Hatet Som Karriärväg

Rättviseförmedlingen eller som vissa kallar dem orättviseförmedlingen, är organisationen vars huvudsyfte är att precis som namnet säger skapa rättvisa. Tyvärr har väl facit så här långt sett helt annat ut än vad man har försökt att gett sken av. Man har till exempel delat ut pris till Kawa Zolfagary,. Han lärde ju oss att fokusera vårt hat på en person när han skapade facebook-gruppen och pjäsen ”Vita Kränkta Män” vars enda syfte var att hata Pär Ström för att han i sin tur hade haft mage att uttrycka en åsikt som inte stämde med Kawas. Att Kawa fick en ryggdunk som tack kan ju tyvärr bara tolkas på ett sätt. Mer om den händelsen från Rättviseförmedlingens egna hemsida.

Kawa Zolfagary RättviseförmedlingenIdel leenden från både Kawa Zolfagary och Sofia Embrén visades upp då han hade utsetts till vinnare av Rättvisepriset. Meriten bestod i att vuxenmobba Pär Ström
Foto: Aftonbladet

När Kawa var klar med feminismen, när den så att säga hade gjort det som han var ute efter – att få göra karriär, lämnade han allt. I en uppmärksammad artikel i Nöjesguiden förklarade han varför han nu lämnade ideologin. Det var nog bara den officiella versionen, inofficiellt hade han fått toppjobb. Skribent i Nöjesguiden sedan tidigare, bloggare sen en tid, debattör på sajten politism och pressekreterare åt fackförbundet kommunal har varit några av uppdragen.

Vita Kränkta MänSå här subtil och än mer kränkande i vissa fall kunde Kawas inlägg i debatten ibland vara. Foto: Facebook

Han har dessutom då som sagt skrivit en pjäs som hatar Pär Ström och fått pris för det dessutom. På politism har han skrivit en rad artiklar, många på samma tema – det är rasisterna som utgör hotet. En av dessa artiklar hittar du här. Ser man följande reportage får man klart för sig att det är ”det goda hatet” som står för våldet. Vänsterns våld är utbredd och välorganiserad, det är inte nazisternas på samma sätt.

Lina Thomsgård som en gång bildade organisationen Rättviseförmedlingen, är inte heller hon den källa av rättvisa som alltid hävdas i både debatten och namnet. Nyligen föreslog hon tvångsförflyttningar för att få ut människor som hon ut i verkligheten. Hon har rätt i sak, det är aldrig bra att leva så segregerat som man gör på Södermalm där hon själv bor. Mediemänniskor, kulturpersonligheter och proffsradikalister samlade på ett enda ställe är för snävt, men tvångsförflyttning som artikeln i ETC talade om för onekligen tankarna till metoder som bl a användes av Stalin. Det är inga ”oskyldiga” funderingar eller roliga metaforer om man skalar bort orden och ser vad de i förlängningen innebär. Sett ur ett historiskt perspektiv är det än mer otäckt.

LinaLina Thomsgårds mer Stalinistiska talanger kom fram när hon föreslog tvångsförflyttningar. Vi förstår att det inte är lätt där på utanförskapets Södermalm bland kultureliten och fittkonst på kaféer Foto: DN

I dagarna inleddes ett samarbete mellan Rättviseförmedlingen och regeringen. Det var när Alice Bah Kuhnke kontaktade förmedlingen och ville få in ”experter” på olika områden som ska prioriteras. Att tala om experter är att överdriva, den kompetensen besitter helt enkelt inte organisationen.

Det normala tillvägagångssättet är att inkalla professorer, doktorer och andra akademiker på respektive område och att använda sig av sina remissinstanser för feedback. Man brukar också köpa in konsulter och det är här Rättviseförmedlingen kommer in trots att de fortfarande inte har den formella kompetensen. Seher Yilmaz skriver mer om samarbetet på hemsidan. Alice Bah Kuhnke skriver här i Aftonbladet om sin tanke. Regeringen har dessutom på varje departement en kader av tjänstemän som är något av experter på olika områden, för att inte tala om alla de statliga verk som är till för att lösa problemen.

I samma veva som Alice Bah Kuhnke lät meddela sitt beslut, skrev självaste statsministern en dikt för att hylla rättviseförmedlingen. Inte illa, en statsminister som är poet och allt, artikel i SVT med dikt och allt hittar du här. Etablissemanget tokhyllar alltså de som har en rätt grumlig agenda. Vår ”solidariska” regering samarbetar med en förmedling som vill skapa orättvisa och ger dem dessutom pengar som borde ha gått till nyttigheter som vård skola och omsorg som det så vackert heter i vänsterretorik. Det är väl för att kunna förmedla sin nya status som samma förmedling i dagarna har städat undan gångna försyndelser som begåtts av nya ordföranden Seher Yilmaz.

Stefan Löfvens DiktStefan Löfven visade sin allra bästa sida när han i sann litterär anda diktade en hyllning till rättviseförmedlingen. Nobelpriskandidat kanske? Foto: SVT

Förr var denna rättviseälskande kvinna en person som kunde skriva artiklar med rubriker som ”Män Ger Mig Kväljningar” publicerad i Nyheter24. Följer man länken kommer man till Nyheter 24 där artikeln är borttagen. Efter statsministerns kärleksförklaring heter samma artikels rubrik ”Ojämställdheten Får Mig Att Må Dåligt”, länken till artikeln och Nyheter 24 har du här. Att Nyheter 24 var en oseriös sajt med dynga på agendan det visste jag redan, men att de också var så oärliga att de sitter och ändrar för att tillrättalägga i efterhand det är magstarkt. Bloggat om falsarie-gate har WTF Toklandet gjort, läs artikeln här.

Rättviseförmedlingen Före och EfterDen nakna sanningen med den redigerade/censurerade/utbytta rubriken där den nya och gamla versionen av inlägget skiljer sig åt. Favoritdikten i mitten i repris

Men vi andra behöver inte oroas, Seher fortsätter mer än gärna sitt värv. I följande artikel gör hon påståendet i Nyheter 24 att män lyfter upp män till attraktiva tjänster. Knappast vad det handlar om. I näringslivet handlar det om kompetens inte kön, och det är knappast till hjälp för kvinnorna där. Med andra ord, också näringslivet behöver kvinnor men helst sådana med kompetens inte sådana som har kvoterats in. Vidare kan man läsa Sehers syn på näringslivets så kallade jämställdhet i följande artikel, som redan i rubriken andas 68-vänsterretorik.

Förvirra En KattRättviseförmedlingen har inget med rättvisa att göra, att påstå nåt sånt är lika komiskt som en av Monty Pythons roligaste sketcher ”Confuse A Cat” Foto: Pinterest

Tyvärr ser jag ofta vad motdraget leder till. Styrelsen jag talar om har valt att kvotera in och de flesta som är det sitter mest och gör ingenting. De är helt enkelt ett alibi för pk-ismen snarare än att vara till någon som helst nytta. Frågar någon hur jämställt det är, kan ingen neka däremot – vi kan till och med uppvisa hbtq-anpassning men återigen till ingen som helst nytta tyvärr. Anledningen heter motivation. Hur motiverad blir en person av att veta att det enda skälet till varför de har fått ett jobb eller uppdrag, är att de är ”rätt” enligt en pk:istisk måttstock?

Svaret blir att det är de inte alls. Den organisation jag själv är en del av, har visat detta med all önskvärd tydlighet. Det är lönlöst att föra den typen av politik då organisationer utarmas och försvagas och de enda som återstår för att jobba aktivt är de som saknar motivation att göra det. Det känns tryggt att veta att viktiga beslut ska tas av människor som tycker att ”nja” är ett konstruktivt svar och en gångbar taktik i beslutsfattande. Konsekvenserna av den identitetspolitiska populism som Alice Bah Kuhnke nu uppvisar kan man läsa mer om på bloggen Fnordspotting.

GuldkalvenDansen kring guldkalven fortsätter, nu med Rättviseförmedlingen som huvudrollsinnehavare Foto: Wikipedia

Regeringens nyfunna kärlekspartner Rättviseförmedlingen kan nu skörda frukterna av sitt agerande. I höstas kunde de alltså inkassera 3, 2 miljoner skattekronor genom vårt gemensamma och därmed fina innovationsinvesteringsmyndigheten Vinnova. Mer om den nyheten hittar du i Computer Sweden. Pengarna ska gå till att investera i en ”rättviseräknare” som ska räkna medietid mellan män och kvinnor. Nu kan de alltså ta steg två i den utvecklingen genom Alice Bah Kuhnkes uppdrag.

Så här lyder motiveringen varför vi skattebetalare ska hosta upp pengarna som alltså inte går till vård skola och omsorg:
Rättviseförmedlingens Räkna-projekt, Rättviseförmedlingen, 3,2 miljoner
”Normen för vem som syns och hörs mest i media i dag är en vit man. Syftet med projektet är att ta fram en webbtjänst, Rättviseräknaren, som på ett enkelt och överskådligt sätt tar fram jämförbar statistik kring vilka som syns och hörs i nyhetsmedia.”

Jag måste ha missuppfattat något som Vinnova i sin visdom har uppfattat. Dumt nog trodde jag att media idag är fulla av feministiska inlägg. Att Vinnovas tidigare satsningar har anklagats för att bara vara slöseri med skattepengar som det berättas om här i SVD Näringsliv hindrar inte dem från att slösa lite mer. Vi skattebetalare är ju så välvilligt inställda till det här att vi gladeligen hostar upp pengarna. Rättviseförmedlingens lilla digitala pryl kommer säkert att göra succé också på den exportmarknad som Löfven är så förtjust i.

KinksPrecis det titeln i Kinkslåten talar om  tycks regeringen också ha nått vägs ände, de goda idéerna lyser med sin frånvaro. Dags att byta ut dem. Foto: Wikipedia

I sin artikel i Aftonbladet (samma länk som ovan) menar Alice Bah Kuhnke att projektet ska leda till följande:
Vi har därför nu inlett ett samarbete mellan Kulturdepartementet och Rättviseförmedlingen. Rättviseförmedlingen kommer att få i uppdrag att ta fram en lista med namn som kan bli aktuella att utses som ledamöter i styrelser och insynsråd.

Rättviseföreningen kommer även att delta i vidareutbildningen av de tjänstepersoner på Kulturdepartementet som rent praktiskt bereder arbetet med att föreslå namn.  Mångfaldsperspektivet finns redan med i vårt arbete, men det finns alltid en förutsättning att utvecklas och bli en viktig föregångare.”

Det skulle kunna leda till att regeringen gör allvar i det som hittills bara varit en diskussion – kvoteringar. Återigen väcks frågan hur många misstag och dumheter en regering får lov att göra innan den måste avgå. Som jag skrev, hjälper det att tillsätta personer som saknar motivation och kunskap att sköta viktiga uppdrag? Var finns kompetensen som måttstock i den dumhet som skulle kunna bli resultatet?

Kanske borde Alice Bah Kuhnke läsa bloggen Ekvalists porträtt av en av vår tids stora feministiska författares syn på den moderna formen av ideologin nämligen Doris Lessing. I en intervju strax före sin död i The Guardian delgav hon världen sin syn på den moderna formen av feminism och den var inte vacker.

Anti-FeministJämställdhet à la svenska feminism som exportprodukt? Här har du svaret Stefan!
Foto: Elitedaily

Först anlitar istället regeringen en lögnhals och historieförfalskare att utmåla verkligheten i helt andra färger än de rätta. Den jag tänker på är Henrik Arnstad och hans uttalanden om SD som nyfascistiska och anklagelser om att lägga ut våld på entreprenad får i varje fall mig att baxna, länk till Sydsvenskan. I samma artikel påstår han att han är den enda som gjort en ideologisk analys och att hans slutsatser vilar på denna. Det är lika stor lögn som den att han är historiker, han har en halv examen men har kallat sig titeln ändå vilket är ett lagbrott. Här får han t ex mothugg av Björn Häger, journalist på tidskriften journalisten. Också den alldeles riktiga historikern Håkan Blomqvist dömer ut Arnstads resonemang på Internationalen.

Nu har då regeringen upprepat samma mönster. Ett särintresse ikläs rollen som ”experter” och avlönas med våra skattepengar till att skriva och föreslå de bekväma ”sanningar” regeringen vill ha som resultat. Som man ropar får man ju svar som bekant. Därmed har regeringen Löfven återigen visat vilken inkompetent och ideologiskt styrd avart de är.

KristallkulanNär svaren på frågorna är givna på förhand är frågeställningen mindre intressant. Lätta svar är det regeringen letar efter och får med samarbeten som Rättviseförnedringen…jag menar förmedlingen Foto: IMDB

Ändamålen helgar medlen och här ska det återigen klias under hakan på både mp och v för att tillfredsställa deras törst över nya tokigheter att lura massan med. Vad är bättre än att använda en ideologi som säger sig vara rättvis men som är djupt orättvis? Och vad är bättre att använda lydiga små verktyg som Arnstad och Rättviseförmedlingen att måla upp bilden av det socialistiska lyckoriket en del av våra medborgare tror vi lever i?

Dags att byta regering. Den här är förbrukad och saknar förmågan att leva i den verklighet vi andra lever i. Att man på kuppen bränner våra skattepengar och lurar oss med sina kasperdockor i Rättviseförnedringen (?) och med hjälp av Henrik ”historieförfalskningen” Arnstad, är extra besvärande. Som vanligt serveras du svensk prislappen på hela denna galenskap. Jag vill ha en ny regering nu, helst redan i förrgår.

John CleeseJohn Cleese sammanfattar det som vanligt bäst också när det gäller svensk så kallad politik Foto: WN

Löjesguiden nominerar idag Alice Bah Kuhnke till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Regeringen och du fortsätter på samma inslagna linje. Vi – röstboskapet – betalar och ni utser den ena foliehatten efter den andre till ”experter” i regeringens arbete. Naturligtvis tycker också jag att kultursektorn ska spegla hela Sverige, men jag vill att det ska ske med hjälp av kompetens inte det motsatta. Kanske vore det på sin plats att också regeringens arbete återspeglade något av denna idag så bristfälliga kompetens. Ett faktum som inte minst Alice Bah Kuhnke har visat med sitt senaste beslut.”

Annonser

7 thoughts on “Hatet Som Karriärväg

  1. Först måste man ju definiera rättvisa. Bara för att man säger sig verka för rättvisa så behöver det heller inte vara det som händer. Vad är rättvisa? Att den med bäst meriter får jobbet? Eller är det rättvisa att varje arbetsplats, organisation etc är en exakt avbildning av folket i fråga om hudfärg, kön, trosinriktning, handikapp, sjukdomar etc? Rättviseförmedlingen har den senare definitionen, i stora drag. Drivet till sin spets skulle man kunna strunta i människors fria vilja och bestämma allas framtid redan när de föds på grundval av deras medfödda egenskaper och med viss reservation för senare förändringar i kön/genus/könsidentitet etc. Happ…flicka med iranska föräldrar? Gruvarbetare. Pojke, svensk, förmodat heterosexuell…kosmetolog. Om det skulle visa sig att pojken inte är cis så får det bli säg, betongarbetare. På så vis säkerställs en ”rättvis” fördelning av människor på olika platser i samhället.

    Gilla

    • Det lite roliga är att jag tror att ”rättvisa” i den meningen att alla alltid har lika mycket av allting, är ouppnåelig. Hur man än strävar efter den uppnår man oftast bara nya orättvisor. Socialdemokraterna hade 70 (Sjuttio!!!) år på sig och fortfarande strävar de efter detta illusoriska tillstånd. Sovjetpamparna är nästa kapitel i ”rättvisans historia”. Redan Lenin var sjukt förtjust i Rolls-bilar, vem kunde neka honom detta oskyldiga lilla nöje? Så för Sovjetmedborgarnas pengar köptes hela nio stycken in som han fick leka med. När så småningom massvältens Sovjetunion under trettiotalet ersattes av ökning av industriproduktion och jordbruksproduktion, slets samhället istället sönder av utrensningar och dålig organisation. Resultatet var fortfarande massvält då dumheterna ofta slog mot själva kärnan i samhället. Till sist fick man balans i allt bara för att konstatera att distributionen nu var det stora problemet. Ingen litade längre på att varor skulle finnas till försäljning, alltså la man beslag på dessa så tidigt det gick i kedjan. Vissa blev vinnare, de allra flesta förlorare. När förlorarna ville ha mat och varor hade man ingen annan stans att vända sig än till den svarta marknad som istället uppstod, där fanns det mesta för den som kunde betala. Under tiden kunde däremot partipamparna flyta ovanpå allt detta och mumsa i sig både exotiska delikatesser som Iransk störrom, men också inmundiga lyxig Sovjetproducerad Champagne. De galnas samhälle var nu skapat. Det som inte fanns, fanns om man hade kontakterna och pengarna helst dollar. Alla var lika utom dom som var än mer lika och därför behövde mer än alla andra utan att de andra visste ett smack. Så fortgick det och till sist kollapsade hela korthuset när Michail Gorbatjov försökte förändra inifrån. Problemet för Michail var att han hade ett system som dels fungerade som smort och där aktörerna dessutom var ovilliga att förändra det som fungerade för dem. En lång historia i kortform som Rättviseförmedlingen borde läsa. Läxan? För varje politisk ingripande avsett att skapa ”rättvisa” skapas fler orättvisor än det löser! Man kan nämligen aldrig tvinga folk att bete sig så som man förväntar sig, de är rationella nog att vara så irrationella att de löser problemen på ett annat sätt än på det tänkta!

      Gilla

  2. Jag tycker Anna Kinberg Batras lovsong var än mer oväntad!

    Moby Dick, Ja. Kaptenen som förgörs av sitt eget hämndbegär.
    Om vi skall tala om klassiska böcker, skulle jag vilja nämna Tom Sawyer’s. Han som lurade sina bekanta att måla staketet åt honom genom att låtsas att det var roligt.

    Gilla

    • Jag kanske borde ha valt den aforismen istället hahahaha. Och visst var Kinberg Batras tilltag mer överraskande, tänkte tillägna henne en särskild artikel för tilltaget. Litteratur är en källa till mycket god läsning och jag läser mer än gärna en klassiker. Boktips för den intresserade: Den ganska etablerade danska författaren Ib Michael gav för några år sedan ut en bok som hette ”Prins” som handlar om en liten stadskilles sommarlov i 1912 års Danmark i skuggan av katastrofen med Titanic. En bok som väver ihop fantasi, dröm, och verklighet på ett språkligt så uppseendeväckande sätt att man nyper sig i armen.

      Gilla

  3. Ja,det är skrämmande att regeringen anlitar könsrasisterna och rasbiologerna i ”Rättviseförmedlingen”. Fast Bah Kuinke verkar ju inte vara den skarpaste kniven i lådan precis som många av hennes ministerkollegor så vem är förvånad ?.Håller med om att nyval vore det bästa så att vi kan bli av med Löfvens pajasregering.
    Tycker också att det är beklämmande att Anna Kinberg Batra och Annie Lööf hyllar ”Rättviseförmedlingen”. Dom gör verkligen sitt bästa för att skrämma bort ännu flera väljare från borgerligheten.Det börjar bli allt svårare att hitta något parti som inte företräder identitetspolitik och radikalfeminism. Snart återstår bara sofflocket..

    Gilla

    • Glömde i min upphetsning Anna Kinberg Batras och Annie Lööfs tilltag men det kan få bli en egen artikel. Med en opposition på sofflocket och en regering som gör allt det en regering borde låta bli kan man bli lätt dyster. Kuhnke och co har gjort sitt, vi behöver ett nyval. Det jag är mest rädd för är att oppositionen är precis lika korkade dom. Allt tyder på att just Kinberg Batra kommer bli historisk på det sättet att man går från en okänslig ledare till en ledare som saknar empati och taktiskt tänkande samtidigt.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s