Den uteblivna ilskan

Ilska är den där känslan som sätter sig i form av både magont och ett huvud som vill sprängas inifrån. Känslan är både en naturlig reaktion på något som gör en just ilsken, men också något som lämnar en tom i efterhand. Själv känner jag mig snarare tom och lite förvånad, men knappast skadeglad eller nöjd över onsdagens händelseförlopp. För det som har hänt är på något sätt en svensk tragedi, eller är det en parodi?.

Det var ju igår som Mona Sahlin avgick som den med ansvaret att samordna landets strategi mot våldsbejakande extremism. Kritiken har funnits där hela tiden, hennes jobb har innefattat rätt svåra avväganden men också dåliga slutsatser. För visst har hon haft fel, flera gånger om faktiskt, men det finns fortfarande ingen anledning att hata henne för att hon hade det. Istället bör man ju som alltid föra ett samtal med argument som grund. Den eran borde ha tagit sin början igår när meddelandet om avgången kom.

För när hon nu åter har ertappats med fingrarna i syltburken är det som om gamla försyndelser kommer i dagen igen, allt går igen. ”Mona är ingen fifflare” sa hon själv en gång när Toblerone-gate fällde henne, nu visar gårdagens avslöjande (Expressen; Archive) att åtminstone i nuläget är hon just detta. Skatt och arbetsgivaravgifter ska naturligtvis betalas av de som är skyldiga är göra så. Här betalar hon först sedan Expressen har väckt frågan.

Att hon dessutom gör samma dumma misstag dubbelt (Expressen; Archive) upp är anmärkningsvärt. Falskt intygande är en brottslig handling, inget snack om den saken. Att göra det är åtalbart, inget snack om det heller. Vad det borde bli snack om är hur det kan komma sig att man gör ett misstag och sen ett till. Fortfarande kan jag inte känna den där ilskan, istället känner jag mig fortfarande tom. Frågorna om hur man kan begå misstagen är en sak, men varför gör man det två gånger om? Varför upprepar hon historien igen?

Soyer Repetition dans la sacristie avant la messeMona Sahlin är som en körrepetition, hon upprepar samma stycke igen och igen. Det är något av en tragedi att konstatera att hon nu har gjort samma sak igen som om inget har gått in. Repetitionen är nog mest som inför ett rekviem där de ”avlidna” är både Sahlin och Socialdemokratin Foto: Soyer – Repetition dans la sacrestie avant la messe – Wikimedia Commons

Istället för ilskan kommer eftertanken. Exemplet visar ju att alla djur är lika, vissa är mer lika än andra djur. Det visar också hur socialism i vardagen inte fungerar, folk är giriga av naturen. Eller förlåt mig, egoistiska kanske det borde vara. Det spelar liksom ingen roll hur mycket solidaritet man krystar ur sig, i slutet av dagen är dessa människor precis lika själviska som alla andra. De tänker på sig, sina barn, sina nära och kära och kanske också sig själva först, främst och alltid.

Socialism är en vacker tanke, det medger jag. Men den är idealistisk och färgad av den unga naiva synen på saker som närmast går att beskriva som oskyldig. Den är visserligen uppriktig i sitt credo att förändra orättvisor, men är den lika uppriktig när det gäller ärlighet? När teorin inte längre stämmer med verkligheten, uppstår ju moraliska dilemman.

Men det är väl därför den tilltalar just unga så mycket. Idealismen, kampen för rättvisan och att ha ett mål är lockande saker i det tidiga vuxenlivet. Dubbelt smärtsamt då att behöva konstatera att de fina och ädla idealen allt som oftast kolliderar med verkligheten. För faktum är ju att socialism må vara vacker, men den fungerar inte. Här dansar ju gårdagens exempel jitterbugg mitt framför våra ögon.

Socialdemokraterna som ändå förutom föräldrarna då förstås är den organisation som har uppfostrat Mona Sahlin till den hon är, borde också få ta på sig en del ovett av det som nu har inträffat. Om man växer upp i vetskapen om att allt är möjligt, inga gränser finns så finns dom inte heller. Makten har vuxit ihop med människan och alla som inte tycker som makten är en anomali. Det är därför som kollegor som Marita Ulvskog kan kläcka ur sig uttalanden om att all borgarnas maktövertagande kändes som en statskupp.

Det är alltså något djupt onaturligt som bubblar under ytan i Socialdemokraterna. Makten ses som nära nog självklar, allt annat är en avvikelse. Man bygger upp en infrastruktur med tidningar och nickande journalister som välvilligt skriver lismande artiklar och man drar sig inte ens för att politisera ämbetsmannakåren. Att vara partitrogen (Aftonbladet; Archive) ger till och med en extra skjuts i karriären. En fjärdedel av Sveriges befolkning lyfter inte ens på ögonbrynen åt detta faktum. Kanske kommer det att få sin ändring nu.

En MidsommarnattsdrömÄr det ett drama? Är det en tragedi? Eller är det rent av en komedi? Dramat kring Sahlin och Socialdemokraterna fortsätter och innehåller det mesta. Vad som är klart är att det vi ser kommer att fläcka båda för lång tid framöver. Foto: Affisch från Shakespears pjäs ”En Midsommarnattsdröm” – Wikimedia Commons

En del av oss reagerar. Förhoppningsvis är det med lugn och sans. Andra blir tvärförbannade dels för att de känner sig blåsta nu när maktens arrogans visar upp sin värsta sida. Men också därför att man så gärna vill fortsätta att tro på sin idealistiska dröm som nu har gått i kras. Det är det enda som återstår efter Mona Sahlins sorti, ilska eller vrede. Ilska över att makthavare inte kan leva som de lär, eller vrede över att en tanke ett ideal nu har spruckit från kant till kant.

För alla som vill fortsätta tro lär det alltså bli ett smärtsamt uppvaknande. Deras dröm har tagit slut, eller åtminstone fått en ordentlig törn. Vi som däremot opponerar oss mot människan eller yrkeskvinnan Mona Sahlin lär ha en hel del skadeglädje att yvas över. Men jag kan som sagt inte känna så. Anledningen är just att folks illusioner nu spricker vilket inte är roligt, men också därför att trots allt klanteri så innebär det en personlig tragedi för henne. Det enda som återstår är fortfarande alla frågor som varför.

För Mona Sahlin återstår en lång ökenvandring. Maktens pris ser tyvärr ut så. Det fungerar så länge man kan hålla locket på, men så fort sanningen uppdagas är priset högt mycket högt. Så gå i frid, men gör mig en sista tjänst. Lär dig något av det här. Att upprepa den värsta farhågan och att därmed infria folks fördomar eller omdömen är inte bra, inte ens smart. Så låt detta bli startskottet på något nytt. Annars är jag rädd att både Mona Sahlin och Socialdemokratin snart tillhör historien som de socialismens dinosaurier de är.

T RexBåde Mona Sahlin och Socialdemokraterna är precis som dinosaurier, de tillhör en förgången tid. Skillnaden är att Socialdemokraterna i motsats till T Rex vägrar att lägga sig ner och dö. De lever vidare med all den förvrängda mentalitet som ligger bakom sammanbrottet med Sahlin. Det är ju trots allt de samt hennes föräldrar som har försett henne med hennes värderingar. Foto: By Copyright © 2005 David Monniaux – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=494543

Löjesguiden nominerar idag två kandidater, Mona Sahlin och Socialdemokratiska Arbetarpartiet, till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen för Sahlin lyder: ”Det är tragiskt men ändå konsekvent att konstatera att du precis som så många av dina partikamrater inte kan leva som ni lär. Ideal är bra att ha, men bara så länge de är hållbara eller att man själv lever upp till dessa. Det gör snart sagt ingen sosse, inte heller du Mona. Därför är du en frustande kortdistanslöpare redo att springa mot målsnöret.”

För SAP lyder motiveringen: ”Ni kan fortsätta krysta ur er floskler, ni kan envist framhärda era ideal. Allt färre kan, om de inte har skolats till att tro, ens köpa ert budskap längre  så länge ni inte lever upp till samma stolta paroller själva. Ni har visat igen och igen att ni är hyckleriets högborg med den ena mer maktfullkomliga än den andre. I grunden är felet följande, det är alldeles för stort avstånd mellan vad ni säger och hur ni agerar både som parti och som enskilda i partiledningen. Det gör er till högoktaniga kandidater.”

Annonser

8 thoughts on “Den uteblivna ilskan

  1. Jag förstår inte de ”seriösa bedömmare” som tycker att [valfritt anagram av Mona Sahlin] har åstadkommit något!

    Har själv sagt om Sahlin att hon är en perfekt representant för den politikerklass som alltid känner och aldrig tänker. Det fungerar när rörelsen sköter markjobbet. Förr eller senare tar andras Toblerone slut, för att felcitera Thatcher.

    Gilla

    • När det gäller Mona tycks ”seriösa bedömare” finnas. Tystnadens och medlöparnas kultur tycks istället vara den gångbara. Någon måste ju ha skyddat henne genom att inte skriva om hennes ”gränsöverskridande” förmågor, det var ju först nu grannlåten föll och den fulla mindre smickrande bilden avslöjades. Mona är säkert en person som inte bara har hållits om ryggen utan också en människa som alla som alla har dansat ikring likt guldkalven. När hon nu faller, faller hon därför säkert extra hårt. Kanske är den enda vinnaren Toblerones tillverkare som säkert måste jobba för högvarv för att möta framtida efterfrågan. Allt för att högtidlighålla att drottningen nu har fallit.

      Gilla

  2. Det är lätt att tycka synd om Sahlin för att hon återigen trasslat till det för sig, den här gången värre än tidigare med detta intyg till en tjugo år yngre konstapel. Emellertid är våra ledare på den här nivån sällan speciellt trevliga. Vårt system filtrerar fram de cyniska och hjärtlösa. När Våran Mona som tjugofemåriga Mona Andersson utnämndes till riksdagsledamot så var det för att hon var en ung kvinna, inte därför att majoriteten i en valkrets valt henne som deras bästa, pålitligaste och mest aktade banerförare.

    Uppdraget:
    http://www.regeringen.se/contentassets/6b598b05db1c4878934486209ab20431/en-nationell-samordnare-for-att-varna-demokratin-mot-valdsbejakande-extremism-dir.-2014103

    När hon blev samordnare så var det snarare för att hon kunde pålitligt förväntas att inte leverera än för att hon hade kompetensen hos en Ramstorp eller Norell. Dåvarande statsministern var motståndare till att en sådan här samordnare inrättades eftersom det var viktigt för honom att ge intryck av att problem av den art som samordnaren skulle uppmärksamma inte existerade. När demokratiministern till slut lyckade driva igenom sin idé så handlade statsministern i linje med sitt konsekventa och beklagliga mönster. Han gjorde vad han kunde för att säkerställa ett sådant stort misslyckande som möjligt. I att leverera ett sådant är Våran Mona pålitlig.

    Konstapeln däremot har en bakgrund som gör honom skickad att på ett lämpligt sätt bidra i frågan. Han patrullerade Hammarkullen under de år området helt togs över av extremister och kriminella. Kommer han med en inställning som frågar vad det var majoritetssamhället gjorde fel och vad vi kan göra bättre så kanske han kan besitta värdefulla insikter. Det behöver inte nödvändigtvis vara någonting skumt med att han kan betala tio miljoner för en bostad och en och en halv för sin bil. Det kan vara så enkelt som ärvda pengar. Hans lön är inte medioker. Den är gott och väl över genomsnittet.

    Nu avgår de båda. Ett förvånande omdömesgillt beslut som tar udden av vidare exponering av någonting som kanske är genant. Det förväntade resultatet kan vara en annan anledning. De skulle redovisa vad de kommit fram till den femtonde juni. Jag betvivlar att de har mycket att visa upp.

    I ljuset av kontrasten mellan Våran Monas långa politiska karriär och hennes ringa politiska förmåga skulle jag i dessa skolavslutningstider lägga till denna söta sång:

    När Våran Mona var i dessa flickors ålder var hon redan engagerad för kommunisternas skräckvälde och blodiga underkuvande av det vietnamesiska folket. Låt oss gå upp för trappan till vuxenlivet tillsammans, sjunger flickorna. Blir man yrkespolitiker innan dess så får man sällan den chansen senare. Våran Mona är inte ett unikum utan norm. Det blir inte mycket bättre än så här om vi inte förbättrar våra processer.

    Gilla

    • Om man som hon har ”en historia”, borde man vara mer klok än hon nu har visat sig. Om man tillhör ett parti som har ryktet om sig att vara ”pamparnas parti” och fullständigt maktfullkomligt, borde man vara mer försiktig än så här. Jag vill inte påstå att jag försvarar henne, men jag ser något djupt tragiskt i Mona Sahlin. Hur hon än försöker så slutar det alltid med samma sak, hon ertappas med fingrarna i syltburken. Det är mer än klantigt, det är mer än inkompetent och det är definitivt något tragiskt över det hela. Jo, jag blir också arg men mer förbryllad och fundersam. Hur tänker man om man agerar som hon? Hon är ju redan övervakad om hon så bara ska gå på toaletten. Fattar hon inte då att det hon gör förr eller senare kommer fram? Missar hon verkligen en så uppenbar sak som att det hon gör är en brottslig handling? ”Utan norm” är nog en rätt träffande slutsats! Jag tror helt enkelt inte hon inser hur illa det är, hon har skolats i en annan norm/heder/moral än vi andra.

      Det har börjat i unga år med pampskolor för ungarna till våra makthavare. Bommersvik och Unga Örnar om vart annat. Där har de lärt sig att ”de är eliten” och de har verkligen trott på den myten. Sen kom SSU, handplockad redan från början med karriärvägen utstakad upp i högsta toppen. Här behövdes inte ansträngas för att få något och återigen blev det verklighet. Allt kom bara flygande rakt i munnen. Resultatet är en person som inte förstår verkligheten vi andra lever i, som inte förstår den moralsyn vi står för och som definitivt inte förstår att regler inte bara är till för andra att följa. Nu står hon där, naken och utelämnad med i stort sett inget kvar och en undran om vad fan som hände. Det brukar kallas ”verkligheten” och den har nog hunnit ifatt henne den här gången. Game over Mona!

      Gilla

      • Egentligen borde man uppbåda ett gäng att gemensamt inta riksdagen, slänga ut gratisätarna som löjlar runt där nu, anhålla dom och anklaga dom för landsförråderi, korruption, nepotism, skyddande av brottslighet, samt tortyr.
        Fast det finns ju ingen direkt begåvningsresev att sätta in, så du måste ju ha en tillgång på folie av guds nåde.
        Det väntar mer av foliehattande runt hörnet, vänta bara tills ITTP-avtalets negativa sida uppenbarar sig, då kommer vi har varit naiva-snacket te sig som en mild ursäkt.
        Egentligen helt jävla otroligt, där har Cecilia Malmström suttit i eu, i sitt säkert mysiga kontor i bryssel och filat och grejat med ett avtal som kommer att få stor betydelse vad gäller amerikanska företags inflytande över svenska folks liv
        Svensk msm har fullständigt struntat i avtalet, antigen outbildat som dom plägar vara, eller rent djävulskt , med någon annans agenda flåsande i nacken.
        Som sagt, investera i folie-aktier, för snart kommer det mera av kandidater till denna bloggens superpris.
        Jävla tur att internet uppfanns, kom att tänka på en dansk bok-skit i traditionerna- där en lätt förvirrad gubbe under andra världskriget i danmark efter ett besök i staden undrar varifrån alla turister som alla har lika dana kläder kommer ifrån……

        Gilla

  3. Jag ser att Sten Heckscher ersatt Våran Mona. Denna kompetenta praktsosse från eran då socialdemokraterna var det regeringsdugliga partiet visar att statsministern ser samordnarens roll som viktig. På samma sätt utnämndes Våran Mona för att dåvarande statsminister Reinfeldt ville markera förakt för samordnarens uppgift och än mer för sin irriterande demokratiminister.

    Gilla

    • Sten Heckscher är ju visserligen kompetent men också en av dessa karriärsossar som ser partiet som en språngbräda. Han har gått från klarhet till klarhet i frågan om tjänstutövande, han är till och med duktig i den rollen, men finns det något som retar mig personligen är det just sossarna som en merit och karriärväg. Ett parti som har fått en sådan roll att man till och med går via detta för att tillförskansa sig högre tjänster och snabbare väg dit, har bevisat i varje fall för mig att man har gått från att ha varit ett nödvändigt parti till ett farligt. Tentaklerna som letar sig in i statsapparaten kräver inte bara lojalitet utan också gengäld när man så småningom tar kontrollen också över ämbetsmannakåren. Att svensken fortsätter att rösta på det här partiet säger nog mer om svensken än få andra saker tyvärr. 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s