Tänk dig att du har a-kassa som enda inkomst, den ligger idag på 910 kronor (Kommunals Informationssajt; Archive) per dag. Eller att du som inkomst har försörjningsstöd (Socialstyrelsens hemsida för riksnormen). Tänk dig samtidigt att du bor i storstadsregion som alltfler gör och betalar en genomsnittlig hyra (SCB:s hemsida för genomsnitt hyra 2015).
Resultatet blir att du inte har det alltför fett och att du får vända på varje krona. Bidrag i olika former var 2014 verkligheten för 226 000 personer (Socialstyrelsens statistik) vilket kostade statskassan 10,5 miljarder kronor [uppgiften från samma länk som ovan]. Resultatet blir att sådan excess som museibesök inte är det första som dyker upp i det ekonomiska beslutsfattandet för alla människor. Särskilt om det kostar pengar är den typen av konsumtion rätt utesluten.
Konsumtion av kultur står i direkt proportion till hur mycket pengar människor har. Ju mer pengar dessa har desto mer kultur konsumerar man. Det är därför så få med bidrag konsumerar kultur hur mycket man än subventionerar den Foto: By Jean Bourdichon – Web Gallery of Art: Image Info about artwork, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2650467
Därför var det kanske välkommet att vi vid årsskiftet fick fri entré (DN; Archive) till alla statliga museer i landet. Ett av motiven var mycket riktigt också att se till att musei-besökandet blev mer demokratiskt och mer spritt bland människor som annars inte skulle ha gått dvs låginkomsttagare.
Tyvärr visar den rapport du hittar länken till här under från Myndigheten för Kulturanalys att fri entré påverkar antalet besökare men inte vilka som besöker museer. De som går är fortfarande samma medelklass men fler till antalet, de marginaliserade däremot kommer inte för att det är gratis. Det som regeringen anger som skäl till sitt egna beslut, saknar alltså grund i statens egna utredning.
Klicka för att komma åt Bes%C3%B6ksm%C3%B6nster_slutlig_reviderad_2014-02-05.pdf
Så vad är då det egentliga skälet till en sådan reform som denna? Plakatpolitk och röstköp förstås! Medelklassen och överklassen i Stockholms innerstad tackar i tysthet för gåvan och så är förhoppningsvis nästa valseger fixad. Man får komma ihåg att Stockholm är den stora vinnaren på reformen, tittar man på listan över museer med gratis inträde så ligger 15 av 20 i Stockholmsregionen. Hela landet betalar alltså för en liten grupps konsumtion ska subventioneras, hur rimmar det med ”rättvisa”?
Det andra skälet till att man tar ett sådant beslut som detta, kan man bara spekulera i. Men är det inte lite märkligt att varje gång en Socialdemokratisk ny reform sjösätts så är ett av de bestående resultaten alltid att privat konkurrens till statens egna verksamhet, alltid får orättvisa villkor och sämre konkurrensmöjlighet? Det är tyvärr ingen slump som jag ser det! De hatar när staten inte får ha sitt älskade monopol och de har två små ivriga stödpartier att backa upp galenskapen med.
Ingenting är heller gratis, inte ens i Sovjetunionen kunde man tillverka saker utan att ta betalt. ”Gratis” och ”Fritt inträde” är med andra ord problematiska termer och ord i sammanhanget. Det enda som har hänt efter nyåret är att skattebetalarna i hela landet är med och betalar för en liten innerstadselits vurm att få springa på museer gratis. Hur detta rimmar med slagord som ”rättvisa” och ´”demokratisk reform” kan säkert regeringen ta fram ett argument för, de är ju så påhittiga i sin iver att förklara det oförklarliga.
Reformen får dessutom en del oönskade bieffekter som nu har fått en egen liten debatt bredvid de stora frågorna. Beslutet att slopa inträdet till statliga museer har nämligen snedvridit konkurrensen eftersom privata museer inte får samma förmån. Därför har också beslutet nu anmälts till konkurrensverket (DN; Archive) av grundarna av Fotografiska Museet som är ett privat museum också det i Stockholm. Det kan också i förlängningen om man väljer att driva målet så långt, bli ett fall för Europadomstolen.
Ärendet kan till och med strida mot EU-rätt och kan så småningom bli föremål för juridisk prövning i EU-domstol om ärendet drivs så långt. Foto: By Marion Golsteijn – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=42399997
Naturligtvis rycker också en och annan till beslutets försvar (Metro; Archive), de återfinns föga förvånande på vänsterkanten. Retoriken är nu som den var då där man visar att man inte förstår ens grundläggande samband. Att kunna driva något med de kostnader man har för lokaler, för personal och till den som ställer ut sina verk och ändå kunna få ett hyfsat överskott på intäkterna, ersätts med ord som ”girighet”.
Det är som om artikelförfattaren Björn Werner inte förstår begrepp som dessa. Inte heller att också konstnärer är beroende av en inkomst är nåt som sjunker in. De två ägarna av museet beskrivs som:
”två män i hatt och breda glasögonbågar”…..
”som vill tjäna bra med pengar”.
Återigen ser inte artikelförfattaren verkligheten. Sanningen är nämligen att det är väldigt svårt att få just företag i kultursektorn att ens gå runt, de flesta kämpar på marginalen. Anledningen är enkel, kultursektorn är en smal sektor som hamnar långt ner på prioritetslistan när människor ska fördela sina pengar på allt från livsnödvändigheter till sånt som är försumbart. Den klass av människor som faktiskt konsumerar kultur finns enbart i storstäderna och har relativt eller mycket gott om pengar.
Man kan också tycka mycket om det karaktärsmord han hänger sig åt. Minst sagt så barnsligt som bara anstår Metro som ju har börjat anta samma pubertala dumhet som Nyheter24. Hade jag beskrivit Werner utifrån artikelns fotografi som en ”typisk nyhippie med liten eller ingen kunskap om kulturbranschen” hade jag fått mina fiskar varma. Men här gäller ju regeln vem som säger vad. Vissa får säga vad som helst, andra ingenting alls. Det är ju det som är vår nya tids tolkning av ”jämställt”, ”demokratiskt” och ”rättvist”.
Vi vet ju att vissa djur är mer lika än andra och att de därför också alltid har rätt. Detta gäller särskilt inom svensk vänster där man är speciellt lika. Foto: By Marion Golsteijn – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=42399997
Han förstår inte heller den utredning som kom från statens egna organ Myndigheten för Kulturanalys, eller också har han helt enkelt inte läst den. För av texten framgår att han inte har noterat att reformen har lockat till sig en medelklasspublik, inte den underklass som var tänkt. Grupper med socialbidrag, ett för övrigt felaktigt namn då ”socialbidrag” som namn ersatts av ”försörjningsstöd”, som en målgrupp har nu enligt Werner fått sina demokratiska fri och rättigheter. Problemet är bara att argumentet inte stämmer.
Björn Werner förstår inte och förnekar att den fria entrén skapar en snedvriden konkurrens. Han raljerar och går på för att måla upp de två ägarna som de idioter han anser att de är. De ser ju inte egenvärdet i att underprivilegierade människor får tillgång till kultur trots att de fortfarande med reformens hjälp inte har tillgång till den. Alltså måste de två anmälarna straffas för att de inte ser det som inte finns nämligen ett samband i ett påstående.
Ändå ger Werner de två rätt i påståendet att beslutet snedvrider konkurrensen när han skriver:
”Redan nu märker de att fler väljer gratiskonst framför att betala 120 kronor i entré hos dem.”
Här argumenteras alltså för en ståndpunkt, bara för att med illa valda ord och argument punktera sin egna ståndpunkt!!!!!!! Så tack Metro, ni har just kommit fram till samma slutsats som jag. De två ägarna av Fotografiska Museet har helt rätt i att beslutet snedvrider konkurrensen och att det utarmar kulturen i Sverige. Dessutom strider beslutet mot EU-rätt eftersom det inte ger alla samma möjlighet att konkurrera på lika villkor. Sverige bör därför i vanlig ordning hudflängas, det bör för övrigt också Metro.
Plakatpolitik och vänsterpopulism kan alltså komma att kosta Sverige både anseende, en offentlig hudflängning och kanske också skadestånd eller böter. Allt för att vi inte fattar att rättvisa är det samma som lika villkor Foto: By N.Y. : The H.C. Miner Litho. Co. – Library of Congress[1], Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6308391
Löjesguiden nominerar idag tidningen Metro och regeringen med Alice Bah Kuhnke i spetsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen för Metro lyder: ”Så mycket väsen för ingenting men nedräkning till tio på eget grepp är svårslaget. Det gör er till frustande ånglok i jakten på årets seger till priset.”
För regeringen lyder motiveringen: ”Det blir allt mer klart att tomma ord, plakatpolitik och rena röstköp är allt ni har till ert förfogande. Kloka beslut för framtiden lyser däremot som alltid med sin frånvaro. Ni är som få andra regeringar innan er, helt befriade från det minsta spårämne av kompetens. Det gör er till steroiddopade kandidater till priset.”
Löjesguiden 
Vad är det man brukar säga: När det regnar manna från himlen har det fattige ingen sked.
GillaGilla
Jo och det är ju precis de som man säger sig vilja ge tillgång till museum som är de som ratar museum, de som däremot inte skulle gynnas av reformen dansar liksom lite i skuggorna i smyg. Troligen för att vi andra inte ska se vad som egentligen pågår. När man summerar hela reformen är det som vanligt så att staten aktivt eller semi-aktivt har bidragit till att snedvrida konkurrensen och skapa ojämlika villkor. Med andra ord effekter vi har sett så många gånger förut utan att någon inom sossemakten har lärt sig något från det förgångna. Socialdemokratin är fantastisk, men plötsligt blev den än mer fantastisk…….inte!
GillaGilla
Det är väl den vanliga socialistiska symbolpolitiken det handlar om.
Det kostar inte så mycket att gå på museum så de få gånger normalkonsumenten
gör det har de råd att betala själva.Sedan smakar det väl extra gott för socialisterna att gynna de statliga museerna på bekostnad av de privata..
Det är ju också typiskt att vänstertomtar som Björn Werner ser ägarna till de privata museerna som utsugande kapitalister som skall klara sig själva. Tror inte någon blir rik på att driva ett museum och det är inte statens uppgift att snedvrida konkurrensen.
GillaGilla
Visst är det grandstanding man håller på med eller om du så vill symbolpolitik. Man vill så desperat uppvisa fasaden av solidaritet men lyckas nästan aldrig lura vare sig dig eller mig. Det är ett smärre underverk att man fortfarande lyckas lura andra men det får stå för dom, jag tänker inte fördöma deras val men har åsikter om det, med den förda politiken. Den innerstadsbaserade medelklassen har råd att betala ur egen ficka så man kan knappast som i fallet underklassen från förorten skylla på bristande ekonomiska resurser. Att med andra ord subventionera lyxkonsumtion genom att göra inträde ”gratis” är djupt kränkande för varje skattebetalare. ”Gratis” är ju ett väldig missvisande begrepp i sammanhanget, vad det handlar om är att man omfördelar skatteresurser för att genom att betala kostnaderna den vägen kunna kalla det ”gratis”.
Björn Werner är nog bortanför hjälp. Utan att gå över gränsen verkar han inte heller vara den skarpaste kniven i lådan heller. När man argumenterar för en sak för att sen kontrastera sig själv där man mer eller mindre erkänna det man säger inte är fallet är inte den skarpaste iakttagelsen jag hittills har läst.
GillaGilla
Jag är säker på att t ex Storumanbor eller Pajalaborna är också jätteglada att betala ”gratis” museibesök för stockholmare.
GillaGilla
Jag tror de gör detta med ett öppet och vänligt inställt hjärta för att de är så måna om en liten medieelit i innerstaden som så gärna vill ha gratis på alla andras bekostnad för sig och sina telningar. Både Malvin och Riccotta kan ju rent av ärva samma inställning och därmed föra en stolt tradition vidare. Att det dessutom köper röster åt sosseriet är ju en välkommen bieffekt som ingen har kalkylerat på, ingen ska intala mig att detta är med beräkning. Det är rent förtal av den fina statliga verksamheten att ha mage att påstå att det skulle snedvrida konkurrensen när privata museer inte på samma sätt kan subventionera sina inträden. Det kan ju aldrig skada med lite gratisnöjen för att köpa röster och samtidigt se till att sänka den som har fräckheten att försöka ge staten en match om besökarnas gunst. Så låt Storuman- och Pajalaborna betala. Har man råd med smuggeldiesel och hembränt, har man definitivt råd att betala åt en penningstinn medelklass i storstäderna. Nån jävla ordning får det ju lov att vara. Hur skulle det annars se ut om vi inte belönade en vänsterlojal medieelit med lite oskyldiga nöjen på skattebetalarnas bekostnad? 🙂
GillaGilla
I Storuman och Pajala sväljer man alla mygg så länge de är röda 🙂
GillaGilla
Det gäller att sila myggen men svälja kamelerna och så länge flygfäna har rätt färg så…..:)
GillaGilla
Nu var ni lite elaka åt Pajalaborna!
Vilket gratismuseum ska vi ta denna vecka?
Det gäller att gå tills de får ont om medel och måste skära ner verksamheten, precis som det gick förra gratisrundan. Att upprepa något som gick åt pepparn och tro bättre utdelning nästa gång har väl alltid varit vänsterns paradmodell.
GillaGilla
Ja stångar man huvudet i cementväggen lär väl hjärnskakningen och amnesin göra att också svensk vänster har total renons på att lära sig av begångna misstag. Gör man det två gången kan skadan kanske till och med permanentas och tre, ja då är det nog obotligt. Jo du kan ha rätt om Pajalabor, förlåt mig jag ironiserade bara en smula. Naturligtvis ska inte de behöva betala för Stockholmselitens små oskyldiga nöjen, tvärtom borde nog denna elit betala för att kunna investera istället för att kapitalisera på Norrland och Norrbotten.
GillaGilla
Praktiskt nog verkar Sveriges demografiska mittpunkt ligga i järnvägens anrika knutpunkt Hallsberg!
En tågbiljett tur och retur Kung. Hufvudstaden för två vuxna och två barn under 16 år kostar sisådär 1300 Kr. För en resa på uppåt två timmar gissar jag att man vill ha reserverad sittplats.
Tåg verkar billigt i jämförelse med andra länder jag kan nämna, men lite dyrare än ”två pizzor och en netflix” är det nog.
(Är det bara i Sverige man skiljer på ”Plats nära djur” och ”Djur tillåtet”?)
GillaGilla
Dags att göra järnvägsresande gratis kanske? För det kostar ju lite mer än två Quattro Stagione och ett Netflix att resa. Den underprivilegierade landsortsbefolkningen kan ju inte förväntas kunna betala flera tusen kronor för att få ”nöjet” att resa till HMK:s hufvudstad utan de ekonomiska möjligheterna som behövs för att kunna göra detta. Det här är alltså en angelägen demokratireform som måste genomföras för att kunna stödja de redan förtryckta. Nej naturligtvis tycker jag inte det men med samma resonemang som med statliga museer på andra verksamheter får man fram hur bisarrt reformen är.
GillaGilla