Ett Försvarstal

Människans behov att hata tycks oändligt. Vi hittar dagligen nya vägar att kanalisera våra frustrationer och skapar istället bara i processen nya. I Sverige är vi ju så moraliskt överlägsna att vi måste påpeka hur duktiga vi är i snart sagt alla sammanhang. I den nationella processen är vi ju överlägsna länder som USA enligt oss själva, detta trots att många av oss inte ens har varit där så är vi experter på hur dåligt det landet är. Allt för att vi själva är överlägsna och dom underlägsna. I nyhetsrapporteringen råder samma förhållande, vi är bra – dom är dåliga. Vi får snart sagt varje dag en ny liten lektion i detta och vi tycker väl snart att vår egna form av nationalism är helt naturligt trots att det inte är det.

I Sverige är vi inte nationalister trots att vi är det, men moraliskt överlägsna är vi (?)
Foto: Apfelfreunde

Den senaste i raden av nyhetsrapporteringar kom i går kväll på rapport 19.30. En vanlig nyhet förvandlades till en mellan raderna subtil liten demonstration över hur överlägsna snart sagt alla länder är jämfört med vårt egna favorithatobjekt. Inslaget handlade om tillslaget mot Al Qaida där Amerikanska trupper försökte frita gisslan i Jemen vilket misslyckades och två personer, en amerikan – Luke Somers och en sydafrikan – Pierre Korkie, sköts av sina kidnappare. Mer om händelsen här på SVT.

I Rapport berättas om fritagningsförsöket ca 19.35 in i programmet. Med illa dold munterhet konstaterar Katarina Sandström att det är det tredje fritagningsförsöket som misslyckas, men utan att veta om hur svår en sån militär operation är. Det är ju väldigt enkelt av oss att ha en åsikt om detta, vi har ju inte haft krig i det här landet på 200 år. Programredaktionen konstaterar också att den Sydafrikanske mannen skulle ha frigivits och därmed konstateras indirekt att han troligen dog i onödan. Organisationen från Sydafrika som mannen jobbade för hade ju fått löften om en frigivning och var på väg att hämta honom när tillslaget kom. Allt detta får vi lära oss i inslaget.

Luke Somers dog….Foto: Sverigesradio

….liksom Pierre Korkie Foto: Svenska Yle

Men vänta nu, redan där ställer jag mig lite frågande. För det första, hur vet den Sydafrikanska organisationen att det verkligen skulle bli så? En taktik organisationer som Al Qaida har är att hålla folk på sträckbänken och då ingår löften som plötsligt blir brutna löften i spelet. Därför hävdar jag att det visste dom inget om över huvud taget. Al Qaida och IS är notoriskt opålitliga, det har de visat förr. Fråga två: Om Al Qaida innan tillslaget hade lovat att den amerikanske gisslan kunde vara död inom tre dagar, vore det då inte extremt dumt att låta bli att slå till trots den Sydafrikanske gisslan? Återigen är jag kanske ensam om den synen men det vore kriminellt att inte ha försökt. Att gruppen som kidnappade honom försökte pressa USA på pengar nämns i förbifarten. Vad som däremot inte nämns är att pengarna, om de hade utbetalats, med all säkerhet hade gått till vapen och än mer elände. Skadan ett sånt beslut hade lett till omnämns inte med ett enda ord.

Pengar och vapen hör ihop, varför skulle man betala till Al Qaida Foto: Dreamstime

För att ytterligare understryka sin poäng som rapport har på sin agenda, klipper man in en känslomässig del. 20.10 In i inslaget lägger man in en bild på sydafrikanen och hans barn och sedan klipper man in ett uttalande från mannens fru som är mycket känslomättat. Vi har nu fått en snyfthistoria att gråta till och att hata det förbannade landet i väst till. Fortfarande nämns det bara i förbifarten att USA har fått tre dagar på sig att betala lösensumman som begärts innan amerikanen ska avrättas.

Somers avrättning var redan tidsbestämd, vad fanns det att vänta på? Foto: Amnesty

Det är också intressant att ändra perspektiv här. 21.15 In berättas äntligen att USA har som princip att inte betala lösensummor till terrororganisationer. Helt rätt om ni frågar mig. President Obama beslutar därför att ge order om ett fritagningsförsök eftersom att inte betala betyder amerikanens död. När attacken väl genomförs går det snett eftersom de av okänd anledning upptäcks. Ingenstans går man här närmre in på Al Qaidas skuld eller att den avskyvärda avrättningen genomfördes i kallt blod. Allt för att kunna hålla anklagelsens finger på USA igen förmodligen.

Rapport tycks inte lika intresserade av de egentligt skyldiga som att utpeka de som bara misslyckats Foto: Zazzle

21.50 In i programmet berättas att organisationen Gift of the Givers hade betalat 200.000 dollar för frigivandet av Pierre Korkie. Vad tror dom att dom pengarna kommer att användas till? Är det inte extremt korkat att betala pengar till terrororganisationer vars enda mål är att åsamka allt och alla maximalt lidande för att kunna söndra och härska? Frågor som rapport återigen inte ställer allt för att vi ska kunna hata den stora satan i väst lite till kanske. Som för att understryka den tesen tillåts hans uppdragsgivare till sist att berätta om hur känslomässigt turbulent det hela blev när Korkies fru först fick beskedet att allt höll på att lösa sig och sen fick höra att maken var död.

Hur mycket blod på händerna får man om man betalar? Frågan ställs aldrig i rapport
Foto: Ljudochbild

Återigen ställer jag mig i vanlig ordning lite undrande. Är möjligen utbrottet från chefen ett utslag av dåligt samvete? För om man skickar en person till en av de farligaste regionerna i världen har man ju ett ansvar. Organisationen har ett ansvar för denna persons säkerhet vilket han misslyckats med, de har ett ansvar för att lösa frågan genom att förhandla men inte betala vilket han också misslyckats med. Frågor som återigen inte rapport ens ställer sig, kanske igen för att vi ska få vår beskärda del av USA-hatet. Är det i själva verket inte så att varje person som reser till Jemen, oavsett syfte hur gott det än kan vara, måste antingen betala för livvakter som därmed ger säkerhet eller vara beredd på att man faktiskt ger sig in i ett getingbo? Jemen är trots allt tillhåll för Al-Qaida på Arabiska Halvön och något av ett utgångsland för deras operationer.

Man betalar inte till dem man i praktiken ligger i krig med Foto: Sligotoday

Till sist, visst är det beklagligt det som har hänt, två personer är döda. Trots det är jag evigt tacksam över att ett land som USA och också Israel faktiskt är några av de få länderna i världen som fattar vad det handlar om. En fiende som vi är i krig med och som använder sig av metoder ibland så avskyvärda att de inte är värda min sympati – tvärtom. Att de kidnappar och mördar gör dem bara än mer avskyvärda och man förhandlar inte med sådana människor. Så tyvärr rapport, jag köper inte er anti-amerikanska retorik och inte heller er journalistiska ohederlighet. Den kan ni behålla för er själva och hatet också för den delen. Bilden ni ger stämmer inte, den är betydligt mer mångfacetterad. Det är heller inte särskilt bra journalistik att hela tiden missa de relevanta frågorna men ställe de som inte är fullt lika intressanta.

Jag köper inte den här eller rapports hatiska propaganda men är evigt tacksam ett av de få länder som faktiskt bekämpar skit som IS och Al Qaida Foto: Content.Time

Jag kan till sist berätta att när jag nåddes av nyheten var jag i den extremt vackra staden Wien. Jag såg på både inhemska nyhetskanaler om det inträffade och också CNN. ALLA rapporterad något som åter Rapport med sina mediokra reportrar missade, nämligen skadan fritagningsförsöket åsamkade Al Qaida.

Där kunde vi få reda på att man hade skjutit ihjäl fem av medlemmarna och tillfångatagit en person. Vi kunde vidare läsa och få berättat att man hade kommit över dokument som kommer att hjälpa till i kampen i framtiden. Ingenstans något om detta som sagt. Det märks att jag är hemma i landet där nyheter är en del av propagandan och att vi dagligen hjärntvättas med falsk eller förvrängd information där massor av information utelämnas. Som sagt, det märks att jag är hemma. Jag drar täcket över huvudet och känner mig rätt uppgiven, men samtidigt sammanbiten och förbannad.

Löjesguiden vill med denna artikel nominera Rapport till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För er ytterst skickliga vinkling och spel med tittarnas känslor nomineras ni till priset. Ni gör er med stor bravur i den processen också till talesmän och kvinnor till det allra mest svenska vi har – hatet mot USA. Ni har därmed förlorat all journalistisk heder i och med att er objektivitet flög ut genom fönstret på 15:e våningen i och med reportaget. Som i stort sett alla journalister av idag har ni därmed inte längre objektiviteten för ögonen, snarare propagandan. I inslaget visade ni att den konsten behärskar ni bättre än objektiviteten.”