En Söndag På Sergels Torg

Så stod man där trots snöglopp och heltaskigt väder. Man måste ju uppoffra sig för det fria ordet och manifestera stödet för detta. Manifestationen var ju naturligtvis till stöd för Charlie Hebdo och mot den attack som genomfördes mot tidningsredaktionen men också mot just det fria ordet. En del inom islam menar att det också var en attack mot dem så där har vi något gemensamt, det var en attack mot allt och alla. Judar, moderata muslimer, det fria ordet och det öppna samhället, alla var förlorare den dagen attacken kom.

Manifestationen för det fria ordet på Sergels Torg den 11/1 Foto: Eget

Det var dock med lite blandade känslor jag stod där. Runt om mig stod tusentals personer med liknande åsikter som mina men med en twist. Det är ju tyvärr så att det är inom ”godhetskollektivet” vi hittar alla de som samtidigt som de talar om vikten av det fria ordet i debattartikel efter debattartikel försöker att inskränka det.

Yttrandefrihet är alla överens om, ändå gör vissa krafter allt för att begränsa den och spelar därmed extremisterna i händerna Foto: Startupmeme

I vår fria press hittar vi artiklarna som bakom en oskyldig fasad talar samma språk, vissa har rätt att uttala sig – andra inte. Här hittar du ett exempel från Aftonbladet. Istället för att bemöta med argument ska man alltså inskränka vissas åsikter. Undrar om samma Aftonbladet skulle argumentera för att inskränka kommunisters rätt att verka i skolan med hänvisning till att ideologin faktiskt har massutrotat i en sådan skala att nazister framstår som glada amatörer? Någonstans tvivlar jag starkt. Senare tids forskning vad gäller Sovjet-gulag visar med all önskvärd tydlighet att också i ”arbetarnas paradis” förföljdes judar som en specifik grupp. Det duger alltså inte längre att säga att nazisterna var de enda som riktade in sig på en etnisk grupp och förföljde bara denna.

Historielösheten gör att vi pratar om viss extremism men inte all Foto: Calwatchdog

Samma historieforskning visar till och med att Sovjetunionen och Tyskland under Hitler samarbetade för att förbereda utrotningarna. Mer om den bortglömda delen av historien kan du läsa om på Soviet Empire. Det är alltså helt fel att enbart peka finger på nazister, sätt kommunismen under samma lupp och något av objektiviteten hos tidningar som Aftonbladet kan återupprättas men bara något.

Gestapo och NKVD (Senare KGB) samarbetade fram till 1941 – ett faktum som har kommit bort i vänsterns debatt om det nazistiska hotet Foto: Kavkazcenter

Samma tidning är nämligen något av en återfallsförbrytare och alltid med hårkorset inställt på samma fiende. Här ytterligare ett exempel från samma tidning. I den artikeln talas om att fascistiska organisationer inte ska ges demonstrationstillstånd av polisen, en inskränkning i grundlagen som ger ALLA demonstrationsrätt. Den andra frågeställningen inför förslaget är vem som ska definiera vad som är ”fascistiska organisationer”. Ska SD räknas dit och inte ges demonstrationstillstånd? Om svaret blir ”ja” på den frågan är vi inne på en mycket farlig linje.

Nazister hamnar alltid i skottgluggen men faktum är att hotet mot yttrandefriheten kommer från fler håll Foto: Telegraph

Nästa förslag i artikeln låter bra men är lika huvudlöst det: ”För det tredje bör riksdag och regering se över om det finns anledning att utvidga möjligheten till straffskärpning kopplat till ideologisk grund även vad gäller hot, trakasserier, förtal och våld som drabbar andra personer och grupper än de som omfattas av hatbrottslagstiftningen, det vill säga journalister, antifascistiska debattörer och politiker.”

Resultatet blir alltid detsamma – Andras våld är oförsvarbart men vårt är bra. Sanningen är att inget våld är bra Foto: Socialistrevolution

Naturligtvis ska inte hot för att tysta tillåtas men läs texten, ”antifascistisk”! Den undantar alltså vänsterautonoma grupper från all skuld trots att de flesta hoten enligt säkerhetspolisen kommer just därifrån. Länk till Säpo:s rapport om våldsbejakande politisk extremism hittar du här.

Klicka för att komma åt valdsam_polextr_2009.pdf

Aftonbladets fascistnoja når sitt crescendo när man till sist lägger sista biten i pusslet. ”För det fjärde bör man inom polisen se över vilka andra möjligheter man har att komma åt personer som man vet är nyckelpersoner inom de fascistiska nätverken, exempelvis genom att systematiskt lagföra skatte- och bidragsfusk och annan ekonomisk brottslighet.” Återigen är det bara fascisters plånböcker som ska granskas. Missförstå mig rätt jag har lite eller inget emot en granskning av högerextrema, men bara så länge samma sak gäller vänsterextrema är allt frid och fröjd. Om man som Aftonbladet bara är ute efter att inskränka för en men inte för en annan är man ute på djupt vatten.

Avsikten från tidningen var säkert att den Lena Berggren docent i historia vid Umeå Universitet skulle skänka kraven legitimitet och en aura av klokskap. Det är precis tvärtom. Att vi har sådana docenter på våra universitet är illavarslande och visar bara att galenskapen inte stannar på tidningsredaktionerna. Det är dessutom något av en historisk ironi att konstatera att Aftonbladet som ju var yttrandefrihetens främsta förkämpe under Lars-Johan Hierthas tid, nu har förvandlats till den utgåva som ivrigast hejar på ett inskränkande av samma rättighet.

Aftonbladet granskar ivrigt SD…….Foto: Aftonbladet

…..Men granska tidningen lika ivrigt om bidragsfuskaren sitter i en socialdemokratisk regering? Foto: SVD

Hon är dock inte ensam om den tveksamma meriten att vara den ”upplyste” akademikern som ger livsluft åt inskränkta tankegångar. I en artikel i SVD signerad Kjell Magnusson docent i sociologi vid Uppsala Universitet kommer samma mossiga tankegods till tals. Här framförs idén att vi måste anpassa oss till det främmande eftersom vårt sätt att tänka inte är norm och att vår frihet inte alltid är lika självklar i andras ögon. Religiösa symboler måste fredas från satiriker likt dem i Charlie Hebdo. Islam bör inte förlöjligas och vi måste därmed vidta mått och steg för att tillgodose detta behov.

Religiösa symboler skulle enligt Kjell Magnusson inte längre gå att skämta om, kanske gäller det inte ovanstående bild enligt hans förkastliga resonemang Foto: APG29

Jag kan då upplysa herr Magnusson om att om jag som kristen åker till Saudi Arabien får jag inte öppet utöva min religion. Bär jag ett synligt kors kan jag både bli slagen och få det bortrivet. Här finns alltså inte tillstymmelse till hänsyn för vare sig det ena eller det andra som är avvikande från deras norm. Vi ska däremot uppvisa vad andra inte uppvisar genom att inskränka det som är vårt tankesystem och därmed vår kultur. Den tunna isen räcker inte längre som metafor på de felaktigheter i resonemanget som uppvisas här.

I Sverige råder religionsfrihet. Enligt Kjell Magnussons logik skull vi inskränka yttrandefriheten för att värna rätten från religiös smädelse för vissa??????? Foto: SVT

Resonemanget är dessutom fel ur en annan synvinkel. All religion måste tåla både granskning och kritik. Alltför många övergrepp har begåtts i historien i religioners namn därför att vi inte har utsatt den för just detta. I tomrummet efter avsaknaden av kritik har ju kyrkan härskat på ett högst tveksamt sätt med dogmer och hot om evig förbannelse genom historien. Ändå är det det som Magnusson säger – granska inte kritisera inte och smäda inte. Skönt då att veta att hans artikel åtminstone inte gick förbi obesvarad, debattartikeln hittar du här i SVD. Inom vår egen kultur har kritiken humorn gått så långt att vi har kommit till den nivån som uppvisas i följande film. Rolig eller inte det får du avgöra själv.

Det största hotet som jag ser är dock inte journalister eller debattörer, det är VISSA lärare. Man ska aldrig dra alla över en kam så ta inte detta som en generell kritik men det finns även i era led en del tveksamheter. Maria Wiberg heter samhällskunskapsläraren som tillsammans med Göran Brante som är lektor i pedagogik vid Göteborgs Universitet skrev en debattartikel i SVD för en tid sedan. Den handlade om hur man ska kunna stänga ute SD ur skolans arbete både i lärarroll och andra roller i skolmiljö. Med hjälp av tveksamma tolkningar av deras partiprogram och en strängare syn på riktlinjerna från skolverket skulle helt plötsligt en hel grupp utestängas. En åtgärd som skulle kräva åsiktsregistrering vilket är förbjudet i Sverige.

Lärare ska vara pedagoger inte politiska megafoner och i synnerhet inte såna som inskränker det fria ordet för vissa Foto: Orebroguiden

Jag skulle personligen inte vilja ha någon av debattpersonerna som lärare. En värre mardröm än personer som i godhetens namn försöker införa något som bara går att beteckna som den ultimata ondskan är svårsmält. Yttrande- och åsiktsfrihet gäller alla, även människor med ”fel” åsikt. Om dessa inte omfattas är det inte längre friheter värda namnet. Det är också extremt underligt att konstatera att personer som Göran Brante och Maria Wiberg aldrig ställer samma krav på vänsterradikala som idag är betydligt mer aktiva på ett mycket otäckt sätt. Se mer i följande reportage från Uppdrag Granskning där den ”goda autonoma vänstern” granskas. En liten intressant detalj är att efter reportaget kritiserades Janne Josefsson och Uppdrag Granskning av flertalet personer inom vänstern och från personer inom universitetsvärlden.

Det är alltså alldeles klart så att delar av de så kallade lärosätena runt om i landet också är säte för antidemokratiska tendenser. Man blir än mer bekymrad när man betänker att de med sin maktposition kan skriva avhandlingar som fråntar den egna åsikten allskuld. Till sina elever kan dessa också ägna sig åt att lära ut att antidemokratiska metoder är demokratiska. När de ”lärde” har förvandlats till politiska megafoner som gör reklam för antidemokrati är något väldigt fel. När samma personer kan aktivt försvara våldsverkarnas rätt att fortsätta sin kamp är något så galet det kan bli. Här hittar du debattartikeln i DN som rycker ut till våldsbejakande vänstergruppers försvar och som är undertecknad av flera professorer och docenter. Visst har dessa våldsbejakande grupper en rätt till det fria ordet, men också vår lagstiftning drar gränsen när det fria ordet förvandlas till våldshandlingar. En inte alltför onaturlig gränsdragning för de flesta.

Dags att se över våra lärosäten och i en del fall ta vissa i örat för de övertramp på demokratiska ideal som sker Foto: Aftonbladet

Andra personer inom universitetsväsendet drar sig inte ens för att själva använda metoder förbjudna i lag för att gagna antidemokratiska tendenser. Ylva Habel lektor på Södertörns Högskola drog sig inte för att förra året sabotera valaffischer för SD genom att kasta ägg på dessa. Mer om händelsen hittar du på bloggen WTF Toklandet. Hennes tilltag fick till och med proselyter att utropa hejarop över tilltaget som man kan utläsa av Twitter-reaktionerna i samma blogginlägg.

Ylva Habel slog ett slag för antidemokratin när hon kastade ägg på SD-affisch i t-banan och skröt om det på Twitter Foto: Twitter

Tyvärr är det inte bara odemokratiska krafter som har flyttat fram sina positioner för att kringskära yttrande- och åsiktsfriheten. Nej, samma tongångar kommer också från det demokratiska samhällets representanter tyvärr. I söndags hölls ett möte för EU:s inrikesministrar för att dra upp en gemensam strategi för framtiden efter händelserna i Paris. Artikel om mötet hittar du här i DN. Resultatet från detta som besöktes av vår egen inrikesminister Anders Ygeman och som var rörande ense enligt svensk konsensustradition, gav på handen att säkerhetstjänster i framtiden lättare ska kunna ingripa mot hemsidor som uppmanar till terrorhandlingar. Inget ovanligt i det men som vanligt döljer sig djävulen i detaljerna.

När till och med demokratins företrädare – politikerna-  sluter förbund med djävulen är någonting galet Foto: Impawards

En konkret åtgärd som man har kommit fram till är att nätoperatörer ska agera ”poliser” och se till att stänga ner sajter med oönskade budskap som uppmaningar som terrorhandlingar. Rädsla finns för att detta kommer att bli kontraproduktivt då terrorismuppmanande sajter bara kommer att söka sig till hemliga communities och mörka nät där ingen längre har insyn. Det skulle dessutom vara kontraproduktivt därför att svaret på terrorism heter ökad frihet och ökad yttrandefrihet därför att det är en livlig debatt som slår hål på terroristernas argument. Ett slutet samhälle gynnar däremot bara terroristerna då de vill driva oss just till detta.

Både temperaturen och taket i debatten behöver höjas, kanske inte så här mycket. Istället gör politikerna tvärtom som i Parisöverenskommelsen Foto: Sydsvenskan

Nätoperatörerna vill inte heller ha den uppgiften som nu krävs av dem. Man är förser människor med nätuppkoppling men man är inte poliser/spioner menar man. Det finns till sist en misstanke om att stora nätoperatörer som Google agerar genom politikerna för att se till att få ensamrätt på nyhetsflöde och att man bara genom politikerna nu utnyttjar tillfället. Följande klipp visar på problemet i ett reportage från Aktuellt 15/1 scrolla fram till 34 minuter 30 sekunder.

Nätoperatörer är inte poliser något Parisöverenskommelsen begär. Resultatet blir inte bra Foto: Sporthoj

Läser man slutdokumentet från Paris (se länken DN ovan)  finns t ex formuleringar som ”Skapa förutsättningar för att identifiera och radera visst material”. Skapa förutsättningar? Vad innebär det, är det spaning man avser eller vill man skapa en ny spansk inkvisition? Definitionen av ”skapa förutsättningar” är inte alldeles glasklar och inger visserligen trygghet men också fruktan för vad det kommer att innebära. I värsta fall innebär det slutet på det fria ordet. För som vanligt är vägen till helvetet kantad av goda intentioner.

Det som ser ut som något lockande innehåller ibland detaljer som inte är önskvärda. Det gäller dokumentet från Paris också Foto: Muttmounds

”Identifiera och radera visst material” är nästa formulering som väcker frågor. Bara det att identifiera och radera visst material ger mig köldchock in själen. Man ska alltså ge myndigheter/nätoperatörer rätten att radera material på hemsidor. Någon tycker kanske det är rätt om man uppmanar till terrorhandlingar och mord men motfrågan måste bli vem som avgör vad som är vad här. Skrivningen ”visst material” lämnar fältet vidöppet för vilka dumheter som helst. Det skulle till och med kunna sluta i något rent Kafka-liknande om en sån gummiparagraf utnyttjas fullt ut. Vi har alltså frivilligt tagit flera steg mot det samhälle som George Orwell så profetiskt beskrev i boken 1984.

En del av implikationerna i dokumentet från Paris gör en frusen in i själen
Foto: Blastr

Det var med andra ord med en känsla av en dålig smak i munnen jag stod där på Sergels Torg. När man säger sig stå för en sak men samtidigt låter de grupper som ingår i den ”godhetsrörelse” börjar man ana hyckleriet som utspelas framför våra ögon. Inte heller riktas den välbehövliga kritik mot de politiker som nu ser sin chans att flytta fram positionerna mot ett samhälle präglat av inskränkningar i fri och rättigheter som vi ser som självklara idag. Ingen tycks heller reagera på att det är idag vi måste agera, imorgon kan det vara försent. Det finns dock en till aspekt av hyckleriet som gör det dubbelt värre. Det handlar om Charlie Hebdo självt.

Ett hoppingivande tecken i allt elände var att femåringen bakom dessa ord utnyttjade tillfället att skriva fritt om än lite hrm grovkornigt Foto: Eget

Om vi går tillbaka ett halvår i tiden, vilka kan sägas ha vetat om tidningen då? Jag vill nog påstå att de flesta inte kände till den och att de skulle ha blivit mycket förbryllade över tidningens innehåll. Människor som själva sysslade med satiriska teckningar eller som på annat sätt hade kommit i kontakt med den visste naturligtvis vad den handlade om. För de allra flesta var den trots allt nog en kryptisk avlägsen publikation som få kände till. Efter de tragiska händelserna låter det dock annorlunda. Nu vet alla vilken tidningen var och vilka publikationer de har haft.

Charlie Hebdo slår mot allt och alla inte bara muslimer, här ses påven avporträtterad. Översättningen lyder ungefär: ”Desperat att värva kunder” Foto: Charlie Hebdo

Hade någon dessutom för ett halvår sedan föreslagit att vi borde visa sympati med tidningen med en demonstration är jag rätt övertygad om att i varje fall några ur godhetskommandot hade ifrågasatt denna handling. Man hade pekat på tidningens islamofobiska rykte trots att den satir man har publicerat har handlat om påven, Marine Le Pen och alla andra man anser man har velat häckla med. Det hade säkert också hetat att man inte skulle understödja ”hatiska skrifter” som denna. Sanningen är nämligen att det är vi människor som ligger bakom de beslut som resulterar i ofrihet. Det är våra tankar, handlingar och beslut som leder fram till det resultatet. Vår tystnad är lika talande som ordet och att godkänna det som hände i söndags i Paris är illavarslande. Att vi har en regering som sväljer samma dynga med hull och hår är inte förvånande men däremot skrämmande.

Etablissemangets budskap skiftar över tid. En dag är fenomen som Charlie Hebdo avskyvärda och nästa beundransvärda Foto: Heartofireland

Än mer illavarslande blir det om man utläser regeringens it-ansvariges utlåtande, en viss Mehmet Kaplan som tidigare har anklagats för att ha en något dold agenda som muslim. Mer om det i en artikel i SVD. Han har uttalat att ”Det gemensamma uttalandet innebär inte att vi kommer inskränka yttrandefriheten på nätet. Inte heller att vi kommer genomföra några förändringar i svensk lagstiftning.” Om vi inte behöver ändra svensk lagstiftning betyder det ju att vi har varit duktiga nog att agera i förväg i form av IPRED-lagen som har gett svensk underrättelsetjänst rätten att granska aktivitet på nätet och till och med i särskilda fall granska e-mail. Sveriges ”bror duktig”-mentalitet har med andra ord redan ställt till det och fortsätter att göra så. Tack Alliansen och tack också till Mehmet Kaplan som tydligen tycker lagen är okej.

Bilden av oss själva som fulländade hjälper inte till, tvärtom förhindrar den en debatt som måste till Foto: Ledarskapsfornyelse

Tidningar må vara megafoner för fenomenet inskränkningar i yttrandefriheten, men det finns tyvärr exempel på enskilda eller grupper av journalister som agerar likadant. Journalist är ju ett yrke som borde vårda detta fenomen, men ibland går det tydligen inte så som logiken borde påbjuda. Gårdagens Aktuellt med efterföljande Kulturnyheter kunde berätta om bråket på Göteborgs Tidning (GT) om ledarskribenten Alice Teodorescu. 42 minuter in i klippet berättas historien. Du kan om du vill läsa mer om fallet på bloggen Fnordspotting.

En journalist ska granska makten men tycks alltmer bli en del av den istället
Foto: Legalcheek

Bråket handlar om att de andra ledarskribenterna tycker att Alice Teodorescu inte uppfyller den politiska inriktning tidningen har med sitt socialliberala budskap. Alice Teodorescu har själv beskrivit sig som liberalkonservativ. Man kan tyvärr bara spekulera om den riktiga bakgrunden. Jag tror nämligen det angivna skälen är ren rappakalja, men en skulle kunna vara att Alice Teodorescu har försvarat SD vid flera tillfällen och sånt gör man inte ostraffat. Här ett exempel från Aftonbladet. Det skulle också kunna handla om att SD:s ledning har nickat instämmande åt vissa saker hon har skrivit. Det är naturligtvis rena gissningar och spekulationer från min sida men man kan undra. Klart är dock att om och när journalister förvandlas till budbärare av inskränkningar i det fria ordet, då är någonting ordentligt galet i vårat land.

När slutresultatet av debatten landar i hur mycket rättigheter vi ska inskränka är allt ett enda stort bluffspel. Både här hemma och i Europa måste trenden vändas Foto: Tradera

Löjesguiden vill med dagens artikel nominera alla de krafter i samhället både på ett nationellt och ett internationellt plan, som nu agerar för inskränkt yttrandefrihet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ert agerande är värdigt betydligt mörkare krafter ur historiens annaler. Där samhället borde gå mot alltmer yttrandefrihet ska nu alltså åsiktspoliser sitta och avgöra vad som är tolerabelt och inte. Samtidigt finns starka krafter inom extrem islamism, vänsterautonoma och högerkrafter som vill uppnå samma sak. Ni spelar alltså dem rakt i händerna. En av historiens stora paradoxer skulle därmed kunna vara skapad. Vi säger att ingen inskränkning ska ske men går samtidigt med på sådan för att kunna säkerställa vår säkerhet. Med små steg närmar vi oss det av George Orwell inspirerade samhället som beskrivs i boken 1984. Jag Freakshow Fredrik, hoppas historiens dom blir hård över en tid som inte ens reagerade inför det oerhörda.”