”Åsiktskorridoren existerar inte”, ”I Sverige har vi en fri debatt”. Känner ni igen påståendena? Varje gång de har dammats av har debattörer som jag själv till exempel svarat med ett sardoniskt leende som ”jo du, dröm vidare”. För tyvärr, jag fortsätter att hävda att Sverige håller på att bli åsiktsförtryckets högborg där takhöjden väl ligger på sisådär 20 centimeter. Det finns så många tecken på detta att uppräkning känns överflödig, men det finns också sen en tid en bekännelse signerad Elisabeth Höglund.
Artikeln (unvis.it) är visserligen skriven så tidigt som 2008 och kan ju te sig lätt gammal om det inte vore för att samma mönster hon beskriver går igen och igen och igen i nyhetsrapporteringen och journalistiken. Artikeln tar sitt avstamp i dåtidens fenomen med apatiska flyktingbarn som då kallades bland annat ”vår tids i särklass största barnmisshandelsepidemi”. Det började med ett antal barn som kom hit i sällskap med föräldrar men som fick avvisningsbeslut då de inte var förföljda men däremot ekonomiska flyktingar.
De få stackare som fortsätter att ifrågasätta den journalistiska idyllbilden måste kväsas. Bästa sättet att göra det är att skicka ut pugilister som Ayman Osman för att dem att tiga Foto: Wikimedia Commons
Ekonomiska flyktingar är i egentlig mening inte flyktingar och ett land är inte tvingat att ge dessa asyl. Alltså fick de avvisningsbeslut, men det var då det mirakulösa skedde. Barnen drabbades plötsligt av ett apatiskt tillstånd där de låg som i koma. Tongången höjdes i takt med insatserna och snart hade Migrationsverket framställts som hjärtlösa och känslokalla. Barnen fick till sist stanna trots tidigare beslut.
Också idag har vi en stor tillströmning av flyktingar, men den här gången ifrågasätter vi inte ens deras motiv än mindre undersöker dessa. Migrationsverket utfärdar istället asyl och efter överenskommelsen mellan opposition och regering numer tillfällig asyl rent slentrianmässigt. Det går helt enkelt inte att undersöka allas skäl till att komma hit, än mindre att hitta orsakerna till varför de inte kan få tillfällig asyl. Man delar istället ut dessa per automatik.
Elisabeth Höglund beskriver i sin artikel varför hon sa upp sig från Aktuellt. Journalistkollegorna vare sig ville eller kunde ifrågasätta genom att se på nyheten med andra ögon än med den fanatiska pk-blicken. Känns måhända igen från dagens nyhetsrapportering som ser exakt likadan ut. För när man tittar på rapporteringen från media ses aldrig en tillstymmelse till problem, tvärtom allt målas upp i kulörta färger där det heter hur mycket vi vinner på dagens situation.
Magdalena Andersson vill måla upp oss alla som vinnare, journalisterna frågar bara om vilka ord de ska använda för att skönmåla allt och vi som tvivlar, kritiserar eller ifrågasätter drabbas av Ayman Osman. Så ser den heliga treenigheten ut i medias och vänsterpolitikers värld. Foto: Wikimedia Commons
Sysättet ifrågasätter ju aldrig en etablerad sanning och den ser definitivt inte på något i vår samtid med en kritisk blick för att se på fenomen ur ett annorlunda perspektiv. Journalistik har helt enkelt blivit ett maktens verktyg istället för att utmana och granska denna. Fortsättningen på artikeln är än mer intressant och talande:
”De så kallade ”snälla” grupperna i debatten, bland annat barnläkarna, vägrade se dessa omständigheter, vägrade inse, att det kanske låg en hund begraven någonstans.
När andra läkare, sociologer och vårdpersonal försökte ge en avvikande bild, förlöjligades de, förtegs eller beskrevs som invandrarhatare och rasister. Det här var något av det mest obehagliga jag upplevt i Sverige”
Känns det igen? Förlöjligande personbeskrivningar, förtigande, ett utmålande av personer som ”invandrarhatare” och ”rasister” är något vi känner igen från mer än media, det gäller ju i lika hög grad debatten. Jag skrev i fredags om Ayman Osmans bidrag i den diskussionen, ett i mängden men inte desto mindre smaklöst. Länk till inlägget hittar du här.
I sitt ”debattinlägg” anklagade han ju indirekt debattörer som Per Gudmundsson, Rebecca Weidmo Uvell, Ivar Arpi för att ha orsakat skolmassakern i Trollhättan. Ett av vår tids mer smaklösa påståenden, men som också visar att ”debattörer” som Ayman Osman är ute efter att kväva debatten genom att tysta, kväsa och inskränka. Verktyget heter som så många gånger förr nersmetande kommentarer och beskrivningar av person som gränsar till det åtalbara om det inte redan är det.
Se upp för media och för debattörer av tvivelaktig karaktär. När de elefanterna dansar tas ingen hänsyn till om du äger porslinsaffär eller inte. Här gäller det att fostra in i den ”rätta läran” och i den grenen är våra journalister mer än samarbetsvilliga. Foto: Wikimedia Commons
Motsvarigheten till Aymans skrevsparkar beskrivs rätt väl också i Höglunds artikel när hon beskriver ”förlöjligandet, förtigandet och tillskrivningarna”. Aymans metoder må vara värre men är i grunden desamma som de beskrivna. Som den skolgårdsmobbare dessa personer är finns ändå en röd tråd i all ondska. Det är dock dubbelt illa när dessa metoder och tillvägagångssätt landar i en journalistisk miljö.
Journalistens roll är ju som bekant att rapportera, ifrågasätta och kritiskt granska. Den rollen lägger Elisabeth Höglunds inlägg effektivt lägga åt sidan. Rollen har istället förskjutits till att övervaka, tillrättalägga alla som har ”fel” med ”fakta” som motsäger teser och se till att folk inlemmas i åsiktsledet igen. När man uttömt historien och/eller uppnått det som var syftet – att tysta, kväsa och undergräva – drar man vidare till nästa historia där det demokratiska samtalet innehåller ifrågasättanden av etablissemangets världsbild.
Detta gäller ju inte minst den nya flyktingkrisen och de kritiska röster som har hörts. Journalisternas roll har här blivit att förmedla alla de goda nyheterna som politiker och makthavare vill förmedla, sanningen däremot ligger långt ner på agendan. Exempel på detta var gårdagens artikel i SVD Näringsliv (archive-länk; därför inget klick) som berättade det som knappast är hela sanningen nämligen att alla nytillkomna kommer att innebära tillväxt.
När det magiska ordet ”tillväxt” nämns kittlar det till i var och en. Problemet för Magdad Bob är att hon samarbetar med ett parti som har en klart uttalad tillväxtfientlighet Foto: Wikimedia Commons
Återigen är Magdalena Anderssons uttalande minst sagt förbryllande. Hon uttalar det magiska ordet som så många längtar efter att få höra. ”Tillväxt” får ju trots allt det att kittla till lite i skrevtrakten trots våra statssocialistiska föresatser. Samtidigt samarbetar hon med ett parti som tar klart avstånd från……tillväxt (???????!!!!!). Den saltomortalen vill jag se en gång till.
Magdalena Andersson genomför i artikeln en av vår tids största bluffar. När alla prognoser pekar på att flyktingmottagandet spränger alla kostnadsvallar där Magdad Bob lånar pengar till statskassan, brandskattar statliga företag, höjer skatten som aldrig förr och aviserar sänkt välfärd, behövs naturligtvis en rökridå till svensken. Mer om statslån till flyktingmottagande från Magdad Bobs sida kan man läsa om på bloggen Fnordspotting.
Den enkla orsaken är att hon vill dölja det alla ”olyckskorpar” påtalar, den nuvarande flyktingvågen kommer att kosta för många år framåt och kommer inte att lyfta välfärden – tvärtom. Den effekten kommer möjligen om tiotals år om den ens kommer att inträffa. Socialdemokraterna räknar nämligen fel på en avgörande punkt och det är tidpunkten/det historiska skeendet.
Det är inte bara Clintan som bluffar, Magdad Bob är också ute i samma ärende. När skönmålandet av situationen nu sätter igång tycks journalisterna vara mer än samarbetsvilliga Foto: IMDB
Det sossarna hoppas på är samma effekt som den vi fick i svensk ekonomi på sextio- och sjuttiotalet. Då fanns det en ekonomisk tillväxt, nu finns en stagnation. Då fanns jobb, nu har de flyttat till Kina eller tagits över av en robot. Då fanns tillväxt i samhället, nu finns betydande problem som dessutom förvärras av galopperande kostnader för flyktingmottagandet. Då krävdes i stort sett att du klarade av att hålla i en skiftnyckel så hade du jobb, nu krävs dubbla mastersexamen och doktorshatt för att få städa toaletter.
Visst finns vinster att göra när man i vanlig journalistisk anda plockar russinen ur kakan och visar på de välutbildade som kommer hit från Syrien. Det som de inte berättar är att det samtidigt kommer Afghaner, Eritreaner och Somalier med betydligt sämre utbildningsnivåer.
Dessa skaror kommer i framtiden att bli bidragsberoende och kommer knappast att bidra till någon tillväxt. Får de några jobb alls kommer de att få nöja sig med de sämst betalda jobben, skolorna, bostadsområdena. Allt detta sammantaget kan sammanfattas i ett enda ord – ”utanförskap”. Ett utanförskap som kommer att leda till både ökade kostnader för de få som jobbar – läs höjd skatt – och betydande spänningar i samhället mellan de som har och inte har en tryggad tillvaro.
Det finns lite eller inget som talar för att dessa grupper kommer att bli annat än en ny underklass och därmed har sossarna skapat en ny väljarbas när deras svenska sådana sviktar. Det är väl här som pudelns kärna egentligen går att finna om vi hade haft en granskande journalistkår över huvud taget.
Kalla mig gärna konspiratorisk men jag tror faktiskt tanken är att få hit en ny underklass som med bidrag och sämre jobb kan utgöra en ny grund åt socialdemokratin när deras nuvarande rämnar. För nyliberaler handlar migrationen om att få hit en låglöneklass. Foto: Wikimedia Commons
Det är i det scenariot som du Pelle 2 hittar svaret på din obesvarade fråga, sossarna importerar nu en ny väljarbas. Tillväxten är däremot igen en illusion. De närmaste årtiondena kommer att innebära mer kostnad än intäkt. För de mer nyliberalt orienterade innebär denna kader också en nystart. Här finns låglönemassorna som kommer att dra ner löne- och förmånsnivåerna för att göra tillverkning och företagande billigare. Därmed kan också hjulet börja snurra på ett nytt historiens varv i deras tankevärld.
För när vi får in en låglönekader som tacksamt tar emot bidrag eller låglönejobb som sina enda inkomstmöjligheter, kommer de också att lönekonkurrera på marknaden och sänka den generella lönenivån. Inte heller detta scenario tas upp i SVD Näringslivs eller någon annan artikel heller för den delen. Återigen undviker alltså journalisterna en sanning som kan komma som en kalldusch för svensken. Helt plötsligt känns fler ord i Elisabet Höglunds artikel igen:
”Katastrofen glömdes snart bort av journalisterna, när deras tårdrypande, okritiska och ensidiga sensationsreportage inte sålde längre. Den tystades ner av de barnläkare, flyktingadvokater och politiker, som tidigt och ryggmärgsmässigt tagit parti för flyktingbarnens föräldrar.”
Också dagens debatt kommer säkert med vilje att begravas, trots att den kommer att påverka oss för många årtionden framåt. Vi har sett tårdrypandet i reportagen, vi har sett de grovt vinklade inslagen och vi har sett hur ”obekväma detaljer” lägligt göms undan i den så kallade journalistiska gärningen.
Frågan är om vi någonsin kommer att se en kår som kritiskt granskar och ifrågasätter. Risken finns annars att klyftan i samhället blir än djupare mellan medborgare och medborgare som redan är bråddjup. Det finns också en betydande risk att just journalister som yrkeskår nu går än mer ifrågasättande tillmötes. Det är verkligen dags att granska de som borde granska eftersom det är det de inte gör.
Dagens debatt är död och begraven redan innan den fått luft. Det är slutkontentan av journalisternas enträgna arbete. Trots det finns det dom som opponerar sig och inte köper den bild Magdalena och andra vill förmedla, det inger ändå hopp Foto: ”Lamstedt Kirche 11 (RaBoe)” by Ra Boe – selbst fotografiert SP-550 UZ. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons
Löjesguiden nominerar idag journalistkåren och Magdalena Andersson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen om journalisterna lyder: ”En kår av medlöpare kan per definition inte se objektivt. Att ni som grupp kallar er ”granskande” är en skymf mot all typ av akademiskt tänkande och metod. Det gör er till formidabla kandidater till priset.”
Motiveringen om Magdalena Andersson lyder: ”Skönmålning är ett gammalt beprövat politikertrick när man inte har annat än elände att delge. Sånt genererar som bekant inte röster i slutänden. Men de här blå dunsterna du slår i svenskens ögon är till och med efter din måttstock både ovärdig och osann. Nästa gång kan jag varmt rekommendera något så för dig okänt som ”sanningen”. Det gör dig till en dig till en fullfjädrad kandidat till priset.”
Löjesguiden 
Jag tror du och andra upprörda människor med begåvade pennor utgör den nya journalistiken.
Tyvärr tror jag därmed att internet kommer censureras eller tystas helt, etablissemanget kan omöjligen acceptera att tvivel om elitens perfektion sipprar ut till den gemena befolkningen.
Utvecklingen går fort nu och inte är det i demokratisk riktning, nej vi styr med rasande fart mot ett helt totalitärt samhälle.
GillaGilla
Tack för dina berömmande ord, de värmde! Ja, vi styr med en rasande fart mot undergången. I den här takten lär vi få både ett systemkollaps och en ekonomisk härdsmälta snart. Det är dags att se över alla möjligheter och agera inom rimlig tid. Visst kan vår kära Sovjetinspirerade regering med totalitära metoder införa både det ena och det andra, inget förvånar mig längre. Men nätet vet jag inte, den här bloggen till exempel är ju wordpress-registrerad och ligger förmodligen på nån server i USA. Allt jag behöver göra är att flytta, säg till Danmark och svenska lagar når mig inte längre. Detta förutsatt att den censur-iver som präglar dagens Sverige drabbar bara Sverige då förstås. Om min beräkning inte går i baklås kan alltså bloggen fortsätta men utifrån och tro mig, att kritisera det som händer nu och landet med dess överväganden med vår korrupta regering i spetsen kommer att vara min favortisysselsättning.
GillaGilla
Som internet idag är uppbyggt är det USA som kan skruva upp resp ner både hastighet och tillgänglighet på nätet. Jag är övertygad om att om Sveriges regering ber USA filtrera nätet eller på annat sätt störa åtkomligheten kommer inte USA att tveka. Det som nu pågår i Sverige och Europa är i USAs intresse.
Jag befinner mig på Nya Zeeland och det finns en mängd sidor jag inte kan nå pga. min IP-adress som ju talar om var jag befinner mig. Om du flyttar till Danmark framgår det av din IP-adress var du befinner dig och därmed kan dina sidor exkluderas från Googles svenska sökmotor.
Som du nog också vet så gäller att den som är eftersökt i ett EU-land med automatik kan fängslas i ett annat oberoende av om brott begåtts eller ej.
Som lite kuriosa kan nämnas att då du avtjänat ditt straff i ett EU-land så kan ett annat land åtala och straffa dig igen för samma brott!
Ursäkta mina negativa rader, vi måste trots läget kämpa så länge det går och om vi på något sätt kan bidra till att bromsa den totalitära staten har vi vunnit något.
Jag kommer att tänka på några dramatiska ord från Havamal.
Fä dör,
fränder dö,
även själv skiljes du hädan,
men ett vet jag,
som aldrig dör,
domen över död man.
Förhoppningsvis kommer vi kunna rädda den svenska kulturen innan vi dör.
Men vi arbetar i motvind, svår motvind.
GillaGilla
Ingen ko på isen Pllay! Visst är det så att hastigheten och begränsningar av denna diskuteras, faktiskt i detta ögonblick då USA:S senat just nu diskuterar ett sånt förslag. Jag har personligen undertecknat en petition som finns via nätet för att protestera, vore bra om fler gjorde detta för att sända en signal att det inte är okej. Sedan 2002 finns också övervakningssystem via nätet som reagerar på om man skriver ”fel saker” som Al-Qaida. Men det jag menar är att nationell lagstiftning är just bara nationell.
Skulle vår prao-regering vilja sätta dit misshagliga typer som motsätter sig deras fascistoida regim tror jag däremot inte de kommer få något gehör från USA. Sen Vietnam-kriget har ju vi och dom ett mycket ambivalent förhållande som stundtals präglas av samarbete och förståelse men stundtals av mycket hårda ord och oförståelse. Ett sånt exempel var när USA:s amabassadör i Stockholm kunde meddela att i händelse av krig kunde Sverige inte räkna med hjälp från USA. Man får komma ihåg att hela Sveriges försvarsdoktrin ju vilar på tilltron att vårt eget försvar ska kunna försvara oss under begränsad tid för att sen kunna få hjälp från t ex USA. Hela bygget rasade alltså. Jag tror inte heller att USA ser Sverige som en tillräckligt viktig spelare i sammanhanget för att ens mer än troskyldigt lyssna på oss för den goda sakens skull.
Likadant är det inom EU. Sverige har tillräckligt stor hybris för att inbilla sig att vi är så himla viktiga, det är vi inte. Flera signaler tyder på att Sverige har och kommer att tappa mark. För det första har Storbritannien uttalat oro om att Sverige med sin generösa och nästan oinskränkta flyktingpolitik ska bli ett centrum för terrorism i Europa. Detta har framförts officiellt men också inofficiellt i säkerhetssammanhang och samarbetssamtal på EU-nivå. Sverige har som vanligt valt att inte lyssna på dessa varningsklockor.
Inte ens när ett land som vanligtvis är devota fans av Sverige om än lite dubbelbottnat nämligen Finland genom Timo Soini från Sannfinländarna, låter munnen gå om att Finland bara är en buffert åt Sverige reagerar man. Här får man komma ihåg att Finland är det andra benet i svensk försvarspolitik där Finland och Sverige båda ska vara alliansfria och med ett gemnensamt försvarssamarbete. Ett samarbete som kanske alltså gnisslar en aning och där man kan ana en finsk trötthet inför Sverige och dess nycker. Min poäng är alltså att Sveriges roll i världen har drastiskt förändrats till det sämre, vi lever numer på gamla meriter. Det är därför allt färre lyssnar på oss och tar hänsyn till oss, tiden för det här landet har börjat springa ifrån oss. Just därför är Danmark och andra länder där man ser med djup misstro och misstanke på vad som händer här. Efter en debatt om migrationspolitik här där Henrik Arnstad deltog, ser danskarna Sverige som ett land delvis befolkat av debila dårar vilket är helt sant. Du har därför turen på din sida som redan har kommit undan, vi andra som finns kvar här kan se ett långsamt sammanbrott med dumheten som gäst.
GillaGilla
Och medelklassen fortsätter att sitta i sina alltmer belånade hus och titta på dum-TV och tror att allt kommer att ordna sig. Sverige, som är det näst mest skuldsatta landet i världen (efter Japan) om man lägger ihop statens och folkets skulder, är bara en räntehöjning från kollaps.
GillaGilla
Sömnmedel till folket! Svensken sover och tror att det ska ordna sig, jag har sett mycket men detta är så korkat att jag tror svensken till viss del (inte de som orkar opponera sig dock!) förtjänar detta. Är man så apatisk att man fortsätter som inget har hänt och dessutom fortsätter att stödja sossarna, 27 % i senaste Modus-undersökningen, kan man stoppa upp hela skiten i a-****. Slutkontentan är att jag tror helt enkelt allt mindre på det här landet ju mer jag ser av det elände som nu skapas av två partier som för länge sedan borde ha förlorat regeringsmakten. Att svensken väljer att fortsätta stödja denna galenskap är just bara……galenskap.
GillaGilla
Nja, jag vet inte om Magdalena är direkt skyldig till skönmålningen angående tillväxt, åtminstone inte i den länkade svd-artikeln, trots rubrikens antydan att så är fallet. Jag läser och tycker nog att det är journalisten som pushar föreställningen om ”flykting”-krisens tillväxtpotentialer. Flera ggr dessutom. Magdalena hänger på, ja, men det tycks nästan mest som om hon lättat griper efter detta halmstrå för att inte verka enbart negativ. Journalisten ville helt enkelt få Magdalena att säga att ”flykting”-krisen gynnar tillväxt, och gav sig inte förrän de skedde. ”Journalist” är en yrkesbenämning som sannerligen ändrat innebörd de senaste decennierna. Jag är helt fascinerad av att de har någon yrkesheder kvar.
GillaGilla
Vilket som kom först – hönan eller ägget – tänker jag inte ge mig in i en diskussion om eftersom jag inte vet det ens själv. Jag vet däremot en annan sak, artikelns påstående om flyktingar som tillväxtfaktor är ett högst tveksamt om än till och med lögnaktigt. Den bistra sanningen är att vi kommer att få betala för högre bidragsberoende, en kostnadsökning som är lavinartade för integrering om den nu ens genomförs dvs och stimulanspaket till jobbskapande som inte lär lyckas så länge samma Magdalena Andersson tvärvägrar att förstå att höjd skatt på snart sagt allting, mer ligger ju redan och väntar runt hörnet, inte leder till tillväxt som vi så desperat behöver. Vi vet också att mp bromsar just en sån process med sin agenda om att tillväxt är hemskt och fult. Ekvationen går helt enkelt inte ihop och det borde hon vara ärlig nog att tala om. Kanske gör hon just det på ett mer subtilt sätt nu när nedskärning i välfärden aviseras för de skattebetalare som förväntar sig få någon valuta för pengarna. Imorgon tänkte jag just skriva om ett sån exempel där den hotande nedskärningen är minst sagt smaklös. Tack för kommentaren Nicky!
GillaGilla
Jodå, hon har rätt.
Med en ökad invandring ökar också BNP, men nu till det finstilta, BNP ökar i absoluta tal, BNP per capita sjunker dock raskt!
Om det kommer 1000 Afghaner och 1 hittar ett jobb samt betalar skatt så har BNP ökat med denne mans arbetsinsats.
Om de övriga 999 lever på bidrag sänker detta INTE BNP i absoluta tal!
Den här lilla skillnaden glömmer naturligtvis media förmedla, de har ju sin agenda gubevars.
Då BNP per capita sjunker sänks också välståndet, detta döljs bakom ökad upplåning som tillfälligt förhindrar standardsänkningen att bli märkbar.
Det är väl här någonstans vanliga vänstermänniskor slutar lyssna, de har ju fått löfte om fortsatta bidrag.
GillaGilla
Nej hon har fel Peter. Innan du kan skörda kommer det att kosta i årtionden framåt. Skolor måste byggas, bostäder likaså. De sistnämnda har visserligen redan avsatts pengar till men ingen inte ens bostadsministern tror dessa kommer att räcka, det kommer att kosta betydligt mer för att vi ska slippa se människor bo i källarförråd eller 20 personer i en femma vilket redan är ett faktum. Vi måste också få igång hjulen för att skapa jobb. Hur vi än anstränger oss på den punkten med jobb som att borra upp rövhål på dalahästar för att kunna exportera dessa (förlåt den grova skämtsamma tonen!) så kommer vi till den avgörande punkten, tack vare högskattesamhället skapas inga jobb baserade på efterfrågan i samhället. Magdalena själv har ju också satt effektiv punkt för den utvecklingen genom att höja i stort sett alla skatter man kan höja och nu håller på att fila på att införa nya. Höjd skatt leder inte till fler jobb, ändå är det jobb vi behöver. Hon skjuter med andra ord sig själv och regeringen i foten, men håller god min i elakt spel. Beräkningar talar om att dagens kostnader för migrationen och de kostnader som kommer under de närmaste åren kommer att kosta oss i tiotals år framåt. Ingen vinst med andra ord, den kan möjligen komma om trettio fyrtio år. Till dess är det kostnader för bidrag och annat som gäller. Vi skapar ju inte jobb så det är det som återstår. De afghaner du nämner har extremt dålig utbildning, dålig hälsa där hälso- och tandvård kommer att utgöra nästa kostnad. Kostnaderna sänker kanske inte BNP i absoluta tal men de ökar kostnaderna på dem som återstår i de få jobb som finns kvar. Då lär det bli höjd skatt på världens redan högsta skatt. Själv håller jag mig för skatt, jag får ändå ingenting ut av det och vad finns det då för anledning att betala.
GillaGilla
”Uppgivenhetssyndrom”, ja. I Frankrike finns åkomman ”tunga ben”, vilket man knappt hört talas om någon annanstans. Diverse läkemedel, mer eller mindre homeopatiska, finns. Det intressanta är att om läkemedlen inte längre bekostas av staten, försvinner symptomen snabbt!
Vet inte vad som är mest skrämmande från genansministern. Den här är lite komisk: ”När fler flyktingboenden öppnas och många människor ska lära sig svenska skapas nya jobb.” Den här är nog bäst: ”Mer lånade pengar in i ekonomin bör också öka tillväxten.”
GillaGilla
Mer lånade pengar in i ekonomin KAN skapa tillväxt OM de investeras där de producerar ett mervärde som överstiger det lånade beloppet, detta är näppeligen troligt i dagens svenska marknad.
Här är det snarare att kasta goda pengar efter dåliga in i det stora svarta hålet.
GillaGilla
Ja. Eftersom man lånar till det akuta och inte verkar skära ned på till exempel genustrams så är det väl inte ”tillväxt” som är det som prioriteras högst.
GillaGilla
Kristian :”Tunga ben”? Rätt bra benämning! Och jo Pllay, lånade pengar kan leda till tillväxt men vad jag är rädd för är att de primärt kommer att användas till flyktingmottagandets kostnader. Inget fel i det men det leder inte till nya jobb i högre omfattning och inte heller till välfärd i och med det förstnämnda. Där pengarna borde hamna dvs i till exempel infrastruktursatsningar måste lånas än mer pengar och det finns det inte ekonomi till. Vi skulle bli så belånade att nittiotalets tokerier signerade Ann Wibble kommer att framstå som en liten sommarbris. Pengarna kommer med andra ord, precis som du skriver, bara att sugas ner i ett svart hål.
GillaGilla
Ja, för en gångs skull kan man säga ”gör som Hitler”, dvs bygg vägar. Enklare arbete som sysselsätter många. Multiplikatoreffekt osv.
GillaGilla
Det är inte ofta man vare sig får eller ska använda den termen men för en gångs skull går det bra. Ska man låna pengar ska det naturligtvis gå till sånt som sätter igång hjulen, inte får oss att hålla näsan ovanför vattenytan. Infrastruktur är ett gyllene exempel på hur pengar kommer till nytta. Stora, dyra men också med långvariga effekter på ekonomi och samhälle där vinsterna går att räkna på många olika plan för många olika människor. Dessutom något som bidrar till morgondagens samhälle och dess välstånd. Nu lånar man istället till att ha råd att ta hit migranter som kommer att hamna i bidragsberoende, i varje fall delvis eftersom det här landet inte längre förmår att skapa jobb sedan Magdalenas skattehöjningar på jobb, med de konsekvenser det får. Utanförskap, bidragsberoende, den lägsta samhällsstatusen och inget hopp ens för nästa generation är en god cocktail för framtida problem istället för lösningar men det är det vi får för pengarna så grattis svensk.
GillaGilla
Jag har funderat en del kring välstånd.
Då vi känner efter hur bra vi har det så tittar vi oss omkring och jämför oss med grannarnas tillstånd.
Dvs. välstånd är en subjektiv känsla där vi endast ser vårt relativa välstånd.
Välstånd i absoluta tal är vi pga. vårt korta minne och ändrade preferenser inte kapabla att bedöma.
Undantag är givetvis om vi drabbas av verklig nöd, då kan vi bedöma att vi inte har välstånd.
När jag jämför min egen uppväxt på 50 och 60-talet så hade min bäste vän 2 syskon, en hemmavarande mor och en far som var betongarbetare, de bodde i en villa fadern byggt och min väns bror var aktiv i vattenskidåkning, cykling och rodd. Familjen hade 2 bilar och 1 TV.
Om jag jämför den levnadsstandard de hade med 1 inkomst i familjen med dagens så krävs
det idag 2 heltidsarbetande för att nå samma materiella välstånd.
Dessa 2 kommer inte att efterlämna något till sina barn då de dör, att idag betala bostaden kostar mer än de någonsin kan amortera då de betalt sina levnadskostnader.
En svartvit TV kostade då de kom ut 1000SEK, då färgTVn kom kostade den 5000SEK, det gör de fortfarande, våra prylar har sjunkit enormt i pris mätt i arbetstimmar. Skatterna har dock mångdubblats under tiden från 60-tal till nu. dvs. verkningsgraden i ekonomin har gått ner!
Med mitt resonemang om välstånd vill jag ha sagt att det stora flertalet svenskar kommer nog inte märka att välståndet sjunker, de kommer inte inse att de byter bil vart 10de år i stället för vart 3dje, att de gamla möblerna fortfarande känns sköna och att en semesterresa i Sverige är bättre än Turkiet, cykeln kommer till heders igen, det är ju ett jättebra sätt att få motion.
Vi börjar släcka ljuset i hallen, strömmen har ju blivit så dyr. Folk på landsbygden skaffar höns och hushållsgris, barnen som bor i staden kommer ut på helgen och får mat för den kommande veckan med sig tillbaka, mammas mat är ju så mycket godare än den fabriksmat som de serverar i arbetsmatsalarna.
Den statistik som kommer om att Sverige sjunker i välståndsligan kommer media bortförklara i den mån de inte lyckas helt dölja den.
Det är först då svensken reser utomlands och ser rena städer med välklädda och välmående människor som han kommer se en skillnad.
Men att resa utomlands kommer kosta mer då SEK sjunker i värde, svensken tror därför att allt blivit dyrare utomlands och han tackar sin lyckliga stjärna att han bor i ett land med låga priser.
GillaGilla
Det lite lustiga med välstånd är att ju mer vi får desto mer vill vi ha, det handlar gissar jag om överlevnadsstrategier. Så att folk inte kommer att märka att de inte kan köpa ny bil så ofta eller att de inte kan köpa den allra senaste platt-TV:n så fort den kommer ut håller jag inte med om, det kommer folk att ha benkoll på och de kommer inte bli glada över krympande resurser. För det är det som är poängen, vi får mindre och mindre i plånboken medan kostnaderna ökar och ökar också de offentliga. Jag har själv en svärmor som behöver hjälp, men där finns ingen att få och den lilla hon får är svindyr där kommunen tycks stoppa det mesta i egen ficka som en extra skatt fast utan beteckningen ”skatt” då förstås. Likadant med assistansstödet, här ska det dras in men jag skulle kunna räkna upp hundratals inbesparingar som hade varit bättre att föreslå. I den staden där jag bor finns utmärkt kollektivtrafik med regelbunden busstrafik. Skolkortet för de elever som bor långt ifrån skolan har rätt att resa med detta som biljett på bussarna. Ändå envisas man att sätta in taxi som skolskjuts vilket blir både dyrare och sämre för miljön. Felet med den inbesparingen är antagligen att den slår mot grupper som är mer röststarka än de handikappade därför att de är fler. Vi har fått en skrikokrati där den som gapar mest och hotar politiker att göra som man vill är de som går segrande ur striden. Det handlar om att allt har satts på sin spets i den allmäna kampen om resurserna.
Men visst måste vi jämföra för med tanke på det du beskriver som jag också har upplevt, har vi idag betydligt mer välfärd. Den kan med andra ord i absoluta tal minska utan att det berör oss nämnvärt. Vi till och med dör i välfärdsrelaterade sjukdomar så det finns till och med hälsoeffekter att vinna. Problemet är dock att dagens samhälle står inför betydande strukturella problem. Skolan har fått förfalla och kommer att ställa än högre grad då barn nu kommer som inte ens har grundkunskaper och som samtidigt ska sättas in i både ett främmande språk och kunskap. Mission impossible om inte betydande resurser först till och dessa har vi inte om vi inte lånar till det förstås. Byggmarknaden är som den är, bostadsbyggandet har gått ner sen jag vet inte när. Samtidigt måste vi bygga mer än någonsin men på rätt ort. Alla vill ju till storstadsregionerna men ingen till Sollefteå eller Vilhelmina för där talar ingen det egna språket. Vi måste bygga fritids, dagis, skolor, bostäder och så vidare allt till en kostnad som vi inte har täckning för. Lån igen? För vad? Som någon påpekade, vi lånar till investeringar för att hålla näsan ovan för vattenytan, men inte till att investera i sånt som ger jobb t ex infrastruktursatsningar. Enda kvarvarande möjligheten om man inte vill låna upp över öronen är väl att höja världens högsta skatt tills folk inte längre kan betala eller skattefuskar sig igenom tillvaron eller kanske att sänka kostnaderna på grupper som handikappade eftersom de inte är så röststarka. För min del ser jag helt enkelt inte hur det som nu händer inte kommer att leda till annat än kostnad och umbäranden, det kommer nog att göra underverk för tilltron till ett system som redan har börjat knaka i fogarna.
GillaGilla
Det här med skatten är intressant. De negativa effekterna i samhället pga. högt skatteuttag är logaritmiska skulle jag vilja säga.
Antag att skatten är 50%, samhället får hälften av mervärdet.(tar)
Vi höjer skatten till 75%, samhällets inkomster har nu ökats med 50%, dvs. om staten tidigare fick 50Kr per hundralapp så får den nu 75Kr.
Samtidigt har arbetaren halverat sin disponibla inkomst!
50Kr har blivit 25!
Antingen måste personen dubbla sina arbetstimmar eller sänka sin standard till hälften!
Allt ovan är självklarheter, men nu till det intressanta.
Arbetaren upplever sin situation som hopplös, det spelar ingen roll hur mycket han arbetar, pengarna räcker ändå inte till. Alternativen att antingen skita i alltihop och sjukskriva sig eller jobba svart framstår som dubbelt så lockande, skatteviljan och samhällssolidariteten sjunker snabbare än samhällets skatteintäkter, vi når ett skattetrötthetsknä i samhället, folk emigrerar, jobbar svart, skiter i allt, går ner till ett minimalistiskt leverne osv.
Minns då vi hade 90% skatt för höginkomsttagare och läkare stannade hemma från jobbet för att klippa häcken, när staten uppmanade till angiveri då människor bytte tjänster med varandra.
Detta var under den tid Socialdemokratin höjde skatterna av rent ideologiska skäl, pengarna omfördelades relativt friktionsfritt ut i samhället igen.
Nu har effektiviteten i fördelningssystemet sjunkit, allt mer av resurserna försvinner i administration, omotiverade löner, omotiverade tjänster och andra sjukdomssymptom på överfinansiering.
Det var då som gröna vågen var som starkast, folk kände sig osäkra på samhället och sökte sig ut till landsbygden för att leva ett fattigare men som de trodde säkrare liv.
Man var främmande inför den förslavning skattetrycket innebar och sökte att ta kontroll över sitt egna liv.
OBS, detta hände då Sveriges ekonomi expanderade kraftigt och samhällsoptimismen stod på topp.
Åter till dagens något annorlunda läge.
När nu skillnaden i kostnad i form av arbetsprestation och erhållen nytta expanderar allt mer mellan den skattebetalande delen av befolkningen och den bidragslevande så undermineras alla de orsaker till samhällsbildning vi är beroende av.
När samtidigt den skattebetalande delen av befolkningen beskylls för att ha en undermålig kultur, eller helt sakna kultur så går sönderfallet fort.
Som jag började med, jag tror vi är inne i ett exponentiellt sönderfall av samhällskontraktet, och så länge media gör allt de förmår för att ytterligare påskynda splittringen ser jag ingen bättring av läget.
Det är nu omöjligt att teckna en bild av Sveriges framtid utan att det blir en dystopi.
GillaGilla
Jag försöker hur mycket jag än måste skriva om alla dåliga nyheter att låta bli att spela rollen som Ior. Det går inte så bra, jag ser inte heller hur något skulle kunna bli bättre särskilt inte med dagens politik. Gårdagens var för den delen inte så mycket bättre den, men man lyckades i varje fall skapa 348.000 nya jobb vilket den nuvarande regeringen nog aldrig kommer att lyckas med. Deras trainee-program som satte igång i våras skulle ha gett 5000 jobb men har hittills gett ett. Löfven må slänga sig med ord som ”solidariskt” och ”jämn fördelning” men han blir precis som hans arbetspolitik aldrig att bli trovärdig eller seriös. När arbetaren som ju alltid drabbas först, har sett sin realinkkomst sjunka drastiskt lär väl spin-doctors få flygas hit från USA för att lära dem det socialdemokraterna redan är så bra på nämligen leken ”skyll på andra”.
GillaGillad av 1 person
Jag gissar att alla har sett grafen med produktivitet och genomsnittslön (indexerad). Produktivitet går uppåt sedan andra världskriget, genomsnittslön ligger platt sedan 1970. Tyvärr har allt vad Marx sade blivit så missbrukat av hans lärjungar, att vissa korn av skarp analys som det där med ”att äga produktionsmedlen” gått förlorade.
Kanske jämnar det ut sig? En historia berättar om hur robotar installeras på en bilfabrik. VD och facklig företrädare ser på:
VD: Ja, du, hur skall du få dem att gå med i facket?
Facket: Hur skall du få dem att köpa bilar?
GillaGilla
Marxism är en vacker tanke som vare sig fungerar i verkligheten eller följs av dem som säger sig dela åsikten. Så kan man kanske sammanfatta vad den ideologin handlar om. En vacker tanke javisst, men knappast realistisk. För visst gjorde han en del skarpa observationer om ett system vi kalla kapitalism som långt ifrån är fulländat. Men det är i slutänden trots detta bättre med ett ofullbordat system än att ha ett system som leder till förtryck och ond bråd död därför att teorierna inte stämmer och de som bekänner sig till tanken inte är fullt friska emellanåt.
Men visst är det så att en hel del inom kapitalistiskt tänkande också är feltänkt i kubik, ett sätter du fingret på med din historia som jag skrockade åt här nyss. För slutklämmen stämmer ju, Vem ska kunna konsumera och upprätthålla ett system, om systemet inte erbjuder arbete och därmed inkomst att konsumera för? Tanken är väl att man vill ha rundgång i systemet men slingan är inte sluten. ”Fel, fel, fel” som Brasse skulle ha sagt i allas vårat gamla favorit-barnprogram.
GillaGilla
Ja, den som väntar på det perfekta systemet kan få vänta länge. Hellre då något som delvis fungerar, men som gör det nu.
GillaGilla