Äntligen!?

När man sitter och skriver så här är det lätt att grotta ner sig och bli så där extra deppig. Vare sig det eller det faktumet att ni mina läsare dras med i det fallet är så särskilt uppbyggligt. Så det är extra glädjande att kunna förmedla ett något mer positivt resultat. Två artiklar jag stötte på ändrade allt och nu kanske något håller på att hända i det här landet trots allt. Visst tar de upp tunga ämnen, men de är klarsynta i sin analys och väldigt träffsäkra i sina slutsatser.

TrädDagens journalistiska agenda är allt annat än klarsynt. Ändå finns undantagen som inger visst hopp! Foto: Wikimedia

Den första publicerades i GP den 22/7 och är signerad Håkan Boström. Den skarpsinniga analysen av hipstervänster med medelklassens världsfrånvända agenda är inget annat än lysande. När han beskriver vad han kallar Twitteratin skrattar jag högljutt igenkännande. Politiskt korrekt akademikervänster och kulturskribenter beskrivs som grupper som gjort det till sin livsuppgift att förespråka mental enfald i mångfaldens namn. Där börjar tårarna rulla utmed kinden av rent skratt.

Också högern i svensk politik får sin beskurna del av skopan. Schlingmannifiering kallar han det när varumärkesbyggande har ersatt sakpolitik och värderingar som tilltalar väljarkåren. Han avslutar hela artikeln med att konstatera att de etablerade partierna inte längre går i takt med folket, ett faktum jag instämmer i.

Nothing like some good'ol MONA-G Glucose Biscuits.  Is it just me or does that sound distasteful?”Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt”, numer är detta en etablerad sanning i politiken. Först klev Per Schlingman in på scenen och snart var varumärkesbyggandet viktigare än sakpolitiken i moderaterna Foto: ”Flickr – Jeff Attaway – glucose” by Jeff Attaway from Dakar, Senegal – glucose?. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Flickr_-_Jeff_Attaway_-_glucose.jpg#/media/File:Flickr_-_Jeff_Attaway_-_glucose.jpg

Det finns dock två saker jag saknar i artikeln. Det ena är att bristen på egen politik från borgerligt håll och det faktumet att de genom DÖ helt har resignerat från sin roll som opposition i verklig mening. Istället har detta skapat ett desperat behov av att täppa till luckorna. Ett sånt exempel är feminism.

Feminism är en av dagens stora framgångssagor inom svensk politik. Vad jag personligen tycker om det vet redan den regelbundne läsaren, jag avskyr den. Trots det lockar det till diskussion där till och med yngre män säger sig vara feminister vilket jag inte förstår då man tittar på debatten. Det är onekligen svensk vänster som genom feminismen också har tagit initiativet.

FeminismFeminism är i det korta perspektivet en framgångssaga där vänstern i Sverige har tolkningsmonopol på ideologin. Här gäller orakade armhålor och spottretorik också inom högern. Foto: ”Feminists at Stockholm Pride” by Bengt Nyman – IMG_8827-1Uploaded by Athyllis. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Feminists_at_Stockholm_Pride.jpg#/media/File:Feminists_at_Stockholm_Pride.jpg

Borgerligheten är helt akterseglad. Visserligen försökte Maria Arnholm att lansera en liberal feminism i förra valrörelsen, men den förstod hon nog aldrig ens själv. Än mindre utformade hon en sådan. Istället rann tiden ut och goda råd blev dyra. Det gällde att hitta en egen politik snabbt. Svaret blev tyvärr en lika rabiesinfekterad feminism som den vi ser hos dagens vänster. Kanske var det för att klumpa ihop sig tillsammans med vänstern i ett mittfält, kanske var det bristen på egna idéer.

Hur som helst fick vi det något bisarra resultatet att man kunde inbegripa också svensk höger i vänsterfållan. Efter Anna Kinberg Batras tal på Nationaldagen gjorde statsvetaren Malena Britz analysen att hennes tal målade upp ett feministiskt folkhem. Två av två möjligheter att skapa en egen vision missade hon alltså, mer om analysen i SVD.

Också partier som FP har drabbats svårt av just feminismen världsfrånvända agenda. Birgitta Ohlsson var representanten för partiet i förra regeringen där hon var EU och demokratiminister. Hennes minst sagt vänstervridna agenda vad gäller feminismen är slående. Hon fattar inte ens vad grundläggande liberala värderingar går ut på.

Birgitta Ohlsson MikrofonNär Birgitta Ohlsson gör sig till uttolkare av feminism förstår hon inte ens grundbegreppen i liberalism. Mycket på grund av att högern har anammat vänsterns syn på ideologin i brist på en egen Foto: Wikimedia

Friheten som är just den grunden heter att ”vi måste få till ytterligare en pappamånad”. Hallå! Det borde väl varje familj få välja om man vill kalla sig liberal eller? Hon gör sig också till röst för samtyckeslagstiftning, något som skulle medföra att varje svensk man måste ha ett förskrivet kontrakt i fickan när han går ut på lördagskvällen och få denna underskriven. Annars hotar att ord står mot ord i en rättegång. Samtyckeslagstiftning är något som tillhör den radikala vänstern så hur var det med liberalismen i folkpartiet? Mer om bristen på liberalism i det liberala partiet folkpartiet, har Fnordspotting bloggat om.

Det andra jag vill invända mot i artikeln av Håkan Boström är att visserligen drar han slutsatsen att folk har tröttnat. Men borde inte den tanketråden dras längre? Är det inte därför många också väljer att sympatisera med SD som nu enligt vissa opinionsundersökningar är Sveriges näst största parti. Läs mer om detta i Nyheter Idag. Deras framgång bygger ju inte på att de är så otroligt skickliga i sin argumentation, utan på att de andra gör bort sig i en så rasande takt att ingen ens längre kan hålla räkningen längre. Också att de kan rida på att de är offer för DÖ gynnar dem. Mer om det fenomenet i SVD.

SD kommer snart att bli det man vill bli, Sveriges största parti och det beror inte på den egna förträffligheten utan de andras ständiga klavertramp. Det har med andra ord blivit dags för de andra att skärpa sig. En första åtgärd borde bli att sparka ut mp ur regeringen för att isolera dem och den politik de står för. De har alltför länge fått vetorätten i avgörande frågor. Dessutom är de så pass verklighetsfrånvända att man inte ens borde ha partiet i riksdagen.

Nästa lysande artikel kommer från sajten ledarsidorna och är signerad Kapten Blåskägg eller Jens Kittel. Här görs en saklig och relevant genomgång av de ökande problemen landet har ställts inför på sistone och snuddar vid vad responsen har blivit dvs ingen alls. Återigen alltså vår verklighetsfrånvända nomenklatura i både regering och riksdag vars legitimitet jag ser som kraftigt undergrävd. I synnerhet regeringen Löfven borde ha avgått redan i september förra året.

Regeringen GruppHur länge vi ska behöva stå ut med västvärldens värsta regering står skrivet i stjärnorna, under tiden får vi nöja oss med adekvata analyser av deras problem Foto: Regeringen.se

En bra analys med riktigt verklighetsnära slutsatser av det parlamentariska och politiska läget i landet som är väl värd att läsa igenom. Det finns trots allt en hel del klokskap i vårt land. Den postkoloniala smörjan har fått mer än en törn den här perioden och kanske kanske vacklar nu elfenbenstornet betänkligt. Vi får se vad framtiden har i sitt sköte helt enkelt. Han avslutar kaxigt med stridsropet ”sluta sabotera mitt land!”.

Till sist har vi kategorin satir där elakheterna haglar. Fredrik Strage har en av landets giftigaste pennor. Den har för en tid sedan slagit till igen med ett bländande mästerverk i DN om dagens feminism och deras anti-agenda där det relevanta blir irrelevant och tvärtom. Här drivs hejdlöst med den aktuella genuspolitiska agendan tills tårarna trillar. Strages artikel har också Susanna Varis bloggat om.

Återigen återfinner sig frågorna när tårarna har trillat klart. Vågar man svära i den feministiska kyrkan, särskilt på dess högborg DN feminism? Är det här första tecknet på att något håller på att hända också på denna institution? Kanske, vem vet! Återigen är det framtiden som får visa vad det här ska leda till, men i bästa fall är det något som håller på att hända.

Roy LichtensteinIbland kan man inget annat än att brista ut i glädjetårar som när Strage giftmördar dagens genuspolitiska agenda med ord. Helt suveränt och bitskt Foto: Wikipedia Roy Lichtenstein

OM det är en riktig slutsats finns det rätt mycket att glädjas åt ändå. Medan jag väntar på vad som ska hända läser jag Strages artikel en gång till. Jag önskar dels att jag kunde skriva lika vasst själv och tycker samtidigt att min store idol på skriftens område Molière ändå på något sätt svävar över Strages text. Vasst, elakt, kommenterande och kritiserande i symbolform var ju hans kännetecken och de går igen. Det är ändå för underbart.

Löjesguiden nominerar idag journalister som kollektiv till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Här återfinns tre exempel på hur en journalist borde arbeta. Kritiskt, granskande och kommenterande ibland med en ordentlig dos ironi. Ändå fortsätter denna yrkeskår att spela politiskt korrekt, övervakande och medhjälpande trots att detta leder till både fördumning och inskränkningar i demokratiska rättigheter som t ex det fria ordet. Det är lite ironiskt att konstatera att den yrkesgrupp som är mest beroende av det fria ordet och som skriker mest högljutt de gånger detta angrips, också är den grupp som hjälper till att underminera det.

Som sagt, det finns dels förebilder och dels nidbilder likt denna från SVD. Det har blivit hög tid att välja väg. Vill ni förbli nyttiga idioter som här när Robert Aschberg valde att samarbeta med kända vänsterextremister som tidigare dömts för brott som i reportaget från Dagens Samhälle, eller vill ni bli den granskande kraft ni påstår att ni är? Så här långt är ni fullvärdiga kandidater till priset, men framtiden får utvisa om också ni är kapabla till förändring.”

Annonser

8 thoughts on “Äntligen!?

  1. Ja, det är tur att det fortfarande finns några klarsynta journalister och debattörer som vågar ifrågasätta radikalfeminismen,postmodernismen och identitetspolitiken.
    Återstår att se om något borgerligt parti förmår att bli ett riktig oppositionsparti. Annars kommer de snart slukas av SD….

    Gilla

    • De måste nog börja med att säga upp DÖ eftersom denna har visat sig så hämmande för framför allt oppositionen. Så länge de är besatta av att bakbinda sig själva är det också så att de kommer att utplåna sig själva långsamt. Det är därför extra glädjande att se att trots Zara Larsson och Adam Tensta-dominans i den mentala öken som kallas debatt, så finns fortfarande de med skarpa hjärnor, förmågan att analysera och att sätta detta på pränt. Det är helt enkelt tur att det fortfarande finns tänkande människor.

      Gilla

  2. Det finns en och annan journalist som tar sitt jobb på allvar. Håkan Boström är helt klart en av dessa. Även gårdagens ledare är berömvärd. Jag har upptäckt honom först i sommar då han skrivit på GP:s ledarsida. Den dagstidning som, tack vare Alice Teodorescus förmåga att samla intressanta skribenter, nu är Sveriges mest läsvärda.
    Håkan Boström skrev vad jag har förstått bra redan tidigare, men eftersom DN är en publikation jag helst undviker har jag missat honom.
    Jens Kittel krönikor på Ledarsidorna uppskattar jag mycket – de fick gärna vara fler. Men jag tror att han ropar förgäves. Är inte Moderaterna bortom all räddning? Tänk bara vad som väntar i framtiden – påläggskalvarna inom MUF. Däremot tror jag att enskilda moderater kommer att spela roll i framtiden i Borgerlig Framtid, i ett eget nytt parti eller i SD.
    Stort tack för länken till Fredrik Strage – skrattade så tårarna rann. Hade inte hittat honom utan din hjälp av samma anledning som jag inte hittat Boström förrän i sommar.

    Gilla

    • Visst kanske det är så att han ropar förgäves men jag tror halva grejen är att peka finger på dom och säga att de har ögonen på sig dom också. Alltför länge har t ex jag själv koncentrerat mig på regeringen men faktum är ju att också oppositionens feltänk är intressanta. Det kan mycket väl vara så som du säger, m är bortom räddning när man anammar radikalfeminism, målar upp ett feministiskt folkhem och dessutom inte har några åsikter av värde i övrigt. Framtiden får utvisa. Är det så att de distanserar sig mer från verkligheten lär väl priset bli färre väljare som istället flyr till SD. Strages artikel blev samma reaktion från mig, gapskratt och tårar som trillade. Jag kände mig rent euforisk inför hur rätt de där orden träffade och att han dessutom hade valt den raljerande men ändå kommenterande tonen som man kan hitta hos t ex Moliére som jag älskar. Vasst, elakt, bitskt, träffande, raljerande och hopplöst sant i all sin absurditet är nog det jag kommer att tänka på.

      Gilla

      • Håkan Boström går från klarhet till klarhet. Med sin senaste ledare i GP har han seglat upp på min första plats.

        Gilla

      • Helt klart så Karin! Klarsynt, frän, men extremt analyserande och hittar rätt igen och igen. Kännemärken på en mycket duktig skribent och en underhållande samtidskommentator. Jag gillar också hans små mästerverk som hittar rätt ord och rätt tanke hela tiden. Tack någon högre makt över att sådana personer fortfarande finns.

        Gilla

  3. Jag må vara ung och dum. Men besvikelsen när jag läser detta…det publicerades för ett år sedan men känns rent ”intelligent” höra hemma på 20 talet på de feministiska frågorna. Skäms över er!

    Gilla

    • Tänk så svårt det tycks vara för personer som dig att förstå att tanken är fri. Din tolkning av begreppet ”fri tanke” tycks mer bygga på ”du ska hålla med mig och inte kritisera”. Så är det inte Ff vi har alla olika åsikter och än värre och än värre för dig, vi har rätt att ha det. Gillar du inte vad du läster finns alltid ett väldigt bra tips . sluta läsa! Detta är mina reflektioner, mina tankegångar – inte dina! Håller du med? Helt okej, håller du inte med? Precis lika okej med ett litet tillägg, argumentera för din sak! Att föra ett sakargument är att föra en diskussion om sakers tillstånd, rätt eller fel, bra eller dåligt. Din argumentation däremot? Tillmälen och dumheter i vanlig ordning!

      För hur kan avsaknad av borgerliga alternativ till Gudrun-feminismen och/eller den feminism som bygger på ren Marxism som finns i dagens borgerliga diskussion med personer som Birgitta Ohlsson och Maria Arnholm i spetsen tillhöra en diskussion från 20-talet? Diskussionen om ett borgerligt alternativ pågick mig veterligen inte då! Personerna i artikeln lever bevisligen idag, inte på 20-talet! Istället fördes den i valrörelsen 2014 och visade att både de nämnda personerna istället för liberaler var Marxister. Något det fått i ”arv” eftersom feminism i Sverige enbart handlar om Marxistisk uttolkning av det hela. Bristen på egna idéer och formandet av en egen ideologisk uttolkning av begreppet ”feminism” har alltså kostat Liberalerna både trovärdighet och ideologisk kompassriktning. Detta därför att också de har svalt radikalfeminismen vilket ju inte är en alltför ljus bild av läget eftersom jag själv anser Gudrun-feminismen outhärdlig.

      Också den övriga svenska synen från ideologins företrädare är oftast en vidrig soppa av fördomar och karaktärsmord i artiklar som rapas upp igen och igen. Det behövs alltså ett alternativ, istället får vi samma Marxistisk mumbo jumbo som från Gudrun. Om du med ”20 talet”, det är lite svårt att utläsa ur en rätt rörig kommentar, menar att jag och mina tankar tillhör denna tidsera är vi tillbaka på sandlådestadiet. Jag hoppas därför att det inte är det du avser. Gör du det, hänvisar jag åter till att tanken är fri. Till sist. Nej, jag skäms jag inte ett dugg över mina åsikter, jag har tvärtemot vad du tycks tro rätt att ha dessa. Punkt.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s