Har mp börjat komma till insikt (DN; Archive)? Inte en dag för sent i så fall men jag tror på det först när jag ser det och har gnuggat mig ordentligt i ögonen. För man behöver inte läsa långt i artikeln så inser man att den försonande tongången inte är annat än falsk. Gustav Fridolin är t ex stolt över att vara Miljöpartist, det skulle inte jag vara i deras kläder. Miljöpartiet är helt enkelt i mina ögon partiet som med råge har passerat bäst före datumet.
När man skrapar på ytan är det samma stinkande parti som alltid som framträder. Miljöpartiet är kort och gott inte moget rollen att ingå i en regering, så enkelt är det Foto: Wikimedia Commons
Snarare verkar Fridolins nyvaknade intresse för avbön bottna i att partiet går kräftgång och har gjort så under en längre tid i opinionen. Få partier har som hans egna fått utstå så mycket offentligt hån och det med all rätt. Från ledningens sida har man inte bara gjort grova felkalkyleringar av verkligheten och fått betala för det utan också sett till att hamna ordentligt snett i sitt sätt att möta denna. Partiet målade in sig i en inställning om det i det närmaste oändliga antalet flyktingar som skulle komma hit, verkligheten såg annorlunda ut.
Han säger sig fortfarande vara stolt över att äntligen kunna välkomna fler flyktingar än någonsin tidigare. Om man har för avsikt att destabilisera landet finns det grund till att känna sig det. Tycker man däremot inte om att landet faktiskt genomlider en förtroende- kris för den politiska eller mediala eliten finns lite eller inget att vara stolt över. Att denna förtroendekris har förstärkts till det yttersta i just kölvattnet på migrationen tycks däremot inte herr Fridolin riktigt inse.
Han är stolt över många andra saker som en desperat politiker på jakt efter återupp-rättandet av ett svunnet förtroende bör vara. Han är t ex stolt över att lärarlönerna äntligen höjs och att fler anställs i skolan. Någonstans har han en poäng i det för det är faktiskt framgångar, men om man ser till helheten finns fortfarande en bild som inte stämmer. Han lovade ju personligen att han skulle fixa skolan på 100 dagar, nu efter över 500 har han kommit allt längre från det målet.
För Fridolin har knappt ens börjat adressera några av svensk skolas grundproblem. Stöket (Dagens Samhälle; Archive) har han inte ens nämnt. Den OECD-rapport som kom 2014 och som gav svensk skola svidande kritik har han inte heller talat om. Den konstaterar att antalet lektionstimmar i snitt i Sverige ligger på 741 timmar. Jämförbara länder ligger på ett snitt på 942 timmar.
En indikation på misslyckandet i skolan måste vara när vissa kommuner tvingats att hyra in väktare för att kunna skapa arbetsro i den. Detta talar inte utbildningsministern ens om när han istället räknar upp alla framgångar Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=736417
Samma rapport talar om att stöket i skolan har ökat och att allt fler timmar försvinner från ett redan lågt jämförelsetal. Värdefull tid spills på att bara skapa ordning i klassrummen. Inte ett ljud om detta kommer dock över Fridolins läppar. Än mindre har han något förslag som skulle kunna ordna dagens situation och gud förbjude inga som helst sanktions-metoder mot den eller de som står för stöket. Så här sammanfattade OECD det:
”Students do not listen to what the teacher says; there is noise and disorder; the teacher has to wait a long time for students to quiet down; students cannot work well; and students do not start working for a long time after the lessons begin.”
Visserligen kom rapporten när Jan Björklund fortfarande var utbildningsminister men ändå har också den nya regeringen och dess ansvarige minister beröringsskräck inför den. Att känna sig stolt Gustav kräver att det finns skäl till detta. Har man inte det är det som med allt annat i Miljöpartiets värld – luftbubblor.
Nästa kapitel i en sorglig roman där stöket är det tongivande handlar om att det fenomenet har gått så långt att skolor tvingas hyra in väktare för att värna de skötsamma eleverna från de som förstör. Ett exempel på det kommer från Småländska Älmhult (P4 Kronoberg; Archive) där till och med skolans rektor hotades efter det att droger hade flyttat in på skolans område. Tills sist togs det drastiska beslutet att hyra in väktare.
Nästa faktor har Gustav själv ställt till med och det är att de nu nyanlända barnen har fler hinder i skolan än andra barn. Språk, kultur och ovanan att ens gå till skolan är några av de extra bördor dessa barn får dras med och inga extra resurser skjuts till. Istället får skolorna lösa problemen bäst de kan och har resurser till. Problemen (GP; Archive) hopas och ingen, inte minst Fridolin, har vare sig svar eller lösningar.
Vissa elever har inte jetmotorer till sin hjälp för att kunna lyfta. De har däremot lika stor last som ett transportflygplan och utbildningsministern har inga svar på vad som bör göras trots att hans parti har skapat situationen Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=736417
Det brukar ju heta att man får det man förtjänar och det gäller inte minst Miljöpartiet. Inget annat parti har så snabbt misslyckats med sin regeringsroll som dom och snart sagt varje dag kommer nya bevis på deras misslyckanden. Att Fridolin är ångerköpt ingår i den politiska teater han och andra vänstermänniskor har sysslat med sedan tidigt 70-tal men få är väl de som längre tror på de locktoner som kommer därifrån.
När inte ens partiets egna representanter tror på hans eller Romsons ledarskap (Expressen; Archive) lär nog ödestimmen vara slagen för åtminstone ett misslyckat partiledarval och ett dåligt ministerval. Svensk skola har helt enkelt inte längre råd med Gustav Fridolin.
Peter Eriksson är dock inte ensam i sin kritik mot dagens partiledning. Fridolins gamla mentor Bertil Torekull riktar svidande kritik (Expressen; Archive) mot framför allt Åsa Romson och alla hennes misstag. Inte så undra på då just de kom i parti och minut under en period. Återigen en person alltså som vare sig Sverige eller Miljöpartiet har råd med.
Summan av all jävelskap blir till sist att Miljöpartiet är den svaga länken i det som kallas regeringen. Den bör omedelbart ombildas utan vare sig Vänsterpartiet eller Miljöpartiet ens påtalade i en ny sådan. Varför Vänsterpartiet också dom bör uteslutas från all kontakt med makt återkommer jag till i ett senare inlägg.
Vare sig Löfven vill inse det eller inte bör han nog överväga en ommöblering av regeringen utan vare sig Vänsterpartiet eller Miljöpartiet med. Låt dessa långsamt glida iväg så vi kan vinka adjö helst för alltid Foto: Wikimedia Commons
Löjesgudien nominerar idag Miljöpartiet och dess ledning till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det är tydligt att det fortfarande mest handlar om tom retorik från Miljöpartiets sida i den allmänna debatten. Gustav Fridolin lägger pannan i djupa veck och spelar ångerfull men vad hjälper det om man inte ens är beredd att tala om de verkliga problemen. Han gör det inte bara till ett internt problem för Mp utan också till ett problem för hela landet eftersom han sitter i regeringen och det gör honom och partiet till fullfjädrade kandidater.”
Löjesguiden 
MP är om möjligt ännu sämre än S. Ingen av de ministrar som de har bidragit med har väl gjort något bra överhuvudtaget. Kaplan,Romson,Fridolin och Bah Kuhnke är rena skämtet som ministrar och uppbär en hög lön utan att åstadkomma ett skit. Dessvärre lär väl inte den ryggradslöse Löfven våga sparka ut någon av dom…
GillaGilla
Nej, en mer räddhågsen ledare och en mer mumlande sådan än Löfven får man leta länge efter. Han har nog svårt att välja färgen på strumporna på morgonen utan hustruns vägledning. Lekstugepartiet Mp slår till dag efter annan då ingen styrsel eller ledning egentligen finns och snart är allt en enda stor hög av misslyckanden. Skolpolitiken inte minst där nu situationen om möjligt är än värre än den var då Fridolin tog över, i en sån situation hjälper inga avböner eller insikter om begångna misstag. De faller helt enkelt till marken utan att någon längre ens bryr sig mer än den lilla kärntrupp då möjligen som har valt att fortsätta stödja partiet i dess envetna kamp mot verkligheten. För det är just kampen mot verkligheten som är det som har präglat dessa ett och ett halvt år nu.
Jag ville hålla det här inlägget inom ramarna för skolan eftersom det är utbildningsministern vi talar om men man skulle lika gärna kunnat ha talat om den förnyelsebara elen som subventioneras med hjälp av skattehöjning på kärnkraft vilket gjort den olönsam. Som du ju vet är det enda sättet att hålla något misslyckat under armarna att subventionera det, det är ju det som i klartext mp gör på bekostnad av kärnkraften. Att den gröna elen aldrig kommer att bli det som mp talar om – ett alternativ till både kol, olja och kärnkraft – är det ingen inom s som har reagerat över utan istället fortsätter galenskapen. Dina och mina pengar rullar alltså ut från kärnkraftverken in i vindkraftsparken eller solpanelerna. Pengar som inte kommer till någon som helst nytta då hela den gröna elbluffen är en luftbubbla skapad av mp för att få oss att tro att den är ett alternativ när den i själva verket är hopplös på många sätt. Den kan möjligen bli ett komplement men aldrig en ersättare till de redan existerande källorna. Detta förutsatt att vi vill ha dagens levnadsnivå och inte gå tillbaka till ett samhälle byggt på principer som att ploga med oxe och träplog istället för dieseldriven traktor och så vidare.
Mp är helt enkelt ett gäng stadsbor som antingen har flyttat ut från Södermalm till sitt kollektivboende i skogen eller som har valt att bo kvar på Söders höjder. Det är små stadsbönder som tror sig kunna lösa världens alla miljöproblem genom att sitta och sjunga tillsammans. Ett sånt parti kan man inte ha i en regering så de borde ha diskvalificerats redan i september 2014. Likadant med v men de återkommer jag till i ett inlägg där jag tänkte skärskåda dem.
GillaGilla
Hej.
Min indikator på hur avskydd och föraktad Fridolin och hans parti är inom lärarkåren:
Samtliga kollegor ser honom som ett fiasko och en svikare, från avgrundsvänster till konservativa liberaler.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
GillaGilla
Nog är han avgrund alltid! Frågan är om han inte står i förbund med killen som regerar avgrunden också. Inte undra på att Fridolin är avskydd i lärarkåren vilket jag gissat mig till och det är förståeligt att man helst vill slippa en högsta chef som med sådan tydlighet har visat att han saknar all form av kompetens. Kanske ett tecken i tiden att han nu går ut så här och gör avbön för att på något symboliskt sätt visa att det är dags att trycka på omstartsknappen.Jag tror personligen att han gör bäst i att avgå med hela sitt parti vid svanstippen som det anstår en underjordens representant här uppe i dagsljuset. Att spännvidden på den ideologiska avskyn var så stor är däremot en överraskning men också ett glädjebud för det betyder att till och med inom vänstern kan man reflektera, agera och forma åsikter utanför den redan färdigstöpta. Framåt kamrater! Upp till kamp mot dumheten så låt oss starta kulturrevolutionen mot Mp-tyranniet.
GillaGilla
Finland har färre skoltimmar (längre skollov) så det är inte antalet timmar som är avgörande utan hur man använder de. Men de sjunker också i PISA i matte med krismöten som följ.
Miljöpartiet är ett skämt men S gillar skämskuddar.
GillaGilla
Det är säkert så men till de få lektionstimmarna kommer stök och ännu mer förlorad tid som det talas om i OECD-rapporten och därmed faller än mer ännu mer bort. Det finns en sak jag glömde att skriva i inlägget för att det i vanlig ordning blev längre än tänkt och det är att på sikt måste lärarens auktoritet återupprättas i skolan. Jag talar inte om en ny modern form av läraren Caligula men en person som inte är kringskuren av skolelevens alla rättigheter utan att ha en enda skyldighet som går att backa upp med sanktioner om så behövs. Resultatet blir ju att ingen har respekt för läraren vilket i sin tur leder till en allt oroligare situation i klassrummet om ingen vågar, kan eller har makten att styra upp. Tillbaka med lite disciplin alltså men inte kadavervarianten. 🙂
GillaGilla
Håller absolut med. Än så länge är lärare det finaste du kan bli i Finland. Kommer du in i lärarhögskolan är du då grädden av eleverna. Respekten är stor för lärare.
Hur länge är dock en fråga även där.
GillaGilla
Jag tror att om man har en ambition och håller fast vid den så kommer det andra liksom automatiskt. Här i Ruotsissa har ju den röda tråden för länge sedan förlorats och istället har ju skolan delvis blivit en skådeplats för en ideologisk dragkamp, en plantskola för dårar som har utexaminerats från hjärntvättsinstitutioner med rätten att implementera den postmoderna varianten av ”hela havet stormar” och än mer byråkrati för att kunna dränka lärarna i fler irrelevanta uppgifter. Resultatet är både en spegelbild av dessa saker och en bild av den skola man får om man låter detta ske utan att man vare sig ändrar sitt röstbeteende eller ställer krav tyvärr.
GillaGilla
När dagen glåmigt regntung kröp
omornad upp ur nattens säng,
och himlen surögd duggregn dröp
på kala träd och mejad äng,
och Sanchos åsna svulten gnall
i morgondiset, kallt och rått,
då väcktes, blodig, stel och kall,
i landsvägsdiket Don Quijote.
Vid höstsolns grinigt snåla sken
såg han som i yrvakna blink
sin dårskaps fullhet, tvättad ren
från alla vackra drömmars smink.
Som korpar flockas en för en
kring lik av hängda skälmar strax,
slog minnet av var löjlig scen
ner på hans själ med hånfullt krax.
I dessa minnens ljus förstod
han plötsligt allt det plumpa hån,
som han förut i trosvisst mod
föraktfullt vänt sitt öra från.
Men vända om och göra bot
för allt han hittat på,
och tyst och skamset ta emot
allt spe han skulle få,
det provet fann han dock för svårt;
med dödstel min, men rak i rygg,
steg han till häst och sprängde bort
mot nästa väderkvarn…
…fast den kanske passar bättre på vår statsminister?
GillaGilla
Jag trodde först det var statsministern som omtalades men så såg jag vilket inlägget var och då föll polletten ner. Don Qiujote är för övrigt en liknelse jag själv ofta använder för att måla upp så den är bra. Litterärt sett en av de bästa böckerna och har en given plats i världslitteraturen. Det har däremot inte Löfven eller Fridolin, de är två rätt sorgliga figurer i min värld. Lite mer likhet med en Grekisk tragedi eller så. Kanske är de två av de tre häxorna som rör i grytan i Macbeth. Eller kanske till och med King Lear när jag tänker efter. Om hela det svenska dramat slutar med att Löfven sticker ut ögonen och försvinner ut på heden blir jag inte förvånad. 🙂
GillaGilla