Bland felsatsningar, förslösande och fel proportioner

Vår regering har lagt sin första egna budget där full kraft på de egna förslagen får utrymme. Men det är en läsning full med besvikelser. Felsatsningar, förslösande av pengar och direkt felaktiga proportioner på de budgetposter som tas upp är det mest karaktäristiska. På punkt efter punkt är det felaktigheter i form av dålig matematik eller rena felsatsningar. Ytterligare en ”ansvarig” minister  i vår ”regering” har därmed visat att hon inte är mogen jobbet hon är satt att sköta. Fler som har bloggat om alla oseriös sidor av budgeten är Fnordspotting.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sanningen blir inte mindre sann bara för att man inte vill se, höra eller uttala den. Tvärtom blir osanningen med tiden allt mer akut och det är den ekvationen regeringen inte får ihop. Budgeten fokuserar på osanningen, men sanningen kommer tyvärr med tiden att bli akut. Foto: Wikimedia Commons

Vi kan börja med bomarknaden. Boverket har låtit göra en beräkning som talar om ett omedelbart akut behov av 460 000 lägenheter som omedelbart måste börja byggas. Med tanke på alla nyanlända kommer det behovet att öka än mer och för detta måste det naturligtvis avsättas pengar men också ändras regler. Vad gör då regeringen? De avsätter pengar som räcker till motsvarande 250 000 lägenheter! För lite och försent med andra ord. Att vi dessutom har en Bostadsminister som inte med ett enda ord nämner att också reglerna behöver ändras lovar gott för framtiden.

Det jag tänker på är naturligtvis alla dessa möjligheter att i stort sett i evighet kunna skjuta upp ett bostadsbyggande med eviga överklaganden. Visst ska det finnas plats för överprövning, annars ligger vi risigt till när politikerna får fria händer och gör allt det som dom aldrig borde utan att det finns en stoppknapp. Men dagens system är bisarrt åt andra hållet. Systemet används helt enkelt för att driva ett ärende i så mycket långbänk att det till sist inte finns vare sig ekonomiskt eller juridiskt utrymme för det allmänna att fortsätta processen. Två fel av två möjliga i frågan alltså.

Adjö alla ni som nu drömmer om ett eget boende. Två ministrar som dels inte skapar den ekonomiska grunden och dels inte inser att systemet måste förändras är orsaken. Sverige och de som vill ha en bostad är de som betalar för det hela. Länk till söndagens agenda i SVT hittar du här där Boverkets prognos och krånglet redovisas. Lägg särskilt märke till Mehmet Kaplans alla icke-svar som nästan blir sorglustiga till sist. Ett faktum som återigen pekar på att regeringen är tomhänt, saknar strategi och inte har en plan för att lösa utmaningarna.

TrångboddhetSäg ”Hej till mitt nya hem i kartongen” alla ni bostadslösa. Nu har vi två ministrar som inte kan leverera det som behövs. Den ena ger inte ekonomiskt utrymme och den andra ger inget utrymme på något område.

Arbete är en av grunderna för välstånd, hur klarar sig Magdalena Andersson här då? Ska man vara ärlig är hon en katastrof! Sedan tidigare har det varit klart att arbetsgivaravgiften på ungdom höjs. Det leder knappast till fler jobb för den gruppen. Det har också straffat sig att jobba efter 65 då den så kallade ”silverskatten” på denna grupp har återinförts. Bisarrt nog för att ha råd att sänka skatten för de som redan har pensionerat sig. I den gruppen blir det med andra ord inte fler jobb.

Man har också valt att sänka brytpunkten för statlig skatt till 36 000 i månadslön. Fler ska alltså betala statlig skatt, hade v fått som de vill skulle vanliga löntagare med en månadsinkomst överstigande 30 000 fått betala denna skatt, så mycket för arbetare i det partiet alltså. Fler inom ”vanliga” inkomstgrupper ska nu vara med och betala via höjda skatter. Något som knappast leder till fler jobb.

Ser man också hur arbetsgivarna får höjda arbetsgivaravgifter och höjda skatter, förstår man att jobbtillväxten snart ligger på minus. Trots dessa bistra besked ser Magdalena ut som en sol när hon pratar om fler arbeten. Hon lär inte se ut så om ett år. Ytterligare ett misslyckande för hennes del alltså. Hon lär efter det här gå till den politiska historien som den största och mest pompösa finansminister landet har sett, men utan att kunna infria något av det hon förutsatt. Läs om näringslivets dom över budgeten och dess så kallade ”jobbskapande” i SVD (unvis.it).

ArbetsförmedlingenRegeringen väljer att skapa utbildningsplatser som inte leder till jobb istället för att sänka skatten på arbete. Ett nytt sätt att kasta bort våra gemensamma pengar. Det hade varit bättre att använda pengarna till att skicka regeringen till arbetsförmedlingen. Foto: SVT

För att toppa galenskaperna slår hon till sist sönder två reformer som bevisligen har gett jobb. RUT- och ROT-avdragen ska nu sänkas och därmed kommer färre jobb att skapas i de branscher som berörs. Det kan till och med handla om att små eller mindre företag lägger ner och därmed blir skatteintäkterna mindre. En väg som med framgång har gett framför allt invandrarkvinnor och hantverksarbetare jobb är därmed stängd.

Effekten är dessutom dubbel då fler arbeten åter kommer att skötas svart vilket var fallet innan ROT infördes. Inkomsterna för staten kan därmed bli mindre än finansministern räknar med eftersom alltfler incitament ges för att inte betala skatt i budgeten. Magdalena Andersson står helt enkelt för ett svårslaget rekord i ren dumhet, kan hon ens summera plus och minus?

Istället satsar hon allt krut på utbildning till de som idag är arbetslösa. Hon beskriver naturligtvis detta som en ”offensiv satsning”, men i varje fall för mig talar hon för döva öron. Det är inte en offensiv satsning, det är en defensiv osatsning där pengarna vräks i sjön. Nyligen presenterade Arbetsförmedlingen sin årsrapport. Det mest sensationella med den var att regeringens hittillsvarande politik sågades längs med fotknölarna. Utbildningsinsatser visade sig snarare leda till färre jobb för den enskilde, man hade alltså sämre chans efter en utbildning än man hade före. SVT har skrivit en artikel (unvis.it) om ämnet.

KanonVad som ser ut som en kanon kan i själva verket vara ett stuprör. Magdalena Andersson framställer gärna det hela som något annat än det är. Framtiden kommer dock att visa vad det egentliga resultatet blir. Foto: Wikipedia

Nästa område handlar om vänsterns favoritord – ”rättvisa”. Hur rättvist är det att sex av tio vanliga löntagare nu får mindre realinkomster? Hur rättvist är det att åtta av tio skattebetalare nu får betala snarare än få något tillbaka? De här siffrorna är realititeter, något Magdalena Andersson säkert kommer att mörka i all evighet men troligen förgäves. Återigen måste man konstatera att den så kallade ”rättvisan” som är så central, inte var annat än tomma ord.

Mer om detta i en artikel i SVD. Där kan man också höra hur regeringen försöker dölja det faktumet att 80 % är förlorare genom att mörka en viktig tabell. Denna tabell talade nämligen om hur mycket olika grupper vinner och förlorar. Kvar fanns bara de som vann på budgeten, inte de som förlorade. Vinnarna är de arbetslösa medan de som arbetar är förlorarna. Hur detta rimmar med ”arbetarpolitik” eller hur regeringen ska få folk i arbete är en gåta. Det är ju det mesta med regeringen så inget är väl nytt under solen. Mer om tabellbråket har Den Hälsosamme Ekonomisten bloggat om.

Man kan ju förledas att tro att det fanns en medveten tanke bakom. Det ser ju inte så bra ut när en regering som har ”rättvisa” som sitt centrala mål, i själva verket ser till att fördyra för en förkrossande majoritet av befolkningen. När man dessutom premierar folk i arbetslöshet genom att ta från de som arbetar, kan man börja undra över det där med ”arbetarpolitik”. Det är säkert så att en revidering behövs också här. Vad sägs om att döpa om SAP så att det fortsättningsvis står för Socialdemokratiska Arbetslöshetspartiet?

Mao Zedong KulturrevolutionSymbolerna har blivit viktigare för SAP än själva innehållet. Man är inte längre kapabla att leverera det som behövs, man har inte heller kunskapen om vad som krävs. Istället levererar man en förlegad politik för en gången tid. Foto: Wikimedia

Man kan på den här punkten tala om ett totalt haveri där socialdemokratin på ett brutalt sätt visar att skåpen är tomma och att man har få eller inga åtgärder att komma med. Standardsvaret heter istället höjda skatter, sänkta avdrag och höjda bidrag, åtgärder vi känner igen. Problemet är att det inte är offensiva åtgärder, det löser ju inte grundproblemet nämligen att vi inte längre skapar jobb på hemmaplan.

Istället riktar budgeten in sig på att dölja detta faktum med konstgjord andning i form av åtgärder som att ta bort den bortre parentesen i sjukförsäkringen och höja a-kassan. Åtgärder som INTE leder till jobb, men högre kostnader. Budgeten lägger helt enkelt en död hand över jobbskapandet och döljer sitt egna misslyckande med åtgärder som bara syftar att nödtorftigt dölja detta. Inte undra på då att Magdalena Anderssons logiska tänkande ser ut som en saltomortal.

I budgetdebatten som hölls i samband med att hon la fram budgeten beklagade sig hon högljutt över en sak som kan se ut som en tanke. Varje ansats till att tala om sänkta skatter som en väg ut ur dagens situation bemöttes nämligen med vad som på pappret såg ut som en skruvad logik. Skattesänkningar var som att be någon annan att betala hette det. Det hon i sin okunskap bortsåg ifrån var att under Alliansen innebar sänkt skatt större intäkter för staten. Inte för att jag tyckte så mycket bättre om den regeringen, men där lyckades de med något den nya regeringen definitivt har misslyckats med.

Svarta PengarSäg hej till nya svart jobb efter den senaste budgeten där både Rut- och Rot-avdragen minskas samtidigt som skattetrycket ökar. Det finns inte längre någon anledning att jobba utan att få behålla inkomsterna själv om man kan. Regeringens politik lägger helt enkelt en död hand på all form av arbete.

Den så kallade Laffer-kurvan visar att om man sätter skatteuttaget på en optimal nivå får man in mer i intäkter därför att elasticiteten i systemet ökar och incitamenten att arbeta, betala och därmed sätta hjulen i rullning ökar. Här hittar du en länk till Wikipedia om fenomenet. Vad Magdalena är i görningen att genomföra minskar elasticiteten, hon sätter helt enkelt skatten på en icke-optimal nivå i Laffer-kurvan.

Det är med den bakgrunden lite konstigt att konstatera att hon inte ens läst om dessa rätt centrala teorier i nationalekonomi. Sänkt skatt tar inte från någon annan därför att konstnadstäckningen med rätt satt skattenivå ger sig självt. Hon ger dessutom med uttalandet en hint om att svensk vänster numer ser skattepengar som sin lilla egendom. Låt mig påminna henne om att pengarna tillhör medborgarna och hon är enbart utsedd att förvalta dessa. Med det här uttalandet borde hon befrias från den uppgiften.

Låt oss sammanfatta. Här ligger alltså en budget som ger de flesta kännbara försämringar i den privata plånboken. Den ger vidare inga jobb vilket borde vara centralt, istället får vi i vanlig ordning se satsningar på mer eller mindre meningslösa åtgärder som inte heller de leder till fler jobb. Pengarna slängs i sjön och gör liten eller ingen nytta. Mer om oppositionens del av skulden har Sjätte Mannen bloggat om.

PlånbokFör de flesta löntagare och medborgare innebär budgeten försämringar för den egna ekonomin. Hur kan detta kallas ”arbetarpolitik” kan man undra, men det är många saker man undrar om när det gäller vår nuvarande regering Foto: SVT

Det är felsatsningar, för lite och i fel proportioner där flera poster kommer att spränga budgetens ramar. Ett sånt område är Migrationspolitiken. Där har regeringen budgeterat en  kostnad på 19 miljarder. I själva verket kommer kostnaden redan i år troligen att spränga den vallen. Anledningen är återigen mörkläggning från regeringen när man baserar sina prognoser på migrationen på siffror Migrationsverket presenterade i juli. Sedan dess har dessa reviderats men inte ett ord om detta i budgeten alltså.

Här har alltså regeringen kläckt en ny idé. Basera redovisningen på gamla siffror och låtsas som om det regnar. Att  ramarna spricker kan man alltid nödtorftigt lappa och laga lite för att dölja sina egna misslyckanden. Tidningarna hjälper nog gärna till då en budget väcker större uppmärksamhet än att prognosen inte höll.

Också bostadsbyggandet kan hamna på minus. Orsaken är att all offentlig upphandling alltför ofta slutar på 30-40% mer i kostnad än den budgeterade. Oftast är anledningen till  detta att det handlar om stora svåröverskådliga projekt och urusel konkurrens på framför allt byggmaterialmarknaden. Slutresultatet här kan bli så att de 250 000 lägenheterna i själva verket blev 200 000.

Vanten som blev en tummetott är en god sammanfattning på en direkt skadlig regerings första egna budget. Magdalena Andersson skryter gärna om de jobbskapande åtgärderna, sanningen är som vanligt med denna regering att de förslag som skulle kunna ändra den nuvarande utvecklingen lyser med sin frånvaro. Istället är det en budget inriktad på att försvara något som blir allt mer ohållbart på bekostnad av de skarpsinniga förslagen. En budget i fin 70-talstradition utan förslag för 2000-talet helt enkelt. Undra när regeringen ska lära sig att man inte kan möta en ny tid med gamla förslag?

Mercedes BenzBudgeten innebär att gammal politik används för att möta nya problem. Inget gott kommer att komma ur det mer än att de arbetslösa och långtidssjukskrivna kan fortsätta att vara det på bekostnad av de som arbetar, men arbetstillfällen eller ekonomisk utveckling ger den inte Foto: ”1885Benz”. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:1885Benz.jpg#/media/File:1885Benz.jpg

Löjesguiden nominerar idag Magdalena Andersson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som du och socialdemokraterna utmåla ett misslyckande som ”skarpa förslag” och ”offensiv budget”. Men det är just bara tomma ord. Tittar  man på budgeten lyser verkligheten igenom. Tomt, innehållslöst och utan konkreta åtgärder som kunde ha gjort skillnaden. Istället får vi skönmålning, nödtorftig övertäckande av misslyckandena och idélösheten men också förslag som leder till allt annat än det ni säger att det ska leda till. Det borde vara måttstocken på ett misslyckande och det är därför ni förtjänar nomineringen.”

Annonser

17 thoughts on “Bland felsatsningar, förslösande och fel proportioner

  1. Magda skulle även kunna nomineras till priset årets Bagdad Bob om ett sådant fanns. Att som hon ducka för all kritik som hennes budget har fått av diverse ekonomer och fortsätta tjata om hur bra den är på alla punkter gör henne till en perfekt arvtagare till Bagdad Bob.

    Gilla

  2. Finns det verkligen inga S politiker/ekonomer med, varsamhet med allmänna medel, sunt förnuft och förmågan att räkna samt se lite hur folket ser på saker och ting? Finns det bara rånarmentalitet i Regeringen? Hur var det med DÖ gänget då? Nej, de var ju politiskt döda.

    Gilla

    • Jag tror du sätter fingret på något som jag vill skriva om. Socialdemokraternas kris ligger på flera plan. För det första har deras idéer tagit slut. Allt är genomfört eller omöjligt att genomföra och det skapar en lätt letargisk hållning i partiet. Nästa kris är att man inte längre per automatik kan framstå som så särskilt trovärdiga, man genomlider en förtroendekris helt enkelt. Men så har du den delen som du är inne på nämligen att man inte längre har en Per-Albin Hansson, Olof Palme eller Göran Persson som med karisma och kunskap i kombination kan uppvisa ett trovärdigt alternativ. Man har här misslyckats med att utbilda kunnigt folk och att få fram lovande talanger. Jag skulle tro, men det här är en gissning, att det vi nu ser är deras svanesång för många kommande år framöver. Anledningen är just de jag har redovisat och här måste de komma fram med nya tankar, idéer och talanger där visionerna åter står i centrum. Misslyckas de med det är de kokta för en lång tid framöver, lyckas de däremot finns en chans att komma tillbaka då det politiska minnet är kort.

      Gilla

      • Jag tror att det är partilinjens helighet som långsamt stryper partiet. Dogmerna är så absoluta och doktrinen så omfattande att all kompetens och initiativkraft korrumperas och vissnar. Att de famlar i ett ideologiskt vakuum och representeras av Dunderklumpen kortar nog av serenaden betänkligt det med.

        Gilla

      • Partikultur innebär ”rätta in dig i ledet, här har vi konsensustänkande”. Ibland kallas detta fenomen ”partipiska” och/eller ”samförstånd”. Det är förstås bra att man samlas under ett gemensamt tak, ”nån jävla ordning måste det väl ändå finnas i ett parti” som C-H Hermansson utbrast en gång. Samtidigt är det ett subtilt sätt att strypa debatt särskilt sån som ifrågasätter. Också kritiken kastas snart ut under parollen ”ifrågasätter du måste vi ifrågasätta vad du gör i vårt parti”. Detta fenomen är inte specifikt för ett parti, mer eller mindre alla lider av samma tvångstankar. Personer som Widar Andersson (s) har hamnat i kylan och kan idag inte ens gå på partikongresser utan att få arga blickar. Han har ifrågasatt, varit för självständig och kommit med idéer som oftast setts som udda, avvikande eller rent hädiska. S med dunderklumpen i spetsen har ju tappat kompassriktningen ordentligt och famlar efter en ideologisk förankring. Istället för idéer och visioner kommer det istället ut ett Huuuuuuh? Tankarna är så vimsiga att man undrar hur de tänkte då, om ens alls. Dunderklumpen är i kombination med den trånga partikulturen helt enkelt en usel ledare. Han pekar inte, han gömmer sig till och med när han behöver synas och han har förtvivlat svårt att ta tag i saker. Ut kommer något som är ungefär som färdigtuggad gröt för att han vet att det är enkelt att producera, lätt att tugga som sagt och är rätt smaklöst men väcker vare sig engagemang eller harm. Det skvalpar på helt enkelt.

        Gilla

  3. Läste nyss (Affärsvärlden, 22 Sept, ”Drabbad av framgångssjukan”) att Sverige har en variant av ”Hollänska Sjukan,” dvs att en del av näringslivet är så mycket starkare att det knappt är någon ide att försöka göra något annat:
    ”[…] intäkter från globala bolag med säte i Sverige.
    Samtidigt som svensk industriproduktion har minskat med nästan 25 procent sedan år 2008 och handelsbalansen har fallit till nära noll, så har det svenska bytesbalansöverskottet legat stabilt högt.
    […] svenska bolag har valt att producera allt färre varor inom landets gränser, men samtidigt har fortsatt att växa utomlands.”

    Undrar om det finns någon plan för om dessa företag bestämmer sig för att flytta? Hur gick det för Finland som var beroende av Nokia?

    Gilla

    • Magdalenas dilemma 1: Nokia visade att ett land beroende av få eller något bolag för sin inkomst snabbt kan hamna på obestånd. Jag älskar personligen fortfarande Nokias telefoner och äger en själv men jag är ju rätt ensam om den saken. En hel kommun – Salo – håller också på att repa sig efter smällen och är nere för räkning. Passar vi inte oss kommer vi att röna samma öde. Skatt kan mycket väl vara den faktorn som får bägaren att rinna över.

      Magdalenas dilemma 2: Hon kan inte vara så korkad som många menar utan vet om en rad saker men måste spela med i elakt spel. Hon vet om Laffer-kurvan och förstår att om man passerar den optimala punkten så passerar man ”the point of no return”. Ändå måste hon! Dels sliter två småpartier i kjolen och vill ha allt de pekar på, dels spränger migrationen både smärtgräns och kostnadsvallar utan att nån lösning synes än. Höjning av skatten är det enda som återstår. LO skriker om karensdagar, bortre parenteser och höjd a-kassa – hon måste höja. Alla ska ha sitt och det har förvandlats till en huggsexa istället för något som präglas av måttfullhet.

      Magdalenas dilemma 3: Hon kan inte heller vara så dum att hon nu tror att hennes budget ska ge jobb. Då kommer cynikern i mig att fira julafton i förskott om det är det hon tror. Hon måste hålla god min i elakt spel, måla upp det för vad det inte är och hoppas att folk är tillräckligt dåligt insatta. När bubblan brister kan man skylla på Anders Borg, tandtroll eller skattefuskare i Djursholm. Det fungerar ju i retoriken och kommer säkert till pass igen.

      I slutet av dagen gäller dock följande. Industrin investerar inte längre i Sverige, de flesta jobb går oss alltmer förbi. Detta grundproblem måste adresseras och då hjälper inte konstgjord andning eller låtsas-retorik. Det finns bara ett sätt att göra det och det är att stimulera t ex med sänkta skatter, man väljer att gå den andra vägen. Man kan stimulera med stora projekt men då måste än mer skatt eller lån till samhällsinvesteringar som LO vill. Problemet med det är att vi redan är skuldsatta och dras dessutom med ett underskott. Många vägar är alltså stängda och de som återstår stänger man själv därför att kortsiktig ideologi är det vägledande inte förnuftet. Snart lär Sverige bli som Nokia, ett flyktigt minne av något stort som gärna aspirerar på att bli det igen men som det liksom inte vill sig för.

      Gilla

      • Salo, då tänker jag genast på Pasolinis film (som jag önskar att jag inte sett). Ganska eländigt var det där också.

        (Vad gäller telefoner kan jag bara säga: vad som helst utom windows. Har en sådan att dras med på jobbet.)

        Tangent angående skatt-bidrag, vad tror du om basinkomst? PPs Christian Engström har en för mig övertygande sammanställning som finns på youtube om du har en timme över.

        Gilla

      • Salo ligger mitt emellan Åbo och Helsingfors och har länge varit huvudorten för Nokia. Med krisen la dom ner och flyttade allt till Tammerfors som är den enda kvarvarande fabriken förutom lite it-utveckling som fick stanna i Salo. Kommunen har dessutom drabbats av något vi känner igen. Man har dragit en ny fin motorväg mellan Åbo och Helsingfors som går förbi orten, den enda kvarvarande vägen är den gamla som man kan åka parallellt med motorvägen. Genomfartstrafiken har därför också den minskat och det har inneburit nästa dödskyss. Staden överlever men måste genomgå en rad förändringar som blir som ett stålbad för bygden. En rad kommunala projekt har lagts på is och man ser över varje krona i omkostnad bl a. Kan vi ana Sveriges kommande öde i Salo som håller på att långsamt somna. Läxan är att under de goda åren har man levt över sina tillgångar och att alla inkomsterna nu är förödda enligt belackarna, nu måste man istället genomgå chockterapi och stålbad för att kunna komma ikapp. Ersättningsindustri finns för nuvarande inte och man är mitt inne i den strukturomvandling som det hela innebär. Finland har dock en fördel, man är van vid att leva under knappa förhållanden. Något man inte kan säga om svensken, får vi hit samma utveckling tror jag att vi står rätt mycket sämre rustade om inte annat så mentalt. Vi har helt enkelt haft det för bra för länge och har glömt bort vad umbäranden innebär.

        Gilla

      • Hej.
        Tror du inte att lösningen för de mer pragmatiskt inriktade inom (S) blir en palatskupp och samarbete (eller rent av regeringskoalition) med (M) och (Fp)? Retoriskt är det utåt ganska lättsålt: ta ansvar för Sverige, motverka mörka krafter, utveckla demokratin och annan läppmusik.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, lärare

        Gilla

      • Jag tänker mig mer en sån där kupp inom en inre krets. Ungefär som när kamrat Nikita Crustjov avsattes av Brezjnev och Kosygin när de i sann socialistisk anda tog över. Också Gorbatjov, den klassvikaren och kälkborgaren fick smaka samma medicin. Tanken är att sådana hoppfulla som Damberg eller Ylva Johansson ska kunna ta över den falnande Löfvenska glöden och föra kampen vidare för att rädda vad som räddas kan av det storslagna socialistiska experimentet Sverige. Med smygfascistiska krafter i regeringen i form av M och Fp kan man inte alltid lita på att den goda socialistiska tonen och politiken förs vidare. Kanske kan man tänka sig ett konglomerat tillsammans med kamrat Ulla Andersson som lagerkommendant i övre Norrland för dissidenter och feluppfostrade revisionistiska element i vårt samhälle. Men politik är underligt ibland. Det kan till och med tänkas att klassidealen måste svikas för ett högre bättre och då är nog m och fp beredda att kliva i rollen som socialismens nickedockor. Kom ihåg vad kamrat Lenin sa om borgare, ”vi ska använda deras rep från fabriken för att hänga dem”. Vi måste också dra oss till minnes den stund då vi alla fällde en tår över att Anna Kindberg Batra målade upp ett feministiskt folkhem.

        Gilla

  4. Att höja ersättningen för A-kassa anser jag var rätt eftersom den inte höjts på över 10 år. Man ska som arbetslös inte behöva gå från hus och hem om man råkar bli utan jobb. Även att ta bort den bortre parentesen i sjukförsäkringen är riktigt. Man blir inte friskare utan sjukersättning. Det är definitivt inte självvalt att bli sjuk, kan drabba vem som helst, precis som arbetslöshet. I övrigt så håller jag med dig.

    Gilla

    • Jag håller med så långt att en uppräkning var på plats. Den borde dock ha stannat på att räknas upp enligt det index som tar hänsyn till hur mycket den försämring som de åren den inte räknades upp innebar. En indexering tar ju till exempel hänsyn till hur stor inflationen under de här åren har varit.

      Att som regeringen gör ta bort den bortre parentesen är inte fullt lika bra. Visst finns det skäl att ha denna men bara då läget för den enskilde är så illa att ingen annan väg finns framåt för denne. Vi hade ju en helt fri försäkring innan alliansen och tyvärr fanns klara avigsidor där en del rätt stötande exempel om än få fanns. Folk som kunde linda läkarna runt lillfingret kunde dra vinstlotten och leva rätt flott på andras bekostnad inklusive de som hade ett verkligt behov men som inte var lika bra på att tala för sin sak. Människor som fick betala massor i skatt men som fick bra mycket mindre tillbaka i form av förmåner från samhället som t ex småföretagare som inte hade lika hög a-kassa. Det ansågs att de redan hade skott sig och borde ha lagt undan pengar under de feta åren, då var det okej med lägre a-kassa just för dom. Rättvist? Nej, inte alls!

      Det jag säger om den bortre parentesen är att den måste omges med betydligt mer klara och restriktiva regler som gör att det inte missbrukas där man prövar varje enskilt fall. Det får inte bli ett ”allmänt system” till för alla vare sig man behöver det eller inte. Det får inte heller bara vara en läkare som avgör, det går tyvärr att komma runt, utan det måste finnas dubbla vaktposter med olika bedömningar från fall till fall. De som behöver detta ska naturligtvis ha det, de som däremot inte behöver det ska inte kunna som förut åka snålskjuts på systemet därför att det i stort är kravlöst. Det håller det tyvärr på att bli igen och därmed tycker jag hela idén faller, man måste ha strängare regler då vissa tyvärr missbrukar ett alltför vidlyftigt system som saknar sanktionerande regler.

      Tack för din kommentar och välkommen igen med både arga och glada utbrott. Hoppas du kan hitta något läsvärt också fortsättningsvis. 😀

      Gilla

  5. Regeringen visar vägen in i framtiden medelst katastrofal inkompetens inför nutidens utmaningar. Vägledda av en budget från en mörk socialistisk forntid är de redo att ta oss tillbaka till folkhemmets förlovade land. vadå, ”ingen vill”? Alla ska med!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s