Det Paltorikala Förtrycket

Feminister av idag har en osviklig förmåga att hitta nya små tecken i tiden som tyder på ett strukturellt förtryck. Den senaste i raden av artiklar som andas sann feministisk fantasikraft är Jenny Nordbergs kolumn i SVD. I den tar hon sig an Anna Kinberg Batras klädsel och skärskådar den ur ett patriarkalt eller ska jag kalla det paltorikalt förtryckarperspektiv. Slutsatsen är enkel – kvinnor i politiken måste anpassa sig till de manliga reglerna och underkasta sig de outtalade lagar som styr deras tillvaro.

Anna Kinberg BatraAnna Kinberg Batras klädsel blev en feministisk snackis i Jenny Nordbergs kolumn där allehanda paltorikala/patriarkala förtryck kunde skönjas i klädstilen Foto: Norran

Hillary Clintons frisyrer, Angela Merkels kostymer och Mona Sahlins väskor är det som skärskådas. Koden är tydlig, här finns spelregler som vida överträffar de vildaste fantasier. Manliga regler som styr tillvaron är boven i dramat minsann. Ja till och Michelle Obamas kreationer talar sitt tydliga språk när hon väljer kläder som skapats av icke-vita designers. Allt detta för att ligga i linje med sin makes intentioner, att visa att de båda är stolta afro-amerikaner och samtidigt en del av en ny framväxande medveten afro-amerikansk medelklass.

Michelle ObamaEnligt kolumnisten sänder Michelle Obamas kläder signaler som ligger i linje med makens budskap. Kläder sänder budskap men inte de det skrivs om Foto: Usmagazine

Jenny fortsätter i samma storstilade tongång. ”Aaaah…jag hör redan fnysningarna, från världens på ytan mest jämställda, könsneutrala och politiskt korrekta land.” och jag håller för en gångs skull med. För i vårt land måste ogifta män ansöka om ett erkännande från samhället om faderskap om sina egna barn vid separation – fäder är inte per automatik fäder till sina egna barn förrän samhället säger så. I vårt land kan dessutom en man bli satt i fängelse enbart på grund av påståenden om både det ena och det andra olämpliga – t ex incest – utan att tillstymmelsen till bevis finns. Allt som behövs är att motparten låter tillräckligt övertygande. Flera män har ju trots allt spenderat år i fängelser bara för att senare tillerkännas att de dömts oskyldiga. Mer om rättsosäkerheten i Sverige kan man läsa om i Dagens Juridik där det berättas om en person som nu frikänts från alla anklagelser efter 10 år i fängelse!!!!!!

Spencer PrattUndra hur många svenska män som idag är oskyldigt dömda pga tveksamma domar? Foto: Posh24

Det är för att vi är så jämlika som kvinnor dessutom har en särställning när det gäller ekonomiska bidrag från samhället till kvinnoorganisationer. Mansorganisationer som mansjourer blir däremot utan. Till sist är det ju därför att vi är enormt jämlika som kvinnor får en positiv särbehandling i myndighets-Sverige. Ett exempel på detta är Ylva Johanssons senaste deal om att det nästan bara kvinnliga yrkesskador som det ska forskas ikring. Männen som står för tre gånger så många dödsfall i arbetslivet är det däremot ingen som bryr sig om. Jämlikt – jo pyttsan som sagt och det är tyvärr inte alltid som den drabbar kvinnor som alla feminister alltid påstår. Artikel om Ylva Johanssons förslag om pengar till kvinnors arbetsskador och forskning om dessa hittar du i SVD.

PengaregnÖver kvinnoorganisationer regnar svenska regeringars pengar…..Foto: APG29

Toma Fickor….men över mansorganisationer är det inte lika fett i plånboken Foto: Kreditgivarna

Jo, Jenny har en poäng till. Vi kommunicerar faktiskt med kläderna, kläderna gör mannen heter det ju till exempel. Därför är det också precis som hon säger att kvinnor kommunicerar med kläderna, de sänder ett budskap. Att detta budskap är på männens villkor är jag dock mer tveksam till som påstående. Människor har en fri vilja, något som man kan se t ex på New Yorks gator. Där klär sig människor efter sina egna trender som kommer så att säga underifrån. Där finns till och med särskilda trendspanare som åker omkring och fotograferar för att sedan kunna avgöra vad som kommer att bli nästa trend. Likadant med politiker, de har säkert tillräckligt med skinn på näsan för att inte gå på det där med ”måsten” i alla sammanhang.

SkäggtrendUtseende- och modetrender kommer och går Foto: Expressen

Sen har vi det där med att ju högre upp man kommer så förväntas man klä sig representativt. När man företräder ett företags högsta ledning eller ett land kan man inte komma med jeans och en t-shirt hur mycket man än vill. Det var därför Rossana Dinamarca fick kritik för sin t-shirt med texten ”SD=Rasister” som hon bar under riksdagens högtidliga öppnande. Mer om Dinamarca och ”Tisha-gate” hittar du i Expressen. Hon förväntas representera Sverige inför världen, det misslyckades hon kapitalt med. Det var däremot INTE som har hävdats från vissa håll en kritik av budskapet på tröjan. Hur stock-konservativt det alltså än verkar så kan man inte som representant, vare sig man är man eller kvinna, klä sig hur man vill. Man kan däremot klä sig fritt inom ramarna för det som är ”snyggt” vilket ju som bekant lämnar en del upp till tolkning eftersom ”snyggt” i allra högsta grad är subjektivt.

StinsI flera roller krävs att vi representerar något och då måste man också se representativ ut Foto: Malardalen (Bilden Föreställer den spännande smalspåriga järnvägen i Mariefred)

Det kan låta som ett futtigt ämne att kritisera och dissekera men faktum är att jag är orolig för svensk feminism. Å ena sidan finns ett behov av en sansad debatt om villkor för både män och kvinnor. Det finns också ett behov av att identifiera de faktiska problem som finns. Det blir dock omöjligt så länge debatten är så infekterad som den är. Invektiv, dåligt underbyggda analyser och patriarkalt förtryck i till och med gatstenarna vi går på omöjliggör en seriös debatt där något livskraftigt kommer ut i andra änden. Dagens debatt riskerar helt enkelt att dra ett löjets skimmer över den mer seriösa feminismen därför att diskussionerna har hamnat på en flams och tramsnivå som alla med självbevarelsedrift undviker. Mer om en inslag i trams och flamsdebatten hittar man en beskrivning av på bloggen Ekvalist.

Tom WaitsDelar av den feministiska rörelsen tycks ha drabbats av partiell galenskap vilket är synd då debatten måste föras Foto: Murrayewing

Ett exempel på den flams-feminism som då och då poppar upp är den senaste julens debatt om könsfördelning i Kalle Anka. Bolaget Gendertimer hade satt sig och räknat hur många av figurerna som var av han- respektive honkön och kommit fram till att en förkrossande majoritet var av hankön. Ett faktum som skulle kunna tyda på en patriarkal förtryckartendens. Läs om kvasihändelsen i artikeln i DN. Snart visade det sig att Gendertimer hade noll procent (0%) kvinnor i sin styrelse, ett svårslaget rekord i hyckleri. Det var i den situationen inte svårt att bli lätt raljerande som här Sveriges roligaste humorsajt Jämställdhetsfeministern.

JultomtenFörst rök den här sekvensen med hjälp av censursaxen, nu riktas blickarna mot könsfördelningen i programmet Foto: Youtube

Än mer löjeväckande blir det när man läser artikeln från Nationella Sekretariatet för Genusforskning där det presenteras en uppsats från musikhögskolan om hur toner i musiken från trumpeter kan härledas till manliga förtryckande toner ända till ljusa spröda kvinnliga. Det är så dina skattepengar används på bästa sätt svensk. Läs mer om det svårslagna eländet på Susanna Varis blogg. Läs också gärna Tanja Bergkvists inlägg i frågan på hennes blogg.

GenustrumpetenSe hur trumpeten förtrycker den förskräckta kvinnan som flyr hals över huvud
Foto: Susanna Varis

Också utomlands kliar man sig lätt i huvudet åt den svenska debatten. Man behöver bara korsa sundet till grannlandet Danmark för att finna frågetecken. Ett fenomen antropologen Dennis Nörmark gav sig i kast med i följande artikel i DN. Författaren Nina Björk fick rollen som opponent och i samma tidning gick hon i svaromål. I den artikeln talas det om ”politisk kamp” bl a, ett begrepp vi känner igen från allehanda vänsterretorik och betydligt mer otäcka sammanhang. Det dom debatterade var reaktionen i Sverige mot ett Danskt program som inte ens sänts här (!) men däremot i Danmark som hette ”Blachman”. Seriens kvaliteter eller bristen på sån får andra ha en åsikt om. Det jag däremot kan konstatera är att Nina Björks retorik med ”politisk kamp” går igen i andra lika otäcka sammanhang som feminism av idag rör sig i. Här åskådliggörs kopplingen på ett brutalt sätt i tidningen Arbetarbladet.

Klia Sig i HuvudetDet är fler som kliar sig lätt i huvudet över det som händer i landet Foto:Dagensanalys

Den journalistiska ivern att hela tiden springa det politiskt korrektas ärende blir snart en hämsko. Man riskerar alltså att med sandlådenivå och lika stor analysförmåga som en fiskpinne att sänka debatten till en sån nivå att all seriositet drunknar. Mer om den icke-seriösa agendan hos VISSA feminister kan man läsa om på bloggen Fnordspotting.
Också politiker som Ylva Johansson gör sitt till. När vi män upptäcker att det som borde vara ett allmänintresse har förvandlats till ett gynnande av ett särintresse, blir vi som andra människor förtörnade. Därmed kan en motreaktion komma att ske, en reaktion som jag är rädd för inte kommer att gynna riktig jämställdhet utan bara vrida klockan tillbaka. Reaktion och motreaktion är inte alltid logisk eller särskilt bra för utvecklingen.

SandlådenivåDebatten har för länge sen passerat sandlådenivån Foto: Aftonbladet

En sansad debatt har ju den fördelen att den leder någonstans, fantasifeminism gör det däremot inte. Också plakatpolitik där halva landets befolkning medvetet lämnas utanför har samma effekt. En annan feminist som skriver för SVD och som också hon för fram den ena villfarelsen efter den andra är ju Katarina Wennstam. I en artikel från den 30/12 går hon till generalangrepp på all missriktad faderskap hos landets fäder när de med sina barn skjuter upp raketer. Hon liknar fyrverkerierna vid fallossymboler som symboliskt stiger mot himlen i någon slags freudiansk-inspirerad orgie. Allt för att smäda med andra ord och inte heller det är särskilt klädsamt för debatten. Särskilt inte som feminism sägs vara ideologin som ska befria både män och kvinnor men som i Sverige mer handlar om att befria kvinnor och fängsla män. I landet där kvinnor på vissa områden har bättre villkor än männen, handlar alltså debatten om hur den senare gruppen ska få än mindre. Ja se dessa feminister, bara där krävs alltså mer nyans i debatten.

FyrverkeriEn fallsossymbol som likt en sådan stiger mot himlen, här med det suspekta namnet ”Sumo” dessutom Foto: Fyrverkeri

Katarina Wennstam ska i varje fall ha heder av en sak i artikeln. Hon skriver rent ut att hon anses vara en partydödare, det är ju både ärligt och lyhört. Bättre vore det ändå om hon hade lite mer självinsikt. Om hon förstod varför hon anses vara något så fruktansvärt skulle hon nå långt i sin personliga process. Jag ska ge dig en ledtråd Katarina, att smäda vare sig den ena eller andra brukar ge några brownie-points. För övrigt måste man efter denna artikel också fråga sig om det nu har blivit SVD:s tur att lida samma sotdöd som DN gjorde för lite sedan och som började på samma sätt. Dumdryga feministiska artiklar vars enda syfte tycktes att vara att antingen slå hål i luften eller provocera så till den milda grad att alla män i landet fick hjärnblödning. Den trenden har inte avstannat, tvärtom har fler kastat sig in. Lars Lindströms smaklösheter lär gå till världshistorien som en svensk skamfläck när han skrev följande artikel i Expressen.

Sveriges KvinnolobbySeriös debatt? Far åt helvete! Foto: Kvinnolobbyn

Låt mig ge er ett exempel på hur en aktion mot något kan slå helt bakut därför att till och med återhållsamma krafter reagerar. Aliaa Magda Elmahdy är en egyptisk feministisk aktivist som för lite sedan genomförde en demonstration mot IS. Genom att ta deras flagga, klä av sig naken och sedan sätta sig på flaggan och med sitt mens blöda ner denna samt att en vännina i bilden ses defekera på flaggan. Länk till artikeln hittar du här och där hittar du också bilden. Kom ihåg att på flaggan ses texten ”Det finns ingen annan gud än Allah” och därmed var loppet kört. Att mensa och skita ner en sån text kan få till och med moderata muslimer att gå i taket och vare sig de stödjer eller motarbetar IS så var Elmahdy brännmärkt. Inte undra på det för övrigt, det hela är bara spekulativt och onödigt provokativt. Numer bor hon i Sverige eftersom hon blev mordhotad efter händelsen.

Aliaa Magda ElmahdyBilden en hel muslimsk värld reagerade på här något hrrrm censurerad Foto: Theblaze

Det som ses som en poäng kan alltså i själva verket vara kontraproduktivt. Elmahdys försök slutade ju med att en hel muslimsk värld fördömde henne. Lärdomen borde vara att man inte uppnår någonting med den här typen av aktioner, ändå fortsätter unga feminister sina excesser i äckel. Antagligen gör dom detta bara för att provocera, men man måste fråga sig vad de vill uppnå. Vill de att allt gott och uppbyggligt arbete som ändå har skördat framgångar ska gå i stå och processen vändas till att gå baklänges? Vill de att en hel värld ska vänd dem ryggen i avsky? I min värld är det dock klart vad det är som händer. De tror sig ”slå ett slag för saken” och tror det ska leda till framgång när det i själva verket leder till undergång.

FlyktFör Aliaas del slutade det med att hon blev tvungen att fly, det och att reta upp var de enda resultaten Foto: Rstvideo

En liten fotnot ur historien som många idag tycks ha glömt bort är berättelsen om Valerie Solanas. Efter det att man satt upp Scum-manifestet på Turteatern i Stockholm tävlar alla feminister om att hylla denna uppenbart sinnesförvirrade bifigur ur historien. Att som hon skjuta två personer en av dem – Andy Warhol – nära nog dödligt är smaklöst att hylla. Att Turteatern gjorde en seriös debatt en stor otjänst den dagen är inget någon nånsin har vare sig diskuterat eller reflekterat över inom svensk feminism. Tvärtom har hyllningskörerna från en extrem klick feminister högljutt fortsatt. Mer läsning om extrem-feminismen finns på Jussi H Lundells blogg. Det är inte så särskilt mycket sympati man väcker om man hyllar något som står för hat. Scum är ju trots allt en förkortning för ”Society for Cutting Up Men”. Länk till artikel om händelsen hittar du här till bloggen The Village Voice.

Hota med KnivValerie Solanis metod är lite mindre subtil när hon vill skära upp män
Foto: Hemmetsjournal

Slutsatsen att svensken, i detta fallet så kallade feminister, som vanligt har misstolkat och förvrängt något ligger inte långt borta. Pudelns kärna är att allt som kommer utifrån hit tycks förvrängas och man kan fråga sig varför. I varje fall är feministisk retorik så som den idag ser ut inte en ideologi som kan omfamnas av några andra än antingen människor med så extrem agenda att vi övriga skyggar inför den kolsvarta fascismen eller människor med ett extremt uppdämt hat. De mer nyanserade däremot har helt tystnat inför de vidrigheter dessa krafter uppbådar. Vill man läsa mer om de hatfyllda utfallen rekommenderas som vanligt bloggen WTF Toklandet som i vanlig ordning drar ner brallorna på hatknarkarna.

*** Local Caption ***Slutsatsen blir att hat i alla dess former är oacceptabelt. Vem det än kommer från eller riktas mot ska den bort Foto: Dayviews

Löjesguiden vill med denna artikel nominera svensk feminism till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Den totala dominansen i debatten för radikalfeministiska galenskaper gynnar bara anti-feminister. Ett faktum ingen i debatten tycks förstå. Det finns ett direkt samband mellan tåtrampande och en mer fientlig syn på en alltmer suspekt ideologi. Det blir inte bättre av att man hittar på, ser i syne eller på andra sätt hittar fullständigt hispiga vinklingar i debatten. Förvrängning och rena lögner gynnar bara motståndet, det borde historien ha talat om för er. Tyvärr brukar inte heller den mer återhållsamma debatten gå segrande ur sådana strider då krigets första offer alltid är objektiviteten och sanningen. För ett krig ser dagens feminism debatten som. Det har alla debattörer som hörs och störs sett till.”

Annonser

6 thoughts on “Det Paltorikala Förtrycket

  1. Ja,den svenska radikalfeminismen har för länge sedan kört i diket.Dom ser kvinnoförtryck och patriarkala strukturer i allt trots att de lever i ett samhälle där de kan göra i stort sett vad de vill.
    Det är verkligen tråkigt att mera ”normala” feminister helt har abdikerat och låter radikalfeministerna hålla på som dom vill. Tror också att detta till slut kommer att göra att majoriteten av oss kommer vända feminismen ryggen.

    Gilla

    • Jag tror redan den processen är väl på väg. Flera kvinnliga som Tanja Bergkvist och Susanna Varis har ju redan vänt hela den debatten ryggen och som kvinnor tagit avstånd från det som dessa hattefnattar står för. Att män vänder dem ryggen är inte alldeles onaturligt. Trampar man på folk är det ofta den reaktionen man får. Dessutom, precis som du säger, så har kvinnor en hel del fördelar män inte får så vad det är man bråkar om ter sig futtigt i jämförelse. Löjets skimmer är allt som återstår när debattens Lützen-dimma lagt sig och har för evigt skänkt en dumhet åt denna som kommer att bli svår att tvätta bort.

      Gilla

  2. Det är också på sin plats att se efter vem som verkligen ‘håller rättning i ledet’ i vilken fråga. När det gäller kvinnlig klädsel tror jag inte särskilt många män har har några bestämda åsikter.
    Det är ungefär som tonårsgrabbar som bygger en massa muskler – det imponerar främst andra grabbar.

    Någon sade raljerade: ”om du vill att din dotter skall bedömas efter sina kunskaper och färdigheter och inte sitt utseende – se då till att hon inte har några kvinnliga vänner”.
    (Det finns motsvarigheter för ”pojkar/män” och inom valfri annan grupp.)

    Gilla

    • Jag tror nog inte heller det är där man ska leta efter det patriarkala förtrycket eftersom män har få eller inga åsikter om kvinnlig klädsel. Det enda undantaget från den regeln är om man representerar något eller någon. Man kan inte åka iväg på en viktig kundkontakt i Japan med ett stort företag i jeans och t-shirt. Också inom politiken finns oskrivna och skrivna regler som är till för att stävja det som Rossana Dinamarca lyckades med när riksdagen öppnades i höstas. Allt för att riksdagsmän/riksdagskvinnor och regeringens ledamöter representerar Sverige. Man kan möjligen se detta som mossigt, det gör inte jag. Om man vill bli tagen på allvar i dessa sammanhang kan man inte se ut som en uteliggare eller bohem. Den frihet som finns inom systemet/tänket är att inom vissa givna ramar väljer man vad man vill. Michel Obama är ett exempel på det när hon väljer rätt udda kläder som ändå både syns och är annorlunda i sin design. Att Jenny i artikeln tolkar in detta som ett paltorikalt förtryck är så långt ifrån sanningen man kan komma. Jag tror Michel Obama är precis så självständig och medveten med en egen smak och kunskap som man kan ha. Därmed sagt att hon definitivt går sina egna vägar, inte andras som Jenny antyder. 😀

      Gilla

      • Tisha-gate som utbröt efter händelsen i riksdagiset har ju gått till historien som sandlådekuppen där argumentationen mest gick ut på att säga ”jag har rätt” ”Nej hon har fel och jag har rätt”. Sanningen är ju att i riksdagens regler står det att klädseln ska vara ”vårdad”. Vad det betyder är ju upp till tolkning men att komma med en t-shirt som dessutom är gjord för att provocera är magstarkt. Jag undrar om man leker med tanken, vad Dinamarca skulle sagt om Björn Söder hade haft en t-shirt med texten ”V=kommunister”? Tanken är ju inte direkt svindlande nu när just Dinamarca har släppt alla hämningar och försvarat delar av den kommunistiska historien. 😀

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s