Från framgång till fiasko?

Så greps den över hela landet eftersökte terroristen i Boliden och landet kunde andas ut. Anders Ygeman blev namnet på allas läppar och tokhyllades på bl a Twitter. Nu börjar dock tvivlen hopa sig över personen och gripandet. Är det rätt person, är han verkligen terrorist och varför uppvisar han ett beteende som inte stämmer på terroristers?

Frågorna är som sagt många och under tiden dansar alla kring guldkalven trots att det kanske inte finns anledning till det. Det som får tvivlet att öka är att mannen som heter Mutar Muthanna Majid inte har betett sig på ett misstänkt sätt, tvärtom har han gjort allt för att vara helt synlig och mer. Med andra ord uppvisat ett mönster i beteendet som inte stämmer överens med den bild som oftast ges av terrorister.

JakttornRegel nummer ett bland terrorister: Göm dig! Det ”terroristen” i Boliden hittills visat upp av den kunskapen är inte särskilt imponerande. Snarare riktigt oimponerande och man kan fråga sig hur mycket terrorist han egentligen är Foto: Wikimedia Commons

Han har inte ändrat sitt namn som dök upp i en kommuniké från IS, han har till och med sitt namn på sin dörr, han umgås med de andra migranterna vilket inte heller ingår i mönstret. Skälet till det sist nämnda beteendet är att man inte vill bli avslöjad. Tatueringar, jargong och sätt att uttrycka tankar och idéer kan alla bli en persons fall när de vill gömma sig. IS är ju extremister och ett felaktigt ord till fel person kan avslöja vad sympatierna ligger.

Han har till och med gått så långt att han umgåtts mer intensivt med vissa av de andra boende när han har varit ute på stan med dessa. Också detta bryter mot grundreglerna för en person som vill gömma sig. De ställen man söker för att kunna skydda sig och sitt uppdrag är miljöer av likasinnade, inte oliksinnade. Mer om detaljerna som förbryllar kan man läsa om i Aftonbladet (unvis.it).

Bilden är alltså ganska splittrad. Det är knappast ett klassiskt mönster vi ser för en person som vill hålla en låg profil och inte bli upptäckt. Det är med andra ord inte ett beteende som passar in i bilden av en terrorist. Så vad är det som har hänt egentligen? Ja, det kan röra sig om något så trivialt som att hans identitet har förväxlats med någon annans. Det kan också röra sig om världens hittills sämsta terrorist. Ingen vet egentligen. Han är dock nu släppt ur häkte så man får anta att han är helt oskyldig vilket i så fall inte är förvånande.

Worshiping the Golden CalfFinns det verkligen anledning att dansa kring den gyllene kalven? Kanske är det för tidigt att ropa hej och kanske är hela historien byggd på felaktiga premisser allt för att lyfta ett parti på dekis Foto: ”Worshiping the golden calf” by the Providence Lithograph Company – http://clipart.christiansunite.com/1246444861/Old_Testament_Clipart/Old_Testament009.jpg. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Men det vi vet är att tokhyllningarna av Ygeman nog var förtida. Kanske var de till och med överflödiga för det är inte det ”gedigna” arbete som ligger bakom som vissa vill förleda oss att tro. Vissa menar till och med att Säpo har begått en rad misstag och ifrågasätter om det inte är så att man helt enkelt har sjabblat sig igenom hela utredningen. Kanske gäller detta också Ygeman, det kan bara framtiden utvisa. I SVD lördag publicerades bland annat en sån artikel innehållandes alla de misstag som har begåtts under processen.

Jag säger alltså inte att mannen inte skulle kunna vara den person som har haft det syfte han har blivit anklagad för att ha. Jag säger däremot att det finns så många obesvarade frågor att vid den här tidpunkten utropa hela historien som en ”seger”, det är att ta ut segern i förskott.

Det finns för många frågetecken och till och med tecken som talar ett annat språk än de anklagelser som hittills har riktats mot mannen. Att som terrorforskaren Hans Brun ensidigt hylla insatsen trots dessa frågetecken skänker inte honom större trovärdighet, tvärtom. SVT (uvis.it) har publicerat en artikel där hans lovorden omnämns.

I Hans Bruns ryggdunkande ingick tesen ”jag uttalar mig nu inte i politiskt syfte men jag måste ändå säga att de berörda myndigheterna och inrikesministern har gjort ett gediget arbete”. De där orden får åter mig att anlägga en rätt bister min. Att Brun gör sitt yttersta att påpeka att han ”inte gör något för att skapa politiska poänger” kan nämligen tyda på att det är just det han gör.

DemokratiI enpartistaten Sverige tycks det som om de allierade till die Partei hela tiden tycks rycka ut till dess försvar. Dels för att vi ska invaggas i tron om dess förträfflighet och dels för att vi ska luras att tro att vi  i den nuvarande situationen är säkra Foto: Wikimedia Commons

Den riktigt konspiratoriskt lagde skulle till och med kunna spekulerar kring varför Bruns hyllning kommer just nu. Den senaste veckans fokus på terrorhot har gett regeringen vind i seglen i opinionen. Detta skulle kunna vara ytterligare en i så fall orkestrerad politiskt motiverad tumme upp för framför allt inrikesministerns jobb. Allt för att ge dem den där extra skjutsen.

Vore så fallet skulle i så fall skulle Bruns lilla inlägg i debatten kunna vara ett konkret exempel på hur tjänstemannakår och sossarna håller på att växa ihop på ett mycket oroväckande sätt. Där staten uppträder som två parter – sossarna och tjänstemannakåren sida vid sida. Sådana exempel har funnits förr och misstanken har hela tiden funnits att lojalitet med die Partei lönar sig i längden också för den enskilde.

Regeringen har ju som bekant misslyckats så många gånger i så många frågor att ingen längre håller koll på hur många gångerna är. De behöver kort sagt en framgång i allt elände. Här har man frågan som kan gjuta lite olja på de monstervågor som har svallat kring regeringen och dess politik. Det kan alltså ha varit, om än lite spekulativt från min sida, politiska hänsynstaganden lika gärna som faktiska hotbilder som fick hyllningarna att gå i taket.

Jag kan ge regeringen ett annat konkret förslag än de konkreta förslag man föreslog under fredagen – avgå! De förslag som då framkom genom statsministern gick ut på att nu få bukt med asylanstormningen genom att ändra i ett antal lagar. Dit hör ändringen i utlänningslagen där det idag heter ”övriga skyddsbehövande” som en grupp som omfattas av lagen, den formuleringen vill man nu stryka. Det är den delen som ibland kallas anhörig-invandring och denna skulle alltså nu åtminstone tillfälligt undantas de nyanlända.

AbergynolwynTåget på stationen i Walesiska Abergynolwyn avgår enligt en tidtabell, dags för regeringen att göra samma sak då man ligger hopplöst försenad enligt sin tidtabell. Den säger att avgången var 1972. Foto: Wikimedia Commons

Det kan låta som en kraftfull åtgärd men faktum är att det är det inte. Av Migrationsverkets egna statistik framgår att gruppen förra året uppgick till 122 personer. Något som framgår av länken här under och Fnordspottings blogginlägg. Regeringen sysslar alltså här med kreativ bokföring i vanlig ordning när man vill få det att framstå som om den är har den beslutskraft vi alla har sett saknas.

http://www.migrationsverket.se/download/18.39a9cd9514a346077211b08/1422893141722/Beviljade+uppeh%C3%A5llstillst%C3%A5nd+och+registrerade+uppeh%C3%A5llsr%C3%A4tter+2014.pdf

En fråga som också dyker upp är varför Säpo under sån medieinsyn åkte till Boliden för att hämta mannen. Vanligtvis sker sånt i det tysta för att inte försvåra utredningsarbetet. Istället har man alltså från säkerhetspolisen brutit mot en nästan helig regel. I ett sådant här sammanhang får ett sådant regelbrott nästan bibliska proportioner. Inget man normalt sett vill, men i det här fallet har det alltså fungerat bra. Frågan är bara varför.

Det finns ytterligare ett skäl till varför nyheten allt mer verkar tagen ur Grönköpings Veckoblad. När åklagare Hans Ihrman på torsdagen lämnade in en handling i målet i tingsrätten, hade han ändrat mannens namn som polisens tidigare uppgivit i efterlysningen. De två namnen stämde INTE med mannens lapp på sin dörr så frågan är om Säpo har någon koll på läget alls.

NamnEtt namn på ett träd är ett namn, så också om man sätter upp sin namnskylt på en dörr. Problemet är bara att är man terrorist är det just sitt rätta namn man inte ska använda Foto: Wikimedia Commons

I värsta fall kan misstankarna leda fram till slutsatsen att organisationen inte visste var mannen befann sig. Något som talar för denna slutsats är att det dröjde två dygn innan de slog till i Boliden. Uppgifterna var mannen befann sig fanns tillgängliga hos Migrations-verket men det verkar som om de två faktiskt inte kommunicerar med varandra. Två dygn av spaning tyder på något annat när allt man hade behövt göra var att köra dit och hämta honom.

Sen har vi det här med säkerhetsorganisationer utomlands som kan ställa till det. Sedan decennier tillbaka har Sverige ett säkerhetssamarbete med utländska organisationer och utbyter uppgifter om olika säkerhetshot. Några är rena guldgruvan för inhämtning av information som Mossad t ex. Andra är inte riktigt lika skarpa. Skillnaden ligger i hur nära ett ”skarpt läge” organisationerna lever.

När en så stor händelse som den i Paris inträffar, blir resultatet hos säkerhetstjänsterna ett frenetiskt arbete. Ibland händer det att restinformation spiller över eller slinker med bland relevanta uppgifter. Tänk om den svenska händelsen är just en icke-händese igångsatt av någon säkerhetsorganisation som har missat att rensa bort irrelevant information? I vilken dager ställer detta Ygeman och Säpo? Är det hjältar eller Kling och Klang in action vi ser?

Kling & Klang MotorcykelKling & Klang i full galopp men är det verkligen det hot vi har fått utmålat för oss som vi nu ser upplösningen av. Ska historien fortsätta eller ska den ta slut här med den förskräckelse vi nu bevittnar? Foto: Youtube

Det kan också röra sig om så kallad desinformation. Om IS vill skydda en värdefull person från att bli avslöjad, kan ibland den bästa medicinen vara att peka finger på någon annan för att skydda denna. Vad man gör är att plantera uppgifter för att förvilla och försvåra. Allt för att skydda ytterligare en person som i värsta fall finns kvar där ute men som med det väl regisserade scenariot vi nu har sett kan fortsätta i det tysta eftersom Säpo nu saknar fler ledtrådar och dessutom har förspillt värdefull tid på en meningslös jakt på ingenting.

Mannen kan alltså ha blivit ett oskyldigt offer. Kom dock ihåg att hela den tesen inte är något annat än spekulation från min sida. Ingen vet vad sanningen är, men att spekulera kring sanningen för att peka på alternativa förklaringsmodeller är ibland givande.

Kan det rent av vara så att det vi ser är en dyster resa från vad som i fredags sågs som ett styrkebesked till ett episkt magplask? Ja, frågorna är som vanligt många men svaren få. Det kommer nog inte att bli lättare att få fram detta i framtiden heller. Både sekretess och hemligstämpling är ju vanligt förekommande grepp i säkerhetstjänsternas vardags-arbete. Den som bildligt talat överlever får också se i framtiden.

Top SecretHur många fler sådana här stämplar lär vi inte stöta på nu när spåren efter vad som kan ha varit ett misslyckande nu sopas igen. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag säkerhetspolisen och inrikesminister Anders Ygeman till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”De översvallande orden är många, så också de politiska ryggdunkningarna. Men i slutet av dagen, vad återstår då av alla de fina omdömena om person och organisation? Inte mycket mer än frågetecken faktiskt! Det är i den Lützen-dimman vi hittar dagens foliehatt. Det är helt enkelt för långt mellan verkligheten med ryggdunkandet och den verklighet som utkristalliserar sig när nu strålkastarljusen är släckta.”

Annonser

12 thoughts on “Från framgång till fiasko?

  1. Jag tror att hela tillställningen är mediakrisens fel. Säpo har inte gått ut med information utan medierna har hittat en fjäder och spekulerat fram en höna.
    Viktigt att notera är att hotnivån ligger kvar.

    Gilla

    • Den förklaringen tror jag också på. Media har i vanlig ordning inte ens börjat med att ifrågasätta de uppenbart avvikande delarna i hela historien och frågat sig om detta verkligen kan stämma. Istället har man i som vanan bjuder rusat iväg och sett till att trycka först och fråga sen. En extra vidrig detalj är att man skriver mannens namn och använder hans bild för nu när det visar sig att han troligen (?) är oskyldig har han ju de facto blivit ”uthängd” istället. Den biten hade alltså kunnat skötts på ett betydligt snyggare sätt. Hade t ex misstankarna stärkts och det helt plötsligt hade dykt upp omständigheter som ingen kunnat förklara mer än på ett sätt hade jag nog tyckt det hade haft sina meriter att trycka upp dessa uppgifter. Nu blir det däremot ett karaktärsmord som tidningar och media borde ställas inför rätta för.

      Gilla

      • Nu spånar jag Hej vilt och osant.Med största foliehatten på

        Om det nu hade varit så att den här killen hade blivit igenkänd av någon annan läs ”allmänhet” och den eller dom helt sonika hade trott på vad media sa och knäppt honom.Hur hade allt sett ut då ?Det är värt att notera att det tog Säpo 2 dygn att plocka in honom till förhör.Det är jävligt många timmar för att vara polis,ännu längre för att vara säpo.
        Om vi nu ska foliehatta PÅ RIKTIGT fanns det en förhoppning att den då misstänkte helt enkelt skulle hamna så djupt i skiten att någon plockade honom Innan säpo fick tag i honom?Och på så sätt hade man en Definitiv terrorist.Är han inte i livet och kan försvara sig så kan man hitta på vad som helst om honom,att han var så aktiv online och Irl kunde ha vinklats till att han ville väcka mindre misstänksamhet.
        Känslorna var på utsidan på Väldigt många efter Paris. Rädda människor kan göra nästan vad som helst för att känna sig trygga igen.

        Gilla

      • När rädslan griper blint omkring sig och människor är benägna att acceptera vad som helst för att få tillbaka det de har förlorat dvs tryggheten, blir det också farligt. Det KAN bli så att man får en pöbelmentalitet när folk ser fiender till och med i chihuahuor. Det sätter press på polis och säpo som är hårt ansträngda redan som det är med den omöjliga uppgift som har tilldelats dem och den pressen föder också en slags desperation att prestera. Resultatet såg vi, en vad som det verkar helt oskyldig människa pekas ut och rikslarm för att först efter 48 timmar lokalisera honom är snällt beskrivet svagt. Uppgifterna om var mannen fanns kunde ha hittats mycket tidigare hos mig. verket eftersom de hade registrerat och adresserat honom. Ändå tog det 48 timmar vilket får en att undra. Arresteringen/intagandet för förhör skedde också under mycket buller och bång vilket också är underligt. Normalt sett vill man lägga locket på men här gjorde man det rakt motsatta. Varför kan man undra men svaret är höljt i dimmoln som vanligt när det gäller säpo som av naturen är förtegna. Tack för kommentaren och återkom gärna med fler om du har lust High Karate.

        Gilla

  2. Jag tror att hela historien handlar om att få väljarnas blick mot en inre fiende när landet håller på att gå under som en följd av den enorma asylinvandringen. Efter valet förra året, när det var lite av kaos i regeringsfrågan, då dök en rysk ubåt upp (yttre fiende) och allas blickar riktades mot hotet i Östersjön. Det är en smart strategi och vi får se i nästa opinionsundersökning om det fungerade.

    Gilla

    • Att hitta en yttre fiende när det blåser inrikes är ett vanligt fenomen hos totalitära stater. Det som gör att jag inte köper ditt resonemang är att en inre fiende är snarare ett sätt att öka spänningarna inom landet, det är knappast något regeringen skulle önska sig (förutsatt att de inte löper linan ut och har för avsikt att ”lösa problemen” på riktigt)

      Gilla

      • Men man kan ju också använda metoden för att sätta fokus på något annat än det uppenbara. Vi har en av de sämsta regeringarna någonsin vilket är min åsikt byggd på vad vi hittills har sett under ett år. Säg att denna kanonad av kritik som bland annat jag har riktat mot den nu börjar märkas i opinionen. Senast var sossarna nere i 21 % och jag kan tänka mig att det börjar blickas lite nervöst åt olika håll från olika ministrars håll. Vad göra? Låt oss hitta en icke-story som ändå visar vilken handlingskraftig regering vi har! Sagt och gjort och snart dyker namnet upp alla har väntat på. Killen med stort k som inte bara förekommer i en säkerhetsrapport utan som också utseendemässigt kan fungera som poster-boy för jihadism. Han har ju trots allt skägg så varje fördom vi har besannas ju. Sen drar vi igång hela apparaten med säpo och nyhetsförmedlingar där vi sätter klackarna i taket med allehanda små hjälpsamma krafter som Hans Brun. Till sist landar vi i en ryggdunkarfest utan dess like där ”experter” och andra utdelar både beröm och rosor i ett och samma andetag. Inte en tillstymmelse till splittring här men däremot ett enat folk mot terrorismen som förenar oss därför att den skrämmer oss. Politiska poänger är utdelade, likaså viktoria-kransar och regeringen kan segla vidare i sin skruvade tillvaro. Men de framstår ju som starka så vad bryr sig folket om dess skruvade tillvaro, allt vi vill ha är ju säkerhet och det har vi fått om än en påhittad sådan.

        Gilla

    • Att rikta väljarnas blick bort från ett uppenbart problem som dessutom ställer till med problem i opinionen för regeringen är precis det som jag tror är del av förklaringen till det inträffade. Man behöver helt enkelt ett skifte av fokus bort från något som håller på att äta upp grunden för deras regeringsinnehav dvs rösterna och genom att rikta blicken på terrorhotet istället kan man framställa sig som starka och handlingskraftiga.

      Gilla

  3. Helt Apropå hade en sketch om ”Röda avgångar”. Det var då, det, när (S) ännu hade skam i kroppen.

    Tänker som vanligt snöa in på ett visst ord och spinna vidare på detta. ”Fiasko.”
    Under rubriken ”My Year Of Flops” skrev Nathan Rabin om de största, dyraste och mest misslyckade filmerna han kunde hitta. Hans slutbetyg för varje film var Failure, Fiasco eller Secret Success. Inom politiken är vid vana vid det första, vanliga enkla misslyckanden. Det sista – ”Secret Success” – det vill säga något som i efterhand kan konstateras ha lyckats, är ganska sällsynt. Innan vår nuvarande regering var dock rena fiaskon mycket ovanliga. Det hände en, kanske två gånger om året att något var så oerhört klumpigt och korkat att man knappt kunde tro det.
    Idag är det vardagsmat.

    Gilla

    • Svensk politik av idag skulle nog behöva en Nathan Rabin. Jag kan se slutresultatet framför mig: ”Utrikesministern gör ytterligare självmål. Alla vi i media vill därför beskriva det så är det ju mål alltså är hon äldre syster till Zlatan och var i själva verket den som lärde honom att bli den han blev.” ”Statsministern har nu gjort bort sig igen men eftersom Nationalmuséet snart ska nyöppna är han säkert bara en del av en konstinstallation eller ingår möjligen i ett konstnärskollektiv.”. De goda förklaringarna haglar, de nästan omöjliga saltomortalerna vinner åter mark och snart kan vi glädjas åt en nycirkus som får Cirque de Soleil att framstå som en mossbelupen samling stoffiler i nyskapandet. Det är en show av oanade mått statsministern bjuder på. Frågan är om folk är villiga att betala biljettpriset?

      Gilla

      • När Alexei Sayle (som deltog med diverse galenskaper i The Young Ones) medverkade i Room 101 (där man får ”göra sig av” med saker eller företeelser som man ogillar) ville han slänga in Cirque de Soleil.
        Motiveringen var: Jag vet att det är svårt, jag skulle själv aldrig kunna göra det de gör, men jag tycker fortfarande att det ser förjäkligt ut. (”It’s shit but really difficult!”)

        (Ett av hans andra val var ”the public.”)

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s