Tendentiös Journalistik Igen

När en journalist har bestämt sig för vem som har rätt och vem som har fel, då gäller det att passa in i mallen. Är det så som dom säger, så är det så. För att visa hur rätt de har, använder man gärna en del beprövade tekniker.

Att väcka sympati är en sån teknik. Beskriv personen eller företeelsen som missförstådd eller utsatt för en hetskampanj eller rent av en hatkampanj och lyckan är gjord. Sätt allt i motsatsförhållande till varandra är en annan av dessa. Genom att måla upp allt som svart eller vitt får allt större kontrast och den som har halvfel har helt plötsligt jättefel därför att man utmålar denna som något av en rättshaverist.

Det är väl så här fördomsfullt både feminister och Zara Larsson ser på män. Särskilt de i grupp är extra farliga och fruktansvärda Foto: Mind-exchange

Till sist har vi demoniseringen. Alla motståndare eller opponenter svärtas ner så bra om de buntas ihop i en klump och beskrivs likadant. De hatar, de hotar och de hycklar. Ingenting bör nämnas om de argument de har eller den distinktion som finns mellan de oliktänkande, de är alla likadana. Om en hatar, så hatar alla. Det bör man dock inte skriva, antydningar är ju så mycket mer effektiva.

Den här tekniken ser vi igen och igen. Senast i raden är SVD där vi får lära känna människan Zara Larsson på ett mer kärvänligt och privat sätt. Man kan nästan höra tonerna av ”Cumba Ya” eller ”We Shall Overcome” i bakgrunden när man läser artikeln. Man får helt enkelt ett sympatiskt intryck av Zara, det blir så där kärvänligt.

Den ena sidan spelar såååå oskyldig, den andre sväljer allt och berättar historien. Det är så den heliga tvåenigheten ser ut i svensk press när den ska ta det oförsvarbara i försvar Foto: IMDB

Ingenstans står dock en enda stavelse av det hon har ställt till med. Ingen skugga ska ju falla på den som redan innan artikeln har gått i tryck är betecknad som oskyldig. Låt oss därför backa bandet för att inte falla i samma fälla som SVD.

Det började med att stackars Zara inte ansåg att hon fick en tillräckligt stor plats på affischerna till Bråvallafestivalen. Att det kunde bero på att hon inte är tillräckligt stor som artist, eller att hennes medsystrar inte är tillräckligt bra föresvävade aldrig henne. I hennes förklaring berodde allt på patriarkatet och dess eviga vilja att undantrycka och förvägra tjejer deras rätta plats.

I det bråk som utlöstes av detta gjorde hon misstag nummer två, hon började generalisera sina meningsmotståndare. Alla män blev plötsligt i grupp en del av patriarkatet. Män höll ihop i grupp och gaddade sig samman, hennes reaktion var bara en respons på dessa provokationer från män. Läs hennes blogginlägg och gråt över en förtappad själ här. Ett resonemang som är rent nonsens eftersom hon själv är den enda som provocerar i sammanhanget.

Ingen debatt mår bra av fördomar, men samtidigt blir gränsdragningen för vad som är en fördom alltmer bisarr. Också vem som är fördomsfull är intressant, Zara öppnade den burken men påstår sig agera i något ädelt syfte för att motverka andras förtryck Foto: Aftonbladet

Låt oss sammanfatta. Om du är man bör du passa dig noga för att uppträda i grupp eller tala om att du uppträder i grupp, då är du per definition ihopbuntad med ett patriarkalt förtryck som du är del av vare sig du är det eller inte. Det är här jag börjar få lite problem.

Jag uppträder i grupp, både med män och kvinnor faktiskt. Jag tycker att en av de saker som berikar livet är just det sociala utbytet. Jag är extremt tillmötesgående och försöker vara så snäll jag bara kan vara i alla sammanhang även om det inte alltid går. Ändå buntas jag ihop av en liten nippertippa som Zara Larsson.

Plötsligt ingår jag i ett ”nätverk” utan att ha den minsta aning om att jag någonsin har gjort det, jag gaddar ihop mig mot kvinnor trots att jag alltid har månat om dessa och jag en del av en struktur som är rena påhittet från feminister som Zara Larsson. Undrar hon varför jag är förbannad? Titta på dina handlingar och dina ord Zara!

Gruppen Freestyle sjöng låten ”Fantasi” och det fungerar i musikens värld. I debatten bör sådant dock hållas borta då argumenteringen inte håller Foto: SVT

Om man dessutom lägger till att misstanken om att detta bara är ett sätt för en uppmärksamhetsivrande liten halvportion som hon själv är i varje fall mitt mått rågat. En bortskämd brat som åker land och rike runt och framför sin erbarmliga musik och vill få mer strålkastarljus på sig, är inget som väcker min sympati.

Den borde faktiskt inte väcka någons sympati, utom då journalisternas som i vanlig ordning driver en agenda. Unga kvinnor möts med hat kan det heta,. Att ingen inom denna yrkeskår kritiskt granskar vad den ”andra sidan” har gjort eller sagt för oss genast tillbaka till den tid då man kunde påstå saker som att ”judarna dödade jesus, så det är rätt att straffa också deras arvtagare till det övertrampet”.

Att en ung kvinna som Zara Larsson ger uttryck för hat har inget med saken att göra, inte ens när hon så flitigt använder ordet ”hat” och urskuldar sig med att andra som inte hatar faktiskt hatar. Hon har enligt hennes något skruvade logik rätten att bemöta hatet som inte finns med hat som svar på det som inte finns men som finns ändå för att hon påstår detta.

Ord som ”Hatt” och ”hat” bör inte förväxlas. Den ena sitter på huvudet och det andra i, och det är den i som Zara ger uttryck för men menar att hennes inställning bara är en respons. På vadå kan man fråga sig. Foto: Wikipedia

Journalisterna reagerar alltså inte ens när generaliseringarna och fördomarna är det som det pådrivande motivet, samma generaliseringar och fördomar som i t ex rasistiska sammanhang av samma yrkesgrupp beskrivs som något vidrigt. Vad som är förkastligt att använda på en grupp, går så bra på en annan. Är man dessutom så naiv som journalistkåren så att de till och med hjälper till i det sammanhanget är ju lyckan gjord.

Där lyckades med andra ord SVD åter knacka bort en bit ur grundfundamentet och visar nu också att objektivitet och fakta är överskattade företeelser. Här gäller det att skapa en historia kring något som engagerar och fångar läsaren, inte att berätta sanningen. Hade man varit det hade man kunnat skriva om hur Zara Larsson fördomsfullt drog alla över en kam, hur hon kallade dem saker de inte förtjänade och hur hon klistrade etiketter på människor som bevisligen aldrig har krökt ett hår på hennes huvud. Allt det där går dock spårlöst förbi.

Så hade historien kunnat sluta, om inte hennes nu så berömda ord och generaliseringar hade höjt pulsen avsevärt. Men säg den journalist som är intresserad av att berätta hela historien. Det är ju den halvan där man kan både dramatisera och fabulera som är den viktiga. Den som säger emot denna eviga sanning är en potentiell Breivik på permission. Det är så man stänger sista dörren till en sansad och balanserad dialog. Men som det brukar sägas, i ett krig är alltid sanningen det första offret.

Det finns många saker som kan höja pulsen. Zara Larssons debattinlägg och nära nog helfräcka försök att urskulda sin egna roll i den samt SVD:s medhjälpande attityd är nog så pådrivande i den processen. Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag dels SVD del  Zara Larsson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen för SVD lyder: ”Journalistik gick en gång i tiden ut på att skildra två sidor för att uppnå en journalistisk objektivitet. Det var till och med en del av den journalistiska utbildningen där objektivitetsbegreppet stod i centrum. Numer verkar det mer som om denna yrkeskår har vänt detta begrepp ryggen. Man måste berätta ”historien” och i den kan man både ljuga och dramatisera. SVD har med artikeln visat sig ytterst driven i det arbetet”.

Motiveringen för Zara Larsson lyder: ”Att du inte understår dig för att bunta ihop män och dessutom tillskriva dem egenskaper och fenomen som inte ens finns, har vi alla förstått. Men att du nu utnyttjar din ställning som artist för att skapa ”snyfthistorier” i media för att stärka din sida av saken, är ett svårslaget rekord. Smaklösa saker har vi vant oss vid från den godhetsrörelse som är allt annat än god, men att gå så här långt är nog värre än någonsin tidigare.”