Och skrattet fastnade halvvägs

Dagens ämne går att skratta rätt gott åt. Det går till och med att skratta hånfullt åt det, så där som när man pekar finger och elakt skrattar åt ett allmänt elände. Faktum är dock att skrattet fastnar halvvägs upp och det hela blir istället tragikomiskt på ett sätt som sällan har skådats förut. För inte ens i Sverige borde det som nu har inträffat vara möjligt. Vad jag tänker på? Alfons Åberg-gate förstås!

Den huvudmisstänkte ses här umgås med en robotliknande figur på Arlanda Flygplats utanför Stockholm. Troligen kommer väl rotorbladen på roboten komma väl till pass vid en flyktsituation, man kan aldrig lita på nidingar som Alfons Foto: Wikimedia Commons

Det började med en film på en förskola i Malmö. En av favoriterna heter Alfons Åberg och därför visades filmen ”Alfons – Kalas” som innehåller scener från ”Alfons och odjuret”. Den innehåller en del ”läskiga detaljer” som odjur under sängen. Det läskiga odjuret visar sig eftersom Alfons har varit lite dum och slagit en skolkompis och nu visar sig odjuret som en symbol för hans dåliga samvete.

Visningen borde uppenbarligen aldrig ha skett för strax efter gjorde en av föräldrarna en anmälan (GT; Archie-länk) till skolinspektionen och snart hade Malmös skolförvaltning stoppat all visning av filmen. Anledningen till anmälan var att ett av barnen som följd hade fått ”ohyggliga mardrömmar”. Barnet vågade inte sova i sin egna säng och en vecka efter visningen hade det fortfarande inte återhämtat sig. De upprörda föräldrarna hade därmed fått nog och upprättat en anmälan.

Ja, skratta ni, det är ni inte ensamma om! Jag har själv skakat i rena konvulsioner över ”nyheten” och känt ett löjets skimmer vila över historien. Till sist fastnade dock skrattet och jag kom att tänka på helt andra saker än själva händelsen. Drömmar är både ologiska och irrationella, ibland rent av surrealistiska. Vad som är verklighet och fantasi är svårt att skilja åt så barnets mardrömmar kan inte bara per automatik kopplas till filmen. Det är som att säga ”det är en bil” när det finns både Toyota, Volvo, Mercedes och alla andra att välja på.

Men det är nu som skrattet lite grann fastnar. Inte för att föräldrarna curlar sin unge eller överbeskyddar den så till den milda grad att den inte kommer att klara livet längre fram. Det är något de får lov att göra om de vill även om det är synd om barnet. Nej, jag tänker på det offentliga och politiken som vanligt. Skolinspektionen har nog viktigare frågor att behandla än sängvätande ungar. Fortsatt kris för skolan (skolvärlden) borde väl t ex vara prioriterat även om det inte är det för landets skolminister Gustav Fridolin (Mp).

Visst kan man lockas att skratta åt hela händelsen, jag har själv gjort det. Men trots det är skrattet inte den enda reaktionen som fallet frambringar. Att uppta värdefull tid åt struntsaker på medborgarnas bekostnad är inte särskilt roligt Foto: By Hans von Aachen – http://www.hans-von-aachen.com : Home : Info : Pic, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=12430815

En skolminister som ansvarig för skolan som är mer intresserad av politisk styrning än att rätta till problemen är de facto inte en skolminister utan en propagandaminister (Dagens Samhälle; Archive-länk). Skolinspektionen är ett slags lackmuspapper på den senaste politiska styrningen och gör det en myndighet ska göra mot medborgaren och det som politikerna menar att de ska prioritera. Resultatet ser vi här, curling är viktigare än de faktiska problemen.

Malmö kommuns agerande är också rätt intressant. Att som dom reagera med moralpanik och som i det aktuella fallet slå till mot en värnlös figur som Alfons Åberg är i det närmaste patetiskt. Är det den här typen av agerande en redan hårt prövad befolkning betalar sin kommunalskatt för? En stad med nästan dubbelt så hög arbetslöshet (Ekonomifakta) som övriga landet har nog andra bekymmer som bör adresseras än att låta byråkraterna straffa en sagofigur. Borde inte resurserna läggas på det istället för att mobba stackars Alfons?

Det värsta i hela historien är dock i mitt tycke följande. Vi talar dagligen om hur stora bristerna i dagens samhälle är. Det saknas 10 000 poliser (Dagens Juridik; Archive-länk), vi riskerar att få personalbrist (SCB) inom vården och så vidare. Samtidigt finns inte personerna med rätt utbildning för att möta de nya utmaningarna. Det borde alltså utbildas som aldrig förr, en åtgärd som kostar mycket och kräver stora insatser.

Istället för att vidta alla de åtgärder som behövs ser vi avarter som att utreda om en sagopojke kan vara en hälsorisk för förskolebarn eller inte och resurser som är liktydigt med pengar förslösas istället. Där vi borde ha kraftfulla insatser försvagas alltså den ambitionen av kostnader för icke-frågor som denna. Borde inte såna här händelser bli en väckarklocka för att göra saker bättre istället för att slösa tid och pengar på ren rappakalja?

Definition på Rappakalja: När stupiditeten tillåts upphöjas till kommunala utredningar och beslut vilket kostar pengar som kunde lagts på bättre saker. Skyldig: Malmös politiska ledning Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag den rödgröna röran i Malmö kommun till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni visar med övertydlighet vad som är galet inom svensk vänster av idag. Icke-frågor upphöjs till nationellt intresse, men de riktigt brännande står åter utan svaren. Det gör er till urstarka kandidater till priset.”