Metro Och Misandri

Metro är tidningen som aldrig riktigt skämts för sig när det gäller misandri. Särskilt under de senare åren har trenden eskalerat ordentligt och numer är tidningen i det närmaste oläsbar. Här har funnits en otäck tendens att hela tiden vara bäst i klassen i grenen pk, vulgär-feminismen har varit ständigt närvarande och SD har knappast funnit en objektiv granskare i Metro. Några exempel på allt detta från tidningen hittar du här och här.

I det sista exemplet som handlar om väktaringripandet i Malmö mot två minderåriga pojkar visade det sig att den film som hade visats, bara var en bråkdel av hela händelseförloppet och filmen. Uppgifter från vittnen var också de osakliga då man en del menat att den enes huvud hade dunkats i golvet ”så det hördes i hela vänthallen”. De här falska uppgifterna fick konsekvenser för de två väktarna som blev avstängda och föremål för polisutredningar där de till sist friades. Det diskuteras också lagändring så att det i framtiden ska bli lättare att sätta dit väktare som bara sköter sitt jobb.

Antalet skribenter redo att kasta skit på äldre eller medelålders män är idag lika vanlig som det skräp alla tycks lämna efter sig i natur och park Foto: Sverigesradio

Metro är dock inte tidningen som ger upp sin mission i första taget. Därför har de nu gjort det igen och den här gången är det misandri som har dammats av. På det området är det inte svårt att hitta skribenter, numer finns det hundra på tjoget som kan ställa upp med den ena vidriga artikeln efter den andra. Valet föll på operasångare Rickard Söderberg som visserligen är både bög samt man och därför borde älska män, men för en stund tycktes hata dem ändå. I sin artikel under rubriken ”Män Snor Äran Av Kvinnors Upptäckter” har tidningen lyckats att åter publicera en tendentiös artikel som utan hejd sprider sitt hatiska budskap.

Han påstår i artikeln att män genom historien har kvoterats in utan att ge några exempel på detta. Jag kan upplysa honom om att det bara finns ett kön man ens har diskuterat kvotering kring, och det är kvinnor inte män.

Rickards version av hur det gick till när Franklin och Wilkins upptäckte DNA är full med faktafel och dessutom en historieförfalskning. Båda har fått äran av upptäckten även om artikeln säger något annat Foto: Wikipedia

Påstående nummer två är mer än fantastiskt. Där menar han att upptäckten av DNA-molekylen snoddes från Rosalind Franklin av kollegan Maurice Wilkins för att hon var kvinna och han man. Maurice Wilkins ska sen ha fått hela äran för upptäckten. Sanningen är dock att upptäckten gick i flera steg där många var involverade, inte bara två personer. Sanningen är också att Maurice Wilkins inte har fått hela äran för upptäckten. Att berätta denna lilla del av hela historien är alltså historieförfalskning från Rickards sida. Hela berättelsen om upptäcktens historia kan du och eventuellt Rickard, om han nu vill förstås, läsa om på sajten News Medical.

Jag skulle vilja höra Rickard med sin utgångspunkt och sin tes, förklara följande faktum: Marie och Pierre Curie arbetade länge parallellt på varandra på respektives teser som ibland löpte ihop och med de egna. Han hjälpte henne och hon hjälpte honom. Hennes upptäckter lade så småningom grunden för hela ämnesområdet kring radioaktiva ämnen och blev hennes ära, ingen annans.

Marie och Pierre Curie jobbade båda parallellt med samma saker och det var båda som kunde ta åt sig äran. I efterhand har mycket av upptäckterna tillskrivits Marie, ett faktum som bara det säger att Rickard Söderbergs tes är fel. Pierre stal aldrig hennes upptäckter Foto: Wikipedia Commons

Det ledde till ett nobelpris som hon delade med Pierre Curie och Henri Becquerel men där hon var den klarast lysande stjärnan, ingen annan. Märk också att när hon tog emot nobelpriset i Stockholm hyllades HON för sina insatser, ingen annan. När hon till sist deltog i vetenskapsseminariet Solvay-konferensen 1911 var det åter hon som var den klarast lysande stjärnan på vetenskapshimlen, ingen annan. På konferensen fanns visserligen fler stjärnskott men som ännu inte fått genomslag som Albert Einstein, Nils Bohr och Erwin Schrödinger. De kom att bli giganter först senare.

Rickard kan också med sin utgångspunkt försöka förklara följande fakta: 1928 upptäckte Alexander Fleming av en slump penicillinet. Forskningen tog sitt avstamp i upptäckten och 1945 fick de tre män som varit invecklade i framtagandet och forskningen nobelpriset i medicin. Det var Alexander Fleming själv och hans två assistenter Ernst Boris Chain och Howard Walter Florey som fick ta emot priset. Inga kvinnor var invecklade i upptäckten så risken för att någon snodde något rön kan nog sägas vara noll. Det var idel män och enbart män som stod för upptäckten. Artikel i det ämnet hittar du på Nobelmuséets hemsida.

Penicillin upptäcktes av en slump och garanterat utan en enda kvinna involverad. Återigen ett exempel på hur Rickard Söderberg har fel Foto: Thedailymash

Det här är två exempel på hur fel Rickard har, det finns hur många som helst till ur historien om han vill att jag ska detronisera hans teorier än mer. Men det finns en aspekt på Rickards artikel som är betydligt värre än lögnerna och vulgariteterna. Den aspekten utgår från honom själv. Nyligen avslöjades hur just Rickard Söderberg hade förföljts av ett nättroll med homofobiska attacker. Det är naturligtvis inte okej och måste stoppas. Rickard fick mycket medieutrymme där han kunde tala om hur dåligt han hade mått av det inträffade och det är okej också för mig. Det är till och med en ljuv hämnd också för mig när detta nättroll var tvunget att be om ursäkt offentligt som Metro kunde skriva om.

Följande är dock inte lika okej för mig som det är för Rickard. Om man blir offentligt hatad borde man bli ödmjuk inför det, man vet ju hur man mår inombords och därför borde lite ”humble pie” vara på sin plats. Rickard väljer istället att själv bli en del av den kår som hatar, i hans fall ologiskt nog män. Han använder sig av den sedvanliga tekniken att tillskriva egenskaper som inte finns eller är baserade på ren missuppfattning och han inbegriper naturligtvis den patenterade historieförfalskningen. En ren missuppfattning kommer senare i texten men är ändå anmärkningsvärd i sin enfald.

Hat i alla dess former är allt annat än okej. Ett faktum som alltså gäller Rickard Söderberg också Foto: RF

Här berättas den hårresande historien om August Bier som lät injicera enprocentig kokainlösning i ryggmärgen på sin assistent August Hildebrandt. För att testa assistentens smärttröskel lät Bier driva in en lång nål i dennes lårben, rycka loss både könshår och brösthår, slå honom på skenben med hammare och så vidare. Till sist kunde han dra i scrotum utan nämnbar reaktion från den arme patienten. Mer om den historien från bloggen ”En man med ett skägg”. Och visst skulle hela historien kunnat vara från vetenskapens skräckkabinett om det inte var för tre små men avgörande detaljer som både Rickard och bloggen utelämnar.

På den här tiden, vi talar om sent 1800-tal, hade man inte tillgång till mätinstrument som kunde mäta smärta som var huvudsyftet med experimentet. Det fanns inte heller några metoder att utvärdera det som inte gick att mäta. Det enda man hade att tillgå var att utsätta folk för smärta vilket alltså gjordes. Inte för att den detaljen ursäktar beteendet, men det förklarar i varje fall varför någon utsätts för en så grym behandling. Det är vårt sätt att se på det där vår tids förutsättningar, vi kan ju faktiskt idag mäta just smärta, färgar oss så att bilden och slutsatsen blir att det var grymt. Fel, det var en nödvändighet då inget annat fanns.

Har man ingen bra mätmetod får man ta till det man har. Här behövs uppenbarligen en återladdning det går att utläsa, den fördelen hade inte Bier i sitt experiment Foto: Freepik

Man kan ju också tillägga att Biers ”oetiska” experiment ledde till dagens kunskaper om smärtlindring som dagligen används i sjukvården. Därmed var de hemska experimenten inte förgäves trots att Rickard hävdar motsatsen mellan raderna. Att raljera över vetenskapsmän som egoistiska svin vars enda framgång bygger på att man snor andra (kvinnors!) idéer talar ju sitt tydliga språk. Osanningen i tesen spelar ingen roll, ändamålen helgar ju alltid medlen i sådana är sammanhang.

En annan detalj Rickard och bloggen missar grovt är att på den här tiden fanns inga etiska guidelines om hur etik inom forskning skulle se ut, de hade inte ens börjat diskuteras. Den diskussionen kom efter just sådana här händelser och andra moraliskt tveksamma upplägg. Det är genom den diskussionen vi har kommit dit vi har idag, dvs regler har utvecklats. Man kan gärna skratta eller känna sig bestört över Biers experiment men faktum är att man måste sätta in dessa i en historisk kontext istället för som Söderberg gör – rycka ur dem ur ett sammanhang för att ”bevisa” en poäng eller tes som dessutom råkar vara fullständigt befängd.

Då Bier verkade i slutet av 1800-talet hade ingen etisk debatt satts igång inom vetenskapen Foto: Wikipedia

Det är tyvärr en rätt symptomatisk artikel vi ser i Metro. Söderberg gör sig skyldig till alla de faktafel och förenklingar som idag präglar de som hävdar att de är så goda. Teknikerna går igen och är lätt igenkännbara med få eller inga variationer. Det finns bara en sak med artikeln som är extra anmärkningsvärd. Han som nyligen satt i TV-sofforna och grät över hur synd det var om honom med all mobbning, nu gör sig till talesperson för samma mobbning han var så förfärad över nyss. Hyckleri kallas det i andras vokabulär, vad Söderberg kallar det vet jag inte.

Man kan också spekulera över motivet. Kanske är det så att Söderberg ser möjligheter att skaffa sig en position inom debatten för att skapa än mer uppmärksamhet ikring sin person. Uppmärksamhet som naturligtvis leder till fler engagemang och mer inkomster. Att han trampar och skändar andra människor rör vare sig honom eller Metro i ryggen. Allt går att offra för de ”Five minutes of shame” den utmärkta gruppen Marilyn Manson sjöng om en gång i tiden. En grupp jag glädjande nog fick se live på Gröna Lund nyligen. Det var betydligt mer upphetsande än att höra Rickard Söderberg sjunga eller behöva bevittna resultatet av skrivandet av debattartiklar.

Marilyn Manson på Gröna Lund var veckans begivenhet, det var däremot inte Rickard Söderbergs artikel. Den gav bara en smak i munnen som Marilyn Manson kallar ”Five minutes of shame”. Foto: ”Mechanicallive” by Marilyn Manson (band) – Wikipedia Commons

Löjesguiden nominerar idag både Metro och Rickard Söderberg till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni seglar båda under falsk flagg när ni påstår att ni står för det goda. Ni kan låtsas mycket, men ingen går väl längre på de här dumheterna om man då inte tillhör den skara som redan är färdigmarinerad i genustokerier och falsifierad fakta. Här gäller det för både Rickard och Metro att positionera sig rätt för att få maximalt genomslag i mediesfären.

Rickard ligger helt rätt i tiden och har rätt ansats. Slå mot män som aldrig har gjort er ett enda dugg för att såra någon, ligger också helt rätt i tiden. Kan man ”bevisa” sin poäng är ju dessutom alla trix tillåtna, pk-eliten från Södermalm är såååå förlåtande och applåderar till och med tilltagen. Så skapas en artikel som både är pk-anpassad och falsk, ett tidens tecken där sanning är lögn och tvärtom. Grattis Metro och grattis Rickard, ni har verkligen landat helt fel vilket egentligen är hela idén med artikeln. Nu vet vi vad du menade med att möta näthatet med kärlek Rickard. Intervju Rickard Söderberg hos Malou i TV4.”. Ett annat program som tagit upp hatet mot Rickard Söderberg är ”Trolljägarna”, om det kan man läsa om på WTF Toklandet.

Skillnaden mellan Nordkoreansk militär och pk-eliten från Södermalm är liten, de applåderar alla en figur som lever upp till förväntningarna. Foto: SVT

Litet PS till Rickard. Nej, denna artikel gör mig inte till en person som hatar dig eller det du står för. Jag tänker inte slänga saker på dig, vare sig fysiskt eller psykiskt. Det jag däremot försöker göra är att diskutera hur ärligt det är att göra det du gör. Du försöker bevisa en poäng utan att anföra ett enda bevis för din tes som håller för en granskning. Det enda du och Metro har åstadkommit är nytt hat. Ett svårslaget rekord när du själv vet vad hat innebär nu när du själv hatar.