Kaplan och kartan

Vår regering är verkligen inte den skarpaste kniven i lådan. Så sent som igår kunde jag skriva om statsministerns oerhörda våldtäkt på demokratins grundprinciper i sitt uttalande om Peter Hultqvists lägenhetsaffärer. Ett rätt svårslaget rekord till och med för honom. Mehmet Kaplan (Mp) är en av Löfvens ministrar med (o)ansvaret för bostadsbyggande och IT-frågor.

Också Kaplan har varit en kontroversiell figur. Vem kan glömma hans uttalande om jihad-resor (SVD; Archive) t ex? Också som minister är Kaplan starkt ifrågasatt (GP; Archive). Han har t ex haft storslagna planer men hittills har vi mest sett bostadsbyggande som föregående ministrar har anslagit pengar till och uppdrag om. Nu presenterar ministern nästa steg i den processen, en tredimensionell karta (SVD; Archive) som ska hjälpa kommunerna att fatta beslut om byggande.

Det kan ju se modernt och innovativt ut att komma fram med en karta och allt, särskilt en tredimensionell sådan. Det finns trots den uppenbara bilden av handlingskraft några saker som är än viktigare för att hitta förklaringen varför Sverige hela tiden misslyckas med bostadsbyggande. Det är några saker som sticker ut och ingen av dessa botas av en karta men är som sagt hinder i processen att skapa boende.

KartaEn karta ska hjälpa Kaplan och andra att hitta marken som är så hett eftertraktad. Att det är lagarna, förordningarna och systemet som sätter käppar i hjulet kommer som vanligt ingen på. Därmed lär ministern som så många andra innan honom misslyckas och de som betalar för det hela är de bostadslösa och samhället Foto: Wikimedia Commons

Det första hindret är dagens lagstiftning som ger möjlighet till överklagan. Exemplen på hur enskilda kan sätta käppar i hjulen kommer från hela landet, man skulle kunna göra listan lång. Jag har valt några exempel där det nyligen har tagits beslut om byggande men där överklaganden är det som har satt hinder i vägen. Vi börjar med Skövde (Skövdebostäder), från Jönköping hämtar jag exemplet Dalvik (JP; Archive), i Nynäshamn hittar vi exemplet Skolgatan (NP; Archive) och till sist Söderköping (Hem & Hyra).

Kaplans motdrag blir att minska handläggningstiderna (SVD; Archive) hos länsstyrelserna som handlägger och utreder överklaganden. Han lägger däremot inga förslag hur man ska komma åt det överdrivna överklagandet eller de förseningar dessa orsakar för att inte tala om kostnader det drar med sig. Missförstå mig rätt, visst måste möjligheten att överklaga bygglov finnas. Idag är det dock lite för lätt och snart sagt varje tillståndsgivning överklagas vilket allvarligt fördröjer projekt. Här borde man göra mer.

NIMBY – Not in my back yard – är ett väletablerat grepp och det är alltid en resursstark kader av människor som vet sin rätt genom utbildning som gör processen kort. Tiden de kan skjuta upp ett projekt med varierar. Allt från ett till tre år nämns och det är inte bara dyrbar tid utan en faktor som gör att projekt står och tickar pengar. Ingen kan väl inbilla i varje fall mig att detta var det resultat man en gång önskade när lagarna skapades. Dags med andra ord att se över dessa.

Det finns ytterligare ett stort hinder som förslagen inte kommer åt eller ens talar om. Här hittar du länken till SVT Rapport Söndag. Ca 4 minuter in i programmet hittar du ett reportage som är väldigt intressant. Det talar om bristen på byggbar mark. Trots att Sverige har en yta större än de flesta länderna i regionen, har vi brist på mark. Hindret heter regelverk kring riksintressen. Snart sagt allt är snart belagt med stämpeln ”riksintressen” vilket också blir ett problem för all etablering av nytt boende.

JägareNär hela upplägget är fel bör man ju kanske ändra på något. Kaplans recept är att ta till saker som ser ut som om han gör något för sin statsrådslön samt att inte vidta några åtgärder alls. Foto: Wikipedia Commons

Riksintresse definieras som mark- eller vattenområde som enligt miljöbalken måste skyddas mot permanent skada. Det är alltså miljöbalkens tredje och fjärde kapitel som styr och det är Boverket som har det övergripande ansvaret för sammanställningen av vad som är riksintressen. Ett antal förvaltningsmyndigheter t ex domstolar eller kommunala nämnder föreslår eller fäller dom att områden ska betraktas som riksintressen åt Boverket som sedan samlar ihop resultatet. Wikipedia kan berätta mer.

Problemet med dagens system är att till sist blir i stort sett allting ”riksintressen”. Grupper i samhället, naturintressen och andra grupper kan utöva stark påtryckning men få eller inga regler ger byggandet de muskler verksamheten behöver för att kunna få balans mot dessa intressen. Ibland är dessa krafter lobbyister eller grupper med intressen som måste skydda. De kan sätta press på systemet och många gånger få igenom sina krav. Här har byggandet lite eller inget att sätta emot i form av lagstiftning så man står sig slätt.

Återigen måste man läsa med urskiljning. Visst måste man ha hinder som ”riksintressen” och den modell som idag är i bruk men balansen mellan olika intressen är starkt på bevarande-sidan. Vill man göra något åt dagens situation måste man alltså titta på regelverket och komma med både ändringar och förtydliganden. Det bör dock göras med försiktighet så att det inte kantrar åt andra hållet istället, balansen är alltså viktig.

Gör man inte det lär vi sitta fast i samma situation som nu dvs inget kommer att byggas. Här har Kaplan inte ens andats något förslag som skulle kunna rätta till bristerna med dagens system. Kaplan missar därmed i många stycken målet. Han adresserar inte rätt frågor och kommer med lösningar som kan tillfredsställa fler än bara de som vill bevara eller hindra, han förlitar sig på lösningar som inte riktigt kommer åt problemen och i övrigt finns i stort ingenting som gör att processen underlättas.

SandslottKaplan gör det som kostar minst röster dvs gör inget alls. Regeringen är redan tillräckligt kritiserad för att vilja undvika än mer kontroversiella förslag som marknadshyror. Sandslott är det enda han och andra bostadsministrar åstadkommer och så lär det fortsätta. Foto: By Something12356789 at the English language Wikipedia, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=21925736

Ytterligare ett problem är kommunernas planmonopol (SVD; Archive) som i stort sett används som ett kommunalt veto. Eftersom det är dyrt att bygga leder detta ibland till bisarra resultat. I Stockholmsregionen har det t ex lett till att kommuner numer har avsatt mer mark att bli naturreservat än de har avsatt mark för byggande. Anledningen till beteendet är att man genom att spela Svarte Petter mellan olika kommuner och själva sätta upp hinder, kan man skjuta över kostnaden på någon annan.

Mot detta har Mehmet Kaplan knappt mer att säga än ”Öh, Hrm, Jaså” och några andra väl valda fraser. Inga förslag hur man ska förbättra detta dåliga resultat eller de lagar som möjliggör haveriet. Genom att luckra upp planmonopolet och sätta upp hinder för hur det inte får användas hade han kunnat göra något åt det, nu väljer han istället att som vanligt sova på jobbet.

Till sist kommer hans egna myndighet Boverket med svidande kritik. Det var i rapports (SVT Play) 18-sändning som följande dråpslag kom mot Kaplans politik, scrolla till 4,20 i reportaget. För det första går inte dagens brist på bostäder att bygga bort. Det beror på regelverket som alltså sätter upp hinder. Regelverket har istället för en hjälp som skulle reglerat blivit ett hinder där folk till sist mer eller mindre står på gatan.

För att råda bot på detta kommer nästa dråpslag från Boverket eftersom frågan är känslig i Sverige. Inför marknadshyror säger man, om priserna ökar kommer rörligheten att öka eftersom folk vill söka sig till mindre boyta för att få ner den egna hyran. Det skulle alltså sätta igång flyttsnurran men det sker till ett pris som kraftigt höjda hyror. Med andra ord är jag själv kluven.

FlyttlassTanken med marknadsanpassade hyror är bl a att göra det så dyrt för centralt läge, stor boyta osv att flyttlassen börjar rulla. Kontroversiellt men säkert hjälper det något, frågan är bara om människor kan svälja den beska medicinen systemet innebär. Foto: Wikimedia Commons

Också politiker och partier är kluvna. Det är inte populärt att föreslå något som i storstads-regionerna skulle kunna höja hyrorna med 15-20 procent över en natt. Det är inte heller en valvinnare att föreslå detta, det är snarare politiskt självmål att göra det. Det är med andra ord ett förslag som kanske fungerar, vad vet jag, men som kommer att leda till kraftigt höjda hyror och därför massivt missnöje bland folk. Låst läge alltså och ingen vågar nog ta i förslaget.

Inte minst regeringen lär ha rätt svårt att svälja en så besk medicin. Inte nog med att det vore ideologiskt självmord för en redan impopulär regering, man skulle ju med förslaget skrämma bort de få sympatisörerna man har kvar. Det skulle också strida mot den grundtanke som finns i deras politik. Både Miljöpartiet och Socialdemokraterna säger ju sig värna de svagaste, att de inte gör det är en annan sak.

Det vore alltså omöjligt för dem att föreslå något sådant och därmed är blockeringen total. Mehmet må tala om byggande men han har inte lagt ett enda förslag hittills som kan leda till att det faktiskt sätter fart. Istället låtsas han som om ingen ko finns på isen och tror att allt ska lösa sig eller åtminstone att folk ska vara korkade nog att inte fatta att han aldrig kommer att kunna lösa problemen med det nuvarande synsättet eller den nuvarande politiken.

Walk Over regeringen med andra ord och fagra ord blir just bara ord där planer och projekt lär omöjliggöras då ingen vill eller kan ändra lagar. En bättre balans och en mer modern syn hade kunnat ge möjlighet åt alla istället för få och det är där Kaplan missar grovt. Gör man det hjälper inga kartor i världen, har man tappat kompassriktningen så har man. Kaplan är helt enkelt bortkollrad i pannkakan och snart lär inte de bästa av förslag längre räcka för att länspumpa det sjunkande fartyget som landets bostadsbyggande utgör.

TorpedSystemet har mer eller mindre torpederat sig självt och ingen kommer ur den rävsaxen det innebär. Snart finns få eller inga lösningar ändå måste något hända. Foto: By Squibb – Own work, CC BY 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=685109

Löjesguiden nominerar idag Mehmet Kaplan (Mp) till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För din utmärkta och distinkta oförmåga att förstå mekanismen i problematiken nomineras du nu till priset. De ger på handen en bostadsminister som vare sig vill eller kan förstå hur han ska komma åt problemen. Bästa sättet att göra politiskt magplask är ju att intet göra något åt problemet ens när man har facit i hand. Det gör dig till en utmärkt pristagare.”

Annonser

12 thoughts on “Kaplan och kartan

  1. Under tiden i Halmstad nekas ett äldre brödrapar på Fyllinge att få bygga bostäder på sin mark. Där man tidigare odlat morötter. Kan det ha att göra med att det är just i lilla Fyllinge det skall byggas en jätte moske med plats för ca 1000 muhammedaner?

    Gilla

    • Mina farföräldrars gamla hemtrakter! Det låter illa, men tyvärr samtidigt inte så förvånande. Reglerna ger ju nämligen kommunerna planeringsmonopol och det används extremt nyckfullt när några storpotäter kan sitt i kommunala stior och känna maktens berusande effekter. Nu har de alltså fått vittring på en ny väljargrupp som man vill stå på god fot med och då kan man ju använda det så lägliga planmonopolet till att ge vissa tillstånd till vad som helst som borde fått nobben men däremot nobbar man mer än gärna ”vitt gubbslem” som troligen bara ses som besvärligt. Äga sin egen mark men tro man ska kunna få byggnadstillstånd? Den där läskiga nyheten är nästan värt ett blogginlägg så tack för tipset till något jag hade missat på lokalfronten.

      Gilla

  2. Om riksintressen. I Norrbotten hände det så att rennäringen fick hos länsstyrelsen en karta där det kunde rita in sina intressen (förenklat) och i stort sett utan ifrågasättanden blev det ”lag”. Naturligtvis var det ivrigt påhejat av tjänstemän på länsstyrelsen som kom söderifrån, så exotiskt -och inte kan väl en så genuin näring passa på att ta för sig….eh! Så nu kan rennäringen styra och ställa kring t ex Kiruna och Gällivare, och det finns som sagt utrymme för alla. Privata kan ju alltid muta samebyns ordf, vilket inte är helt ovanligt men för kommunen är ju sådant svårare.

    Gilla

    • Ja du ser! I det ena inslaget, det från rapport, talas det om svårigheten att skaffa fram mark just i Kiruna. Där tassas det lite mer och uttrycks inte så rättframt men det är väl klart att om man får chansen att ”pinka in lite revir” genom att göra riksintressen av i stort sett allt så passar man väl på om det sen kommer att inbringa extra stora inkomster åt herr ordförande i samebyn. Nu säger jag inte att samiska intressen är sekundära, det är de inte, men de är inte de enda intressena, något jag hoppades framgick av inlägget. Vi behöver helt enkelt en delvis ny plan och bygglag och en miljöbalk som är up to date där ALLA intressen får lika värde, inte som nu att vissa värden får företräde. Det leder ju bara till markbrist och en evig jakt på byggbar mark där till och med mutor, vilket jag var omedveten om, ingår i spelet. Snaskigt och kontraproduktivt på en och samma gång men visar att jag har delvis rätt (?) i mina antaganden att det är just lagstiftningen bla som sätter käppar i hjulen i processen byggande. Kanske är det också så att planmonopolet för kommunerna och de eviga överklaganden som pågår som också de bidrar.

      Men som jag också skrev, det är lättare att skapa de här reglerna än det är att ändra dessa. Vilken fjollträsksbo med ”rör inte min närmiljö” för sinnet röstar på det parti som vill slopa deras rätt att överklaga i instans efter instans? Vilken minoritetsgrupp tycker det är okej att mista sin privilegierade ställning i samhället och därmed möjligheten att påverka vad som är ett ”riksintresse”? Skulle en kommun kunna ge upp sin makt att planera bygglov och markplanering? Svaren på frågorna blir nog tyvärr nej och det finns all anledning att tro att politikerna sitter i rävsaxen även om det inte sägs rent ut. Kvar finns möjligen taktiken att gå till val på några icke-frågor som verkar lockande och sen genomföra det man egentligen ville, problemet med den taktiken är att den uppfattas som rätt oärlig. Den kritiken väcker ingen protest hos mig, den är rätt oärlig så kvar finns alltså ett system som håller alla som gisslan. Återstår att se när någon har modet att ändra det som jag anser vara nödvändigt att ändra för att få bättre balans i systemet.

      Gilla

    • Jo det är bra att lagen skyddar vissa intressen, det har jag aldrig förnekat och därför också skrivit exempelvis:

      ”Återigen måste man läsa med urskiljning. Visst måste man ha hinder som ”riksintressen” och den modell som idag är i bruk men balansen mellan olika intressen är starkt på bevarande-sidan. Vill man göra något åt dagens situation måste man alltså titta på regelverket och komma med både ändringar och förtydliganden. Det bör dock göras med försiktighet så att det inte kantrar åt andra hållet istället, balansen är alltså viktig.”

      Problemet som jag ser det är dock precis det det citatet också talar om, det finns en sned balans i systemet som ger vissa mer inflytande över vad som är ”riksintressen” och andra företeelser inget inflytande alls. Det finns också en obalans i planmonopolet för kommunerna när man kan använda detta som pseudonymen Anti-Twitter vänstern gav prov på till detta inlägget. Man kan ge tillstånd till att bygga en moské i lilla Halländska Fyllinge, men man ger inte två bröder rätten att bygga på sin egna mark. Skrämmande! Därför måste regelverket ses över, för att få till balansen mellan intressen. Att låta bli detta är att låta dagens system fortsätta där alla vet att något är galet i konungariket Sverige, men väljer att inte göra något åt det. Det är nog snarare där skon klämmer och det är där den stora utmaningen ligger, inte i att bevara ett system som har sett bättre dagar.

      Gilla

  3. Hej.

    Varför marknadshyror (underbart vagt begrepp fö) skulle medföra bättre tillgång på bostäder är en bra fråga. Varför bygga mer än vad vinstmaximeringskalkylen visar? Varför bygga bort en brist som medför hög avkastning? Varför bry sig om att sköta underhåll mer än minsta nödvändiga, när staten/kommunen kan utpressas till att ta över fastigheten väl den är nedgången och området ghettoiserat?

    Mina retoriska frågor förvisso att lösa, men ingen tror väl att någon riksdag och regering någonsin kommer att besluta om så drakoniska straffsatser för fastighetsägare (både privata och kommunala) att det blir mer lönt att sköta om fastigheterna ordentligt?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gilla

    • Straffsatser finns inte idag som sanktionsmöjlighet, det finns däremot möjlighet att utdöma vite som är baserat på dagsbelopp. Inte mycket och förslår inte så det finns en möjlighet till och det är tvångsexpropriering där stat/kommun måste bevisa att fastighetsägaren var grovt oaktsam och inte har skött sina åtaganden. Det är en paragraf som har använts men inte mer än en handfull gånger skulle jag tro. De riktiga bovarna i det dramat är dock faktiskt kommunerna som också dom missköter fastigheter men utan straffsats eftersom de är en juridisk part i målet och ingen driver väl ett mål mot sig själv antar jag. Så kunde t ex Stockholmshem smita undan när det visade sig att en lägenhetsbrand i Tensta för åtta år sedan hade kunnat undvikits om företaget hade följt de brandsäkerhetsregler som fanns för huset. Vid en ombyggnation hade man missat ventilationsschakt som istället för att ventilera var tillslutna och inte längre kunde blåsa ut giftiga gaser ur trapphuset. Nu kom man undan med en dask på handen medan tre Somalier varav två barn låg döda i trapphuset. Min poäng är nog att både kommunala och privata värdar är lika goda kålsupare och detta tack vare en överhettad bostadsmarknad där man kan utnyttja det faktumet att folk inte har några val än att acceptera villkoren hur orättfärdiga de än är.

      Sen har vi plan och byggnadslagen som inte är en upplyftande läsning utan som istället blir till nästa hinder. Här ska allt detaljstyras, ett exempel: För ungdom som nyss etablerat sig på hyres- och bostadsmarknaden finns ett problem och det är svårigheten att få tag på små billiga bostäder. Lösningen borde vara att bygga dessa men se det går inte. För det första får man inte anlägga ett hus hur som helst, anläggningen måste godkännas av kommunen och det är ett nålsöga där politikerna gottar sig väl åt sin nyvunna makt. När de väl kommer ut för en inspektion finns snarare hinder än möjligheter. En väg är för hårt trafikerad, säger man att det går att lösa med treglasfönster hänvisar de till just plan och byggnadslagen som säger att om en väg är si eller så trafikerad får man inte bygga ett sovrum åt det hållet. Säger man då att vi vill bygga ettor där bostad och sovrum är ett så blir svaret ”Då går ju inte det”. Och det gör det inte heller, det slutar med att den fastigheten byggs med enbart tvåor, treor och fyror samt enstaka femmor. Vilka attraherar sådana lägenheter? Ja inte ensamstående med en svagare ekonomi för de här lägenheterna nyproduktion går i bästa fall på mellan 9000 och 16000 per månad beroende på hur centralt läget är och hur stor kvadratyta det är. Så tji fick ni alla ungdomar, plan och byggnadslagen ger er inte rätten att få en lägenhet även om den effekten aldrig var tänkt. Trots det är den en realitet och den är inte ovanlig. Som vanligt Kamratliga kamrater från Fredrik

      Gilla

  4. Om det är så att riksintressen sätter käppar i hjulet så är det bra. Poetisk rättvisa efter att tjänstemän i storstaden under många år utan någon som helst sakkunskap styrt och ställt när det gäller landsbyggnadens levnadsvillkor. Jag skulle nästan vilja säga något i stil med ”Smaka er egen medicin era djävlar” men det är jag för snäll för…

    Gilla

    • Alla ”riksintressen” är inte riksintressen och det där med hämnd verkar mer som en metod för den som är lagd åt sånt. Själv väljer jag att se hur man ska lösa problemen som det viktiga. För om man nu inte tycker det är viktigt att undvika att nyetablerad ungdom inte får lägenheter utan hellre petar på mossor i skogen och talar om grålav som ett riksintresse och utrotningshotad så har man gjort ett val. Grålaven är viktigare än att se till att få igång hjulen och därmed processen som leder till bostäder åt de som vill ha. Det leder sedan i sin tur till kraftigt höjda priser för dem som väljer att köpa sina lägenheter dvs ett sånt steg blir bara för vissa och så har vi fått ett än större klassamhälle också på den fronten. Det leder också till konsekvenser som kommentatorn Kört kan berätta om till samma inlägg. Mutor och maktfullkomlighet? Är det den typen av samhälle vi vill ha? Ja, återigen tror jag de flesta, också du, säger nej. Om du sen läser Anti-Twitter Vänsterns kommentar kan du läsa om kommunal maktfullkomlighet och övertramp. Om det är det resultatet och det samhället vi vill ha för att bevara den heliga principen om ”riksintresse” som inte intresserar någon mer än anmälaren återstår att se, jag vet vad jag tycker. Bort med skiten eller se åtminstone till att få bättre balans mellan olika intressen. Lagstiftningen har blivit vår största fiende i processen att ge folk tak över huvudet och det är inte ett riksintresse att tillse att den situationen fortsätter.

      Gilla

  5. Vi har invaderats av ett par miljoner utomeuropéer, och här föreslår du att vi ska bygga bostäder åt dem. Varför det? De bostäder vi har skulle räcka gott till svenskarna. Varför ska vi lägga ned nya dyra pengar på att fixa bostäder åt invällarna? Det kan knappast vara lösningen på problemet. Nej, ta istället ifrån dem alla sociala förmåner och försök bli av med dem.

    Gilla

    • Vad är alternativet då tycker du? Att helt enkelt strunta i det hela så att alla utelämnas åt sitt öde? Innan du svarar på den frågan lite bakgrund. Den svarta bostadsmarknaden växer så det knakar: http://www.sabo.se/aktuellt/nyheter_s/2011/dec/Sidor/Vad-g%C3%B6ra-%C3%A5t-den-svarta-bostadsmarknaden.aspx. Tycker du det är rättvist att vissa ”tvingas” ta till så drastiska metoder och hur mycket förlorar samhället i skatteintäkter på det? Intäkter som kunde ha gått till skolor, dagis och sjukvård går nu istället rakt förbi ner i någon annans fickor. Folk som luras att betala för lägenheter de sen blir blåsta på. http://www.unt.se/uppland/uppsala/lurades-betala-for-falskt-hyreskontrakt-1864294.aspx. Anser du att vi ska fortsätta att indirekt stödja sånt genom att inte bygga bort bristen? Rättsosäkerheten för den enskilde i processen att söka bygglov där kommunerna inte uppfyller lagens krav men där få eller inga sanktionsmöjligheter finns som gör det lättare för den enskilde. http://www.dn.se/nyheter/sverige/manga-kommuner-brister-i-hanteringen-av-sokta-bygglov/. Tycker du att den enskilde ska fortsätta att komma i kläm mellan regler och kommuner som inte ids göra sitt jobb?

      När du skriver din kommentar tar du upp att man borde dra in de sociala förmånerna. Det finns en rad andra problem än bara det inhumana i det tänkandet. När vi talar om byggande och projektering talar vi kommunal budget, statlig budget genom Boverket och Miljöverket som delvis är inblandade i processen. Vad det har med social budget att göra har du säkert svar på men sanningen är att det är av regeringen tilldelade pengar till varje sektor som sen ska fördelas. De har lite eller inget med varandra att göra. Vill man ta från en sektor till en annan kräver det riksdagens godkännande och tack och lov lär aldrig ett sånt förslag kunna gå igenom. För vad blir konsekvensen? 300 000 till personer som tigger utanför stormarknader för att inte tala om villa och lägenhetsinbrott eller annan form av kriminalitet. Är det det vi vill ha?

      Att det till sist också får konsekvenser för svenskar när byggandet avstannar är väl ett litet pris att betala. Det är inte bara asylsökanden som drabbas av dagens brist http://www.svd.se/ingen-ljusning-for-unga-bostadslosa. Det är inte heller bara de ekonomiska drivkrafterna som ligger bakom utan rent idiotiska regler också.

      Låt mig ge dig ett exempel: Idag vill ungdomar som söker sin första lägenhet ha små ettor. Ettor kan man inte bygga var som helst. Om huset t ex ligger för nära en för trafikerad väg får inte sovrummet vetta mot vägen. Det går enkelt att lösa med att sätta in treglasfönster vilket också ger bättre värmeekonomi men också ljudisolering. Detta finns dock inte med i reglerna alltså är det inte tillåtet. Det hela slutar med att man istället måste bygga minst en tvåa av den tänkta ettan. Kanske till och med treor, fyror eller femmor eftersom dessa ger högre hyror, högre marginaler och bättre ekonomi för byggherren. Det är förutom krångligt så att alla regler och reglering av hyror så att hyresmarknaden dras med extremt dålig ekonomi, man tjänar helt enkelt lite eller inga pengar och då gör man det man kan för att kunna det vilket innebär större lägenheter. Där försvann den chansen ut genom treglasfönstret därför att reglerna är otidsenliga, byråkratiska och inrotade långt in i de kommunala stiorna. De som tackar för dagens system är de lokala politikerna som kan glädja sig åt ytterligare lite makt på medborgarens bekostnad.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s