Svär Inte I Den Feministiska Kyrkan

Den utmärkta TV-serien ”Twin Peaks”, världens bästa om ni frågar mig, innehåller citatet ”the owls are not what it seems” (fritt översatt: Ugglorna är inte vad de verkar vara). Det citatet skulle mycket väl gå att använda på svensk vänster och då talar jag om allt från socialdemokratin till ytterlighetsvänstern. De låtsas vara godhetsapostlar men de är hatmånglare i en helt egen klass, de är helt enkelt inte det de säger sig vara.

Lika bakvänt är det med språket. När en godhetsapostel säger att folk hatar är det snarare för att de själva gör det. Den enda logiska förklaringen till deras vilda fantasier är att vissa människor ger uttryck för åsikter som inte överensstämmer med deras. Sånt kallas normalt sett för ”yttrandefrihet” men i deras värld är det en godhetshandling att tvinga folk till tystnad. Det är ju åsikter som sagt inte är sanktionerade av godhetsrörelsen och sånt kan man inte tillåta.

En dunk i trapezius är målet för varje rättrogen medlem i godhetseliten. Belöningen för varje oseriös debatt är ju en plats i värmen Foto: Studyinukraine

Godhetsapostlarna dunkar tvärtom varandra på axeln varje gång de kan få en Breivikare att hålla käften. Det är så alla kallas som inte instämmer i deras åsikter. Att de inte ens kommer i närheten av någon slags sanning är inget som ens berör denna härskara. Den senaste i raden av dessa som fått smaka på hur det känns att bli bunden vid skampålen och allmänt bespottade för att han uttrycker en annan åsikt, är GP:s skribent Csaba Bene Perlenberg.

Han gjorde ju det oerhörda att han skrev en ledare i GP som inte gick stick i stäv med den syn man måste ha för att få lov att uttala sig. Artikeln handlade om något så sensationellt som att fokus på flickor i skolan i i radikalfeminismens namn, nu har börjat kosta pojkarna skolresultat därför att skolan inte ser dem. En riktig slutsats men man säger den inte ostraffat. Vi lever ju i landet där lögnen är inskriven i grundlag. Där står ju också att ”all offentlig makt utgår från folket” när det borde vara formulerat ”all offentlig makt utgår från socialdemokratin och miljöpartiet. Har du en annan åsikt kommer vi att mobba dig till dess du inte orkar mer eller emigrerar.”

Vi lever i lögnernas mittrike där det gäller att vara en i mängden och därför säga ”rätt saker”, det är priset för vår konsensus-kultur Foto: Dailymail

I Sverige måste du också skriva under på vad feministerna säger. Ställer man inte upp på beskrivningen om mäns överordnande makt är man fördömd. Resultatet kan mycket väl bli yrkesförbud inom vissa sektorer och definitivt mobbning. Ju högre profil du har som kan utgöra ett hot desto mer mobbning på twitter och i ”Nyhetsförmedlande” propagandablad som Nyheter 24.

När sedan Csaba Bene Perlenberg blev inbjuden att debattera det hela i det något dubiösa programmet ”Debatt”, visade det sig hur välplanerat SVT hade lagt upp strategin den här gången. Ett: Bjud in opponenten/den med avvikande åsikt under förespegling att han/hon ska få göra sin röst/syn hörd. Luras de att tro på den myten är halva nöjet redan säkrat. Som debattör har man dock inget val, sanningen måste ju samtidigt ut och här är tillfället. Två: Bjud in den mest rabiata motståndaren du kan hitta. Gärna någon som dessutom är durkdriven i allehanda härskartekniker. Denna någon i detta konkreta fall blev Ida Östensson. Programmet hittar du här, scrolla fram till ca 21 minuter in eftersom programmet inleds med en Saudi-debatt.

Tala aldrig om din version av sanningen, det slutar bara med att du stämplas som hatare. Det är snarare så den svenska debattens mekaniker fungerar Foto: Quotespin

Perlenbergs mycket riktiga slutsats är att feminismen har satt fokus på tjejerna i skolan men att det också har lett till att pojkarna har fått mindre uppmärksamhet. Ett faktum man kan utläsa ur ett allt sämre skolresultat. Ida Östensson som deltog i debatten hade förstås en annan förklaring. Det är mansnormen som är det som spökar till det. Om henne och andra hårresande saker i feminismens namn kan man läsa om på WTF Toklandet. I följande inlägg har Toklandet skrivit om ämnet och också på Susanna Varis blogg kan man läsa om programmet.

Denna eviga förklaringsmodell i repris alltså. Det är mäns egna fel, det kollektiva skuldbeläggandet är den gängse modellen för att förklara något och den linjen får man inte avvika från. Även när den är fel är den rätt och inget har vare sig Ida eller några andra feminister att backa upp sina påståenden med. Det spelar dock mindre roll i sammanhanget, den egna sidan kan ju nöja sig med att påstå så har man rätt. Allt enligt vår nya postmoderna kyrka där feminismen är huvudideologi.

Är feminism i själva verket vår nya kyrka? Alla kriterier för en sekt är ju redan uppnådda så kanske är detta det nya logisk steget Foto: Wikimedia

Ida Östenssons felaktiga tes följs naturligtvis av den minst lika felaktiga slutsatsen att det är ”antipluggkulturen” som ligger bakom. Ingen vetenskap här inte, det är ju patriarkal förtryckarteknik. En anti-intellektuell idé som bara kan vara framvärpt av diverse hen på Södertörns Högskola, något du kan läsa mer om på Susanna Varis blogg. Vetenskapen har ju avfärdat just denna tes som humbug. Detta framgår av följande video. Resultatet av pojkars ”antiplugg-kultur” och den snedrekrytering som är resultatet med nya politiska haverier i vår regering kan man läsa om på Fnordspotting.

https://vimeo.com/67116720

Därmed visar Ida Östensson att feminism är dels antivetenskaplig, dels antijämställd eftersom hon viftar undan argumenten och förnekar faktum med stundtals löjeväckande argument. Istället biter hon likt en terrier sig fast vid att feminismen minsann är den ideologi som ska skänka oss jämställdhet, trots att den bara skänker jämställdhet till ett kön inte två. Mer om ohederligheten i argumenteringen hittar du på Bittergubbens blogg.Frågan är om den ens hjälper tjejer så länge man ser dem som ”offer” som måste hållas under armarna och hela tiden ha hjälp. Det vore nog dags att låta människor pröva sina egna vingar istället. Den läxan gäller generellt för alla kön i landet.

Precis som hundar och tuggben kan inte svensk godhetsrörelse släppa teorierna om ”mansnormer” och ”antiplugg-kultur” trots att de är fel Foto: Bitiba

Östensson gör också en tankevurpa i programmet. Hon utgår ju från att mansnormen idag är starkare eftersom vi har fått en påstådd antipluggkultur, en kultur som alltså inte finns. Alltså var mansnormen svagare förr, trots att den egentligen var starkare förr men det är utanför ämnet. Ändå talas det om den ”traditionella mansrollen” som den vore oberoende av tidsperspektiv. Huh? Hur ska du ha det Östensson, man kan inte beskriva ett fenomen i ett sammanhang för att genast skifta fokus och prata om ett snarlikt sammanhang fast i helt andra termer och beskrivningar. Det om något är ovetenskapligt igen. Mer om detta faktum hittar du på Genusdebatten i deras blogginlägg signerat Erik.

Så här kan godhetsrörelsen urskulda sin egen unkenhet. Pavlos Cavelier Biza är inte vem som helst utan SSU-ordförande i Uppsala Foto: WTF Toklandet

I nästa steg i processen hur man neutraliserar en fiende finner vi ”twitter-raseriet”. En skara troll lojala med saken och troligen hjärntvättade av åratal av indoktrinering i institutioner som skola och chatgrupp, rycker ut för att understödja den statsfundamentalistiska ljugorgien. Man använder gärna värdeladdade ord som ”patetisk”, ”sorglig” och ”gråtfärdig” för att förstärka intrycket av att motståndarsidan nu har baxat upp en rättshaverist. Har denna en roll som i Perlenbergs fall ledamot i kulturnämnden i hemstaden och ledarskribent i Gp, kräver denna ”storm” genast personens avgång. Troligen har de som nu kräver detta aldrig heller ens övervägt att rösta på vare sig honom eller det parti han företräder. Beteendet är alltså bara den digitala motsvarigheten till gatans parlament.

Sura krokodiltårar kan vara godis men inte på de sociala medierna. Där gråts det så fort någon uttrycker en avvikande åsikt, något som kallas pluralism och är en hörnsten i demokrati. Där är det dock hos vissa något konstigt med det Foto: Candypig

Skönt då att veta att den anti-nazistiska kampen förs med exakt samma metoder som de en gång nazister använde. Partiet NSDAP använde ju hånet och ringaktningen av en hel grupp som vapen. När tiden sen var mogen gick man ju som bekant betydligt mer hårdhänt fram. Hyckleri och hårresande? Inte alls! Ett normaltillstånd i den svenska debatten där godhetsapostlarna anser sig ha det moraliska förbehållet. Svensk vänster, för det är ju dem jag skriver om, har därmed anammat samma ideologiska tänkesätt som bröderna och systrarna i bolsjevikrörelsen en gång hade. De har tyvärr också tagit till sig de metoder de beskyller andra för att använda.

Propaganda med otäcka undertoner är en pålitlig metod, här en nazistisk propaganda-affisch. Genom att byta ut ordet ”jude” mot ”patriarkat” får man en inblick i dagens debatt Foto: Wikipedia

Andra som inte faller inom den skugga som åsiktskorridoren utgör, faller hårt. Här får man inte uttrycka en avvikande åsikt inte. Om man som Perlenberg ändå gör det får man räkna med konsekvenser som twitter-stormar och hånfulla kommentarer. Och det är där vi landar, Perlenberg och andra som framför en tes möts med förlöjliganden istället för en seriös debatt. Kan man förvänta sig något annat från en vänster som för länge sedan har tappat sin moraliska kompass och istället för att argumentera förlitar sig på personer som Ida Östensson?

Löjesguiden har äran att få välkomna Ida Östensson till kandidaturen för priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Vetenskaplig fakta tycks inte vara något för en person som redan på förhand har bestämt sig för hur allt förhåller sig. Teorier lika  lätta som luft och lika täta som såll är däremot alltid gångbara i en debatt som präglas av fördumning och ren felaktighet. Feminazismen är därmed etablerad, allt har samma ursprung där ”judar” bara bytts ut mot ordet ”män”. Det är ”mansnormen” och ”antipluggkulturen” som ligger bakom allt trots att dess inte ens finns. Det måste vara bekvämt att sitta på sidan som kan nöja sig med att påstå men som friskrivit sig från att bevisa. Fast det enda det visar mig är att Monty Python hade rätt när de tillsammans med Neil Innes, som också framför i klippet nedan, skrev låten ”How Sweet To Be An Idiot”.