I utrikesministerns förvrängda världsbild

Vår utrikesminister måste ha en väldigt förvrängd världsbild. Tidigare har hon ju gjort sig till ovän med nästan hela Mellanöstern vilket är något av ett rekord. Först var det Saudiarabien (SVD; Archive) som hängdes ut och förnedrades inför öppen ridå med tal om ”medeltida bestraffningsmetoder” i riksdagen. I sak hade hon rätt, det är på många sätt ett medeltida system som landet utgör. Problemet är däremot att i diplomatins värld framför man inte kritiken på ett sätt som det här.

Den gången kom kritiken från i stort sett hela arabvärlden och det gick till och med så långt att ett planerat tal på Arabförbundets möte ställdes in. En diplomatisk markering som fick långtgående konsekvenser och som var tvungen att fixas av en hastigt sammansatt delegation bestående av bl a kungen och Björn von Sydow.

Sen blev det Israels tur. Israel-Torurettes tyckte Hanif Bali och visst var det så, hennes minst sagt märkliga turer i relationerna till landet gjorde snart att förhållandet mellan de två länderna var djupfryst. Flera av utrikesministerns ställningstaganden, har dragit ett löjets skimmer över hela vår utrikespolitik, inte minst i Israel men också i mina ögon. Självförsvar från en attackerande part kan aldrig kallas ”utomrättsligt dödande”, men det anser vår utrikesminister viktigt nog att utreda (SVT; Archive).

Har hjulen börjat rulla är det ibland svårare att få dessa att stanna. Så också för utrikesministern för nu har det blivit dags igen. Sverige ska återigen göra sig till något av Gossen Ruda på den internationella scenen genom utrikesministerns försorg. När FN:s Generalförsamling skulle rösta häromdagen var det inte vilket förslag (Expressen; Archive) som helst som låg framför oss. Den var tvärtom provokativ men framför allt helt historiskt felaktig.

StudentspexEfter omröstningen i Generalförsamlingen framstår Sverige återigen som ett enda skämt på den utrikespolitiska scenen. Wallströms nedmontering av Sveriges rykte i världen fortsätter alltså, allt för att säkra röster till att rösta in oss i säkerhetsrådet. Foto: Wikimedia Commons

Resolutionen som flera arabstater står bakom, ifrågasätter nämligen judarnas historiska band med de heliga platserna i Jerusalem. Problemet är att de har bara en drygt 6000 år gammal historia med band till just de heliga platserna att luta sig mot. I den finns bl a Tempelberget där judiska tempel har stått lika länge, det enda som idag finns kvar är klagomuren som också den har funnits länge. Att ifrågasätta judars band till platser i Jerusalem är alltså som att påstå att Stockholm är huvudstaden i landet Riga.

Förklaringen till varför utrikesministern väljer att stödja befängda resolutioner måste alltså sökas i andra skäl än att judar inte skulle ha någon koppling till Jerusalem. För ingen, inte ens utrikesministern, är väl så korkad att de tror på den utsagan (?). Svaret på den gåtan heter ”kampanj”. För just nu är Sverige och utrikesministern inställd på att Sverige ska in i FN:s säkerhetsråd. Tanken är väl att det ska skänka lite glans åt ett rätt skamfilat Socialdemokraterna.

Det är nog också tänkt att ge Wallström det strålkastarljus som behövs för att kompensera för det tomma innehållet i politiken hon för. Att stödja förslaget från arabvärlden är alltså att säkra röster för att vi ska komma in. Då är utrikesministern tydligen beredd att till och med ta till så absurda argument som det i resolutionen. Tydligen är dessutom just röstköpet så viktigt att vi offrar andra principer i samma andetag. För nästa röstköp går att spåra i förra veckans beslut i utrikesutskottet att inte kalla ett folkmord (Europaportalen) för ett folkmord.

Turkiet är ju resultatet av det sammanfallande Osmanska riket som gick under i och med undertecknandet av Versaillesfreden 1919. Huvudsätet för det Osmanska riket var Istanbul så det som kom att bli Turkiet var navet i riket. 1915 Ställde man till det för sig när man samlade ihop kristna, Armenier, Syrianer, Assyrier, Kaldéer och Greker och massakrerade dessa. Förföljelserna fortsatte ända till 1923, alltså när det Osmanska riket hade övergått till att bli dagens Turkiet, och etniskt rensade landet på nästan all kristen befolkning.

ArmenienEn gång i tiden fanns ett engagemang i frågan om de förföljelser som skedde 1915, nu försöker man tysta hela debatten om Turkiets skuld i massakern. Det värsta av allt är att avsaknaden av ställningstagande kan vara ett sätt att blidka just Turkiet, inte ett beslut baserat på övertygelse. Foto: By United States Government – http://www.loc.gov/pictures/item/2002711981/, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27289364

I förra veckan röstades idén om att stämpla händelsen som ett folkmord, det var trots allt ca 1 000 000 Armenier som mördades den gången, ner av utrikesutskottet. Frågan är känslig då dagens Turkiet inte vill kännas vid någon skuld. Idag är landet dessutom invecklat i förhandlingar om EU-medlemskap där man ställer långtgående krav. En brännmärkning av landet är alltså det sista man vill ha på den utrikespolitiska agendan.

Så blev då alltså ett folkmord inte ens erkänt, allt för att ämnet är för känsligt och kanske därför att röstfisket nu är igång för att få in Sverige i säkerhetsrådet. Turkiets stöd i frågan kan dock visa sig bli en Pyrrhusseger. De är ju invecklade i strider mot Kurdiska förband som Sverige aktivt stödjer mot IS, och Turkiet kan dessutom ha ett finger med i spelet till stöd för just IS. Det sista påståendet återstår dock att bevisa. Än mer pikant blir frågan när Mp:s internpolitik avslöjar ytterligare en sprickbildning (Expressen; Archive) i frågan.

Soppan blir dessutom än mer komplicerad av att riksdagen redan 2010 har röstat för ett erkännande (DN; Archive) av folkmordet. Så det som då erkändes som ett folkmord, råder nu total tystnad ikring. Är det möjligen så att förhållandet till staten Turkiet prioriteras framför realpolitik och beslut? Har utrikespolitiken villkorat riksdagens beslut så att den agendan har gått före?

Turkiet av idag är ju faktiskt inte ens landet som skäms över att försöka kväsa andra länders politik, inte ens deras rätt till yttrandefrihet (SVD; Archive) går fri från inblandning från ett aggressivt Turkiet och Erdogan. Kan det till och med ha varit så att utrikesutskottets beslut också föregicks av påtryckningar och påstötningar? Har Sverige helt enkelt i det tysta tagit hänsyn till Turkiets känslor på bekostnad av våra egna ställningstaganden?

Den Tyste MannenI vissa fall kanske tystnaden kan vara underhållande, men i det som man nu kan misstänka är det nog inte lika roande. Ställningstaganden ska nog helst göras utan hänsyn till vare sig länder eller dess ledare, annars blir vi ryggradslösa istället.
Foto: Wikimedia Commons

Sverige har ju redan fått smaka på Turkisk inblandning i våra inre angelägenheter när ambassaden i Stockholm framförde protester mot att TV4 (TV4 Gruppen; Archive) ville sända en dokumentär om folkmordet. Den här typen av inblandningar skulle normalt sett ha lett till diplomatiska förvecklingar, det har det ju tidigare gjort i fallet Israel t ex, men i fallet Turkiet kan vi alltså ha fallit till föga och kastat in handduken för att inte stöta oss med ett land som blir allt mer diktatoriskt.

Kampanjen som ska föra Sverige in i säkerhetsrådet blir dock smutsigare än så. Stiftelsen Dag Hammarskölds minnesfond är stiftelsen som upprättats för att hedra minnet av före detta Generalsekreteraren svensken Dag Hammarsköld som sköts ner på uppdrag i Kongo. Stiftelsen är i praktiken underställd regeringen, t ex var kabinettssekreteraren Annika Söder fondens direktör till dess hon tog det nya jobbet sommaren 2015. I fondens stadgar kan man läsa hur deras pengar ska användas av den som tar emot dessa:

”att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck”

Fina ord eller hur? Men verkligheten ser tyvärr annorlunda ut! I slutet av mars anlände FN:s nuvarande Generalssekreterare Ban Ki-Moon till Stockholm. Hans ärende här var att hålla en föreläsning och ta emot en medalj. Inte för att han förtjänar den, en sämre FN-chef har sällan skådats. Svenskan Inga-Britt Ahlenius som ledde FN:s revision riktade skarp kritik (Aftonbladet; Archive) mot honom och kallade honom till och med ”en nolla”. Men nu var han här för att ta emot en medalj han inte förtjänar och hålla en meningslös föreläsning.

Redan i augusti 2014 begärde Annika Söder att fonden skulle betala ut 14 miljoner kronor. Medan hon var fondens direktör, begärde hon alltså ut en betalning för något som ännu inte hade gått av stapeln! När hon sen senare fick kabinettssekreterarposten på UD, kunde pengarna på begäran från Regeringskansliet betalas ut via SIDA. I begäran framgick också att SIDA själva skulle betala resten av kostnaden genom att ta resten från biståndspengar.

Fattiga och behövande skulle alltså indirekt få betala för att få hit en gratisätande höginkomsttagare som dessutom saknar både legitimitet och kompetens. En person som dessutom har beskyllts för korruption! Det mest intressanta i den historien var att höra Wallström försvara sina beslut i konstitutionsutskottet (KU) nyligen när hon kallade ledamöterna ”okunniga” (DN; Archive). En riktig Carl Lidbom med andra ord, men samtidigt ett lika stort förakt för demokratin som hennes partibroder.

Om utrikesministern anser det vara fel att ställa frågor om hur en stiftelse kunde gå emot sina egna stadgar eller hur världens fattiga är de som ska behöva bekosta Utrikes-ministerns grandiosa visioner, så är det nog så…..i hennes värld. För vi andra som ser begrepp som ”etik” och ”moral” som något helt annat än de snaskiga inslagen som historien utgör, är nog rätt indignerade skulle jag gissa.

Nej, pröva följande förklaring som alternativ. Vår utrikesminister ser sig själv som det stjärnskott hon inte är. Hon har som självskriven maktmänniska, nu bestämt att vi – röstboskapet – ska vara j-a glada över hennes visioner om att Sverige ska in i säkerhetsrådet. Ett säkerhetsråd och ett FN jag personligen helst ser att vi lämnar eftersom organisationen under just Ban Ki-Moon har förvandlats till en stödstrumpa åt allehanda dumhet (ÖT; Archive) och korruption (SVD; Archive).

Wallström trallar på som om inget hade hänt. Hon begår alltså inte bara korkade saker och gör mindre lyckade uttalanden själv, hon ser dessutom till att satsa svenska skatte-betalares pengar på misslyckade eller helt dåraktiga saker. Allt detta i ett enda syfte, Sverige ska in i prestigeprojektet FN:s säkerhetsråd. En organisation djupt korrumperad och inte ens fungerande efter alla utnämningar till fina poster av vänner, släktingar och de som stödjer makthavare runt om i världen.

Sluta upp med vurmen för FN Wallström! Skattepengar ska gå till dem som har betalat dessa och de som behöver hjälp eller stöd. De ska däremot inte gå till korrupta småpåvar eller till fjäsk för makthavare som i praktiken saknar legitimitet.

LuradNär nu svenskens pengar används till allt annat än vård, skola och omsorg är det förknippat med flera problem som mutor, svält och utebliven utveckling. Länder som skulle fått pengar till just detta, blir istället lite fattigare tack vare att utrikesministern prioriterar prestigeprojektet säkerhetsrådet istället. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att något är så viktigt att det överskuggar allt annat är sant i vissa fall, dock inte i fallet FN. Där vore det helt enkelt bättre att lämna en organisation som inte längre klarar av att vara vare sig objektiv, opartisk eller korruptionsfri. Att ens satsa en enda svensk skattekrona på detta är skäl nog att nominera dig till kandidaturen och det med råge.”

Annonser

7 thoughts on “I utrikesministerns förvrängda världsbild

  1. Turkiet och Erdogan håller ett svagt Europa gisslan. Europa kan inte hålla den yttre gränsen. Erdogan får allt han pekar på.
    Det man ofta glömmer om Chamberlain är a) hans handlingar var populära bland folket – ingen ville ha ett nytt storkrig och b) när han såg vartåt det barkade började han faktisk bygga upp försvaret.
    Liknande handlingskraft kan vi väl inte förvänta oss vare sig i Sverige eller Europa. Så bortskämda har vi blivit av att få låna USAs militär gratis när det passar.

    Gilla

    • Ja, Sverige har aldrig varit landet som har varit intresserat av att kunna försvara sig. ”Misstaget” att ha en av Europas största försvarsmakter som var fallet efter 2:a världskriget, kunde socialdemokraterna inte råda bot på förrän i mitten eller början på 80-talet. Men då började man misslyckas igen med besked. Inköp av materiel bara för att se till att hålla försvarsindustrin under armarna istället för att köpa in bättre och billigare materiel från t ex Nato såg man som nödvändigt. Allt annat snack var nästan landsförräderi, vi skulle ju vara neutrala trots att vi aldrig har varit det. Men nu har man lyckats som sagt och den nedmontering vi har sett och ser, väcker djup förundran och en del skräck i vår omvärld. USA:s dåvarande ambassadör i Stockholm gick för ett antal år sedan ut och meddelade att Sverige inte kunde räkna med uppbackning från Nato vid ett anfall. http://www.dn.se/nyheter/sverige/nato-sverige-kan-inte-rakna-med-var-hjalp/.

      Det var den försvarsdoktrinen som rök, för det har varit Sveriges taktik att räkna med hjälp utifrån vid ett anfall. Svenska politiker har i vanlig ordning bemött artikeln och uttalandet med sedvanlig tystnad. Här gäller det ju att låtsas som om inget har förändrats…..trots att det har det. Likadant i ett internationellt perspektiv. Flera av länderna inom Nato som t ex Frankrike har inte bara skurit ner sitt egna försvar utan också börjat utnyttja en möjlighet som ges. Det står nämligen i stadgan att man betalar xxx kronor/euro/dollar OM MAN SÅ TYCKER MAN HAR RÅD MED DETTA. Med andra ord, Frankrike har inte råd och det har fått konsekvenser. Om Putin idag anföll västra Europa skulle de i bästa fall kunna hålla stridskrafterna på stången, men inte kunna utdela ett dråpslag som svar eller genomföra ett motanfall.

      Det här vet förstås Erdogan om. Han vet också om att om han spelar skickligt och spelar på i Europa boende Turkars känslor, kan han få länder som Tyskland att känna att de inte har mycket val än att dansa efter hans pipa. Något han använde i de förhandlingar som nyligen skedde mellan EU och Turkiet. Men låt oss vara alldeles klara på en punkt. Turkiet är INTE landet som bör släppas in i demokratiska forum, än mindre få villkora vårt sätt att hantera inre frågor. Vill han använda Tysklands och Sveriges turkar som nickedockor, så får vi väl helt enkelt bara tala om att de måste välja vem de vill vara lojala mot. Är det Turkiet de väljer, är det nog där de bör bo. För alternativet att antingen dansa efter Erdogans pipa eller att återigen komma gråtandes och dra amerikansk militär i skörten fungerar inte och kommer troligen att bemötas med en kall hand.

      Sverige har ett dubbelt stigma i det sammanhanget. Vi har gjort bort oss på den utrikespolitiska scenen och vi har visat att vi vare sig vill eller kan försvara vårt eget territorium. Att USA eller delar av EU skulle lystna på oss är lika befängt som att tro att månen är gjord av ost. I Finland har förundran över vår nästan harakiri-lika politik nått sådana proportioner att man undrar om svenskt försvar bara är en dålig ursäkt för att visa upp att vi i varje fall har ett. Där är rädslan mer påtaglig med tanke på historien och om det smäller, så är de ett av de första länderna som kommer att få smaka på den beska medicinen. Att Sverige då har i princip lite överblivet från mobförråden att visa upp gör dem inte mer lugna, snarare tvärtom. Sverige är helt enkelt i ett internationellt sammanhang både på det ena och det andra sättet ett skämt, så också vår utrikesminister.

      Gilla

  2. Turkiet och Erdogan håller ett svagt Europa gisslan. Europa kan inte hålla den yttre gränsen. Situationen är på vissa sätt lik den omkring 1938-39 när Europa blev mycket överraskade att ”a peace for our time” bara vara ord på en papperslapp.
    Det man ofta glömmer om Chamberlain är a) hans handlingar var populära bland folket – ingen ville ha ett nytt storkrig och b) när han såg vartåt det barkade började han faktisk bygga upp försvaret.
    Liknande handlingskraft kan vi väl inte förvänta oss vare sig i Sverige eller Europa. Så bortskämda har vi blivit av att kunna ha USAs militär gratis när det passar.

    Den gången var det krig, idag får Erdogan allt han pekar på, annars vrider han på ”migrantkranen” för fullt. Så teoretiskt sett är det cynisk realpolitik att hålla sig väl med Turkiet. I praktiken torde utrikesdepartmenten inte ha någon aning om detta – min gissning är att de hamnar ”rätt” av fel orsaker (dvs ideologiska sådana).

    Gilla

    • Hans ”migrantkran” har visat sig effektiv. Plötsligt kan Medelhavet vara helt obevakat då man tidigare har kommit överens om att det är Turkiets uppgift att bevaka. Nato har till och med talat om att ta över den uppgiften från honom därför att man inser att det sker lite som Erdogan vill och vad som finns på dagordningen för dagen. Utpressning lönar sig alltså och bara där borde dörren smälla i hans ansikte för gott. Det är inte en person man ens förhandlar med då sådana oärliga och tilltag ingår i arsenalen. För så fort Turkiska patrullbåtar är frånvarande är smugglarna närvarande som på ett givet tecken.

      Det liknar 1939 på så sätt att en yttre fiende (Erdogan och Putin) utnyttjar tillfället som ges då ett svagt Europa inte är rustat för situationen. Resultatet blir än mer instabilitet och snart har de istället fått det de ville ha från början. För Hitlers del handlade det om Sudetlandet i norra Tjeckoslovakien, när hela landet istället för Sudetlandet stod ju resten av världen som du vet handfallen. De hade helt enkelt inte medlen att sätta emot och det räknade Hitler med. Likadant med politiker som Erdogan eller Putin. De vet vilka svagheterna är och utnyttjar dessa till att skaffa sig det de vill ha. För Putin var det Krim som ingen kunde sätta hårt mot hårt om, för Erdogans del är det medlemskapet i EU. Jag är som du vet en varm vän av EU, men kommer Turkiet med och Erdogan är ledaren säger till och med jag att vi bör gå ur. Det prospektet är vare sig lovande eller så tilltalande.

      Gilla

  3. (Attans, postade jag samma sak två gånger? Var vänlig stryk det som ej önskas!)

    Ja, man tar sig för pannan när folk inte inser att Judar – 6000 år historia som du säger – skulle kunna ha något som helst intresse av Jerusalem! Skrattretande om det inte vore så allvarligt.

    Gilla

    • Verkligen! Hela resolutionen stinker och den borde ha förpassats dit där den borde hört hemma – i papperskorgen. Att Sveriges utrikesminister stödjer denna är skam på torra land och bör brännmärka henne för all evinnerlighet.

      Jag såg att det var samma kommentar men ingen ko på isen! Nu får du ett jättelikt svar och ett lite mindre långt att välja mellan beroende på humör och läslust 😀

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s