Journalistisk Övertro

Journalister av idag tycks tycks vara allt och mer. De ska vara faktaförmedlare, de ska ge en detaljerad beskrivning i denna med analyser och de ska vara åsiktsförmedlare. Trots de höga ambitionerna tycks de ibland inte riktigt kunna tygla det som har släppts ut, det brister helt enkelt. Åsiktsförmedling är inget de borde syssla med men det gör de ändå. Anledningen är att där en journalist borde förhålla sig objektiv, gör detta att de i allra högst grad inte är det. Idag har detta lett till att i varje fall jag i allt mindre grad litar på journalister och ser mig istället utomlands för information. Svenska journalister är inte längre trovärdiga. Också de analyser som de försöker sig på är bristfälliga, för att inte säga direkt felaktiga eftersom de är vinklade och saknar massor med dimensioner i sin förklaring.

DimensionFörklaringsmodeller måste vara flerdimensionella Foto: Alltomvetenskap

Den senaste i raden av dessa missade mål är en av de hittills få tidningar kvar med någorlunda trovärdighet – SVD. I varje fall i mina ögon är denna tidning den sista bastionen, men kanske håller också den nu på att falla till föga för den felaktiga analysens förbannelse. Artikeln som är signerad Jenny Nordberg hittar du här och det dokument om slutrapporten som i veckan las fram för en amerikanska senaten. Den behandlar det mörka kapitlet kring tortyr i Irakiska fängelser under ockupationen och är en skräckläsning som borde leda till åtal av flera personer i Bush-administrationen. Den dåvarande presidenten Bush själv, vicepresident Dick Cheney och försvarsministern Donald Rumsfeldt är några av de som borde åtalas men aldrig kommer att utlämnas till något sådant eller dömas inom landets gränser för brott mot mänskligheten. Anledningen är att USA aldrig har erkänt krigsdomstolen i Haag eller att det egna systemet har kraft och mod nog att ta tag i frågan.

UnknownBilder som denna upprörde med all rätt men är inte ensamt orsaken till IS Foto: Wikipedia

Det är så långt en mycket bra artikel, rent av föredömlig faktiskt. Sen blir det inte lika roligt längre. Jenny ger sig i slutet i kast med att analysera uppkomsten av Daesh eller IS som det också kallas. Hon menar att det är i just de Irakiska fängelserna som fröet till IS såddes och jag protesterar inte mot den bilden. Den är faktiskt helt rätt men med tillägget att andra som inte satt i fängelse reagerade än mer kraftfullt och också hos dom föddes tanken på motstånd. Där börjar det halta med andra ord. Men slutsatsen är också fel på andra sätt, den ger nämligen långt ifrån hela bilden. Jag ska här försöka ge både Jenny och er andra en bättre bild av vad som hände.

Inom islam finns två huvudriktningar ungefär som protestanter och katoliker. Shiiter, artikel om dessa från Wikipedia hittar du här, som är den ena grenen tror på Allah efter mohammeds död utsåg hans efterträdare Ali ibn Abi Talib till efterträdare som profet. I deras ögon kan alltså ärva titeln som profet. Den andra riktningen Sunniter, artikel från Wikipedia hittar du här, har en mer ortodox syn och kan inte se att det finns någon annan profet än Mohammed. De två riktningarna har precis som katoliker och protestanter utkämpat otaliga krig om detta. Shiitiska grupper bor framför allt i Iran men finns också i Irak, Jemen, Kuwait, Turkiet, Albanien och i Libanon. I flera av dessa länderna har de betraktat sig som en förtryckt minoritet och därför bildat både beväpnad milis och egna politiska partier. Exempel på detta är Hizbollah i Libanon. I Irak finns båda riktningarna som nästan ser sig som två folkgrupper där Sunniterna är i majoritet men Shiiterna också de är många.

WarEn dimension av konflikten är maktkampen mellan två riktningar av islam
Foto: Deliberation

Eftersom Iran och Irak dessutom är arvfiender som har utkämpat så många krig att ingen längre minns hur många mer än lokala historiker, finns en djup misstro mellan länderna. Den misstron har inte minskat av att Iran alltmer har börjat göra anspråk på att få vara regionens ledare och stormakt. Det har bland annat lett till att Iran har levererat vapen, instruktörer och träning till Hizbollah i Libanon genom att använda Syrien som genomfartsland. Därmed har det setts som en inblandning i Libanons inre angelägenhet där både Syrien och Iran har fått stå på de anklagades sida. Man levererade på samma sätt vapen och träning till Hamas men den kontakten bröts för några år sedan efter en schism. Iran har också på samma sätt försett grupper i Irak med vapen och träning.

VapenutbildningI en vapentät region är det inte svårt att få utbildning i detta Foto: SVD

Inblandningen i Irak har för Iran haft tre syften. Dels vill man stödja en grupp som shiiterna eftersom de i framtiden kan bli en värdefull partner. Dels vill man destabiliserar en sån åtgärd en fiende som man har utkämpat många krig med. Till sist vill man flytta fram sina positioner i strävan efter att bli en regional stormakt. Den sista dimensionen av utvecklingen har kommit sig av att USA gradvis har tappat inflytande och därmed lämnat ett vakuum. Särskilt efter invasionen av Irak men också under första Gulfkriget undergrävdes deras status och de goda relationerna till flera länder i regionen.

GUERRE DU GOLFE / GULF WARRedan första Gulfkriget destabiliserade hela regionen 1991 Foto: Coutausse

En av dessa länder som inte längre har samma starka band till USA är Saudi-Arabien. Ett land som dessutom vill se sig som en regional stormakt dom också, en strävan som kommer i konflikt med Irans ambitioner. Saudiskt inflytande ses mer inom religion än militärt men man ser sig som den självklare giganten inom den sunnimuslimska världen, Iran däremot är giganten inom den shiitiska.

MeccaDet så viktiga Mecca ligger i Saudiarabien och därför är landet en centralpunkt för muslimer Foto: Landguiden

Det blir inte bättre av att Turkiet har samma planer och har också de blandat sig i leken. Delar av agendan handlar naturligtvis om att knyta kontakter med grupper men också se till att dessa får makt och det får man genom vapenmakt. Alltså sätter man igång export/smuggling av vapen till sina allierade. Pengar från framför allt olja finns i överflöd och de har nu börjat sippra in i fickor som respektive länder har funnit lämpliga. Privata Saudiska pengar var de som länge finansierade Al Qaida. Idag är det pengar från samma land, Kuwait och från Qatar som har strömmat över till IS. Mer om finansieringen från Newsweek. IS har därmed kunnat växa sig enorm ekonomiskt starka. En annan väg till inkomst för gruppen har varit smuggling och oljeutvinning från de nu ockuperade områdena.

OljeutvinningOljan är som alltid en drivkraft och inkomstkälla också för IS Foto: Sind

Anledningen till agerandet från de länder där pengarna har kommit ifrån är flera. Man vill stoppa Irans ökande inflytande över regionen och känner att IS är den enda kraften som kan hjälpa till i den processen. För att om IS gör som man har utlovat, bildar ett kalifat där en gång delar av Irak och Syrien låg blir denna nya stat en buffertzon. Terrorn som IS skapar drabbar dessutom Shiiter vilket försvagar gruppen vilket också skulle motverka fortsatt Iransk inflytande. Inbördeskriget i Syrien och IS intåg på den scenen är ett led i att destabilisera en av Irans allierade och indirekt den vägen bryta Irans inflytande över både landet och regionen. Syrien har ju länge har varit ett transitland för införandet av vapen till både Hizbollah och Hamas och därmed verkat destabiliserande. Det är av den anledningen Hizbollah har agerat militär stödtrupp åt Syriens regim, de har ju en vapentransportled att försvara.

VapensmugglingVapensmuggling är också en lönsam bransch för IS Foto: SVT

Också Putins planer på att göra Ryssland till en stormakt igen har bidragit till att destabilisera läget i regionen. Syrien är en gammal allierad till honom och när inbördeskriget bröt ut fanns inget att tveka om. Vapen och förstärkningar som en återbemanning av hamnstaden Aleppo med rysk militär är ett exempel på återtagen mark både i konflikten och i regionen. En annan graverande omständighet har varit Irans kärnkraftsprogram där Putin ivrigt har levererat kärnreaktorer till landet. Än värre har det blivit när Ryssland också har levererat plutoniumcentrifuger som skulle kunna användas för att framställa kärnvapen. FN har inspekterat anläggningarna men inte släppts in på alla och menar att det är ett problem. USA går längre och menar att det är graverande och skulle kunna tyda på att Iran faktiskt nu har ambitionen att skaffa nukleär vapenkapacitet.

Iransk kärnkraftOsäkerheten kring Irans kärnkraftsprogram spär på osäkerheten Foto: SVT

Situationen har fördjupat den konflikt som har spridit sig i regionen och länderna runt Persiska viken inte heller dom litar på att Iran inte kommer att ska skaffa sig kärnvapenkapacitet. Ett faktum som destabiliserar ytterligare. IS har därför fått än större resurser i form av pengar, vapen och träning. Ibland har det varit smugglade vapen, ibland genom samarbete med mycket förtegna länder som inte vill bli sammankopplade med gruppen och ibland har det varit rena inköp för de pengar de har emottagit. Turkiet är ju ett av länderna som har beskyllts för att spela under täcket med gruppen och förklaringen till detta skulle vara enkel. Ytterligare en minoritetsgrupp som har varit besvärlig för staten Turkiet är ju kurder som har fört krig mot staten i mer än 40 år framför allt genom PKK. Genom att helt enkelt etniskt rensa områden i omedelbar närhet till Turkiet i Irak och Syrien säkrar Turkarna sin egen gräns.

TurkietSpelar också Turkiets regim under täcket med IS? Foto: Expressen

Den arabiska våren har också den ritat om den politiska kartan samtidigt som den har destabiliserat regionen. Vi i väst tycks tro att så fort demokrati kommer som en skänk från ovan blir alla lyckliga, inget kunde vara mer fel än den synen i Mellanöstern. Efter den arabiska våren har flertalet länder kastats in i kaos och snudd på inbördeskrig med flera dödsoffer som följd. Anledningen till kaoset ligger i skillnaden mellan vår och deras situation. Här kan vi söka en minsta gemensam nämnare vilket innebär att trots att vi är oense i sakfrågor hittar vi ändå kompromisser som gör att vi kan skapa ett grundfundament i samhället och som också skänker oss stabilitet. I Mellanöstern ses olika syn snarare som en möjlighet att påtvinga någon annan den egna synen utan att ta hänsyn till konsensustänkande eller stabilitet i samhället.

Arabiska VårenDen arabiska våren har stjälpt snarare än hjälpt, Libyen har t ex nu två regeringar
Foto: Aftonbladet

Eftersom begrepp som konsensus inte finns i lika hög grad ser politiska rörelser heller ingen anledning att ta hänsyn till andra politiska krafter. Särskilt inte om dessa i sin tur i lika hög grad vill exkludera sina motståndare. Det blir snarare en kamp för den egna agendan än att hitta den gemensamma nämnaren. Den egna politiken är överordnad andras och då gäller det att smida medan järnet är varmt. Konflikten som uppstår och som ibland som i Egypten kommer till våldsamma uttryck blir därmed oundviklig och det lämnar djupa sår i samhället när medborgare ställs mot medborgare. Den enkla sanningen är att om västvärldens samhällsutveckling var mogen för demokrati var Mellanösterns olika länder definitivt inte där i den historiska utvecklingen.

Demokrati TurkietFör vissa är demokrati en frälsning, för andra en förbannelse – här en bild på en Turkisk parlamentariker fullt sysselsatt med lite ”övertalning” Foto: Sverigesradio

För att sammanfatta det hela är det ett sönderfall som söker sig i flera dimensioner och genom flera länder som har bäddat för IS uppgång. Länderna i regionen har i osäkerheten som har uppstått velat trygga sin egen existens genom att understödja en extrem men effektiv grupp för att slutligen lösa de problem som har uppkommit i kölvattnet på det instabila läget. Möjligheter har av situationen blivit hot, minoriteter en utmaning som skulle kunna sluta i katastrof för länder och folk och så vidare. Det politiska fältet har helt ritats om. Att skylla på en faktor, amerikanska fängelser i Irak är därför oändligt förenklat kanske till och med på eller över gränsen till felaktigt. Den journalistiska analysförmågan firar därmed inga som helst triumfer, det gör däremot enögdheten. Den analys jag har försökt mig på kan dessutom göras oändligt mycket mer komplicerad om man går in på varje lands respektive förutsättning, för att inte tråka ihjäl er läsare försöker jag dock hålla det kort.

FörenklingFörenklade förklaringar har både för och nackdelar, tyvärr flest nackdelar eftersom de gränsar till det felaktiga Foto: Photon.Isy.Liu

Jag vill inte i det här fallet peka ut den enskilde journalisten. Oddsen emot dom är ganska stora. Tidningskartan håller på att ritas om i kölvattnet på den presskris tidningsvärlden går igenom. Många svar på situationen är att skära ned på just sådana saker som kunnigt folk som ska kunna ge en världsbild och analys som stämmer. Journalisten tvingas därmed att bli allt i ett, tyvärr klarar dock inte de flesta av detta som exemplet visar. Analys är inte alltid deras starka sida men det är samtidigt precis det som behövs. Vill man förmedla riktiga nyheter som ligger så nära sanningen man någonsin kan komma behöver den analytiska förmågan lyftas avsevärt. Det är också något exemplet visar.

Clark KentFörväntningen på journalister tycks vara att de ska vara superhjältar men det är de inte Foto: IJPC

Löjesguiden vill med denna artikel nominera tidningsvärlden till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”I kölvattnet på krisen för tidningsbranschen kommer nedskärningar. Dessa slår helt fel och får ödesdigra konsekvenser för framtiden. Redaktioner lamslås och journalister ska helt plötsligt genomföra uppgifter de uppenbarligen inte har kunskaper till. Resultatet blir undermåliga artiklar och liten eller ingen insikt i orsakssamband som är så avgörande för det grundarbete som alltid genomförs. Därmed biter branschen sig själv i svansen och kan i värsta fall bringa sig själv i konkurs genom att avveckla sig själv inifrån. Istället för att se motgångar som en möjlighet har perspektivet vänts till att bli avveckling.”

 

Annonser

6 thoughts on “Journalistisk Övertro

    • Har kastat om orden ”shia” och ”sunni” så de har hamnat i fel geografiskt sammanhang på ett ställe, det är korrigerat nu. Tack för påpekandet eftersom man blir ”hemmablind” ibland vid redigering.

      Gilla

  1. Tack för en bra analys.
    För att använda uttrycket alla Carl Bildt-imitatörer var tvungna att behärska på 1990-talet: ”en del gör det enklare än det egentligen är.”

    Gilla

    • Verkligen Kristian! Varför göra en enkel sak enkel när man kan komplicera allt så mycket mer. Genom att komplicera gör man ju också allt mindre genomskådbart. Kanske det som är grejen, gör det komplicerat så förstår ingen vad det egentligen är som vi fiskar efter.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s