Antikulturministern

Att vår kulturminister har tokhyllat beslutet att plocka in Rättviseförmedlingen vilket kanske inte är överraskande då hon ju sitter med i den regering som har tagit det ödesdigra beslutet. Mer om denna sorgliga händelse kan man läsa om på Dagens Opinion. Att jag uttrycker mig så drastiskt kommer sig av Rättviseförmedlingens historia. I följande artikel i Aftonbladet kan man till exempel läsa om hur Rättviseförmedlingen motverkar sitt eget syfte genom att diskriminera vita män.

Seher Yilmaz är organisationens nuvarande ordförande. Hennes förmåga att städa undan obekväma sanningar ur historien där hennes egna artiklar plötsligt fick nya rubriker för att inte verka stötande på regeringen är omvittnad men svår att bevisa då de digitala spåren är borta. WTF Toklandet har gjort ett enormt arbete i att dokumentera skändningen som skedde på Nyheter24, nyhetskanalen för verklighetsförvanskning. Länk till WTF Toklandet hittar du här.

Det stannar dock inte där i vanlig ordning när det gäller vår regering, eller som den borde heta ”haveri”. Alice Bah Kuhnke är nämligen kulturministern som i sann miljöpartistisk anda inte ens följer demokratiska principer. När hon tillträdde som minister hade hon varit medlem i miljöpartiet i tre dagar! Mer om det i artikeln i Aftonbladet. Hon hade alltså inte ställt upp som representant i valet, väljarna kunde därmed inte säga vare sig bu eller bä utan fick acceptera faktum. Demokrati enligt miljöpartiet som sagt.

Regeringen och Alice Bah Kuhnke har en sak gemensamt – båda är som ett strandat fartyg. Haveriet är ett faktum Foto: Freepik

Så fick vi då till sist en ny kulturminister som gick från dålig till sämre. Vi har haft dåliga kulturministrar förr, Lena Adelsohn Liljeroth roade nog inte så många. Än värre var väl socialdemokraten Marita Ulvskog som beskrivs i SN från 2006 då hon i vanlig ordning var missnöjd med allt annat regeringsinnehav än det socialdemokratiska. Snacka om att ha fått enpartistaten inpräntad i sitt medvetande, demokrati där någon annan än sossar har makten är tydligen en anomali för vissa.

Den här gången är det lika illa. Inte nog med att Alice Bah Kuhnke alltså har gett Rättviseförmedlingen en socialistisk kamratlig vänskapskram eller att hennes namn inte ställdes till prövning i valet, utan nu har vi också en kulturminister med intresse för antikultur. Dokusåpa är knappast det man förknippar med kultur och hyllar man deltagare är det kanske något som har brustit. Samma problem ser Johan Wennström i en debattartikel i Aftonbladet. Hyllningarna hittar du här i Aftonbladet och här i Expressen.

I Johan Wennströms artikel kan vi också lära oss att kulturministern tycker att all film innan Berlinmurens fall i princip är ointressant (!). Jag skulle kunna rada upp den ena filmen efter den andra som hon i så fall har missat men det är hennes förlust. Det är trots det lite anmärkningsvärt att man kan ha en sån inställning till konst som film faktiskt är. Konstigt är det också att hon får vara kulturminister över huvud taget särskilt med den inställningen.

En kulturminister som tycker att ingen film som producerats innan Berlinmuren föll, är per definition en belastning. När samma minister är mer intresserad av identitetspolitik är måttet rågat Foto: Wikipedia Filmen Casablanca Filmaffisch

Hon går inte ofta på teater, ser balett eller opera, spelar inte klassisk musik mer än om maken slänger på en skiva och inte heller refererar hon till klassisk litteratur. Däremot som sagt kan hon uppmärksamma dokusåpor. Kanske inte det man förknippar med ”kultur” men vi är ju alla olika.

Det är däremot anmärkningsvärt att konstatera att kulturministern tycks se sin roll som minister på ett lite annorlunda sätt än att stärka kulturen eller dess yttringar i landet. Att döma av följande artikel från Aftonbladet, tycks ministern mer se det som sin uppgift att kvotera in både kvinnor och invandrare i den sektor som är hennes ansvar. Många tycker det är okej, inte jag dock.

För mig är det självklart att den som är mest lämpad är den som ska inneha tjänsten. Ingen skulle vilja höra att kirurgen som står i begrepp att göra ett komplicerat ingrepp på dig i själva verket är en allmänläkare som har blivit kirurg därför att vederbörande har blivit kvoterad. Formell kompetens och erfarenhet är alltså minst lika viktiga som vilket kön eller vilken befolkningsgrupp du tillhör. Det oroande är att här försöker Alice Bah Kuhnke att rucka på detta och göra sådana saker som etnicitet eller kön lika viktiga, ja kanske till och med viktigare än formell kompetens.

Så här ser inkompetens ut, att det råkar vara Sveriges regering gör det hela än mer skrämmande Foto: Riksdagen

Till sin hjälp för att skapa denna ”rättvisa” har hon då tagit Rättviseförmedlingen. En rättviseförmedling vars historia är kantad av historier som andas något annat än ”rättvisa”. Ett exempel på detta var när Sveriges mest notoriske mobbare Kawa Zolfagary vann priset Rättvisepriset 2103. Vad hade han gjort för att vinna priset kan man fråga sig? Han skapade mobbningsgruppen ”Vita kränkta män” på Facebook där debattören Pär Ström korsfästes i dubbel bemärkelse. Inte bara i ord genomfördes denna akt utan också i bild. Mer om detta kan du läsa om på WTF Toklandet. Fnordspotting har som vanligt skrivit ett utmärkt inlägg om den ”genomtrevliga” Alice Bah Kuhnke.

Kawa Zolfagary såg dock en chans till en karriär på den inslagna vägen. Snart hade han också skrivit en pjäs på samma tema som Facebook-gruppen och med samma namn. I huvudrollen sågs den store arbetarklasskämpen Lo Kauppi. Mer om pjäsen och dess intentioner i Allt Om Stockholm. Från feministiskt håll var ovationerna svallande som här i feministiskt perspektiv men det fanns sunt nog några som hade börjat knorra vilket man kan läsa om i DN. Kanske är nu Kawas five minutes of shame över får vi hoppas. Rättviseförmedlingen däremot de fortsätter sitt korståg där förövaren är klar redan innan utredningen är färdigställd. Och mitt i den soppan sitter Alice Bah Kuhnke och dirigerar hela den skit som bara kan komma ut från det.

Grattis Sverige, vi har fått tecken  efter tecken på att vi har den sämsta statsledning i hela västerlandet just nu. Regeringen sviker vallöfte efter vallöfte, miljöpartiet fortsätter att driva landet i en vansinnig riktning samtidigt som deras statsråd gör groda på groda och de läskiga nästan antidemokratiska tendenserna hopar sig. Det är inte utan att man börjar undra om det här landet har en framtid med dagens statsledning. Fel frågor på agendan, många av svaren på dagens stora frågor är så vansinniga att man måste ta händerna från statsledningen och till sist en politik i andra frågor som är direkt kontraproduktiva är några av ingredienserna. Snyggt jobbat Löfven.

Sverige kan förstås bättre men inte med den nuvarande regeringen som blivit både småpartiernas och LO:s lilla knähund Foto: SVT Play

Löjesguiden tänkte med dagens artikel nominera Alice Bah Kuhnke till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det gäller att ha rätt agenda i ett parti som miljöpartiet där könstillhörighet,  maktstrukturer och etnicitet tycks vara högre prioriterat än en inkluderande politik för fler samhällsfrågor.  Sanningen är ju att denna agenda är exkluderande för så många grupper så användandet av rättviseförmedlingen är ju i det ljuset rent logisk. En kulturminister med större intresse för detta än kultur är dock lite svårsmält men gör dig samtidigt till en värdig kandidat. Det är med andra ord med stolthet i rösten jag välkomnar dig i den digra men stolta skara av nominerade.”