Dessa fantastiska teorier

Teorier är just bara teorier. Tankar utkastade i en cyberrymd eller ett sammanhang, oftast för att se hur de landar i samhällsdebatten. Ibland stöter man på kloka och genomtänkta tankar, men alltför ofta är det rena rappakaljan. Vissa av debattörerna är insiktsfulla, andra har inte mycket att säga. Några av dessa är på grund av tidigare försyndelser redan från början diskvalificerade. En som tillhör den senare kategorin är Veronica Palm, det är inte mycket hon säger man kan ta på för mycket allvar och så inte heller den här gången.

För i sitt nya uttalande är hon åter igen ute på tunn is. Det är naturligtvis de av feminismen anstrukna tankarna om Åsa Romson som står i centrum och som är mer felaktiga än någonsin tidigare. I hennes analys (Expressen; Archive) påstås t ex att exemplet Åsa Romson visar att hon som kvinna måste vara bättre än Gustav Fridolin för att bli accepterad. Gustav Fridolin skulle enligt Palm bedömas på sina ambitioner.

Problemet med den tesen är att han inte har några trovärdiga ambitioner kvar längre. Han skulle fixa skolan på 100 dagar, än har han inte ens börjat. Han har därför fått en rättmätig dom som den odugling till minister han är. I fråga efter fråga som berör hans ansvars-område har han i artikel (Norrtelje Tidning; Archive) efter artikel (Aftonbladet; Archive), fått dåliga vitsord. I en får han lika lågt betyg som Åsa Romson. Aftonbladets betygsättning som bygger på omröstning, ger Fridolin 2,7 och Romson 2,6. Ingen större skillnad alltså!

RitningTeorier har visserligen en hel del sanningar att delge världen, men ibland är de så fantastiska att man baxnar. Veronica Palm har som vanligt en teori om hur världen enligt feminister hänger samman. Detta trots att det finns gott om alternativa förklaringar.
Foto: Av SovieleRoger – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=17848155

Palm påstår vidare att kvinnor i motsats till män bedöms efter sina meriter. Om man skulle gå på Åsa Romsons utbildning som merit vinner hon på knock out. Hon har doktorerat i miljörätt, Fridolin har ”bara” en ”vanlig” högskoleutbildning. Men som bekant finns fler meriter, t ex personliga. Tittar man på dom så ligger inte Romson bra till. En politiker som låter munnen gå i tid och otid och som gör det ena remarkabla uttalandet efter det andra blir aldrig långvariga i politiken. Det borde Palm veta.

Ska vi ta en liten snabbrepris Veronica? Uttalandet om Auschwitz (SVD; Archive) är en modern klassiker. Sen kom tweetet som kunde tolkas som om miljökonferensen (Expressen; Archive) i Paris skulle ha varit viktigare än de offer som krävdes för attentaten i staden strax innan mötet. Att kalla händelserna i New York 2001 för ”en olycka” (New York Post) blev så pass magstarkt att nu började hennes förmåga att bedöma att ifrågasättas.

Och med all rätt så. Tre uttalanden på mindre än två år som har fått stor uppmärksamhet och också konsekvenser som undrande miner utomlands. Man kan se uttalandena som ”feltolkade” eller ”mindre lämpliga” för att släta över. Faktum kvarstår dock, detta handlar om dåligt omdöme och en konstant oförmåga att tänka innan man talar. Hon sitter dessutom i regeringen. Där ställs än högre krav på person därför att hon nu är en representant för landet och därför har omvärldens ögon på sig.

Dåliga egenskaper om man är vice statsminister och ingår i regeringen där man har en Miljöministerpost. Också det borde Palm veta, men väljer lägligt att ignorera det och se de patriarkala strukturerna istället. Här är det ju solklart så att Romson ansätts för att hon är kvinna, inte för att hon har klantat sig en gång för mycket med ett uttalande som än en gång har väckt både harm och förundran.

Fabian BathurstSkillnaden mellan Romson och Fridolin är att visserligen har båda misslyckats men Fridolin har lyckats hålla en låg profil om det. Romson har kraschat inför öppen ridå och på ett så spektakulärt sätt med sina uttalanden att hon nu är förbrukad. Foto: By Cruiser-Aust – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=12338408

Men visst kan jag vara generös och ge Palm ett halvt rätt för en sak, Fridolin har kommit undan alldeles för billigt. Hans roll i den pågående skandalen inom mp och alla de misstag han har begått, inte minst som skolminister men också som partiledare, kan få en att undra. En fråga som hela tiden dyker upp är om en minister med ett så viktigt område som skolans, får lov att misslyckas så många gånger utan att han, hon eller hen (ironi!) helt enkelt får leta upp ett nytt jobb.

Men jag kan förstå Palms konspiratoriska tankar. Det är trots allt inte lätt att inse att det som förr var så självklart som att kunna göra karriär i föreningarnas Sverige och som sossepamp berika sig, nu är ifrågasatt. Hon skulle ju vid tillträdet som ordförande hos Rädda Barnen få höjt arvode (Expressen; Archive), nu får hon nöja sig med ett sänkt sådant efter allt ståhej. Det beror säkert på att hon är kvinna, inte på att lönen skräddarsytts just för henne med den något kryptiska motiveringen ”ta hänsyn till hennes livssituation”.

Förutom det höjda arvodet kunde Veronica Palm, om allt hade gått igenom och inte protesterna hade tilltagit, fått pension från riksdagen plus en tilltagen lön på 46 800 kronor i månaden. Den förra ordföranden fick nöja sig med 20 000 så nog hade Veronica kommit upp sig alltid. Men det dumma patriarkatet som låter henne jobba gratis efter 14.55 har nu sett till att sätta p för la dolce vita som annars hade hägrat. Inte för att det var fel av Rädda Barnen att sno pengar från de rädda barnen, utan för att Veronica är kvinna inget annat.

Nej, när ska feminismen få en seriös debatt med tänkvärda tankar i denna? Veronica Palms inlägg visar enligt mig på ett rätt brutalt sätt att där är vi långt ifrån än. Det finns de som försöker städa upp i den kökkenmödding som feministerna själva skapar med sitt hat och sin missunnsamhet, men också de kämpar förgäves i dagens debatt. Antingen sladdar de ner i samma krondike, eller också så tystas de i vanlig ordning med kritik och påhopp. Resultatet? Få eller inga män lyssnar, om de nu inte är överlöpare förstås!

Anita EkbergDet ljuva livet med höga löner i föreningslivet som sossar vant sig vid genom åren tog ett abrupt slut för Veronica Palm. Kanske därför hon ser konspirationer i allt? Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Veronica Palm till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Konspirationsteorierna antar helt nya former och skepnader i feminismens värld. En bild du har visat dig slående duktig på att förmedla i alla dina uttalanden och teoribyggen. Det gör dig till en samhällsdebattens Lance Armstrong och därmed också en värdig kandidat.”

Annonser

8 thoughts on “Dessa fantastiska teorier

      • Tror kommentaren gällde att källorna är arkiverade snarare än direktlänkar till originaltext.
        Det ”vän av ordning” glömmer då, är att media när som helst kan censurera, ändra eller helt ta bort ”originaltexten”. Så arkiverade kopior är både tryggast – eftersom de inte kan ändras lika lätt – och ärligast – eftersom det faktiskt är den text man refererar till.

        Gilla

      • Tack för stödet Kristian! Jag spelade medvetet lite dum där eftersom jag precis som du anser det mer ärligt att arkivera originaltexten då det ibland, ibland till och med ofta, inträffar att tidningar anser sig ha rätten att ändra uppgifter. Ett uppenbart fall var när Nyheter24, vilka annars?, gick in och städade undan efter tillträdande ordföranden för rättviseförmedlingen Seher Yilmaz när hon hade skitit rätt öppet i tidningen tidigare. Hennes ”hat mot män” förvandlades plötsligt till mildare formuleringar och också text ändrades för att skriva om historien. Jag missade hela det tåget men mer går ju att som vanligt hitta på Toklandets blogg i ett inlägg. Tillrättaläggandet är ju som bekant ett vapen som används just då en person får mer utrymme och ”obehagliga fakta” i form av tidigare försyndelser städas ovillkorligen bort.

        Gilla

  1. Veronica Palm är en av många manshatande feminister som tar varje tillfälle i akt att klaga på män och gråta över hur synd det är om de förtryckta kvinnorna.
    De glömmer också alltid bort att t.ex Håkan Juholt tvingades bort och utsattes för drev och detsamma gällde för Sten Tolgfors och Sven Otto Littorin. Den enda det är synd om är Åsa Romson kanske får sparken.
    Hon själv har ju också befordrats långt över sin kompetensnivå och det förmodligen mycket beroende på att hon är kvinna
    Hon är en barnskötare som har snuskigt bra betalt tack vare att hon lyckades snirkla sig fram inom Socialdemokratin.
    Vad har hon åstadkommit överhuvudtaget ?

    Gilla

    • Hon har kommit upp sig ordentligt. Bra riksdagslön, toppjobb som hägrar efter karriär i riksdagen med specialavtalad lön, lön plus pension som före detta riksdagskvinna. Hon påstår att hon själv jobbar gratis efter 14.55, hade jag ens i närheten av hennes lön vore jag glad så om någon jobbar gratis så är det nog den här vita heterosexuella cis-mannen. Ändå har hon mage att klaga. Om det vore för att hon månade om alla de kvinnor som verkligen får slita för brödfödan skulle jag tokhylla henne, men nu är det inte så. Tvärtom har hon uttalat hur illa hon tycker det är med RUT-avdrag och tagit aktiv strid mot detta. Trots det visar alla undersökningar att det är just RUT-reformen som har inneburit en revolution på arbetsmarknaden för just kvinnor och då främst invandrarkvinnorna. Hur man kan vara emot att de får jobb, startar företag och får tjäna de pengar de så väl förtjänar och samtidigt säga att man är socialist som värnar om de svaga är svårsmält.

      Den senaste i raden av fantastiska teorier och uttalanden som gjorts från hennes sida är den artikel jag refererar till där hon i vanlig radikalfeministisk anda menar att Åsa Romson får slita mer och får dubbelt så mycket skäll som Fridolin. Hon måste helt enkelt vara dubbelt så bra enligt Palm. Nu råkar det ju vara så att båda avgasrören har ställt till det lika mycket men Fridolin har lyckats hålla en lägre profil och slunkit under medieradarn medan Romson har fortsatt att troget leverera sina uttalanden som upprör en hel värld. Båda förtjänar mer än kritik, men det finns bara en av dem som konsekvent har jobbat på att göra bort sig i det offentliga. Något Palm glömmer bort i sin så kallade analys.

      Gilla

  2. Hej.

    En seriöst menande feminism syftar till likhet inför lagen. Graden av framgång (oavsett förutsättningar) görs till individens ansvar.

    Detta medför jämförelser mellan människor, där vissa är bättre och andra sämre, på det som jämförs.

    Därmed tar jag risken att upptäcka att jag inte är bra nog, på det jag tävlat med andra om att uppnå.

    Den upplevelsen kräver att jag betraktar mig utifrån, och begrundar min strävan, min metod och vad jag kunde gjort annorlunda, och väljer att fortsätta kämpa eller att byta mål.

    Allt detta gör individen till det nav, den brytpunkt, som hävstången vilar på.

    Så mycket enklare då att sitta i gruset och skrika ”Jag vill jag vill jag vill! Det är orättvist att jag inte kan klättra i träd ! Det är orättvist att jag inte vågar dyka från tio meters höjd, och därför får ingen annan heller! Buhuäääh!” Det är den feminismen vi har i dag, och det är därför jag aldrig skulle kalla mig feminist.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gilla

    • Intressant vinkling Rikard (ingen ironi!)! Feminism och deras krav som en förlängning av trotsålderns ouppnådda men omöjliga mål kan vara en förklaring på vissas beteende som till och med är framgångsrikt som modell. Vad gör barnet som slänger sig på golvet på varuhuset när pappa eller mamma precis har sagt nej till lördagsgodis på en onsdag eller en för dyr leksak? De utövar känslomässig utpressning! Medlen är enkla, de vädjar till vårt rättspatos med argument som ”det är rättvist” eller ”jag har förtjänat det”. Hjälper inte det går man till nästa steg vilket är utpressningen, ”får jag inte brandbilen så……”. Skulle det fortfarande inte hjälpa går man till nästa steg där man slänger sig på golvet för socialt sett blir det lite jobbigt med blickarna som säger ”håller du inte pli på din unge?” vilket barnet vet om.

      Till sist har den arme föräldern bara ett val av två, ge efter eller tala om att man inte tänker låta sig utpressas. Precis likadant med samhällets resurser, allt är en kamp och den som sprattlar mest och skriker högst där på golvet vinner och det vet feministerna om när de skriker i kör eller upprepar samma mantra igen och igen trots alla dess fel och brister. Oftast väljer samhället den lätta vägen ut. Man kröker rygg, skäms lite grann över det hemska patriarkatet man själv är en del av och så ger man det som gaphalsarna vill ha nämligen fördelarna. Dags för både föräldrar och samhälle att lära sig hur man säger nej på ett så trovärdigt sätt att barnet, eller feministerna, förstår att det inte är någon idé att käfta emot.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s