Rättviseförmedlingen påstår sig vilja förmedla rättvisa. Ändå är det precis tvärtom, de levererar orättvisa. Till exempel är merparten av Rättviseförmedlingens ledning själva inte så jämställda, man skulle till och med kunna tala om en total ojämställdhet internt. Ändå har regeringen valt att inte bara samarbeta med denna organisation, utan också att skänka dina och mina pengar till dem för utfört jobb. Dags att titta på vad det är för jobb de då har utfört och det är nu det blir lite problematiskt.
Precis som Apollo 13:s besättning har nu statsminister Löfven fått ytterligare ett problem på halsen vid namn ”Rättviseförmedlingen”. De har nu visat vad de menade med ”rättvisa”, dvs ”orättvisa” Foto: Wikipedia
Regeringens uppdrag genom Alice Bah Kuhnke har varit att ta fram en lista med namn som Rättviseförmedlingen anser är de som ska komma på tal i framtiden när tjänster blir lediga inom kultursfären på olika institutioner. Mer om detta uppdrag har Fnordspotting bloggat om. De här namnen ska alltså utgöra ett underlag då regeringen utser personer vilket är deras fulla rätt att göra. Med regeringsmakten kommer nämligen utnämnings-makten.
Vad som däremot inte är deras rätt är att utse personer på meriterna att de är kompisar, partikamrater eller har visat att de har rätt åsikt. I varje fall inte moraliskt för något formellt förbud mot detta finns inte. Men det är precis det som både regeringen och Rättviseförmedlingen nu väljer att göra. I förrgår tisdag, offentliggjordes så listan på en presskonferens med kulturministern och ordförande Seher Yilmaz närvarande vid avtäckningen.
Det är inte någon nyhet att politiken har blivit en ankdamm där buddy buddy-systemet blommat upp, det är något alla partier sysslar med. Titta bara på bytet av talman i riksdagen som inte alls ska spegla vem som har makten men som gör det ändå. Varje gång sossarna styr är det en sosse som är talman och likadant med alliansen, något som för en tid sedan var otänkbart.
Likadant är det med offentliga tjänster, man utser sina kompisar och partikamrater. Smutsigt? Ja men vare sig olagligt eller tveksamt, däremot moraliskt förkastligt enligt mig. Alice Bah Kuhnkes lista är just en sådan. Tänk dig att sätter i ordning en lista med de krav som de ska ha som får lov att kvalificera sig. Tänk dig att denna lista innehöll ord som ”normkritisk, queer, scenkonst, postkolonial, rasifierad och kulturvetare”. Hemska tanke tänker en del, men det är precis så man kan beskriva Alice Bah Kuhnkes kravspecifikation.
I den bransch Rättviseförmedlingen jobbar i finns vissa kodord. Rätt politisk åsikt hjälper på traven, ”queer”, ”normkritisk” och ”postkolonial” likaså. Foto: ”International Festival of Queer Culture 2009 (3)” av International Festival of Queer Culture – Eget arbete. Licensierad under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons
Föreställ dig också att flera av de namn som dyker upp är kompisar till henne, parti-kamraterna eller regeringskamraterna. Föreställ till sist att dessa redan har en position där de har visat framfötterna just på det postkoloniala eller normkritiska området. Då har du också hittat det listan handlar om.
Här (unvis.it) hittar du länken till listan från Rättviseförmedlingen. Tittar man närmre är den ett under av ”rättvisa” när den är som mest ironisk. Listan innehåller nämligen namn på för dom närstående eller före detta och nuvarande medarbetare. I Smålandsposten hittar du artikeln som kommenterar listans innehåll. Också Rebecca Weidmo Uvell har bloggat om listan, länken hittar du här.
På listan hittar vi namnkunniga personer som Alexandra Pascalidou, Athena Farrokhzad, som ju agerade ”hyllad” sommarpratare på P1 – här hittar du programmet, Behrang Miri, Bianca Kronlöf och Ylva Habel för att nämna några. Alla dessa plus fler kvalificerade bland annat på åsikt. De har visat framfötterna både i den antifascistiska kampen, den postkoloniala agendans genomförande och slagit ett slag för det normkritiska tänkandet.
Ylva Habel från Södertörns Högskola (varifrån annars) är en av de som enligt listan ska belönas för sitt antidemokratiska arbete med att ägga sd-affischer i Stockholms tunnelbana förra året Foto: Egen dump från Twitter
Nu ska de belönas för det arbetet med dina pengar. Läser man motiveringen, som korkat nog inte ens döljer vilka skälen till nomineringen är, som finns för varje namn hittar man beskrivningar som:
”Produktionsledare på Rättviseförmedlingen, kommunikatör med stort engagemang för samhällsfrågor.”
Den meriten är ju underbar eftersom Rättviseförmedlingen här ser till att ta med de egna. Också ett namn som Barakat Ghebrehawariat som är styrelsemedlem skvallrar om detta faktum. Vi fortsätter:
”Sångerska i bandet Oomaigoosh och medlem i den queerfeministiska konstgruppen Ful”
Här stöter vi på det magiska ordet ”queerfeministiskt” som nu för tiden öppnar så många dörrar.
Exempel 1: ”Varit med och organiserat en mängd demonstrationer och kampanjer bland annat Alby är inte till salu.”
Exempel 2: ” Har studerat genusvetenskap, internationell säkerhet och MR i Sverige och utomlands och sitter i Miljöpartiets styrelse i Stockholm.”
Fler magiska ord som ”genusvetenskap” och ”internationell” eller ”MR” [”Människorätt” – min anm.] är förlösande i de här sammanhangen. Men än mer meriterande är ju politiska engagemang för ”rätt åsikt”. ”Inte till salu” tyder ju på ett engagemang för Vänsterpartiet och ”Miljöpartiet” är ju inte direkt dolt i kommentaren. Här ska det likformas och ses till att få in folk som kan föra in en politisk agenda också i den offentliga förvaltningen.
”Är även projektledare i det europeiska mångfaldsprojektet Brokering Migrants’ Cultural Participation och styrelsemedlem i kulturföreningen TRYCK”
Alla dessa magiska ord igen. ”Mångfaldsprojekt” och ”Migrants” faller ju alla godhetsapostlar på läppen och genast finns det skattepengar att tjäna på tjänster ingen skattebetalaren ens tillfrågats om de ger sitt godkännande till.
”Bibliotekarie på Umeå Stadsbibliotek som bland annat skapt Regnbågsbiblioteket och på andra sätt arbetat mycket med HBTQ-frågor inom biblioteksvärlden”
”Regnbågsbibliotek”,”HBTQ-frågor inom biblioteksvärlden”! Återigen små kodord som signalerar vad det är som premieras och därmed väljs ut. Jag har dock sparat den bästa till sist i den uppsjö av uppslag som listan ger:
”Suttit i styrelsen på Rättviseförmedlingen och har bl.a. skrivit boken ”Vi är misfits – queerfeministisk aktivism och anarkistiska visioner” samt antologin ”Något är Ruttet i Sverige” tillsammans med Maria Sveland”
Här ryms så många pk-poäng att räkneverket går sönder och de feministiska kyrkklockorna ringer i bakgrunden. ”Suttit i styrelsen för Rättviseförmedlingen” – !!!!, ”Vi är misfits – queerfeministisk aktivism och anarkistiska visioner” – kan det bli bättre?, ”Något är ruttet i Sverige” – sic!, ”Maria Sveland” – Där satt den!, ”att föra ut all denna samlade kunskap så vi kan lära folket-metodiken” – Ej att förglömma, den är en dygd!
I de här kretsarna finns dygder och odygder. Politiskt korrekt och vänster är exempelvis dygd, säger du däremot ”Gösta Bohman” lär du ha skitit i det blå skåpet Foto: Kungliga Biblioteket
Allt är som klippt ur en reklambroschyr för den postkoloniala härdsmältan som frodas runt om i samhället, på myndigheter och inom högskolevärlden. Det bästa av allt är dock fortfarande att det är du svensk som med dina skattepengar finansierar denna inkvotering av rättänkande och som dessutom betalar deras löner. Detta utan att tillfråga dig eller ens be om lov att få använda dina pengar till detta. Det bara händer och ingen eller få reagerar.
Nu har regeringen sett till att ställa till med ytterligare en kraschlandning. Den här gången genom Alice Bah Kuhnke (mp). Lite typiskt är det nog att konstatera att det återigen är Mp som står för denna politikens karambolage. Mp som har gått från dumhet till ren korkighet på så kort tid att det liksom inte längre finns någon tvekan vad slutsatsen måste bli.
Vi måste bli av med dessa extremister och absolut inte ens tillåta att de innehar statsrådsposter. För att det ska ske måste vi också bli av med socialdemokratin, de kommer nämligen aldrig att släppa detta samarbete. Anledningen är att också de är lika inkrökta och sekteristiska som mp är. Där har två såta vänner funnit varandra i en ljuv harmoni. Sluta stöd denna regering och partierna som ingår i den svensk!
Stefan Löfvens kärleksdikt till Rättviseförmedlingen valsade runt en stund i tidningarna. Den visar dock hur djupt insyltad också han är i en rätt snaskig historia där rättvisa är allt annat än slutresultatet Foto: SVT
Glöm inte bort hur det lät för lite sedan då statsminister Löfven skrev en dikt tillägnad Rättviseförmedlingen vilket väl bevisar att också han är djupt insyltad i den härva av dumheter som tycks omge hela frågan. Statsministerns diktartalanger kan man läsa om på SVT.
Men vänta, det blir bättre! Om du inbillar dig att oppositionen skulle höja sig över detta så glöm det. Anna Kinberg Batra uttryckte ju också sin oändliga kärlek till Rättvise-förmedlingen. Så också där finns en vurm för det som borde vara omöjligt för partiet att acceptera.
Vänsterretorik, intersektionellt tänkande, postmodern kraschlandning och en utnämningsmakt som återigen utnyttjas till att utse kompisar, likasinnade och rätt tänkande människor borde ju sätta upp vissa hinder. Men så är alltså inte fallet. Kanske beror det på att också de simmar i samma träsk. Man får komma ihåg att här utnyttjas samma kryphål men mig veterligen har de aldrig beställt och presenterat en lista full med namn som genast gått raka vägen in i statsapparaten på skattebetalarnas bekostnad.
Frågan om hur utnämningsmakten utnyttjas är också en ödesfråga. Kan man tillåta att två partier använder statsförvaltningen till att få in partitrogna eller kompisar? Är det inte du som medborgare som ska bestämma den saken? Jo, vi har en representativ demokrati! Men vad händer när de som ska representera oss, inte längre gör det? Ska inte pengarna gå till bättre saker än att betala för att Rättviseförmedlingen ska få in sina styrelsemedlemmar i statliga organ?
Också Anna bedyrade sin kärlek till Rättviseförmedlingen och passade på att skriva ett brev där hennes känslor kom i dagen. Detta trots att hennes känslor logiskt sett borde ha varit hetare av andra skäl än kärlekens Foto: SVT
Det är dags att ta makten över våra pengar svensk, andra gör ju bevisligen inte det! Detta är dina pengar, inte deras och när man så skamlöst som regeringen nu utnyttjar denna till att dessutom politisera tjänstemannakåren med människor med ”rätt åsikt” är något galet utöver det vanliga. Dags att sätta ner foten svensk, imorgon är det i värsta fall försent!
Löjesguiden nominerar idag slentrianmässigt regeringen men främst Alice Bah Kuhnke för första gången till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Den här regeringen är moraliskt korrupt. Utnämningsmakten finns visserligen och de regler som styr förhindrar visserligen inte dagens system. Efter regeringens och Alice Bah Kuhnkes senaste drag borde reglerna stramas åt ordentligt. Att ni nu utnyttjar detta lagmässiga hål till att utse likatänkande till positioner i samhället visar klart varför ni nu nomineras. Ni är en formidabel kraft på detta område.”
Bra att Smålandsposten,precis som du, reagerar på de uppenbara snedvridningen i urvalet av ”lämpliga” kandidater på listan. Att dom t.ex har mage att ange (O)rättviseförmedlingens ordförande som en lämplig kandidat är ju helt sjukt. Har dom ingen som helst skam i kroppen ?
GillaGilla
jag ska under dagen länka den här artikeln till Uvells blogg, hon har också gjort ett inlägg som går lite mer på djupet än vad jag har hunnit. Orättviseförmedlingen har nog ingen skam i kroppen, de ser en utmärkt chans att hitta genvägen till prestigefyllda uppdrag och har hittat en lierad i Alice Bah Kuhnke som kan hjälpa dem på traven. Flera av namnen är gamla eller nuvarande medarbetare i både styrelse och från kansli. Här vankas feta skattekronor rakt ner i den ficka som gapar mest. Det hela handlar om resurser och att se till att få in ”de sina” på maktpositioner och här erbjöds en gyllene chans. Att vi – skatteslavarna – betalar för hela kalaset rör inte den här regeringen i ryggen, de har redan sett sin chans att också de få in ”rättänkande människor” som i framtiden är lydiga små redskap för makten.
Att inte svensken har gjort uppror mot den här regeringen utan fortsätter att stödja den, s hade 25,2 % mp 6,4 och v 6,5 i senaste demoskop, ser jag som nära nog skamligt. Förstår de ens vad det är de stödjer? Ja, jag får med en dåres envishet fortsätta att tjata och gräva fram nya snaskigheter, det är det roliga så jag ska inte klaga. Också trevliga kommentarer som dina gör det hela mödan värt, så tack för alla goda ord och tankar. Ju fler vi är som höjer rösten desto bättre.
GillaGilla
Uvell.com
GillaGilla
Rättelse.
uvell.se ska det vara. Sorry 🙂
GillaGilla
Har hört de digitala klockorna ringa på nätet om artikeln men tack ändå för tipset. Jag tänkte genast läsa den och säkert också länka till den eftersom hon skriver så bra och har god förmåga att göra research. Tack för din kommentar och återkom gärna med nya tankar och reaktioner i framtiden.
GillaGilla
Nobelpriset går rimligen till hela Svenska Akademien. Så var det klart.
GillaGilla
”Mångfald” kan vara bra, men ordet har diverse olika tolkningar. Hudfärg och religion är inte särskilt intressant, verkligt olika bakgrund och erfarenheter är det. Det som kan ger fördelar är om man täcker så många olika infallsvinklar som möjligt.
Urvalet ”folk jag känner” är det allra sämsta. Då får man samma socialgrupp (alltså medelklass), samma typ skola, samma intressen, samma umgänge, … och till sist sitter man där som i USAs presidentval 2004 med två mycket förmögna människor som inte bara gått på samma universitet med två års mellanrum, de har även varit medlemmar av samma hemliga sällskap (”Skull and Bones”)!
En av frågorna när man tillsätter någon ministerpost borde vara ”hur många i regering och riksdag känner du personligen?” Varje kryss gör att personen flyttas ett steg nedåt i listan.
GillaGilla
Mångfald är definitivt bra, utan det stannar flertalet processer i samhället. Precis som du så klokt påpekar är det en term med många tolkningar och därmed också många problem därför att en del tolkningar är något som liknar ”mångfaldens” motsats ”enfald”. Man gömmer sig bakom termer som ”mångfald” men det man argumenterar för är egentligen ”enfald”, genom att blanda ihop begreppen döljer man helt enkelt det man egentligen är ute efter. Här är det ju uppenbarligen en slags symbios man letar efter. Regeringen vill ha in partitrogna ”rättänkande människor” som kan bli lydiga små lakejer i framtiden som gör makten mer smidig och medgörlig, Rättviseförmedlingen vill uppnå så många av ”de sina” in i verksamheter som man vet ger makt och status. I mitten sitter Alice Bah Kuhnke som en katalysator och som är den som har gjort hela transformeringen möjlig.
”Folk jag känner” är en metod som används i många sammanhang i Sverige. Inom näringsliv hittar man det, inom föreningsliv hittar man det och inom politiska partier hittar man det. Så långt inget konstigt alltså. Men det som gör det hela märkligt är precis som du säger, vad är det jag får med denna metod? Människor med samma utbildning från samma skola ger inte ett annat tänkande än mitt egna, det kompletterar inte. Människor som har varit med i samma klubb/förening som jag? De har formats i samma miljö med samma betingelser som jag och är troligen därför rätt lik mig i sitt tänkande, de tillför inget nytt. Så fortsätter det och till slut är vi framme vid slutklämmen, det vi skapar med metoden är ”enfalden”. Cirkeln sluts därmed och snart har vi ett inavlat samhälle där alla tänker lika och ingen argumenterar för det avvikande eller ifrågasätter. Det enda man får ut av det är dåliga beslut eftersom ingen ser den ”andra sanningen” eller ifrågasätter den rådande sanningen som någon redan har bestämts sig för. Vi får sanningar huggna i sten utan kompletterande tänkande eller andra sätt att se samma problematik, vi har utarmat oss.
Likadant är det ju i politiken. Widar Andersson skrev jag om häromdagen och han är nog en av de få sossar jag fortfarande lyssnar på då han har just detta ”annorlunda perspektiv” som börjar bli allt ovanligare inte bara i s. Han mötte ju ett ganska grymt öde medan han ”var på väg upp” i die Partei just därför att han vågade utmana konventionerna och den rådande synen på saker och ting. Han hade också idéer som alternativ till den redan förutbestämda och när dessa las fram skakade de flesta bara på huvudet. Hans idéer ansågs ”borgerliga”, ”reaktionära” och ”utmanande för hegemonin” i partiet som ju har en nästan mytisk dyrkan av ledarfigurer som Palme. Hans fall blev långt innan det dämpades. Numer uppbär han visserligen en post på Folkbladet som ledarskribent men det är långt ifrån de ”fina” posterna. Han har inte AB eller Arbetet som arbetsplats, få lyssnar internt och få tycker han är en person som har något att säga om die Partei. Ändå borde de fortfarande lyssna så mycket mer på honom, i sin ledare om migration i veckan hade han mången klokskap att delge. T ex att Löfven är en svag statsminister. Helt sant men kontroversiellt som sagt. Jag skickar för säkerhets skull med länken till artikeln. http://folkbladet.se/blogg/widardirekt/nagon-behover-hjalpa-stefan-lofven/?blog=2518025&entry=8712419 Också det här utspelet har ju upprört känslorna men borde som sagt inte väcka så mycket fasa om det inte var för alla dessa heliga kor: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5987262 Eller följande sanning http://www.folkbladet.se/blogg/widardirekt/tank-om-lofven-fick-vara-sig-sjalv/?blog=2518025&entry=8723910
GillaGilla