SVD har låtit Sifo göra en väljarundersökning (SVD; Archive) som presenterades på fredagen. Den var minst sagt glädjande kan man säga i varje fall på en punkt. Miljöpartiet har gått från att ha haft sex procent i väljarstöd till ett statistiskt säkerställt fyra komma tre procent. Väljartappet är dramatiskt, så dramatiskt att de lokalt i Stockholm har gått från att ha haft ett stöd på 20 % till att nu ha ett som ligger under fyra procent.
Miljöpartiet får nu smaka på det som så många andra har fått erfara – vad det innebär när man måste betala det politiska priset. Ett krympande parti som snart är ute ur riksdagen har blivit resultatet. I Stockholm har de inte ens mer än en femtedel av sina ursprungliga väljare kvar. Foto: By Bernhard Gillam (1856-1896) – http://elections.harpweek.com/1892/cartoon-1892-large.asp?UniqueID=11&Year=1892, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=5669020
I Stockholms Stad är de redan under spärren på fyra procent och kommer inte att få vara med i Stockholms stadshusfullmäktige om trenden håller i sig. Nu gäller det att pressa ner deras 4,3 % på riksplanet. Ett statistiskt säkerställt noll och ett besöksförbud i riksdagen skulle sitta mer än fint. Om dessutom siffrorna håller i sig långsiktigt så att de också blev nästa vals resultat för partiet, skulle jag troligen dansa näck i fontänen på Sergels Torg. Höggradigt berusad förstås på en riktigt torr och bra champagne.
Det är en rad samverkande faktorer som nu ger sig till känna. Mehmet Kaplans avgång satte igång en uppdämd debatt om både toppstyrning (SVD; Archive) och ett behov av att byta ut språkrören (Aftonbladet; Archive). Hans avgång satte också igång en infekterad debatt om islamism och islamofobi. Nu har den debatten börjat skörda sina första offer och snart kan dessa bli fler. Källor talar nämligen om att båda språkrören kan komma att få avgå (SVT; Archive) på den kommande partistämman.
Finns det några negativa nyheter med opinionsundersökningen då? Jo, faktiskt så finns det det! Vänsterpartiet ökar med hela en procentenhet till åtta komma två vilket är partiets bästa siffra på två år. Vänsterpopulism lönar sig alltså trots att det är just bara populism. En annan baksida är att Socialdemokraterna fortfarande ligger på en skamlöst hög siffra (26,5 %) trots en fullständig genomklappning i fråga efter fråga och ett monumentalt misslyckande i regeringsutövandet.
Moderaterna tar rena glädjeklivet uppåt och ökar med en komma sex procent till 27,4 %. Inte heller där förstår jag riktigt hur det gick till. Partiet har ju legat ovanligt lågt och inte gjort några spektakulära uttalanden eller utspel, men däremot låtit landets genomusla regering fortsätta sitt regerande mot bättre vetande. Deras tillvaro står inte heller på säker grund, flera av Alliansens partier krymper samtidigt som m växer.
Av Alliansens partier är det bara M och Kd som växer, resten minskar de också i storlek. Det blir med andra ord svårt att få till ett underlag för en Alliansregering utan Sd om man väljer att fälla Löfven och utlysa nyval. Foto: By Reynold Brown – http://www.alyon.org/generale/theatre/cinema/affiches_cinema/a/as-az/attack_of_the_puppet_people.jpg, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=24831435
Centerpartiet minskar med en komma fyra procent till fem komma nio. Liberalerna minskar noll komma en till fem komma fyra, medan Kristdemokraterna äntligen klättrar med noll komma åtta till fyra komma tre. Alliansen växer därmed marginellt och hamnar sammantaget på 43 procent. Den rödgröna kraschlandningen skulle sammantaget idag få 39 %. Vore det val idag skulle alltså Alliansen fortsatt vara tvingade att söka passivt eller aktivt stöd av Sd.
Sd minskar visserligen med noll komma fyra procent till 15,3 %, men är fortfarande landets tredje största parti och är dessutom om det hade varit val idag vågmästare. En omständighet som inte kommer som ett välkommet besked för AKB eller de andra inom Alliansen. De kommer troligen istället att fortsätta lägga ner sin röst i väntan på ordinarie val. Det är den enda möjligheten de har med tanke på vad opinionsundersökningen visar.
Den här undersökningen understryker helt enkelt att det inte är läge för Alliansen att fälla regeringen då opinionsläget bara kommer att leda till att man tvingas söka stöd hos Sd. Fäller man regeringen finns dessutom risken att en skitförbannad Löfven inte lägger två fingrar i kors för att sänka en Alliansregering, akilleshälen heter återigen Sd. Skulle alltså Sd inte kunna trumfa igenom krav, behöver de bara rösta med S för att sänka en sån regering och det scenariot är inte helt uteslutet. S och Sd har gjort gemensam sak förut.
Ömsom vin, ömsom vatten, så kanske man kan sammanfatta undersökningen. Ingen får egen klar majoritet, ingen skulle kunna utlysa ett nyval och vara säkra på att man efter ett sådant kan få en solidare politisk grund att stå på. Miljöpartiets kris är det enda som är riktigt glädjande, men så är det extra glädjande. I varje fall i mina ögon är det något av de bästa beskeden inom politiken på länge. Den kan jag med andra ord hålla fast vid länge. Synd bara att dippen kommer mellan val, inte inför nästa ordinarie. Där får vi jobba lite mer.
Martin Luther King höll sitt berömda tal i Washington på temat ”I have a dream”. Det finns fler än han som har en dröm. Jag själv vill gärna se ett parlament och en regering utan mp ens i närheten av något av dessa. Ännu bättre vore det med en helt ny regering och ett Vänsterparti också det på noll. Foto: Wikimedia Commons
Löjesguiden nominerar idag Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Så har vi då nått den punkten i tillvaron då det börjar bli dags att betala det politiska priset för alla misslyckanden och felgrepp. Inte mig emot, tvärtom anser jag att ni har arbetat länge och ihärdigt för detta och att ni mer än förtjänar det. Det gör er till höghöjdstränade kandidater till priset.”
Löjesguiden 
Hej.
Vi har tre nyanser av socialdemokrati att välja på, skulle jag säga, med identitetspolitiskt ‘körsbär’ att kröna verket.
Socialdemokraterna med satelliter.
Moderaterna med stödhjul.
Sverigedemokraterna med nostalgifilter.
En stark ledare, alternativt starkt ledarskap, är en fras jag allt oftare hör från både elever, kollegor och föräldrar när samtalen är av det förtroliga slaget.
Brädets pjäser är uppställda för en kupp, mjuk eller hård.
Jag tror att moderaterna (som tydligen är för nya för stor bokstav på egennamn) skulle överleva att samregera med SD, och jag tror säkerligen att partierna skulle kunna kombinera sina politiska program. Däremot tror jag att partiledningen i m styrs i för hög grad av ego och personer som delar Reinfeldts och Lifvendahls kosmopolitiska syn på Sverige för att det skall ses som ett realistiskt alternativ. SD å sin sida har ont om kompetent och vettigt folk som kan formulera sig ordentligt; Åkesson, Bieler och Karlsson kan inte dra hela det retoriska lasset.
Troligen ser vi nu en flykt av väljare tillbaka till socialmoderaterna, vilkas strategi är att lova röstfiskande skärpningar i invandringskatastrofen (minst femton år för sent dessutom), men att placera dessa skärpningar i utredningar in perpetuum. SD:s bästa valarbetare är fortfarande samhällskollapsen, islamiseringen, och det rasistiskt motiverade våldet och andra brott mot svenskar.
Ur detta skiner salafisternas islam som en andligt ren fyrbåk, med just det starka ledarskap som önskas. Snart kommer de första kändiskonvertiterna, de första öppet islamistiska svenska politikerna, och allt starkare krav på ‘Backa, svenne’ eller någon liknande hash-tagg.
Trots allt – styrka är attraktivt, att framställa sig som en vinnare gör en till en vinnare i andras ögon, samt framgång förlåter allt.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
GillaGilla
Jo AKB och kompani är rätt inmålade i hörnet. Vänder de sig till Sd är det kokt, till övriga alliansen är det kokt. Bara två saker återstår om de vill utlysa nyval. Antingen samregera med s och t ex l, eller att svälja förtreten och samregera s m och sd t ex. Återvändande sossar och ökande stöd för v är det enda som oroar, ju mindre desto bättre.
GillaGilla
Vi får väl hoppas att avloppsrören får sitta kvar och därmed fortsätta och slutföra utplåningen av Miljöpartiet, som de så förtjänstfullt påbörjat. 🙂
GillaGilla
Och som de har inlett det arbetet. Ett fullständigt formidabelt jobb får man lov att säga. Tror dock inte att de får sitta kvar dessvärre, rykten förvisso men tidningsrubrikerna är ju redan fulla av spekulationer när och hur de två avloppsrören ska avgå. Vi får helt enkelt se på den kommande helgens mycket spännande kongress. Ska de få gå utan vidare spisning, eller ska de få stanna och fullfölja sin nästan heliga uppgift att nedmontera ett helt parti? Men jag tycker du har en poäng som är lovvärd där, varför avbryta nu när den goda trenden har satt igång?
GillaGilla
Ser den fina affischen för Attack of the Puppet People. Bert I Gordon gjorde under 50- och 60- talen film omkring ett dussin filmer varav minst hälften handlade om jättlika människor, jättelika gräshoppor, jättelika spindlar … Det känns nästan konstig att han inte hade något att göra med Them! (1954), som nog satte igång genren med sina jättemyror.
I några av filmerna hittas någon motmedel som får monstren att krympa till naturlig storlek. I de flesta fall får dock militär och vetenskapare samarbeta för att ta kål på dem.
Något att tänka på, miljöpartiet? Väx inte för snabbt, och använd framför allt inte politiska motsvarigheter till ”atomkraft” eller ”galen vetenskap.”
”He tampered in God’s domain” är epilogen till minst en av dessa filmer (och, tror jag, Shelleys ”Frankenstein”).
GillaGilla
Jag är lite av en filmfantast som gärna ser sci-fi, skräck, artsy, klassiker eller thrillers då det beger sig. Bert I Gordon är något av en mästare på b-science fiction historier och jag bara älskar dom. Galen vetenskapsman kommer fram till lika galen idé som saknar praktisk betydelse men ska göras ändå. Resultatet blir alltid detsamma, kaos, ond bråd död och skrik i parti och minut. Filmer som ”The Human Centipied” eller ”Piranha” går så fort chansen ges.
Vi får hoppas att mp inte hittar samma koncept som i filmerna. Galen vetenskapsman klonar både Gustav Fridolin och Åsa Romson och förprogrammerar klonerna att ta över världen med både list och våld. Mehmet Kaplan stapplar omkring i skuggorna och hans oneliner är ”Jihad, jihad, jihad” med utsträckta Frankenstein-armar. The horror, the horror. 🙂
GillaGilla
Sveriges riksdag = vilket socialistparti väljer man?
GillaGilla
Salladskommunister, hardcore-kommunister eller (s)mygkommunister kan ju alltid vara ett spännande val…….eller? Vill det sig riktigt väl kan vi se fram emot nästa mandatperiod när mp har förlorat så många feministiska röster att fi istället tar sig in i riksdagen och kanske till och med får en vågmästarroll som man kan villkora politiken med. Storebror sosse lär fråga hur högt de ska hoppa när propån läggs fram ska du se. 🙂
GillaGilla