Ett handslag, en gest och en socialt påbjuden sed. Det är vad ett handslag är, för vissa en självklarhet som talar om att man är överens, respekterar och känner varandra. För andra är det inte lika självklart, här talas om intima seder som män inte kan utföra med kvinnor utan att det betyder helt andra saker än ett handslag. Problematiskt med andra ord, eller är det det? När allt kommer omkring lever vi i Sverige, inte i Mellanöstern. Här är det andra regler som gäller men med respekt för andra åsikter i den mån det går.
För det är trots allt så att samhället är uppbyggt kring vissa sedvänjor, det kan vi aldrig komma ifrån. Den som sitter i en affärsförhandling med en kvinnlig vd, vad än feministerna försöker pådyvla så finns ju trots allt dessa, och man är överens om ramarna så skakar man hand. Utan handslaget är troligen affären död. Trots detta är Sverige troligen ett av världens mest toleranta länder, mer så än många av de länder de som inte vill skaka hand kommer ifrån.
Här är det dessutom större chans att få inflytande, men i viss mån måste den personen anpassa sig. Jag kan t ex inte se en svensk minister som inte vill skaka hand med kvinnor ur en utländsk delegation från säg Frankrike när de är på statsbesök med motivationen att de är kvinnor och att det vore en intim handling de inte genomför. En sådan person är inte lämplig eftersom han inte kan representera ett land där vi inte har den sedvänjan.
Nu tävlar debattörer som Masoud Kamali om att se problem och hinder men egentligen handlar det om rätten att få se sig och den egna gruppen som offer. Hindren finns sällan eller aldrig utan handlar om saker som språkbrist, egna traditioner som begränsar och så vidare. Foto: Wikimedia Commons
Så finns de dom som är mer konspiratoriskt lagda i denna skakande debatt. De vill se de nackdelar som folk drabbas av som medvetna hinder (SVD; Archive) avsedda att försvåra och stoppa. En av dessa personer är Masoud Kamali professor i socialt arbete och sociologi vid Mittuniversitetet. Det är hans debattartikel detta inlägg kommer att handla om. För en mer galen utgångspunkt kan i varje fall jag inte se, om man då förstås inte vill se ”hindren” så till den milda grad att man mer eller mindre tvingar fram dessa med hugg och slag.
Bara det faktumet att Masoud är professor på ett västerländskt universitet är väl betydande. För lek med tanken att jag skulle disputera en uppsats jag skrivit vid universitetet i Riyad i ämnet ”Kristen etik och dess sociala konsekvenser i en arabisk kontext och miljö”. Gissningsvis skulle den uppsatsen aldrig ha fått se dagens ljus.
Anledningen är enkel, det enda tillåtna religiösa uttrycket som är tillåtet är det rent muslimska får förekomma på Saudisk mark. Så nog tycker jag att den frihet Masoud och andra som vill åtnjuta den är stor. Större än den som finns i Mellanöstern och större än i många andra jämförbara länder.
Men det är handskakningen som är den springande punkten i resonemanget också här. Svenskens oförståelse för sedvänjan gör att muslimer inte kan ta del av politiken enligt honom. Det kan man visst bara man lär sig att bli mindre bokstavstrogen och inte tvingar andra att anpassa sig till de egna sederna istället för tvärtom. Masoud och andra kanske måste lära sig att de inte längre bor i Syrien eller något annat land i Mellanöstern. Gör man inte det, lär man också få se samma debatt och ifrågasättanden återkomma.
Handskakning som en social kod, också mellan män och kvinnor, är i västerlandet en gammal sedvänja. Kulturkrocken som uppstår är inte vårt fel utan just en kulturkrock så varför vi ska anpassa oss är en gåta. Det borde väl vara de som har problemet som borde göra något åt sina inskränkta seder. Foto: By Marsyas, 07.04.2007, CC BY-SA 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=1930787
Logiken är dock så enkel i den här typen av debatt, svart eller vitt och allt är fixat. Så enkelt är det förstås inte men man kan ju alltid omstöpa verkligheten som i följande citat:
”Det finns miljontals kvinnor och män i världen som inte hälsar genom att ta en annan människa i hand.”
Jo förvisso har Kamali rätt på den punkten, det finns miljontals människor som inte hälsar på andra människor genom att ta i hand. Men trots ett rätt, så finns det en rad fel i påståendet.
Det finns för det första de som kan anpassa sig. Se på Japaner, de hälsar hemma genom att buga, men är inte främmande för att anpassa sig om de hamnar utanför den egna kontexten i varje fall på punkten handskakning. För det andra finns miljoner och åter miljoner människor som faktiskt hälsar med handskakning, ska den sedvänjan och de kulturella uttrycken inte räknas? Till sist handlar det inte om att ”ta en annan människa i hand”, det är ett rent lögnaktigt påstående. Det handlar ju om att inte ta kvinnor i hand.
Det är faktiskt skillnad på att hålla hand och hålla hand. Det måste inte vara en ”intim handling” om man gör det på ett annorlunda sätt Foto: By Marsyas, 07.04.2007, CC BY-SA 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=1930787
I den kontexten blir handlingen ”vägra att skaka hand” utsållande och uteslutande. Det är när det händer som handlingen också blir provocerande. För vem i hela världen, förutom i Mellanöstern då förstås, vill bli behandlad annorlunda samt urskiljande och dessutom vara medveten om att det är så för att sedvänjan påbjuder det? Det är till och med få andra utanför just Mellanöstern som skulle acceptera detta. De flesta är till och med så pass fientliga till handlingen att blir just provocerade.
Kamali missar alltså en viktig poäng. Det är INTE det svenska samhället som sätter upp hindren utan de med denna sedvänja själva. Att dra slutsatsen att det beror på att man är muslim är mer eller mindre gripen ur luften som jag ser det. Det kan aldrig bli detsamma som islamofobi att värna om den egna kulturen och känna sig provocerad av en medvetet urskiljande handling där man medvetet gör skillnad på person och person.
Hur kan det t ex komma sig att muslimer som Aida Hadzialic snarare har det motsatta problemet, alltså känner sig mer provocerad (Aftonbladet; Archive) av att någon vägrar att hälsa genom att ta henne i hand? Jo, hon är mindre bokstavstrogen och har inte vuxit upp med samma medvetna åtskillnad som en social sedvänja!
Men istället för att se problemen i den egna gruppen, ser man alltså hellre problemen i andra sammanhang där de inte finns. Tyvärr stannar det inte där utan går istället ibland vidare till än mer extrema uttryck där man börjar ana ett slags nykolonialt tänkande i omvänd tappning. Alltså ett tänkande där nyanlända och också sedan länge här boende rasifierade, gärna vill se samhället anpassat efter deras mallar och behov istället för det motsatta.
Gränser som sätts upp är inte alltid samhällets, ibland finns dessa i sinne och i tanke. Det viktiga är att medvetandegöra sig om sina gränser och bryta sig fri från dessa. Först därefter kan man bryta sig ur ramarna. Foto: By Pere Borrell del Caso – Collection Banco de España, Madrid, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=12968243
I debatten är återigen argumenten det som sticker ut, de stämmer helt enkelt inte. Man kan nästan ana sig till att de inte stämmer av skälet att man först vill måla upp ett problem som egentligen inte finns. Sen måste en lösning till och den bygger på att alla andra som inte tycker som muslimer ska anpassa sig. En sådan debattartikel kom i Metro (Archive) och jag har redan skrivit ett tidigare inlägg om den.
Kitimbwa Sabuni vill i artikeln få oss att tro att på grund av vårt banksystem med ränta, kan muslimer inte låna pengar till bostadsköp. De skulle därför vara diskriminerade och då måste man förstås titta på reglerna. Problemet är att det för det första inte är ett problem men också att det han antyder är att vi skulle införa en sharia-lag i landet. Vad blir nästa steg Kitimbwa, ska vi tvingas att acceptera dödsstraff med stening på offentliga platser för att avskräcka folk från t ex äktenskapsbrott?
Men påståendet han gör i artikeln är bullshit förstås, det finns nämligen redan en bank (Jak banks hemsida) dit vilken muslim som helst är välkommen där man inte tar ränta på lånade pengar. Det enda kravet är att man är medlem och att man har en säkerhet för lånet. Bankinspektionen har dessutom gjort en studie av rättsläget och kommit fram till att ingen lag hindrar redan existerande banker från att kunna ge muslimer som så önskar räntefria lån.
Återigen är det alltså inte Sverige som är problemet, utan debattören som vill skapa ett problem som inte finns. Så vad ligger bakom allt detta? Jo, vår gamla klassiker offerkoftan naturligtvis! För den grupp som bäst kan utmåla sig som offer för ett system, är också den grupp systemet i sin skitnödighet gynnar mest. Alternativet är ju att bli att stämplad som ”rasistiskt” vilket få ser som ett alternativ alls.
Visst finns rasismen, få förnekar det. Det gäller dock att skilja rasism från så kallad rasism. När man dessutom försöker konstruera en inneboende motsättning eller beskriva ett medvetet skapat hinder som inte finns, undrar man vem som är rasisten
För varje gång någon kommer och talar om denna ”rasism”, finns det också någon gummirygg som inte pallar trycket utan antingen i smyg eller öppet börjar förändra. Visst måste vi förändra och visst måste vi se till att utveckla, hela tillvaron är ju trots allt just en förändring. Men förändring ska ske till något bättre, inte något sämre och på den punkten har nog dagens islam lite eller inget att erbjuda är jag rädd.
Tvärtom så har ”mittfåran” radikaliserats, mer fokus på grundvärden har lagts som sharia-lagar. Något som för övrigt är verklighetsfrämmande för 99,9 % av västvärlden. Så vem ska vika sig? Kalla mig gärna rasist trots att jag inte är det, men inte är det vi och vår livsstil som ska stå för den är jag rädd.
Tvärtom är det så att vi har öppnat våra dörrar för hjälp. Denna är dock villkorad – här har vi andra sedvänjor, gillar du inte dessa så är det ditt problem, inte vårt. Kan du inte anpassa dig är du dömd att bli utanför och det är det vare sig Kamal, Kahn, Sabuni eller andra debattörer förstår.
Det kan aldrig lastas den som står för en samhällstyp, utan är istället ett problem för den som inte vill, kan eller förmår anpassa sig. Däri finner man den gordiska knuten till det samhälle som många ser som sitt ideal – det multikulturella – och det är hur den knuten ska gå att lösa som debatten borde handla om, inte huruvida samhället sätter upp hinder som sen ska anpassas för att tillfredsställa det som egentligen är särintressen.
Nyckeln till framgång i ett främmande samhälle heter ”anpassning”. Den varelse som kan anpassa sig till miljön överlever, den som däremot försöker få miljön att anpassa sig till varelsen lär inte bli framgångsrik dessvärre. Foto: Wikimedia Commons
Löjesguiden nominerar idag Masoud Kamal till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att missförstå debatten och missa poängen är ibland mänskligt, det kan hända vem som helst. Men att medvetet missa poängen för att skapa en offerroll är lite svårslaget. Hindret är inte det svenska samhället, det är istället sedvänjor man kunde göra sig av med om man ville och som blir till bojor för den som inte gör det. Att inte förstå den skillnaden gör dig till en formidabel kandidat.”
Löjesguiden 
Själv tycker jag, precis som någon annan debattör jag läste, att vi borde lista de saker som vi aldrig kommer tumma på i vår kultur och vårt rättssamhälle och sedan är det bara för de som vill komma hit att anpassa sig eller försvinna till något annat land.
Vi har, som sagt var, ingen anledning att att acceptera att ett sharia/hederskulturstänk etableras i vårt land för att tillfredsställa ortodoxa muslimers behov. Kan dom inte anpassa sig så är det bara att flytta härifrån.
Karims artikel var för övrigt kryddad av saker som att vi som inte tycker att det är ok att inte ta kvinnor i hand är antimuslimer och ser världen med en vit,privilegierad blick.
Aida Hadzialic och Nalin Pekgul utmålades också som något slags onkel Tom för att de inte köper muslimers resonemang om att vi svenskar skall anpassa sig till dom.
Identitetspolitikens fula ansikte visar sig alltså fullt ut i Karims artikel.
Sådana som han är orsaken till antimuslimska strömningar i samhället och jag tycker att han skall flytta härifrån eftersom han inte gillar vårt samhälle och uppenbarligen inte vill anpassa sig.
GillaGilla
Jo dom sakerna utelämnade jag då inlägget blev tillräckligt långt som det var. Det finns dock anledning att komma tillbaka till delarna om den vita privilegierade blicken. Det är annars en rätt typisk artikel för vår tid när hans argument skärskådas. Man börjar lite gråtmilt om hur synd det är om den egna gruppen som nu får ”utstå” en massa nedsättande behandling och för första gången se i praktiken att de inte har en plats i vårt samhälle. Beskrivningens huvudsyfte är naturligtvis att skapa sig större utrymme än man redan har för beskrivningen är i grunden bs. Han vet mycket väl hur skitnödiga svenska politiker blir så fort de får höra det magiska ordet ”rasism” och hur de brukar reagera. Fler privilegier och mer hjälp på traven kan aldrig bli fel när man tävlar om ett utrymme.
När man senare får mothugg från personer som jag själv, finns alltid användbara debattekniker. Termen ”Onkel Tom” användes flitigt i Almedalen 2014. Särskilt av personer som Kurdo Baksi och Mehmet Kaplan, som gärna ville utmåla vad dom såg som rasförrädare som Nalin Pekgul som just Onkel Tom. Det verkliga skälet var ju att också de ville hindra henne från att tala om sanningen istället för den tillrättalagda och sötade bild de ville förmedla som för övrigt var samma som i debattartikeln. Där någonstans började hela processen att saluföra muslimen som diskriminerad och utan politiskt inflytande, allt för att skaffa mer inflytande. En osedvanligt smutsig debatt sattes därmed igång och sanningen var som alltid första offret. Det andra och tredje var personer som Nalin Pekgul, Amineh Kakabaveh och Zeliha Dagli för att de vågade stå upp och ge en annan bild än den redan bestämda.
Om man inte kan anpassa sig till ett samhällssystem som vårt är den första naturliga tanken att ändra systemet. Tyvärr är en majoritet för det så vad göra? Jo man tar fram just den bild som man vördar så djupt, muslimen blir till offer. Snart har man vandrat sina timmar i offerkoftan och den skitnödiga attityden sätter igång. Snart har man fått det man ville dvs ett samhälle så som man själv vill ha det. Lite sharia-lagar här, lite religiös fundamentalism i politiken där och sen toppat med att alla, också de som djupt föraktar det sättet att se det, måste följa våra nya dekret. Mission accomplished! Men jag är ledsen alla ni som nu ser världen på det här sättet, det enda vi kommer att uppnå är en än djupare klyfta i samhället. En klyfta som i värsta fall kan leda till att samhället kollapsar inifrån eller att inbördeskrig utbryter. För accepterar man det som är den bakomliggande tanken bakom den här typen av artiklar, är man inte en person jag ger tre ruttna lingon för.
GillaGilla
Så enkelt det är för muslimska apologeter att få gehör för sina religiösa tolkningar i ett av världens mest sekulariserade länder, Sverige. Politiker, journalister samt vänsterungdomar, tar efter utan att bli tvingade eller obedda. Därför försvarar så många Kahns rätt att inte hand hälsa på en kvinna. Jag tror att det är den starka sekulariseringen som gjort att det finns en innre längtan efter något religiöst, och då islam har fått komma in så faller det sig naturligt att man säker sig dit.
GillaGilla
En väl formulerad och viktig fråga Peter! Varför är det så många som går på den här typen av argumentering och till och med är beredda att anpassa samhället till att passa just de ideal som en majoritet, dvs svenskarna, inte förordar, tycker om eller vill se? Jag kan bara spekulera men ett litet korn av sanning ligger i att vi svenskar är vänliga själar men som hos VISSA yttrar sig i att man har ett litet självutplånande drag. Vi har levat i den bästa av världar under så lång tid att vi inte längre förstår hur riktig kamp eller reell nöd ser ut. Hos dessa personer finns därför ett behov av att skänka lite välmående och välstånd till dessa ”uthungrade stackare”.
Masoud Kamali är själv ett levande exempel på hur fel det synsättet är, han har utländsk bakgrund men har fått ynnesten att bli professor. Han slår ju hål på myten om den ”uthungrade stackaren”i raketfart. Det finns alltså möjlighet om man vill, men man måste förstå systemet och lära sig hur man kommer fram. Man måste också lära sig språket och kulturen. Är man då lite lat, blir det naturligtvis lättare att ändra på verkligheten än på människor. Det är här den här typen av artiklar kommer in, den vill anpassa verkligheten på ett sätt som bättre ska passa muslimer som inte vill anpassa sig utan istället ändra på samhället.
Den här typen av artiklar borde alltså vara varningsklockor men tyvärr är den stora majoriteten av alla människor mer intresserade av att umgås med ungarna och planera morgondagens möte på jobbet, än att ge sig in i debatten och sätta sig in i den. För den kommer att innebära att samhället inte blir det vi nu ser om vi inte passar oss. I värsta fall kommer ”lättare” sharia-lagstiftning att accepteras som räntefria lån eller rätten till månggifte. Snart befinner vi oss på ett lutande plan och ser vi inte upp och ser till att engagera de människor som idag går omkring i den stora sömnen, vet vi inte var det slutar. Offentlig stening av otrogna kvinnor, påbjuden slöja?
Ingen vet som sagt, kanske är den delen till och med mer farhåga och spekulation än reell, men faktum är att redan nu har vi krafter i görningen som helst ser ett omformande av samhället. Där gäller det att stoppa detta medan tid ännu är och ett litet steg i rätt riktning var att Kaplan äntligen fick gå.
GillaGilla