Exit Miljöpartiet?

Det är inte alltid det bästa att sträva efter att skapa en regeringskris. Samtidigt är det inte bra att ha ett parti som Miljöpartiet i regeringen. Ett sämre rustat parti för att ta ansvar för landet är svårt att hitta ens i historien. Under det år regeringen har suttit är det just Miljöpartiet som hela tiden har utmärkt sig på ett negativt sätt. Det blir lite grann som att välja mellan pest eller kolera med andra ord.

Miljöpartiet var innan uppgörelsen helt inställda på att det fanns egentligen ingen gräns för hur många flyktingar vi kunde ta emot. Nu har de inte bara tvingats till en eftergift i den frågan utan också i en rad andra frågor. En sån är införandet av kontroll av ålder på ensamkommande flyktingbarn som förut var tabubelagt att ens diskutera, nu är det hindret undanröjt eftersom partiet har fått ge med sig.

Samtidigt som partiet går med på det som man aldrig hade gått med på för en månad sen, flaggar man för att deras gräns för kompromissvilja nu är nådd. Fler eftergifter är helt enkelt inte möjliga, men samtidigt flaggar statsministern för att fler åtgärder är nödvändiga. En sån åtgärd är än mer övervakning på nätet via så kallade trojaner, mer om detta på Europaportalen.

Den trojanska hästen är bara till namnet förebilden för de programfiler som kallas trojaner och som kastas ut på nätet för att spionera och rapportera. Nu vill statsministern fixa fler för att övervaka de oskyldiga men missa de skyldiga. Foto: ”Giovanni Domenico Tipeolo, Procession of the Trojan Horse in Troy. 1773.” by Giovanni Domenico Tiepolo – http://latin.bestmoodle.net/index.php/legenda/2006/ . Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Massövervakning med andra ord, något som drabbar både skyldig men också oskyldig är alltså statsministerns svar på de misstag han och hans parti tidigare har begått. Han må kalla oss alla naiva för vad han själv har ställt till med, han kan gärna få föra samma politik som SD som han tidigare kallade rasistisk men som nu duger. Själv har jag för länge sen gett upp på ett parti och en regering som mist all politisk kompass och som inte längre är regeringsduglig.

Det lite olustiga är dock att nu tycker denna inte min statsminister, att det är dags att straffa alla för den politik och de konsekvenser av den som han själv är ansvarig för. Att övervaka på nätet är kontroversiellt, men att göra det via sociala media och andra kommunikationskanaler där vi umgås är smaklöst.

Ja, jag vet att vi redan är kontrollerade på nätet till exempel genom IPRED-lagen (DN; unvis.it) och genom FRA-lagen (DN; unvis.it) men det här är något som öppnar upp en helt nytt dimension i övervakningssamhället. Båda lagarna är kontroversiella som det är, men nu går man alltså längre. Problemet med förslaget är att den straffar de oskyldiga men fångar inte många av de skyldiga, de kommunicerar bland annat genom chat på spelprogramssidor som ofta slinker under radarn.

Att skicka ut spionprogram som trojaner är något som vi mig veterligen inte har sett förut. Förslaget väcker också frågor om inte bara övervakning utan också om integritet och säkerhet för den enskilde. Också här har Miljöpartiet bytt fot eftersom man tidigare har varit försvarare av friheten på nätet, nu har man blivit dess dödgrävare. Det är alltså många saker partiet har kompromissat om och som nu stavas ”för mycket”. En kompromiss till och miljöpartiet har knuffats över gränsen till vad de kan acceptera.

Det är en inte fullt så harmonis om än lustiger dans vi nu kan beskåda. Både Socialdemokraterna och Miljöpartiet gör sitt yttersta för att få det att framstå som om man tar ansvar när sanningen är att de fortfarande inte förstår ordet. De för ett annat partis politik, ett parti man för lite sedan tog avstånd från Foto: ”NWFusionPaquitaPas2” by Lambtron – Own work. Licensed under CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons

För partiet med hög svansföring har det till och med gått så långt att man har pinkat in ett territorium man har fått överge. Gustav Fridolin gästade t ex i gruppen Partiets låt ”Pinsamt” där han sjöng ut mot rasismen och murarna. Textraderna i refrängen blev klassiska:

Pinsamt! ”Flyktingpolitik”
Skitsnack! och brun statistik

Pinsamt! och ignorant
Dom bluffar och ljuger
tills lögnen blir sann

Pinsamt! hela eran politik är
skitsnack! och brun retorik

Pinsamt! om vi kapitulerar
när nya fascismen blir
normaliserad.

Efter det gick det utför och nu tvingas han och de andra att äta upp de där orden genom att föra den politik han anklagade andra för att bedriva. ”Brun statistik” har blivit synonymt med Löfven men också Fridolin och Romson. Den senare stod ju dessutom och hulkade på presskonferensen och visade därmed att ansvar för landet fortfarande inte är partiets starkaste gren. I följande Expressen-artikel (unvis.it) kallas beteendet till och med ”oproffsigt”.

Hela denna soppa visar som vanligt entydigt en sak, regeringen Löfven bör omedelbart avgå eller ombildas helst med miljöpartiet uteslutet från all form av inflytande. När Löfven ändå håller på bör han kanske behandla Vänsterpartiet på samma sätt. Det här är helt enkelt två partier som inte bör ha med makt att göra, kanske inte ens sitta i riksdagen. Om regeringen Löfvens sedvanliga tillkortakommanden har Fnordspotting bloggat om.

Vår statsminister förebådade den nya politiken med att göra en högst kontroversiell armrörelse i Central Park som också blev mycket omdiskuterad. Släktskapet med SD är därmed uppenbart enligt hans egna logik. SD är utåt sett förtjusta i den nya riktningen men ingen vet vad de egentligen känner. Socialdemokraterna och Miljöpartiet däremot är fullt upptagna med att få det att se ut som något annat än SD-politik vilket har lyckats mindre bra. Foto: Twitter

Ändå har de fått både makt och inflytande, många gånger till ett mycket högt pris. De har också kunnat mjölka ut mer makt än de har mandat till, allt för att sossarna sätter makten framför allt. De sist nämnda är helt enkelt så berusade av sin kära makt att de är beredda att sätta sig i koalition med både den ena och andra extremisten om så behövs. Huvudsaken är att landet styrs av dem, allt annat är ju att likna vid en statskupp.

Löjesguiden nominerar lätt letargiskt regeringen och i synnerhet Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ibland kan förändrad syn vitalisera politiken, i ert fall skänker det dock ett löjets skimmer över allt. Att först anklaga ett parti för en politik för att sedan själv anamma den är i bästa fall att beteckna som hyckleri. Något som gör regeringen högpotenta som kandidater till priset.”