Vänsterpartiets och kampen mot verkligheten

Vänsterpartiet genomgår darrningar av harm efter EU:s toppmöte med Turkiet om migrationen till Europa. De är ju också ett av de partierna som helst ser en oändlig invandring som en möjlighet snarare än ett problem. Det infekterade läget har till och med fått så oanade konsekvenser att partiet talar om att bryta delar av samarbetet med Socialdemokratin och Miljöpartiet, främst är det vårbudgeten och budgetarbetet (DI; Archive) man skjuter in sig på.

AfghanistanFör att få som man vill i förhandlingarna och sätta press på regeringen om migrationen har Vänsterpartiet nu börjat sikta in sig på vårbudgeten och hotar att inte längre delta. Det borde vara goda nyheter eftersom de ändå inte har något att bidra med vad gäller bra politik Foto: By NATO Training Mission-AfghanistanSSgt Sarah Brown/NTM-A Public Affairs – Afghan National Army soldiers train on heavy weapons, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27234624

Men skulle Sverige verkligen sakna dem om de skulle säga upp allt samarbete med regeringen? Det får naturligtvis var och en svara på, men för min del är svaret ett rungande nej. Jag kan helt enkelt inte för mitt liv ens se varför de skulle ingå ens som stödparti till regeringen. Partiet är ju helt enkelt fullständigt ute och cyklar i de flesta frågorna.

Mammografi till kvinnor är en bra sak, det säger jag inget om. Att öka denna så fler kan räddas säger jag knappast heller nej till men tänk om män fick samma resursökning. Män drabbas av prostatacancer vilket är den cancerform som ökar (Doktorn) mest och också den som skördar flest offer. Det är dessutom den vanligaste (Cancerfondens hemsida) cancerformen sett i absoluta tal. Ändå tycker Vänsterpartiet att det är rättvisa att enbart skjuta till pengar till kvinnors cancer.

Hade båda könen fått resursförstärkningar i cancervården hade de kunnat stoltsera med titeln ”rättvisa” men som det nu ser ut kommer allt sånt tal på skam. Det kommer än mer på skam när man betänker att partiet lägger förslag som avgiftsfri tandvård för yngre upp till 23. Sämre tandhälsa kommer med ökad ålder och ju mer arbeten som måste göras desto dyrare räkning. Istället ska i Vänsterpartiets värld de med egna högre utgifter, var de som betalar för dem som borde betala ur egen ficka.

När man till sist föreslår och får igenom avgiftsfri hälso- och sjukvård (Vänsterpartiets partiprogram ”Vänsterpartiet Gör Skillnad”; Archive) för patienter över 85 är måttet rågat. Tittar man på medellivslängden (SCB) i Sverige är den 84 för kvinnor och 80 för män. Reformen missar alltså de allra flesta och är mer trolig att gynna kvinnor än den gör samma sak för män. ”Rättvisa” är alltså åter inte ordet denna samling människor bör använda sig av.

JustitiaOrättvisa och missförhållanden måste diskuteras, inte sopas under mattan. Det är nog det enda jag har och Vänsterpartiet har gemensamt. Problemet är bara att ingen kan som Jonas Sjöstedt eller Vänsterpartiet se till att kväsa debatten. Foto: By OSeveno – Own work, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45893732

Integrationspolitiken i landet är något av en ödesfråga för framtiden. Den som inte vill eller kan bidra till en lösning, lär också vara den som ser till att vi för många decennier framåt kommer att ha problem. Det är den rollen Vänsterpartiet har i den misslyckade politik som hittills har präglat statsmaktens rätt fåfänga försök att få någon rätsida på saker och ting. Integrationspolitiken i landet har ju nämligen havererat och de politiska partierna, särskilt Vänsterpartiet, vill inte se verkligheten eller skyller fiaskot på varandra.

För så fort någon i debatten (Aftonbladet; Archive) lyfter fram obehagliga sanningar eller ser på verkligheten (Expressen; Archive) med andra ögon än det av partiet godkända synsättet, är de där med  stridsyxan (Aftonbladet; Archive) för att kväsa diskussionen. De enda som tjänar på deras handlande är naturligtvis SD. Det bli så när man lägger locket på all debatt och mer eller mindre kväser denna.

Vänsterpartiet kan möjligen i det korta perspektivet stoltsera som högborgen för pk-åsikter, men kommer vi att tacka dem när misslyckandena idag fortfarande är misslyckanden imorgon? Det är ju nämligen då vi kommer att få resultatet av dagens misslyckanden och det är då vi kommer att få börja betala priset för att Jonas och alla andra vare sig vill eller kan se verkligheten.

Nu försöker Jonas Sjöstedt delvis gjuta olja på den debattens vågor med ett nytt inlägg (SVD; Arichive) i SVD i integrationsdebatten. Han misslyckas dock redan i andra meningen och resten blir en såväl sorglig som meningslös läsning. För i citatet ”Däremot ska inte hedersfrågan användas för att i svepande ordalag angripa muslimer, invandrare eller vissa förorter.” visar han varför Vänsterpartiet är partiet som inte vill förstå verkligheten utan istället bekämpar den.

Annibale CarracciDet var länge sedan vi i Europa upplevde stening och andra hedersrelaterade straff. När de förekom var de inte ens hedersrelaterade. Ändå påstår Jonas Sjöstedt att man inte ska skuldbelägga de ställen där det förekommer som för att koppla den till hela samhället istället för till de ställen hedersrelaterade förtryck förekommer. Foto: Av Annibale Carracci – Web Gallery of Art:   Image  Info about artwork, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=15385043

Fråga man sig var hedersförtryck kommer ifrån så blir nämligen inte svaret ”Sverige”, en sån förklaring vore mer än enfaldig. Istället är det tyvärr gamla traditioner från andra delar av världen som spökar till det och det enda sättet det har tagit sig hit på är genom invandring. Jag ser inte negativt på invandring tvärtom har det sina goda sidor, men denna tillhör inte den. Att kväsa den debatten och förneka sambandet är inte heller det något att eftersträva, släpp debatten fri Jonas!

Inte heller tjänar Jonas några politiska poänger i det längre loppet på att påstå att att man inte bara ska utmåla förorten som centrum för denna smutsiga sedvänja. Hittar Jonas hedersförtryck på Östermalm får han gärna säga att jag har fel, men under tiden hävdar jag med eftertryck att det finns övertygande bevisning om att han i vanlig ordning låter de ideologiska glasögonen skymma sikten för honom. Därmed drar han samma felaktiga slutsatser som vanligt.

Tvärtom talar både Zeliha Dagli och Amineh Kakabaveh om hur det är just förorten som är problemet, men också om hur de få svenskar som trots allt finns där reser hem till innerstaden så fort kontoren stänger. Sanningen är ju att vårt land är så uppdelat mellan olika befolkningsgrupper, att de till och med bor på olika ställen. Hur sunt det är visar sig snart när förorten skapar sina egna lagar. Så fort polis (SVT; Archive) finns på plats, ses de som ett hot mot den alternativa auktoriteten som är de som egentligen styr.

Det enda Jonas Sjöstedt har bevisat med sitt uttalande är att han inte förstår. Han förstår inte att förorten brinner därför att folk känner hopplöshet och saknar framtidshopp, mycket beroende på den under de senaste 20 årens bedrivna politik. Han förstår inte heller att andra krafter än det officiella Sveriges håller på att ta över. Han och hans partibröder och systrar väljer därmed att stoppa huvudet i sanden. ”Sanningen svider” brukar det ju heta, men sanningen är också att ingenting blir bättre av att förneka den.

StrutsIngen, inte minst debatten, hjälps av att en sida antingen doppar huvudet i sanden eller försöker lägga locket på. Jonas Sjöstedt försöker med båda tricken i ett och gör sig därmed till strutsen i sammanhanget. Foto: Av Another Believer – Eget arbete, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=46492838

Han förstår alltså inte att grunden till problemet är att folk av ett visst slag bor på ett ställe, medan andra bor i andra kvarter. Inte ens när han själv flyttar till Midsommarkransen (Bättre Stadsdel; Archive) i Stockholm där 18 % röstade på Vänsterpartiet i det senaste valet, förstår Jonas Sjöstedt sambanden. Hans politiska kamp mot verkligheten den bara fortsätter. Också hans felaktiga utgångspunkter som ligger till grund för de felaktiga antagandena lyser igenom.

Jonas är dock inte ensam i striden mot verkligheten, till sin hjälp har han ett helt parti som med idog energi fortsätter att lägga förslag (Aftonbladet; Archive) på hur man ska fortsätta att fjärma sig från den. Nu är man till och med inne på ett så klassiskt kommunistisk område som hur man ska kunna ”uppfostra” och ”forma” medborgaren till att ”tänka rätt”. Behövs mer än så för att folk ska börja förstå?

Det otäckaste är dock i mina ögon inte deras värdelösa förslag, utan att de får lov att inverka på och medverka till regeringens politik. Det bästa vore om man helt enkelt uteslöt dem ur allt beslutsfattande, men så är alltså inte fallet. Tvärtom fortsätter både Socialdemokraterna och Miljöpartiet att alltmer också dom lyssna på Vänsterpartiets alla felaktiga antaganden om verkligheten. De formar till och med sin egna politik (SR; Archive) utifrån deras teser.

För också i regeringen finns en samsyn med Vänsterpartiet om att tvinga verkligheten att se ut så som man själv vill. Som alltid är det uppifrån kommande dekret (Aftonbladet; Archive) vars enda syfte är att styra medborgaren att bete sig på ett för de styrande – dvs Socialdemokraterna – önskvärt sätt. Här finns ingen plats för egna beslut eller personliga viljor, allt ska bestämmas av farbror sosse med samarbetspartier. För i slutänden betyder individen ingenting i vår fina fantastiska socialiststat.

MarionettDet dubbelt trista är att konstatera att också regeringen har samma syn på politisk styrning som Vänsterpartiet. Medborgaren ska styras till ett önskvärt beteende och ingen ska kunna komma undan när allt styrs uppifrån som de marionetter vi ses som. Foto: Av User:Nicolás Pérez – Nicolás Pérez., CC BY 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=69300

Löjesguiden nominerar idag slentrianmässigt regeringen men också Vänsterpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Er envetna kamp mot verkligheten och till och med viljan att betvinga verkligheten för att den ska stämma med er världsbild är tecken nog. Men när man som inom Vänsterpartiet är villig att inte bara förvanska verklighetsbeskrivningen, utan också se till att andra inte beskriver den i debatten är ett nytt lågvattenmärke satt. Det gör er till formidabla kandidater till priset.”

Annonser

12 thoughts on “Vänsterpartiets och kampen mot verkligheten

  1. Vänsterpartiet är riktigt sjuka. Att förneka att en hederskultur finns i vissa befolkningsgrupper är ett hån mot de som drabbas. Ironiskt nog är det oftast kvinnor som drabbas av hederskulturen och sedan påstår V att dom är feminister…
    Att dom är för jämställdhet är ju också ett bisarrt skämt. Allt dom för fram handlar om att gynna kvinnorna.
    Vi vet ju också vilken lösning V har på att lösa invandringsfrågan. Det handlar om att höja skatten så att ingen skall betala mindre än 95% i skatt och sedan om du har rätt ideologisk åsikt kan du få lite fickpengar tillbaka i bidrag.
    Hur någon kan rösta på dom dårarna är helt obegripligt.

    Gilla

    • Hahahaha! Du sätter fingret på alla mina tankar som jag har känt när jag skrev det här inlägget. För att förneka hederskultur eller att inte se invandrarkvinnors utsatthet hjälper ingen, inte minst dom själva. De kommer tvärtemot alla stolta paroller fortsätta att hamna snett, det gör man nämligen när man förnekar verkligheten. Att dessutom lägga sten på bördan genom att hela tiden lägga fram lösningar som gynnar en men inte den andra och kalla det ”jämställt” eller att hela tiden förutsätta att hela samhället är ett enda stort ymnighetshorn man kan mjölka på hur mycket pengar som helst utan att någon skada sker är bortanför det förklarbara.

      Gilla

  2. Hej.

    Vänsterpartiet förklarat med pepparkakor:

    Formarna ser olika ut och därför blir kakorna olika. Detta är fel. Därför skall alla formar bankas till likhet.

    Saknar vi makt att tvinga formarna att bli lika gör vi såhär istället:
    Alla formar är lika – det är ju samma underliggande degmaktsordning för alla formar.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gilla

    • För att avslöja min kulturella förtappning: det där fick mig att tänka på filmen ”The Gingerdead Man” där en mördare går igen som pepparkaksgubbe.
      Ungefär så fungerar vissa partier: de är små och komiska, men kan ställa till med en del oreda eftersom ingen tar dem på allvar förrän det är försent.

      Gilla

      • Den måste jag kolla in, har missat den men det är säkert en film som tilltalar Jonas och hans bisarra världsåskådning. Kombon Jonas och filmen kan ju kanske till och med skrämma mer än Rossana Dinamarca (?)

        Gilla

  3. Ja, så går det när Sjöstedt håller fast vid den gamla idén att den marxistiska, kollektivistiska utopin skall ersätta alla andra kulturer.
    Det har inte fungerat någonstans.
    Rättelse: det har inte fungerat någonstans utan tvång.

    Gilla

    • Inte ens ryssar var begeistrade! Arbetarna förstörde maskiner, strejkade och saboterade allt så till den milda grad att Bolsjevikerna ansåg dem vara ”kontra-revolutionära”. Arbetarnas paradis var snart förvandlat till ett helvete…….för arbetare. Bilderna väst nåddes av var hastigt ihopkrafsade fasader med partibossarnas ungar som av ”glädje” över revolutionen dansade ringdans på gatorna och så skjutsade man in så kallade ”nyttiga idioter” (Lenins egna namn!) som t ex Bernard Russel dvs västerländska ”intellektuella” som man visste var naiva nog att både tro gott och skriva positivt. Det är lite så Jonas fungerar också. En orubblig tro på något som för länge sedan har visat sig vara ett falsarium, antidemokratiska tendenser i demokratins namn, tvångsmetoder för att lösa folkets motspänstiga natur och så lite klassisk socialistisk uppfostran för att få folk att verkligen tro på det goda samhället när det i själva verket är både inlärt och framtvingat. Det gör ju dock inte så mycket, bara man tror på något tillräckligt mycket så…..

      Gilla

      • När någon på vänsterkant säger ”pengar finns, ta det från de rika” säger någon klok människa oftast ”Ja, men Rekvisition 2, då?”.

        Då läser jag på om Stalin och rekvisitionspatrullerna. Allt skulle samlas in, inklusive nästa års utsäde. Femårsplan? Den planen sträckte sig inte ens till nästa år.

        Som Westerholm nyss skrev på Ledarsidorna, den gamla adeln förstod åtminstone att man måste värna om det arbetande folket, annars finns det så småningom inget att äta, inget att elda med, ingenstans att bo.

        Gilla

      • Lite allegoriskt är det att jämförelsen handlar om utsäde för just den biten hann slå rot ordentligt och gör sig gällande idag.

        Runt 1921 var det ju så att landet stod på randen till kollaps i matförsörjningen, att orsaken var kollektiviseringen av jordbruken och den minskade entusiasm många kände inför detta sjönk aldrig in hos det ledande garnityret i landets politbyrå. Istället började en nästan paranoid tanke slå rot i samma garnityrs huvuden, ”tänk om det är en anti-revolutionär kupp som har till syfte att undergräva landets förmåga att försörja sig som ligger bakom?”. ”Kanske så, vi måste undersöka tyckte ett antal kamrater som Felix Dzerzjinskij och Leo Trotskij. Genast föll misstanken på den gamla jordägande klassen Kulakerna som fortfarande delvis inte hade inlemmats i det nya fina kolchos-jordbrukets kuggförsedda maskineri. Sagt och gjort så åkte man ner till Rysslands kornbod Ukraina och gjorde ”hembesök” hos Kulakerna. Man bände upp väggar i deras överdådiga hus, man gick ut i uthusen och man bröt till sist upp golven och si, där fanns det man letat efter. Utsäde i mängder som nu konfiskerades och Kulakerna de avrättades på plats. Snart var deras jordbruk inlemmade i kolchos-arkipelagen. Slutet på historien kan man tänka men nej, två saker inträffade som båda mynnade ut i en. Med avrättandet av kulakerna imploderade hela jordbrukssystemet och kolchosjordbrukens effektivitet var knappast så hög redan då, bortfallet i produktion var betydande och bara där led hela Sovjetunionen skada. För det andra var det ju utsäde som folkkommissarierna hade hittat så näste år fanns inget att sätta, kollapsen blev därför dubbel. Mellan 1923 och 1924 menar många att bara i Ukraina dog ca 10-12 miljoner människor i massvält och i hela Sovjetunionen vet ingen exakt. Hela aktionen ledde till att jorbruk och ägande återinskaffades där folk fick äga jordbruk upp till en viss storlek. Den reformen tog senare Stalin bort och samma sak hände igen – massvält och död.

        Vad kan man då lära sig av detta? Att aldrig låta en kommunist styra över ens hur kallt kranvatten ska vara i lägenheter kan vara en god utgångspunkt. En annan är att aldrig låta dem styra över ägande eller pengar, de är bättre kålsupare än de rövarkapitalister de anklagar för att vara giriga. Den tredje läxan är att stora omvälvande förändringar av samhällen nästan alltid inleds med kaos för att sen stabilisera sig där en ny härskande klass har tagit den gamlas plats. Socialister och kommunister är helt enkelt bara vårt nya herrefolk, de nya godsägarna. Den enda skillnaden är att de smyger fram med kamouflage som ”solidariskt” och ”rättvist”.

        Gilla

      • En klok ekonom, möjligen en av nobelpristagarna, sade att ”i ärlighetens namn finns det mycket vi ekonomer inte vet om marknader. En sak kan vi dock säga med säkerhet: vill du skapa brist på bröd, sätt då ett maxpris.”

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s