I vår tid får man inte säga vissa saker så ”rasifierade kukbärare” är en omskrivnig för titeln ”Tio små negerpojkar” av Agatha Christie. Konstigt nog får titeln användas trots sin uppenbara ”rasism”, men inte helt. I nytryck heter den plötsligt ”Och så var de bara en”. Originalets titel på engelska är så afrofobiskt, en helt felaktig term men det är ju så det brukar heta, att jag inte ens vågar skriva den. Dom som marscherar kan ta illa upp.
I boken dör karaktär efter karaktär under mystiska omständigheter till dess bara ett fåtal förskräckta finns kvar. Nu har bokens handling fått en verklig uppföljare i Mp. Säkert har Christies roman redan nu tagits bort från bokhyllorna (SVT; Archive-länk) av de rättrogna, ändamålen helgar ju alltid medlen och man är ju inte främmande för lite censur i den godhjärtade rörelsen. Att det beteendet påminner om och har paralleller till tidigare historiska händelser avskräcker inte. Är man godhjärtad har man ju den moraliska rätten.
Det gick illa för de tio små rasifierade kukbärarna i berättelsen, men det håller på att gå lika illa för Miljöpartiet. Skillnaden är att nu är den ingen berättelse utan rena rama sanningen. För ibland överträffar verkligheten faktiskt dikten. Foto: Wikimedia Commons
Miljöpartiet är annars rörelsen som inte verkar må så bra internt. De två kloakrören Åsa Romson och Gustav Fridolin har sett till den saken tillsammans med ett antal andra medlemmar. För inte bara har de misslyckats i snart sagt varje fråga, de har inte heller lyckats så vidare bra som ministrar i regeringen. Först var det Fridolins löfte om att fixa skolan (Aftonbladet; Archive-länk) på hundra dagar, de har nu blivit över fyrahundra utan att lösningen har synts till.
Sen misslyckades man i brunkolsfrågan (Aftonbladet; Archive-länk), i Brommafrågan (DN; Archive-länk) och i migrationsfrågan (DN; Archive-länk). I Brommafrågan fick man till och med kritik bl a från medlemmar i partiet från Gotland (HelaGotland; Archive-länk). Den interna kritiken var dock värst i migrationsfrågan. Somliga (Expressen; Archive-länk) ville till och med att partiet skulle lämna regeringen på grund av överenskommelsen. Kritiken mot deras naiva syn i migrationsfrågan kom också från andra (Dagens Opinion)
Mp är med andra ord ett sargat parti men det är också ett parti som håller på att falla sönder inifrån. Ett sånt tecken brukar vara när medlemmar lämnar det sjunkande skeppet. Först var det Christian Valtersson (DI) som lämnade sin tjänst i regeringskansliet i protest mot migrationsuppgörelsen. Flera andra medlemmar har lämnat partiet av samma skäl. Nu har också den färgstarka kommunalpolitikern Josefin Utas (Expressen; Archive-länk) beslutat sig för att helt lämna partiet men av helt andra skäl än Valtersson.
Det talas inte bara om svek utan också om en förvrängd verklighetsuppfattning och åsiktsmonopol där samtalet har dött därför att man inte tillåter avvikande åsikter internt. Josefin Utas menar i sin artikel att i Mp har jämställdhetssträvan blivit feminism och identitetspolitik har blivit en politik där individer anses vara representanter för olika grupper. Dessutom har Ett allmänt grönt fokus blivit till storstadsfokus. Ooops, skeppet kantrade visst lite till nu.
Skeppet har kantrat och ett parti är på väg mot botten. Inget jag sörjer, snarare tvärtom. Ju fortare Mp försvinner ur svensk politik desto bättre. Det sorgliga är bara att de fortfarande sitter i regeringen Foto: Wikimedia Commons
Inte undra på det kanske, i sin iver att söka en ny väljarbas har man ju alienerat den gamla men också sett till att bedriva en politik många grupper känner sig ordentligt främmande inför. Att utgå från vad folk tycker på Södermalm är inte bara inskränkt, det blir i längden mycket kontraproduktivt. För Södermalm är inte hela landet, det är just bara Södermalm. Partiet har egentligen släppt allt som har legitimerat deras existens om en sån någonsin fanns, och ersatt den med något som utgår från fel premisser.
Men vänta, det blir ännu bättre. En av partiets verkliga kap var Bertil Torekull – före detta chefredaktör för SVD. Han har fungerat som medierådgivare och varit den som har lärt Fridolin alla medietricks. Hans kontakter i mediebranschen har säkert också kommit till nytta. Men han har också varit något annat, en svuren kritiker av dels Åsa Romson och dels partiets utveckling/avveckling.
I följande artikel (Expressen; Archive-länk) från slutet av förra året menade han till och med att ett bondeoffer av Romson var nödvändigt. Flyktingfrågan stod i centrum och den sved. Allt hade gjorts fel och besvikelsen gick inte att ta miste på. Torekull var annars en av dem som ville sätta stopp för migrationen vilket han ventilerade än tidigare i en debattartikel (Expressen; Archive-länk).
Det var då som Utas tes där det demokratiska samtalet istället blivit ”en kamp om att ge plats åt ”rätt” åsikt och försök trycka undan den som anses fel” visade sig för en av de första gångerna. Reaktionen på Torekulls artikel och kritiken som följde blev nämligen högljudd. Vissa medlemmar och aktiva frågade sig tom om han inte borde ha uteslutits. Så mycket för det demokratiska samtalet i det partiet alltså. Istället avslöjades på ett brutalt sätt synsättet ”du-får-säga-vad-du-vill-så-länge-du-håller-med-mig”.
Samtal och debatt har pågått så länge människan har kunnat forma ord till meningar. Med tiden har vi utvecklat konstarter som retorik men nu tycks denna ersättas med ett simpelt ”håller du inte med mig kan du hålla käften”-perspektiv. En konst som miljöpartiet tycks ha anammat fullt ut Foto: By Anonymous – http://www.e-codices.unifr.ch/de/csg/0602/298/small, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=14861493
Partiets migrationspolitiske taleskvinna – Maria Ferm (Expressen; Archive-länk) – menade till och med att Torekull borde lära sig av Raoul Wallenberg. De två händelserna går naturligtvis inte att jämföra men vad gjorde väl det. Vill man skapa en poäng trollar man med knäna som det troligen heter inom miljöpartiet. Att rätta till historien för att passa de egna syftena ingår ju ett partis arsenal. Det är dock djupt oärligt att som hon göra jämförelsen som har lite eller inget med varandra att göra.
Hennes uttalande kan möjligen ses som ett utslag av den historierevisionism som alltför länge har präglat Miljöpartiet. Det kan också ses som ett utslag på hur slarvigt förhållandet mellan ledande personer i partiet och historiska fakta är och det är också det djupt störande. Den historiskt ensidiga synsättet som partiet har lagt sig till med har ju till och med lett till att Sverige har erkänt ett land (DN;Arhive-länk) som aldrig har funnits och som dessutom har skänkt Gazremsans Hamas legitimitet.
Samma Maria Ferm har ju fått lite av en revansch som ändå är en pyrrhusseger. Hon har ju fått regeringens uppdrag att ta fram en plan över lagliga flyktvägar (Dagen; Archive-länk) genom Europa för migranter som söker sig hit. Mottagandet ska alltså återupptas är det tänkt. Arbetet ska ta två år och under den tiden hinner säkert mycket ändras, det är ju det som är utvecklingens aber. Ett sånt hinder är att NATO nu planerar att sätta in krigsfartyg för att patrullera och stoppa båtflyktingar (DN; Archive-länk) på Egeiska Havet.
Tiden rinner alltså ut för Miljöpartiet. Fel frågor, fel utgångspunkter, fel antaganden, fel sätt att hantera debatten och frågorna och fel sätt att hantera den interna kritiken. Ett parti som inte tillåter en debatt och en ändring av den politiska riktningen i de egna frågorna är inte ett demokratiskt parti. Det är kanske inte ens ett parti utan rent av en organisation som bygger på åsiktsförtryck och anti-demokratiska ideal.
Kritik är ett symptom på att något är fel och bör därför diskuteras – det görs inte. Debatt är sunt, istället undertrycks den. Åsikter i frågor tycks huggna i sten och får inte ifrågasättas. Kritik mot ledarskap och sätt att hantera tolkas som illojalitet och snart har man en slakt- stämpel i pannan. Är det konstigt att detta parti har blivit som en fristående parodisk uppföljare betitlad ”Tio små rasifierade kukbärare”?
Obrottslig lojalitet och underkastelse inför överhögheten är bara tecken på att man har lite eller inga argument kvar utom de som bygger på fruktan och lydnad. I alla tider har samma metoder använts för är man inte med är man ju genast emot. Miljöpartiet skiljer sig inte nämnvärt i det hänseendet Foto: By Maître de la Mazarine – Ricoldo de Montecroce, Liber peregrinationis. Bibliothèque nationale de France, Département des Manuscrits, Division occidentale, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=4993489
Löjesguiden nominerar idag Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har ersatt ett dåligt synsätt med ett mycket mer osunt, ni har alienerat centrala väljargrupper från att ens känna den minsta sympati med er och era åsikter. Ni har också förlorat strid efter strid. Ett sånt parti visar naturligtvis upp det som är sönderfallets främsta och sämsta kännemärke – den politiska kannibalismen. Det är alla de här egenskaperna som tillsammans gör er till utmärkta kandidater till priset.”
Löjesguiden 
Det är väl möjligen den enda fördelen med att MP har varit en del av regeringen. Det har gjort att det väldigt tydligt framgår vilka utopiska åsikter dom har och att de inte har några regeringsdugliga företrädare.Alla deras ministrar ha väl gjort bort sig i större eller mindre grad.
GillaGilla
Du kan ha rätt där i att deras sanna färger blev kända när de fick ta del av regeringsmakten. Gullandet med det här partiet kan därmed ha kommit till ett slut när folk nu upptäckt vilka de egentligen är. En stor fördel i så fall för äntligen har folk fått upp ögonen. Löfven gör sitt bästa för att hjälpa dem på traven med uttalanden som ”ansvarstagande” ”regeringsdugliga” och ”stora uppoffringar”. Han är nog en av de sista svenskarna som använder såna termer om ett parti som håller på att kollapsa både moraliskt och fysiskt. Kan ju i och för sig bero på att de förtjänar det men också att de nu har sett till att måla in sig ordentligt i det där klassiska hörnet. De har förbundit sig för en del saker som att lägga ner stenkolsbrytningen i Tyskland – det misslyckades, lägga ner Bromma – där fick de tji, lägga ner kärnkraften – det är de på väg att lyckas med men har inte lyckats kapitalisera på frågan eftersom energibristen har överskuggat deras ”seger”. Också i migrationsfrågan har de misslyckats och gjort ett så ordentligt magplask att de nu har börjat förlora både sympatisörer och väljare. Få eller inga har stått för ett så genomgripande misslyckande som Mp.
GillaGilla
I Bonniers nyutgåva har namnet bytts ut till ”Och så var de bara en” kongruent med den titel som brukats på den amerikanska marknaden.
GillaGilla
Har inte läst boken på länge så jag visste inte att man bytt ut titeln men det förvånar väl ingen. Typiskt Sverige för övrigt, ingenting är heligt och snart är väl också fler bibliotek än det i Tumba på tur för lite hederlig pk-utrensning. Den fadda smaken i munnen av ett land som upprepar samma historiska tilltag som under en helt annan tidsera ligger som en fadd smak i munnen i varje fall hos mig.
GillaGilla
De har också ändrat inne i boken. Negerpojkarna har blivit tensoldater.
GillaGilla
Jo, inget förvånar mig längre så det var nog rätt väntat. Bara i Sverige är vi så måna om att stå på god fot med allt och alla att vi till och med förfalskar historien genom ingrepp för att ändra den.
GillaGilla
Risken är att MP vill behålla bucklan och ger den inte utan strid för MP tror att det var en belöning för deras hårda arbete att …tja, vad det nu inte var.
GillaGilla
Jag tror de går på teknisk knock-out i tredje ronden eller nåt sånt.
GillaGilla
MP har av någon anledning utvecklat en politik som är rent fientlig mot Sveriges alla bönder. Men man presenterar inte någon plan över hur man hade tänkt klara livsmedelsförsörjningen vid konflikt om vi inte är själv producerande. Nä min son var i 5 års åldern retades han med en släkting som drev ett jordbruk, genom att säga ”Vi behöver inga bönder, vi går till Konsum och köper mat”. Jag har en känsla av att MP är lika naiva som 5 åringen, vad ska vi med bönder till, vi går till närmaste saluhall och köper maten.
En annan sak som retat mig i väldigt många år är att MP kom in i riksdagen första gången på en lögn. Man påstod att säldöden berodde på miljöpåverkan av olika slag. Senare visade det sig att det var en virusinfektion som påverkade sälarna. Men man fortsätter att leverera lögner som skrämmer den lilla människa som inte orkar söka efter information som säger emot MP.
GillaGilla
Det är ganska talande att Mp i fråga efter fråga har ridit just på rädslan. Klimatapokalypsen har gjort att de har kunnat rida högt på ett engagemang mot klimat-ocaust. Kärnkraften har alltid jämförts med både Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima trots att den är fullständigt befängd. I fråga efter fråga har man lyckats kapsla in själva rädslan där folks osäkerhet har blivit en god källa att kapitalisera på vad gäller valutslag. Det är en metod de har använt framgångsrikt och som hittills har skett i synk med hur nya frågor har dykt upp. Nu har de mer eller mindre skitit den synkningen eftersom de har förlorat fråga efter fråga och dessutom satsat på fel sakfrågor.
Det blir inte bättre av att som du så klokt påpekar att de för en för en del grupper direkt fientlig politik. Exkludering av grupper för att de lever, tycker, och lär efter ett visst mönster och på ett visst sätt är ju inte ett direkt framgångsrikt koncept när man tänker efter. Men det är det som har blivit basen i deras politik. Precis som du säger är ju bönder en grupp som på punkt efter punkt har blivit svurna fiender till partiet. Bränsleskatten är bara en men uppenbar fråga där deras marginaler och utrymme att bedriva ett företagsekonomiskt sunt företag som ett jordbruk trots allt är. De har alltså alienerat flera grupper, äldre män är en annan. För med feminismen i dess mest vulgära form känner också de en främmande känsla inför partiet.
De har alltså skaffat sig några svurna fiender till både deras politik och deras sätt att hantera sakfrågorna. Allt de har kvar nu är ett sönderfall och ett parti som står utan svar på tidens mest gnagande frågor. Istället serveras vi politiska floskler och dumheter parade med varandra. Konkret betyder det fel politik vilket hela regeringen snart kommer att få betala för. För också Löfven har ju svalt deras otroliga politik som är så långt från verkligheten. Inte ens när de inte längre levererar gör han sig omaket att kritisera det som inte längre går att försvara. Märkligt med försiktiga mått mätt.
GillaGilla
Ten little piggies went to market… börjar en barnramsa med. En brutalare version är från Payback med Mel Gibson.
GillaGilla
Undrar om Mel skulle ställt upp om titeln hade varit ”tio små rasifierade kukbärare”? 🙂
GillaGilla