Rädda Kaplan till varje pris, även om det blir löjligt i processen. Så tycks nu tongångarna gå hos så gott som hela regeringen, särskilt hos Miljöpartiets representanter. Borta är fakta, förnuftet är som bortblåst och nu riktas allt fokus på att släta över och fördumma den som försöker att kritisera. Problemet är bara att händelsen med middagen med de grå vargarna islamisterna från Millî Görüs är så pass graverande att man måste ställa flera frågor mer än en gång.
För det första är omdömet hos Kaplan vad det borde vara? Vidare, har de andra uppfattat allvaret (Expressen; Archive) i situationen? För det tredje, försvarar man bara som en reflexhandling? Fjärde frågan blir, är grunden för argumenten verkligen den att man tycker sig kunna uppnå något utan att man själv tappar i trovärdighet? I grunden ligger inte Kaplans middag med för honom okända personer, det där är bortförklaringar. Istället är det det mycket mer allvarliga att han med sin närvaro skänker mörka krafter legitimitet.
En minister i en svensk regering är inte vem som helst, han, hon eller hen (ironi!) är en representant för landet. Om man så vill är de en del av landets högsta valda ledning. Ett sånt uppdrag kräver förtroende och det har inte längre Kaplan. Det har inte heller resten av regeringen så som svar på frågorna i förra stycket, att nu gå ut och försvara något som inte går att förvara kommer troligen inverka negativt på den som gör det. Ändå är det den delen av en mycket snaskig historia vi ser som en direkt följd av händelsen.
Varje gång man kommer på någon med att göra det dom inte borde göra, infinner sig ett val. Fly innebär att man accepterar det felaktiga beteendet och fäkta att man tar sig an situationen med de konsekvenser det kan få. Löfvens taktik tycks hela tiden handla om att fly när det gäller Miljöpartiets tillkortakommanden. En alltför förlåtande attityd kan komma att kosta en hel del i framtiden då Löfvens politiska förtroendekapital gröps ur Foto: Wikimedia Commons
Först att hängas ut är den numer med munkavle belagde Hakim Belarabi (Mp) som är pressekreterare åt Kaplan. Hans försvar (Resumé; Archive) går ut på att om alla som befann sig i samma rum som andra man inte vill känna, skulle världen vara full av människor med dåligt samvete i onödan. Han har jämfört det med att också kungen säkert har figurerat på bild med ”knäppskallar” som Bert Karlsson. En tidning skulle aldrig ringa kungen och undra varför han umgås med Bert när denne gör rasistiska uttalanden.
Det där sättet att resonera är inte bara kränkande mot kungen utan framför allt mot Bert Karlsson som också har gjort en anmälan om förtal på Hakim Belarabi. Miljöpartiets presschef Adam Bergsveen har dessutom belagt Belarabi med munkavle för att inte göra skadan större. Det finns dock ett kort och koncist svar på påståendet Belarabi gör, det är inte själva händelsen som sådan som upprör i varje fall mig. Istället är det att genom att inte gå därifrån så har Kaplan gett rätt ljusskygga organisationer legitimitet.
Kaplan gör dessutom situationen dubbelt illa eftersom de två organisationerna knappast lever upp till demokratiska ideal. Medan Kaplan faktiskt borde vara en representant för demokrati och tolerans är han nu en passiv medhjälpare åt antidemokratiska strömningar. Krafter som rent av kan använda honom som ett slags moraliskt alibi där större trovärdighet än de borde ha ges till skänks. Kaplan är därmed demokratiskt sett kaputt. Den enda slutsatsen av det är att han borde avgå (Nyheter24; Archive).
Kaplans egna fiffiga förklaring då? ”Resultatet av dålig journalistik”! Visst är journalistik i Sverige dålig, urusel faktiskt. Det betyder dock inte att man kan dra ett och samma kort varje gång någon blir ertappad med fingrarna i syltburken, varje fall måste bedömas för sig. Den här gången går dock inte att smita undan, bildbevis är lite svåra på det sättet. Flertalet personer har ju dessutom stigit fram och vittnat om det inträffade så ”dålig journalistik (Expressen; Archive)” är som ett dåligt grepp ur en usel film.
Inte ens de bästa av sminkörer kan rädda ett dåligt filmmanus. Det är likadant inom politiken, ingen ursäkt i världen kan rädda en dålig politiker från en omöjlig situation. Kaplan har befunnit säg där förut och kommer sannolikt snart befinna sig där igen. Då hjälper inte triggerord och överslätande kommentarer Foto: Av Distributors Corporation of America – http://www.wrongsideoftheart.com/2009/04/plan-9-from-outer-space-1959-usa/, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=17292964
Miljöpartiets högsta ledning har förstås ett intresse av att rida ut stormen och se till att komma ur den så helskinnade som möjligt. Det blir lite svårare, för de två avloppsrören Fridolin och Romson, också kända som den odynamiska duon, är ju kända för att själva vara något av det mest klantiga inom svensk politik. Deras uttalanden har inte sett till att rosa marknaden och det gör de inte den här gången heller. I Romsons förklaring (SVD; Archive) heter det ju att:
”De visste inte att de var på samma middag”
Åsa Romson missar samma poäng som Hakim Belarabi. Det är inte att befinna sig i samma rum som någon ”olämplig” som är problemet. Det är istället dels att man inte kollar upp innan och dessutom genom att missa faktiskt skänker legitimitet åt något som aldrig bör få det som är fadäserna. I Kaplans ställning är sådana grova missar så pass allvarliga att slutsatsen återigen blir att han borde avgå. Det här borde också Romson inse, även om också hon har satt något av världsrekord i hur man gör bort sig.
Hennes kollega och avloppsrör nummer II Gustav Fridolin skräder inte heller han på orden. Här handlar det om triggerord som ”feministen Kaplan” och ”demokraten Kaplan”. Han vill alltså invagga oss i en slags tillit till att Kaplan står för de ”rätta värdena”. Han har dock inte mycket för det för i samma andetag som han säger detta dyker en ny bild upp. Den här gången visas hur Kaplan ser på feminism. Muslimen i honom vinner nog en knockout-seger i kampen mellan idealen. Du ser bilden här under.
Så här feministisk visade sig Kaplan i själva verket vara. Det är nog snarare ett rent muslimskt synsätt han ger på handen, inte ett feministiskt. I varje fall inte så som vi i väst tolkar ordet ”feminism” Foto: Facebook
Bra ledarskap handlar bl a om att ha en tydlig kompassriktning, att se till att alla följer den riktningen, att kunna ta tag i besvärliga situationer och vända dessa om det behövs och till sist att forma en atmosfär av tillit så att man får människor entusiastiska nog att vilja följa strömmen. På punkten ”ledarskap” har Stefan Löfven missat igen och igen. Han har i själva verket visat sig vara urusel på just en rad avgörande punkter i ledarskapets ABC.
Han har många gånger mumlat i mungipan, alltså varit allt annat än tydlig. Han har ibland inte ens pekat ut kompassriktningen och istället skapat förvirring. Han har också varit mer benägen att underkasta sig, hellre än att ta tag i situationer som hade behövt styras upp. Inget undantag i fallet Kaplan. Taktiken är tydlig och ett för politiker lätt igenkännligt mönster dyker åter upp. Först uttalar (DI; Archive) han sig i rätt vaga ordalag där man säger det som folk förväntar sig, sen läggs locket (DI; Archive) på från bådas sida.
En rad saker saknas dock i uttalandet från statsministern. Hela frågan om hur en person kunde missbedöma så till den milda grad att han hamnar på en middag med kända fascister och islamister berörs inte ens. Ingenstans markeras mot Hakim Belarabi och hans minst sagt klantiga agerande och uttalande. Inte på ett enda ställe sätts partikulturen och det dåliga ledarskap som finns under Löfven i Miljöpartiet (NT; Archive) i strålkastar-ljuset, inte ens mellan raderna.
Fyrljuset går visserligen på som det ska men når aldrig sitt mål. Varje gång Miljöpartiet ertappas med fingrarna i syltburken är det som om statsministern själv skuggar ljuset med uttalanden som är både överslätande och förstående då han borde tala klarspråk för öppen ridå. Foto: Wikimedia Commons
Man måste komma ihåg att de två avloppsrörens dåliga bedömningsförmåga mer än en gång har satt Löfven på det hala och att den svaga länken flera gånger har hetat Miljöpartiet. Här offrar alltså Löfven kritiken som borde vara självskriven, för ett samarbete som är dåligt för landet. Flera av partiets hjärtefrågor är ju direkt tillväxtfientliga (SVT; Archive). Statsministern kommer dessutom förr eller senare att behöva tala klarspråk om just Mp eftersom kritiken också finns inom Socialdemokratin.
Kanske är statsminister lite för finkänslig och för hänsynstagande mot ett parti vars signum är att misslyckas i det mesta. Det de anklagade andra för att göra, gör de nu så mycket bättre med ett förödande resultat (DN; Archive) som följd. När de inte ägnar sig åt den sporten inom Mp, lägger de förslag eller väcker frågor (DN; Archive) hos fler än dem själva. Det är alltså inte ett parti man direkt kan lita på. Där statsministern borde avsluta ett misslyckat kapitel, gör han allt för att få det att fungera.
Till och med i en så snaskig affär som den som nu utspelas, försvarar eller gjuter olja på vågorna. Han vågar helt enkelt inte går för långt men offrar samtidigt just ledarskapet som nu blir allt mer förvirrat. Det blir lätt så när man inte tar upp det väsentliga i ett ärende för att lufta ut det en gång för alla. De dåliga förklaringarna däremot duggar tätt och avslöjar mest desperationen över en omöjlig situation. Jag kan inte annat än säga att jag förstår desperationen.
Det löjligaste inslaget och den sämsta ursäkten för händelsen stod nog Semanur Taskin för på Twitter. Hon är själv språkrör för Grön Ungdom, men visar sig som sagt mest grön. Guilt by association är illa nog åt ett håll, men minst lika illa när man svarar med samma mynt. Foto: Twitter
Löjesguiden nominerar idag statsminister Löfven till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”På snart daglig basis ser vi ett parti vars förmåga att göra bort sig till och med överträffar Margareta ”Partaj” Sjödins. Ändå ser Löfven det som sin främsta uppgift att rädda den ena omöjliga situationen efter den andra. I processen offras både ledarskap och förmågan att kunna driva sakfrågor för att inte tala om det praktiska dagliga arbetet som istället ersätts av ständiga brandkårsutryckningar. Det gör Löfven till en överlägsen kandidat.
Löjesguiden 
Även Kaplan,ledare för grön ungdom och de så kallade språkrören förtjänar priset Hur kan dom försvara Kaplan som umgås med turkiska fascister,bjuder in islamister och jämför Israel med nazisterna ?
Kaplan försöker också tysta kritiken genom att vara överlägsen mot de journalister som vågar kritisera honom. Bara för att MP har kommit undan en rejäl granskning tidigare så trodde han väl att han skulle komma undan nu med.
Löfven är ett ryggradslöst mähä som inte tvingar Kaplan att avgå. Antar dock att suget efter makten är större. Om han sparkar Kaplan måste väl MP avgå från regeringen också om dom inte är tillräckligt maktgalna för att stanna kvar denna gången också.
GillaGilla
Nu på måndagen har mp:s ledning dragit ned rullgardinen till något som ser ut som ett krismöte inför lyckta dörrar. Romson har ställt in alla sina åtaganden, likaså Frigolit. Kaplan har också ställt in alla möten och dessutom gjort sig oanträffbar via telefon. Jag tror något håller på att hända och det skulle kunna vara att mp helt enkelt lämnar regeringen, vi vet dock inte säkert förrän tidigast ikväll.
För riktar Löfven blicken mot Kaplan och menar att han och enbart han borde avgå, lär inte mp stanna kvar. De har redan förlorat för mycket för att kunna göra det. De har fått se migrationsfrågan rasa ihop som ett korthus, de har fått vara med om att starta kolkraftverk i Tyskland. Visserligen indirekt i det sista fallet men Vattenfall som tog beslutet lär ha meddelat det hela när det inte längre fanns något någon kunde göra och det var ju dessutom ett internt affärsgrundat beslut som ingen i regeringen kunde göra något åt. Skulle nu Kaplan få foten är det en förlust för mycket för mp. Statsministern kan därför välja en av två saker och enbart det. Han kan välja att avskeda hela mp, då lär vi ha en regeringskris. Valet att stanna kvar och stryka ett streck över allt finns också. Felet med det är att Löfven kan än mer framstå som kraftlös. Om han våga eller inte återstår också att se. Själv skulle jag varmt välkomna att mp försvann ur bilden och jag hoppas att Löfven i så fall har dubbelt mod och ser till att göra samma sak med v.
GillaGilla
Hej.
Grundproblemet för miljöparti, media och svensken i gemen i den här frågan? Tron på en universell tredje position, utanför maktkamp utan i strävan efter samförstånd och att i detta samförstånd ligger av sig självt en opartisk objektiv sanning. Hela det resonemanget är fel.
Kaplan skall inte lastas för det han gör mer än en geting för att den sticker: Kaplan är turk och sunni-muslim, det senare tar prioritet över det förra. Att han agerar enligt detta är inte att förvånas över och är nog bara en nyhet för den som följer statsmedia.
Om jag är ärlig med att jag prioriterar och värderar mitt folk och mitt land högre än alla andra och i varje förhandling arbetar med detta i åtanke, kan den jag förhandlar med förstå mig och utgå från detta. Om jag utgår från ett teoretiskt objektivt bästa utan att kunna veta, lita på eller kontrollera att den andre också gör det (och därmed är likadan som jag själv i sina värderingar och prioriteter) har jag gett bort halva segern från början.
Tänk en fotbollsmatch där domarna tittar utåt från plan, och det ena laget ändå följer reglerna till punkt och pricka, medan det andra fuskar, men bara på sådant sätt som publiken har svårt att
se, och som publiken än mindre kan kommunicera sig fram till kunskap om – vid det laget alla är informerade om ett övertramp har spelet sedan länge gått vidare. Vem vinner den matchen? (Domarna kan, inser jag, få representera media).
Jag vet inte vilken beteckning som är mest passande för miljöpartiet i den allians med islam man ingått, men idiot ligger nära.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
GillaGilla
Någonstans måste Kaplan börja förstå att han är svensk nu och att han representerar den svenska regeringen och därmed det svenska folket. Att i hans position tro att han är turk först, främst och alltid fungerar inte längre, inte ens privat. När han begår sådana här klavertramp är det som om alla andra får sota för hans dåliga omdöme och hans brist på insikt att han är just representant för Sverige. Fungerar inte det lär han förr eller senare skiljas från sitt uppdrag därför att folk förväntar sig mer. Likadant i nazi-uttalandet, där lär han ha sabbat det sista av god vilja från Israelisk sida i utrikespolitiken och har nu gjort Wallströms jobb än lite svårare. Som om hon inte hade gjort det så bra själv tidigare så har nu alltså ytterligare sten lagts på ryggen och därmed har Sveriges möjligheter att utgöra en kraft i en alltmer avsomnad fredsprocess blivit i stort sett noll.
Statsministern är nästa anhalt i den här tragedin och som jag har försökt att uttrycka det i inlägget så är han helt enkelt en person med urusla ledaregenskaper vilket mer än väl har inverkat på dagens situation. Jag ser själv egentligen inte Kaplan som den självklara skurken utan istället Löfven. För genom att inte vara tydlig, inte peka med hela handen, inte tala om färdriktning och mål som en ledare ska göra har han förmodligen (min gissning!) skapat ett mycket förvirrat gäng som kallas ”regeringen”. De flesta i den vimsar ju mest omkring varje dag som de vore huvudlösa. För att använda din fotbollsallegori är det som en backlinje som inte vet sina positioner, inte vet sin uppgift och inte vet hur de inbördes ska samverka. Resultatet är vad det är, en enda stor soppa och det är också regeringen där Kaplan egentligen bara är ett tecken ett symptom på något mycket större. Det större heter Löfven som jag måste säga är den sämsta ledaren jag hittills har sett.
GillaGilla
Hej.
Varför skulle Kaplan förstå att han är svensk? Han är turk, inte svensk. Man byter ju inte folk genom att åka tunnelbana.
Kaplan agerar efter sin egen agenda och sina egna prioriteringar, och det har han egentligen inte varit hemlig med. Snarare har bidragsmedia låtit bli att titta.
Mustafa Omar, Abderizak Waberi, Mehmet Kaplan. Politiker från tre olika partier, men samtliga sunni-muslimer och med gemensamma beröringspunkter i diverse muslimska organisationer, Brödraskapet inte minst. Det är fåfängt att tro att en muslim skulle sätta något annat före islam, och att en turk (ett av världens mest öppet chauvinistiska och nationalistiska folk) skulle sätta något annat folk före det egna.
Kaplan gör precis det han ska, och Brödraskapets strategi har alltid varit densamma: att etablera sharia-styre enligt deras tolkning. Om det sker via val med ett eget parti, via infiltration i befintliga partier, demografi, eller revolution är egalt. Genom att föra ‘det långa kriget’ blir väpnad konflikt en sista åtgärd när all subversion misslyckats. Ända sedan organisationen grundades, bland annat med hjälp av SS-befäl, har man anlagt ett perspektiv som sträcker sig bortom den egna livslängden.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
GillaGilla
Nationalitet är något du intalar dig, vänjer dig vid och håller fast vid inget du är per automatik för evigt. Vill man så går det att ”tvätta bort” men då måste viljan finnas. Kaplan tycks inte vilja detta, han ser inte sig som en representant för Sveriges regering och därmed inte det svenska folket. Dubbel anledning för honom att kliva av med andra ord. Är han dessutom turk först finns en bonusanledning, en svensk regering ska representera Sverige inget annat land.
GillaGilla
MP kommer aldrig att lämna regeringen frivilligt och detta oavsett vilka skandaler som kommer att uppdagas. Detsamma kan sägas om Löfven, han kommer aldrig att sparka ut MP ur regeringen oavsett vilka skandaler som uppdagas. Detsamma kan sägas om Alliansen, de kommer aldrig att fälla regeringen oavsett vilka skandaler som uppdagas. They are all the same shit.
GillaGilla
Jag tror faktiskt det finns en smärtgräns för mp och att vi i varje fall närmar oss den. Många uttalanden, särskilt i migrationsfrågan på sistone, har pekat åt ett håll som säger ”inte ett förnedrande bakslag eller reträtt till tack”.
GillaGilla
Fridolin – efter åratal av vad jag antar är medieträning av proffs – är rent pinsam att lyssna på. Han fortsatte idag med ”demokrat och humanist”. Tror han att det han säger betyder något utanför den gröna väckelserörelsen?
GillaGilla
Triggerord han kommer att upprepa till den dagen han sitter på ålderdomshemmet och dreglar ur ena mungipan antar jag. Pinsamt är det lik förbannat och han kan nog övertyga de sina, men frågan är om han klarar av att övertyga andra. Ett så pass tomt ord som ”demokrat” i det här sammanhanget lär inte stärka Fridolins aktier. Tvärtom lär det bli hans eftermäle som en osedvanligt dålig ledare för ett parti med en osedvanligt dålig politik.
GillaGilla