Listan

Jag har berättat tidigare att jag en tid jobbade fackligt. Det blev ofta en ganska negativ upplevelse, särskilt då företaget jag jobbar för kom med listor för varsel. Naturligtvis ingen rolig läsning men de här listorna med vilka som skulle varslas kunde ibland bli ännu lite mer trista. Där fanns människor som varit långtidssjukskrivna och där fanns människor med för många sjukskrivningar på för kort tid. Slutsatsen kunde bara bli en, man jagade sjukskrivna för att bli av med kostnaderna.

Det är alltså en hårdnande attityd som ligger bakom och ska man vara krass så har främst Socialdemokratin tyvärr bäddat för det. Det började i 90-talets nödvändiga men ibland drastiska inbesparingar då Göran Persson såg till att skjuta över kostnaden för de 14 första sjukskrivningsdagarna på arbetsgivarna. Världens högsta skatt täcker alltså inte ens systemets kostnader utan istället måste man när man ska spara ta till så här drastiska metoder.

Resultatet av åtgärden lät inte vänta på sig. Snart var sjukskrivna hett villebråd, de utgjorde en kostnad som sagt och arbetsgivare brukar se det som sin främsta uppgift att jaga just utgifter. De har de alltså fortsatt att vara sedan dess och än idag kan man se den hårdnande attityden skina igenom. Det här vet hela fackföreningsrörelsen men man tiger därför att många gånger går det inte att leda i bevis att det är just enbart de sjukskrivna man skjuter in sig på.

HaubitsVarje gång listan läggs fram kan man konstatera samma sak, arbetsgivaren har skjutit in sig på de som kostar dvs långtidssjukskrivna och sjukskrivna i största allmänhet. Trots vetskapen, lägger Annika Strandhäll nu ett förslag som gör att listan kommer bli än mer diger. Foto: Wikimedia Commons – Fälthaubits 77BMK2

För att göra saker och ting än värre, är lagarna inte alltid på fackets sida. Det har flera regeringar sett till. Alliansen såg till att rehabiliteringsansvaret tunnades ut så att arbetsgivare inte längre måste gå i döden för att hitta en ny arbetsuppgift, det räcker med ett eller två erbjudanden så har man uppfyllt lagens intentioner. Det magiska ordet i en sådan situation är ”omplacering” och saken är biff. Motsätter sig den anställde är det bara att gå, man har ju uppfyllt kraven och det är inte arbetsgivaren som sätter sig på tvären.

Också LAS är ihålig som en bongotrumma. Försöker man bromsa arbetsgivaren från att sparka eller omplacera personer som jobbat längre tid än arbetskamrater, kommer bara ordet ”undantagsregler” in i bilden. Ett antal personer kan ju undantas från principen om ”sist in, först ut”. På tio anställda har man rätten att undanta två personer från reglerna. Det är där vi hittar grunden till listan.

Allt detta vet man om inom Socialdemokratin och inom facket men åren går och ingen förändring syns till. Tvärtom så gör man från de ”solidariska” nu en än värre soppa av en redan dålig situation genom att vidta åtgärder som man hävdar ska få ner kostnaderna för sjukskrivningar som ökar lavinartat. Att det nya förslaget (DN; Archive) för långtids-sjukrivning kommer från Socialdepartement och Socialminister Annika Strandhäll är inte oväntat. Att det däremot innehåller vad det gör är däremot överraskande.

Arbetsgivarna ska betala 25 % av kostnaderna från och med den 90:e sjukskrivnings-dagen. Motiveringen är enkel, förorsakar man kostnader genom t ex dålig arbetsmiljö ska man vara med och ta smällen. Men det finns en rad felaktigheter i Annika Strandhälls resonemang. Troligen är det hela istället en enda rökridå för att dölja det egentliga syftet, migrationskostnaderna slukar nu så mycket att man måste dra in förmånen att kunna vara sjukskriven. Det skulle inte se så snyggt ut om en sosse medgav att man inte hade råd.

Chicken PoxSjukdom orsakas av många faktorer. Att skylla på arbetsmiljö som för att skjuta över kostnaden på arbetsgivaren fungerar i vissa fall, men inte alla. Annika Strandhälls resonemang syftar egentligen bara till att spara pengar för staten då migration och sjuklönekostnader nu skjuter i taket. Foto: Wikimedia Commons

För det första är det inte säkert att det är arbetsgivaren som har orsakat någonting, folk blir ibland sjuka av andra orsaker än arbete och arbetsmiljö. Alltså kan de inte per automatik lastas för ”högre kostnader för staten”. Den press man vill sätta på arbetsgivarna att vidta förebyggande åtgärder för att minska sjuktalen kan alltså bli ett slag i luften.

För det andra slår hennes förslag som hårdast mot de som man hela tiden hävdar att man vill försvara och värna. Kommunals kvinnor (Kommunalaren; Archive) inom framför allt vården som t ex undersköterskorna ligger illa till. Det är de som kommer att få ta den största smällen och den lär bli kännbar. Förslaget kommer därmed att göra Kommunals arbete än svårare när listan läggs fram på bordet.

Anledningen till de ökande siffrorna är enkel att se, många och svåra lyft i jobbet samt en stressig vardag med ständiga underbemanningar. Resultat har blivit många sjukskrivna inom yrket. Överbelastade avdelningar med kaos och stress är vardag för många. Här (HD; Archive) är ett axplock (Sjukhusläkaren; Archive) från olika sajter (SVT; Archive) om saken. Till detta kan man lägga till en kraftigt ökad hot och våldssituation (Vård i Fokus; Archive). Allt tillsammans gör att i just vården har siffrorna för sjukskrivning ökat markant.

ÖkandeKostnaderna för staten ökar. Både migration och sjukskrivning kostar allt mer och nu måste något göras. Men en sosse kan inte ostraffat skära i det som är deras hjärtefråga, då måste man få det att se ut som om det var ”rättvist”. Foto: Wikimedia Commons

Annika Strandhäll måste också ha stött på listan, det finns inte en tillstymmelse till chans att hon indirekt eller direkt har undgått denna. Hon har trots allt ett förflutet i fackföreningen Vision där hon tidigare var förbundsordförande. Det är svårt att tro att hon skulle kunna vara så naiv, okunnig eller dum att hon inte förstår konsekvenserna av sitt egna förslag. Tvärtom tror jag hon är fullt medveten om att listan nu lär späckas med än fler namn som antingen avskedas på grund av ”arbetsbrist”, eller omplaceras.

För det hon sparar i statskassans budget, lär komma igen på något annat sätt. Det lär bli ett högt personligt pris som de med långtidssjukskrivning eller ”bara” sjukskrivning får betala. En sosse som offrar de sjukskrivna och framför allt de med långtidsfrånvaro kan ju tyckas vara en dålig sosse och det är det. Stolta paroller offras än en gång. Så här låter (Socialdemokraternas hemsida; Archive) det utåt, men som Annika Strandhäll sedan föreslår omsätts de fina orden i handling alltså.

Jag är inte längre facklig. En anledning är den krypande känsla man fick varje gång listan kom fram och vetskapen om att det var lite eller inget man kunde göra. Maktlöshet är ingen känsla någon mår bra av och det är vad man känner inför detta som nu troligen kommer att bli än mer vanligt. För maktlöshet är känslan man lämnas med när man vet att lagen eller reglerna inte är på ens sida. Det är eftermälet Annika Strandhäll lämnar efter sig.

En annan anledning till att jag inte längre jobbar aktivt är att precis som med Socialdemokraterna är det långt mellan fina ord och deklarationer också när det gäller det fackliga. Den verklighet vi alla senare måste ta i tu med också i den fackliga världen, stämmer inte med de stolta parollerna. Tomma tunnor skramlar fortfarande mest.

????????????????????????????????????

Tomma tunnor skramlar mest. Är den inte tom lär en sosse som Annika Strandhäll snart vara där och tömma den, för skramlar gör det om förslagen i rörelsen som för länge sedan har tappat allt vad rättvisepatos heter. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Socialdemokraterna och främst Annika Strandhäll till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Fina ord och förklaringar med högtidlig röst och text är ingenting värd om man inte backar upp dessa med motsvarande förslag. Det här är ett förslag som på så många sätt kommer att göra livet så mycket mer surt för så många fler personer. Det gör er till strålande kandidater till priset.

Annonser

10 thoughts on “Listan

  1. Om hon verkligen vill straffa företag med dålig arbetsmiljö så borde hon väl införa böter för det istället för att straffa alla arbetsgivare med ännu högre kostnader för långtidssjukskrivningar.
    Det finns ju so sagt var andra orsaker till att människor blir sjuka..

    Gilla

    • Så är det och din idé borde vara värd att tänka på. Jag kan tänka mig ett system där man som idag är skyldig att rapportera alla arbetsskador och utifrån de siffror man har får man betala en ”straffavgift” som är högre vartefter arbetsskadefrekvensen ökar. Att som Annika Strandhäll lite schematiskt utgå från att ”arbetsgivarna ska vara med och betala för vad de ställer till med” när det inte ens är säkert att de har ställt till med ett endaste dugg, är bara korkat.

      Hon döljer i själva verket den verkliga sanningen bakom de där stolta parollerna, att sjukskrivning och migration är de två kostnaderna som i statens budget ökar mest. Hon har säkert fått hemliga order från finansminister Magdad Bob att hålla nere kostnaderna och då får man det här resultatet. För en sosse kan inte med all sin solidaritet gå ut och tala om för alla sjuka att de kostar för mycket. Det skulle vara som att komma på påven mitt i en djävulstillbedjan. Så att hålla god min och skylla på något som får människor att tro att de fortfarande är solidariska är ett måste. Så varför inte i vanlig ordning måla upp arbetsgivarna som satan själva?

      Gilla

  2. Hej.

    När facket gör sitt jobb, och bevakar arbetsmiljöfrågor, kan man inte klaga. Jag har erfarenhet i ett sådant ärende, med en småkriminell arbetsgivare, grå kontrakt och farlig arbetsmiljö, komplett med inblandning och samarbete från Af. Det fackliga skyddsombudet håller blåslampan på företagaren som valde att stänga och försöka öppna på nytt på annan ort, men som nu kontinuerligt har det förbundets ögon på sig.

    Jag har också erfarenhet från andra situationer, där facket och arbetsgivaren (kommunal skola och lärarfacket) samarbetat för att undanhålla problem och ignorera tjänstefel. Min anekdotiska erfarenhet av Kommunal är att det förbundet i värdegrundsrelaterade arbetsmiljökonflikter helt sitter i samma politiskt korrekta fålla som arbetsgivaren, och mer har funktionen av bryte, än att man arbetar för medlemmarnas bästa.

    Sedan vore det klädsamt av socialdemokratin (i första hand, då partiet är fackföreningsrörelsens politiska gren) om man tog tag i hur skamligt billigt en arbetsgivare kommer undan att arbetsmiljön (slarv oaktat förstås) förorsakar dödsfall. Dagens Arbete hade här om året en genomgång om hur billigt det är att arbetare dör – om jag minns rätt låg bötessumman på cirka femtiotusen kronor.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gilla

    • Ingenting är enbart svart eller vitt, också facket gör sin nytta. Problemet är dock att många lagar och många regler bakbinder dem, den enskilde tror att man sitter säkert men det gör man tyvärr inte alltid. Jag var först skyddsombud, där upplevde jag att jag gjorde en värld av nytta. Mycket på grund av att arbetsmiljölagen är både omfattande och ger mycket makt som gör att man verkligen kan genomdriva saker. Sen blev jag ”vanlig” facklig och var med och förhandlade bl a LAS. Där var gråzonen betydligt större och möjligheterna därmed färre. Listan var en sådan där man varje gång den kom fram fick leda i bevis att det enda skälet till varför arbetsgivaren vill kringgå las var därför att man i samma veva ville friskriva sig från kostnader för sjukskrivning och särskilt den långtidssjukskrivning som nu Annika Strandhäll vill att arbetsgivarna ska vara med och betala delar av.

      Resultatet av hennes resonemang lär bli än fler av dessa listor som jag till sist inte orkade med och istället slutade. Det blev helt enkelt för jobbigt att titta medlemmar i ögonen och säga ”Ledsen, det fanns inget vi kunde göra”. Fler kommer att komma i kläm, fler kommer att hamna på listan och fler kommer känna sig svikna utan vetskapen att arbetsgivaren har en hel del att ta till. Men som sagt, du har inte helt fel i att visst behövs facket. Utan det skulle vi troligen ligga oändligt mycket risigare till. Det jag tycker är synd är att vi i sammanhanget har en socialminister som mycket väl förstår konsekvenserna, men vidtar åtgärderna ändå.

      Gilla

      • Hej.

        Något som jag tror skämmer möjligheten att agera är symbiosen med Partiet. När den kombineras med en hel del korkade aktioner mot enskilda företagare och rejält tveksamma politiska kampanjer blir det som i byggnads: SD är på väg att bli största parti bland medlemmarna helt enkelt för att ledningen för facket är sossepampar – inte knegare som jobbat dubbelt med vanligt jobb och det fackliga.

        Eller Kommunal: varför tas inte samtliga dagisfröknar ut i övertidsblockad (strunt i finansiering, skatteunderlag mm just nu)? För att förbundsledningen agerar capo åt sosse-adeln.

        Eller lärarfacken (ryyys!): där diskuteras åsiktsregistrering och att man bör kräva att lärare förbinder sig att verka för värdegrunden även i sitt privatliv. Insikten för att man är direkt medansvarig för skolkatastrofen är lika närvarande som regeringens kompetens.

        Facken tappar nu legitimitet och blir irrelevanta rent tekniskt, på grund av en mängd faktorer. Det kan vara att de reagerar med att bli allt mer maffialiknande när medlemmar som tar det fackliga jobbet på allvar oavsett vilket parti eller vems agenda det gagnar hoppar av.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, lärare

        Gilla

      • Det är en annan aspekt på problemet som är betydligt mer ljusskygg. Den fackliga världens alltmer maffialika beteende och en förtryckarmentalitet. Den senaste och mest snaskiga trenden är den du kan läsa om här http://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/uteslots-fran-facket-for-att-han-ar-sverigdemokrat. Avvikande politiska åsikter är en del av en demokrati i alla delar av samhället utom den sektorn som kallas facket. Man får vara vad man vill till och med nazist, det är för mig en del av det vi kallar demokrati. Jag håller inte med själv men då argumenterar man för detta. Att som här istället utesluta är ren och skär fascism inget annat. Att det är facket som ligger bakom gör saken väldigt mycket värre, man säger sig vara demokrater men tar till rent anti-demokratiska metoder. Det här är heller inte ett enskilt fall, det finns ett tiotal liknande bara just nu.

        Precis som du påpekar är symbiosen med svensk vänster, främst S, ett av problemen. När Sd uppenbarligen snor röster agerar man genom facket och det hela liknar snart rent trakasseri som vi vant oss att se från länder som har betydligt sämre rykte i demokratiska sammanhang. Nu kan vi sälla ett land till i den skaran – Sverige. Landet där vi är uttalat demokratiska men där facket agerar som partiets lilla bandhund som med tillräckligt hotfullt garnityr ska skrämma in medlemmarna i fållan med hot och trakasserier. Vidrigt är allt jag kan säga.

        Men det stannar ju tyvärr inte där. Vem kan glömma affären Laval när ett Lettiskt bolag kontrakterades att sköta byggnationen på en svensk byggarbetsplats. Genast var byggnads där med inskjutsade medlemmar som beordrats dit under hot om indragen a-kassa om man inte ställde upp och manifesterade fackets krav om svenskt kollektivavtal. Glåporden ”Go home” ekade ut i världen där man häpet kunde se den inskränkthet med vilket facket agerade polis, domare och jury. Visst hade de en poäng att svenska kollektivavtal skulle gälla, men metoderna de tog till gjorde Cosa Nostra rent gröna av avund. Att de dessutom gjorde bort sig gjorde nog inte så mycket, de vann ju en delseger och då är alla metoder tillåtna till och med de otillåtna.

        Gilla

  3. Jag störtade i bergsklättring. Skulle arbetsgivaren vara skyldig för det? Var det inte mitt ansvar att försäkra mig och kanske låta bli att ha en så farlig hobby? Jag kände mig skyldig och rullade in till jobbet så fort jag kunde, i alla fall för några timmar i taget. Men nu när jag tänker efter måste det har varit arbetsplatsens fel. Jag hade ett krävande arbete så jag behövde vara ledig och klättra.
    Jag har också varit facklig förhandlare både för LO och SACO samtidigt. De större besluten var redan tagna i Stockholm. Gruppen fackliga förtroendevalda var som en sluten hemlig klubb. Jag fick skäll när jag informerade ”mina” medlemmar för mycket.
    Gick ur facket när jag bytte jobb.
    Så även Fackföreningarna SACO och LO förtjänar en foliehatt. Finns det några kvar?

    Gilla

    • Facket är ibland i vissa frågor relativt maktlöst. Mycket därför att ”arbetarpartiet” socialdemokraterna har valt att kalla sig för solidariska, men vidtagit åtgärder som är allt annat än just detta. Fredrik har på sin kant bidragit under sina år i Rosenbad till än mer uttunning som om det aldrig skulle märkas att t ex rehabiliteringsansvaret gick från ”långtgående” till ”ett enda försök” och att det efter det var tack och adjö. Vi har alltså fått en situation där alla tror sig sitta säkert, egentligen är det tvärtom och när detta uppdagas är det ”fackets fel”. Nej, det är politikernas fel och lagstiftningen är både gammaldags och uttunnad.

      Ett exempel: Jag jobbar inom järnvägsvärlden, den består ibland av en operatörer som kör åt en uppdragsgivare. Uppdragsgivaren är huvudmannen för en verksamhet, men är enligt gällande lag totalt fri från ansvar på vissa bitar inom arbetsmiljön. Kommer ett skyddsombud och riktar anmärkning mot en egenskap på fordonet måste han/hon vända sig till en arbetsgivare man är anställd av, men som inte äger fordonet och därmed inte har mandat att säga t ex ”vi får bygga om det”. Det är istället uppdragsgivaren som i en juridisk mening äger fordonet men som skyddsombudet inte är anställd av. Eftersom han/hon inte är det, kan dom inte heller rikta krav mot uppdragsgivaren utan bara kräva att operatören framför kravet. Man kan i bästa fall bilda enad front med operatören men vill uppdragsgivaren inte lyssna finns inte heller lagutrymme att kräva att de fullgör sin plikt. Ärendet faller istället mellan stolarna.

      Lagstiftningen är på området förlegad och ingen gör något åt det. Det är ett jobb för politikerna om det hade varit så att de ens gjorde sitt jobb. De flesta av olika kulörer är istället väldigt ivriga på att spä ut reglerna när de borde stärkas. Resultatet blir till exempel listan som varje gång det är dags dyker upp. Magiskt nog har varenda person med för mycket sjukfrånvaro letat sig in på denna. Anledningen är enkel, sjukfrånvaro är en kostnad för arbetsgivaren och all företagsekonomiskt tänkande säger att man ska jaga sådan. Alltså jagar man de som orsakar kostnaden. Den trenden lär Annika Strandhälls förslag spä på så återigen kan man bara konstatera att det nog inte är de sjukas väl och ve man har för ögonen. Snarare är det de galopperande kostnadsutvecklingarna på sjukskrivningens område och migrationens som ligger bakom. Man har helt enkelt inte lägre råd, men sånt erkänner inte en sosse vars hela image bygger på att man är så förbannat solidarisk till och med när man inte längre är det.

      Gilla

  4. Den vanliga dubbelmoralen: låtsas att inga problem med kostnader finns, tag bort tidsgräns för ersättning, hitta på skäl att avskeda dem man vill få bort.
    Rent praktiskt blir det snart ganska likt ett system där man egentligen inte har någon anställningstrygghet: de som är lönsamma får behålla jobbet, de som inte är lönsamma (oavsett förmildrande omständighet) får gå.
    Ärligare vore kanske att konstruera ett mindre komplicerat system, än att som idag låtsas att ”rörelsen har minsann gett dig allt, rösta på oss annars går det dig illa.”

    Gilla

    • Du har helt rätt i ditt konstaterande att rent praktiskt så är dagens system av trygghet inte alls så tryggt som man vill påskina. Systemet urholkas bit för bit och Annika Strandhälls förslag lär leda fram till än mer av den varan är jag rädd. Under tiden vill man samtidigt påskina att vi ju lever i ett så tryggt och välmående system, att erkänna något annat vore otänkbart särskilt för sossar som ju vill framställa sig som den svages bäste vän. Att de inte är det är en annan historia. För visst är det som du säger, man måste upprätthålla imagen, också när verkligheten ser helt annorlunda ut än den rosenröda bild man vill förmedla. Under tiden jagas det på och de sjukskrivna är en måltavla som lär hamna i fokus än mer är jag rädd.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s