till åsikter, tankar och att få uttrycka dessa Foto: Armradio

Naturligtvis måste det finnas begränsningar också. Man kan t ex inte kränka enskilda grupper eller individer i demokratins namn med tillmälen eller genom fördomar som man med argumentation cementerar. Problemet är att den typen av lagstiftning redan finns. Det kallas t ex ”hets mot folkgrupp” så din tanke har redan lagstöd Stefan och Elena. Det ni inte säger med er artikel, är att ni inte nöjer er med att dessa lagliga möjligheter. Ni vill helt enkelt gå längre, så långt att vi kommer att hamna i ett rent Kafka-likt helvete.

Vill man inte lyssna till ett budskap stänger man antingen öronen eller så kastar man sig in i debatten med målet att med ARGUMENT tala om varför opponenten har fel. Man kastar fram FAKTA som talar för den egna saken, man citerar stora tänkare och man hänvisar till exempel från andra länder, men man inskränker ALDRIG rätten att uttrycka sig eller uttala sig i olika frågor. Man gör inte ens detta med förment pekande på FN-stadgar eftersom en sån uttolkning som skribenterna gör, den att SD går att stämpla som rasistiskt, i grunden är ifrågasättbar.

DebattDebatten är forumet för diskussion där man argumenterar Foto: Aftonbladet

Det något haltande resonemanget fortsätter. Utifrån uteslutandet av vissa tankar, men inte alla, går Stefan och Elena vidare. Eftersom SD är rasister, trots att detta påstående alltså är tveksamt, ska det demokratiska begreppet ändras så att vissa tankar inte längre ska kunna rymmas inom dess ramar. Jag finner denna tanke fascinerande Stefan och Elena. Inom ramarna för demokrati vill ni göra inskränkningar i det som är demokrati (!). Raderna ”Vi menar att rasistiska åsikter aldrig bör respekteras i en demokrati. Det är i stället nödvändigt att erkänna att demokratin är sårbar. Ifall det finns risk att rasistiska värderingar normaliseras i den politiska processen bör demokratin värna om sig själv med hjälp av ett starkare minoritetsskydd och skärpta åtgärder mot rasistiska yttringar.”

Min tolkning: Om det styrande flertalet finner så, stämplas en tanke åsikt eller ett politiskt parti som rasistiskt. Stämplas det som detta är det att betrakta som ett övertramp på FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter och svensk lag som följer denna. Det är därför något man kan förbjuda dvs skapa ett åsiktsförbud. Vem som ska göra dessa delikata avvägningar och vilka kriterier som ska gälla för en sån bedömning är höljd i mörker i er artikel. Så jag tvivlar, djävulen döljer ju sig som bekant i detaljerna och dit vill få gå när de får reda på vilka konsekvenser det kan orsaka.

DjävulenDjävulen döljer sig alltid i detaljerna Foto: Bodega Partybutiken

Jag måste erkänna att jag hittills har varit alldeles för naiv i min kritik av alla dessa Don Quijote-lika typer som med en dåres frenesi fortsätter att tala om alla problem utom de rätta. På det sättet var denna artikel ändå upplyftande. Det är däremot skrämmande att se att det finns de som tror på det de själva skriver. Skrämmande är det också att de i sin ihärdighet fortsätter att argumentera för användandet av grundläggande demokratiska regler och principer som verktyg att inskränka demokrati i förslag och debatt. Att det ändå är just Stefan Jonsson och Elena Namli som sätter sina namn till artikeln är kanske inte så ologiskt trots allt. En av deras närmaste vänner och kollega heter Mattias Gardell. En person som också han har gjort sig känd för en hel del antidemokratiska tendenser som när han och Maria Sveland dök upp i Nordisk Rådet och försökte få kritik mot feminism förbjuden i de nordiska länderna. Stefan Jonsson har också tidigare uttalat sig om att böckerna ”Lilla Hjärtat” och ”Tintin I Kongo” är djupt kränkande, rasistiska och bör därför förbjudas. Är det nån annan än jag som hör ekot från en annan tid med en annan ideologi bakom pamfletterna?

BokbränningBokbränning tillhör en annan tid (?) men gör censur det? Foto: Wikipedia

Löjesguiden vill därför nominera Stefan Jonsson och Elena Namli till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För den frenesi och uppfinningsrikedom ni i er iver visar när ni med smarta omskrivningar vill inskränka och kringskära demokratiska fri och rättigheter, nomineras ni till priset. Ni har båda visat att ni ändamålen alltid helgar medlen och att ni därmed gör er till fullfjädrade antidemokrater.”
Också DN nomineras till priset, nomineringen lyder: ”Ni nomineras till priset ”Foliehatt of the Year” för den ärlighet ni visar när ni bakom liberala tankar misstolkar och omformulerar detta ideologiska tankegods. En uttolkning som snart andas lika mycket frihet som den Kim Jong-Un uppvisar. I detta syfte har ni inte bara lyckats att knyta kontakter med externa antidemokrater och antiliberaler, ni har dessutom anställt dem.”

Uförsbacken

I min stilla enfald trodde jag att vi kanske befann oss mitt i den utförsbacke jag hittills har ägnat mig åt att beskriva. Den backe där attackerna mot demokrati, det fria ordet och den fria tanken alltmer har intensifierats. Ack vad jag bedrog mig, vi har redan kommit ner i dalgången – till skymningslandet – till den jämmerdal Sovjetmedborgare en gång befann sig i. Jag skulle till och med vilja säga att vi i våra delar redan är inne och tassar på det som kallas diktatur och mitt exempel hittar jag på lördagens debattsidan i SVD.

Göran Brante och Maria WibergDe båda författarna till den otäcka artikeln Foto: SVD

Myndighetssverige och andra magiska små underverk svänger sig gärna med små modeord. Ett av dessa är ”värdegrund”, ett ord som ska beskriva på vilka tankar och värderingar en verksamhet ska vila genom att beskriva dessa. Tyvärr är det ibland också ett kodord för ”censur”, ”demokratiska inskränkningar i fri- och rättigheter” därför att det som beskrivs exkluderar tankar och åsikter på ett direkt eller indirekt sätt. Så kan man t ex smyga i att folk med tankar som återfinns hos t ex SD, inte hör hemma i delar av  det offentliga rummet. Med andra ord, folk med ”fel” åsikt kan utestängas och till och med få yrkesförbud. Detta är inte en fri fantasi, det är dagens Sverige och djävulen döljer sig som alltid i detaljerna. En detalj som ett litet ord.

Utgångspunkten för debattartikeln är väl valda delar av den svenska läroplanen och framför allt den del som går under rubriken ”Skolans värdegrund och uppdrag” som återfinns på skolverkets hemsida. Här nämns formuleringar som ”Inse de värden som ligger i den kulturella mångfalden inom landet”, ”barn som tillhör de nationella minoriteterna och barn med utländsk bakgrund får stöd i att utveckla en flerkulturell tillhörighet”, ”alla som verkar i skolan ska hävda de grundläggande värden som anges i skollagen och i denna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dem”, ”främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser”.

RevolutionärVärdegrunder kan snabbt bli verktyget för åsikts- och tankeförtryck

Dessa formuleringar kan nog säkert en betryggande majoritet av vår befolkning ställa upp på, det är nog få som skulle säga att de INTE ställer upp på dem. Dessutom gör de flesta av oss en distinktion mellan det vi privat tycker och det vi ger uttryck för i vårt yrkesliv. Det är t ex inte förenligt med grundlag t ex att säga följande: ”Vi har fått reda på att du Nisse, har gett uttryck för nyliberala tankar på din fritid och vi tycker inte att det är okej i din yrkesroll här på fritidshemmet. Du är härmed avskedad.” Samma principer ger till och med personer skydd från en sån registrering, brott mot detta skulle sända landet in i en spiral av åtal i internationella domstolar såväl som förhandlingar i inhemska diton. Ändå är det precis dit artikelförfattarna vill gå.

ÅsiktsregistreringÅsiktsregistrering – Snart på en skola nära dig? Foto: Dispatch International

Maria Wiberg är lärare i samhällskunskap (!) och Göran Brante är lektor i pedagogik vid Göteborgs Universitet. I lördagens SVD skriver de i sin debattartikel (samma länk som ovan) om just vikten av att utestänga personer som sympatiserar med SD ur skolan, att de helt enkelt inte skulle få söka sig ens till utbildningar än mindre få jobba i skolan. Artikelförfattarna utgår i sitt resonemang från att personer med sådana åsikter inte heller ställer upp på skolans värdegrund och dess formuleringar (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!).
För att kunna vidta en sån åtgärd måste man dock göra en sak och denna är inte alldeles oproblematisk.

LäraryrketLärarrollen ska vara politiskt neutral, ett faktum artikelförfattarna missar

För att kunna få en sån bild måste man kartlägga vilka åsikter folk har. Vid antagningar till t ex lärarutbildningar eller ansökan till lärartjänst måste man fråga om man hyser sympatier med SD:s åsikter, i det dagliga skolarbetet måste man kartlägga vilken grundsyn lärarna har. Detta strider helt klart från allt vad grundlag heter. De går i sin artikel till och med så långt att de menar att med de åsikter SD har kan man inte jobba med något yrke i skolan eftersom man inte ställer upp på värdegrunden. Inte ens vaktmästare skulle SD:arna tillåtas att bli alltså.
Om vi istället utgår från att en lärare berättar för sina elever att man är sympatisör med SD:s idéer, har den personen som gör det fortfarande ett problem. Det är inte tillåtet att påverka och forma elevers tankar med de egna åsikterna. Det ställer nog de flesta upp på, också folk som sympatiserar med SD.

Men vänta nu……är det sista inte precis det som händer i vänsterns värld? Runt om i landet har vi ju t ex genuscertifierade dagis som också de omfattas av skolans värdegrund. Särskilt populära är dessa dagis av någon anledning på Södermalm i Stockholm. På dessa dagis får våra små telningar lära sig att det finns en könsmaktsordning och att denna manifesteras i något som kallas ”patriarkatet”. Dessa dagis har en genuspedagog vars uppgift är att se till att pojkar inte leker på pojkars vis, och att flickor inte heller de leker på ett för flickor alltför traditionellt sätt. Nån som börjar ana hur otäckt detta egentligen är? En företeelse som man dessutom kan misstänka kommer att accelerera med Gustav Fridolin som utbildningsminister, han har ju länge tryckt på vikten av ”jämställdhet” i skolan. Jag ska ge dig en utmaning Gustav, om du nu blir vår nye utbildningsminister förstås, du borde lagstifta bort ALLA lärares möjlighet att påverka sina elever politiskt. Detta därför att det definitivt förekommer. Ett litet vittnesmål om detta från Twitter:

primatwit01primatwit02primatwit03

 

Lite mer om genuspedagogiken och delar av dess läror kan man läsa om på den ypperliga bloggen Genusdebatten.

GenuspedagogMarks kommun vill inte ha genuspedagoger Foto: Ericssoniubbhult

Att två personer varav en är lärare i samhällskunskap (!!!!!) inte har grundläggande kunskap om att vårt samhälle ger människor demokratiska fri och rättigheter är otäckt, ja rent skrämmande. Att de sedan ger uttryck för de inskränkta och fördomsfulla tankar de ventilerar i tidningsartikeln andas en så otäck syn, att jag skulle vilja säga att med de där två ens ute på skolgården ligger vårt samhälle med vår demokrati risigt till. Att en av dessa dessutom kan lära ut sina hattifnattiga tankegångar (???????) sänder såna rysningar ner i mitt fotabjäll, att man kan tala om konvulsioner.

SkräckSå här såg jag också ut efteråt Foto: Dessnerts Ditt & Datt Blogg

Löjesguiden vill härmed nominera Maria Wiberg och Göran Brante till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För att ni med er artikel på ett klarsynt och konkret sätt visar hur man i praktisk handling ska kunna omvandla åsiktsfriheten till en rännil, nomineras ni till priset. Ni har med artikeln visat ett modigt exempel på hur en framtida statssocialistisk skola ska kunna utformas och hur vi som medborgare med våra åsikter ska kunna kväsas.”
Jag – Freakshow Fredrik – noterar också tacksamt att ni båda bakom goda ord som ”demokrati” och ”mångfald”, gömmer era öststatsrelikter till tankegångar. Ett tänkande i Potemkinkulissernas anda av rang. Jag gillar också hur ni i artikelns sista stycke fjärde randen använder ordet ”hen” och hur ni därmed avslöjar vilket läger ni tillhör och i vilken politiskt färgad utbildning ni båda har gått i.

 

Andra artiklar jag tycker du ska läsa i ämnet:

Susanna Varis skriver om samma artikel

Hon skriver också om skolans roll i att motverka könsrollsfällan

Bloggen Genusdebatten skriver om hur andra delar av våra institutioner och lärosäten genomsyras av samma syn som präglar artikelförfattarnas

Genusdebatten har dessutom skärskådat det otäcka fenomenet genuspedagoger

Förfabricerad Feminism

Grunden för västerländsk kunskap sedan 2000 år kallas vetenskap. Denna kunskapsbank består av många olika discipliner med många olika specialområden inom varje ämnesområde. Inom varje del finns forskning, det är den grundbult som förser oss med kunskap och som tar fram nya rön. Sådana rön formar också vår verklighet, inom medicin kan det leda till ändrade behandlingsformer och inom historia kan det leda till att nästa upplaga av skolböcker skrivs om med nya fakta.
Motsatsen till kunskap/vetenskap/forskning har många namn. Pseudovetenskap är vetenskap som säger sig vara vetenskap, men är det inte därför att den tar fram fakta utan att se till hela eller ens ibland till delar av verkligheten. Motsatsen till vetenskap kan också kallas fördomar, det är den kunskap som vilar på rena påhitt eller förutfattade meningar om verkligheten.

VetenskapVetenskap bygger på mätbara och bevisbara fakta – lögner på påståenden Foto: LNU

Tyvärr lever vi i en tid då delar av det som idag kallas vetenskap håller på att formas till något betydligt mer otäckt än det tidigare har varit. Visst finns exemplen från historien. Stalins förkärlek till ”vetenskapsmannen” Lysenkos tokiga teorier om genetik är ökända, också vetenskapsgrenen Frenologi som ledde fram till ”kunskapen” om människors olika värde. En ”kunskap” som till sist ledde fram till Hitlers galna idéer om över- och undermänniskor. Men få gånger i historien har vi mötts i vardagen av så många tokerier i vetenskapens namn som är fallet nu. Denna så kallade vetenskap, den är nämligen inget annat än en illa dold ideologi med en politiska agenda, kallas genusvetenskap.

LysenkoTrofim Denisovich Lysenko – Pseudovetenskap personifierad Foto: Wyred

Utan att gå in för mycket på detaljer så har denna ”vetenskap” anammat något som kallas postmoderna teorier. För att göra en lång historia kort, går dessa teorier bland annat ut på att man aldrig behöver bevisa en tes utan det räcker med att påstå något så är det sant. Detta bryter mot grundläggande forskningsmoral/etik/regler/stipulat som har formats under århundraden för att idag ha formats till regler som varje seriös forskare håller sig till. Men om man kommer dragandes med dessa ”regler” för dess så kallade ”vetenskapsmän och kvinnor”, har de bekväma svar på lager – regler ikring vetenskap är en manlig förtryckarteknik. Därmed avfärdar forskningsgrenen all annan vetenskap och upphöjer sig själv till en forskningens Rolls Royce, trots att den är en antivetenskap som inte står Lysenko långt efter. Frågan är om den inte till och med passerar Lysenkos tokerier.

I denna ”vetenskaps” namn har en rad stolligheter framkastats, alla med den gemensamma nämnaren att man vill bevisa att samhället är uppbyggt av ett så kallat patriarkat. Detta patriarkat ligger bakom all världens ondska, lite grann som judarna en gång gjorde i propagandan eller som det mystiska Illuminati gör i konspirationsteorier som florerar både på nätet och i folkmun. Den senaste teorin kring patriarkatet slängdes fram förra året i programmet ”Vetenskapens Värld” på SVT, SVT som för övrigt är högfäste för många av genusteorierna där de omsätts till så kallad journalistik.

Jonas Sjöstedt PatriarkatetI see dead people – I see stupid people och nu ser vissa patriarkatet också

”Vetenskapens Värld” egna hemsida förklaras teorin som i stort säger att kvinnor är kortare än män därför att flickor i spädbarnsålder förfördelas negativt av att de får mindre näring och att detta skulle gynna pojkar som får mer på flickornas bekostnad. Ett påstående som saknar bevis eftersom påståendets enda källa är observationer av alldeles för litet antal fall för att kunna kallas signifikant, men vem bryr sig om det. Det räcker ju med att påstå så är det sant. Reptilsnabbt var också de alltid så objektiva journalisterna där för att marknadsföra teorin som nu hade fått ett eget liv. Ja, till och med ärevördiga nyhetsprogram som Aktuellt och Rapport slog upp ”nyheten” som ett förstasidesstoff. Fortfarande saknades alla bevis för att detta skulle vara sant, men vad gjorde det man behöver ju fortfarande bara påstå något tillräckligt många gånger så är det sant. Så här malde det på. Snart blev hela denna otäcka kökkenmödding intäkt för att detta inte bara var ett påstående eller en teori, nej det var ju dessutom sant.

Rebecca & FionaPatriarkatet – ett påhitt med ett eget liv Foto: VMalmö

I feministiska kretsar hade redan lika med-tecken satts. På diskussionsforum utgick man från denna ”sanning” som den vore självklar. På olika bloggar refererades nyheten som alldeles sann trots att alldeles för många frågetecken omgav teorin. Den som trodde att det hela skulle lägga sig bedrog sig gruvligt. Men det skulle faktiskt bli värre än så, mycket mycket värre. För om tillräckligt många fortfarande i artiklar och på bloggar visar vad man tycker, kan man ju säga att alla inte riktigt är övertygade om den vetenskapliga riktigheten i påståendet. Det blir helt enkelt lite Piltdown Man-syndrom över hela debatten. Dags då att övertyga dessa stackars tvivlare och vem skulle kunna göra detta bättre än en lagom naiv och redan ideologiskt övertygad journalist. Turen gick till tidningen Metro, där finns ju så många glada och lättlurade feminister som i journalismens namn skriver vilken dynga som helst. Resultatet blev Lisa Magnussons artikel, läs särskilt det tredje stycket.

Lisa MagnussonMetros krönikör Lisa Magnusson

Feminism i Sverige har nu fått en ny käpphäst att slå klorna i och exploatera, allt annat är ju lögn, förtal och hat. Offerkoftan ska till varje pris på även om priset skulle kunna gå under beteckningen ”lögn”. Dumheterna staplas på varandra och ingen har kommit på den fantastiska och revolutionerande tanken att hela detta teoriverk kanske måste understödjas med en av vetenskapens grundstenar, den som kallas ”bevis”. Ett påstående är inte ett bevis, vare sig det framförs av SVT genom Vetenskapens Värld eller Lisa Magnusson. En lögn eller ett falsarium är konstant, det kan inga påståenden i världen ändra på.

En hemsk tanke slog mig till sist, denna artikel är ju som att underteckna en dödsdom. För i feminismens värld är inte bara alla påståenden sanna, sanningarna är ju dessutom okränkbara och den regeln förbryter man sig inte emot. Gör man det är man ju en vit Cis-man som till varje pris får betala för sin okänslighet. Så nu kommer jag väl att brinna i den feministiska motsvarigheten till helvetet, allt detta därför att jag ifrågasätter istället för att bara godta. Nu kom min offerkofta på, jag kan inte säga att den var bekväm. Trots det väljer jag att sticka ut hakan. För i min värld är en lögn en lögn, enkelt och koncist.

LögnLöjesguiden vill härmed nominera Lisa Magnusson och Vetenskapens Värld till priset ”Foliehatt of the Year”. Nomineringen för Lisa lyder: ”För din osvikliga journalistiska fingertoppskänsla att hitta lögnerna och framställa dessa som sanning. Det är med stigande förnöjsamhet vi beskådar det narrspel du kallar fakta.”
För SVT och Vetenskapens Värld lyder motiveringen: ”Er hängivenhet för att använda skattebetalarnas pengar till att skapa en allt annat än oberoende television i statspropagandans tjänst, är minst sagt beundransvärd. Med journalistiska blå dunster lyckas ni med lögner och ren propaganda förleda och förvirra. Allt för att skapa den rätt tänkande medborgaren alla socialister eftersträvar.”

 

Läs mer om den politiserade forskningen i feminismens tjänst på följande bloggar:

WTF Toklandet skriver som vanligt med en vass penna om kön och ätande ur ett Södra Törnssnårsperspektiv

Tanja Bergkvist skriver om hur dina skattepengar används i ”forskningen”

Susanna Varis skriver vasst om hur till och med vissa politiker har svalt ”forskningens” alla dumheter

Också Susanna Varis har bloggat om genustrumpeten som fick en halv miljon i forskaranslag

(S)olidaritet (V)ar Det Ja

Den här valrörelsen har varit ett enda långt exempel på marknadsföring. ”Närodlad Politik”, vad säger det? Ingenting om sakfrågorna i varje fall. I andra fall har det hetat ”Vård, Skola och Omsorg” som har trummats in i våra medvetanden, en fråga som har blivit livsavgörande för vänsterkrafter i landet. Man vill framställa sig som solidariska och medmänskliga, det har varit hela poängen. Men det är heller inte alltid som denna bild är sann. Vi har ju sett exempel på vad delar av samma vänster är kapabel till när de har hotat meningsmotståndare, smetat ner desamma i tidningsartiklar och mediereportage, kartlagt människor med annorlunda åsikter för att de har ventilerat dessa och till sist ställt till med lite hederlig revolutionärt uppror i form av kravaller. Motsatsförhållandet borgare = Okänsligt odjur Socialdemokrat/Miljöpartist/Vänsterpartist=Finkänsliga och lyhörda är en bild som är långt ifrån sann. Det visar inte minst dagens exempel som är hämtat från den ”solidariska” ”arbetarstyrda” kommunen Södertälje.

Sankt RagnhildSödertäljes stadsvapen föreställer helgonet Sankt Ragnhild, men är ledningen helgon?

Om man som jag dagligen snabbt går igenom en del av nyheterna från landet i stort, hittar man ibland en del guldkorn. Från Södertäljeposten kom följande nyhet in. Ett exempel på inte bara hur lite solidaritet betyder för dagens vänster, nej också ett exempel på ett misstänkt maktmissbruk. Låt oss börja historien.

SödertäljeSolidaritet i praktisk handling? Artikel från Södertäljeposten 140925

 I Södertälje styr V, Mp och S i en ohelig allians som har gjort att de har kunnat utöva maktmonopol i decennier. Ett faktum som har lett till exempelvis hög skatt, faktiskt ett av Stockholms läns högre skattesatser. Ändå hittar man åtminstone ett fall (ett fall för mycket!) där kommunens tveksamma metoder syftar till att spara in pengar på den enskilde. En metod den politiska retoriken alltså påstår bara händer i en borgerligt styrd välfärd, ett skrämmande påstående efter följande historia.

Julia är förståndshandikappad, det innebär att hon rent utvecklingsmässigt står på ett barns nivå. Det innebär många saker som sätter p i vardagen. Hon förstår inte vad hon själv säger och konsekvenserna av detta, hon kan få panikattacker särskilt över förändringar i vardagen och hon måste därför ha ständig tillsyn, hon förstår inte begrepp som tid och rum och hon kan inte ta hand om sina vardagliga behov. Ett klassiskt fall där insats alltså borde vara självklar, men inte i fallet Södertälje. Istället inträffar följande historia.

Boel GodnerBoel Godner (S) är Södertäljes kommunalråd Foto: Östran

Julia fick assistansstöd, dvs hjälp i hemmet som fanns dygnet runt – allt för att hon skulle kunna ha det egna boendet hon hade sedan ett par år. Efter en tid blev hon dock lämnad ensam, hon hittades rödgråten och frusen av en granne som tog henne till statdshuset i stan. Efter händelsen bestämde sig Julias föräldrar för att hon i varje fall tillfälligt skulle flytta hem. Beslutet bidrog till att Julias föräldrar nu var ansvariga för dottern och hade därför också vårdnadsansvaret, dvs de var nu tvungna att sköta dotterns dagliga vård. Detta gjorde att ingen av de båda nu längre kunde jobba som normalt, de hade ju nu dygnet-runt ansvar. Södertälje kommun ville nu skjuta över allt ansvar även i en juridisk mening på föräldrarna och påbörjade därför en utredning. I denna intervjuades Julia utan biträde eller föräldrar närvarande trots att hennes tillstånd INTE medger att man förlitar sig på svaren. Hon får frågor om vad hon klarar och inte klarar av i vardagen, saker som hon inte är kapabel att avgöra. Ändå blir svaren en del av grunden i den utredning som senare läggs fram. Till sist går vårdansvaret över till föräldrarna, ett beslut som alltså bland annat  hennes svar låg till grund för.

handikappHandikappshjälpen har delvis krackelerat, mycket pga kostnader Foto: Aftonbladet

Föräldrarna försöker nu få beslutet ändrat men upplever att man möts av den kalla handen av kommunens ansvariga tjänstemän. De valde därför att ta kontakt med en advokat som skulle föra Julias talan. Madelen Rosblom blev Julias nya taleskvinna. Att det juridiska ombudet förde Julias talan berodde på att hon i juridisk mening inte är omyndigförklarad. Det första hon gjorde var att upprätta en fullmakt som gav henne rätten att föra Julias talan. Väl framme vid ett senare möte med kommunens ansvarige tjänsteman, möts dock också hon av kalla handen. Anledningen är att tjänstemannen utan juridisk prövning, underkänner fullmakten och därmed Madelen Rosbloms rätt att föra talan i ärendet (!!!!!!?). Hon utestängs därför från mötet. Ett beslut som är ytterst tveksamt om tjänstemannen ens kan ta, eftersom endast en domstol kan underkänna ett ombudsförhållande. Det skulle eventuellt också kunna strida mot förvaltningslagstiftningen paragraf 9.
Tjänstemannens förklaring lyder att denna inte är beredd att sätta sig i ett möte med Madelen Rosblom (!!!!!?????????). Denne väljer dessutom medvetet (?) att missuppfatta ett ombuds roll i processen och dennes rätt att närvara.

ombudEtt ombuds roll är att jämna ut styrkeförhållandet mellan parterna Foto: Apbco

Konflikten och motsättningen mellan parterna får nu snabbt en ny dimension. Tjänstemannen hävdar plötsligt att Julia, som inte är kapabel att ta egna beslut, inte kan utse ett ombud – hon är ju inte mogen den uppgiften. Julia är däremot enligt kommunens tjänsteman kapabel att svara på frågor hon inte kan svara på och i de svaren göra bedömningar hon inte heller är förmögen att göra. En ganska snäv tolkning som bara en part kan vinna på med andra ord.

Hur hela den här historien slutar vet ingen, några slutgiltiga beslut är ännu inte fattade. Klart är dock att när pengar står på spel, är alla medel tillåtna. Till och med när man är (S)olidarisk är det inte alltid man kan låta bli att trampa folk på tårna och ta beslut som inte alltid står i överensstämmelse med lagars intentioner. Det är med andra ord långt ifrån ord till handling emellanåt.

byråkratiByråkrati kan vara fyrkantigt och tveeggat – Bra, men också dåligt

Löjesguiden vill med denna artikel nominera Socialdemokratin och Södertälje Kommun till priset ”Foliehatt of the Year”. Nomineringen för sossarna lyder: ”För er förmåga att demonisera och samtidigt skapa hyckleriets högsäte i den välfärd ni både hjälper men ibland stjälper, nomineras ni till priset.” Nomineringen för Södertälje Kommun lyder: ”För ert uppvisade förakt för rätt och rättvisa men förmåga att ge sken av något annat än det som ges vid handen, nomineras ni till priset.”

Aftonbladet Igen

Aftonbladet gör det mest hela tiden, bort sig alltså. Deras sensationslystnad och journalistiska lågvattenmärken i kombination ser genast till den saken. Ibland tar de till ”kändisknepet” för att skapa en extra stor snackis ikring sina idiotier som för att se till att de lättformade ska gå att stöpa om till ”den rätta läran”. Tanken och ordet är i Sverige av idag satt på undantag och fördumningen fortsätter med oförtruten kraft.

Den senaste i raden av dessa mindre seriösa artiklar är signerad Alex Schulman. Huka er, han tar i från hälsenan när han i Aftonbladets och sin egna artikel beskriver den avgående borgerliga regeringen som ”oansvarig”. Ska jag försöka mig på en recension av Alex och Aftonbladets insats kommer jag nog fram till slutklämmen att båda bör läsa på hur vårt statsskick fungerar innan man uttalar sig.

Alex SchulmanAlex Schulman har skrivit en artikel (?) Foto: Resumé

Om vi börjar från början Alex. En avgående regering har avsagt sig ansvaret, det är därför de avgår. Visserligen har de ansvar till dess att en ny regering är utsedd, men de är avgående och därför hamnar ansvaret oftast i ett slag limbo. Istället glider initiativet och ansvaret över till den som får talmannens uppdrag att bilda en ny regering, i det här fallet Stefan Löfven därför att han leder det i valet största partiet. Det är upp till honom att både ta ansvaret för regeringsförhandlingarna och att sondera terrängen med de andra för att se vilket alternativ som verkar mest trovärdigt. Under tiden sköter den gamla regeringen det dagliga arbetet. Men det är oftast ett arbete som sköts på halvfart, detta för att man dels avvaktar ett resultat och dels därför att det inte längre är särskilt aktuellt att t ex sjösätta nya reformer och förslag. Det ligger liksom i sakens natur Alex.

Fredrik ReinfeldtEn regering avgår, en annan tar vid – så fungerar systemet Foto: Expressen

Det den gode men alltför okunnige Alex missar är dels att dessa sonderingar sköts bakom lykta dörrar, det är kutym i svensk politik. Därför vet vi inte vad som har sagts och gjorts, utom det som läcker ut som hörsägen. Att dra slutsatser utifrån detta är som att påstå att Mona Lisa målades av Bruno Liljefors för det har man hört på ryktesvägen. Ett faktum som borde stå klart till och med för Alex Schulman. Det andra Alex missar när han påstår att ”Alliansen har ägnat veckan åt att smälla igen varenda dörr de har fått syn på”, är det politiska spelet som också det är en del av ritualen. Ett partis primära uppgift är att få ut så mycket av sin egna politik det någonsin går, ungefär som det är ett företags uppgift att se till att vinsten blir så stor som möjligt. Allt annat vore tjänstefel. Att därför gå ut i tidningar och säga att inget samarbete är aktuellt, måste ses som en del av en förhandling där man vill sätta press på motparten för att få ut mer av sin politik innan man bara godtar en parts agenda.

RyktenRyktesspridning är inte vad regeringsförhandlingarna behöver Foto: Capello.nu

Det sista Alex missar är tonen i artikeln. Tror du Alex att din store idol och förebild Stefan Löfven kommer att tacka dig för att du försvårar hans arbete? Jag skulle inte tro det! För att genom att sänka ribban till den nivå där man börjar använda invektiv som ”Fy fan för er” som argument, det är då man visar att motståndarna har allt att hämta genom att skruva upp kraven eller helt och hållet kasta in handduken. De flesta blir nämligen inte så vidare välvilligt inställda av att få något som din artikel drämt i ansiktet.

Tänk efter Alex, om du kom hem och hade handlat vi säger blodpudding men möts av fruns fördömande ”Fy fan vad du är vidrig som köper det jag inte vill äta” skulle du då känna en större lust att handla den närmaste månaden? Svaret är återigen ”nej”! En del, kanske inte du som är så fin och solidarisk, skulle till och med inför situationen tänka att ”Aldrig ska jag göra den där otacksamma kvinnan en tjänst igen” och det är lite så en förhandling fungerar. Slår man på motståndaren utan att denna har gjort något annat än det som är deras uppgift, att få ut så mycket som möjligt ur en förhandling, så skruvar de antingen upp sina krav eller drar sig ur.

KonfliktVarje förfluget ord i en debatt eller konflikt har en konsekvens Foto: Styrelse & ledarbloggen

Sen har vi förstås hela biten att du som person framställer dig själv som lite lagom infantil när du kör med sådana skamgrepp, men den nesan får du stå för själv och ta eget ansvar för. Jag kan väl säga så mycket att det inte ger det mest stabila intrycket jag har sett hittills Alex.

När du därefter kopplar ditt påstådda oansvar till politikerföraktet som frodas i landet, har du missat en väsentlig poäng. Den situationen har alla de etablerade partierna bidragit till, också Socialdemokratin, när de struntar i folks känslor och åsikter och istället kör sitt egna race vilket oftast leder till att de kommer på kollisionskurs med något som kallas verklighet. Sanningen är att de politiska partierna och folket i allt mindre grad lever i samma verklighet, ett öde du delar med politikerna Alex. Du kan ju börja med att titta på Stadshuset där du bor dvs. Stockholms innerstad och fråga dig hur väl det hattifnattsgänget som ska styra där representerar resten av landet. Det är ju S+V+MP+ F! som ska ta över där, att F! och V deltar i samarbetet gör att i varje fall jag aldrig mer ska rösta vänster. Det är min verklighet Alex, jag tycker inte om deras politik och jag kan inte ens tänka mig ett indirekt röstande på dessa två.

PolitikerföraktPolitikerföraktet har sina alternativa förklaringar Foto: Dagens Lindström

Löjesguiden vill härmed nominera Alex Schulman till priset ”Foliehatt of the Year”. Nomineringen lyder: ”För din oförmåga att med relevanta och respektfulla argument föra debatten på ett sådant plan, att inte ens valrörelsen är jämförbar nomineras du härmed till priset. Du har med din artikel visat att antidebatten definitivt har vunnit både terräng och popularitet. Därmed har du i ett slag fört in fördumningen och oförmågan att kunna hålla dig till fakta i det offentliga samtalet.”

När Hat Blir Fint

När hat blir fint får man inte kritisera det. När hat blir rumsrent mot vissa, är det bara andra som får använda den. Så tycks vissa hattifnattar resonera, sanningen är att inget hat är okej men det går dessa vissa förbi. Det är den tydliga läxan vi kan lära oss av de senaste dagarnas något förvirrade och inte minst fascistoida debatt från vissa håll. Det började med pride-gate i Falun där en viss osedvanligt osmaklig banderoll såg dagens ljus. Denna banderoll fångade några extra ögon och höjde ett antal ögonbryn, den fick helt enkelt vissa att reagera och det med all rätt.

Pride FalunDen beryktade banderollen Foto: Tommy Hanssons Blogg

Trots de goda intentionerna och de någorlunda sansade tongångarna i debatten ifrån de som kritiserade, var detta kanske det sista de borde ha gjort. Att kritisera är förbehållet dessa vissa få, men inte andra. Särskilt inte om de enligt postmodernt tänkande är en del av förtryckarapparaten och den stackarn som hatar bara en del av en utsatt och stigmatiserad grupp. Så det fina hatet skulle hållas fint, även om det var ofint. Dags för stormtrupperna med andra ord. För trots att vi har åsiktsfrihet och yttrandefrihet är det ju bara vissa som åtnjuter denna ynnest. Allt i enlighet med de galenskaper som kallas postmoderna teorier som så många inom svensk vänster har anammat för att kunna utöva fint och rättfärdigt hat och samtidigt stoppa andra från att yttra sig. Nu hade alltså pride-rörelsen blivit indragen i denna kökkenmödding.

Tidningen DT (Dalarnas Tidningar) kunde snart avslöja att SSU Dalarna med sin distriktsordförande (!) hade kastat sig in i debatten. Sofie Eriksson ville med sitt inlägg inte kritisera de som hade skrivit banderollen, hon ville inte heller rikta kritik mot Prides ledning för flathet eller för den delen slå ett slag för att hat bör hållas utanför debatten – Nej, hon ville kritisera LUF (Liberala Ungdomsförbundet; Folkpartiets ungdomsförbund) för att de hade valt att publicera den smaklösa bilden. Hon anklagar dem för att smutskasta hela pride och menar att publiceringen inte ”Står upp för allas lika värde”. Snälla Sofie, det är ju just det publiceringen gör.

Genom att visa hur smaklös och låg argumenteringen är från vissa håll, visar man också att det finns människor till och med inom pride som INTE står för allas lika värde. Man pekar med bilden också på vikten av att alla andra som står för allt annat än det som bilden visar, måste stå upp för just allas lika värde. Kom ihåg att även människor som har röstat på SD eller borgerligheten är människor, ett faktum banderollskaparna tydligen inte tyckte.

Sofie ErikssonSofie Eriksson försvarade det oförsvarliga Foto: DT

Pride är inte i stort ett hemvist för hatet, det förstår jag också. Där finns människor som också dom tror på allas lika värde, men det är inte dem vi pratar om. De vi pratar om är de som försöker att förringa, sopa under mattan och som vill få oss att tro att det som har hänt i själva verket aldrig har hänt trots att det har har det. För trots alla goda intentioner, har det nästlat sig in företeelser som inte är okej också i dessa led vad du än försöker att försvara det med Sofie. Tyvärr är detta inte det enda tecknet på att inskränktheten och hatet har nått också Pride.

Nästa exempel och med vilken flathet ledningen för arrangemanget uppvisar, inträffade i det stora huvudtåget i Stockholm.
I tåget gick en rad organisationer för att visa sitt stöd, en av dessa var den judiska församlingen i Stockholm. Buropen och busvisslingarna som mötte dem talade sitt tydliga språk, twitterströmmen också den. Anledningen till tilltaget var vissas koppling mellan judar, staten Israel och denna stats krig på Gaza-remsan mot palestinierna och deras ledning inom Hamas. En koppling som tyvärr är fullständigt bisarr då alla judar inte ställer sig bakom Israels agerande, men vad gör det när det fina hatet ska ventileras. Twitterinläggen och en arg replik (vem har inte rätt att bli det efter ett sånt påhopp!) finns att läsa på bloggen ”Sverige är inte världens navel”. Lägg särskilt märke till att en av tillskyndarna av försvaret för handlingen, är ingen mindre än ”komikern” Martin Soneby. Man kan också läsa om hatet som mötte judarna i SVD:s artikel om påhoppet.

Martin SonebyMartin Soneby – Talesperson för antisemitism?

Fast tyvärr är exemplen fler än så. Enskilda eller enstaka organisationer har i Prides namn under årens lopp begått en del andra övertramp. Vem kan förbise organisationen Ofogs försök att 2012 försöka utestänga poliser och militärer från att gå i paraden utan att ledningen återigen reagerade. I nättidningen Sourze kan man läsa om händelsen. Så jag är ledsen Sofie, men taket är inte alltid så högt ens i Prides organisation, en rörelse som vill framhäva att de står för tolerans och kärlek men som alltså i sina delar står för något annat. Och nu har det alltså hänt igen, den här gången är det lika ookej som då men inget tycks hända. Istället lägrar sig tystnaden och den interna kritiken mot delar av den egna rörelsen (LÄS: ABSOLUT INTE ALLA) där en rejäl debatt skulle behövas efter det inträffade. En debatt som alltså istället lyser med sin frånvaro.

Löjesguiden vill härmed nominera SSU Dalarna, Pride och Martin Soneby till nomineringarna till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen för SSU lyder: ”För er envisa kamp för det ”goda” hatet där ni har försvarat det oförsvarbara. Demokrati tycks för er vara en rätt för vissa att säga vad de vill, medan andra inte ska säga någonting alls.”. Motiveringen för Pride lyder: ”Er oförmåga att markera är talande. Det är bättre att ha vänner som väcker uppmärksamhet och vinner tidningsrubriker, än att ha vänner som håller sig till schysta spelregler för alla men aldrig skapar kontroverser. Ni har därför gjort er till en organisation som delvis har legitimerat det oförsvarliga hat som finns därute. Motiveringen för Martin Soneby lyder: ”För dina nedsättande och hatiska twittermeddelanden är du ett föredöme för all typ av hat och ringaktning. Allt från Israel, judar och artisten Timbuktu, som av dig kallats ”bög”, får sig en skopa av det fina och rättfärdiga hatet. Du har därmed blivit en talesman för just detta ”fina” hat som inte alltid är så roligt som din konstiga konstiga infall antyder.”

Andra bloggar där man med fördel kan läsa mer om Banderoll-gate:

Susanna Varis skriver om den skeva bild som ligger bakom

Bloggen Frihetssmedjan skriver om det demokratiska problemet med påhoppet.

Hoforsbloggen tar också den föredömligt upp diskussionstråden till varför tilltaget är ett problem.