Fotboll

Fotboll bygger ju på att med olika taktiker och tekniker föra en boll från ett område till motståndarens och förhoppningsvis få in den i mål. Den som behärskar de tekniker som krävs och gör detta mest framgångsrikt, är också den som går segrande ur striden. En sån strid kan naturligtvis sluta i dödläge där båda sidor är jämstarka och oftast avgör då slumpen eller så blir det oavgjort.

Vad skulle då fotboll kunna ha med politik att göra? Jo, att sätta en boll i rullning och hoppas på en fördelaktig utgång skulle man kunna säga. För i går gick ju Miljöpartiets språkrör ut i en presskonferens (SVT; Archive) och deklarerade att de visserligen ville sitta kvar, men om valberedningen ville kunde de träda åt sidan för en eller flera andra kandidater om partiet ville detta. De hade därmed satt den så omtalade bollen i rullning.

FotbollI fotboll gäller att få en boll dit man vill på det mest taktiska sättet och därigenom se till att näta den. Är man framgångsrik vinner man, är man jämstarka förlorar/vinner man av en slump eller så blir det oavgjort och ibland förlorar man. Den odynamiska duon i Miljöpartiet har nu satt bollen i rullning och det återstår vad det slutar i. Foto: By I, Ras, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2501718

Säkert ett välkommet besked efter en turbulent vecka. Den har ju präglats av skandaler och rena pajkastningen där inbördeskriget (SVD; Archive) har dessutom förts inför öppen ridå. Något man brukar försöka undvika i svensk politik. Människor har avgått (Expressen; Archive) och dragit tillbaka sin kandidatur, det har helt enkelt varit full cirkus. Ska vi gå tillbaka till fotbollsspråket så har det rått fullständig upplösning i backlinjen och anfallarna har bara stått på mittfält och tittat på medan allt har havererat.

Avgasrörens schackdrag på gårdagen presskonferens där de erbjöd sig att ställa sina platser till förfogande men deklarerade att man samtidigt ville sitta kvar, ska alltså ses som ett försök att sätta just bollen i rullning och att ändå få den i mål. Problemet för de två avgasrören är att lika gärna som att bollen kan rulla framåt, kan den rulla bakåt. Tar motståndarna utom och inom partiet kommandot har de två bäddat för nästa taktiska miss.

Man kan t ex tänka sig en situation där Peter Eriksson fortsätter att ansätta den odynamiska duon med kritik. Hur ska de bemöta den? Har de en reträttplan? Klarar de prövningarna detta skulle innebära? Frågorna är många men än så länge bara hypotetiska. Svaret lurar med andra ord runt hörnet och den som följer händelseutvecklingen lär få se hur allt utvecklar sig.

En annan frågeställning är hur partiet ska hantera den förtroendeklyfta som hela cirkusen har lämnat efter sig. Deras helylleimage har ju velat göra gällande att man har så himla högt i taket. I själva verket har många också inom paritet börjat tvivla på den ansatsen. Särskilt efter Kaplans avgång har debatten i lika hög grad handlat om huruvida samma behandling hade drabbat svenskar och icke-muslimer. Ett påstående som för det första bygger på rena antaganden eftersom jämförelsemöjligheten saknas.

MoralTesen att debatten har innehållit extra hårda pekfingrar mot just muslimer saknar nästan helt och hållet grund då de flesta har aktat sig för att just moralisera utifrån de utgångspunkterna. Kaplan har ju till och med förlåtits för det ena övertrampet efter det andra. Foto: Wikimedia Commons

Den delen av debatten har inte bara blivit lika destruktiv som den andra som har rasat. Den har dessutom blivit rent löjlig. För visst har det förekommit spekulationer (TV4 Nyheterna) om infiltration, men dessa har legat inom anständighetens gränser som jag ser det. Och visst har debatten ibland handlat om frågor (Aftonbladet; Archive) som i varje fall jag är lite undrande över.

Det sista exemplet har ju handlat om det är ett resultat av patriarkala strukturer eller inte att vägra ta i hand. Det har också hetat att det rimmar dåligt med Miljöpartiets feministiska image. Men ingen har faktiskt diskuterat det som den andra dimensionen av problemet nämligen att ta seden dit man kommer. Vi är ju väldigt förtjusta i den tesen och har till och med talesättet, men lever vi själva som vi lär? Avstår t ex vi svenskar från en kvällsdrink eller ett glas vin när vi är i det muslimska landet Egypten? Svaret är nog tyvärr ”nej”.

Jo visst, det blir ett sluttande plan om man gör avkall på för många saker i samhället. Handskakning eller inte med kvinnor är kanske en icke-fråga på pappret, men frågan är så mycket större i ett vidare perspektiv. Vad ska bli nästa steg? Muslimska män som känner sig kränkta av att svenska kvinnor inte bär slöja eller schalett? Här handlar det uppenbarligen om kulturkrock, men vill man representera Sverige måste Sverige finnas också i muslimers medvetande.

För där tvärstannar försvaret av hela den debatten som handlar om att muslimer på något sätt skulle behandlats sämre i debatten. Det är inte bara svenskar och Sverige som ska bjuda till, det krävs också att motparten gör det. Semanur Taskin som är avgasrör i Grön Ungdom, eller som de också kallas Gröngölingarna, är en av dom som har varit mycket kritisk till att både Kaplan och Kahn har tvingats avgå. Hon avgick till sist själv i protest då hon ansåg sig känna sig otrygg som muslim i både sitt förbund och eller i politiken.

Den där förklaringen känns dock lite påklistrad, som för att kunna iklä sig offerkoftan. I Semanur Taskins förklaring finns inte ett ord om den kritik (Expressen; Archive) som har riktats mot henne. Ingenting om stödet för Turkiets snart diktatoriska ledare Erdogan som förutom anti-demokratiska tendenser för ett tyst krig mot Kurder. Att han dessutom i tid och otid beskylls för att stödja IS gör uttalandena än mer bekymmersamma. Lite eller inget med islamofobi att göra alltså.

ErdoganIngenstans i försvaret av Taskin nämns t ex hennes vurm för Turkiets Erdogan. Han har ju kallats ”Mellanösterns Putin” och gör skäl för namnet. Med anti-demokratiska metoder använder han demokrati för att inskränka friheter och rättigheter för t ex kurder. Han för också ett krig mot dom och har beskyllts för att ha hjälpt IS. Foto: By Randam – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6974348

Ändå är det offerkoftan (Metro; Archive) och svårigheterna hennes argumentation bygger på. Hade jag varit hon, hade jag nog tyvärr hellre titta på över 20 år av dålig integrering i det här landet och det som det har lämnat efter sig. Ett land där vi lever som en stat i staten, ett samhälle i samhället och där allt nu börjar glida åt olika håll och grupper skapar ”sitt” livsutrymme på ”sina” livsvillkor. ”Sverige” som begrepp börjar bli allt mer diffust också för Semanur som tänker och agerar som en turk, inte en svensk när hon försvarar Erdogan.

I den rollen blir det naturligtvis mer intressant att få iklä sig offerkoftan, för i det post- koloniala lotteriet kan sånt ge fördelar och det är allt som räknas. Fotbollslaget heter därmed snarare Galatasaray än IFK Häcken eller något annat för debattörer som Semanur Taskin. Islamofobi-spåret blir dessutom mer aktuellt genom att den linjen stöds av fler debattörer (Nyheter24; Archive). När samma tes (Världen Idag; Archive) dessutom upprepas uppstår ett mönster som för att misstänkliggöra och förringa.

För tyvärr är det att förringa det som allt började med nämligen att Mehmet Kaplan till sist tvangs att avgå. För också Världen Idag:s artikel är det som om vissa saker ska sopas under mattan. Här nämns visserligen incidenten där Kaplan var med om att bjuda in Yvonne Ridley för att hålla tal för en grupp inbjudna i Riksdagen. Antisemiten och fundamentalisten Ridley har gjort sig känd för sin extrema hållning, ändå skyllde Kaplan på ”dålig bakgrundskoll” och kom undan (Corren; Archive).

Tesen att Kaplan tvangs att avgå för att han dömdes hårdare som muslim saknar alltså grund, tvärtom har han alltså förlåtits igen och igen till dess det inte längre gick att försvara honom. Men den så åtråvärda offerkoftan tycks viktigare än fakta så debatten ser därför ut som den gör. Kan det möjligen bero på att man vill styra om spelet från en defensiv som under den senaste veckan, till ett mer offensivt spel som man ser attack som bästa försvar?

KoftaIslamofobispåret handlar istället till stora delar som jag ser det om den gamla klassikern offerkoftan. Det är både skönt och lönande att få bära den då det innebär både sympati och fördelar. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Få kan som ni göra icke-händelser till konkreta incidenter för att peka ut det som inte finns som orsaken till allt. Få gånger i världshistorien har väl så mycket felaktiga argument använts av så många för att kunna säga så lite om någonting. Det gör er till utmärkta kandidater.”

Annonser

4 thoughts on “Fotboll

  1. MP och S förtjänar priset på en daglig basis. Båda partierna är totalt regeringsodugliga.
    Det finns enstaka ministrar som klarar av sitt jobb medan de allra flesta av dom varken syns eller hörs i debatten eller gör mer än förvaltar sitt område.
    De gånger språkrören och Löfven hörs får man dessutom allt som oftast rycka fram skämskudden

    Gilla

    • Ja, Löfven har parkerat i skamvrån med skämskudde, dummerjöns-strut och hela kittet. Det som gör det hela lite extra pikant är att han själv kanske inte har bidragit med mer än säg delar av hela denna pinsamma soppa utan huvudansvaret ligger just på Miljöpartiet som från dag ett har visat sig regeringsodugligt. Det han har bidragit till är att han likt en envis åsna har bitit sig fast och försvarat mp i alla väder. Delvis har han gjort samma sak med v men där är förhållandet ett lite annorlunda.

      Denna envetna och nästan korkat envisa fastlåsning vid två partier som hela tiden gör bort sig och därmed regeringen, är pinsam och talande på en och samma gång. Regeringsodugligt och skämskudden som aldrig finns alltför långt borta är faktorer som inte gör det hela till en förtroendegivande anrättning. Nu har ju dessutom sedan en vecka tillbaka mp tryckt på turbo boost-knappen. Få gånger har vi väl sett ett så odugligt parti både visa upp sin oduglighet och sin förmåga att mer eller mindre upplösa sig själv inför öppen ridå. Ytterligare ett skäl för Löfven att släppa den tråden mao men det händer inte, han fortsätter som förut och nu är han själv kokt. Det blir ju så när man inte inser.

      Gilla

  2. Fotboll, ja. Det dröjer väl ett par decennier till min självbiografi så jag kan ta den historien här:
    På låg- och mellanstadium var jag en av få pojkar i min bekantskapskrets som inte spelade fotboll ”organiserat” varje vecka. Ibland spelades det boll på rasterna, och då var kraven lite lägre eftersom alla var med.
    Jag hamnade på högerkanten och en mycket skicklig klasskamrat kom springande med bollen. Han fintade, jag satte ut fel fot, han sprang elegant runt mig åt andra hållet. Jag vill minnas att jag fortsatte ett par steg till innan jag stannade och vände mig om. Det var ingen fråga om råstyrka eller tackling, bara ren finess i att skicka mig åt fel håll. Andra gången hände exakt samma sak.
    Tredje gången visste jag åt vilket håll han gick, och bestämde mig på förhand att sätta ut andra foten. Klasskamrat och boll kommer närmare. Jag tänker ”var beredd med andra foten … vänta … vänta … nu!”
    Han fintande på exakt samma sätt, min hjärna reagerade per automatik, och jag glömde vad jag hade bestämt mig för och gick åt fel håll.

    Ungefär så måste många väljare känna sig. Val efter val.

    Gilla

    • Hahahaha, din allegori är underhållande! Jo, det är nog förvirrande för de flesta och många reagerar nog som du på fotbollsplanen, man gör det man är van vid att göra dvs det invanda. Det man tänkte är som bortblåst och det finns till och med undersökningar som säger att folk till sist väljer utifrån helt andra perspektiv än realpolitik. Hur trevlig en person verkar, om man skulle kunna tänka sig att dricka en kopp kaffe med den där är skäl som kan få folk att fastna för en kandidat. Kanske därför Löfven ligger så risigt till i alla mina inlägg. Jag vill inte umgås med honom, jag ser inga försonande drag och jag vill definitivt inte dricka kaffe med honom.

      Sen spökar förstås Freud till det i vanlig ordning, kanske också Masslow med sin behovstrappa. För det finns dom som väljer kandidat efter vilken person de skulle vilja ha lite kul med i sänghalmen. Den tycker jag personligen är mest kinky inte bara för de uppenbara skälen utan också därför att det handlar om okända människor man tillskriver egenskaper de har för att locka väljare istället för att förmedla ett budskap. Ett sånt exempel var Tomas Bodström som alla kvinnor blev lite extra mjuka i knävecken över. Kanske är jag en aningen för heterosexuell i det avseendet men vem skulle vilja hamna i säng med Bodström? Ja det är förvirrande det där med det så kallade ”fria valet” som inte är så fritt när allt kommer omkring. Bäst kanske att det blir offside till nästa val för Löfven per automatik så vi slipper att bry oss. 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s