En onödig undersökning

Ibland stöter man på undersökningar som man undrar varför de ens gjordes. Det tycks många gånger vara tidningarna som gör dessa, antagligen som en förevändning att få sälja lösnummer. Rubriksättningar som ”Så många multimiljonärer bor det där du bor” tycks ju kittla Jantelags-nerven i oss om vi får tro Expressen t ex. Ändå gödslas det med sådana här undersökningar och skälet är nog som sagt att få sälja lösnummer.

Nu har Lena Mellin och Aftonbladet gett sig in i samma bransch. Här hittar du Aftonbladets (unvis.it) artikel. Skälet den här gången är nog inte detsamma som i fallet Expressen utan istället att i vanlig ordning analysera det politiska klimatet och sen komma med några klyschiga analyser om hur allt borde vara och hur det ska gå att ställa till rätta om man är socialdemokrat förstås. Allt för att Lena och alla andra lojala sossar ska kunna locka tillbaka den förlorade fårskocken.

Är det så här politiker och journalister ser medborgaren? Ibland får man det intrycket. För nu ska man förstå SD:are och om möjligt locka tillbaka förlorade väljare. Problemet är att den misstro de ger uttryck för är befogad. Foto: Pixabay

För undersökningen beställd av Aftonbladet handlar om attityder hos människor som söker sig till SD. Dessa vilsna själar är oerhört besvikna på regeringen. Jag kommer aldrig att rösta på SD men skulle heller aldrig rösta på något av partierna i regeringen. Åter måste man alltså fråga sig vad undersökningen ska vara bra för. Det är ett naturtillstånd att vara skeptisk mot regeringen Lena. Efter allt den har gjort och kommer att göra, är det inte konstigt att folk är fyllda av förakt.

Nästa brilljanta slutsats i undersökningen är att folk som röstar på SD inte heller har förtroende för riksdagen. Åter måste man fråga sig vad som är så sensationellt med detta. Nu har visserligen riksdagen inte misslyckats lika mycket men ligger i mina ögon inte långt efter. För var det inte sossarna som i vanlig ordning bytte ut talmannen till en sosse det första som hände? Urban Ahlin som han heter, hade ett enda uppdrag – rulla ut den röda mattan åt Stefan Löfven. Hur det gick har vi sen fått se med besked.

Sen har vi hela historien med Dinamarcas riksdagisdemonstration med tishan som vapen. En mer infantil och låg nivå hon därmed drog ner riksdagiset till är svår att hitta. Där riksdagen ska vara landet högsta beslutande organ, drog Dinamarca helt själv ner rullgardin till dess att allt som återstod var tre nyanser av nattsvart på tishan. Med henne flyttade dessutom gatuparlamentet in i parlamentet och skänkt det hela exakt den unkna stank man brukar känna på järnrörsvänsterns religiösa massmöten.

Kan någon ha respekt för en församling där man kan göra så här ovärdiga inlägg i debatten? Nej och åter nej, riksdagiset är inte platsen där vänsterpartistisk plakatpolitik ska framföras. Foto: Youtube

Återigen Lena, är det så konstigt att folk tvivlar? När riksdagen sysslar med osakligheter och direkt partipolitiskt kuppmakande för att bereda vägen för det vanstyre vi nu ser så tycker jag att tvivel och misstro är en sund reaktion. I Lenas värld tycks det dock se annorlunda ut, de som sysslar med sånt här trams som misstro tycks lida av vanföreställningar.

Nästa område där SD-anhängaren sticker ut är när det gäller misstron mot journalistkåren i landet. Men man behöver inte vara anhängare av SD för att tycka att det är något djupt suspekt med en yrkeskår som till nästan 60 % sympatiserar med Miljöpartiet  och låter dessa komma undan med nästan vad som helst. Att granska högern är både en nödvändighet och en plikt, men att på ett jämförbart sätt granska vänstern är för denna yrkeskår nästan som att spela Linda Blairs roll ur exorcisten under högmässan i kyrkan.

Man behöver inte gräva djupt i den journalistiska myllan för att hitta deras sanna natur. På aftonskräpet självt har man publicerat otaliga artiklar med mer eller mindre fantastiska påståenden om SD. Här hittar du t ex Anders Lindbergs ledare (unvis.it) som för femhundrade gången kopplar ihop SD med nazism. Denna ”tydliga” koppling som påstås finnas handlar som jag ser det nog snarare om att sossarna mycket riktigt har kommit fram till att här är partiet som kommer att sno röster från dom.

Man behöver inte gräva länge innan den unkna sanningen kommer fram. Aftonbladet själva har ju varit en föregångare på området påhittade nyheter där förtal legat snubblande nära. Allt för att skapa politiska poänger ur tomma intet Foto: Wikimedia Commons

Är fortfarande någon förundrad över misstron? Inte jag! Jag anser att demokrati innebär att alla har rätt att yttra sig och att en debatt ska föras med argument inte skitsnack. Antagligen har jag en förlegad syn då den nya tiden innefattar just dessa tricks. Ju mer skitsnack och påhitt desto bättre, ju mer förtryck och likriktning i debatten och det är ännu bättre. Borta är den tid då en debatt fördes på lika villkor och med argument. I den processen är slasktrattar som Aftonbladet viktiga som förmedlare och källa till skiten.

Så inte undra på att Lena ojar sig, det är ju henne själv undersökningen riktar misstroende mot. Det är kanske inte så underligt med den situation vi har fått i samhället. En minoritet styr en majoritet. De använder sin makt till att införa saker inte ens deras väljare har godkänt och ivrigt uppbackade av en enig journalistkår gör man sitt yttersta för att framställa det oerhörda i så god dager som möjligt. En process som innefattar både lögner och förtal.

Om Lena nu hade brytt sig, jag tvivlar på att hon gör det, hade hon kunnat konstatera några andra saker än de hon konstaterar. Det är ett sundhetstecken att det finns motstånd mot den totalitära dumhet som både aftonslasket och den politiska aristokratin i regeringen står för. Det är också ett sundhetstecken att någon vågar stå upp för de värderingar och vågar deklarera en avvikande syn på saken där annars total konsensus råder. Något som för övrigt är djupt skadligt för både den politiska debatten och samhället som sådant.

I Sverige ska vi ju alltid vara så överens att avvikande åsikter kan upplevas som djupt störande. Bäst då att tvinga in folk i leden och det finns så många tricks man kan använda om medborgaren är för bångstyriga Foto: ”Jour d’la Libéthâtion Jèrri 9 d’Mai 2010 11” by Man vyi – Own work. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Att man ska behöva analysera och dissekera ett sundhetstecken som tvivel är alltså något djupt störande, inte den vitbok man vill framhålla det som. Det är en vansinnig utgångs- punkt att tro att  det man visar är något ”onormalt”, tvärtom är det vanvettigt normalt att hysa tvivel om de företeelser undersökningen tar upp. Den enkla anledningen till det är att våra politiker har försatt sig själva i den situationen, det är bland annat vad vår regering har visat.

Löjesguiden nominerar idag Aftonbladet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har lyckats visa att  det tvivel är något sunt och bra. I bästa fall kan den här undersökningen leda till att regering, riksdag och journalistkåren börjar inse allvaret i situationen. Jag tvivlar dock på att dessa skulle ha självinsikt nog för det. I sämsta fall leder undersökningen till mer ”undervisa folket om sanningen”. Jag tror åtminstone journalister kommer att använda den så, de har ju trots allt en agenda att tänka på. Just bristen på självinsikt gör landets statsledning och journalistkåren till utmärkta priskandidater.