Metro är en duktig tidning, på att måla ut alla som offer för systemet alltså. Det finns alltid någon som har drabbats av något. Till exempel ”drabbades” nyligen planka punkt nu nyligen av gratisåkande poliser i kollektivtrafiken. Dom tyckte naturligtvis att det var bra eftersom det gav dem vatten på sina kvarnar i kravet att få en avgiftsfri kollektivtrafik. Mer om detta här där det bland annat i rubriken kallas ”tjuvåker” trots att det är till och från tjänst eller i tjänst som detta förfarande används. Inte heller sägs det som framkommer i kommentarsfältet nämligen att polisman på väg till tjänst eller i tjänst är skyldig att ingripa om brott begås. Därmed skapar deras närvaro trygghet för dem som jobbar i Stockholms kollektivtrafik där hot och våld har ökat, mer om detta från arbetsmiljöverket.
Hot och våld ökar i kollektivtrafiken, svaret heter inte färre ”tjuvåkande” poliser
Foto: Kommunal
Förra året publicerades en artikel i Metro där Kitimbwa Sabuni argumenterade att muslimer i Sverige utestängs från att låna pengar till bostäder eftersom deras religion förbjuder ränta. Därmed skulle muslimer stå utan alternativ och detta skulle kräva åtgärder från regeringen. Artikel hittar du här. I artikeln hävdas att det är en segregation som pågår eftersom muslimer inte får tillgång till samma rätt som svenskar. Detta i form av pengar att kunna köpa sina bostäder för från banker som inte tar ränta.
Kitimbwa Sabuni slog ett slag för muslimers rätt, trots att de redan har möjligheter
Foto: Metro
Som vanligt sparkas dock redan öppna dörrar in. För det första finns redan åtminstone en bank som inte tar ränta, den heter JAK och här hittar du länken. För det andra har bankinspektionen redan gett sitt godkännande att inget i banklagen hindrar en bank från att avstå från att ta ränta, ett faktum som framgår av artikeln. Mer om de formella hinder som inte finns hittar du i en artikel i SVD Näringsliv. Det skulle med andra ord redan med dagens regler gå att skapa en muslimsk bank där medlemmarna sätter in pengar i sparande och därefter lånar mot noll i ränta. En muslimsk bank skulle redan idag kunna skapas, frågan är bara varför ingen har tagit det initiativet? Den frågan bollar jag dock över till Kitimbwa.
Riksbankens dom har kommit, inga formella hinder finns från att redan nu starta en muslimsk bank Foto: Privataaffarer
En sådan banks kostnader måste naturligtvis täckas men det skulle kunna gå att genomföra om man använde pengarna och investerade dessa i värdepapper eller valuta där man kan skapa den avkastning som behövs. Därmed skulle banken kunna bli både en investerare och också en maktfaktor. Skulle banken ”gå för bra” och göra mer profit än de har kostnader, skulle pengarna kunna gå tillbaka till verksamheten och därmed ge fler möjligheten att låna pengar. ”Orättvisan” Kitimbwa Sabuni tycks se finns därmed egentligen inte.
Varje verksamhet måste ha kostnadstäckning, varifrån muslimer vill ta denna är valfri
Foto: Merkur2Cappelendamm
Varför däremot vårat västerländska system skulle ändras ställer jag mig frågande till. Varför skulle vi anpassa oss till något för oss främmande istället för tvärtom? Det är väl antagligen det som Sabuni menar med att ”regeringen bör titta över reglerna”, regler som alltså redan idag medger det han eftersöker. Där har han egentligen den orättvisa han och alla andra inte talar om, nämligen att en av hörnstenarna i vårt system indirekt ifrågasätts i artikeln. Varför ska ett system som har utvecklats och fungerat under så lång tid ändras bara för att en grupp som dessutom är i minoritet säger så?
Främmande seder kan vara skrämmande men bästa sättet är att anpassa sig – inte att kräva förändringar som är omotiverade Foto: Fratmusic
Förklaringen och bakgrunden måste sökas någon annanstans än i det som sägs i artikeln. Tillåt mig framföra följande hypotes istället: Idag är Sverige ett politiskt sönderfall. Blockpolitiken har låst partierna i positioner de inte kan ta sig ur. Samtidigt genomgår de stora etablerade partierna en ökad instabilitet när småpartierna vill ta för sig av kakan. Detta luckrar ytterligare upp det politiska fältet och låser flera partier vid lösningar de egentligen inte vill ha men som de måste ställa sig bakom om de vill ha inflytande. Låsningen bäddar för partier som SD som kan ta för sig av de håvor som har blivit över i form av sakfrågor som de andra inte kan eller ids ta tag i. Ett sånt exempel är den omöjliga ekvationen kring den nuvarande invandringen där nu boverket medger att bostadsbristen nu är akut i landet. Ett reportage om den ökande trångboddheten och bostadsbristen hittar du här från SVT.
Bostadsbristens och trångboddhetens Sverige är tillbaka ändå tycks politikerna vilja göra allt än värre Foto: Pixgood
Dilemmat för flertalet partier är alltså att de vare sig kan eller vill komma med lösningar på problemen. Kopplingar till andra partier där hänsyn mot andra måste tas och att man är inmålade i hörnen utan svar på frågorna är några av grundproblemen. Småpartierna har dessutom fått oproportionerligt inflytande och kan med hjälp av samarbetena hålla de stora som ”gisslan”. Därmed har de fått och får igenom mer än vad de har mandat för. Något nytt måste inträffa men det händer inte. Under tiden kan SD som enda parti som pekar på en lösning, visserligen felaktiga sådana, plocka poäng på att man framstår som ansvarstagande. Också det är lite ifrågasättbart eftersom i varje fall jag uppfattar SD:s budskap som en hel del populism och möjligen ett alternativ där man inte ser andra vilket jag gör personligen.
SD har skickligt manövrerat i kölvattnet på det etablerade partiernas misslyckanden
Foto: Nyheter24
I kölvattnet på det sönderfallet vi kan se gäller det för alla krafter att positionera sig och se till att den egna gruppen kan ta för sig av de uppenbara fördelar som samhället trots allt fortfarande kan erbjuda. Det är varje man och grupp för sig precis som det var i forna Jugoslavien innan kriget bröt ut men i mindre skala. Vi har faktiskt ett Jugoslavien men i så mycket mindre form och med mer fredliga förtecken. I det ljuset spelar det egentligen ingen roll vad som finns för möjligheter och inte och inte heller om kraven är realistiska eller inte. Det är en spegelvärld där kraven faktiskt är så uppskruvade att man måste prata om en agenda omöjlig att acceptera bara för att kravställaren vet att den är omöjlig. Därmed kan man framställa sig som en offergrupp. ”Rör inte min rätt att vara kränkt”, inte ”jag är svensk men också …..” tycks snarare vara ledorden.
Allt är inte alltid det man tror att det är Foto: Trncmagasinet
Den svenska paranoida inställning till svenskhet är också något som spelar dessa krafter i händerna. Vi får inte vara svenskar för det kan ju uppfattas som något djupt rasistiskt. Därmed öppnar man för att man i första hand är något annat än svensk t ex ”Afrikan”, ”Judisk” eller ”Arab” först, sist och alltid. Denna självbild premieras till och med i den postmodernistiska agendan där ”rasifierad” har upphöjts till norm och ”svensk” är att betrakta som en pissfläck kvarlämnad på toalettens sittring. Därmed har identitetspolitiken också den drivit in en kil i det svenska samhället. Denna tankegång delas av den mycket kloke Bo Rothstein – Professor i statsvetenskap vid Göteborgs Universitet – i följande artikel i DN.Bo Rothstein skrev artikeln varje partiledare borde läsa igen och igen Foto: Wikipedia
Godhetsapostlar som likt ärkeänglar härjar runt i kommentarsfälten för att styra och tysta debatten om den blir för avvikande från den officiella och därmed godkända linjen hjälper så gärna till i den processen. Sanningen är ju att vi kan ha två identiteter, t ex att vara svensk men född i Finland och därmed vara finsk. Susanna Varis har skrivit om detta på sin blogg.
Godhetsapostlarna gör mer skada än nytta och har samma grundsyn – Fri åsikt för mig men inte för dig Foto: Aktivarum
I en artikel i DN utropas till och med identitetspolitiken som så helig att den handlar om överlevnad. Med den typen av retorik tvivlar jag på att Sverige finns i framtiden och därmed finns inte heller någon välfärd. Välfärd vilar nämligen på en gemensam nation med gemensamma beslut där vi har en gemensam politik, inte femtioen för att tillfredsställa varje minoritet som nu ser sig själv som negativt förfördelade. Mer om Konsensuskulturens Trollkarlar har Fnordspotting skrivit förträffligt om.
Minoriteternas ställning i samhället måste naturligtvis vara stark men måste också balanseras mot övriga folkgruppers rätt Foto: Varldenshistoria
Vi kan aldrig ha två identiteter enligt denna postmordena avart. Man kan aldrig vara Arab OCH svensk, eller Samisk OCH svensk vilket ju var vad Björn Söder menade i sitt numer så utskåpade uttalande. Media är som alltid framme och förvränger ett budskap, mer om detta från SVT. När man i nästa steg kan konstatera att folk köper det förvrängda budskapet och skapar en kampanj är det riktigt illa. Rossana Dinamarca var härföraren för drevet, mer om detta från SVT. Att budskapet var ett helt annat är fortfarande ointressant, den ursprungliga intervjun hittar du här. Ordagrant svarade han så här:
”De svenskar som har flera identiteter då? Du talar ju om att vi har människor från ”andra nationer” boende i Sverige.
– Ja. Det finns exempelvis människor som tillhör den samiska eller den judiska nationen i Sverige.
Kan man inte vara både jude och svensk, samtidigt?
– Jag tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar lämnar sin judiska identitet. Men gör de inte det behöver inte det vara ett problem. Man måste skilja på medborgarskap och nationstillhörighet. De kan fortfarande vara svenska medborgare och leva i Sverige. Samer och judar har levt i Sverige under lång tid.
Komikern Soran Ismail brukar säga att han är 100 procent svensk och 100 procent kurd. Kan man inte vara det?
– Jag tror inte att man kan det, att tillhöra två nationer på det sättet. Däremot kan ju kurder vara svenska medborgare. Problemet är om det blir för många i Sverige som tillhör andra nationer.”
Den dubbla identiteten har gett samer en egen flagga, ett eget ting och självbestämmande i vissa frågor Foto: Wikipedia
Budskapet från Björn Söder är alltså att människor kan ha dubbla identiteter, en förutsättning för vissa folkgrupper som annars inte skulle kunna ha den särställning de har. De jag tänker på förstås samer som utan sin dubbla identitet, att vara svensk men samtidigt med samiskt ursprung och självkänsla, inte skulle kunna åtnjuta en begränsad form av självstyre som de har genom sametinget. Genom denna dubbla identitet har samerna fått ett visst självstyre över vissa frågor extra viktiga för dem som till exempel jakt- och fiskerättsfrågor. Mer om detta hittar du i följande artikel från DN.
Det är upp till var och en om man bara vill se det ytliga, att se mer gör en däremot rikare Foto: Pcforalla
Fortfarande blir dock reaktionen den nedan. Det heter också som i följande artikel från SVT att det Björn Söder har sagt är att man INTE kan vara både same och svensk samtidigt. Jag tar mig lätt för huvudet då det tydligen är så att folk medvetet vill missförstå. Därmed har politiker som Rossana Dinamarca åter visat att pöbeln är en lättledd skock, allt man behöver är att påstå så följer alla med. Mer om Dinamarca och hennes märkliga turer och den självklara kritik som måste riktas mot henne kan du läsa om på WTF Toklandets blogg.
På nätet får drevet sitt utlopp och det är där och i andra sammanhang dumheten sprids vidare Foto: Facebook
Jag är INTE SD:are, men när man medvetet förvanskar eller missförstår är det något inom mig som brister. Jag tycker också djupt illa om att tillskriva människor saker eller egenskaper de inte har. Den ohederlighet som har uppvisats i debatten är minst sagt anmärkningsvärd till och med för de etablerade partierna som både har mest att vinna på debatten och också mest att förlora på ett växande SD. Ta debatten, visa på era egna alternativ men låt för guds skull bli smutskastningen.
Smutskastningen är total, ett tecken på brist på egen politik? Foto: Harnettnews
Likadant skulle muslimer som Kitimbwa Sabuni kunna få beslutanderätt genom att kollektivt starta en muslimsk bank om han tycker detta är nödvändigt. Genom denna skulle denna grupp kunna sköta ekonomiska förehavanden så som religionen föreskriver utan att resten av samhället skulle behöva anpassa sig till regler främmande för detta. Cirkeln är sluten Kitimbwa, möjligheterna finns där och dom är upp till dig att använda.
Vårt samhälle ger oss möjligheter, ändå vill somliga i identitetspolitikens kölvatten se problemen istället Foto: Balorina
Förvänta dig möjligheter, men inte att resten av samhället ska anpassa sig till dina idéer om dessa. Vi är nämligen olika, visa då att också du respekterar detta istället för att bli en kravmaskin som så många andra i identitetspolitikens spår. Att gå lagstiftningsvägen skulle nämligen drabba de som inte tror som du samtidigt som vi skulle anpassa samhället till sharia-lagstiftning helt i onödan eftersom möjligheten redan finns. Dessutom är införandet ett sluttande plan då en lag i värsta fall följs av en annan, trots att de är främmande för vår kultur.
Identitetspolitiken har bara lett till sönderfall, uppdelning och ren dumhet. Här historien om Tutt-tavlan i Expressen Foto: Expressen
Löjesguiden vill med denna artikel nominera två fenomen i vårt samhälle, de handlingsförlamade politiska etablissemanget och den identitetspolitiska agendan som håller på att dela upp oss i grupper istället för att se oss som svenskar i ett kollektiv. Ett kollektiv där grupper och individer naturligtvis har rätt till vissa saker för att tillmötesgå speciella krav som dessa kan ha. Motiveringen lyder: ”Det politiska etablissemanget nomineras till priset för att ni inte kan se er egen roll eller skuld i sammanhanget. Att ni är gisslan i händerna på extremister som mp och v är inga bekymmer, s levererar så gärna. Också ni andra är snara att leverera. Snart måste man hitta syndabocken i sammanhanget och vad är bättre än de som råkar vara framgångsrika och därmed hota er ställning – SD. Istället för att ta debatten gör man som v, man drar igång en kampanj baserad på felaktigheter och medvetet (?) feltolkade versioner av verkligheten.”
Identitetspolitiken nomineras också och motiveringen lyder så här: ”En enögda syn på fenomenet identitet där till och med en skala av finare och mindre fina minoriteter finns utgör grunden till nomineringen. Det medför att samhället håller på att luckras upp i dess beståndsdelar. Något som antagligen inte bekymrar er, tvärtom spelar det den sjuka agendan detta medför rakt i händerna. Antagligen är väl också detta från vissa håll en helt medveten handling i det sönderfall som Sverige av idag utgör.”
Mycket bra,men mycket deprimerande krönika över svensk politik dess politiker och framtiden,tur jag är gammal egoistiskt tänkt.men vad skall detta sluta?
GillaGillad av 1 person
Jag tror det kan sluta på fler sätt än ett. Antingen fattar partierna galoppen och slutar med att anpassa sig till de små för att ta tag i situationen som sig själva med sin egen identitet på sina egna villkor. Eller så fattar de ingenting och fortsätter som förut, förlorarna är de själva och alla som tycker att SD inte har den politiken som man vill rösta på. I det senare fallet tror jag att resultatet blir än mer sönderfall så jag hoppas alla är kloka nog att fatta hur man ska och inte ska bära sig åt. Och jo, det är nog inte en upplyftande läsning vilket jag får beklaga men det handlar om att analysera och förklara fenomen. Det jag kanske kan tänka på är att skriva lite roligare så det blir mindre deprimerande. Till dess, god läsning.
GillaGilla
”Komikern Soran Ismail brukar säga att han är 100 procent svensk och 100 procent kurd”
En motfråga skulle väl kunna vara varför han känner sig som 100% kurd och hur man blir 100% kurd. Svaret, tippar jag på, är troligtvis eftersom han är född i det kurdiska området och att han växt upp med den kulturen. Sen, efter att han flyttat till Sverige, så har han lärt sig kulturen och de sociala koderna här och på så sätt blivit 100% svensk. Han anser sig klarar att vara 100% kurd i kurdiska sammanhang och 100% svensk i svenska sammanhang. Inget konstigt med det.
Sen kan man fundera på om man kan bli 100% av något som man inte kan relatera sin historia med. Jag flyttade för en tid sen tillbaka till där jag växte upp och insåg då hur annorlunda det kändes att gå på en gata där jag visste allt, vem som bodde i det huset, var man kom om man gick åt det hållet, vilka träd som var bra att klättra i och alla små, små saker som inte går att förklara. Det fick mig att tänka på om man flyttade till ett annat land och hur ”hemma” det skulle gå att känna sig där.
GillaGilla
Det är väl här som Björn Söder spårade ut. För visst kan man vara 200% människa där hälften är t ex Kurd och resten svensk, det är ju sånt som gör oss rikare som människor. Visst finns svårigheter med dubbla identiteter, inget är ju enbart svart eller vitt men jag tror nog personligen att rikedomen är större än mödan. Den största fällan med dubbla identiteter är när man känner att man inte är vare sig det ena eller det andra. En kollega berättade en gång om sin dubbla identitet som syrian och svensk och uttryckte det som om att han inte var bra på att vara någotdera, istället kompenserade han bristerna genom att spela teater inför andra för att dölja sin osäkerhet. Jag påpekade att han i varje fall hade något få andra har och det var den mänskliga värmen och livsglädjen vilket fick honom att tänka till. I efterhand har han erkänt att detta fick honom att inse precis detta och att han kunde se sig själv i ett delvis annat ljus. Numer är han mycket mer medveten om sina goda sidor istället för att bara se bristerna.
En identitet och ett minne av detta som en kvarglömd relikt är inget dammigt och mossigt, det är något nödvändigt för varje individ, folkgrupp eller minoritet. Utmaningen för alla dessa grupper eller individer är att balansera sin identitet så den är tillfredsställande för en själv och samtidigt passar in i ett större sammanhang. Här finns inga rätt och fel, alla måste göra det på sitt sätt men det gäller att se möjligheterna istället för begränsningarna. På den punkten måste vi som samhälle bli bättre. Både bättre på att lyssna in oss på behov och att komma med lösningar, ibland finns de redan och då är det ju bara att tuta och köra.
GillaGilla
Inte för att jag vill vara motvalls, men hur bär man sig åt för att nominera ”fenomen” till något? Man kan väl bara nominera personer (eller grupper, som då företräds av någon person)
GillaGilla
Fredsrörelsen kan sägas vara ett fenomen men också en grupp. De uppstod i kalla krigets skugga i slutet på 70-talet som en reaktion på den accelererande utplaceringen av kärnvapen runt om i Europa. Från början var det inte en grupp i den meningen att de var uniform eller att de kom från samma bakgrund utan var istället en slags symbios av gemensamma intressen som förenade före detta hippies, punkare, gröna vågen hipsters, fredsivrare, proffsdemonstranter osv. Man kan inte i detta skedet i historien heller säga att de hade en gemensam ledning med en gemensam strategi, istället var de en disparat samling som hade ett gemensamt intresse – fred. Så småningom svetsades dessa ihop till en mer sammanhållen grupp med en ledning, en strategi. Så småningom ledde rörelsen också till att miljörörelsen startades där organisationer som Greenpeace och miljöpartier runt om i olika länder uppstod.
Feminister är inte heller de en homogen grupp bestående av en tanke, ett mål eller en ideologisk färgning även om vänsterideologier dominerar. Det finns väldigt vettiga feminister som man kan både diskutera med och ibland också skriva under på en del av deras idéer. Så finns de gapiga och högljudda som har en gemensam fiende i ett patriarkat som måste krossas och som ser alla män som en huvudfiende, kort och gott dom som både du och jag bekämpar på våra sätt. Också den postmoderna ideologin kan sägas vara ett fenomen. Man kan inte säga att idén företräds av ett parti utan flera som samlas kring samma ide och ideologi. De har inte heller en ledning med ett gemensamt mål utan där finns mer radikala som Fi och mindre radikala som Fp:s Maria Arnholm som rider på samma agenda men som försöker klä den i en annan skrud. Inom parentes misslyckades ju hon med det rätt kapitalt. Det är alltså därför jag väljer att tala om ”fenomen” snarare än en rörelse.
De politiska partiernas sönderfall är också det enligt mig ett ”fenomen”. Man kan i det sammanhanget tala om de respektive partiernas men också det gemensamma misslyckande(t) där resultatet har blivit det sönderfall jag tycker mig se. Här har bland annat blockpolitiken spelat in men också att att i kölvattnet på den så har små extrema partier som mp och v fått mer inflytande än vad de har mandat för vilket har skyndat på krackeleringen. Här har också den feministiska agendan och det postmoderna tänkandet skyndat på sönderfallet då det t ex för socialdemokraternas del har inneburit slitningar inifrån mellan olika fraktioner som har varit för eller emot. Dimensionen gemensamt/enskilt/maktöverskott/maktunderskott/maktkamp är alltså inget som går att förklara genom att peka på en enskild person, ett parti eller en företeelse. Den är allas och de enskildas skuld samtidigt som den är en maktförskjutning. Det är därför jag också här väljer att tala om ett ”fenomen”.
Det är för att besvara din fråga är det mer bekvämt och också mindre jobbigt för läsaren om jag pratar om dessa företeelser som ”fenomen”. Annars skulle jag bli tvungen att t ex analysera varje parti, varje enskild person eller varje fraktion inom varje parti för att visa de mekanismer som driver denna utveckling. Det skulle bli väldigt långa artiklar som ingen skulle vilja läsa. Istället väljer jag alltså att se det från den andra vinkeln, dels därför att det är lika relevant men också lättare för läsaren att ta till sig. Att det perspektivet blir något mer förenklat är en kompromiss jag tar och dessutom står för därför att det handlar bara om olika utgångsvinklar i analysen, Relevansen i det jag beskriver är däremot lika hög. Feminism och postmodernism är ju trots allt fenomen som innehåller många olika schatteringar, det politiska sönderfallet likaså. Man kan se problemet ur många olika dimensioner och ur flertalet ideologiska synvinklar. Det blir som sagt också lite enklare att ta till sig eftersom ingen skulle vilja läsa en artikel som analyserade de komplexa mekanismerna i detalj, det skulle kunna bli artiklar på både 10.000 och 15.000 ord. Det är i så fall mer en avhandling.
GillaGilla
Pingback: En sak Sverigedemokraterna är fantastiskt bra på | WTF?