Så hände det sig att det utgick ett påbud i Svearnas land från kejsare Löfven, att folk från norr till söder skulle samlas i stad och på land. Tanken var att här skulle de trilskande och de med sd sympatiserande massorna nu granskas och sen lagföras. Där skulle Peter Wolodarski avslöja alla som kunde tänkas ha röstat på SD och ståthållare Arnstad skulle så forma den ideologiska scenen. Minsta misstanke och brunt kort skulle utdelas. På den högsta toppen skulle självaste landets ledargarnityr samlas för domslut.
Ingående frågor om attityd och åsikt frågades så och snart visste de alla vilka miss- dådarna var. Från Blekingarnas land kom så en man som hade påbud om att söka sig till Sölvesborg för utfrågning. Arnstad, Wolodarski och Löfven var alla där. Men så fick Jimmie som han hette, ett nervsammanbrott och var tvungen att ta in på ett vilohem. Trots hans nöd fanns ingen plats att få, kön var cirka 6 månader lång. För trots skatt över alla breddar, hade Svearnas lyckorike inte råd med sådana excesser som vård.
Så gick en grupp med fiskemän mot kust för fångst då en Johan Hakelius i skrud och gyllene peruk uppenbarade sig. ”Var inte rädda” sade han till de förskräckta fångstmännen, ”inatt skall en ny sjukavdelning öppnas för att kunna bota Jimmie”. De trenne fångst-männen lyssnade andäktigt under stor förskräckelse.
Bilden kunde ha innehållit de fem men gör det inte än på grund av felkopplad hjärnvindling i Alliansen. Något som gör att vi fortfarande har Löfven med anhang som regering, berättelsen ska ses som en önskan om något annat inför det nya året Foto: Bruno Piglhein – Star of Bethlehem Wikipedia Commons
Johan Hakelius beordrade dem så att vända om mot Sölvesborg och väl där vägleddes de av en drive-in skylt till stadens Motell. Pilen av neon pekade så mot rum 211 där de så fann den av nöd slagne Jimmie. De sjönk alla ner på knä och skänkte så den medicin som han så väl behövde men förnekats av landets medicinska inrättningar.
De trenne fångstmännen visade sig snart vara vare sig trenne eller män. En fjärde hade gömt sig i den andres högra ficka och de var faktiskt bara en som var man av de fyra. Det var nämligen Ebba Busch-Thor, Annie Lööf, Anna Kinberg Batra och Jan Björklund som stod framför Jimmie.
Jimmies feberblanka ögon betraktade de fyra med stor misstanke men så talte de fyra med en röst. AKB sade så: ”Lugn bara lugn Jimmie-ponken, vi kommer i frid för att förtälja att ett fredens budskap är utkallat från oss alla. Se här, den medicin du så eftersökt och nu en utsträckt hand. Också vi inser nu att vill vi övervinna en tyrann, måste man stå enad”. Jimmie som knappt trodde sina öron prövade en tub revaxör men insåg snart att han hade hört alldeles rätt.
Så förenades de fem och snart flydde både Löfven, Arnstad och Wolodarski landet för att söka asyl i Damaskus. Där blev de hjärtliga vänner med representanter från både IS och Hamas. Svearna däremot levde gott och så var sagan slut……….eller var den det?
Ha, ha, fortsättning lär nog följa. God Jul.
GillaGilla
Det kan nog tänkas att det blir en fortsättning. Ha en god jul och ett gott nytt år 🙂
GillaGilla
Hej.
God Jul – nidvisor är en god svensk tradition.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
GillaGilla
Och den ska vi upprätthålla eftersom det behövs! Ha en riktigt god jul och ett gott nytt år.
GillaGilla