Naivt

Förlåt mig alla norrmän som eventuellt läser detta, jag vill inte inleda med att göra er ledsna eller arga. Följande historia ska enbart läsas som en allegori, inte en riktig eller önskad utveckling med ett land jag gillar. Sagan ska snart få sin förklaring.

Vi börjar dagens artikel med en saga Foto: Wikipedia

”Tänk dig att en grupp norrmän plötsligt bestämmer sig för att Jämtland tillhör Norge, historiskt sett gjorde det det en gång i tiden nämligen. Norrmännen börjar göra räder in över gränsen för att bränna och döda samt att man knyter kontakter med lokalbor. Med dessa kommer man överens om att de ska gå över till den ”rätta” sidan i kriget mot den gemensamme fienden. Snart har Sverige gerillaförband som opererar inom landets gränser och som också de bränner och dödar. Båda sidor gör också sig skyldiga till mord på civila.

Krig utmålas oftast som heroiskt men är blodigt allvar Foto: Varldenshistoria

Till sist har situationen blivit så allvarlig att Finland ombeds att kliva in som medlare mellan två parter. Norge anklagar genast Finland för att ta Sveriges parti i och med att vi har en gemensam 700-årig historia, så man kallar in Danmark istället. Nu blir det Sveriges tur att reagera på samma grund. Norge och Danmark har en lång och gemensam historia. Snart är båda medlarna utbytta mot det garanterat neutrala Zimbabwe för att skapa arbetsro. För en tid tycks allt gå bra, arbetet att skapa fred fortlöper. Då händer nästa sak. En uppenbart sinnesförvirrad man tar sig som turist in i Norge, tar sig in på slottet och lyckas skada kungen så svårt att han tre dagar senare dör. Rubrikerna i Norge är fyllda med ett uppdämt hat mot vad man ser som ett svenskt dåd.

Krig svetsar ihop grupper mot en gemensam fiende Foto: Kattkul

Till sist kan man stryka ett streck över historien men misstron finns fortfarande där. I förhandlingarna avspeglas den nya situationen i att de nu kärvar igen. Den norska sidan kommer med så för Sverige oacceptabla krav att den svenska delegationen misstänker att den andra sidan bara spelar ett spel för att medvetet få förhandlingarna att misslyckas. Den misstanken stärks när kraven blir fler och fler och dessutom av en sån art att de är totalt uteslutna för motparten. Sverige bestämmer sig därför att det är dags för en time-out i förhandlingarna. När detta sker händer nästa sak som inte direkt kommer att gynna Sveriges inställning men inte heller vår förhandlingsposition. Norrmännen går ut i internationell press och menar att det är Sveriges fel att förhandlingarna nu har brutit samman. Våldshandlingarna eskalerar nu till att bli något som skulle kunna betecknas som fullt krig från båda sidor.

Oförsonligheten är till sist total Foto: Arbetet

Sverige som redan har målats upp som landet som skickade en ”agent att döda Norges kung” i internationell press, får känna av att nu har ingen längre lust att lyssna på vår version. Vad vi än säger möts vi av tystnad och tidningarna från Washington till Peking skriver favoriserande artiklar om Norge, men inget eller bara dåligt om Sverige. Nu spelar det inte längre någon roll att svenskar mördas i det krig som fortfarande pågår, omvärlden har redan bestämt sig. Till och med när regelrätta terrorattacker genomförs inne i Sverige, är omvärlden tysta. Civila dödade på offentliga platser tycks inte kunna beveka en omvärld som redan har bestämt sig. Till sist kommer till och med ett erkännande från USA som menar att Nato-brodern Norge har en poäng i kravet på överhöghet över Jämtland och därmed har Sverige förlorat en dittills neutral aktör som vi har haft goda kontakter med dessutom.”

Vill man medla måste man vara neutral inte som nu gynna en men missgynna en annan Foto: Svenskakyrkan

Hur den här historien slutar tänker jag inte gå in på men att historien egentligen handlar om andra än Sverige och Norge är helt klart. Sverige är egentligen Israel och Norge är egentligen Palestinierna. Händelseutvecklingen i min historia följer i stora drag ganska exakt den som de båda parterna i den konflikten har genomlevt. Vi kan ju som svenskar fråga oss hur glada vi som nation skulle vara om vi blev utsatta för den historia jag just har berättat.

Men på onsdagen var det dags igen. En ny attack, den här gången i en synagoga (!) där sammantaget fem personer fick sätta livet till när två gärningsmän utklädda till ortodoxa judar gick till attack. En rapport om händelsen hittar du i SVD. För snart en månad sedan dödades ett spädbarn i ytterligare en attack där också gärningsmannen till sist dödades efter att ha kört omkring en bil som en murbräcka mot folk och andra fordon. Artikel från SVD hittar du här, jag bifogar också sidan med sökresultat till artikeln. Titta längst upp där det står ”terrordåd”. Om en bilist med vilje körde över en baby i säg Göteborg för att barnet hade Somaliska föräldrar skulle det nog ha låtit annorlunda!

I veckan var det dags igen när en synagoga i Jerusalem anfölls och fem dog
Foto: Buzzfeed

Lägg till händelser under den senaste tiden som att palestinsk ungdom har kastat sten på judar, ibland framprovocerat ibland inte. Mer om detta i följande artikel, också den från SVD. Den stora händelsen var dock vårens krig mot det av Hamas kontrollerade området som går under namnet Gaza-remsan. Två parter drabbade samman och som vanligt skyddes inga medel. Civilbefolkningen på båda sidor var offren för att dels Hamas ställde upp graad-raketramper i bostadsområden och dels att Israel såg en ”nödvändighet” i att bomba dessa. Sanningen är med andra ord den att ”It takes two to tango” som Ronald Reagan en gång sa. Man kan inte skylla enbart på en och se denna som ”the bad guy” när två sidor gör allt för att skada allt vad fred heter. Det hjälper nog inte ens att diplomatiskt erkänna en av parterna – Palestinierna – så länge de faktiskt är en lika stor del av problemet men vägrar att inse detta.

En sida är hjältar, en annan skurkar? Bilden stämmer inte! Foto: HD

Margot Wallström hoppades efter nyheten att den palestinska ledningen skulle ta avstånd från dådet och det var ju storstilat vilket jag säkert tror de gör, men vad hjälper det Margot? Här har du ett folk där de flesta tycker att en död jude är en bra jude. Vi har dessutom ett folk som för länge sen har slutat att vare sig följa eller lyssna på sina ledare eftersom dessa vare sig erbjuder en framtid eller en lösning på problemen. Istället klamrar sig den palestinska ledningen på både Västbanken och Gaza sig fast vid den gamla beprövade metoden att förtrycka sina egna medborgare, mer om detta från en ledarartikel i SVD från söndagen, för att rädda sin älskade makt och med den sin rikedom.

Nu när Margot har skitit i det blå skåpet står det klart: Shit happens! Foto: Laughtertab

Det är med andra ord med så mycket naiv inställning att jag undrar om Margot ens förstår den mekanik som driver konflikten framåt. Mer om Wallströms reaktion på terrordådet i SVD. Kanske är min inledande allegori mer än en sådan, den kanske är ett önsketänkande. För om vi i Sverige hade gått och stått i Israels skor hade vi kanske både hade tänkt och agerat annorlunda, mer neutralt. Vi hade också kanske kunnat se konflikten för vad den är, två parter som hatar varann så på djupet att ”hat” inte beskriver de känslor som florerar. Kom ihåg att i det här landet har vi levt i fred i 200 år vilket vi ofta berömmer oss för, baksidan är dock att vi aldrig kan förstå vad ett ständigt hot utifrån gör med det mänskliga psyket. Något vi nog borde tänka på lite mer ofta.

Skulle du bli glad när de här började regna ner över landet? Foto: Lizaswelt

Misstron som med varje dåd späds på är total och det finns egentligen ingen anledning för någon att lita på någon motpart, lidandet och dumheterna från båda är för stora vilket inte minst den senaste tidens händelser visar. Nej, pröva följande Margot: Idag firar extremisterna på båda sidorna att de har fått som de ville. Ja, de dansar troligen till och med schottis av ren glädje. För i den här spegelvärlden där extremister på båda sidorna lever, måste man precis som i Alice i Underlandet betrakta det som inte framgår snarare än det övertydliga.

Ner är upp och tvärtom! Så måste konflikten ses Foto: Thealicegame

Båda sidorna har fått sin fördjupade konflikt och de har lyckats att inplantera misstron i allas sinnen. Det värsta av allt är dock att vi med vårt erkännande har gett legitimitet åt än mer dumhet. Den oförsonlighet som finns bland annat hos Hamas har ju med vårt erkännande fått en status av statsmannaskap istället för vad det är nämligen rent och skärt hat. I slutänden har alltså din inrikespolitiska åtgärd omgärdad av dumhet för att blidka krafter i mp, fått en motsatt effekt. Miljöpartiet är ju som bekant extremt pro-palestinskt och Israel-fientligt. Erkännandet är alltså som jag ser det en eftergift åt krafter i miljöpartiet som inte kan se neutralt på konflikten, ett faktum som bevisas av att både Gustav Fridolin och Mehmet Kaplan har arresterats i just Israel för aktiviteter som där sågs som olagliga. Mer om den för regeringen pinsamma händelsen kan man läsa om i följande artikel i DN.

Det är för sånt här som gör Gustav ssåååååå trovärdig Foto: Expressen

Också det faktumet att veckorna innan erkännandet ville Israels ambassadör i Stockholm – Isaac Bachman – bjuda in mp och v tillsammans med s för att diskutera erkännandet. Ingen av parterna brydde sig ens om att svara. Ordväxlingen och sammanbrottet mellan Sverige och Israel kan du läsa mer om i Aftonbladet.

Jag anklagar alltså delvis Margot själv för det som nu händer, hennes idéer har nämligen satt fart på extremismen istället för fredsprocessen som det var tänkt. Hon har med erkännandet av Palestina sett till att skänka legitimitet inte bara åt en stat utan också åt en statsledning som inte på något sätt har sitt folks bäst för ögonen. I Hamas fall är det till och med så illa att man ser Gaza-borna som spelbrickor för att kunna komma åt huvudfienden Israel. ”Dumt sa Bill” ”Dummare sa Bull”. Vi och också Wallström ser världen utifrån ett perspektiv där fred har rått i 200 år, Israel ser ur ett perspektiv där krig råder varje dag. Det är den enkla sanningen som ingen tycks se. Inte heller är det så särskilt produktivt att som Wallström utmåla en sida som skurkar och den andra som bättre, inget gott kan komma ur en ensidig agenda.

Bill och Bull sammanfattade det bäst: ”Dumt” och ”Dummare” Foto: Hedeatelje

Löjesguiden vill med denna artikel nominera utrikesminister Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För din lysande förmåga att visa upp det en politisk naivitet, nomineras du till priset. Med felaktiga åtgärder och ren dumhet i sin ensidighet, uppvisar du med kraft en oförmåga att förstå det som i själva verket ligger bakom konflikten. Åtgärder och åsikter som dessutom leder till att spiralen av våld blir allt mer frekvent och blodig. Du står därmed för en utrikespolitik som hela tiden missar målet, allt för att tillfredsställa mp som är djupt ensidigt i frågan. Det blir som alltid mer viktigt att rädda ett dåligt samarbete, än att föra en realistisk politik som med mer klara ögon kan se problemen för vad de är istället för att se det för vad det inte är. Också det faktumet att du agerar inrikespolitiskt för att blidka just mp, men peka på utrikespolitiska faktorer som inte finns är världsrekord i hyckleri. Den soppa som nu kallas utrikespolitik och som signerad dig kan sägas sägas vara ett nytt bottennapp i svensk politisk historia.”