Åsa Romson har hittills visat sig vara något av en katastrof för miljöpartiet. Kanske inte bara hon när jag tänker efter, hela partiet är faktiskt en katastrof. Det är extra illa när en person som hon har visat sig ha så dålig omdömesförmåga, hon är ju trots allt vice statsminister vilket innebär att hon vikarierar på den posten vid vissa tillfällen. Bottenfärger till båten som var förbjuden – artikel i Expressen här där miljöministern var minst sagt tagen på sängen. Den snaskiga jämförelsen med Auschwitz, artikel från SVD, blev nästa fadäs. Den skedde i den stora partiledardebatten som SVT anordnade och dessa är bara några av alla de fadäser hon hittills har presterat.
Kanske är det miljöpartiet ute på lite ornitologisk spaning, kanske är det Åsa som utanför bild har gjort bort sig igen – vem vet. Foto: Craft-Expo
Kanske är det därför logiskt att hon nu seglar upp till en ny nominering till årets foliehatt. Den här gången var det den frågestund som riksdagen brukar ordna där regeringens ledamöter grillas. Den här gången var det dock Jimmie Åkesson som grillade henne och han räknas ju som ”fel” person i hennes värld. Om man dessutom spöar henne i retorik blir det tydligen dubbelt värre.
Det bar sig inte bättre än som bilderna visar, att hon helt enkelt ratade det som är brukligt i sådana här sammanhang nämligen att tacka med handskakning för god debatt. Hon seglade istället vidare och hon visar därmed att hon inte bara har dåligt omdöme, utan är barnslig också. Faktiskt så barnslig att man kan kalla det sandlådenivå. Artikel och inslag kommer från SVT.
Visst blir debatten ibland eldfängt men en handskakning är en oskriven lag i riksdagen. Kutymen ska syfta till att dämpa graden av alltför heta känslor, något som nu alltså Åsa Romson nobbade Foto: Scannat från Pink Floyds album ”Wish You Were Here”
Löjesguiden nominerar idag Åsa Romson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Din oförmåga att förstå att vissa spelregler också gäller dig är numer grundmurad. Med så stora och svårslagna meriter som dina lär du kunna gå långt i den tveksamma sport som kallas sandlådebråk. Att som du envisas med att bryta mot konventioner och moral är förödande i längden, du har helt enkelt blivit en belastning för ditt parti och den regering där du ingår. Men det är också såna här händelser som gör att du själv gräver din egen politiska grav, sådana som jag kan bara sitta ner och studera när allt går som på räls.”
Löjesguiden 
Undrar om det finns någon gräns för vad Miljöpartiet accepterar från hennes sida eller om de låter henne komma undan med vad som helst ? T.om Juholt tyckte att det var fel av Romson att inte skaka hand med Åkesson.
I och för sig är ju inte Fridolin så mycket bättre med sina töntiga videofilmer och sitt berömda uttalande om att han skulle rädda skolan på 100 dagar.Vi börjar närma oss 365 dagar utan någon synbar förbättring.
Kanske har dom inga bättre personer i Mp än Fridolin och Romson eller så tycker deras väljare att dom är bra representanter för partiet…
GillaGilla
Eftersom miljöpartiet och dess anhängare är fullständigt blindgalna så är jag benägen att tro på den senare förklaringen…
GillaGilla
Ja, hon är något av en blindgångare som bara väntar på att explodera. Kanske något talande för en regering som består mest av hattifnattar och som i sin tur visar vilken otrolig förmåga att leda som Stefan Löfven har visat sig ha. Som jag skrev, det lovar gott för framtiden brrr.
GillaGilla
Med tanke på att de har ännu mycket större foliehattar än Romson och Mandolin som t ex Filosofen Nils, är jag inte direkt hoppfull på den punkten. Jag tror de upplever det hela som ett normaltillstånd där de vare sig reflekterar eller reagerar på de egna fadäserna. Pehr Gahrton for ju ut och försökte skyffla tonvis med glömskedunster i allehanda medier efter Åsas snedtramp om Auschwitz där han pekade på hur synd det nu var om henne när folk hånade henne öppet i sociala media. Man ser helt enkelt det oförsvarliga som försvarligt, man kan till och med kosta på sig att spela martyr när det kommer till den punkten. Fridolins korkade försök att kommunicera via Youtube är dömt att misslyckas. Han har ingen kompetens att ens lösa sina egna knutar på skosnörena och än mindre förmåga att lösa problemen i skolan. När folks besvikelse över en minister och en regering som inte håller måtten blir för stor lär det bli svårt att bortförklara och framför allt dölja sitt egna misslyckande. Det enda jag inte kan förklara är att partiet växer mitt i något som bara kan beskrivas som ett fullskaligt sammanbrott. Är folk helt dumma? Resonerar de helt plötsligt annorlunda än de gjort tidigare? Jag vet inte och den biten finns all anledning att återkomma till. Logiken säger att de borde ligga under riksdagsspärren, verkligheten säger att de nu är uppe i nästan åtta procent. Skumt är min enda kommentar.
GillaGilla
Det är lite svårt att veta hur Åsa Romson tänker och vad som är hennes strategi, när hon glider förbi Åkesson som värsta donnan på discodansen och som verkligen inte tänker dansa med den där äckliga tönten.
En del presumtiva väljare, som återfinns inom F! blir impade, liksom en del inom V, men knappast några andra tror jag.
Stärker det hennes egen ställning inom partiet inför helgens kongress? Fan vet – men MP har nog en tuff kongress framför sig, då partistyrelsen vill stärka sin makt över alltför bångstyriga maskrosor. Romsons maktarrogans mot Åkesson, kanske avskräcker en del gräsrötter från kritik mot Romson.
Miljöpartiet som alltifrån starten har innehållit både f.d folkpartister och kommunister, rör sig i stadig riktning mot de senares ideologi. Partiledningen vill göra partiet regeringsdugligt om man får tro det som skrivs i dagens tidningar – därför mer makt åt partiledningen!
En verkligt smakfull utveckling och så alla dessa ”regeringsdugliga” mp-ministrar i regeringen! Vilken lyckträff!
GillaGilla
Hon vill säkert göra allt det där, särskilt stärka sin makt som delvis har glidit henne och Gustav ur händerna. Det som inträffat är som du säger att kongressens ledamöter vill stärka sin makt gentemot styrelsen och talrören, men också att man är missnöjd med viss politik och vill se skärpning och riktar därför kritik mot avgasrören. Regeringen vill ju gärna ha tillbaka pengarna från Vattenfall för en eventuell affär där kolkraft i Tyskland kommer att säljas. Avloppsrören kläms mellan vinsten för skattebetalarna, sossarnas pengaiver och de egna ledamöternas vilja att bara helt enkelt behålla bolaget men inte gräva upp en endaste kolbit. Balansgången Avloppsrören har fått ta till har inte heller den fallit i god jord då det ses från kongressen som ett försök att ducka från sitt gröna ansvar. Det i sin tur handlar om att man tidigare har fått ta emot en hel del kritik för att man inte i tillräckligt hög grad har fått gehör för den gröna profilen som partiet så gärna vill se. Detta trots att inget parti i världshistorien har fått så mycket av sina frågor serverade på ett silverfat, men mycket vill antagligen ha mer. Miljöpartiet har ju de facto faktiskt fått många gånger fler ministrar än man har mandat för och flera av partiets frågor har gått igenom utan motstånd från Löfven, faktiskt till och med ovanligt smärtfritt. För tittar man på situationen så är det ju sossarna som har fått betala ett högt pris i form av rasande opinionssiffror på grund av en impopulär politik som egentligen i sina delar handlar om att tillgodose en gökunge som bara vill ha mer.
Jag tror Romson taktik i det här fallet har handlat om att om kritik nu riktas mot henne så måste hon knipa poänger i andra sammanhang och här gavs ett gyllene tillfälle. Vad kan bli mer populärt än ett avloppsrör som ger Jimmie kalla handen? Ja möjligen då om hon hade avlivat honom på ort och ställe men det är ju förstås olagligt till och med för ett regeringsråd så det kan man kanske inte ta till. Annars är ribban med miljöpartiets nya ledning allmänt höjd. Det har aldrig varit så mycket låga påhopp i svensk politik, så mycket lågvattenmärken med rent hyckleri som genast har förlåtits av en journalistkår som fortsätter att vurma för den gröna revolutionen eller så mycket fulspel som när Per Gahrton försökte dämpa kritiken för Auschwitz-uttalandet genom att kalla kritiken mot henne för ”mobbning”. Kritik är kritik, befogad eller inte så är den ett sätt att uttrycka misstroende. Att i ett sådant läge kalla något för ”mobbning” är som att försöka göra den mobbade till anstiftaren och idioten som utförde den vedervärdiga attacken till dagens hjälte genom att skriva om händelseförloppet. Det är helt enkelt osant och osakligt, det är miljöpartiet i ett nötskal.
GillaGilla