Ett skrämmande perspektiv

Den som har följt den här bloggen vet att i en fråga är den här skribenten extremt kluven. Jag försöker å ena sidan vara humanisten som är öppen, demokratisk och inbjudande. Sen har vi den andra sidan och det är den som ser faran i saker och ting. Det är i den kontexten svårt att var humanisten och så himla öppen. Vissa saker är helt enkelt för farliga för att den typen av tankar ens ska kunna vara möjliga. Hur mycket man än vill se det positiva är detta svårare. Frågan jag tänker på är Islams roll i vårt samhälle.

Jag försöker se de mer moderata muslimerna som räddarna av en besvärlig situation. De är dock inte den ledtråd som leder till en lösning. Anledningen är ofta att de inte vill stöta sig med en högljudd och aggressiv skara som gör mycket väsen av sig och som inte tvekar att ta till mycket otäcka metoder för att genomdriva sin agenda. De lägger sig alltså hellre än att utmana och få ställer sig upp för att försvara frihet och demokrati.

De är helt enkelt antingen fundamentalister som spelar under täcket med både Muslimska Brödraskapet, Hamas och IS, eller så är de för rädda för att stöta sig, för att utmana eller att fördöma. En trosfrände kritiseras inte ostraffat och stöds inte heller av imamerna som man i sin tur måste åtlyda. Många ser därför inga fel i att resa ner och rensa bland lite smutsiga kristna och inte heller att massmörda andra befolkningsgrupper.

De präglas av en antidemokratisk hållning där det sekulära samhället och det demokratiska är en förtryckare av det religiösa. Därför måste det demokratiska bojkottas och helst störtas för att bereda vägen för det religiösa samhället där vi alla måste underkasta oss de regler fundamentalisterna ser som sina hjärtefrågor. De är helt enkelt ett hot mot det samhälle vi har kämpat så länge för att kunna uppnå och de finns ibland oss.

Flag of Hizb ut-TahrirIS och andra är inte det enda hotet, vi har ett här och nu som verkar inifrån. Hizb ut-Tahrir är partiet som etablerat sig i både Danmark och Sverige som bland annat har ett världsomspännande kalifat grundat på sharia-lagar på sin agenda. Tycker man inte om idéerna är det bara att fly eller flytta. Foto: ”Flag of Hizb ut-Tahrir” Wikimedia Commons

För mig är denna grupp något av det mest antihumana vi har kunnat se i vår livstid. De är helt enkelt en mörk kraft med en mycket ljusskygg agenda som dessutom innefattar att massmörda också här om så behövs för att genomföra den galna tanke de drömmer om. Tankar som ett världsomspännande kalifat där muslimsk lag ska pådyvlas alla, också de som inte erkänner sig till religionen är en sådan. För de flesta är denna tanke bara skrämmande, för andra en möjlighet som måste genomföras.

En sådan kraft som vi redan har hört talas om och som vi kommer att höra mer om är Hizb ut-Tahrir (Sydsvenskan; Archive). Partiet är redan verksamt i Danmark och i Sverige. Jag är inte den som skriker eller skriver om förbud eller inskränkningar i demokratiska friheter eller tycker att sånt är bra. Anledningen är helt enkelt att jag är demokrat, men när det gäller det här partiet är jag beredd att göra ett undantag och skälet är enkelt. Gör vi inte det kommer vi få betala ett mycket högt pris i framtiden.

Partiet vill inrätta ett globalt kalifat där muslimsk lag ska råda. De som inte sympatiserar med denna syn ska tvingas tycka om det. Offentliga avrättningar, avhuggandet av händer och stening av kvinnor som har anklagats för otrohet ingår i arsenalen. Sharia-lagar ska råda där vi annars har vant oss vid en helt annan rättstradition. Är man inte muslim är det bara att inrätta sig i den nya världsordningen partiet vill se. Tycker man inte om synen finns alltid lite sharia-lagar att ta till också för de som protesterar mot det som anses vara ”rätt”.

2014 tågade en grupp om femhundra sympatisörer mot de centrala  delarna av Köpenhamn för att protestera. Manifestationen handlade om att propagera för att Koranen ska bli rättesnöre också i Danmark. Man höll brandtal om västs smutsiga krig i Syrien som om Putins Ryssland inte ens hade med saken att göra trots de stora rubrikerna som talar om detta faktum. Kriget mot IS var orättfärdigt trots en rörelses totala renons för allt människovärde. Särskilt om du är kristen eller tillhör en minoritetsbefolkning.

TalAlla muslimer som tar till orda talar naturligtvis inte hatets språk, men alltför många gör det. När man dessutom startar partier som är klart fientligt inställda mot det demokratiska och öppna samhället blir det än mer svårsmält. Foto: By Njallis – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=13128473

För partiet tar visserligen avstånd från IS men inte därför att de mördar kristna eller minoriteter. Istället är det hur Kalifatet har utropats och att IS också mördar muslimer man hänger upp sig på. En något lustig inställning då mord borde ses som mord, inte som en åtskillnad mellan ”rätt eller fel” person som mördas. Det där späder bara på känslan av att de extrema krafternas agenda är att föra globalt krig mot kristendom och de samhällen som har präglats av religionen under 2000 år.

Rörelsen stöder alltså om än indirekt en av vår tids största folkmord, anser att väst ”ska betala för sin inblandning” och vill upprätta ett styre som helt bryter mot den tradition vi har. Det som gör saker och ting värre är att de också finns i Sverige. För några år sedan sedan skapades en Facebook-sida som snabbt samlade ca 1000 sympatisörer Man delade också ut flygblad inför det förra valet som uppmanade till bojkott av detta. Anledningen var som alltid att man inte erkänner den sekulära makten utan bara den religiösa.

Rörelsen finns främst i Malmö med sin stora muslimska befolkning och närheten till Danmark där man kan utbyta erfarenheter och planer genom att bara resa över bron. De har också gemensamt bjudit in talare som har hållit konferenser i ämnet ”Global Islamisk revolution”. En av de gästande var Isam Umayrah som gjort sig känd för både antivästliga  och antisemitiska åsikter. Samma hatpredikant har också besökt moskéer och muslimska centra i Stockholm.

Naturligtvis har detta skett med medfinansiering av vårt alltid så goda välfärdssystem. Vi är ju så goda med alla våra skattepengar, att vi gladeligen hjälper till att finansiera samman-komster vars syfte är att propagera för att avsluta vår livsstil och ersätta den med en fullständigt främmande.

Pengarna Upp I HalsenDet svenska samhället är rikt. Så rikt att vi kan vägra handikappade (Sydöstran; Archive) det de har rätt till, men betala för antidemokratiska och antivästliga konferenser åt Hizb ut-Tahrir. Foto: Wikimedia Commons

Tyvärr finns fler krafter än Hizb ut-Tahrir som mer ligger i en gråzon men som är lika farliga dom. Mehmet Kaplan har en lång meritlista över de personer han har bjudit in. En hel del av dessa har varit allt annat än snälla, godhjärtade demokrater. T ex Yvonne Ridley som på hans och andras initiativ bjöds in till Riksdagen blev känd och som alltid var Kaplans ursäkt att han inget visste. Ridley som ”bara” är känd för alla sina hatfyllda uttalanden (UK Mediawatch: Archive) var alltså inte känd för Kaplan vilket är svårt att tro på tyvärr.

Tvärtom har alla hennes fientliga uttalanden varit så många att de knappt längre går att räkna. Det lite lustiga är att Kaplan inte heller är ensam i att samlas kring just Miljöpartiet. Yasri Kahn blev ju rikskänd när han vägrade att hälsa på en kvinnlig reporter, men han har betydligt fler strängar på sin lyra. Son till en utpekad ledare för den terrorstämplade organisationen PULO som opererar i södra Thailand där de försöker bryta loss delar av landet eller få utökat självstyre med terror som medel är väl rätt merit.

PULO (Bangkok Post; Archive) har ju gjort sig kända för flertalet bombattacker. Regionen har en majoritet muslimsk befolkning som sedan 2004 för ett lågintensivt krig för att frigöra sig och få tillhöra den muslimska grannen Malaysia. Attackerna har skett från båda sidorna så buddister är inte helt oskyldiga i sammanhanget. Våldet har under perioder varit urskiljningslöst (DN; Archive).

Det bästa i hela den soppan är dock att misstankarna finns att PULO leds från Sverige (Aftonbladet; Archive). Vårt land har alltså varit ett centra varifrån terrorattacker har beordrats och letts. En av de utpekade ledarna har dessutom en son som har kandiderat till att bli representant för ett av landets regeringspartier. På sista åren har konflikten i södra Thailand minskat i omfattning men fred råder fortfarande inte och de separatistiska drömmarna finns kvar.

Japanese Red Cross near the Yalu River 1904I krig skördas offer. Att krig och terror har styrts från Sverige är minst sagt anmärkningsvärt. I fallet PULO finns dock misstanken och att en av huvudmännen råkar ha en son som har kandiderat för ett av landets regeringspartier är graverande. Foto: By Unattributed – This image is available from the United States Library of Congress’s Prints and Photographs division under the digital ID jpd.02519.This tag does not indicate the copyright status of the attached work. A normal copyright tag is still required. See Commons:Licensing for more information.العربية | čeština | Deutsch | English | español | فارسی | suomi | français | magyar | italiano | македонски | മലയാളം | Nederlands | polski | português | русский | slovenčina | slovenščina | Türkçe | українська | 中文 | 中文(简体)‎ | 中文(繁體)‎ | +/−, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6177555

Svenskt politik har alltså börjat infiltreras av krafter som är allt annat än goda. Det är dock inte det enda exemplet på hur de ”utsatta” utsätter andra för samma hat man beskyller andra för att hysa. Homofobin i den muslimska världen är väl dokumenterad men att den också har sökt sig in i svenskt civilsamhället och till och med till domstolsväsendet (Nyheter 24; Archive) är alarmerande inte minst ur rättssäkerhetssynpunkt. Fallet är från 2011 men sätter fingret på en öm punkt.

Visst kan vi ha Socialdemokrater, vi lever ju ändå i en demokrati. Homofientliga Socialdemokrater som sitter i domstolar och ska döma är kanske däremot mindre lämpligt. Tänk er själva om ett hatbrott mot en homosexuell kommer in och en nämndeman som Ayoub Chibli hellre röstar utifrån sina känslor gentemot homosexuella, än de bevis som ligger framför ledamöterna. En skrämmande tanke men inte gripen ur luften!

Fallet som har några år på nacken nu bör fungera som en varningsklocka om vad som håller på att hända. Att tro att vi är immuna från den här typen av inslag är att lura sig själv, vi är i ett öppet demokratiskt samhälle än mer sårbara därför att vi är just öppna och demokratiska.  Ingen vill väl bli beskylld för att vara islamofob, men samtidigt finns en gräns för vad vi som samhälle kan och ska tillåta. Ett samhälle är nämligen menat att vara för alla, inte bara vissa grupper.

Några kommer kanske nu att beskylla mig för att vara islamofob efter det här inlägget, men nej jag är inte rädd för islam. Bara tanken att kalla någon ”islamofob” är i grunden felaktig då det för min del inte handlar om rädsla. Det enda jag har fobi emot är spindlar, höjder och de som missbrukar ordet ”fobi”. Det enda jag är i själva verket fobifobiker.

Hércules lucha con la hidra de Lerna, por ZurbaránDet vore lätt att skratta bort det hela som en isolerad händelse om det inte hade varit för att samma hydra dyker upp i sammanhang efter sammanhang. När till och med civilsamhället infiltreras av allehanda ljusskygga personer måste det demokratiska samhället börja reagera Foto: By Francisco de Zurbarán – Galería online, Museo del Prado., Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45236203

Som inlägget visar är faktiskt det öppna demokratiska samhället som vill och ska inkludera alla under attack. Så vad jag också är, är helt inställd på att bekämpa de grupper som vill att jag ska anpassa mig till något jag ser som främmande eller antidemokratiskt istället för tvärtom. Den som inte gör det utan håller med dem i deras agenda är knappast demokrat. Man bör alltså inte heller säga sig vara detta om man sympatiserar med de åsikterna de står för.

Delar av den muslimska rörelsen, observera alltså inte alla inom denna, har inte alltid rent sinne. Hizb ut-Tahrir är i grunden en antidemokratisk rörelse som vill kasta samhällen tusentals år tillbaka i tiden med tvångsmetoder och tvinga på en motvillig befolkning en åsikt de inte delar. Att då kalla någon som protesterar mot detta öknamn är inte bara ohederligt. Det är också att göra hela samhället en björntjänst eftersom hotet inifrån är reellt och bör ses som det.

Om det muslimska samhället vill framstå som seriöst och ansvarstagande, bör man se till att isolera krafter som Hizb ut-Tahrir och sluta med spela fingerteater med extrema krafter.Det är också en rörelse som också försöker föra fram bilden av ett ”respektabelt yttre” men som döljer en hel del. Terror, homofobi och förtryck av andra oliktänkande eller avvikande är inte något man skojar om.

Inget av detta är särskilt kompatibelt med ett demokratiskt samhälle byggt på frihet som vi är vana vid. Inte heller går fenomenen att avfärda med något lätt ”du är islamofobisk”. Detta händer just nu och har tidigare hänt i vårt land. Det sista man bör göra är att sticka det under stolen. Det är alltså hög tid för en seriös debatt om islam och det demokratiska samhället som motpol (?). Är de ens förenliga? Ja kanske, men vi bör nog göra processen kort med de som utnyttjar det öppna samhället i avsikter som är allt annat än vänskapliga.

Stränder”Friendly Beaches” är ett begrepp i engelskan som betecknar vänligt inställda länder, fenomen eller personer. Vänliga människor respekterar varandra vilket man inte kan säga om krafter som Hizb ut-Tahrir. Dags att starta diskussionen och kanske till och med stävja dessa krafter en gång för alla. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Hizb ut-Tahrir och dess följare till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Väst är inte öst eller tvärtom. De ganska skruvade värderingar som står bakom dessa tankar bör nog stanna där, inte här. Att som partiet vilja tvinga folk till underkastelse är minst sagt magstarkt och svärtar ner övriga som inte har ett dugg med dessa att göra. Dags att ta avstånd och visa var den muslimska rörelsen står för med andra ord. Den del som inte tar avstånd från dessa tankar är mer än värdiga kandidater.”

Annonser

21 thoughts on “Ett skrämmande perspektiv

  1. Om du tror att dina argument i ovanstående artikel skulle påverka den hårdföra muslimska kärnan så är du mycket naiv.

    Gilla

  2. Helt sjukt att någon kan sympatisera med sådana som Hizb ut-Tahrir.
    Som väl är lär de inte få tillräckligt många anhängare för att få något politiskt mandat.
    Sedan kan det ju dock tänkas att de börjar göra saker utomparlamentariskt.
    Om det är något kriminellt skall dom kastas ut ur landet anser jag. Sedan struntar jag i om dom kallar mig för Islamofob…

    Gilla

    • Jag också, ut med skiten och det för gott. Hellre säker i mitt eget land än att ge upp både självständighet, frihet och demokrati för något så sjukt som dom. Ingen ska få använda demokrati i antidemokratiska syften vad de än har för sjuka åsikter.

      Gilla

  3. Hej.

    Den moderata eller sekulära muslimen är en mycket liten minoritet. Muslimer i Sverige ser som grupp inget problem med att samma sorts ‘rättsväsende’ som råder i hemländerna skulle införas här; tvärtom är det en plikt för de rätt-trogna att rädda oss från vårt moraliska förfall, och vårt motstånd bevisar bara hur vilseförda vi är, eller att vi är i Iblis tjänst.

    Det går lika lite att ha en dialog med islams företrädare som med nationalsocialister: de demokratiska och human-etiska ideal vi vill följa, utveckla och företräda är detsamma som det de vill förinta då de ser dessa som ett hot mot islams interna och externa hegemoni. Islams mål är att ersätta Europa med ett kalifat, inget annat.

    Islam måste mötas på samma sätt som nationalsocialismens Tyskland: initialt med att krossas militärt, krossas socialt och infrastrukturellt, och krossas kulturellt. Om och om igen tills en inre förändring skett. Vi måste vinna varje gång, men islam behöver bara vinna en gång i det nu pågående tredje världskriget.

    Att göra Europa oberoende av handel och annat utbyte med muslimska stater, möjligen med en del asiatiska samt Marocko som undantag i nuläget, skulle framtvinga de förutsättningar som regionen och religionen behöver för att kunna utvecklas bort från den våldsdyrkande fundamentalismen, och mot en islamsk reformation och renässans. Trots allt, vad hade MENA varit utan oljan?

    En långsiktig strategi måste byggas på att göra den islam vi ser idag till ett hinder för innevånarna, för muslimerna själva.

    Vi har fortfarande ett litet fönster för framgångsrikt motangrepp, men det stängs snabbt nu, i takt med ökande invandring och minskande antal svenskar. Tiden för civiliserade metoder som bygga på motståndarens likartade kultur är sedan tio år förbi; de gamla metoderna måste tas i bruk för att rädda Sverige och svenskarna, eljest vi komma att sluta finnas som det minoritetsfolk vi är.

    När vi tappat Sverige finns ingen väg tillbaka – det tog två tusen år för judarna, som som folk har världens starkaste inre sammanhållning. Vilken chans har världens mest individualiserade kosmopoliter då?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gilla

    • Delar av islam delar din bild, andra inte. Vem som är i majoritet/minoritet har jag ingen aning om och kanske inte heller intresset för det. Undersökningar har gjorts på området men ingen har i mina ögon varit seriös. PEW försökte t ex men kom fram till att 85 % stödde sharia-lagstiftning också i väst. Frågan är dock, vilken sharia-lagstiftning avsågs? Var det räntefria lån, var det stening av otrogna kvinnor? Inget svar och därmed avskrev jag den undersökningen för vad den var – oseriös. Den är nämligen urtypen för en survey som bygger på principen som du frågar får du svar.

      Sen blir det mer problematiskt. De flesta moderata vill inte ta avstånd från de radikaliserade av ett skäl, imamer som sitter och talar om att det är emot islam att ta avstånd från en annan muslim. Istället blir också de fångar i det här spelet, men inte nödvändigtvis några som röstar på Hizb ut-Tahrir eller sympatiserar med IS. Men samtidigt har du problemet med beröringsskräcken och fördömande attityder om du är för kategorisk i ditt avståndstagande. Det är därför det är dags för de mer återhållsamma att välja väg. Vill de framstå som demokrater får de nog lov att ta avstånd trots allt. Gör de det inte är de nog också föremål för en hårdare attityd också från mig. Till dess vill jag inte dra alla över en kam, men förbehåller mig rätten att vara skeptisk. Exemplen som inlägget visar är för många för att bara vifta bort som ”obetänksamheter”.

      Gilla

      • Hur länge tycker du vi ska vänta på de moderata muslimernas avståndstagande från fundamentalisterna?
        Är 5 år tillräckligt? 10? 200? Har vi inte givit dem all den tid de rimligen kan begära för att ta ställning för humanism, demokrati och pluralism och mot fundamentalistiskt våld?
        Ungefär 1400år borde räcka för de flesta för att förkasta ondskan, uttryckt i en krigisk religion avsedd för förtryck och plundring.
        Att kalla våldsutövande för religion och på det sättet kräva respekt för våldet är inte acceptabelt någonstans eller någonsin.
        Tiden för tolerans har en bortre gräns, vilken vi redan passerat, därefter kommer en tid av fullt legitimt försvar av demokrati och mänskliga rättigheter, det är där vi är nu, eller borde ha varit om våra ledare haft mod och karaktär nog att stå upp för de värden som skapat vår dokumenterat framgångsrika kultur.

        Gilla

      • Jag vet inte om jag uttrycker mig vagt eller om folk generellt inte förstår språk längre. Jag har uttryckligen mellan raderna låtit förstå att det nog är dags att välja sida för de mer återhållsamma. Man kan inte fortsätta att ha och äta kakan samtidigt. Jag har räknat upp tre exempel på hur ondskan har letat sig in i betydligt mer ”oskyldiga” sammanhang som i ett parti som utåt ser ut som vilket parti som helst, men också genom t ex mp där både Yasri Khan och Mehmet Kaplan har fiskat i grumliga vatten. Skulle detta tyda på att jag har en förlåtande attityd när jag räknar upp exempel på hur civilsamhället också det infiltreras av krafter som knappast vill oss väl? Svaret är enkelt, nej.

        Gilla

      • Hej.

        Länktips:
        [https://www.wzb.eu/sites/default/files/u6/koopmans_englisch_ed.pdf]

        [http://www.worldvaluessurvey.org/WVSContents.jsp?CMSID=Findings]

        [http://www.womanstats.org/newmapspage.html]

        [http://www.arabyouthsurvey.com/en/whitepaper]

        Angående islam hit eller dit;
        Jag är betydligt enklare i sinnet än att försöka inta ett tredje perspektiv. Jag väljer mitt folk och mitt land, med seder, vanor och traditioner framför islam. Det tredje perspektivet, som någon sorts objektiv betraktare, går bara att ha teoretiskt; om man är del av konflikten måste man välja. Islam strävar efter att dominera hela Europa. Islam gör det på grund av hur islam är uppbyggd. Att sträva efter att konvertera, med inbjudan, med uppmaning, med tvång och med kroksabeln är en gudibehaglig gärning, inget annat. Det finns ingen demokratisk sekulär islam.

        Marocko är det skinande undantaget på grund av den tradition för samtida tolkning och tillämpning maliki erbjuder, och ahmadi från Pakistan är den enda form av islam som är uttalat pacifistisk, men den vars måne går mot full är salafisternas wahhabbitiska sunni, och den medger inget utom total seger för islam (förr eller senare). En sak de flesta västerlänningar misstar sig på är tidsperspektivet – Muslimska Brödraskapet, den saudiska missionen samt Hizb-ut Tahrir [www.hizb-ut-tahrir.se] bedriver ‘Det Långa Kriget’. Så länge du inte ger upp kan motståndaren aldrig vila eller vinna.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, lärare

        Gilla

  4. Fredrik, jag säger att det varit tid för de moderata i 1400 år att ta avstånd från våldet.
    Jag säger att de genom att inte göra det har sällat sig till våldsförespråkarna.
    Jag säger att vi för länge, länge sedan skulle kastat ut dessa fiender till demokratin.
    Vi skulle över huvud taget inte släppt in dem i samhället.
    Vi skulle upprättat flyktingläger där de kunnat få skydd undan kriget, men inte mer.
    Jag säger att vi har rätt och skyldighet att försvara vårt samhälle och demokratin oberoende av internationella överenskommelser och andra självdestruktiva åtaganden.
    Rätten till ett nationellt försvar övertrumfar all annan rätt och är oavvislig, så länge den förs inom landet eller vid gränsen.
    Jag säger att du är alltför tolerant och human i din åsikt att det först nu är dags för de moderata att fundera på om de ska följa vårt demokratiska statsskick eller hålla sig till sin brutala frälsningslära.
    De har redan valt, det gjorde de då de inte stoppade fundamentalisterna.
    Detta låter lite Bush, de som inte är med oss är emot oss, och i detta fall där majoriteten av muslimerna anser sig vara våra fiender är så kategoriska uttalanden riktiga.
    Vi behöver införa en lojalitetsförklaring i samband med alla former av PUT, TUT och längre tids visering.
    Asylindustrin är en Trojansk häst.

    Gilla

    • Vilket vinner du mest på, hårdför retorik om att slänga ut folk eller att argumentera varför motståndarens synsätt är fel? Om du vill ge motståndaren den moraliska och etiska segern som därmed banar vägen för än mer av det elände vi nu ser, vad har du då uppnått? Svaret? INGENTING! Tvärtom har du bäddat för att både Jonas och Gustav kan stå med ett smilfinksleende och säga: ”Titta, sådana är dom. Dom påstår sig vara demokrater men resonerar som nynazister. De är förklädda till något som ska se ut som något de inte är.” Nästa dag har du femhundratusen till här med än mer elände och problem.

      Jag håller visserligen med dig i sak, men man måste vara väldigt noga med att välja taktik, argumentationssätt och ordval. Humanism är ett ord som ofta används i sammanhanget men som också är något av det mest missbrukade ordet i debatten. Motståndarna vill utmåla oss som nazister, argumenterar vi på ett sånt sätt får de vatten på sina kvarnar. Inte nödvändigtvis rätt men kom ihåg att allt är en strid om definitionen ”rätt och fel eller moral/omoral” här. Att man tar hit folk kan se ut som en human handling, men få nämner att de som kommer hit möts av hot, våld, bostatdsbrist, hopplöshet, brist på integration osv. Alla de där orden är vapen, vapen som går att använda som argument.

      Varför då skänka bort segern på walk over genom att spela dessa krafter rakt i händerna? Jag förstår det inte och det är därför jag slår an en argumenterande ton där jag lyfter fram exempel på varför det inte fungerar. Jag har varit ung och arg en gång jag också, men en sak har jag lärt mig under alla dessa år på Tellus. Vill man få framgång och sympati för sin sak har man inget eller lite att vinna på att vare sig ta till våld eller argumentation som inte baseras på respekt. Vänd andra kinden till, bli martyren för sakfrågan, kryp i dammet kalla det vad du vill men det är det folk kommer att uppskatta i längden.

      Gilla

      • Jag är 65 år gammal och har sett samhällsgemenskapen, tryggheten och den nationella identiteten successivt minska sedan Palme återinförde klasskampen.
        Kanske jag av ålder börjar bli desperat, kanske importen av en totalt främmande och oss fientlig kultur får mig att överreagera.
        Jag vet inte hur eller ens om det svenska folket vill stoppa vårt kulturella och materiella självmord, jag närmar mig alltmer ett uppgivet defaitistiskt vegeterande tillstånd av apati, låt det gå åt helvete.
        Tiden för debatt är över, vänstern har ersatt det demokratiska samtalet med mobbning, yrkesförbud, social uteslutning och rent våld.
        Media stödjer 100%igt ett avskaffande av en av världens mest framgångsrika kulturer till förmån för en totalitär antidemokratisk religiöst grundad våldskultur.
        Samtidigt tvivlar jag alltmer på mina sinnens förnuft, är det trots allt möjligt att multikulti och gränslös altruism är nästa steg på civilisationens väg?
        Är vår Nordiska strävsamma kultur helt förkastlig?
        Eller är Sverige nu den kulturmarxistiska vänsterns främsta utpost i attacken på det sekulära, pluralistiska, demokratiska samhället?
        Sveriges statsmakt arbetar idogt på landets undergång som nationell enhet, och allt detta har skett och sker utan debatt.
        Grundlagsvidriga beslut om EU och nu snart en krypande vädjan om NATOs beskydd inför den av media återskapade urfienden Ryssland.
        Vart jag vänder mig ser jag bara dumhet och barnslig vägran att objektivt se utveckling och konsekvens. Den dumdryga arrogansen är den helt dominerande egenskapen hos vårt makthavande skikt i samhället.
        Jag beundrar ditt lugn och din tro på att en snäll klapp på axeln ska få makten att vänligt lyssna på dig, jag tror vi passerade det stadiet då Palme avrättade Fälldin. Där och då förlorade vi det demokratiska samtalet, respekten för motståndaren och möjligheten att gemensamt bygga en nation.
        Sedan dess har vänstern alltmer lämnat de demokratiska idéerna bakom sig och förespråkar nu öppet det totalitära, elitistiska samhället med dem vid makten och oss sjungandes multikulturens lov i en väldisciplinerad kanon.
        Varje falsk ton, tystnad eller felsägning innebär uteslutning ur samhällsgemenskapen och därmed förlust av alla medborgerliga rättigheter och förmåner.
        Det går fort nu.

        Gilla

      • Jag håller åter i grunden med dig, ända sedan Olof Palmes dagar har dumheten, inskränktheten, hatet och nedmonteringen fått ett rejält fotfäste i Sverige. Här har det inte heller spelat någon roll om det har varit Allianser eller Socialdemokratiska kraschlandningar som långsamt har urholkat stenen. Omvärldens förändring har naturligtvis spelat in och snart har den svenska soppan fullbordats.

        Jag har i trettio år propagerat för samma sak här på bloggen däremot bara i tre. Vi måste få en förändring inifrån där de svenska partierna får rött kort och andra ersätter dem. Blockpolitiken har dock varit konstant och så också folks vanor att bara fortsätta som förut. Jo, jag känner också förtvivlan över att folk inte fattar och att de korkade partierna bara får nytt förtroende igen och igen. Jag är 55 och ser min pension ätas upp av dumma och felaktiga beslut som jag är rädd för kommer att undergräva landets ekonomiska såväl som sociala framtid som också jag ser som allt mer omöjlig.

        Men hur förtvivlad jag än kan känna mig så måste jag försöka att argumentera, att föra ett samtal. Den andra vägen, att få folk att ändra sin vana att rösta på samma gamla skit lyckas ju inte, annars lär ingen förändring ske alls. Ta migrationskaoset i höstas. Hade inte folk mangrant rutit ifrån och sagt till om hur illa det hela var, hade det stått hur många som helst i tur på andra sidan sundet till Danmark. Nu fattade till och med V och Mp att situationen var sådan att det inte längre gick att upprätthålla sin egna fullständigt misslyckade hållning och det blev ett stopp. Hela tiden hotar dock detta stopp att åter förvandlas till ett ”kom hit” så faran är inte över, men det visade ändå att om man ställer sig upp och skriker tillräckligt högt kan inte ens idioter ignorera oss.

        Det är därför vi måste väcka opinion genom att vinna över likasinnade eller människor som har tänkt om till ”vår sida”. Jag är rädd för, ingen anklagelse mot dig dock jag förstår trots allt din förtvivlan, att det bara kan ske genom att vara ”aptitlig” nog att kunna accepteras. Nazister eller nazistanstrukna tankar hör knappast hemma, det lär inte locka över folk. Slagsmål och gatans lag likadant. ordet är det jag har och det jag behärskar alltså använder jag det. Andra kanske ser mig som naiv men jag tror på förmågan att övertyga andra med just ord.

        Särskilt de som ligger i mitten och hyser tvivel kan vara en grupp som lyssnar eftersom de delar samma oro som du och jag hyser. Men är det något denna grupp är känsliga för är det just ”släng ut packet-mentaliteten”. Sd har smart nog fjärmat sig från just detta därför att man har dragit samma slutsats, ingen lägger sin röst på ett parti som skymfar folk i retoriken eller som har en nedvärderande människosyn. Ordet är åter det centrala där de tillsammans bygger argumentet. Jag är visserligen inte anhängare av Sd, men Jimmi Åkesson är landets skickligaste politiker så visst beundrar jag honom. Jag delar däremot inte hans syn, numer delar jag ingens åsikter utom mina egna.

        Det är just därför att saker och ting går så fort och att det bär utför som jag en gång började mitt korståg mot stigmatiseringen av Sd. Argument och fakta är okej, att argumentera för en sak är grunden i det politiska samtalet. Arvet efter Olof Palme och den alltmer tillspetsade retoriken har dock ersatt just det offentliga samtalet vilket jag fullständigt hatar. Skitsnackande och solkande kommentarer är inte detsamma som vare sig argument eller retorik och hör definitivt inte hemma i det politiska samtalsklimat jag eftersträvar. Här har svensk vänster en enorm skuld, deras utveckling har gått från illa till illavarslande och sen vidare till katastrofal. Dubbelt dags alltså att peka ut dessa för vad de är. Jag är sammanfattningsvis först och främst hyperdemokrat och när jag ser den utvecklingen vi ser idag blir också jag förtvivlad.

        Ändå är det ordet som är det centrala i argumenten. Förlorar jag själva bataljen är jag fortfarande den moraliska vinnaren eftersom jag håller mig till orden, inte till vänsterns skitsnackande. Kalla mig gärna idiot, vem vet jag kanske rent av är det, men jag har en dröm om att krossa just dessa vänster och mörkerkrafter med argumenten och orden. Den enkla anledningen är att det är deras akilleshäl, de har ju inte ens detta kvar i sitt vokabulär. Där bör vi sätta in stöten, inte göra dem till moraliska segrare genom att nedsänka oss till deras nivå.

        Gilla

  5. Och då vi båda och alla andra som bekänner sig till de demokratiska idéerna blivit negligerade, baktalade, bekämpade, hånade och till sist tystade, då kommer kriget.
    Då står vi där och försöker ropa debatt! demokrati! låt oss diskutera! vi kan väl försöka tala om saken! Nu ska vi inte slåss pojkar!
    Men då har hatet väckts, då är motsättningarna större än de sammanhållande krafterna, då står humanismen i vägen för handling, och ingen lyssnar heller då på oss tråkiga olyckskorpar, då kallas vi kärringar och djävla pacifister, då ropar landet efter en stark ledare som talar mindre och gör mer.
    Då är det inte du och jag som står på barrikaderna, då står medelsvensson och Nisse i Hökarängen där och bägge skrämmer oss i sitt kompromisslösa hat och sin rasism.
    Det är dessa krafter vår stupida och ansvarslösa maktelit tror sig kunna styra och kontrollera.
    Denna monumentala dumhet, denna arrogans och förakt för folk och demokrati, denna hybris!
    Inför dumheten står vi alla, till och med Gudarna, i häpen maktlöshet.
    Utan medias medverkan kan vi aldrig nå fram med våra argument, vi är stumma utan en medial plattform.
    Vad är väl 10% aktiva demokratikämpar mot hela medieetablissemanget i armkrok med både den politiska som fiskala och ekonomiska makten.
    Alla förtvivlat försvarande sin plats vid köttgrytan, oberoende av konsekvens.
    Som jag ser det kommer Sverige renas i blod och stål för att därefter kanske skriva en demokratisk, stark ny riksdagsordning.
    Jag har svårt att se ett värre och mer förnedrande öde än det våra politiker arbetar för.
    Ekonomiskt, socialt, demokratiskt, kulturellt och humanistiskt sammanbrott.
    Förefaller jag dystopisk i min profetia så beror det på att jag tittar i utvecklingstangentens riktning.

    Gilla

    • Låt motståndarna falla på eget grepp genom att vara moraliskt överlägsen dessa skränande, hotande och hatande horder. När den stora hittills tysta majoriteten ser vilka som är de som egentligen hotar och hatar lär de falla tyngre och snabbare än cementblock. Visst har de resurserna i media, medieutrymme och annat men låt oss för guds skull inte falla dithän där vi i stressen begår alla de där misstagen. Det kommer ju bara att bekräfta deras teorier då de kan säga ”de säger att de inte är nazister, ändå talar de som sådana”.

      Folkets Demonstration är en företeelse som har drabbats av detta fenomen. En helt legitim demonstration för att manifestera ett öppnare och mer demokratiskt samhälle där åsiktsinskränkningarna inte längre dominerar kan väl inte bli mer rätt. Misstaget låg i att man inte lyckades hålla rent utan snabbt kom just nazister och ultranationalister till platsen. Därmed fick journalister och annat löst pack sina våtaste drömmar uppfyllda, man kunde koppla det legitima till det icke-legitima och sätta lika med tecken emellan. Trots att ingen koppling fanns, fanns den plötsligt ändå. Här en länk till hur det hela beskrevs i Expo: http://expo.se/2016/medborgargarde-skyddade-hogerextrem-manifestation_7044.html

      Idag har en av personerna som deltog som talare mist sitt jobb. Arbetsplatsledningen ville helt enkelt bli av med något man såg som ett störande inslag. Vi har alltså fått yrkesförbud i vårt land därför att folk står upp för sina åsikter. I det läget är det inte än mer av ”gatans parlament-retorik” vi behöver, vi behöver vara moraliskt överlägsna de som egentligen är det stora problemet – vänstern. Jag skiter i om jag förlorar mot det här apberget i sak. Utomlands, och tro mig där följer de varje snedsteg det här landet tar, lär rubrikerna bli blodröda. Sverige lär som konsekvens bli internationellt isolerat och kanske till och med satt i karantän inom flera internationella organisationer när och om de här krafterna får ta överhanden. Att bli isolerad är ingen seger, tvärtom är det en moralisk förlust som kommer att kasta en skugga över det här landet och den växer redan nu. Här är ett exempel: http://www.pbs.org/newshour/bb/swedens-welcome-to-refugees-disturbed-by-violent-backlash/

      Jag delar till sist din oro och ser också att det inte direkt går i rätt riktning. På mitt lite mer lågmälda och argumentbaserade sätt är det det jag försöker belysa utifrån att tala med människor och förhoppningsvis övertyga dom. Alternativet att skrika och ta till överord är inte min grej och jag tror som sagt vi inte vinner fler övertygade av det. Historien visar ju t ex att den som tar till våld är alltid den som förlorar i slutänden. Likadant med den som tar till vulgärpropagandan. Det är av samma skäl jag tror att rörelser som Marine Le Pens Front National kommer att antingen klyva Frankrike rakt av eller att hennes framgångar blir temporära. Låt oss diskutera, hur fjolligt eller dåligt tajmat det än är. 🙂

      Gilla

  6. Jag vill tillägga att jag inte längre bor i Sverige, jag besöker landet 1-2ggr per år och ser förändringen, och mer skrämmande, hur mina gamla vänner alltmer försvarar den förda politiken, likt en misshandlad hustru som tar på sig ansvaret för makens våld.
    Jag reser mycket i världen och absolut inget av det jag skrivit ovan är på något sätt kontroversiellt utanför Sverige, snarare tvärtom, fullkomliga självklarheter.
    Jag har slutat presentera mig som svensk eftersom jag då kommer i underläge och blir tvingad att försvara den svenska politiken.
    Folk förväntar sig att jag lojalt ska stå upp för och försvara något som alla inser är vansinne.
    När jag blir anmodad att förklara svensk politik brukar jag titta i golvet och tyst ruska på huvudet, oftast får jag en deltagande klapp på axeln och så pratar vi inte mer om den saken.

    Gilla

    • Det är ganska typiskt svenskt att vara lojal med systemet och att någonstans lite i skymundan trixa fram fina vitsord och beröm om vårt land. Den där principen fungerar dock också omvänt och då man måste försvara vansinnigheter blir det extra jobbigt. Vi är ju så lojala att vi finner oss i det och dessutom blir anklagelserna lite det motsatta mot berömmet och vi vill ju så gärna ha det senare. Jag brukar hävda att det finns lite eller inget att vara stolt över när det gäller det svenska samhället, jag tycker vårt system är rätt misslyckat.

      Man måste dock skilja på samhälle och person så svensken är något helt annat. Där känner jag en viss beundran över hur tålmodiga folk är. Det där har tyvärr också en baksida, vi accepterar för mycket särskilt från statsmakten. Jag är t ex fullständigt förbryllad över hur folk kan fortsätta år efter år och acceptera ett system som kostar massor men ger så lite och som dessutom blir mindre för varje år. Vi är till och med så lojala att vi fortsätter att rösta på det dvs Socialdemokraterna som står för det där trygga och ombonade trots att vi dagligen får bevis på att det inte är så tryggt och ombonat.

      Vi är helt enkelt för lojala, för godtrogna och ser inte hur samhället dag för dag sjunker några millimeter längre ner i ett träsk av dåliga beslut, skyhöga omkostnader och skatter som inte längre räcker till det som alla säger att det ska gå till. Vi dansar glatt vidare och ingen förändring sker. Där har du dumheten som jag försöker att punktera på de eventuella sätt jag kan. Jag har också vistats mycket ute i världen och även om andra system också har brister och fel så har det svenska nu så stora revor att det snart är som Titanic – omöjligt att rädda.

      Gilla

      • Håller fullständigt med dig!
        Varje enskild svensk är en klippa, lojal, engagerad, trofast, en ideal arbetskraft.
        Den som inte kan driva arbetskraftsberoende företag i Sverige ska över huvud taget inte ägna sig åt företagande.
        Det sägs att den Japanska och den Svenska kulturen är mycket lika i synen på lydnad, lojalitet och respekt för överheten, detta tror jag på.
        Skillnaden är att en japansk makthavare som lite oskickligt rundar några hörn eller blir påkommen med fingrarna i syltburken kliver ut genom fönstret på 24de våningen, medan den svenske flyttas snett upp i hierarkien efter en kortare tid i skamvrån.
        Då jag var barn hände det sig att den lokale disponenten på bruket inte längre klarade att betala företagets räkningar, han sköt sig då ett skott för pannan.
        Bägge ytterligheterna är överdrivna, någonstans mellan det ultimata ansvaret och korruptionen borde finnas en rimlig väg.
        Min erfarenhet är att Sveriges makthavare gärna går de mest extrema vägar tillgängliga, tvärt emot den konsensus och kompromissvilja man skryter med.
        Konsensus och kompromiss är nog lite finare ord för att ingen skall kunna hållas ansvarig om det går snett, alla är lika skyldiga till fiaskot, alltså är det inte ett fiasko utan ett väl avvägt beslut som var riktigt då det under acklamation fattades.
        Full fart åt höger/vänster sedan tvärvändning och lika fullt roderutslag i någon annan riktning.
        Alltid med hög svansföring och i egen uppfattning moralisk rättrådighet.
        Min förtvivlan över utvecklingen är till stor del grundad på den avgrund i moral och etik som finns mellan Sveriges folk och landets ledande skikt.
        Men folket håller på att lära sig av överheten, anseende mäts allt mer i inkomst och makt.
        Duglighet likaså, en generaldirektörs makt avspeglas direkt i lön, kompetens, arbetsinsats eller resultat är helt oväsentliga variabler, viktigare är social kompetens och lojalitet mot det politiska systemet.
        Synsättet sprider sig nedåt i organisationerna, likaså uppfattningen att en finare titel med nödvändighet har rätt i vilken fråga som helst.
        Titeln som sådan garanterar den överlägsna insikt innehavaren har i alla tänkbara frågor.
        Därför är Lövets ord alltid mer värda än någon sanning medborgarna kan se i samhället.
        Nu ska jag inte besvära dig med fler inlägg på ett tag.
        Tackar för att plats och intressant meningsutbyte på din blogg.

        Gilla

      • Aaah tackar så mycket för det meningsfulla utbytet av tankar och idéer! Det finns en faktor vi inte har nämnt men som jag kom på måste vara viktig, kanske rent av avgörande. I den process som har lett fram till dagens moras finns den där hela tiden i bakgrunden. Det jag tänker på är det som kallades ”tjänstemannaansvar” och som en gång höll makthavare och andra klåpare i herrans tukt och förmaning. Sedan den togs bort är allt en enda lång väg neråt i Dantes olika kretsar där allt har blivit värre och värre.

        Få gånger i världshistorien har alltså ett sämre beslut tagits. För i ett svep har ett land fått ministrar och tjänstemän som har kunnat bete sig som rövhattar utan att ett enda hår har krökts på deras ack så delikata huvudkrön. Tvärtom har man för misslyckat värv istället kunnat kvittera ut både lönegaranti och pension på skattebetalarnas bekostnad. Vi har fått Nuon-skandaler och vi har fått avreglerad järnväg där regelverk inte har anpassats.

        Det som folk ser som ett kaos är verkligen inte ett fungerande system, järnvägen t ex. Men jag som jobbar i den branschen vet att det inte är avregleringarna i sig utan reglerna som inte finns eller som inte är anpassade till sitt syfte. Allt därför att vi i sin tur under årtionden har fått den ena efter den andra oavsett partifärg som varit första gradens idioter. Allt tack vare det slopade tjänstemannaansvaret. Istället för riksrätt har vi fått riksfett åt politikerna och också tjänstemännen har hängt på dansen kring köttgrytorna. Dan Eliasson är ett sånt exempel.

        Sossepamp och före detta politisk tjänsteman med de rätta kontakterna och den rätta partiboken har gett honom en raketkarriär. Varje verk han har satt sin prägel över har haft samma sak att säga igen och igen – oduglig. Nu har hans klor slagits i polisen som om den organisationen inte redan hade tillräckligt med problem. Resultatet har blivit en totalt döv ledning som vägrar att lyssna på de enskilda polismännen och kvinnorna. Deras larmrapporter faller för döva öron och alla dörrar är stängda.

        Istället för ”riktiga och genomtänkta” beslut tar man istället det om omorganisation vilket har brutit upp en hel organisation samtidigt som den har ställts inför större prövningar än på länge då de samhälleliga problemen eskalerar. Istället för att stärka väljer alltså ledningen att försvaga just då man behöver extra styrka. Återigen lyser tjänstemannaansvaret med sin frånvaro. Dan Eliassons alla missgrepp skulle under normala betingelser renderat i avsked och förtida pensionering. Nu leder det istället till bättre och bättre poster.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s