Att leva i det blå

Delar av den svenska vänstern lever inte i verkligheten, så enkelt är det. Man behöver inte ha hållbara argument, siffror, underlag eller annan data är bara fascistiskt eller patriarkalt förtryck och du får gärna ha en avvikande åsikt bara du håller med dom. Det är kort och gott en rörelse som med råge har passerat bäst före-datum. För att se till att vi har en egen åsikt genom att ha samma som dom, skickar man ut små drönare vars enda uppgift är att skrämma och tysta.

Svensk vänster, och delar av svensk höger för den delen, är inte bara svurna fiender till demokrati, de är svurna fiender till sans och förnuft också. Det är som om dessa personer vägrar att leva i den verkliga världen, istället tycks de ha bosatt sig i samma la-la land som Teletubbies bor i. Där skuttar de omkring bland sina illusioner och fantasier som de sen spottar ut i form av artikel efter artikel (ETC; Archive).

Återigen är det den fullständigt verklighetsfrånvända agendan som gör sig gällande. Höghastighetståg kostar ingenting, vad får man sådana fantasier ifrån? Tvärtom så kan byggandet av sådan bli en ordentligt fet gökunge som äter ut allt så effektivt att all annan järnväg sätts på sparlåga. Där vi behöver en förstärkning och förenkling i regional-pendlandet med tåg, får vi en intercity-lösning som kanske lockar tjänstemän, politiker och näringslivets toppar men inte vanliga människor i deras resande till vanliga jobb.

TeletubbiesSvensk vänster återförenade i ett möte för att planera nästa genidrag? Vore det bara ett skämt så kunde väl allt ha varit bra men nu kan samma skämt titulera sig ”regeringen” och ”riksdagspartier”. Foto: By Berit from Redhill/Surrey, UK – The Teletubbies are still here 2011, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=24490181

Litet tips till Löfven angående höghastighetståg till Malmö och Göteborg från Stockholm, mucka aldrig med Göran (DI; Archive). För det enda som driver politiker från båda blocken att säga ja till galenskapen är möjligheten att få klippa band, få sola sig i glansen av närvarande press och få ut ett budskap om en ”offensiv” politik. Alla smälter ju av beundran då politiker visar kraft och mannamod, kanske röstar de rent av på skiten en gång till.

Det finns alltid fler områden och fler partier på vänsterkanten som kan göra bort sig. På det minerade området ”Feminism” hittar man allehanda galenskaper mest varje dag. Men den artikeln som både andades de mest otäcka tankarna hittills och samtidigt de mest drastiska, var nog Rossana Dinamarcas debattartikel (Aftonbladet; Archive) för en tid sedan. Den utandades i hela sitt tankegods ett arv från Sovjetunionen och en inspiration av Nordkorea i kombination.

Pojkar ska sättas i utbildning för att lära sig kvinnors utsatthet, något som annars kallas empati och lätt kan läras om man bara tar sitt ansvar som förälder. De ska lära sig om alternativen till ”mansnormen” dvs feminismen. Alltihop ger ett eko av en helt annan era och fenomen som omskolningsläger. Vänsterpartiet har med Dinamarcas inlägg tagit flera steg åt ett mycket farligt håll där man får sura uppstötningar av ren rädsla. Särskilt det faktumet att detta parti har inflytande på regeringen som stödparti skrämmer dubbelt.

Feminismen är inte bara en statsreligion som har besudlat Vänsterpartiet, andra har också de fått sin beskurna del av galenskapen ideologin tycks användas till. I fredags öppnade SSU:s kampanjledare Marwa Karim munnen i Nyheter24. I artikeln kom förklaringen (Nyheter24; Archive) till varför hon kallar sig feminist. Redan på tankestadiet havererar den förklaringen.

Titanic CGISvensk feminism är som en modern motsvarighet till Titanic – en olycka alla vet kommer att hända men som ingen gör något åt. Både Rossana Dinamarca och Marwa Karim gör sig till talespersoner för det otäcka. Särskilt Dinamarcas hjärntvättsförslag är extra otäckt. Foto: Wikimedia Commons

När man säger att man hatar ALLA män för att de våldtar blir det fel. Problemet är att långt ifrån alla män våldtar, det är till och med så att förhållandevis få män våldtar. De som gör det, gör det många gånger. Det är den här typen av rena falsarier som gör att ingen tänkande människa längre kan kalla sig feminist. Hela ideologin är förtappad. Den har dock tyvärr ett grepp om samhället, till och med ett så hårt grepp att en ideologi som är uttalat Marxistisk till och med får förment liberala partier som Liberalerna att bli dess gisslan.

”Jag uppmuntrar alltid företagsledningar och ägare att kvotera. Det är den överlägset mest effektiva metoden om man vill åstadkomma förändring. Däremot är jag tveksam till att tvinga fram kvoteringen med lagstiftning.”

Citatet ovan kommer inte från en ännu inte helt övertygad sosse. Istället är det Liberalernas Maria Arnholm som via nyhetsbrev (FP:s hemsida; Archive) talar om sina åsikter. En liberal som vill skapa gräddfil för ett kön och åsidosätta sådana självklarheter att bäst lämpad person ska ha jobbet alltså. Detta vill hon att företagen ska ta till sig som vilken annan självklarhet som helst.

Det dubbelt konstiga i feminismens värld är att just kvotering fungerar bra då det gynnar kvinnor, men tvärtom då blir det problem (Aftonbladet; Archive). Inte heller talar vare sig Maria Arnholm eller andra feminister om erfarenheterna från utlandet. I USA har t ex flera fall av Affirmative Action som kvotering kallas där, lett till att överklaganden har gått så långt som till landets Högsta Domstol. Det har delat landet åsiktsmässigt och också splittrat samma domstols (CNN) ledamöter.

Florida Supreme CourtI feminismens namn framförs förslag som kvotering utan att man med ett ord nämner att där man har haft sådana försök som i USA, har flera fall slutat i domstol. Det är med andra ord inte ett enat samhälle man skapar, snarare ett splittrat. Foto: By Bruin79 – Own work, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=31468145

Någonting är ruttet i konungariket Sverige när man inte ens har ärligheten att tala om, eller själv inse att just kvotering kommer att skapa en mycket djup klyfta mellan flera grupper. För i kulisserna väntar fler grupper på sin chans om det här förslaget får vingar. Just nu verkar detta mer än troligt då man i regeringen (SR; Archive) tycks vara överens. En sån åtgärd kan dock komma att bli ett stort hinder på vägen till sann jämställdhet. Det kan alltså bli helt kontraproduktivt.

Löjesguiden nominerar idag kollektivt den svenska vänstern med regeringen i spetsen. Motiveringen är nästan överflödig men låter som följer: ”Galenskaper tycks generera sig själva i en rörelse som för länge sen har tappat både kompassriktningen och förnuftet i politiken. Det gör er till enormt värdiga kandidater.”

Annonser

12 thoughts on “Att leva i det blå

  1. Dinamarca är en praktdåre.
    Hon skrev bl.a följande:
    ”Feminism för killar i skolan. Förskola, skola, fritidshem och fritidsgårdar ska också arbeta normkritiskt. Alla som jobbar i dessa verksamheter ska ha genuskunskap antingen i utbildningen eller som kompetensutveckling”
    Det gäller väl att hjärntvätta killarna så tidigt som möjligt så att dom okritiskt skall köpa de feministiska idiotierna och bli riktigt kuvade i sann kommunistisk anda.
    ”Vi vill att en haverikommission tillsätts som ska se över varje fall där en kvinna mördats eller misshandlats till döds av en närstående man”
    Vad tror hon de skulle vinna på det ? En brottsling är en brottsling. Lägg resurserna på att sätta fast de som begår brottet istället.Sedan kan man ju undra varför just brott mot kvinnor skall prioriteras..
    Vidare skriver hon:
    ”Hat och hot som genomförs i sociala medier ska tas på lika stort allvar av rättsväsendet som om någon sagt det i ditt ansikte.”
    Det kommer säkert bli en väldigt vid definition av hat om hon och hennes feministkamrater får bestämma.Att vara emot feminism och andra vänsteråsikter kommer de säkert vilja klassa som hat.
    Otäck är hon.

    Gilla

    • ”Vi vill ha en haverikommission” är ett intressant citat för det sammanfattar mina reaktioner och tankar precis. Jag vill härmed tillsätta en haverikommission som ska utreda vad som gick fel med Dinamarca och Vänsterpartiet och hur det kunde leda upp till något så ärkefel som det här förslaget.

      Gilla

  2. Hej.

    Socialismens, och alla deterministiska och strukturalistiska ideologier beter sig såhär:

    Det den lovar att leverera är ett bra samhälle för alla, och som samtidigt inte är på något sätt dåligt för någon (om vi håller oss i nutid; förr utlovades istället att hårt arbete skulle leda till folkets befrielse från borgarklassens förtryck).

    En köksliknelse: en limpa av den där irriterande sorten, med segt ytterhölje men fluffigt och luftigt inre. Riktigt smör, direkt från kylen (så ganska hårt). En kniv med slät egg avsedd för annat än bröd. En socialist är den som angriper limpan (tror den sorten kallades ”Barkis” förr?) med kniven, pressar kniven rakt ner tills det tar stopp och försöker sedan ‘vicka’ bladet genom brödet. Därefter tas en klick stenhårt ännu kallt smör och trycks fast i smulorna, varvid ‘skivan’ går sönder ännu mer. Så här håller socialisten på tills den som vill ha sin smörgås tröttnar och tar över.

    En brödsåg, en varsam, kontrollerad och fast men ändå snabb handrörelse, samt att smöret fått stå framme tio minuter för att mjukna: et voilà! Gott om aptitliga smörgåsar, och skulle några skivor bli över eller torka så kan man steka dessa, eller göra krutonger eller knödel.

    Smaklig spis,

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gilla

    • Eller en annan allegori: Jag kör in min bil på en bilverkstad för att laga en förgasare som har skitat igen och får motorn att hacka. Vad jag inte vet är att mekanikern som jobbar här är en riktigt helusel sådan men eftersom han titulerar sig ”mekaniker” och jag är lite för godtrogen tror jag på alla fina diplom som han har fixat med hjälp av en färgscanner på kontoret. När jag så hämtar bilen går motorn igång om än ojämt, växlarna går i utan problem men när jag släpper kopplingen hoppar bilen ojämnt framåt. Jag vänder mig naturligtvis till mekanikern och undrar hur detta kommer sig men till min förvåning svarar han ”vilket?”. Jag förklarar att bilen nu fungerar värre än när han tog över den men återigen möts jag av oförstånd. Han ställer en rad frågor: ”Startade inte bilen när du vred om startnyckeln?” -Jo, det gjorde den säger jag dröjande. ”När du sen la i växlarna, gick då inte detta utan problem?” -Hmmm, jo det har du också rätt i. ”Och när du till sist började köra bilen, rullade den då inte både framåt och bakåt?” -Nja, det är ju då det uppstod problem. Den började ju att hoppa framåt i en ojämn takt. Mekanikern höjer rösten och frågar uppfordrande: ”Det var inte det jag frågade om, rullade bilen inte både framåt och bakåt?” – Jo, förvisso. ”Då så har du ju fått det du ville ha. En bil som går igång, som man kan växla och som rullar både framåt och bakåt.” -Ja men kvaliteten på rullandet är ju lite si och så. När vi till slut har en konversation som är lika absurd som den i Papegoj-sketchen lär en av oss, förmodligen jag, kasta in handdukarna, spela på läpparna och lägga mig i ett hörn av verkstaden i fosterställning.

      Gilla

  3. Vi är väldigt långt från ”lika lön för lika arbete”.
    Kollektiv skuldbeläggelse, arvsynd (vita och män), vetenskapsförakt, direkt förnekande av uppenbara fakta – det är en religion.

    Det är märkligt hur all samtidsfeminism förr eller senare handlar om att män är farliga. Ärligt talat, handlar alla lagar, regler, föreningar någonsin om någonting annat?

    Gilla

    • Visst är det en religion och en potentiellt farlig sådan dessvärre. Ingen kan väl påstå att det hela är på fullaste allvar om man nu inte vill börja gräva djupare i det mänskliga psykets mörkare vrår förstås. Skuldbeläggning, stereotypisering av män och annat är snarare regel än undantag och tillhör idag nästan normaltillståndet i debatten trots ihärdiga protester från t ex mig eller toklandet. De här människorna har egentligen bestämt sig om samband, skuld och annat redan innan artiklarna är skrivna. Det är som om man tillrättalägger själva sanningen för att passa den egna världsbilden och beskriver sen händelser utifrån dessa redan stöpta former.

      Gilla

  4. Med tanke på den förda energipolitiken så bör nog staten satsa på att föda upp åsnor som kan dra höghastighetstågen. Brist på el kommer det att bli gott om.

    Gilla

    • Kanske är den gamla idén med häst och åsnedrivna tunnelbanor och spårvagnar något som inte bara kommer till heders igen utan också vidareutvecklas till att anpassas till höghastighetståg. Mitt enda bekymmer är att få åsnorna eller hästarna att kunna springa så fort och vilka konsekvenser detta får för de arma djuren. Det vore kanske lämpligt att byta ut åsnorna och hästarna till mänskliga stand ins. Får man föreslå hela Mp:s partistyrelse till det ”förtroendefulla” uppdraget?

      Gilla

      • MP:s partistyrelse skulle inte orka 1 cm. Nä, det behövs riktigt starka dragdjur, ungefär 6000 åsnor för var tionde km. Annars kan de gå över till ångdrift men då måste man använda kol. 4,4 ton kol och 14 kubikmeter vatten per 10 km för att få ut 6000 hkr eller 4412 kW. Utopistpartiet antecknar… eller kanske inte? Kan folk flyga till månen så går det att bygga en järnväg med konstant nedförsbacke åt båda hållen.

        Gilla

      • Låter betryggande, Gustav och Åsa har ju gott om sånt nu när Vattenfall inte gör sig av med verksamheten utan att bli beordrade till det och i så fall fortfarande baserat på affärsmässiga grunder. Lite brunkol kan ju i det läget piffa upp tillvaron för två annars rätt molokna figurer.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s