Näste Till Rakning

Det kan inte vara lätt att tillhöra ett parti där lyhördheten är i det närmaste noll. Det kan inte heller vara lätt om man ska behöva bevittna hur snöd övervägning vem som kan gynna partiet mest om man kliar deras ryggar, när samma krafter går emot allt man tror på och står för. Det är det som händer i vänsterpartiet just nu. Lägre i tak, ingen debatt eller ifrågasättande och ett skamlöst flirtande med krafter som inte vill de som borde vara partiets fokus så särskilt väl. Mer om vänsterpartiets ohejdade populism kan man läsa om på Fnordspotting.

Det är den växande fundamentalismen i storstädernas förorter som är problemet och vänsterpartiet med Rossana Dinamarca i spetsen har redan tagit extremisternas parti i förhoppningen att vinna röster får man förmoda. Bondeoffret man gör är att man slänger medlemmar som Amineh Kakabaveh under bussen utan minsta tvekan eller ånger. Men också förortens tjejer som nu är fritt villebråd för förtrycket är några man villigt offrar för den större helheten.

islamisterÄr det de här krafterna vänsterpartiet skyddar med sina inlägg i debatten och är det så att de ser dem som potentiella väljare? Om det är så förenas de väl just av hatet mot alla former av frihet Foto: Samtiden

Det började ju med att Zeliha Dagli (Aftonbladet) och Amineh Kakabaveh (Expressen) skrev varsin artikel om de försämrade förhållandena för förortens tjejer. De beskrev hur dessa nu råkade ut för ett förtryck av strukturer från hemländerna som letat sig in i områdena i form av extremistiska tankegångar. Som bekant dröjde det inte länge innan dödskyssen från partiets ledning kom i följande artikel i Aftonbladet.

Nu fortsätter den interna kritiken med att Cheko Pekgul lämnar sitt bidrag i debatten i Expressen. Det ska bli intressant att se hur många dagar det dröjer innan Rossana Dinamarca dröjer innan nästa lock ska läggas på tunnan. Ska hon i vanlig ordning dra rasistkortet och mellan raderna beskriva människor med utländsk härkomst som något de inte är. Det ska bli intressant som sagt.

DödskyssenDödskyssen – En rafflande thriller i vänsterpartistisk debatt och miljö där karaktärsmord och svek tillhör spelets regler. Endast tillåten för en publik över 18 Foto: Discshop

Löjesguiden nominerar idag vänsterpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det är sällan eller aldrig man får se ett så övertydligt exempel på politiskt svek. När det dessutom är av det värsta slaget, det riktar ju sig mot en medlem och innefattar antydningar om rasism, har man satt ett svårslaget rekord i svensk politisk historia. Ni är därför mer än värdiga kandidater till priset, ingen som helst tvekan om den saken.”

Horne-Per Revisited

”When the shit hits the fan” heter det ju amerikansk engelska om något otrevligt inträffar. Det är väl så man får beskriva Greklands tragiska färd in i mörkret både som nation och som förebild för demokratiska ideal.

Om man belånar sig mer än vad statsbudgeten får in på bruttot, är någonting fel på dem som gjorde det. Försöker man dessutom dölja vad man gjort genom att skapa vad som i det närmaste går att beskriva som kreativ bokföring, är det värre. Men värst av allt är nog när man från deras håll förväntar sig att alla andra ska ta smällen för vad man själv har gjort. Det är i det ljuset den senaste tidens debatt ska ses, och det är den något stinkande inställning som ges prov på i debatten delar av svensk vänster försvarar.

Wofgang SchaubleVad Tysklands finansminister Wofgang Schäuble tycker om Grekland är rätt tydligt. Av Alexander Stubbs min att döma är det inte mobbing han tänker på utan mer ren förvåning Foto: Telegraph

I den heter det som vanligt att det är alla andras fel, det är någon annan som har satt dem i skuld. Det där låter lite som en missbrukare som vägrar att komma till insikt om sina egna problem. Retoriken har varit både Greklands men också bl a svensk vänsters. Ett exempel här från Nätverk För Grekland. Inte helt oväntat ingår Johan Ehrenberg som tidigare har visat sig ha full koll på fakta genom sin tidning ETC.

Inte helt oväntat har också sossarna dragits in i den karusell som debatten utgör. Marita Ulvskog har aldrig varit deras skarpaste kort, en vild gissning är att efter det senaste debaclet på twitter lär inte hennes aktier direkt ha ökat i värde. Skulduppgörelsen som inte var den som vänstern hade önskat sig, kommenterades vildsint i vissa kretsar. ”Orättvist” tyckte många, men hade det varit bättre att låta Europas övriga länder betala för buklandningen kan man ju fråga sig.

KarusellDen politiska karusellen snurrar allt fortare men också volymen i samtalet har skruvats upp och är nu inne på rena slag under bältet Foto: Wikimedia Commons

Marita Ulvskog tycks ha dragits med i den debatten. Att uttrycka ett extra stort och varmt tack till Finlands finansminister Alexander Stubb genom att jämföra honom med skolgårdens mobbarhord som hade trakasserat hennes funktionshindrade syster för flera decennier sedan, var nog inte det mest smarta som har uttalats. Artikel om uttalandet hittar du i Aftonbladet.

Jämförelsen kom efter att Finland hade uttryckt en hel del ovilja mot Greklands möjligheter till ett nödlån. Mer om den saken i DN. Också svenskspråkiga Yle har publicerat en artikel om saken. Man måste dock komma ihåg att den politiska turbulensen inte bara var Greklands utan också Finlands, ett av regeringspartierna – Sannfinländarna – har hotat att lämna den om nödlånet går igenom. Uppgiften om detta kommer från Almedalen.net. Rent inrikespolitiskt är alltså potatisen Grekland en politiskt balansgång över hela Europa som i värsta fall hotar fler länder med samma politiska kaos.

KaosPolitisk kaos är det ingen som vill ha, ändå är det resultatet för flera länder än Grekland om politikerna ger efter för mycket för Greklands önskemål i förhandlingarna Foto: Wikimedia

Uttalandet från Ulvskog har väckt reaktioner och viss tumult på båda sidorna av Östersjön där kommentarerna har handlat om ”smaklösheten” i uttalandet och också olämpligheten. Det är sådana här dumheter som skapar gnissel i förhållandet till Finland som vi behöver som en allierad inte minst militärt. Det påminner också starkt om de ogenomtänkta orden som Margot Wallström fällde om Saudiarabien som också dom var allt annat än diplomatiska.

Det finns dock en annan sida av uttalandet som är rätt illavarslande och som har pågått rätt länge framför allt inom svensk vänster. Den utvecklingen skulle man kunna sammanfatta med ordet ”demonisering”.

The Devil CommandsNär djävulen äntrar scenen i debatten är den körd. Ingen vinner på att demonisera åsikter, vi lever trots allt i ett pluralistiskt samhälle och bör respektera det Foto: Wikipedia

När du inte håller med är demoniseringen alltid effektiv. Utmålas man mer eller mindre som en arvtagare till Horne-Per är man rätt kokt innan det har börjat så att säga. Men metoden är också ett sätt att dölja att man faktiskt inte har några eller är intresserade av att ha några sakargument. Syftet att smeta ner och misstänkliggöra är rätt otäck och att ha en annan åsikt än den som vissa tycker ska råda verkar allt svårare.

Det är som om retoriken och hövligheten i samtalet är dött. Istället har den ersatts av en förfärlig ton där smutskastandet och namngivandet har tagit dess plats. Det här är dessutom en serieförbrytare vi pratar om, hennes meritlista är rätt lång. Vad sägs om uttalandet att resultatet av ett demokratiskt val som ledde fram till att ”fel” sida vann, liknades vid en statskupp. Länk till artikeln om uttalandet hittar du här och leder till DN.

RespekteraAtt respektera varandra trots olika yttre attribut eller åsikter är en nödvändighet i livet men också politiken. Dagens samtalston som bl a Marita Ulvskog ger uttryck för är dess motsats Foto: Wikimedia

Marita Ulvskogs uttalande om Gunnar Hökmark som ”djävla skithög” är också en klassiker. Klippet hittar du i Aftonbladet. Mer om hennes insatser inom politiken hittar du på bloggarna Röd Grön Röra och Fnordspotting. Ska man sammanfatta Marita Ulvskogs insatser är det alltså inte så att man behöver titta på andra sidan Östersjön för att hitta mobbare, dom hittar man så bra i Bryssel och Sverige också. Allt som oftast gömmer de sig dessutom bakom fasader av godhet.

Den masken kan nog inte Marita Ulvskog använda sig av efter veckans händelse där hon själv avslöjas som en mästermobbare. Visserligen gjorde hon en halv pudel med en ursäkt till personen Alexander Stubb, men slängde samtidigt in brasklappen att hon inte ångrade uttalandet i sakfrågan. Hon fortsatte också att slänga käft med journalisten Ingrid Carlqvist så nog är stridsyxan långt ifrån begravd. Socialdemokraterna lär ha en ny mardröm på halsen när munnen går snabbare än tankeförmågan.

Marita UlvskogMarita kunde inte sluta så hon kastade några glåpord efter fler än Alexander Stubb. Här får Ingrid Carlqvist sin beskurna del. Foto: Facebook/Twitter

Löjesguiden nominerar idag Marita Ulvskog till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det är en lätt uppgift att vara ond när man kan maskera det hela bakom godhet. Men man ska aldrig blanda ihop de två. Godhet är visserligen godhet men det där andra är just det andra. Det är inte särskilt smart med andra ord att ge sig in på demoniseringens något krokiga stig, sympatierna för budskapet lär inte bli översvallande. Det är istället med en rätt fadd smak i munnen man kan konstatera att smaklösheten fortsätter. Denna gång signerad Marita Ulvskog, vem blir nästen ut inom svensk vänster?”

Det Mest Smaklösa

Lek med tanken, om jag hade skrivit följande text vad hade reaktionen blivit då?

”Jag är mansaksman, jag hatar det matriarkatet i samhället vi lever i och jag hatar kvinnors sätt. Vilka är det som upprätthåller matriarkatet? Jo, kvinnor i grupp. ”Kvinnohat” (aka ett hat mot matriarkatet och kvinnokulturen om det gör er nöjda) är en rätt så naturligt reaktion på allt manshat jag möter. Och ja, många hatar mig just på grund av det jag säger utifrån ett manligt perspektiv.”

Skulle du känna dig provocerad, förbannad eller kränkt? OM svaret blir ”ja” förstår du vad vi män utsätts för idag. Läs Zara Larssons blogginlägg som är en exakt kopia av min text med några ord utbytta. Det är med andra ord inte mina utan Zara Larssons, men med vissa ord utbytta. Fortfarande som sagt otroligt provocerande ord och det är med äckel jag konstaterar att en bortskämd flickspoling är upphovsmakaren. När man dessutom lägger till att hon är en halvt framgångsrik artist känns hennes problem som gnäll för döva öron.

IlskaKänner du dig ibland sån här när du öppnar en svensk tidning? Välkommen, nu vet du hur medelålders vita män känner sig varje dag! Foto: ”Emo boy 03 in rage” av José Serrano Wikimedia

Det blir än värre när dyngan hon åstadkommer på sitt pubertala sätt plockas upp av en feminist som Katarina Wennstam enbart för att skapa ett martyrskap och knipa några hjärtepoäng. Hennes senaste krönika i SVD är något av det mest otäcka som hittills har publicerats.

Det börjar med Golgata-vandringen, formuleringar som ”fullfjädrad artist och feminist” syftar till att lyfta fram ett föredöme. Problemet är dock att Zara Larsson är vare sig en ”fullfjädrad artist” eller ett föredöme. Hon är istället en dålig Rihanna-kopia som bär med sig usla låtar i varje fall om jag ska uttala mig. Att hon är en bortskämd ung dam som har mage att beklaga sig över något som inte finns vilket hon gjorde som start på bråket har ju inte heller med saken att göra enligt Katarina.

Genustänket Zara eftersökte där allt ska vara 50/50, artikel i Expressen Nöje om saken, är ju något som skulle döda festivalerna med halv- eller heldåliga artister. Tyvärr finns inte tillräckligt bra kvinnliga artister alltid, kom igen när det är bättre och det gäller också Zara Larsson.

DSC_0114_01_TextGenrens artiklar inleds alltid med att beskriva sitt egna eller gruppens martyrskap. I så målande detaljer som möjligt ska man påta sig offerkoftan Foto: Eget

Tillbaka till Katarina som ju var i full färd med att beskriva något för att kunna höja något till skyarna och utmåla alla andra som idioter. Hon kommer så småningom efter alla positiva upphöjningar som inte är motiverade fram till själva korsfästelsen.

”I en bransch som har lagt munkavle på otaliga vokalisters politiska röster genom åren, är Zara Larsson både bångstyrig och modig. Men förstås inte utan känslor. Att hatas med sådan frenesi kan inte lämna någon oberörd.”

I en bransch som lagt munkavle på otaliga vokalisters politiska röster genom åren? Jag förmodar att det är därför både Kajsa Grytt och Alexander Bard har kunnat ge sig in i debatten i Sydsvenskan och i Samtiden. Det är också ganska tragiskt att behöva läsa hur kritik plötsligt kallas ”hat” bara det är ”rätt sida” som blir utsatt för detta. Om män blir utsatta för hat heter det ”kritik” eller ”normkritik”, om en ytlig artist som Zara Larsson får smaka samma medicin heter det ”hat”. Konstig distinktion det där. Bloggen Genusdebatten har skrivit mer om de konstiga skillnaderna i debatten.

HatVem hatet kommer från spelar ingen roll, hat är hat. Det har blivit dags att börja tala om feministernas okvädesord lika mycket som andras. Foto: Wikimedia Ben Slow

I vanlig ordning när feminister som Wennstam är i farten blir det värre, mycket värre. Lyssna på följande citat:

”Alice Bah Kuhnke är också demokratiminister, och det är just så frågan om hoten mot Zara Larsson måste ses. Det är en attack på hela demokratin att en ung kvinna som uttrycker sina åsikter ska tystas.”………..

”Demokratiminister Bah Kuhnke borde använda vreden och kamplusten mot den rättsapparat som är helt oförmögen att stoppa hatet och hoten.”

En tolkning av texten är att nu ska kritik av feminismen förbjudas. OM denna tolkning är riktig förordar alltså Wennstam inskränkandet av åsikter med motiveringen att andras demokratiska rättigheter är viktigare. Det är nu i varje fall jag får otäcka associationer. Det här för onekligen tankarna till totalitära samhällen där sådana självklarheter som rätten att uttrycka kritik är satt på undantag eller helt enkelt förbjuden.

FörbjudenVissa förbud är logiska, andra inte. När de inte är det och dessutom förtryckande är vi ute på tunn is, ett faktum feminister som Katarina Wennstam är mest hela tiden Foto: ”Forbiddenplanetposter” av Copyrighted by Loew’s International. Artists(s) Wikimedia

Kom ihåg att det inte var så länge sedan detta förslag väcktes och försöktes lobbas in i Nordiska Rådet av bl a Mattias Gardell och Maria Sveland. Läs om förslaget här från NRK i dess norska form. I pressen har det talats tyst om de bådas inblandning, men här ett inlägg från bloggen  Kimhza Bremers Bodega. Det gäller väl att ha vänner på rätt positioner för att kunna hålla en så stor nyhet borta från löpsedlarna, något de båda har. Också bloggen Politivism har skrivit om saken i följande inlägg.

Tillbaka till Wennstams artikel igen. Till sist tar man till trumfkortet, det där man verkligen kan utmåla den egna åsikten och den egna rörelsen eller en person som offret i sammanhanget. Genom att plocka fram de troligen fåtal galningar som korkat nog har uttalat sig på följande sätt, kan man dra på sig offerkoftan:

”När vanliga snubbar skriver på nätet att de önskar att Zara Larsson får ett skott i pannan eller slutar i en svart sopsäck är det omöjligt att inte tänka på den andra sjuttonåriga tjej som har varit på alla löpsedlar i sommar. Lisa Holm, som ändade sitt liv som en del (män) anser att Zara Larsson förtjänar. För det är just vad de skriver till och om Zara Larsson. Dö, för att du är feminist”

BegravningAtt önska någon döden som ett argument i debatten är inte bara smaklöst, det är kriminellt också. Provokationerna från dagens feminister är dock inte så mycket bättre, de båda sidorna är samma andas barn Foto: ”Antonio Canova Cenotaph of Archduchess Maria Christina Augustinerkirche (Wien) Wikimedia

OM någon har uttalat dessa åsikter förtjänar de inte ens mitt förakt, än mindre mina sympatier. De bör helst inte uttala sig alls så blir alla inklusive Wennstam lite lyckligare. Detta ger dock inte Wennstam rätt i sak, hennes hat mot män är lika illa men mer sofistikerat. Men det mest smaklösa med det senare citatet är Lisa Holm. Det var ju hon som tidigare i våras mördades efter vad som rubriceras som rånmord.

Det hela var flera gruppers mest våta dröm. Feminister därför att de nu försökte visa på det sexualiserade våldet trots att det inte fanns och rasister kunde argumentera att det var ju två personer från Litauen som låg bakom. Vad feministerna glömde var att de båda skyddades av en kvinna som också suttit anhållen. Rasisterna förbisåg det faktumet att alla är inte lika vare sig man är invandrare eller inte.

AmphicarFör flera grupper blev fallet Lisa Holm den ultimata våta drömmen. Det bevisade ju en tes men hon själv hade ingen som helst talan i någon av fallen vilket gjorde den debatten smaklös Foto: Wikipedia

Katarina Wennstam gör här något så smaklöst som att dra in en död person i ett sammanhang för att utnyttja denna för egna syften. Hon försöker göra en poäng med hjälp av någon som inte ens kan ha en åsikt, än mindre uttala sig eller ha känslor om tilltaget. Hon kanske inte ens skulle ställt upp om Katarina och hennes orakade armhåle-feminister hade tillfrågat henne, men det kommer vi aldrig att få reda på.

Detta är andra gången på kort tid SVD visar sig vara en avantgarde-tidskrift på den feministiska planhalvan. För liten tid sedan publicerade Sara-Märta Höglund sin artikel och nu plockar alltså Katarina Wennstam upp stafettpinnen. Båda har slagit in på samma briljanta spår och har samma dumdryga slutsatser. Allt beror på patriarkatet, detta är det yttersta beviset på att män kväser kvinnor osv. Det kan aldrig, jag upprepar aldrig bero på att Zara Larsson har hoppat i galen tunna. Man kan också fråga sig om detta är inledningen på slutet också för SVD, utvecklingen är kusligt lik den som drabbade DN för några år sedan. Kanske håller SVD också dom på att bli de mest smaklösa.

Plan 9 From Outer SpaceDagens feministisk debatt är som en lång oändligt plågsam skräckfilm. Dumheterna staplas på varandra och den fria fantasin får fritt utlopp i varje artikel Foto: PlanNine Nine From Outer Space Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag SVD till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Så har er resa ner i det feministiska träsket så inletts. Med ljugtomtar och medvetna missuppfattningar kan man komma långt på propagandans område. Aldrig tidigare har en hel yrkeskår så tydligt visat att man inte längre är kapabla att hantera sanningar då den tycks föredra lögnen. I den kampen står snart sagt alla svenska tidningar handfallna. SVD är med formidabla krafter som Katarina Wennstam och Sara-Märta Höglund värdiga mottagare av priset. RIP Svensk journalistik, den lyckades åter ta ett jättekliv ner i det latrindike som håller på att bli objektivitetens grav.”

Var Är De Nu?

Pete Seeger sjöng en gång låten ”Where Have All The Flowers Gone”. I den nämns texten ”where have all the young men gone” och det är inte utan att man ställer sig samma fråga fast med en twist. Man skulle kunna fråga ”where is all the lefties now”. För som alltid har populism andra regler än de gängse, vad som är smart att säga idag är dåligt imorgon t ex. En annan grundregel är att det man argumenterar emot, kan bli till nytta i andra sammanhang och det är det som nu har drabbat vänsterpartiet. Normalt kallas ju sånt hyckleri, men i populismens värld kan man aldrig vara säker.

Frågan på agendan handlar om alla de flyktingar som nu kommer hit. Naturligtvis ska de tas om hand om och få tak över huvudet. Men det är där kruxet börjar, behovet är större än antalet rum och lägenheter man kan komma över. Man skulle kunna säga att efterfrågan är större än tillgången. Detta har olika företag snappat upp och vips har man en lukrativ affärsverksamhet. Exemplet hittas i DN.

De företag som det berättas om i artikeln är bland annat Bert Karlsson-ägda Jokaros och riskkapitalägda Attendo som också äger vårdcentraler och hemtjänst. Bert Karlsson kunde på detta sätt fakturera Migrationsverket 131 miljoner kronor bara för det första halvåret i år! Motsvarande siffra för Attendo är 41,6 för första halvåret 2015. Det är delvis hit dina skattepengar går alltså. Jag är själv kluven, dels ser jag inget fel i att tjäna pengar men samtidigt är det på bekostnad av vård, skola och omsorg som mantrat alltid upprepar.

PengarPengar pengar pengar överallt pengar men när det gäller vad de ska gå till har vänsterpartiet en minst sagt schizofren inställning Foto: Theguardian

Men det är inte där som skon klämmer som värst, den ömma punkten heter istället vänsterpartiet. Det var ju partiet som gjorde ett stort propagandajippo i förra årets valrörelse där partiet marknadsförde sig som ”inte till salu”. Här är länken till partiets hemsida med programförklaringen på punkten vinster i välfärd. Den gången gällde dock debatten mest sjukvården och äldrevården, antagligen för att det stal mer ”hjärteknipar-poänger”.

Men nu har frågan alltså hamnat i ett annat läge, det är ju flyktingar vi talar om. Snart var man väl tvungen att välja väg, flyktinghjälp eller retorik? Man valde det första men det gör dem också till populister och hycklare. För vad var allt ståhej värt när det kom till kritan nu när man säljer sina ideal för en större sak?

Samtidigt som detta pågår kan man säga att ett annat drama utspelar sig i partiet. Amineh Kakabaveh gjorde det ingen fick göra i sin debattartikel i Expressen. I den kritiserade hon vissa företeelser som nu hade börjat dyka upp i förortens invandrartäta områden. Fundamentalisterna hon talade om och deras normer gjorde unga invandrarkvinnor till offer. Hon talade om förtrycket de fick utstå och de kulturella förtryckande mönster som nu flyttade in utan att svenska myndigheter eller politiker gjorde ett dugg åt detta.

Jihad JohnPartiet har inte några som helst betänkligheter vad gäller att svika förortens tjejer. De blir nu istället blir offer åt fundamentalisterna, men feminister det är dom! Foto: Newsweek

I åsiktskorridorens förlovade land är dock detta som att tillbe satan helt öppet under gudstjänst i en katolsk kyrka. Alla godhetsapostlar vädrade morgonluft och dessa återfinns ju bland annat inom vänsterpartiet. Det hade med andra ord blivit dags för partiet att sälja sin själ en gång till och se till att hyckleriet fick ny kraft. Debattartikeln i Expressen signerad Rossana Dinamarca, Aron Etzler och Christina Höj Larsen var i otäckaste laget.

Det börjar så storslaget om hur toleranta man är, hur mycket debatten betyder och hur många grupper som deltar i kampen för en rättvis framtid. Däremot slutar det inte lika storstilat. Ett stycke som följande säger allt och mer:

Däremot är vi inte är beredda att genom generaliseringar och ryktesspridning låtsas som att kvinnoförtryck, homofobi och fundamentalism är förbehållet en enskild religion eller endast finns i förorten. Om man vill lösa verkliga problem, är lättvindiga påståenden som antyder att reaktionära och patriarkala beteenden uteslutande är ”importerade”, en del av problemet – inte en del av lösningen.

DödskyssFler än Mickey Spillane ägnar sig åt att utdela dödskyssar. De tre vänsterpartisternas svek är något av en milstolpe i svensk politisk historia Foto: Tradera

Dess innehåll och innebörd är ungefär som att säga: ”Debattera gärna, vi är så vidsynta men bara så länge du håller med oss och inte säger vissa saker rent ut”. Stycket var rena dödskyssen åt förortens tjejer som nu är fritt villebråd åt fundamentalisterna som i sin tur tackar för hjälpen. Ytterligare ett exempel alltså på ett parti som moraliskt sett är helt korrupt. För hur man än försöker bortförklara de dubbla budskapen och förhållningssätten, så är partiet inget annat än hycklarnas högborg.

Betänkt att de samtidigt som de nu vänder förortens tjejer ryggen, säger sig vara ”feminister”. Betänk också att de i vissa fall är för vissa bolag inom välfärden, men inte andra i andra delar av välfärden. Lite lustigt också att konstatera att just deras inskränkningar för välfärdens företag, ser till att göra det i den sektor som sysselsätter mest kvinnor. Därmed sviks denna grupp igen då en hel del av sjukvårdsföretagen anställer, försörjer och ger kvinnor en meningsfull tillvaro. Inte så få gånger är dessa kvinnor som har kommit ut på arbetsmarknaden dessutom invandrarkvinnor. I fråga efter fråga, förslag efter förslag vänder de alltså just kvinnorna ryggen igen och igen.

Glenn FordUppenbarligen lyssnade inte vänsterpartiet på Glenn Ford för det var ju precis det man gjorde. Förortstjejerna, Kvinnorna, Invandrarna, Zeliha Dagli och Amineh Kakabaveh personligen och fler är några av dem som nu fått se partiet vända dem ryggen
Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag Vänsterpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som ni hyckla i fråga efter fråga. I ena stunden är ni emot vinster, i nästa för eftersom det bidrar till att lösa problemen i en annan fråga som flyktingboende. Ni kallar er dessutom feminister men har beröringsskräck så fort sanningen uppdagas. Partiet är helt enkelt som det gamla ordspråket: ”Sanningen är en sällsynt rätt, så fort den kommer på bordet är det ingen som vill veta av den”. Ni är därför ytterst värdiga en nominering och har gjort er väl förtjänta av denna.”

Mer om vänsterpartiets i det närmaste ohejdbara vänsterpopulism kan man läsa om på Fnordspotting.

Cynismen

Undrar om folk ibland tar en paus i lammracksätandet och sippandet av rosévin för att tänka efter? Tänka på saker som hur lyckligt lottade vi är och hur jävla bra i allt elände vi egentligen har det. Det borde vara tid för det för världen är inte alltid den rosenskimrande tillvaro vi själva ser verkligheten ur. Liten varning till alla lammracksmumsande där ute, följande reportage från ”Det Goda Samhället” är magstarkt och kan framkalla helig vrede.

Kapten KirkVarning! Detta inlägg kan framkalla helig ilska hos fler än bara kapten Kirk Foto: Wikipedia

Så där, har du läst det och är du som jag full av avsky? Då är du helt rätt ute och kan fortsätta läsa. När man läser sådana här saker undrar man flera saker. Vad är det för typ av människa som kan göra något så bestialiskt? Hur kan man motivera någon, eller borde jag säga något, att utföra detta brutala?

Barnen i reportaget som avrättats, blev detta därför att deras föräldrar och deras folkgrupp gjorde motstånd mot det som andra ville genomföra. ISIL ville inta Kobane, det ville inte Kurdernas Peshmerga-styrkor och körde ut dem. Som straff miste 38 barn livet bara därför att de var Kurder.

Fler frågor dyker upp efter att ha sett eländet i reportaget och på bilden. Hur kan någon se sig den som ska åka ner och utföra detta vidriga? Hur kan någon sympatisera med de krafter som ligger bakom något så sjukt? Här kan du läsa Expressens artikel om en av dem. Där passerades någonstans med råge en anständighetsgräns.

OanständigtDet oanständiga i det hela är att de som vill profilera sig som goda, ger sig i lag med något av det mest onda vår tid kan uppvisa Foto: Tradera

Fast frågorna fortsätter att pocka. I synnerhet när man tittar på situationen här hemma är det verkligen så att man måste fråga sig en hel del saker. Hur kan t ex vissa partier eller institutioner förespråka att de som återvänder ska ”återanpassas”? Hur kan dessa partier ens tänka tanken att hjälpa dem som har eventuellt har varit med och utfört detta? Exempel på detta från ledare i SVD, reportage i SVD om Örebro kommuns beslut, Nuri Kino intervjuar Rana Carlstedt (s)  i artikeln i SVD om Stockholms Stads policy i frågan, Oisin Cantwell problematiserar den enda tänkbara lösningen i en artikel i Aftonbladet, också Peter Wolodarski stämmer in i den kören i DN, Nyheter 24 rycker som vanligt för att peka finger på SD.

Hur kunde fyra svenska partier, mp, v, f! och s, gå så här fel? En tes är att  socialdemokratin har vuxit ihop med makten så till den milda grad att de inte längre kan eller vill vara utan den. De har därför säkrat denna genom att samarbeta med v, mp, och f!. Det vi nu ser är priset för det samarbetet, det man ibland kallar kompromiss. OM den tesen stämmer kan man också konstatera att i framtiden kommer nog priset för detta samarbete och den förda politiken att bli mycket hög.

Cynismen i den förda politiken är helt enkelt bortanför det tänkbara. En gång i tiden fällde Olof Palme det berömda citatet: ”Dessa satans mördare”. Idag är det hans arvtagare som vill ta emot mördarna och ge dem jobb och bostäder. Sverige är ett haveri i slow motion, helt enkelt därför att socialdemokraterna är ett sammanbrott. Deras moraliska kompass har gått i en sådan sving att frågan är om den längre går att stoppa utan mycket smärtsamma omställningar.

Som en kommentator på en facebook-tråd skrev: ”….deras politik [I invandringsfrågan; min anmärkning] får mig att vilja kräkas över socialdemokraterna, vänstern, miljöpartiet och Feministiskt Initiativ”. Och det är precis så det är, man kan inte låta bli att kräkas. Gjorde man inte det inför detta oerhörda, är man inte människa med den empati som kommer med en sådan. Barnen på bilden var levande, de är levande i någons minne. I de hjärnor som tänkt fram detta är det däremot dött. Dags att också föra en politik anpassad till känslor som har dött.

Löjesguiden nominerar idag Socialdemokraterna till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: Ni har länge omgetts av rykten om maktfullkomlighet och visst har sådana tecken funnits. Nu är dock det hela uppenbart när ni nu sätter makten före moralen. Samarbetet med främst mp, men också v och fi är bland det mest destruktiva svensk politik hittills har sett. Ert eget bidrag är inte mindre då ni nu har vänt ett helt folk ryggen. Kom ihåg, 58% stöder inte den nuvarande politiken och inte heller stöder en majoritet den nuvarande regeringen. Inte ens om man räknar med vänsterpartiet når konstellationen högre än 44%.”

I Väntan På Vadå?

Vår tid är ett enda stort frågetecken utan tydliga svar. De stora framtidsfrågorna skriker tydligare än neonskyltar men ingen erbjuder som sagt något svar. Det är till och med så illa att beröringsskräcken i vissa frågor där SD har mutat in sitt revir, gör att de etablerade partierna vägrar att ens ha en uppfattning. Det är till och med än värre då de ibland gaddar sig samman och har samma åsikt i vissa frågor. Vad som är ännu värre är att de ibland släpper in krafter med en minst sagt grumlig agenda. Allt för att undvika att ha samma åsikt som SD och samtidigt visa hur medkännande de är. Ändå skriker som sagt frågorna på svar som aldrig kommer.

Den tiden som används till att göra absolut ingenting, är tid som andra använder för att förbereda sig och flytta fram sina positioner. Förortens sharia-polis spiller t ex ingen tid när man går runt och talar om för de boende att detta är ett muslimskt område och då ska man leva upp till de ideal som de självpåtagna poliserna har. Den som bryter mot dessa ”regler” blir snabbt socialt utesluten vilket drabbar hela familjen. Det är så man får kvinnor att bära slöjor, människor att gå till moskén på utsatt tid och följa andra muslimska regler. Den som inte passar in, dvs rent av är kristen och därmed oberörbara, måste motas bort.

Det var dessa fenomen som debattören Zeliha Dagli skrev om i Aftonbladet. Hon fick stöd från riksdagskvinna Amineh Kakabaveh (v) i debattartikeln i Expressen. De båda fick dock inte ens stöd av Kakabavehs egna parti vänsterpartiet, tvärtom slängde de henne under bussen. Också de andra partierna var tysta. Det var bara  miljöpartisten Manijeh Mehdiyar och medsystern Maimuna Abdullahi som reagerade och då genom att kalla de båda ”rasister” och ”islamofober” i debattartikeln i Expressen.

Själv undrar jag efter alla påhopp som bara finns i en av artiklarna vem som egentligen är rasisten här. Det  kanske är dags för mp att ta den interna debatten hur långt man får gå i sin iver att kväva det offentliga samtalet och kanske också ta tag i medlemmen Maniheh Mehdiyar för att se till att också hon respekterar detta. En debatt som präglas av en så låg nivå hon gav prov på, är ett hinder i en fri debatt. Detta är normalt sett inte okej, men vem vet vad som pågår internt inom ett parti som mp.

De har ju inte visat någon större vilja att ha en öppen och fri debatt. Exemplet Bertil Torekull visar väl om något på detta, kraven på uteslutning, artikel om hetsen mot honom kommer från Ledarsidorna, efter följande artikel i Expressen. Så kanske är det ett normaltillstånd hos ett parti i någon slags inre långsam härdsmälta vi ser. I det ljuset är Mehdiyars och Abdullahis artikel mer begriplig. Godhetsglorian håller helt enkelt på att vittra sönder på ett parti som alltmer har börjat visa vad de egentligen står för.

Med glorian på sned (1957) Filmografinr 1957/12Sickan Carlsson är inte ensam om att ha glorian på sned. Både miljöpartiet har länge fiskat i grumliga vatten med kopplingar och inbjudningar till minst sagt tveksamma personer. Också socialdemokraterna och moderaterna kan också räknas in i samma tveksamma skara Foto: SFI

Shariapolisen i förorten lär vara de enda med ett stort smil på läpparna efter Manijeh Mehdiyars och Maimuna Abdullahis inlägg. De svenska partierna är inte ensamma i den undfallenhet som präglar både fallet och förhållningssättet till fenomenet. De har istället god hjälp av svenska myndigheter som i sin rädsla för att likt Dagli och Kakabaveh bli stämplade som rasister inte ens vågar agera. Ändå är det precis det som vi folket, partierna och myndigheterna måste göra. Att som nu göra ingenting är undfallenhet och hjälper dessutom inte de vi talar om – de unga flickorna i förorten som blir offer för det mörka som breder ut sig.

Denna grupp, de som blir offer för den förda politiken och de ”förstående” och ”välmenande” inslagen i debatten som riksdagspartierna ger, får egentligen en dödskyss av dessa partier. Vänsterpartiet svek Kakabaveh och Dagli i följande artikel i Aftonbladet. Miljöpartiet är också de i högsta grad skyldiga. Ingen har hittills bett de kvinnliga debattörerna om ursäkt för partikamraten Manijeh Mehdiyars påhopp och användande av termer som är mer befängda än talande.

GarderobAtt låtsas som om liken i garderoben lyste med sin frånvaro är ingen idé, bevisen finns där för den som vill se sanningen i vitögat Foto: Wikimedia

Partiet har trots det mer lik i garderoben. Mehmet Kaplan gjorde sig känd för sitt uttalande om jihad-resor, men det är inte det enda feltrampet han har begått. Under sin tid som ordförande för Sveriges Muslimska Råd uttalade han sig i hätska ordalag om Lars Wilks Mohammed-teckningar. Han skrev också en artikel tillsammans med partikamraten Yvonne Ruwaida i DN 2007 där de båda anklagade SÄPO för att kartlägga oskyldiga muslimer.

Vänd på resonemanget i artikeln, kan det här ha varit ett försök att ge de krafter som redan låg i startgroparna för vad som komma skulle med IS och annat en hjälpande hand för att slippa insyn? I artikeln argumenterade han för en parlamentarisk granskningsorganisation för att övervaka SÄPO:s arbete. Kan det återigen ha rört sig om ett försök att hindra dem i sitt arbete? Man kan börja undra, särskilt när samme person numer är landets bostadsminister vilket är en skrämmande tanke.

Hans värv slutade inte där. 2011 Bjöd han in Yvonne Ridley, en känd antisemit för att hålla ett seminarium i riksdagen. Hon kidnappades några år tidigare av Afghanska talibaner och hölls fången med risk för avrättning. När hon släpptes hade hon konverterat till islam. Efter detta har hon ägnat sin tid åt att sprida hat och ett antisemitiskt budskap. Efter händelsen gjorde Kaplan i vanlig ordning en pudel, precis som i jihad-resefallet alltså, och var genast tillbaka i finrummen. Mer om det och fler incidenter där sossarna har varit involverade, kan man läsa om i Expressen Debatt i artikeln signerad Fredrik Malm (fp).

Mehmet KaplanMehmet Kaplan har onekligen många strängar på sin lyra men frågan är vems intressen han springer? Efter varje skandal gör han bara en pudel och sen är allt förlåtet, men få av dessa saker borde ha sluppit igenom som inbjudan av Yvonne Ridley Foto: Wikimedia

De muslimska organisationerna som säger sig företräda muslimer i Sverige då? De har som vi strax ska se själva en rätt extrem agenda som utgår från Muslimska Brödraskapets inriktning, mer om brödraskapet i en artikel från Wikipedia. De har vid flera tillfällen blivit anklagade för att ingå i den krets som Brödraskapet har skapat runt om i Europa för att skaffa sig mer inflytande i dessa länder.

Kontroversen i Brödraskapets ideologi har till exempel legat i vägran att uppmana till upphörande av våld mot staten och medborgarna i Israel. De har också anklagats för att på ett personligt plan ha samarbetat med medlemmar i al-Qaeda och så vidare. Det är alltså dessa svenska organisationer som svenska myndigheter samarbetar med.

De svenska organisationerna har också haft en hel del att stå i vad gäller kritik. Några axplock: Unga Muslimer bjuder in Hakim Quick som gjort sig känd för homofobi (P3), Islamiska Förbundet bjuder in den kände hatpredikanten Salah Sultan (Svenska Kommittén Mot Antisemitism). Samma Sultan har teorier som kan få den mest härdade att storkna som man kan se i klippet nedan.

Visst har den skada dessa människors har åsamkat med sin verksamhet skördat en del offer. Mahmoud Aldebe tvingades att avsäga sig sin riksdagskandidatur till Centerpartiet efter att ha varit ordförande i Sveriges Muslimska Förbund under den period då Salah Sultan bjöds in. Mer om nyheten från Sydsvenskan. Också Omar Mustafa tvangs bort från Socialdemokratin efter att ha bjudit in antisemiter, kvinnofientliga och homofoba talare under sin tid som ordförande i Islamiska Förbundet. Mer om detta i en artikel i Aftonbladet.

För socialdemokraterna blev det dubbelt pinsamt då det också kom anklagelser om att de aktivt samarbetar med extrema krafter inom Sveriges Muslimska Råd (SMR) om representation i partiet. Där skulle muslimer ha garanterats inflytande i form av platser i riksdagen, kommuner och landsting där partiet styr. Mer om detta i Expressens artikel. Slutsatsen att man försöker skaffa sig inflytande genom de etablerade partierna är solklar, men att man också EVENTUELLT har skaffat sig företräde till platser inom social-demokratin som villigt har samarbetat med krafter vars agenda inte alltid har varit helt ärlig.

Skandalen blev inte mindre då Carina Hägg – socialdemokratisk riksdagsledamot sedan flera år – kritiserade partiets samarbete med Muslimska Förbundet, flyttades ner på riksdagslistan. Enligt henne som en konsekvens av kritiken, vad som egentligen ligger bakom är väl förborgat internt inom partiet. Mer om den nyheten från P4 Jönköping. Nästa skandal var när riksdagsledamoten Hillevi Larsson poserade med en Palestinsk flagga och staten Israel borttaget från kartan. Unket för att säga det rent ut.

Hilllevi LarssonHillevi Larsson ses här posera i den kontroversiella bilden, ett tilltag bland många som har gjort socialdemokratin till den outhärdliga soppa partiet är. Foto: Expressen

I andra fall har dock samarbetet gått smärtfritt till. Moderaterna har inte varit utan försök till samma förfaringssätt och där har man inte ens som i fallet socialdemokraterna och centern reagerat. Enligt experten Lorenzo Vidino som är forskare och expert på islamisering och muslimsk politiskt våld i Europa och Nordamerika, är en av personerna i dramat Abdirizak Waberi. Han är vicepresident i Federation of Islamic Organizations in Europe (FIOE). Den organisationen har länge anklagats för att vara Muslimska Brödraskapets lierade i Europa vars syfte är just att skaffa sig inflytande. Kom dock ihåg, detta är en ANKLAGELSE INTE ETT BEVIS.

Han är dock sedan 2010 riksdagsrepresentant för moderaterna och som sådan har han kritiserats. Han skrev till exempel på uppropet om att få bort Nalin Pekgul som ordförande för socialdemokratiska kvinnoförbundet. Ett tilltag som normalt sett ses som inblandning i ett partis inre angelägenhet, men i det här fallet gick man till sist dessa krafter till mötes. Nalin Pekgul är idag inte längre ordförande i förbundet eller riksdagsledamot. Kan det ha varit debattinlägg som det i Expressen som retade upp både honom och Omar Mustafa? Trots kritiken från alla håll har moderaterna ännu inte vidtagit några åtgärder mot det inträffade.

Nalin PekgulNalin Pekgul var den som drabbades då debatten skulle kväsas. Moderaten Abdirizak Waberi hade åsikter om saker som var inre angelägenheter för sossarna och snart var Nalins dagar räknade, men vems ärende sprang han egentligen? Foto: Wikimedia

Waberi har också gjort en rad uttalanden som han senare har tagit tillbaka. Som rektor för Römosseskolan, en muslimsk skola i Göteborg och som har fått utstå mycket kritik (artikel från Sveriges Radio) från skolinspektionen, har han gjort uttalanden om ”att kvinnor inte får dansa, att de måste vara oskulder när de gifter sig (essensen av hederskulturerna), att homosexualitet är otillåtet och att muslimska män har rätt till fyra fruar men inte kvinnor till fyra män”. Citatet är hämtat från följande artikel i GP. Uttalanden som sen senare alltså har tagits tillbaka med förklaringar som ”missuppfattning” och ”felciterad”.

Det finns ett skriande behov av en motvikt mot  de krafter som inte har visat sig ha helt rent mjöl i påsen. Det är därför en nästan lättad känsla man får om man läser Hanna Gadbans bok ”Min Jihad”. Jag brukar inte göra reklam på bloggen, men i det här fallet gör jag ett undantag. Det är en mycket viktig bok som bör läsas av alla andra som inte har den synen som mörkermännen har. Här hittar du därför en länk till Cdon som är ett av ställena där den går att inhandla.

Min JihadMin Jihad är Hanna Gabdans öppenhjärtliga bok som alla borde läsa. Den är ett starkt försök att återta den islam som kidnappats av extremisterna och deras agenda
Foto: Ledarsidorna

Hon pekar i boken ut svenska myndigheter som mer eller mindre medlöpare i det elaka spel som pågår när sådana som Islamiska Förbundet och Unga Muslimer får både pengar och handlingsutrymme för fler konferenser där fler hatare bjuds in. Hon menar också att samhället därmed vänder de krafter ryggen som står för en mer sansad syn på islam. Där samhället borde vända brödraskapets broderorganisationer ryggen, bjuder det istället in dem. Bloggen Fnordspotting har ytterligare ett exempel i sitt inlägg på just detta då Aktuellt bjöd in Svensk Islamiska Samfundets ordförande Abd al Haqq Kielan för att friskriva varje muslim i landet från den antisemitism de anklagas för.

Enligt den tes Gadban driver i boken överges de som står för en mer liberal och öppen syn på religionen. De som ser sin religion som en mer privat angelägenhet kan nu plötsligt ”tvingas” av mörkare krafter att ta ställning eftersom inget eller ingen stoppar mörkermännen och de som har en mer sekulär hållning går samma öde till mötes. Alla ska in i det fack där dessa krafter kan kontrollera dem. Det är alltså inte islam som sådan jag vänder mig emot. Inte heller deras rätt att finnas, agera och debattera är något jag ifrågasätter. Jag välkomnar till och med islam men i dess mer återhållsamma form, extremisterna kan vi alla vara utan.

ExtremismFörstår över huvud taget våra makthavare vad det är för krafter de lierar sig med och hur deras agenda ser ut? Man kan börja undra och det blir värre eftersom detta händer i flera länder i Europa Foto: Telegraph

Däremot vänder jag mig emot den förtryckande och dubbelbottnade agendan som finns hos de krafter som säger sig representera denna grupp. Jag vänder mig också mot att det officiella Sverige samarbetar med dessa och därmed spelar dem rakt i händerna. Också de svenska partierna, framför allt miljöpartiet, socialdemokraterna och moderaterna,  förtjänar en stor skopa ovett då de inte inser att de vid flera tillfällen har hållit på att bli, i ett fall är ett verktyg för att legitimera dessa. Jag vänder mig till sist mot att behöva se en agenda som talar om ”demokrati” och ”frihet” men som samtidigt andas allt annat än detta. Samma åtskillnad i synsätt kan man hitta i följande inlägg på bloggen Iniskogen.

I Sverige väntar vi alltså på den dagen då mer återhållsamma muslimer ska få ta över och tillåtas att ta plats. Anledningen till att vi inte ser det hända är att flera partier och myndigheter öppet eller under täcket spelar med i ett spel som gynnar extremismen. Vi väntar också på en debatt om de mörkermänniskor som nu tillåts att breda ut sig. En väntan som kan bli långvarig då våra myndigheter och partier som sagt fortsätter att samarbeta med dem som har en minst sagt grumlig agenda.

Krafter som Hanna Gadban, Amineh Kakabaveh, Zegliha Dagli och Bahareh Mohammadi Andersson, finns visserligen men motarbetas som sagt aktivt i debatten till och med av de etablerade. Frågan är fortfarande I Väntan På Vadå? Svenska myndigheter fortsätter alltså sitt samarbete, likaså flera av riksdagspartierna. Det är nog dags att agera nu och se till att städa ut det bagage som flera partier bär på.

Politisk TeaterSamuel Beckets klassiska pjäs blev snart förvandlad till politisk teater. Innehållet är dock inte lika bra som Samuel Beckets pjäs, tvärtom lämnar den en fadd smak i munnen.
Foto: Sverigesradio

Löjesguiden nominerar idag de svenska politiska partierna, framför allt socialdemokraterna, miljöpartiet och moderaterna, samt de svenska myndigheterna till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Där vi invaggas att tro att våra ideal vilar på demokratisk grund, är ni en ständig källa till det motsatta. Debatt förkvävs med motiv som ”rasism” då det handlar om helt andra saker. Också samarbete med dessa krafter visar på ett stort mått av naivitet. De här krafterna är inte här för att skapa goda exempel, tvärtom är de här för att kapa åt sig en så stor del av agendan och att få en samsyn med sin egna sak. Där har de etablerade och myndigheterna spelat dessa rakt i händerna. Det är med andra ord ett svårslaget rekord helt i klass med den ribba jag – Freakshow Fredrik – lägger för att kalla något sådant för vad det är – galenskap.”

Den Trojanska Hästen

Karl Gerhard gjorde något av det modigaste någon svensk någonsin har gjort, han ställde sig upp och sjöng på ett förlöjligande sätt om Hitler och hans norske underhuggare Quisling som styrde landet under nazisternas ockupation. Man får komma ihåg att det var under den period då Hitler var som mest framgångsrik och starkast.

Karl GerhardKarl Gerhard tog ton mot nazismen vilket höll på att sluta i både invasion och censur.
Foto: Wikipedia

Naturligtvis väckte sången rabalder, här hemma förbjöds den från att framföras (!) av rädsla för att Sverige bara av den anledningen skulle bli anfallet. Här kommer Youtube-klippet med låten. Hitler satte upp Karl Gerhard högst upp på sin dödslista om man någon gång skulle invadera Sverige som tack.

I texten sjungs ”Major Quisling är en papegoja, som imiterar så gott han har förstånd”, kloka ord och framför allt tänkvärda. För än idag känns de fortfarande igen, papegojorna alltså. De upprepar samma sak igen och igen och det är dessutom med beräkning. Man vill tjata in ett budskap till dess det som är falskt blir sant. Det är en välkänd teknik som sedan en tid framför allt har börjat användas av svenska feminister.

Till sin hjälp hittar man så många av båda könen som villigt ställer upp. Ett exempel på detta är Lars Lindströms artikel.  Här hävdas att feminism också är mannens rätt till lika värde. Hur kan man påstå något sådant när en viss Gudrun uttalar sig så här i Sydsvenskan? För kategorin Lars Lindström vankas ju bättre jobb, bättre adresser för boende och feta kontrakt genom de kontakter man skapar. Istället för att fråga sig hur någon inte kan vara feminist borde Lars Lindström istället fråga sig hur någon kan vara det.

HästuthyrningFeminister vill egentligen fixa bättre jobb, tjusigare adresser att bo på och så vidare som en del av motprestationen för sin lydnad. Kanske borde de istället ha slutit avtal på att få hyra Karl Gerhards trojanska häst Foto: Hööks

Andra är zelotiskt övertygade, den kategorin är nog den mest otäcka av dem alla. De marscherar rakt fram med en isig blick och viker inte en tum, de är robotarna som har blivit indoktrinerade och har svaren på allt. Trots det har de inga svar alls, de är just bara ”papegojor” som mekaniskt upprepar något. Veckans snackis har ju varit Zara Larssons härdsmälta på Bråvallafestivalen. Genustänket var inte tydligt nog, men säg mig Zara vem vill lyssna på en dålig artist bara för att hon är tjej? Tyvärr finns det inte tillräckligt många som når upp i någon högre klass.

I den debatt som har böljat har feministernas inlägg hela tiden byggt på att Zara Larsson är en stackars tjej som har påpekat ”sanningen” där ”bara” 22% av artisterna på Bråvalla-festivalen var tjejer. Att hon skulle ha fått både dödshot och skit för denna ”sanning” och att man aldrig får vara duktig som tjej, är man det kommer patriarkatet sättande för att trycka ner dem.

Dödshoten och den låga debattnivån med personpåhopp tar jag avstånd ifrån, de personer som sysslar med sånt är helt enkelt lika vidriga som de de anklagar. Du som gör detta, bara sluta upp nu. Men debatten som sådan tar jag absolut inte avstånd från. Läs följande artikel i SVD och fundera en stund kring den. Vad är det Sara-Märta Höglund säger egentligen?

NägggäddaNäbbgäddor uppskattas tydligen inte, särskilt inte av patriarkatet. Påståendet att det värsta som finns är kvinnor som vet sitt värde är ju bärande i Stina-Märtas värld Foto: Wikipedia

Att en kvinna som Zara Larsson som vet sitt värde kommer att betraktas som det värsta som har hänt. Patriarkatet tycker ju inte om uppstudsiga små näbbgäddor som kan tala för sig. Sara-Märta påstår vidare att Zara Larsson är en av landets mest talangfulla artister. Det där är att förstora. Zara Larsson är inte kvalitativt en artist att räkna med vare sig på det nationella men framför allt inte på det internationella planet. En artist som Robbie Williams sopar mattan med henne men för skribenten är sånt inte viktigt, här är det viktigare att skapa en poäng trots att den inte finns.

Sen kommer sammanblandningen av fakta. Sara-Märta skriver:

Dagarna efter Bråvalla är det – märkligt nog – varken de oförglömliga musikupplevelserna eller besökarnas positiva minnen av folkfest som genomsyrar bevakningen. Inte heller det katastrofala faktum att en kvinnlig besökare inte kan se sin favoritartist uppträda utan risk för att bli ofredad ges störst medialt utrymme. (Redan under första dygnet polisanmäldes tre grova sexbrott).”

FestivalFestivaler borde handla om gemenskap och musik. När det istället börjar handla om fylla blir det också farligt, i folkhavet döljer sig de som tar tillfället i akt. Alkoholen är boven, inte patriarkatet men den sanningen förbisåg dock Sara-Märta. Foto: Wikipedia

Ett: Det var inte sexuella trakasserier och övergrepp Zara Larsson invändningar handlade om utan om könsfördelningen mellan artisterna där kritiken byggde på att genustänkandet saknades. Så varför blandar hon in dessa fakta?

Naturligtvis för att kunna koppla dessa övergrepp till det ”övergrepp” en del anser att Zara Larsson har utsatts för. Det väcker sympati och man förstår intuitivt och känslomässigt att detta är inte lätt vare sig för de stackars tjejerna eller Zara. Jag håller med, det är inte lätt och inte rätt men att koppla det till Zara Larsson uttalande är djupt ohederligt. Tjejerna som utsatts är det synd om, Zara Larsson ingår inte i den kategorin. Hon har ju inte ens utsatts för övergrepp.

Två: Folksamlingar, sprit och party party är ingen bra kombination. Jag har själv varit på så många festivaler att jag inte längre kan hålla räkningen, men jag har banne mig aldrig sexuellt ofredat eller våldtagit någon för den sakens skull. Jag vet dock att en del tjejer i den här miljön utsätter sig för ett riskbeteende. En del är fulla vilket inte ger den kontroll som skulle behövas, de umgås med människor de aldrig har mött vilket ger en ökad risk för att utsättas för det Sara-Märta talar om och de är för naiva och inte mogna att vara där. Kom ihåg att en del besökare kan vara så unga som 17-18 år. Vem vågar släppa iväg den kategorin på festival men vem vågar samtidigt vägra?

Gym Party by Made in China at Summerhall, EdinburghOhejdade mängder alkohol ökar också riskbeteendet och bristen på kontroll. Varannan alkohol och varannan vatten är ett smart knep som också håller feministiska ”sanningar” på stången Foto: Theguardian

Råden då? Ja, sup inte och umgås inte med vem som helst och gör du det ändå ha alltid öppna ögon. Också på festivaler kan vuxnas närvaro dessutom behövas för att upplysa om de faror man faktiskt utsätter sig för. Man måste komma ihåg att när så många människor samlas på ett ställe är det oundvikligt att rötäggen slinker in de också. Folkhavet är lätt att gömma sig i.

Allt det här har dock aldrig Sara-Märta reflekterat över och därför blir hennes artikel det den är, kvalificerad smörja byggd på antaganden och fantasifoster. Där rök också SVD som nu har börjat en helvetisk resa rakt ner i underjorden precis som den en gång DN råkade ut för. Idag är DN en rykande ruinhög av misandri och halvt lögnaktiga artiklar skrivna av dåliga skribenter. Exemplet från DN där deras patenterade misandri osar i varje stavelse, är en favorit i repris signerad Aase Berg. Sara-Märta blir istället som en Trojansk Häst, precis som i Karl Gerhards text, som nu intar den sista bastionen. SVD:s egna ledning gör inget, vad kan de göra? Sparkar de personer som henne är de ju ”kvinnohatare”.

Trojanks HästFeminister är som Trojanska Hästar som intar tidning efter tidning Foto: ”Beware of Greeks bearing gifts” by Copy after Henri Motte. – Wikimedia

Samma typ av argumentation i samma ämne – Bråvalla – hittar vi i Expressen där Irena Pozar skrev följande artikel. I den driver hon tesen att kvinnor våldtas och utnyttjas sexuellt därför att de genom historien har varit  ett komplement till mannen. En grov förenkling som inte är sann i sina delar. För det första måste man bryta ner påståendet och se kulturella skillnader, man måste också se den historiska tidslinjen och se skillnaderna i tid och rum.

Låt mig ta ett exempel. När feminister vill göra en poäng tar man ganska ofta exemplet att kvinnor inte kunde ärva egendom eller hade rösträtt som män kunde och hade. Det är ett exempel som vi hittar historiskt med start i medeltiden och som inte upphörde förrän i början eller mitten av förra seklet. Sakta men säkert började dock kvinnor återfå förlorad mark på olika områden redan på 1600-talet så deras beskrivningen är problematisk. Här hittar du en artikel över historien om kvinnliga rättigheter från Wikipedia.

Går man tillbaka i historien till vikingatid och tidig svensk medeltid är bilden helt annorlunda. Många menar att kvinnors makt under denna period var större än feminister vill göra gör gällande i sin beskrivning. Här hittar du länken till uppsatsen om vikingatida kvinnor och deras ställning i samhället under titeln ”Kvinnors Roller I Vikingatiden” från Lunds Universitet. Ett citat ur texten:

”De flesta kvinnorna var hemma vid gården och tog hand om sina barn, lagade maten och på bästa sätt hon kunde försörjde sin familj. Det var hon som hade det högsta ansvaret för att allt fungerade hemma. Hennes status i hemmet byggde till största del på hur väl hon arbetade i hemmet, hon jämfördes inte med mannen, då de, man och hustru arbetade med två helt skilda saker. Hon kunde endast få kritik efter vad hon gjorde i hemmet och hur väl hon tog hand om allt som skulle göras.

Det alla sagor och berättelser och skrifter säger om kvinnan är hur duktig husfru och hur god hon i så fall är, eller hur dålig hon är och därmed ond. En god husfru är en som sköter sin gård, en dålig husfru är en som försummar sin gård. Det är även denna bild av vikingasamhället som under 1800-talet växte fram och som även idag styr många av våra förväntningar på kvinnors och mäns roller. Man måste dock se att där finns fler än en roll för vikingakvinnan, de var inte statiska.

Där fanns kvinnor som var slavar och som offrade sina liv för att följa någon annan i döden, där fanns goda husmödrar som uttryckte sina känslor och som gav utlopp för dem, och där fanns kvinnor som när hennes make reste bort fick huvudansvaret och det ekonomiska ansvaret över gården. Om hon dog innan han kom tillbaka begravdes hon i den positionen och fick därmed en ståtlig begravning.

(Dommasnes 1991 s67-79). Kvinnor kunde även anlitas som läkare och endast kvinnor kunde bli jordmödrar [Äldre namn för barnmorskor: Förf. anm.] (Foote & Wilson 1980 s 93). Bland annat detta tyder därför starkt för att där fanns yrken för kvinnor också, med andra ord fanns det andra roller än de vanligen vedertagna som säger att hon var helt beroende av en man, Rimbertkrönikan vittnar också om självständiga kvinnor som reser och arbetar själva.”
JordemorLänge kunde kvinnor praktisera medicin och de enda som hade kunskap om barnafödande var de så kallade jordemödrarna som alla var kvinnor. Den makten försvann i och med att kristendomen introducerades Foto: Wikipedia
………….
-Föremål som förr ansetts som manliga föremål har i minst lika stor grad hittats även i
kvinnogravar.
−De flesta textilredskap hittas i samband med utgrävning av bostadsområde och inte i
gravarna, så som till exempel vävtyngder och sländtrissor, vilket tyder på att de var föremål som alla hushåll använde sig av och därför inte fick följa med i graven.
−Handelsredskap har inte hittats i någon större utsträckning i bostadsområdet, utan hittas i kvinno- och mansgravar. Dessa föremål bör därförha haft en viktig roll i personens liv, eller för de efterlevande.
Denna syn motsäger alltså den som Irena Pozar ger. Det som kom att bli avbräcket i det kvinnliga inflytandets historia var de nya levnadssätt som introducerades i och med att kristendomen kom till landet. Man kan alltså med framgång driva tesen att kristendomen i början aldrig blev en hit för kvinnor, tvärtom tog de bort många av de privilegier de åtnjöt. Först under 1600-talets senare del inleddes den långsamma processen att återställa det förlorade.
AspekterOlika aspekter som kultur, historia osv måste vägas in i en analys. Att som feminister titta på en faktor är enfaldigt Foto: Wikimedia

Sen har vi då den kulturella aspekten. Norden är ett unikt exempel som inte går att jämföra med södra Europa eller Mellanöstern t ex. Där har kvinnan inte haft samma starka ställning som här och därför kan man också säga att kvinnors ställning är kulturellt betingad. Inte heller denna aspekt snuddar ens Irena Pozar vid då hon gör sitt uttalande. Hon skriver till och med för säkerhets skull om de patriarkala strukturer som tillåter att folk klämma tjejer på rumpan som för att skapa den poäng som annars saknas.

Förutom det vulgära i påståendet är det också osant. En mycket snäv krets män sysslar med sådant men inte ”män” i största allmänhet, det kallas att göra en generalisering, också det ett vapen i kampen. Hade däremot jag vänt på det och påstått att ”kvinnor mobbar medsystrar” så hade vi kunnat räkna ut resten. Vad som är tillåtet att påstå för en, är förbjudet för en annan. Konstigt det där.

Det är alltså så här som i de två exemplen som feminister arbetar. Man skickar ut sina papegojor som gör det de kan genom att rapa upp det tidigare inlärda. Upprapningar som är misstänkt lika de som en gång major Quisling också gjorde i andra sammanhang. Han fick en stämpel på sitt beteende, undra vad framtiden ska säga om dagens feminister. Om feminismens avigsidor kan också bloggen Fnordspotting berätta.

KakaduaDagens feminister är som kakaduor, de bara upprepar vad någon annan har sagt. Deras kritiska tänkande är noll och man har dåliga faktakunskap. Den är med andra ord bedrövllig Foto: ”Cacatua galerita 2 – Austin’s Ferry” by JJ Harrison Wikimedia

Löjesguiden nominerar idag svensk feminism till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni säger att ni är för jämställdhet, det sker genom att skapa ojämställdhet. Ni säger att ni vill männen väl, det sker genom att baktala dem och smutskasta dem. Till er hjälp har ni papegojorna vars uppgift är att tjata om samma sak igen och igen. Röstboskapet är inte smartare än att de antingen tror på det för att de vill tro på det, eller låter sig lockas över för att man inte klarar av just tjat. Men det ger inte den feministiska rörelsen den hjältegloria sådana som Lars Lindström vill ge den, det ger en fadd smak i munnen. Det är det besående arvet och inget annat.”

Måttstockstyranniet

Man kan ibland, ja till och med ganska ofta, undra över hur det här landet mår egentligen. Säger man vissa saker är det som en social dödsdom trots att det man säger kanske är sant. Vissa saker säger och skriver man inte, bryter man mot den tysta regeln är det kört. Samtidigt kan den sidan som förtjänar all kritik gå fri både från denna, men också passa på och utdela kritik till den sidan som inte har gjort något. Jag ska här med risk för att bli stämplad som både det ena och det andra, försöka skriva om det som man inte får skriva om.

När Ebba Busch Thor valdes till ny partiledare för kd fick hon utstå en granskning som gränsade till det absurda av landets journalister. Frågor som på ett misstänkliggörande sätt skulle koppla till hennes förflutna inom Livets Ord. Det kunde frågas om kd nu skulle driva kravet av undervisning av så kallad kreationism i skolan. Dagens Eko som ställde frågan gjorde därför ett övertramp, länk till SVT-intervjun hittar du här.

DarwinKreationismen vänder sig mot Darwins idéer om att vi härstammar från apan och att vi har utvecklats under miljontals år. Istället skapades vi så som beskrivs i bibeln
Foto: Wikipedia

Teorin är ju kontroversiell därför att den förneka Darwins evolutionsteori när den förra menar att jorden och livet skapades för högst 10.000 år sedan och att en högre makt (läs: gud!) låg skulle ligga bakom. Det finns bara ett land i världen som har tillåtit teorin att framföras i vissa delstater och det är USA. Artikel om läran kan man läsa om på Wikipedia.  Att anspela på något som få eller inga kristna i Sverige ser som något man bör driva, är rätt magstarkt eftersom ett fåtal i Sverige tror på den.

Det blev samma rabalder kring medlemskap i Livets Ord när förra arbetsmarknads-ministern Elisabeth Svantesson utsågs till posten. Då var spåret hennes engagemang som abortmotståndare som hamnade i fokus. Den dubbla måttstocken kommer bäst i dagern om man jämför med en annan händelse. Det den socialdemokratiske riksdagsmannen Nils Erik Lindblom lyckade med var att påstå att IS var en frihetsrörelse. Jo, ni läste rätt – en frihetsrörelse. Mer om den saken har bloggen Iniskogen skrivit om. Lindbloms blogginlägg togs snart ner och självrannsakan hittar du här.

Låt oss göra en sak klar, jag tillhör inte Livets Ord och jag är inte abortmotståndare. Det är inte det jag försöker säga här. Men är det inte lite konstigt att hennes engagemang hamnar under luppen, medan Lindbloms dumdryga uttalande togs bort och hamnade aldrig ens i något som liknade en tidningsrubrik?

FagerstapostenUnderliga rubriksättningar har vi ju vant oss vid, men icke-granskande granskande journalister är ett nygammalt fenomen. Vissa saker granskar de med stor iver, andra inte alls Foto: Fagersta-Posten

Också följande lilla pinsamhet för svenska journalister borde ha hamnat i fokus. Samtidigt som både Ebba Busch Thor och Elisabeth Svantesson granskades med mikroskop efter komprometterande saker att smeta ned med, smiter andra under radarn utan minsta granskning. För vem har till exempel frågat Mehmet Kaplan som är medlem i Muslimska Brödraskapet om hans syn på kreationism och hans åsikter om aborträtten. Kan det faktumet att frågorna aldrig har ställts möjligen beror på att nästan 60% av journalistkåren sympatiserar med mp?

Det var ju dessutom samme Kaplan som försökte trivialisera jihad-resor genom att jämföra dessa med svenskar som åkte till Finland för att strida mot Sovjetunionen som anföll landet. Ett argument som han personligen har tagit tillbaka men som har återanvänts av andra av samma tro som han. Uttalandet kan man läsa om på Nyheter Idag.

Att Kaplan inte var ensam om att röra sig i dessa grumliga vatten framkom då en annan muslimsk debattör – Kitimbwa Sabuni – ryckte till Kaplans hjälp i rabaldret efter uttalandet. De båda arbetar i samma kretsar och har samma agenda i många frågor. Också Kaplan har tidigare precis som Sabuni, hamnat i blåsväder då han genom organisationen har kommit i kontakt med ”olämpliga personer”. Sabuni framförde i kölvattnet på jihad-affären den fantastiska tanken att kritiken mot Kaplan i själva verket var islamofobi och dessutom hotade demokratin (???????). Hur kan en debatt och en kritik mot ett uppenbart felaktigt uttalande hota demokratin? Artikeln hittar du i Dagens Samhälle.

Islamofob”Islamofobi” är ett bekvämt sätt att döda debatten med. Ibland är den befogad, ibland rent påhittad för att kväva just en besvärande debatt eller dölja ett faktum Foto: Wikipedia

Men det är kanske inte så konstigt. Sabuni har tidigare gjort sig känd för att skrika det magiska ordet ”islamofobi” så fort någon har kritiserat hans rätt radikala syn på islam. Ett skällsord som öppnar många dörrar och skrämmer många samhällsdebattörer till tystnad. Till exempel skrev Sabuni en alternativ CERD-rapport (Committee on the Elimination of Racial Discrimination) som skrevs genom FN, att Sverige var en apartheidstat.

Som grund för anklagelsen tog han som exempel att Sverige har fört statliga kampanjer mot hedersvåld, mot tvångsgifte och mot äktenskap med minderåriga. Vad skulle vara så konstigt med dessa kampanjer? Är det inte fullt normalt att reagera på att någon 45-årig man vill gifta sig med en nioårig flicka? Eller tycka det är avskyvärt att någon beordrar mordet på sin egna dotter där släkten bara har att lyda därför att en order är en order? Vore det fel att ens reagera på att någon mot sin vilja tvingas att gifta sig med någon man kanske inte ens har mött? Hallå, du lever i Sverige! Vi har lite andra lagar och värderingar här.

Sabuni har också en fru som heter Fatima Doubakil som också hon har gjort sig bemärkt i debatten. Hennes och makens organisation Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén (MMRK) bjöd 2010 in Munir Awad för att tala om terrorlagstiftning som organisationen har kritiserat som ”orättfärdig” och en ”rättsskandal”. Samme Awad greps bara ett par månader senare för planering av terrorattentat mot danska Jyllands-Posten. Hennes uttalanden och stöd kan man läsa mer om på den utmärkta bloggen Fnordspotting.

Osama Bin LadenNär debatten handlar om en sidas dåtida övergrepp, men inte en annans nutida har det hela hamnat väldigt snett. Debatt innebär att man får lov att säga sanningen, inte förhindras att göra det Foto: Wikipedia

Sabunis organisation MMRK har också hyllat den fängslade amerikanske terroristen Aafia Siddiqui som är dömd till 86 års fängelse för terrorförberedelser. Samme Siddigui begärde under sin rättegång att juryn skulle dna-testas för att se om någon var jude, kravet avslogs av förklarliga skäl. Mer om alla dessa händelser har Johan Lundberg skrivit om i en artikel i Dagens Samhälle. Samme Lundberg har skrivit boken ”Ljusets Fiender” som är en skrämmande läsning men som ändå måste läsas.

Har då någon journalist grävt i dessa händelser och frågat personerna de där ”besvärande” frågorna? Nej, det har aldrig hänt. Här råder istället de dubbla måttstockarna där vissa inte ens får andas kopplingar till ”smittade” företeelser. Andra kan däremot ha uppenbara lik i garderoben utan att något ont händer dem, än mindre att någon granskar dem. Skulle någon komma på den befängda tanken att granska dessa drar man bara rasistkortet så är den biffen avklarad.

Låt oss ta ett annat exempel på den dubbla måttstocken i media. Pingstpastorn Tommy Dahlman uttalade sig vad som ansågs homofobiskt i bland annat följande debattartikel från sajten Dagen. Jag håller inte med honom men han har rätt till en åsikt. Det ledde dock till att han mer eller mindre fick löpa gatlopp framför allt på Twitter, inte så okej eftersom han fortfarande har rätt till en åsikt i frågan.

HomofobiHomofobi är naturligtvis inte rätt men det som är fel är tyvärr rätt om man tillhör ”rätt sida”. Sheik Abdullah Hakim Quicks uttalanden är skrämmande men han är samtidigt muslim, alltså oberörbar för kritik Foto: Ibtimes

Också media hakade på, här en artikel från SVT. Samtidigt går det hur bra som helst för andra att bjuda in en person som Sheik Abdullah Hakim Quick till Sveriges Unga Muslimers konferens 2010 utan att det väcker någon större uppmärksamhet utom i Expressen som skrev om det. Han har gjort sig känd för att predika att homosexuella väntar dödsstraff för att detta är i enlighet med koranen. Länk till mp3-inspelningen hittar du här under från den Brittiska bloggen Harry’s Place.

Återigen ser vi den dubbla måttstocken komma fram alltså. Men motiven till detta går djupare än att en majoritet av journalisterna sympatiserar med mp. Det finns en rädsla hos var och en av oss som gör att det lämnas ett utrymme för att kunna uttala sig lite hur som helst och bjuda in vem som helst. Det utrymmet skapas av oron att bli stämplad som rasist och hellre än att bli det ser vi mellan fingrarna. Jag ska inte påstå att alla muslimer bör omfattas av denna kritik, man ska aldrig dra alla över en kam. Men man måste komma ihåg att det samtidigt är så att alla inom religionen inte alltid har rent mjöl i påsen och därför måste kritiseras.

I motsats till vad Kitimbwa Sabuni tror, är kritik och debatt något som tillhör det demokratiska samhället. Då han tror det hotar detta, är det i själva verket en grundförutsättning för ett sådant. Då han tolkar kritiken som ”islamofobi” är det i själva verket ett tecken att många tycker det borde räcka nu. Inget av detta går dock fram och istället fortsätter både han och andra med samma agenda att förespråka att samhället ska anpassas till hans syn, inte tvärtom. Är inte kravet på att en majoritet ska anpassa sig till en minoritet definitionen av odemokratiskt Kitimbwa? Borde han inte tänka på att varje gång islamofobi-kortet dras och debatten medvetet kvävs, ökar SD flera procentenheter?

SDSD:s bästa vän heter bland annat snedvriden och censurerad debatt, något Sabuni borde tänka på när han försöker kväva alla former av kritik. Hans taktik gynnar ju dem, helt emot hans intressen Foto: DN

Ett exempel på den synen gavs i följande artikel i Metro när han ville ha banker som kunde ge räntefria lån till muslimer som annars ”inte kan äga sin egna bostad” eftersom de inte kan låna pengar med ränta. Ett påstående som slog in redan öppna dörrar eftersom det redan finns banker som har räntefria lån. Här är ett exempel på det från Jak. Muslimer kan redan idag med de regler som gäller starta ekonomiska föreningar som tillsammans finansierar för den enskilde som vill låna utan ränta. Här nere hittar du länken till uppsatsen som talar om både de nationella och internationella, främst då EU:s regler, som kan möjliggöra saken.

Klicka för att komma åt gupea_2077_19699_1.pdf

Sabuni slår inte bara in redan öppna dörrar, han sprider alltså en osanning till förutom de tidigare redovisade. Syftet är väl att utmåla den egna gruppen som offer när de i själva verket har flera möjligheter. Inte heller detta skärskådar svenska journalister och särskilt inte de på Metro. De har redan en liknande agenda som den Sabuni har och lika barn leker ju bäst som det brukar heta. I Metros värld och gärning vill man ju hela tiden måla upp grupper som offer, precis samma sak som Sabuni alltså vill.

Det är trots detta miserabla resultat som svenska journalister kan uppvisa, dags att skärskåda och börja ställa de obehagliga frågorna också till de på andra sidan. Kanske vill de inte, men det gör dem ovärdiga för sitt jobb vilket ju har varit uppenbart rätt länge. Jag tror inte det kommer att hända inom en snar framtid men kravet ligger fast, börja granska de som bör granskas istället för de som inte bör granskas. Det gör bara att det blir uppenbart att svenska journalister har en agenda och att denna inte alltid är så sund som de vill göra gällande.

 MögelskadatPrecis som fuskbygge kan förorsaka mögelskador, kan dålig journalistik allvarligt skada samhällsdebatten. Om det dessutom är så att det dåliga jobbet är medvetet pga band till politiska partier och etniska grupper är det femtio gånger så illa Foto: GP

Löjesguiden nominerar idag svenska journalister till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som ni med retorisk skicklighet men också oskicklighet, driva en agenda för att bevisa en poäng som är poänglös. Förövare är offer, oskyldiga utpekade som något de inte är. En sådan klassiker är allt man kan hitta på om ett existerande patriarkat som verkligen existerar, men inte i de grupper man pekar ut utan i de grupper man har lierat sig med. De borde ju granska de religiösa kretsar som samlas i utanförskapets förorter för att förgifta och förtrycka, men istället är hela problematiken som vanligt vita medelålders heterosexuella mäns.

Det är alltså en fullständigt upp och nervänd agenda vi ser. Journalister som antagligen är fullt övertygade om att de handlar i ”rätt syfte” sitter alltså och skapar historier som inte finns. Man låter vidare bli att granska dem som borde granskas mycket mer ingående och tittar åt ett annat håll då uppenbara övertramp sker. Med en sådan yrkeskår som den tredje statsmakten verkar allt mindre tryggt för framtiden”.

Rätt Prioritet

I dagens identitetspolitiska värld gäller det att välja rätt sida, att prioritera rätt. Gör man inte det och man tar parti för ”fel åsikt” kommer denna att dra med en i fallet och man har inte längre den uppburna ställning hela systemet annars kan ge en. Hela det rangordningslika systemet är ju faktiskt en karriärsstege för makthungriga feminister och de som ser sin chans att klättra några pinnhål i det identitetspolitiska lotteriet.

Falling DownFallet ner kan bli långt och andra drar med de som har varit högt uppsatta i identitetskedjan så undvik det även om filmen är bra Foto: Cdon

Det började med att den alldeles vanliga kvinnan Zeliha Dagli berättade i Aftonbladet om hur ”skuggan” som förföljer henne och förtrycker henne. De personer hon talar om är religiösa fundamentalister som med hot och hot om våld tar över allt mer av styret i smyg bakom myndigheternas ryggar som i sin tur tror de har full koll. Det har de dock inte, de här krafterna tvingar förortens kvinnor till underkastelse med slöjor, hot och social utfrysning. De svenska myndigheterna är som vanligt naiva och gör inget. Men det mest intressanta är att det gör inte feministerna heller, de sitter i sina elfenbenstorn på Södermalm och har en helt annan agenda.

Motkrafterna – skuggornas hantlangare – gick till och med så långt att de skrev artiklar om hur rasistiska denna kritik som framfördes var som här i Expressen där Manijeh Mehdiyar och Maimuna Abdullahi i vanlig ordning kunde stämpla de som inte hade ”rätt” åsikt i debatten med etiketter som ”islamofober”. Målet för kritiken var riksdagskvinnan Amineh Kakabavehs (V) kritik mot samma sak som Zeliha Dagli hade skrivit om nämligen männens tystande av kvinnorna i förorten. Artikeln hon skrev i Expressen hittar du här.

Mother scolding her daughter

De två debattörerna möttes genast av kritik som vi så väl känner igen. ”Rasist” är alltid en term som är användbar, men problemet var att de båda är födda utomlands
Foto: Huffingtonpost

Debatt och kritik blir alltså ”hatkampanj”. I samma veva som framför allt Amineh Kakabaveh kritiseras, passar man på att väva in myten om västerlandet som skurken bakom allt. Det är framför allt det ”kvinnofientliga väst” som ligger bakom all ondska de talar om. De glömmer så där lägligt bort all den ondska vi har sett och fortsätter att se från Mellanöstern och de båda förvandlas därmed en formidabel stenslungande David i glashuset.

Jag väljer två rapporter slumpmässigt från Mellanöstern och de övergrepp som sker där. Den första kommer från Amnesty och handlar om den fina behandling som möter flyktingar i inbördeskrigets Libyen. Den andra rapporten är också från Amnesty och handlar om alla sidors övergrepp mot civilbefolkningen i krigets Syrien. Man bör nog helt enkelt inte kasta sten i glashus, vare sig historiskt eller nutida beteende av det slaget lönar sig nämligen.

Feministerna som borde ha ryckt förortens flickor till undsättning, var däremot tysta. Både som respons på artikeln Zeliha Dagli och Amine Kakabaveh tog man till tystnaden. Flickorna i förorten som nu tvingas till ett liv de inte har valt övergavs därmed. I fallet Amine Kakabaveh gick man till och med så långt inom det ”feministiska” partiet v, att man mer eller mindre dömde ut henne. I andra fall motarbetades hon när till exempel parti-kamraterna Ali Bati och Christina Höj Larsen retweetade hennes meningsmotståndares tweet men inte Kakabavehs egna. Kakabaveh blev också som utrikes född lite mellan raderna anklagad för att vara rasist (!). Mer om den händelsen i GP.

VännerDet är bra att ibland ha en allierad men det hade alltså inte Dagli och Kakabaveh från vare sig vänsterpartiet eller feministerna Foto: SVT

Hela den här händelsen stinker om du frågar mig. Framför allt stinker den av den elitism som dagens feminism präglas av. De talar så vackert om allas lika värde, men när det kommer till kritan är orden inte värda pappret de är skrivna på. Istället för att bry sig om tjejerna i förorten för att ta ett konkret exempel, är feminism idag mer fokuserad på att fixa ”bättre jobb” åt en liten makthungrig klick Södermalmskvinnor. De talar t ex aldrig om att kvotering borde införas bland sopåkare där en förkrossande majoritet är män, men talar sig däremot gärna varma om kvinnorepresentation i t ex bolagsstyrelser. Exempel hittar du från Aftonbladet.

Man är samtidigt inom feminismen fascinerad av debatter kring icke-händelser. Där det finns lite eller inget att hämta, där samlas alla för att göra en poäng av det som inte finns. En av de händelserna var det så kallade påhoppet på artisten Zara Larsson. Det började med att hon inför Bråvalla-festivalen inte tyckte hon hade fått tillräckligt mycket backning från festivalledningen i programblad och affischering. Hon hade också åsikter om festivalens genustänk. Expressens Nöjesbilaga har skrivit om händelsen.

Här måste man nog förklara ett och annat för Zara. Artistbranschen är en högst elitistisk historia som har en klar rangordning, ju större desto mer uppmärksamhet och reklam. Det är nämligen de artisterna som används som dragplåster för att man ska kunna tjäna de pengar som är nödvändiga för att finansiera hela kalaset.

Bada I PengarPengar tappas inte ur en kran, de genereras av artister som därmed betalar festivalernas kostnad. Utan dragplåster dör de Foto: Theguardian

I det perspektivet är artister som Zara Lasson en fis i rymden. För hon kan inte, hur mycket hon än försöker, i varje fall inte i nuläget tävla med artister som Robbie Williams, Sabaton, Faith No More, Lamb of God, In Flames, Kent eller Wu-Tang Clan. De är helt enkelt mer etablerade än hon, hur det blir i framtiden kan man däremot spekulera i. Saker och ting förändras ju.

Om jag ska försöka mig på en recension är hennes uttalande om genustänk dessutom rent korkat. När man tvingas ta in artister bara för att de är kvinnor, inte för att de är bra sjunker nämligen kvaliteten och snart uteblir i varje fall vissa, jag hävdar en stor del av festivalbesökarna. Det enda man alltså uppnår i det långa loppet är en festivaldöd där det möjligen står 100% kvinnor och jazzar men könsfördelningen bland publiken lär vara snedvriden. Om inte det är ojämlikhet vet jag inte vad som är det.

GatufestGenustänk leder i värsta fall till dåliga artister ingen vill se och det leder sen vidare till festivaldöd. Så vad uppnådde man med förslaget då? Mindre mångfald och mer enfald! Foto: ST

Hennes något bortskämda och pubertala kritik fick dock en artist som Günther att kalla henne en hel del både olämpliga och lämpliga saker. Artikeln går att läsa i Aftonbladet. Att kalla någon ”fjortisbrud” är kanske under bältet men han har en poäng i kritiken i stort. Det utspel vi såg var en person som inte kan acceptera att hon inte är så stor som gärna vill tro. Det som saknas i mina öron är helt enkelt bra låtar – de lyser helt med sin frånvaro men det är en annan diskussion.

Zara Larsson verkar dock inte vara den mest mogna personen, kanske inte ens mogen uppgiften att vara artist. Hennes motreaktion blev ju helt sanslös. I Aftonbladets artikel kan man läsa om den otroligt konstruktiva kritiken ”Fuck Günther” som levererades från scen. För säkerhets skull räknar Aftonbladet i ett av klippen upp skälen till varför Günther har fel. Ett av skälen är enligt tidningen att Zara Larsson har en poäng när ”endast” 22% av artisterna var tjejer på festivalen.

Har man tänkt på att det kanske inte finns fler som håller så hög kvalitet att man kan locka en publik till festivalen? Jo tyvärr, så är det! Jag kan som musikälskare räkna upp hundratals artister, alla manliga, som är betydligt bättre än de flesta tjejer. Jag kan tyvärr däremot bara räkna upp en handfull tjejer.

Björn SöderqvistMusikälskare som Björn Söderqvist i Malmö som mitt i nedläggningshysterin öppnar skivaffär behövs som motvikt till lättviktiga Rihanna-kopior Foto: Sydsvenskan

Bristen på bra akter med kvinnor är bekymmersam, men vad fan hjälper det att ta in de dåliga? Det kommer ju bara leda till att en sådan som jag aldrig kommer att besöka Bråvalla och därmed rycks den ekonomiska basen undan. Tipset? Börja göra musik folk vill höra naturligtvis! Bli gärna också bättre. Det finns faktiskt kvinnliga akter jag hellre skulle såga av mig öronen för att slippa, snarare än att se eller höra. För smakfrihetens skull räknar jag inte upp dessa men de finns.

Historien slutade med det Zara Larsson och alla andra små bortskämda brats eller feminister brukar syssla med, nämligen att de gick ut och talade om hur jävla synd de var om dem och hur hemska alla män är. Zara får kritik buhuu snyft i en tidning som DN (var annars än i DN Feminism?). Flera fel här dock tyvärr. Günther är EN person, Zara pratar om hur illa hon tycker om män i grupp vilket är flera personer som i pluralis. Det hon avser är alla de hot som har riktats mot henne efter händelsen. Där kan jag bara säga en sak till er som har riktat hot mot henne (om så har skett dvs). LÄGG FÖR FAN AV!

Hat är inget annat just hat, men är det då inte Zara som i lika hög grad är den som har skitit i det blå skåpet? Men som vi alla vet är ju feminister alltid helt utan skuld, det är det ondsinta patriarkatet som jämt bär skulden. Alltid detta för våra breddgrader illusoriska patriarkat alltså, men då det faktiskt dyker upp i form av religiösa fundamentalister i förorten var finns feministerna då? Inte på Kakabavehs eller Daglis sida i varje fall!

BajamajaSkit inte i det blå skåpet, man framstår lätt som den hycklare man är Foto: Aftonbladet

Som alltid blev det dock värre. Följande blogginlägg säger väl allt och mer, den får Zara till och med att hamna i samma kategori som Lady Dahmer. Inlägget hittar du här. Hon låter i det som vilken svensk feminist som helst. Trots att hon vill utmåla sig som en underdog, är hon egentligen i vanlig ordning en topdog. Vem får göra skivor, spela på Bråvalla och åka till Island för videoinspelning av dina medsystrar Zara? Får Zeliha Dagli eller Amineh Kakabaveh samma chans?

Svaret blir nog nej och anledningen är enkel. I det ena fallet är det ”bara” två personer från förorten varav en nu dessutom nu har stämplats som rasist trots att hon är lika mycket rasist som en filttoffla. De båda påtalar dessutom ett alldeles verkligt problem men ställer samtidigt till med ett nytt. För i feministernas värld finns ju en förtryckarordning som kallas identitetspolitik som rangordnar hur förtryckt olika grupper eller personer är. De två förortsborna är visserligen födda utomlands men när andra som är lika förtryckta är de som förtrycker blir det dubbelerror. Ämnet är alltså inte direkt säkert, tvärtom är det fullt av fallgropar och minfält. Bättre då att lämna de två åt sitt öde.

MinaVem är mer förtryckt? Vem förtjänar mest sympatier? Den identitetspolitiska debatten är full av minor och få vill ta i heta potatisar som ämnet förortstjejer tydligen Foto: Wikipedia

I det andra fallet är det en medelklasstjej vi talar om. Hon står inte längst ner på den identitetspolitiska rangskalan och det gör inte heller hennes motståndare. Här finns med andra ord ingen intressekonflikt som blir besvärande när man själv ger sig in i debatten, den smetar helt enkelt inte av. Däremot finns allt att vinna, mäktiga allierade har ju den makten. Följdriktigt har därför i motsats till det första fallet, engagerat andra människor som har ryckt till Zaras hjälp.

Ett namn sticker ut, det är Malena Ernman som också hon har drabbat landet med den pk-inspirerade smörjan bara hon kan skapa. Vad sägs om följande uttalande som går att läsa om i SVD. Där drivs tesen att Birgit Nilsson – operasångerska av gigantiska mått – inte ska få pryda den kommande 500-lappen som snart ska lanseras.

500-Lapp

Den nya femhundralappen ska prydas av Birgit Nilsson. Malena Erman hade en del att säga om saken, säkert därför att hon själv ville pryda sedeln Foto: DN

Anledningen är att Birgit Nilsson var känd för sina Wagner-tolkningar och Wagner ja, han har kallats världens första nazist. Det stämmer att Wagner inte hade helt rent mjöl i påsen, bland annat var han en brinnande antisemit. Han gav t ex under pseudonymen Karl Freigedank (Karl Fritänkare) ut skriften ”Judendomen i musiken” som var ett direkt generalangrepp på gruppen. Den var också ett angrepp på dåtidens judiska musiker och kompositörer, många av dem läromästare eller kollegor till Wagner. Läs mer om detta på Wikipedia. Frågan blir dock, var någon annan inte det i hans samtid? Vem kan ha missat Dreyfus-affären som också går att läsa om på Wikipedia.

En annan fråga är hur det kan komma sig att en sån sak som antisemitism ska ”smeta av” på Birgit Nilsson. Själv var hon mig veterligen knappt ens politiskt intresserad. Så hur kan något som någon annan gör drabba den egna personen? Det för mig är ett av de mest ologiska resonemangen jag har hört så här långt och säger nog mer om Malena Ernman än om både Wagner och Birgit Nilsson. Handlar Ernmans ovilja till 500-lappen möjligen om att hon själv gärna vill pryda den istället månne?

Birgit NilssonVad Birgit Nilsson har med antisemitism utom att hon var känd som en stor Wagner-tolkare är obegripligt. Det är dock rätt mycket som är det i debatten som präglas av rent nonsens och felaktiga slutsatser Foto: Wikipedia

En tredje fråga som infinner sig är hur långt man ska gå i kopplingarna mellan musik och politik. Man kan ju tänka sig en värld där man medvetet väljer bort låtar skrivna av Michael Wiehe eller Björn Afzelius för att de var kommunister, hur skulle denna Södermalms-kontingenten reagera på ett sådant tilltag?

Om man ska sammanfatta svensk feminism är den alltså mer intresserad av det ointressanta, mer fokuserad på det som är oviktigt än det som är viktigt och till sist elitistisk. Allt detta tillsammans är ett rätt svårslaget rekord, men så är det också en kader av hycklare vi talar om här. Tjejerna i förorten lär få vänta länge till på hjälp, i varje fall om de vänder sig till dagens feminister. Deras enda hopp är att det finns fler som Zeliha Dagli och Amineh Kakabaveh och att dessa fler vågar stå upp mot de mörka krafter som breder ut sig. De är de verkliga hjältarna i den här rätt smutsiga historien. Mer om den konstiga agendan i svensk feminism kan man läsa om på Fnordspotting och på WTF Toklandet.

Södermalmsfeminismen är som vanligt däremot mer förtjust i plakatpolitiska slagdängor där korkade resonemang kring 500-lappar och VIP-företräde till bättre och mer välavlönade jobb är det som hägrar mest. För elitfeministerna nöjer sig inte med mindre än vad världsstjärnor kan erbjudas, det har ju Zara Larsson visat. Feminism i Sverige är helt enkelt en karriärväg, inget annat.

Rossana DinamarcaRossana Dinamarca och andra företrädare för svensk vänster där feminism ingår, är mer intresserade av plakatpolitik än att lyssna på konkreta problem. Problem sopar man så lätt under mattan med stämplar som ”rasism”. Foto: SVT

Löjesguiden nominerar idag svensk feminism till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kraft i Sverige kan som ni låtsas vara solidariska och medkännande när det egentligen handlar om snöd egenvinning. Exemplet Zeliha Dagli och Amineh Kakabaveh är och förblir en svensk feministisk skamfläck där många borde skämmas men som aldrig kommer att göra det. De övergivna förblir övergivna medan andra låtsas vara så medkännande. Det de egentligen skapar är en karriär på godhetsbasis. När man som i exemplet hamnar i en identitetspolitisk kris väljer man i feghetens tecken att gå den väg som innebär minsta motståndets lag. Lägg ner svensk feminism, helst redan igår.”

Stefans Statsmannamässiga Sorti

Om ens Stefan Löfven någonsin var statsmannamässig kan vi nog glömma att han kommer att kunna bli det. Den skutan sjönk i och med det brev han skrev till oppositionen för att diskutera en ny säkerhetsstrategi. Expressen har skrivit mer om saken.

Sjunkande SkeppRegeringen är som ett sjunkande skepp, det enda som återstår är dumheter och politisk teater i överflöd. Under tiden skriker landet efter ett nyval som vi förvägras
Foto: Wikipedia

Brevet började bra med en ansats till fördjupat samarbete i säkerhetsfrågan:

Jag föreställer mig att detta är ett arbete som kan ta ett tag, och där vi som partiledare vill överlåta åt våra medarbetare att diskutera konkreta texter i en sådan strategi. Men jag tror samtidigt att det vore bra för oss att ha ett första möte för att resonera om inriktningen för detta arbete. Jag bifogar en lista över några enkla frågeställningar som kan komma att platsa i arbetet med en nationell säkerhetsstrategi.

Men då frågeställningarna som det talades om i den sista meningen gick luften ur:

”Vilken är innebörden i det breda säkerhetsbegreppet?”

och

”Vilket är det nationella ansvaret för människors säkerhet i Sverige?”

Det enkla svaren på frågorna blir helt enkelt att vet han inte det bör han nog söka ett annat jobb. Här kan Stefan Löfven läsa Nils Andrén – professor emeritus i statsvetenskap – sammanfatta vad 2002 års doktrin bygger på så att han får ett exempel. Stefan Löfven blottar här en djup okunskap som är skrämmande. Han har ju också en egen säkerhets-doktrin som borde ge svaren på de frågor han ställer men inte ens det klarar han av. Som så många gånger under det gångna året har han nu visat att han vare sig är en statsman eller påläst alltså.

Klia Sig I HuvudetStefans okunskap och valhänthet i flera frågor väcker både förundran men också undran. Klarar han egentligen av jobbet? Foto: SVT

Utspelet ska nog snarare ses som ett desperat försök att återvinna förlorad mark i den säkerhetspolitiska frågan. Löfven har ju mer eller mindre tvingats att överge sin egna säkerhetsdoktrin som byggt på att Finland och Sverige ska förbli neutrala, mer om hans nya situation i SVD. Nu har dock Finland bytt regering och då har också landets säkerhetspolitiska tänkande förändrats vilket alltså kastar grus i maskineriet för Löfven, också det går att läsa om i SVD. Till exempel kan Finland nu tänka sig ett medlemskap i Nato vilket ju inte var vad Löfven hade hoppats på, vilket DN har skrivit om. Det är säkert därför också ett lite desperat försök att hitta den röda tråden där han själv har tappat den.

Slutsatsen kan bara bli en. När Sverige behöver ledning står vi utan den, där vi behöver svar på tidens frågor kan inte statsministern eller hans medarbetare leverera dessa. Det som återstår är politisk teater där utspel utan innehåll är vardag. Ett sådant exempel är den försvarspolitiska uppgörelsen som regering och opposition kom överens om i våras. Alla utom folkpartiet stod bakom. Ryssland har sedan 2008 ökat sin försvarsbudget med 31,2 %. Under de närmaste tre åren förväntas landet öka sin budget på området med 44 procent. Ökningen redovisas i följande artikel i SVD.

Livsfarlig LedningNej vi har inte en livsfarlig ledning men väl en försvagad och delvis inkompetent sådan. Landet behöver nyval, inte gamla dumheter i ny tappning Foto: Trafikverket

I det ljuset har naturligtvis också svenskens oro ökat och alltfler vill se ökade satsningar på försvar. Mer om svenskens attityd i försvarsfrågan kan man läsa om i SVD. Försvars-minister Peter Hultqvist var arkitekten bakom den senaste uppgörelsen i försvarsfrågan och där blev då resultatet en uppskrivning till hela 5 % av vår BNP. Det ska då jämföras med Rysslands 44% och sen kan vi dra ner rullgardinen för gott. Bloggen Motpol har skrivit om detta.

Istället har vi fått en nästan spegelvänd situation mot hur opinionen och verkligheten ser ut. När 58% av befolkningen vill ha mindre invandring får vi mer som går att läsa om på bloggen Cornucopia. Också i försvarsfrågan väljer alltså regeringen att låtsas om som om de inte behöver följa folkviljan. De går till och med så långt att de ställer fråga mot fråga i det ekonomiska lotteriet där invandringen får kosta nästan vilka summor som helst medan andra utgifter alltså begränsas. Detta har bloggen Fnordspotting skrivit om på ett utmärkt sätt.

Hur gör man för att dölja det faktumet att detta egentligen är ett misslyckande? Regel ett i politisk teater säger att man ska måla upp en bild av något som nåt helt annat än det är. Ett misslyckande ska alltså beskrivas i termerna ”framgång”, ”seger” eller ”positivt”. Sagt och gjort, Peter Hultqvist lät inte vänta på sig. ”Stabilitet”, ”Bra signal till omvärlden” blev ordvalen. SVT har reportaget och intervjun. Men redan på presskonferensen kom misslyckandet i dagern.

Von FersenFolk är med rätta förbannade och uppretade på regeringens valhänthet särskilt i försvarsfrågan. Kanske bör man besinna sig och betänka att allt de gör är att dölja det faktumet att de inte klarar av jobbet och spelar istället politisk teater Foto: Wikipedia

Folkpartiet som inte gjorde något när de satt i förra regeringen vädrade nu morgonluft och menade att anslaget var underfinansierat dvs det saknas pengar trots att det ser ut som om de fanns. Moderaterna menade att nu fanns ett diskussionsunderlag till ett svenskt Nato-medlemsskap vilket Mp genom Jakop Dalunde menade att det inte alls fanns.

Försvarsministern trängdes i intervjun eftersom det framkommit att trots det ”ökade anslaget” innebär det att försvaret nu måste börja stryka vissa saker ur materialinköps-listan som t ex ammunitionstyper som nu inte kan köpas in. Också de höjda försvarsanslagen innebär alltså inbesparingar och uppskjutna projekt som får anses mindre viktiga. Det är alltså ingen ny politik, det är bara samma gamla politik som båda blocken har fört nu i minst 10 års tid, men i ny skepnad eftersom den ger ”stabilitet”.

BalansBalanserade eller obalanserade som slutbetyg på regeringen är fråga om politisk åsikt, min är dock glasklar Foto: NPD

I reportaget framkom vidare att politikernas kravlista på försvaret ger ett årligt underskott på si så där 2 miljarder per år. Försvaret själva hade velat ha 4 miljarder mer än budget per år för att kunna förverkliga det som politikerna vill, de fick 10,2 miljarder fördelade på fem år. Men det ger ju ”stabilitet” och ”bra signal till omvärlden”. Det skulle då möjligen vara signalen att Gotland och andra strategiska intressen för Ryssland nu ligger inom räckhåll. Man har ju redan övat invasion av bland annat Gotland som går att läsa om på engelskspråkiga CEPA.

Så fortsätter den politiska teatern som vill invagga oss i tron att vi lever i den bästa av världar när vi i själva verket borde ha fått en ny regering för länge sedan. Att den vi har har misslyckats i snart sagt varje fråga torde vara klart, men det de har kvar är nu politisk teater och pamflettpolitik. genom ord utan mening. Ett sådant exempel är det nya begreppet ”utvecklingsmoral” som regeringen satsar hårt på vilket du kan läsa om på SVD. Om det finns något som utvecklingsmoral så finns väl avvecklingsmoral. Det är att att avveckla vår regering, inget annat.

David TennantDavid Tennant kan spela teater, det kan däremot inte regeringen. Ändå spelar de politisk teater med varierad framgång. Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Regeringen spelar visserligen skickligt sin teater genom t ex Peter Hultqvist men det är ändå så ihåligt att man måste fråga sig hur länge de ska plåga detta land. I vakuumet av besluts- och realpolitikens ersätts vi med politisk teater, det duger inte längre ens som blå dunster – avgå och utlys nyval nu.”