Undrar om folk ibland tar en paus i lammracksätandet och sippandet av rosévin för att tänka efter? Tänka på saker som hur lyckligt lottade vi är och hur jävla bra i allt elände vi egentligen har det. Det borde vara tid för det för världen är inte alltid den rosenskimrande tillvaro vi själva ser verkligheten ur. Liten varning till alla lammracksmumsande där ute, följande reportage från ”Det Goda Samhället” är magstarkt och kan framkalla helig vrede.
Varning! Detta inlägg kan framkalla helig ilska hos fler än bara kapten Kirk Foto: Wikipedia
Så där, har du läst det och är du som jag full av avsky? Då är du helt rätt ute och kan fortsätta läsa. När man läser sådana här saker undrar man flera saker. Vad är det för typ av människa som kan göra något så bestialiskt? Hur kan man motivera någon, eller borde jag säga något, att utföra detta brutala?
Barnen i reportaget som avrättats, blev detta därför att deras föräldrar och deras folkgrupp gjorde motstånd mot det som andra ville genomföra. ISIL ville inta Kobane, det ville inte Kurdernas Peshmerga-styrkor och körde ut dem. Som straff miste 38 barn livet bara därför att de var Kurder.
Fler frågor dyker upp efter att ha sett eländet i reportaget och på bilden. Hur kan någon se sig den som ska åka ner och utföra detta vidriga? Hur kan någon sympatisera med de krafter som ligger bakom något så sjukt? Här kan du läsa Expressens artikel om en av dem. Där passerades någonstans med råge en anständighetsgräns.
Det oanständiga i det hela är att de som vill profilera sig som goda, ger sig i lag med något av det mest onda vår tid kan uppvisa Foto: Tradera
Fast frågorna fortsätter att pocka. I synnerhet när man tittar på situationen här hemma är det verkligen så att man måste fråga sig en hel del saker. Hur kan t ex vissa partier eller institutioner förespråka att de som återvänder ska ”återanpassas”? Hur kan dessa partier ens tänka tanken att hjälpa dem som har eventuellt har varit med och utfört detta? Exempel på detta från ledare i SVD, reportage i SVD om Örebro kommuns beslut, Nuri Kino intervjuar Rana Carlstedt (s) i artikeln i SVD om Stockholms Stads policy i frågan, Oisin Cantwell problematiserar den enda tänkbara lösningen i en artikel i Aftonbladet, också Peter Wolodarski stämmer in i den kören i DN, Nyheter 24 rycker som vanligt för att peka finger på SD.
Hur kunde fyra svenska partier, mp, v, f! och s, gå så här fel? En tes är att socialdemokratin har vuxit ihop med makten så till den milda grad att de inte längre kan eller vill vara utan den. De har därför säkrat denna genom att samarbeta med v, mp, och f!. Det vi nu ser är priset för det samarbetet, det man ibland kallar kompromiss. OM den tesen stämmer kan man också konstatera att i framtiden kommer nog priset för detta samarbete och den förda politiken att bli mycket hög.
Cynismen i den förda politiken är helt enkelt bortanför det tänkbara. En gång i tiden fällde Olof Palme det berömda citatet: ”Dessa satans mördare”. Idag är det hans arvtagare som vill ta emot mördarna och ge dem jobb och bostäder. Sverige är ett haveri i slow motion, helt enkelt därför att socialdemokraterna är ett sammanbrott. Deras moraliska kompass har gått i en sådan sving att frågan är om den längre går att stoppa utan mycket smärtsamma omställningar.
Som en kommentator på en facebook-tråd skrev: ”….deras politik [I invandringsfrågan; min anmärkning] får mig att vilja kräkas över socialdemokraterna, vänstern, miljöpartiet och Feministiskt Initiativ”. Och det är precis så det är, man kan inte låta bli att kräkas. Gjorde man inte det inför detta oerhörda, är man inte människa med den empati som kommer med en sådan. Barnen på bilden var levande, de är levande i någons minne. I de hjärnor som tänkt fram detta är det däremot dött. Dags att också föra en politik anpassad till känslor som har dött.
Löjesguiden nominerar idag Socialdemokraterna till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: Ni har länge omgetts av rykten om maktfullkomlighet och visst har sådana tecken funnits. Nu är dock det hela uppenbart när ni nu sätter makten före moralen. Samarbetet med främst mp, men också v och fi är bland det mest destruktiva svensk politik hittills har sett. Ert eget bidrag är inte mindre då ni nu har vänt ett helt folk ryggen. Kom ihåg, 58% stöder inte den nuvarande politiken och inte heller stöder en majoritet den nuvarande regeringen. Inte ens om man räknar med vänsterpartiet når konstellationen högre än 44%.”
Jag såg och läste en del av den texten. Gjorde mitt bästa för att inte se bilden, men tyvärr fanns den även på andra ställen.
”… vilka insatser som kunde göras för att de inte skulle resa i väg igen.” Vad? ”resa iväg”? Är det något slags charterturism?
Vet man att någon ”sympatiserar” med ”vissa grupper”, och därtill redan har varit ”där” så är frågan varför de fortfarande har passet kvar. Går det att röntga allas skor och ta ifrån oss för stora paket bröstmjölksersättning så borde man väl … jag vet inte längre.
Guillou hade ett stycke i … någon av böckerna om en aristokratisk massmördare. ”Fiendens Fiende” måste det vara. Nåja, han skriver om hur en dömd spion på permission (!) kunde undslippa SÄPO genom att helt enkelt gå ut bakvägen. Det verkar tyvärr inte så satiriskt längre.
GillaGilla
Med ”text” och ”bild” menar jag förstås Edlunds på det Goda Samhället.
GillaGilla
”en dömd spion på permission (!) kunde undslippa SÄPO genom att helt enkelt gå ut bakvägen.” Jo det har hänt på riktigt. Stig Bergling hette den dömde spionen.
GillaGilla
Bara i Sverige …
GillaGilla
Bara bara i Sverige
GillaGilla
”The world is a vampire, set to dry you,” citat från låten ”Bullet With Butterfly Wings” av Smashing Pumpkins. Lägger in länken här: https://www.youtube.com/watch?v=8-r-V0uK4u0
GillaGilla
(Delar upp det här.)
Man talar om balansen mella rättssäkerhet och rättstrygghet. (Jag har ärligt talat svårt att se skillnad på dem i svenska källor, se nedan.)
Den ena innebär kort att oskyldiga inte döms av till exempel politiska skäl. Det är altså individens skydd mot rättsapparaten.
Den andra innebär att rättsapparaten gör sitt jobb och verkligen agerar mot misstänkta eller anmälda brott. Den delen verkar saknas idag, polisen avskriver väl i princip allt som ger mindre än tre månaders fängelse.
Hela den svenska debatten verkar se rättsstaten som suspekt och vara inriktad på att ingen oskyldig skall dömas. (Läsaren kan här själv inflika det stora undantaget där enligt en viss politisk strömmning tydligen alla misstänkta skall dömas utan rättegång.)
I många länder är det lätt att få röster genom att ropa om ”lag och ordning”, ”hårdare straff” och så vidare. I sverige ger detta omedelbart SD-stämpel, precis som det för 30 år sedan skulle ha givit M-stämpel. (Utom i undantagsfallet ovan, där det ger jobb inom media.)
Mitt förslag är att man kan se lite grann till brottets natur, och ha annat än ”fängelse” kontra ”oskyldig”. Hur många människor påverkas om vi släpper iväg någon ”skyldig”? Kan man kräva olika bevisgrad för olika påföljd?
GillaGilla
Världen skulle nog inte fungera utan sina stämplar. Har man ”rätt” åsikt får man grönt ljus, har man ”fel” stämplades man med ett stort M då och nu är det SD. Om man har mage att bryta dessa osynliga gränser då har man inte bara begått det onämnbara utan man är ju också en Breivikare. Som sagt, stämplar.
GillaGilla
Lästips Zulmay Afzali: En flykting korsar ditt spår och Hederlighetens pris av samme författare.
Kan lånas på en del bibliotek eller köpas via Merit Wagers blogg.
GillaGilla
Jag känner igen titeln men har nog missat att läsa vilket jag måste ta igen. Är inte det den där afghanen som kom till Sverige som skrev den? Semesterlektyren är utsedd!
GillaGilla
Det är kanske Sandemoses bok En flykting korsar sitt spår som får dig att känna igen titeln.
Däremot har du kanske läst Zulmay Afzali i SvD, där han skrev ett par mycket uppmärksammade op-ed förra året.
Zulmay är som du skriver afghan och f.d. regeringstjänsteman. Han jobbade med korruption och narkotikasmuggling och dödshotades och förgiftades mm.
Han är något så ovanligt som en ”riktig” flykting i Sverige.
Som sådan är han, vad jag förstår, mycket kritisk till landets slappa invandringspolitik som släpper in både offer och bödlar.
Hans tredje bok skulle ha kommit ut i vår och den skulle handla om hans tid i Sverige. Den har inte kommit ut än, men jag hoppas att han inte blivit så förskräckt att han inte törs skriva den.
Speciellt intressant är det att i den andra boken läsa om hur flyktingsmugglingen kan gå till.
Efter den läsningen tror jag inte på alla historier som berättas om långa vandringar genom berg och öknar. Så kanske det var på 1980-90 – talen innan flyktingsmugglarna blivit riktigt rika och byggt upp sin industri.
Han och Merit Wager är värda att stödja med bokköp på Mummelförlaget.
GillaGilla
Jag läste en recension eller en artikel om boken och tänkte att jag skulle läsa den. Dessvärre har det sedan fallit i glömska, jag läser en hel del och någonstans tappade jag väl tråden. Kom ihåg just det där om resan från Afghanistan till Sverige och hur korruptionen beskrivs. Men tack för påminnelsen, det är så mycket man glömmer nu för tiden. Ska genast inköpa den för jag tror som du att den är en viktig bok att inhandla och läsa av många skäl. Om inte annat för att få en inblick i ett system man bara kan föreställa sig och också för att stödja de små men ack så viktiga bokförlagen. Man ska inte skruva upp förväntningar och bilder för mycket, men jag tror den är mycket intressant och ett väldigt viktigt inlägg i dagens globala debatt där många gånger allt tenderar att bli svart eller vitt. Sandmoses bok läste jag för vad som känns hundra år sedan, men den på titeln anspelande har jag som sagt missat. Den skadan ska jag ta igen med råge.
GillaGilla