Är det inte fantastiskt! Om du eller jag har gjort något dumt tillstår vi antagligen detta. Journalister däremot har i varje fall ett fall hittat en ny liten teori som ska ursäkta andras misstag. Den som larmar om någon annans tillkortakommanden är plötsligt den som har gjort fel. Lite samma andas barn som man körde med förut att om man kritiserade feminismen var man per definition både kvinnohatare och anhängare av Breiviks manifest. Följ med in i minst sagt skrämmande värld där svart är vitt och tvärtom.
Det var i Aftonbladet den 19/10 som artikeln signerad Eva Franchell publicerades. I artikeln driver Franchell tesen att ”mobbningen” som ju bara är berättigad kritik mot Åsa Romson i själva verket handlar om att hon är kvinna. Enligt tesen får Romson klä skott för den olagliga färg hon använde på familjens båt trots att det var sambon som köpte färgen. Kanske borde Eva Franchell stanna till lite redan där för att reflektera. Om hon hade gjort det hade hon kommit fram till den revolutionerande tanken att när Åsa Romson konfronterades om färgen gjorde hon ett PÅSTÅENDE om att det skulle varit sambons dåliga kunskaper som hade fällt avgörandet. Om Åsa Romsons påstående hade varit sant, varför använde hon ändå färgen mot bättre vetande?
Om kritik mot Romson är kvinnofientlig, vad är detta Eva Franchell?
Eva Franchell framhärdar dock genom att komma med nästa påstående. Åsa Romson har fått klä skott för att det nu har avslöjats att en av hennes medarbetare har dömts för narkotikasmuggling. Mig veterligen har ingen diskussion eller debatt påstått att Åsa Romson borde klandras för valet av medarbetare, däremot har media ställt Stefan Löfven till svars för det dålig valet. Tack dock för tipset, jag har hittills inte bloggat om knarkaffären men det dåliga omdöme som måste ligga bakom kommer definitivt att bli underlag till ett inlägg.
Vissa hamnar på kåken för sina brott, andra får jobba i Rosenbad Foto: Fanpop
Kvinnor döms hårdare kläcker hon ur sig härnäst. Har Eva Franchell helt och hållet glömt den behandling och den skärseld hennes kollegor i media ställde till med i våras för att hänga Jimmie Åkesson? En behandling som dessutom fick honom sjukskriven för utbrändhet? Här andas inte artikeln en enda stavelse av ånger eller ens nämner övergreppet. Har hon förbisett den veritabla skitstorm Björn Rosengren genomgick när hans dikeskörningar avslöjades? Eller varför inte den fullständigt vedervärdiga scen som hennes kollegor ställde till med i tv när dåvarande trafiklandstingsrådet för Stockholms län Elwe Nilsson kölhalades genom att ett tiotal ”oberoende” journalister ställer sig och skanderar ”avgå” ett antal gånger och filmar hela scenen? Låt mig dra en slutsats åt dig Eva, kvinnor döms hårdare i din högst fria fantasi. Kritiken mot Åsa Romson har varit mer än berättigad och kan knappast kallas överdriven, det detta handlar om är att en person med ”rätt” åsikt återigen inte får kritiseras. Om man däremot heter Jimmie Åkesson får man behandlas hur som helst utan att vare sig Eva Franchell eller någon annan journalist lyfter ett finger, då handlar det ju om ”fel” åsikter.
”Rätt” eller ”Fel” åsikt i debatten avgör vad du får säga Foto: Kvinnolobbyn
Naturligtvis tas det klassiska fallet med Mona Sahlin upp. Hon var ju kvinna, alltså tystnade inte kritikerkåren förrän hon hade avgått och lämnat politiken. Att hon var kvinna var det enda skälet till kritiken. Återigen kliar i varje fall jag förbryllat i hårbottnen. Kom inte Mona Sahlin ovanligt lindrigt undan med tanke på det som faktiskt hände, var det inte så att tidningarna redan på den tiden medvetet (?) lät bli att skriva för mycket om vissa detaljer som sedermera aldrig kom ut?
Faktum var att Mona Sahlin inte kunde skilja på ditt och mitt. Hon betalade privata inköp av kläder och tog ut pengar för privat bruk på sitt kort, pengar som tillhörde skattebetalarna. När avslöjandet kom uppvisade förklaringsmodellen förvånansvärt många likheter med den som Åsa Romson har demonstrerat. I Åsa Romsons fall var det någon annan som var missdådaren, en sambo som media inte ens har intervjuat för en bekräftelse (?). I Mona Sahlins fall handlade förklaringen om att hon hade tagit ut ett förskott på lönen genom det tjänstekort hon som minister hade. I båda fallen torde det handla om nödlögner av första graden som dessutom är genomskinliga därför att de hittas på i stunden. Ska man ljuga bör det åtminstone vara trovärdigt.
Trovärdighet är det enda kapital demokrati kan mätas efter Foto: Torquemag
Samma omdömeslösa förfarande med pengar uppvisade senare Mona Sahlin igen när hon hanterade ekonomin i sitt bolag Mona Sahlin AB. Där lyckades hon ta ut så mycket i lön att bolaget till sist saknade erforderligt kapital och till slutligen sattes bolaget i likvidation. Till sist uppdagades det att hon som tyckte det var så sexigt att betala skatt hade betalat in en kvarskatt på 40.000 kronor tre månader försent. Hon hade också fått anmärkningar från kronofogdemyndigheten för att hon inte hade betalt två räkningar, en p-bot och tv-licens. Mer om de omständigheter som ingick i rabaldret kring Mona Sahlin kan du läsa i Expressens artikel om hela skandalen.
Sahlin lämnade politiken, nu borde det vara Romsons tur Foto: Viktor.Cafe
Därmed kan man börja skönja ett mönster, tyvärr dock inte samma som Eva Franchell tycker sig se. För om man lyckas med det som både Åsa Romson och Mona Sahlin lyckades med, så ska man helt enkelt inte inneha offentliga uppdrag. I den bransch de jobbar i finns det bara ett gångbart kapital och det heter förtroende. Det är därför det heter förtroendeuppdrag. Har man inget sånt eller att det är förbrukat finns det bara ett alternativ, att avgå. Mona Sahlin avgick, Åsa Romson borde göra det. Också hennes förtroendekapital är nämligen slut. Inte för att hon är kvinna, men därför att hon har begått så många övertramp på de grundregler som gäller alla politiker nämligen den att om man vill ha ett förtroendekapital måste man förtjäna det. Det är en läxa som Åsa Romson borde lära sig. Också Eva Franchell borde lära sig att se istället för att kika på det som inte finns. Det blir bara löjligt när man gör så felaktiga analyser. Fantasifeminismen som döljer sig mellan raderna gagnar inte en offentlig debatt om politikers tillkortakommanden, men gagnar inte heller en jämställdhetsdebatt. Artikeln skapar därmed inte bara en gigantisk miss av målet, den skapar dessutom en backlash när författaren försvarar det oförsvarbara med argument som hör hemma i fablernas värld. Ytterligare en blogg där du kan läsa inlägg om artikeln i Aftonbladet är WTF Toklandet som i vanlig ordning är träffsäker.
Trovärdighet är måttstocken både inom politik och journalistik Foto: publicspeaking.com
Löjesguiden vill med detta inlägg nominera Eva Franchell till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Du nomineras till priset för din förmåga att dölja de verkliga skälen till din artikel. Att du återigen vill ha olika måttstockar för män och kvinnor med offentliga uppdrag är inget man talar högt om även om det är det du avser. Enligt din logik är det tydligen ”mobbning” när kvinnliga politiker kritiseras, men inte ett ord ska andas när verklig mobbning sker som den mot Jimmie Åkesson under våren. Då är det istället frågan om ”berättigad och relevant kritik”. Återigen inget du säger rent ut men din tystnad om den saken är besked nog. Du har därmed dragit ner foliehatten så långt över både ögon och öron att du inte längre vare sig hör eller ser de rätta anledningarna till den för dig så förhatliga kritiken mot dem du nämner i din artikel.”
Löjesguiden 
Hon glömde bort att nämna de drabbade kvinnorna Håkan Juholt,Sigvard Marjasin,Stig Malm och Sven-Otto Littorin. För de måste ju vara kvinnor eftersom de utsattes för drev ;-).
Skämt åsido så är det ju helt sjukt att man inte får kritisera kvinnor,hur sakligt det än är, för då är man en kvinnohatare.Snacka om att förminska kvinnornas förmåga att ta ansvar för sina handlingar.Om det vore sant att de inte kan ta ansvar så skulle i alla fall jag aldrig rekrytera en kvinna till en ansvarspost…
GillaGilla
Du har som alltid en viktig poäng i ditt resonemang: Hur ska man kunna rekrytera en kvinna till en post där det handlar om att ta ansvar om samma person i praktiken aldrig kan ställas till svars om något klickar? Det är ju faktiskt en logik med så många kullerbyttor att resultatet faktiskt kan bli att än färre kvinnor anställs i arbetsledande befattning därför att arbetsgivaren inte vill vara den som ensam vill bära hundhuvudet. Det kan mao bli kontraproduktivt om den här tesen mot all förmodan skulle bli allenarådande. Läxan som måste läras också av Eva Franchell, är att relevant kritik har lika stor bäring om den riktas mot kvinnor som den har om finger pekas på män. Kritik är kritik och det enda som är viktigt är inte ett genusperspektiv utan om kritiken har eller saknar relevans.
Kritiken mot Åsa Romson som står i centrum för hennes artikel saknar ingalunda relevans. Om man som miljöminister uppvisar så dåligt omdöme och kunskap som hon bör man helt enkelt inte inneha uppdraget. När man dessutom försöker sig på halv eller helusla förklaringar som stinker av efterhandskonstruktion och fingerpekande på andra – jag tycker inte så lite synd om hennes sambo och dennes kompisar som fick klä skott för vurpan – luktar det ju riktigt illa eftersom det i klartext betyder att hon inte ångrar någonting eller ser något fel i det hon har gjort. För mig finns inget annat för ögonen än att Åsa Romson måste avgå, helst redan för fjorton dar sen.
GillaGilla
Romson gjorde bort sig för all framtid i Almedalen i somras med hennes rasistiska tal mot vita,svenska män.Sedan har det kommit fram mera information om hennes målning av båten med giftig färg,utsläpp av gråvatten och användande av förbjuden diesel. i dag kan vi också läsa om deras rekrytering av en person med stora skatteskulder och tidigare i veckan av en tjänsteman som smugglade knark.
Kan ju inte direkt påstå att dom ger ett förtroendefullt intryck….
GillaGilla
Det som är så märkligt är att Stefan Löfven är en person med stor erfarenhet av att leda, han har en uppsjö med namn att välja på och sossarna brukar inte lida brist på kompetenta människor på höga förtroendeposter eftersom de utbildar internt. Ändå väljer han ett gäng amatörer. Nej, att jämföra regeringen med amatörer är en skymf mot amatörer när jag tänker efter. På den ena punkten efter den andra hittar man så svaga kort att i varje fall jag kliar mig både uppgivet och förvirrat i pannan. Det är som om sossarna har kapitulerat totalt för mp när det gäller rollbesättningen och v när det gäller politikens innehåll. Själva bidrar man med ett tämligen blekt gäng som inte får mig att känna något som helst förtroende, kan det vara för att förbereda en sorti och inte bränna det bästa bränslet innan han har ombildat regeringen? Ja, som du förstår sitter tyvärr inte heller jag inne med svaren. Jag kan bara spekulera, kanske är det rent av så illa att det här är det bästa han kan trumma fram. Om det är fallet tycker jag synd om socialdemokratin för då blir nog tyvärr den här regeringen bland det sista vi ser från dem för en lång tid framöver. Attitydundersökningar och opinionsmätningar ger ett dystert resultat och Stefan Löfven har säkert mycket att fundera över. Att Åsa Romson tycks vara en ständigt återkommande huvudvärk där också miljöpartiet uppvisar en osedvanligt dålig start kan inte heller det gå obemärkt förbi. De tycks inte bara ha drabbats av politisk hybris utan har dessutom ett fullständigt galet innehåll i politiken som till och med kan inverka rent skadligt på landet. Därmed faller också socialdemokratins sista trumfkort, det som har handlat om att ta ansvar för landet. För om de både lyssnar mer än tillbörligt på ett parti med foliehatten så långt ner över både öron och öron att de inte längre ser eller hör och samtidigt för en politik som inte gynnar landet tror jag tyvärr att historien och framgångssagan socialdemokratin slutar med Löfven. När dessa galenskaper snart kommer slag i slag på en daglig basis förstår jag varför Stefan Löfven är så märkligt tyst, han är helt enkelt stum av negativ förundran.
GillaGilla
Tyvärr tror jag att Löfven gör vad som helst för att få behålla makten och att det är det vi ser resultatet av.Han har vikit ner sig gentemot V och MP t.ex gällande skattenivåer enbart för att kunna behålla makten.
Skall bli kul att se hur oppositionen kommer att agera för att försvara sina ståndpunkter.
GillaGilla
Jo jag tror också att han gör vad som helst för makt, ett faktum som visar sig i erkännandet av Palestina. Det finns inga folkrättsliga grunder att erkänna staten, det finna allt att förlora när nu Israel har backat ur och blivit purkna men det finns däremot muslimska röster att vinna. Det är med andra ord precis som du säger, Stefan Löfven bedriver en politik för att se till att de stannar vid makten i evigheten – kosta vad det kosta vill. Prislappen är det minsta av hans bekymmer, det är snarare hur många röster som han vinner samtidigt som man nervöst tittar på hur många man förlorar som är den springande punkten. Jag är dock rätt övertygad om att med fel politik kommer den ekvationen att bli socialdemokraternas gravmonument. Hittills har de nämligen bara förlorat röster till dem de samarbetar med, man har inte vunnit någonting utan istället bara betalat ett mycket högt pris. Den sanningen kommer nog att hinna upp dem och bli mycket smärtsam, min GISSNING är att den kostnaden blir för hög och man väljer att avbryta samarbetet om inget ändras. Det är som sagt ingen absolut sanning, den vet jag inget om. Det är däremot en kvalificerad gissning baserad på att man tidigare i historien har varit känslig för just det här med att förlora röster till dem man samarbetar med. Varje gång det har hänt har en rätt infekterad intern debatt startats och den har haft undertoner av isolering snarare än samarbete för att värna kärnan av sin politik och därmed säkra de övertygades röster. Men som sagt, det kan bli både en intressant och skräckfylld framtid vi går till mötes och den som härdar ut får se.
GillaGilla