Dumskallarnas Sammansvärjning

En av världens bästa humoristiska böcker heter i mitt tycke ”Dumskallarnas Sammansvärjning” och är skriven av John Kennedy Toole. Läs den om du har tid och inte redan har gjort det. Den är en slags mix av Don Quijote och Socker Conny till stilen. Handlingen kretsar kring den arbetsskygge Ignatius J Reilly som motvilligt söker det optimala jobbet där han får filosofera och peta sig i naveln hela dagarna, men ändå får betalt. Var han än kommer i handlingen, väntar katastrofen runt hörnet. Boken har en lätt bisarr ton och är man som jag road av den typen av humor är den en fullträff.

Det humoristiska mästerverket ”Dumskallarnas Sammansvärjning” har nu fått en modern uppföljare i det verkliga livet. Malin Ullgren och Ann-Charlotte Marteus olika syn på verkligheten och åsiktskorridoren är roande Foto: Egen

En annan humoristisk fullträff inträffade nyligen när Ann-Charlotte Marteus kom ut ur åsiktsgarderoben och erkände att hon och några kollegor var chefsdesigners bakom åsiktskorridoren. Hon skrev det utan att blinka som om minsta skam inte fanns, men ändå med en rättframhet. Alla vi som hade talat om just åsiktskorridoren men mötts med hånskratt och gliringar kunde äntligen inteckna en delseger. Katten var äntligen ur korgen. Hennes artikel från Expressen hittar du här.

Skam över tilltaget med andra ord men bra trots allt att någon bakom detta groteska monster ändå vågade träda fram. Trots hennes ärlighet finns det flera som ännu inte har erkänt. De kollegor som var med och diskuterade fram åsiktspolisens främsta vapen har till exempel inte ångrat sig och inte heller erkänt vad de var med och skapade. Den ångerköpta attityden är med andra ord något ensidig. Inte heller har tidningar och nyhetsredaktioner tillstått att också de var delaktiga i tilltaget. Nej, där fortsätter allt som om inget hade hänt.

Skammen borde vara total men vissa tycks bita sig fast vid samma gamla förklaringsmodell hur uttjänad den än är Foto: Allehanda

DN är ju som bekant tidningen som gick åt helvete snabbare än blixten hinner slå ner. Det började lite smygande med kulturdelen. Där anställde man den ena foliehatten efter den andra som med en feministisk agenda fick all sans och vett att hoppa ut ur redaktionsfönstret i ren desperation. Vi hade därmed fått vår egen version av ”The falling man” fast den här gången var det det resonerande samtalet som var offret.

En av DN:s journalister heter Malin Ullgren. Hennes tid på tidningen har präglats av dumheter som ligger i linje med just det åsiktskorridoren har siktat in sig på, att strypa debatten och möjligheterna för SD att få ut sitt budskap. De ska helt enkelt i demokratins namn beläggas med munkavle, få se möjligheterna att nå ut med sitt budskap kringskäras och ensidigt bemötas med argument som är halvsanna eller rent av falska.

Ett falskt budskap är alltid falskt hur man än vänder och vrider på det. En lögn blir aldrig mindre bara för att man lägger till ytterligare en för att dölja den första Foto: Resumé

Att läsa Malin Ullgrens krönikor har varit som att stirra ner i en djup svart brunn. Avgrundsdjup, nattsvart och rent skrämmande. Malin med flera på DN har länge varit åsiktskorridoren personifierade. Man kan kanske till och med säga att tidningen som sådan har varit en av korridorens starkaste röster.
Här bjuds du några exempel på Malin Ullgrens hittillsvarande gärning:
Rasismen har tagit Sverige som gisslan
Artikeln där vänsterextremismens våld förringas för att återigen peka finger på högervåldet
Debattinlägget där det påstås att konsensuseliten inte alls inskränker yttrandefriheten (?)

Inte så lite ironiskt då att konstatera att DN än idag kallar sig ”oberoende liberal”. En titel som borde stå för människans och individens rätt att få uttrycka sig och få bestämma över sig och sitt liv. Istället står epitetet för åsiktsförtryck, inskränkningar i friheter som det fria ordet och en enkanalig debatt vars syfte är att smutskasta ett parti med hjälp av argument som är halvsanna eller rent av fabricerade. DN borde nog i ärlighetens namn sluta upp med att en nämna ordet ”liberal” som måttstock på vad de håller på med. Byt epitet till avgrundssocialism Wolodarsky!

DN kallar sig fortfarande ”Oberoende Liberal” (?????). Det vore bättre om man kallade sig ”beroende Leninister” Foto: Kingscollage

Ni som nu tror att jag skulle vara SD:are har fel, det är jag inte. Jag tror däremot på den fria tanken och rätten till fri opinionsbildning också för detta parti, annars lever vi nämligen inte i en demokrati. Dessutom är det så att varje gång godhetsapostlarna är ute på sina ”frälsarstråt” växer just SD med 4-5 procent. Är det någon mer än jag som kan foga ihop punkterna här?

Bind samman punkterna och mönstret börjar framträda. Något som personer som Ullgren vill undvika till varje pris. Vapnet för detta heter som vanligt förnekelse Foto: Energyquest

Så plötsligt uppstod då Dumskallarnas Sammansvärjning också i den icke-litterära världen. Det finns en åsiktskorridor, den är medvetet konstruerad av journalister och andra kulturvänster/liberala skribenter samt kulturmänniskor för att inskränka vad de ser som ett rasistiskt parti från att växa. Man skapade den för att göra utrymmet så snävt som möjligt för detta parti och den är än i dag fullt fungerande. Så långt ett klart konstaterande om än avskyvärt så i varje fall brutalt ärligt. Problemet var bara att likt en bulldogg som hade låst käkarna kring offrets hals, kunde inte Ullgren släppa munsbiten åsiktskorridoren. Dags för nästa kapitel i Dumskallarnas Sammansvärjning med andra ord.

Förnekelse är ett användbart begrepp i människors psyke. Skuld och skam går så lätt att tvätta bort med dessa metoder. ”Det finns ingen åsiktskorridor”, ”det finns bara fascistiska och nazistiska våldsverkare”. Ja, ni känner säkert igen tongångarna. Problemet är bara att de hela tiden är ett tvärtomspråk som används. Byt ut ”högerextremistiskt våld” och du får ytterlighetsvänsterns våld, om du gör samma tankeexperiment men den här gången skjuter du in extrema muslimers våld – då först då närmar vi oss den sanning Malin Ullgren och hennes gelikar vill hålla borta från agendan.

Förnekelse, förnekelse och dimridåer är allt DN och Malin Ullgren tycks förmå numer
Foto: Quotehd

Förnekelsen har en annan fördel än att den ljuger och pekar i fel riktning. Den förringar den personliga och den kollektiva skulden så att vi slipper att konfrontera den och känna oss usla över den. Vad hade de att förlora nu när Ann Charlotte Marteus hade gått ut? Svaret är helt enkelt: Allt! Personer som Ullgren har ju delvis byggt en hel karriär på att kritisera men undgå kritik. Dags för moteld, den kom i följande krönika i DN.

Malin Ullgrens indignation började med att Alexandra Pascalidou programledare för programmet ”Ring P1”. I många fall har Pascalidou där drivit en hård konfrontativ linje där i stort sett allt är rasism och alla är rasister särskilt alla svenskar. Det är egentligen bara badankor som har undgått denna anklagelse, men det är nog bara en tidsfråga innan den kopplingen också uppfinns. Hon har därmed trampat på många tår, en del av dessa dissningar har blivit följetonger i tidningar som den där Alice Teodorescu fick nog efter ett debattprogram på radio. Länk till SVD där Teodorescu intervjuades. Här har du länken till Sveriges Radio där du hittar programmet som upprörde Teodorescu.

Numer tycks allt vara rasism. Det är bara en tidsfråga innan det är rasistiskt att bara vara vit Foto: Quickmeme

Naturligtvis var det upplagt för överilade reaktioner. Vissa av dessa gick klart för långt när Alexandra Pascalidou själv upplevde sig trakasserad, så kan naturligtvis inte en debatt gå till men gör det ändå i vår tid. Till saken hör fortfarande att Pascalidou har stuckit ut hakan vid ett antal tillfällen och sagt saker som helst borde ha förblivit osagda. Därmed inte sagt att motreaktionerna var befogade, de var de inte. Till sist började Alexandra Pascalidou tala om att säga upp sig och det blev den utlösande faktorn för Malin Ullgrens krönika.

”Hat” och ”Hot” hette det på Alexandra Pascalidous blogg, enligt Ullgren var det naturligtvis fråga om kvinnohat, rasism och invandrarfientlighet. Inte helt rätt då Pascalidou har en osviklig förmåga att reta upp en hel del personer i kölvattnet på sina program. Fortfarande tycker jag dock inte detta ger motsidan rätten att hata eller hota. Ullgren fortsatte den inslagna linjen i sin krönika. Åsiktskorridoren var ett villospår i debatten (!!!!!), ”Pk-maffian” likaså (????), ”Södermalmselit” var bara något som gjorde Malin rasande. Inte så konstigt kanske, Malin bor ju mitt på Södermalm. Snacka om att bli ertappad med fingrarna i syltburken. För än en gång leder brödsmulorna tillbaka till samma ställe och detta skulle inte finnas. Hmmm, I rest on your face Malin.

Historien borde ha lärt oss att resultatet aldrig blir bra när vi marscherar på led utan att ifrågasätta. Det är dock precis det som våra kära journalister nu gör Foto: SVD

Malin Ullgren börjar precis som Ignatius Reilly, huvudpersonen i boken ”Dumskallarnas Sammansvärjning”, att bli en parodi på sig själv. Det som finns existerar inte, allt är bara enda stor sammansvärjning mot person och grupp särskilt allt som kommer från höger. Själv är hon och hennes gelikar höjda över all misstanke osv. Det är precis så Ignatius Reilly också resonerar i sina sinnesförvirrade brev med en brevvän som förekommer i boken. Breven i det här fallet kommer i kolumnform och är också de så verklighetsfrånvända att man skrattar sig fördärvad. Lägg ner DN, lägg ner Malin Ullgren och tillsätt en sannings-kommission vars uppgift är att kartlägga omfattningen av det haveri som kallas journalistik.

Svensk journalistik har totalhavererat, tillsätt en haverikommission för att utreda hur det kunde gå så här Foto: Flyghistoria

De som egentligen hatar är ju som alltid de som säger sig vara hatade. Så fort chansen ges är ju hela det här gänget ute och drar en snyftvals, att de hatar, hotar och hetsar nämns däremot aldrig. Så var det t ex när Maria Sveland och vapendragerskan Malin Ullgren inbjöds till SVT:s (var annars?????) morgonsoffa ”Gomorron Sverige”. Där kunde de som hatar och hotar tala ut om allt det som har riktats mot dem. Märk, jag är fortfarande inte en vän av hot mot vare sig x eller y, men de här två har en svårslagen historik. Mer om den händelsen på WTF Toklandet.
Läs också gärna Fnordspottings inlägg om vad åsiktskorridoren får för konsekvenser.Också på Susanna Varis blogg hittar du ett inlägg om Malin Ullgrens kreativa förmåga att dölja sanningen.

Så här ser inte grottmän ut längre. Döp om dem till j-o-u-r-n-a-l-i-s-t-e-r Foto: Zingland

Löjesguiden nominerar med dagens artikel Malin Ullgren till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det är beundransvärt att se med vilken patos och passion du försvarar lögnen som du delvis själv har varit med och vävt. Nya lögner skapas för att täcka över de gamla som nu ligger blottade för alla att se. Den som motsätter sig dina och era åsikter kan man alltid ta hand om på andra sätt där karaktärsmord ibland förekommer. Det är med andra ord samma principer igen som den gången Galileo Galilei stod inför rätta för att ha kommit fram till sanningen. Straffet ser dock lite annorlunda ut. Idag ljuger alla som påstår sanningen, då hade vi fått dödsstraff så någonting har vi kanske lärt. Trots detta är desinformationen total och kanske inte ett dugg annorlunda nu än när katolska kyrkan körde samma trick som det i Malin Ullgrens krönikor.”