Bekväma förklaringsmodeller

Feminister brukar alltid använda sig av förklaringsmodeller som ”det är gubbarna och deras makt som gör det”. Det heter också att ”det finns en manskultur”. Allt det där ingår i standardiserade förklaringsmodeller som kommer upp igen och igen och igen. De är med andra ord lätta att känna igen därför att de hela tiden följer samma mönster. Nu har det offentliga livet också fått en feministisk vinkling som förklaring på de personliga tillkorta-kommandena som legat bakom totalhaveriet inom Kommunal.

Man skulle kunna kalla principen som används för ”Skyll på andra så blir det inte ditt fel” och det är precis det Annelie Nordström – Kommunals Ordförande – använder i följande intervju (Kommunalarbetaren; unvis.it) för medlemstidningen Kommunalarbetaren. I den ger hon ”sin syn” på det inträffade och det är en ganska smålustig läsning.

Läsande KvinnaAtt läsa intervjun med Annelie Nordström är smått roande då den är full av förklarings-modeller som får en att undra. Foto: Wikimedia Commons – Hendrick Terbruggghen ”Young Woman Reading from a Sheet of Paper”

För det första understryker hon att Anders Bergström – Kassör som också han har avgått – är en ”varm och medkännande person” så att det framgår att hennes nästa uttalande inte är fientligt. För sen kommer det, ”hon var rädd för Anders Bergström”. Det heter att:

”Det har framkommit att många är rädda för Anders Bergström. Hur känner du?

– Det var jag också i början, det har jag berättat för honom. Anders Bergström var det enda jag var rädd för när jag gick in det här uppdraget. Det försvinner efter ett tag för att han är en varm person bakom den där rollen. Han är kunnig på väldigt många olika sätt. Men det är inte så att man går omkring och tänker att Anders kommer att ta ifrån mig min lägenhet om jag inte är snäll med honom. Men någonstans vilar det i luften eller rummet. Det är klart att andra anställda har det förhållandet till honom.”

Så jädrans bekvämt! Det är männens fel som alltid och här har vi en person som dessutom folk går omkring och är rädda för. Vilken utmärkt förklaringsmodell och syndabock! Allt för att man själv ska hamna i bättre dager genom att man ska ”förstå” och ”lära sig” att det fanns andra faktorer, andra överväganden som spelade in. Patetiskt och kanske effektivt, men också igenkännbart igen. För det är inte svårare att se igenom motivet till uttalandet än det är att se igenom spindelväv.

När man ändå slänger någon under tåget ska man väl göra det ordentligt antar jag. Det är väl därför Annelie Nordström fortsätter på samma inslagna linje med citatet:

Är det tillfällen när du inte sagt nej?

– Metropol Palais är ett väldigt bra exempel på när jag borde ha sagt nej.

Varför gjorde du inte det?

– Jag lät mig övertygas om att vi skulle öppna en restaurang för att vi skulle kunna bedriva den där konferensverksamheten. Folk krävde att vi skulle servera lunch, och hade vi ändå ett kök så kunde man lika gärna driva en restaurang. Det är klart att det var hur många varningsflaggor som helst, men alla tre i förbundsledningen blev övertygade.

Men varför såg du inte varningsflaggorna?

– Jag vek ner dem.

Har du svårt att säga nej?

– Nej, (skratt) det har jag verkligen inte, (skratt). Sätt ihop det med de olika styrkeförhållanden som är i förbundsledningen. Det är inte bara på den här arbetsplatsen som det finns den här typen av konstellationer som gör att det blir under– och överordning.

Så Anders Bergström var överordnad?

– I den här typen av frågor så blev han det, för han hade ett mycket större mandat.”

Nej Annelie, det här är en delvis tillrättalagd bild av verkligheten. Den sida hon inte nämner är att genom att starta affärsrörelse som vilken annan ärkekapitalist, genererar man än mer pengar och därmed blir man än mer mäktig. Facket är idag inte bara ett fack, de är företagsägare, de är egendomsförvaltare och de är investerare. Att bortse från den bilden är som att ignorera att påven är katolik. I en senare del av intervjun kommer ju just det kapitalistiska tänkandet bakom vissa vägval fram när hon säger:

”Men hur kan man då satsa på Metropol Palais?

– All restaurangverksamhet går ju ut på att sälja alkohol och mat till så dyra priser som möjligt.”

Ojdå, där hade vi hyckleriet igen ja. Varför kan människor aldrig säga som det är? ”Vi investerade pengar i en affärsverksamhet som vi trodde skulle ge medlemmarna maximal utdelning och därmed lämna förbundet ekonomiskt starkare” skulle väl ha varit en bra förklaring. Varför samma sida ideologiskt har så svårt att hantera sin situation är också den prekär. I ena stunden kritiserar man företag och kallar dem ”omoraliska”, i nästa sekund investerar man sina egna pengar och är lika ”omoralisk” själva.

GirighetGirigheten drabbar ju bara kapitalister och också företrädesvis män i propagandan. Annelies svar på frågorna ger dock en lite annorlunda bild av Kommunal på det området Foto: By Jesus Solana from Madrid, Spain – Wikimedia Commons

För en kritik som ofta kommer från fackligt håll är ju att inom näringslivet har man drabbats av ”Galna Gubbsjukan” när den ena efter den andra kan sitta i flera styrelser, få inkomster på inkomster och dessutom sno åt sig feta bonusar och fallskärmar. Är man då bättre med moralen inom fackföreningsrörelsen? Att döma av intervjun inte ett dugg! Där framgår det med oönskad tydlighet istället att man inom Kommunal har drabbats av precis samma ”sjukdom”.

Lite bakgrund. Förtroendevalda inom både facket och inom LO har också styrelseposter. Det är dels poster inom de företag man äger som t ex Folksam, men det är ibland också som fackföreningsrepresentant inom både privata och statliga bolag. För detta lyfter de naturligtvis ett arvode. Inom vissa förbund har man därför antagit en princip som bygger på att det arvode man tjänar gör att man får mindre i lön från förbundet. På det sättet tjänar man lika mycket som om man inte satt i en styrelse och medlemmarnas pengar sparas.

I intervjun framkommer det att samma princip inte gäller inom kommunal, här kan man alltså tjäna lönen som man får från förbundet plus de pengar man tjänar som arvode. Annelie påpekar detta faktum i intervjun genom citatet:

”Du och Anders Bergström har ju haft olika styrelseuppdrag på mandat från Kommunal. I LO och IF Metall räknas de arvoden av från lönen. Varför är det inte så i Kommunal?

– Vi har ju diskuterat det fram och tillbaka vid några tillfällen, i de diskussionerna har ju inte jag deltagit så mycket utan det är ju de förhandlingsdelegerade i styrelsen som diskuterat det.

Finns det en policy för hur arvoden ska fördelas?

– Nej, som det varit i Kommunal så har det varit att de arvoden man får för de uppdragen, de får man till sig. Det är det som har varit, det finns ingen annan reglering. Det är säkert en fråga som kommer upp i samband med allt annat. Den har inte explicit lyfts i åtgärdsplanen, men däremot så finns det sådana resonemang i stadgekommittén, inför den nya förbundsledningen.

Tycker du att detta är rimligt?

– Det är enklare om de har en lön som de har på LO och arvodena går in till organisationen. Då finns det ingen möjlighet att det blir ett sug efter att ta många uppdrag för att få högre inkomst. Då har man ju uppdraget för att man tror att det gynnar medlemmarnas bästa. Det är ett bra sätt att rensa bort eventuell girighet.”

Det  här är intressant, andra har antagit en princip för att undvika girighet men Kommunal har inte lyckats genomdriva samma tänkande. Där måste man fråga sig varför man inte har infört denna. Annelie ger ingen vidare ledtråd till varför detta inte har hänt utan ger istället ett rätt luddigt nonsenssvar vilket får en att lite grann undra. Hon har inte ens personligen deltagit i de diskussioner som har förts i frågan, men ändå borde det ha varit hennes ansvar. Här anar man ett märkligt förfarande som borde leda till en hätsk debatt.

Det finns alltså en rad obesvarade frågor men bara en persons svar eller snarare påståenden. En del av dessa är undfallande, andra rent av fega och till sist är det återigen medlemmarna i Kommunal som står med det kortaste strået eftersom de inte får reda på sanningen. Om man hade velat gå till botten med det som nu har inträffat borde man då inte ha ägnat mer tid åt att ge en så ärlig och heltäckande bild som möjligt istället för personliga påhopp, halvkvävda visor och direkta undanflykter?

FåglarEn del av det som framkommer av intervjun borde få vissa att bli än mer avståndstagande till det som har hänt. Det är ingen vacker bild som framkommer mellan raderna Foto: Wikimedia Commons – Andrea Westmoreland ”One Sided Argument”

Fler frågor om de ohälsosamma kopplingarna som finns mellan Socialdemokraterna och fackförbunden med LO i spetsen är också helt obesvarade, de är faktiskt inte ens undersökta. Det är ju i allra högsta grad en del av denna skandal ändå bryr man sig inte om att gå till botten med denna fråga. Annelies svar i intervjun om att ”man har distanserat sig från socialemokraterna” ger jag inte mycket för, de har för mycket att vinna på att inte göra så. En som har skrivit om detta och gjort det suveränt är som vanligt Fnordspotting.

Löjesguiden nominerar idag Annelie Nordström och Kommunals högsta ledning till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För ett förtjänstfullt arbete i hyckleriets och desinformationens tjänst där ni har gjort ett  Herkules-arbete. Halvkvävda förklaringar, påhopp på person som inte får möjlighet att försvara sig och direkta felaktigheter utan riktiga förklaringar där vi får reda på fakta är inte att gå till botten med den kultur som råder inom fackföreningsrörelsen. Det gör er till formidabla kandidater till priset”.

Annonser

2 thoughts on “Bekväma förklaringsmodeller

  1. Ja, det är ju sanslöst att en ordförande låter sig hunsas av sin kassör för att hon är rädd för honom.Nu är jag i och för sig inte säker på att det är sant utan hon vill väl ännu en gång skylla ifrån sig.
    Det var ju också en sällsynt dålig förklaring att de startade restaurangen för att några anställda krävde att de skulle servera mat.När dom tog anställning visste dom väl att de fick fixa mat själva ? Om det var oacceptabelt så var det väl bara att låta bli att ta jobbet.
    Dessutom ligger LO-borgen så centralt det bara kan göra i Stockholm så det finns hur många lunchställen som helst för dom att välja bland.Hade arbetsplatsen legat i en förort med begränsat eller inget lunchutbud så kunde det vara motiverat att starta en personalmatsal men ingen restaurang. Är benägen att hålla med dig Fredrik att de öppnade restaurangen för att de trodde att de kunde tjäna pengar på det.Svagt att hon inte erkänner det.

    Sammantaget visar Nordström upp att hon inte egentligen är beredd att ta något större personligt ansvar för skandalen och det gör henne direkt olämplig att leda arbetet med att
    rensa ut pampfasonerna i Kommunal.

    Gilla

    • Ungefär det jag också gissar på Pelle2! Hon vill ett inte ta ansvar utan skyller hellre på andra. Hon har två en nästan så motsägelsefull version av Restaurang Metropol att man börjar undra. Hon pekar ingen på andra, andra ville att man skulle…andra ville ha matutskänkning. Till sist kommer den bästa biten och det är när hon till sist försäger sig och pekar på att en verksamhet grundar sig på att servera en tallrik mat med lite dricka till för så högt pris som möjligt. Fantastiskt när man samtidigt i fackföreningen är så måna om att peka finger på andras ”omoral” och mena att de hemska kapitalisterna är ena riktiga svin och sen beter man sig precis likadant. I slutet av dagen kallas sånt hyckleri, i facket är det ”business as usual”.

      Inte heller tar hon ansvar för den biten hon borde ha sett till nämligen att sätta upp regler kring ägandet. Med rätt halvkvävda formuleringar pekar hon på att införandet av en uppförandekod och en ägarpolicy inte har inträffat men när frågan ”varför” kommer upp kommer mest nonsenssvar. Allt det här är typiskt för facket om du frågar mig, man anammar samma principer som alla andra men de egna tillkortakommandena är ”förklarbara” medan andras är ”beklagliga”. Man pekar på brister och fel hos andra men ser inte de egna ens när de är uppenbara. ”Hyckleri” är som sagt ett ord som onekligen går att använda hur många gånger som helst i dessa sammanhang.

      Det värsta är nog att affären Kommunal bara är toppen på ett isberg. Om man, något jag inte tror kommer hända i första taget på grund av våra journalister, skulle gräva lite djupare i de andras förehavanden skulle man bli minst lika vettskrämd som över det här. Det kommer dock som sagt aldrig att inträffa så länge vi har en partitrogen journalistkår som inte längre ägnar sig åt att granska makten om denna är av en viss färg. Andra kan man gärna avsätta för svarta pengar och TV-licenser, men rör aldrig en sosse eller en miljöpartist om det inte är absolut nödvändigt. Det är den enkla regeln för denna ”yrkesgrupp”.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s