En stinkande historia

Innan du läser följande inlägg bör känsliga läsare varnas för en del grafiska detaljer omnämnda i ord. Det är ingen artikel för svaga nerver eller lätt upprörda magar med andra ord. Se till att ta ett djupt andetag, läs inte inlägget innan lunch eller annat matintag. Det kan inverka menligt på smak och matlust.

Jag hatar tidiga mornar! Allt som ska ske innan klockan tio på morgonen är en styggelse. Det är därför inte särskilt roligt att sitta på möten eftersom dessa alltid ska bokas in från klockan 8 av någon anledning. Förra veckan var späckade av sådana och det är därför jag har varit lite dålig på att blogga, jag har helt enkelt varit för trött. En intressant sak kom i varje fall fram på ett av dessa möten. Det var hur bekvämt det måste vara för vissa människor när man kan slippa ta ansvar för vad man själv ställer till med.

Runt om i Stockholm finns det pendeltågsstationer, en av dessa heter Västerhaninge. Som på så många andra stationer finns där en offentlig toalett som bara man kan hosta upp en femkrona kan använda för att uträtta sina naturbehov på. Till ”naturbehov” hör dock inte att tvätta sina kläder i handfat eller smeta avföring på väggarna på nämnda toalett, ändå är det just det som har hänt.

ToalettDe flesta av oss vet hur man ska använda en toalett, vi har helt enkelt fått grundläggande potträning. Andra är inte fullt lika kunniga och det är den kniviga situationen som har uppstått i samband med att hela artisteliten dansade in ett nyttt fenomen och problem Foto:Pixabay

För när Malena, Henrik, och Jonas gjorde gemensam sak med Stefan, Gustav och Åsa i regeringen, så gjorde man också just toaletten i Västerhaninge till en plats för allehanda snusk. För resultatet blev ju en hord av så kallade EU-migranter. Vad jag egentligen skulle vilja kalla dem tänker jag inte skriva med risk för att bli stämplad som nazist eller Breiviksanhängare. Kanske är jag redan stämplad som det så jag har väl inget att förlora.

Det är nu det bekväma kommer in. Jonas bor på Södermalm i Stockholm, Malena på Kungsholmen i Stockholm och Henrik bor i Vasastan också det i Stockholms innerstad, med andra ord ingen av dem bor i Västerhaninge. Det är ett bekvämt avstånd på ca 25 kilometer mellan dem och Västerhaninge! För med avståndet kan man sitta där på Södermalm och mysa tillsammans över hur goda man är, utan att för den sakens skull ens komma i närheten av det som ibland kallas ”verkligheten”.

Men inte bara det! De behöver inte bara låta bli att veta, de kan också slippa hantera det resultat som nu börjar dyka upp. De här människorna jobbar ju nämligen inte som städare eller sanerare, de har fina små jobb där de gör verklig nytta inom media och artisteri. Där kan de vara solidariska hela dagen och när de kommer hem kan de skita lika mycket i det hela som EU-migranterna har gjort i toalettstolen i Västerhaninge.

FarmorDet tycks inte vara någon mening i att begära att politiker eller artister som ställt till det hela ska ta sitt ansvar. Responsen kunde lika gärna varit som den på bilden

Inte heller Åsa, Gustav eller Stefan behöver drabbas av det sketna beteendet i Västerhaninge. Gustav finner också sina trygga hemkvarter på Södermalm i Stockholm och Åsa har ju sin numer riksbekanta husbåt. Stefan bor i också han i Stockholm efter att ha flyttat från Örnsköldsvik. Ingen av dem bor alltså ens i närheten av Västerhaninge. Tänk så bekvämt! Man kan dansa och sjunga lite grann och snart älskar alla en, men att ta ansvar där går gränsen. Att allt händer långt ifrån där man bor är också det bekvämt.

Så vad väntar du på Stefan! Dra på dig saneringsdräkten, kom ner till platsen för dådet och ta ditt ansvar! Jag lovar en annorlunda underhållning och du kan till och med få gräva utan spade i toaletten. Problemet är väl som alltid avståndet mellan det sagda och det gjorda. Ord som ”solidaritet” är så lätt att använda, men så himla svårt att omsätta i handling. Innefattar det dessutom att ta ansvar för vad man själv har varit med och ställt till med, lär avståndet växa än mer.

Istället är det andra som får ta det ansvar som borde vara deras. Det måste vara enormt bekvämt att sitta där i sitt elfenbenstorn och blicka ut över en värld där fåglarna kvittrar och lejonen och lammen vilar sida vid sida. Att ta ansvar för vad man själv har ställt till med är däremot för mycket begärt. Ingen kommer någonsin att få se Malena Ernman ta på sig en saneringsdräkt och ta sig an ett rätt vidrigt jobb i Västerhaninge.

RengöringChansen att få se Malena Ernman dra på sig dräkten och åka till Västerhaninge för att ta hand om det som är resultatet av hennes engagemang lär vara minimal. Hon skuttar nog vidare i tillvaron och inhämtar priser på ryggdunkarfester Foto: Wikimedia Commons

Hon kan istället sitta och ta emot priser för sina ”insatser”, hon vann ju trots allt bluffpriset Martin Luther King-priset som Världen Idag kan berätta mer om. Nu kan hon gå på ytterligare en ryggdunkarfest och för en stund glömma alla de som får slita med resultatet av vad hon och de andra har ställt till med. Det förutsatt att hon ens tänker eller bryr sig om dem vilket jag tvivlar på.

Jo, jag kallar ett pris som inte har det minsta med Martin Luther King att göra för bluffpris. Det har ingen anknytning till person, land, släktingar eller ens delstat. Istället har det med Socialdemokratin och frikyrkan att göra vilket inte minst har speglats i vilka som har varit pristagare. Om priset och dess instiftande kan man läsa om i en artikel på Wikipedia.

Man kan med andra ord med rätt stor sannolikhet misstänka att detta pris är ytterligare ett av dessa priser som enbart har till syfte att lyfta fram en politik och samtidigt dunka varandra i ryggen. Det är alldeles säkert också ett sätt för socialdemokraterna att få marknadsföra sig som så solidariska. Initiativet till priset togs till och med av socialdemokraten och riksdagsledamoten Joe Frans 2004. Hade jag varit ättling till den verklige Martin Luther King hade jag varit rätt förbannad över priset.

Jackie Chan

Det är rätt naturligt att se så här bedrövad ut över händelsen men den visar också hur verklighetsfrånvänd hela samhället har blivit. En ställer till med allt, någon annan får städa upp och vi gemensamt får betala Foto: Wikipedia

Nu tror säkert hela godhetsrörelsen inklusive Jonas, Malena och Henrik att jag min arme stackare i vanlig ordning har skitit i det blå skåpet. Allt jag i så fall skulle ha är ett ynka exempel från en kryptisk plats vid namn Västerhaninge. Jag är ju trots allt en anhängare av Breiviks manifest trots att jag inte är det, jag är säkert också en SD:are trots att jag aldrig har eller kommer att rösta på dem. För det är ju så man sliter alla som opponerar sig i småbitar.

Nej, så är det inte ni verklighetsfrånvända. Tyvärr finns det fler exempel där samma grupp människor som har besudlat toaletter runt om i landet bevisligen har haft ett finger med i spelet och kanske mer än ett finger. Här hittar ni i godhetsrörelsen ett exempel från en artikel (unvis.it) i Expressen från Västerås. Här har Expressen hittat ett exempel från Kista nordväst om Stockholm. Ett tredje exempel kommer från Malmö och berättas om i Samtiden. Där kan man roas av hur kyrkogårdar i Malmö nu blir offentliga toaletter.

Samtidigt är det så att i just Malmö har organisationer som Allt Åt Alla lyckats i sitt uppsåt att hindra allt ingripande mot den här typen av företeelser. Där polisen har tvångsflyttat läger som slagits upp olagligen på annans mark, har man varit där och till och med ockuperat stadshuset i staden. Återigen behöver Malena, Jonas och Henrik inte smutsa ner sitt klanderfria yttre med aktioner som dessa. De har ju ytterligare lite ryggdunkarfester att gå på.

SovaGodhetsrörelsen lär inte förlora sömn över vad som händer i Västerhaninge, de kommer att kunna gå till sängs ikväll med rent samvete och en god natts sömn framför sig.
Foto: ”51-aspetti di vita quotidiana, sonno,Taccuino Sanitatis, Cas” by unknown master – book scan. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Också Gustav och Åsa kan vila relativt ostört ikväll i sina kvarter på Söder och på sin båt. Det här drabbar ju andra och så finns det ju nya prestigefyllda titlar man kan uppnå. Inte ens statsministern behöver ta sitt ansvar eller leva upp till sina stolta paroller om denna eviga solidaritet. Alla är nöjda utom de stackarna som får ta hand om en toalett i Västerhaninge. Stefan borde kanske tänka på att flera av de som nu har fått det tvivelaktiga nöjet att städa upp, själva är invandrare och inte har så mycket val än att ta dessa skitjobb.

Han har väl alltid ett lite regeringsmöte han måste närvara på eller en ny liten potentat han måste träffa. När han väl väljer att titta ut över verkligheten är det den där tillrättalagda Disney-versionen han får se. Den mer skitiga verklighet som andra måste genomlida kan han möjligen notera genom att ögna igenom en tidning eller två. Verklighetsuppfattning och konsekvens tycks ha blivit alltmer sällsynt i vår tid.

I värsta fall är det inget han ens bryr sig om, Västerhaninge är trots allt inte världens mittnav. De som bor där är dessutom inte vare sig lika inflytelserika eller lika viktiga människor som de fina medborgarna på Södermalm där så många av våra opinions-bildare bor (Ledsen, det där var ironi!). Här gäller det att välja sina vänner med andra ord. Västerhaningebon går alltid att lura, Södermalmsbon kan man få att skriva så att Västerhaningebon kan luras genom tidningar och TV.

Hund och TVMakthavarna måste fortsätta lura oss och vad bättre än via media. Många av de som jobbar med media bor ju på Södermalm i Stockholm alltså är stadsdelen viktigare än Västerhaninge Foto: Wikimedia Commons

Att slippa den bistra verkligheten och skönmåla den för väljare som mer än gärna låter sig luras till att tro att det han företräder är en ansvarstagande och solidarisk rörelse, har likt partiet han leder blivit något av en folkrörelse i vårt land. Problemet är bara att när man skrapar på ytan hittar man något annat, något än mer illaluktande. Det är det arvet Löfven och Ernman och alla de andra lämnar efter sig där andra betalar priset för vad de ställer till med. En enkel toalett i Västerhaninge har blivit en symbol för något större, något vidrigare.

Löjesguiden nominerar idag godhetsrörelsen och regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”En ovanligt stinkande historia har nått sin kulmen. Er förmåga att spela ljugtomten är så mångfacetterad och så bottenlös att man tar sig för pannan. Det gör er till utmärkta kandidater till priset.”

Mer om godhetsrörelsens representanter och deras så kallade godhet kan man läsa vidare om på bloggen Anybody’s Place.

Annonser

6 thoughts on “En stinkande historia

  1. Hej.

    Det stora grönområdet runt den stora moskén i Malmö är fritt från zigenare och andra ‘migranter’. Detta trots närheten till både svenska villakvarter och ett köpcentrum. Dessutom är ju Malmö så litet att det är gångavstånd överallt. Inte heller förekommer ‘migranter’ utanför invandrarägda butiker annat än mycket kortvarigt. Varför kan man fråga sig.

    I stadsdelarna Limhamn och Bunkeflo finns stora grönytor på vilka man lätt kan inhysa tiotusentals personer i tält, om marken tas i anspråk. Med Västra Hamnen (Bo01) ställer det sig lite knivigare, men eftersom lägenheterna där är stora som skulle man kunna inkvartera åtminstone en fem- till sextusen.

    Hur ser det ut runt moskén vid Medborgarplatsen på Söder? Eftersom islam kräver att den rätt-trogne utan krav villkorslöst hjälper envar som lider nöd bör där väl vara ett stort tältläger utanför?

    ”Folket klagar, fru God Hets minister”
    ”Så låt dem äta surdeg istället”

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gilla

    • Hahaha! Parafrasen på Marie Antoinettes berömda uttalande om bakelser är rätt aktuell. Jag och min sambo har i dagarna roat oss med samma metafor fast i ett annat sammanhang. Och visst finns det anledning att undra över en rad rätt underliga omständigheter, inte minst i dagens inlägg som för övrig är för äckligt. Hur kan det till exempel komma sig att man precis som du påpekar, bara söker sig till vissa faciliteter men inte andra. Här kan ju lite av gatans lag ligga bakom som att ”sitt utanför min närbutik och tigg, och jag kommer ut och knackar knän med baseball-trä”. Inte den metoden jag rekommenderar men den är fullt förståelig när business som ändå hänger på fallrepet som det många gånger gör i Malmö, nu drabbas av ytterligare en dödskyss. Resultatet är känt, ett är en toalettstol i Västerhaninge där nu de som aldrig har uträttat naturbehov på ett sådant sätt, nu ska behöva mötas av en låst toa för att någon annan har kackat i fel bo. Eliten och de som inledde allt däremot, de sover i lugnan ro i sina gated communities i Stockholms innerstad och i fina villakvarter i Bromma t ex. De behöver aldrig befatta sig med detta vidriga, sånt får andra sköta.

      Gilla

  2. Usch.

    Kan man tänka sig ett mer politisk pris? Utvalda mottagare:
    2005 – Mikael Wiehe får det första priset som delas ut.
    2008 – Margareta Ingelstam. ”1969 redigerade Ingelstam boken Adoptera – ett alternativ, om internationell adoption som ett naturligt sätt att bilda familj.”
    2010 – Jason Diakité. Känd för sin skatteplanering.
    2013 – Maj Britt ”Förbjud parabolantenner” Theorin.

    Ett av Tony Blairs mer kritiserade och till en början uppskattade initiativ var ASBO, Anti-Social Behaviour Order. Det var tänkt att hantera mindre förseelser som skadegörelse och störande av den almänna ordningen. Den enda möjliga påföljden var i princip ”gör inte om det där” – endast den som bröt mot detta kunde sedan få ”riktigt” straff.
    Tyvärr visade det sig att de man tänkt sig skydda – folk i fattiga områden utan för medelklassbubblan – var de som oftast blev belagda med ASBO. Utvärdering visade att det inte hade haft särskilt stor effekt. Det var närmast ett lotteri hur man blev behandlad efter som reglerna var vagt utformade och utrymmet för godtycke var stort. ”Aja baja” förlorar oftast mot droger, psykisk ohälsa, och trasiga familjer.

    Regler, lagar, förordningar påverkar bara den del av medelklassen som väljer att följa dem. Det som behövs är kvarterspolis som är ständigt närvarande, och som har befogenhet att köra bort folk eller kalla på förstärkning.

    Gustav sade väl i en annan fråga att han skiter i opinionen. Mycket passande.

    Gilla

    • Ett rätt talande uttalande där av Gustav och som dessutom speglar en inställning som är rätt avslöjande. Vi har det lilla roliga ni städar upp efter oss, för att verkligen chikanera er ser vi till att göra ett litet uttalande om hur lite ni betyder i sammanhanget. Vi är ju eliten.
      Ett mer genompolitiserat pris än Martin Luther King-priset är svårt att hitta. Egentligen tror jag att det enda skälet till varför Hill instiftade det, var att marknadsföra. För också association är ju just marknadsföring. Blir man förknippad med något så positivt som Martin Luther King, är man ju per automatik god. Psyke i dess mest basala form där det utstuderade lyser igenom. Under tiden skiter alla inom partiet och de som tagit emot priset i en toalett i Västerhaninge, det är ju ändå bara nynazister, sd:are och annat drägg som bor där. Nu menar jag att det där föraktet som lyser igenom är just inget annat än förakt. De ”solidariska” är inte fullt så solidariska när allt kommer omkring. För kan det finnas något mer vidrigt än att lämna folk därhän med konsekvenserna av det egna handlandet? Även om det ”bara” rör sig om en till kanten fylld toalettstol avslöjar den en syn man måste klia sig i huvudet åt.

      Gilla

  3. Ja vill man inte ha ännu fler skitiga toaletter så finns det bara ett parti att rösta på. Hade detta parti suttit vid makten och styrt Sverige så hade denna skitiga toalettfråga aldrig varit aktuell. Simple as that! Alla som röstat på något av de partier som försatt landet i denna situation, bör omgående dra på sig saneringsdräkter och dyka ner i skiten!

    Gilla

    • För min del kan de allihop få göra jobbet utan skyddsdräkt. Särskilt Malena Ernman, Jonas Gardell och Henrik Schyffert som tycks göra det dom gjorde för att få vinna än fler priser och få än mer attraktiva jobb, kan med glädje få gå in där och skyffla med bara händerna. Ett värre rövargäng än de där är svåra att hitta. De politiska partierna som var med på Medborgarplatsen i Stockholm kan också de få dra på sig rymddräkterna. När jag tänker efter ska nog också de arbeta utan. Det hela är i vilket fall inte fullt så skitroligt (!) som dessa krafter vill påskina, snarare är det hela en smärtsam påminnelse om hur lätt det är att göra men hur svårt det är att sen ta ansvar.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s