Att vända verkligheten ryggen

Jag har länge tjatat om hur godhetsrörelsen är allt annat än god, jag tänker tjata en gång till. Anledningen är enkel, de är en fejkad företeelse jag inte tål. Det enda de försöker göra är att ge sig själva en klapp på axeln och kanske ett berömmande ord eller två. Konsekvenserna lämnar de däremot över till någon annan som t ex nationen Sverige att betala.

För tro mig, det lär inte bli något samhällsvinst på människor som hellre ställer sig utanför samhället eller som är det minsta intresserade av att integreras. Hittar de inga jobb finns det så många ”goda” bidrag man tjänstvilligt kan bistå med från sossarnas sida. De ser ju just bidragen som sin lilla inträdesbiljett till godhetsklubben. Men vad gör bidrag? De passiviserar, de motverkar integration, de frestar på samhällsekonomin till mindre nytta än att se till att skapa jobb osv. Inget gott där alltså.

För att nödtorftigt dölja den här något sjaskiga bilden som annars är lätt att måla upp, väljer godhetsrörelsen därför nästa lilla inslag i hela det fuskbygge de annars är så bra på. Genom att skapa symbolpolitiken där man medvetet försöker se till att skapa ”goda förebilder” med allehanda konstlade metoder som t ex kvotering, ger man intrycket av att man har uppnått resultat som egentligen inte finns. Det är den här tomma symbolpolitiken den kloka Sakine Madon har reagerat på i Expressen (Archive).

Godhetsklubben är ju inte intresserade av riktiga resultat där invandrare eller människor med invandrarbakgrund får lov att kliva fram i rampljuset av egen kraft eller förmåga. Det skulle dels ta för lång tid och dels inte alltid gå så smärtfritt till. Man kan ta exemplet Refaat El-Sayed som exempel, först hyllad som en hjälte och framgångssaga. När de negativa rubrikerna kom med falska doktorshattar och ekonomisk svindel fanns inget kvar att göra. I både affärsvärlden och civilsamhället är hans eftermäle synonymt med svindleri (Archive).

DjävulenSvensk vänster är i farten med att plocka fram sina alibin för den dåliga integreringen och den usla representationen genom att ta fram förebilderna. Att det oftast är människor utan något att tillföra gör ingenting, de är ju ändå förebilder. Det är dock skillnad på dåliga och bra förebilder. Foto: By Andrea di Bonaiuto (14th century) – Web Gallery of Art:   Image  Info about artwork, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=10571975

Bättre då med lite kontroll på vem man släpper in. Goda förebilder ska det vara, gärna också med ”rätt” politisk åsikt så man inte överraskas av någon som uttrycker en annan åsikt än den av gruppen sanktionerade. Resultatet blir människor med rätt hudfärg, rent av rätt kön och definitivt rätt politisk inställning. Dom har nästan aldrig tagit sig dit av egen maskin utan av odefinierbar företags- eller samhällspolitik som aldrig är uttalad, ibland genom ren kvotering för att kunna visa upp en fin och välputsad fasad av godhet.

Frågar man sig däremot om dessa personer tillför något beständigt för den egna folkgruppen eller höjer statusen hos denna blir nog svaret tyvärr ”nej”. De är ju trots allt bara buktalardockor som upprepar det de har blivit tillsagda att säga, egna eller kritiska tankar premieras helt enkelt inte. Är du dessutom som Tino Sanandaji en person som ser det som sin livsuppgift att slå hål på den dumhet som präglar debatten, ligger du risigt till. Svensk vänster har ju hegemoni på sanningen och då får man inte ifrågasätta.

.Nej, håll dig till det redan skrivna manuskriptet. Det som framhäver vilka fina och rekorderliga människor vi talar om här. Bli en lydig liten slav som godhetsrörelsens lilla alibi och du blir framgångsrik, tala däremot om obehagliga sanningar och du lär snart veta vad du heter. För de verkliga problemen, de som faktiskt finns, lär aldrig ens komma på tal. Än mindre få en lösning, det skulle ju innebära något så fruktansvärt som rasism. Detta trots att kritik inte är detsamma som rasism.

För om det är rasism att påpeka att människor svävar i fara för att de kritiserar och pekar på hedersvåld, religiös förföljelse av kristna i Sverige 2016, utsätts för våld eller hot om våld för sin tro eller övertygelse så är jag nog rasist jag också. Jag kallar det visserligen demokrati att själv få forma mina egna tankar, uttrycka min åsikt, ha min övertygelse, men är det rasism att kritisera så är det.

Att ständigt stå under polisbeskydd (Jönköpingsposten; Archive) för att man utövar just friheten till allt detta är nämligen allt annat än demokrati. Att det dessutom är tämligen tyst från godhetens alla apostlar när man kan läsa om problematiken är mer än talande. Det säger att de är just falska profeter som inte bryr sig ett dugg om de verkliga problemen. Vidare att de är fullt beredda att försvara förövarna istället för offren vilket gör dem till omoralens främsta vapendragare och människor som inte lever upp till sina egna ideal.

PolisI Sverige 2016 måste vissa personer skyddas för att kunna utöva sin religion, debattera fritt och kunna uttrycka sina tankar. Självklarheterna är inte längre så självklara. Svensk vänster är antingen tyst eller försvarar förövarna! Foto: Wikimedia Commons

Orsaken till buklandningen för svensk vänster är återigen lätt att se, teorierna är helt uppåt väggarna och därför också uttalandena och inställningen helt galen. Teorin som kallas den postmoderna bygger ju för det första på ren rasism. Där talas om en maktordning som går att identifiera. Grupper som invandrare är naturligtvis alltid underordnade och jag som vit cis-man får full poäng. Tro nu inte detta är bra, det är det inte, istället är det bland det sämsta man kan råka ut för. Är man vit heterosexuell man är man per definition satan.

I den statsmarxistiska maktteorins namn måste man om man vågar definiera sig som en sådan, erkänna och medvetandegöra oss om våra privilegier (Feministiskt Perspektiv unvis.it). Att vi inte är det har inget med något som verkligheten att göra, teorin säger en sak och då är det så. Men tyvärr är inte teorier så mycket värda om de dels är fel och dels hela tiden ställer till med problem när de verkliga problemen måste lösas.

För om en teori på grund av sin egen felaktighet sätter hinder i vägen när dessa måste lösas är den inte mycket värd. Om den dessutom ställer de egna ambitionerna på skam är den värdelös. Lev upp till era stolta paroller svensk vänster och sluta tramsa omkring med en teori som bäst stoppas upp där solen aldrig skiner!

Riktigt lika grafiskt men med samma budskap uttrycker sig inte Paulina Neuding i sin artikel i GP (Archive). Skrota teorierna och börja leva upp till era ideal på riktigt istället för att låtsas som om ni gör det.

TågvrakSom vanligt är svensk vänster en tågkrasch i vardande. De förstår inte att deras egna idéer förpliktigar, de ser inte hur de postkoloniala teorierna alltmer blir samhällets fiende no. 1 och de gör framför allt inget åt allt detta. Tvärtom är de fullt upptagna med sina syndabockar som cis-män t ex. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag svensk vänster till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som ni få illusioner att framstå som rent verkliga om det inte vore för ett litet aber, det är hemskans lätt att se igenom. Teorier håller bara om de går att omsätta till verklighet, som det nu är är nog verkligheten starkare än er intellektuella förmåga. Det gör er till formidabla kandidater.”

Annonser

4 thoughts on “Att vända verkligheten ryggen

  1. Hej.

    En sak jag saknar, för att komplettera genomgången, är att det realpolitiska perspektivet är inte bara utraderat i Sverige: det ses som ren ondska.

    Det är tror jag å att vi inte längre klara svåra tankar och problemställningar med endast förlorande eller dåliga val och utkomster, och därmed söker vi oss efter högre värden och immateriellt gott, istället för att våga vada de bittra vattnen för att nå de ljuva, för att låna en fras.

    Därför står polisen handfallen, dess ledning likaså, och så även politiker och media; ingenstans finns modet, insikten eller ledarskapet att göra vad som situationen i sig kräver. Lägg därtill vänsterns retorik och narrativ att deras motståndare alltid söker skapa oordning, rädsla och splittring samt förtryck (alla dessa för sin egen skull, inte som en följd av vald metod) och situationen liknar den, där du måste begå inbrott för att få fatt i en brandsläckare.

    Det som den svenska vänstern och den postmoderna akademiker-liberalismen (eller kärringväldet) lyckats göra kommer att ta över ett århundrade att reparera, om någonsin. Hayek får tyvärr rätt även här: snart är krisen sådan att ‘en stark ledare’ är vad som skall till.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gilla

    • Realiteten är död hos så gott som alla de etablerade partierna. Eftersom den är det kanske jag felaktigt utgick från att något hos partierna så föraktat som realitet så att säga ingick sen den trenden började. Den eran inleddes ju som bekant 2006 när Reinfeldt med stab målade upp visionen om de nya moderaterna. Nu skulle högerstämpeln tvättas bort och det första offret blev just realpolitiken.

      Sen dess har ju alla partier utom extremisterna mp och v tävlat i sporten ”utplåna din egen politik genom att välja bort realpolitiken”. Vissa profilfrågor har alla partier behålla i hoppet om att ändå kunna stoltsera med något som liknar en ideologi utan att vara det. Antingen för mycket eller ingen ideologi beroende på parti med andra ord.

      Du har helt rätt i att realpolitiken eller avsaknaden av den spelar roll. Profilen och därmed skillnaden mellan partierna ökar och därmed också väljarnas förvirring. En annan sak du nämner stämmer också, avsaknaden av en realpolitiken ”bakbinder” samhället och gör det sämre rustat att möta de nya hoten. Kanske har utvecklingen till och med spelat just extremister rakt i händerna då handlingsförlamningen gjort att extrema krafter har kunnat gripa initiativet.

      Det är alltså en rad idéer och åtgärder som har lett fram till dagens situation. Säkert är också att i stort sett alla dagens riksdagspartier är skyldiga till situationen. Med andra ord, än mer anledning att se till att förändra dagens politiska landskap.

      Gilla

      • Hej.

        Det som är faran på den väg både Sverige, EU och även USA är inne på är att den inte kan reverseras med demokratins metoder, eftersom det är just kombinationen allmän rösträtt, växande välfärdsstat, felaktigt rättighetstänk (rätt att vara lyckad istället för rätt att kämpa), samt den illviljans välvilja som internationalism, kosmopolitism och allt vad det kallas utgör. Om det sedan är kommunisternas eviga rike, Rand-troende drogliberaler, eller tillbaka till naturen-miljöfascister kvittar.

        Terrängen, inte kartan, styr vägen mot målet.

        Låt oss fantisera att en briljant idé, allomfattande för Sveriges problem, skulle formuleras. Den kan inte genomföras då för många med för mycket makt utan ansvar har för mycket att förlora på minsta förändring.

        En radikal idé: avskaffande av helgdagar i kalendern; dessa tillförs istället som semesterdagar. Avskaffande av lördagar och söndagar som på magiskt vis föranleder extra lön; istället sätts ett system med ‘jobba fyra – ledig tre’ upp (detaljer om månadsarbetstid, övertid och sådant hoppar jag över).

        Oavsett om det är en bra eller dålig idé kommer den aldrig att synas: är den objektivt sett bra, törs den bara föreslås av ett regeringsparti med majoritet, så att oppositionen inte stjäl idén. Huruvida den är bra eller dålig kommer inte att prövas förrän man triangulerat hur den påverkar viktiga väljargrupper – oavsett om den är bra eller dålig för landet som helhet. Partiväldet har ersatt demokratin, och inget statsskick ger frivilligt upp makten till ett annat.

        Ergo: stark ledare, militarism, diktat, exekutiva order, och hårdhänt järnkanslerpolitik vare sig vi vill det eller inte, därför att föregångarna gjort det nödvändigt. Det är också därför retoriken att ”fascismen” står och väntar i kulissen är så populär – då slipper man erkänna att det är korrupt byråkrati och misskötsel av landet som bereder plats på scen. Istället är det ‘den Onde’ som lurar folket och tar chansen. F*n trot, som prästen sa.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, lärare

        Gilla

      • Det finns också en fara i att alltför hårt förknippas med en typ av politik. Ta Socialdemokraterna som exempel, de har ju nischat in sig som partiet som står för trygghet. Det är trygghet i långa banor hela dagen till dess du är fullständigt spyfärdig på det. Nu har man kommit dithän att det egentligen inte finns mer trygghet att ge, det är både fysiskt och politiskt omöjligt. Man har helt enkelt passerat någon slags osynlig linje där man nu har börjat med de där förslagen som mer tyder på fantasilöshet eller desperation över att inte kunna hitta på mer trygghet. Välj själv vilken förklaringsmodell du ser som lämpligast. Att hitta på mer trygghet har helt enkelt blivit ett egenvärde i sig, inte att hitta på smart politik och det är därför man lägger så mycket vikt på den delen.

        Fällan där är att man inte riktar tillräckligt med kraft eller fokus på andra mer akuta frågor. Idag är det nationaldag, det talas i timmar och i antal ord om internationalism och hur fint det är. Urban Ahlin håller tal på Skansen där han talar sig varm om samarbetet i Norden. Ingenstans nämns däremot överhuvud taget EU. Ett minst lika viktigt projekt men som samtidigt haltar. Vill man förbättra och förstärka, vilket jag vill, bör man också börja adressera de problem och hur de ska lösas istället för att som Urban Ahlin inte ens nämna dessa. Problemen finns och de bör erkännas men de bör också diskuteras så man kan börja göra något åt det.

        Min poäng är alltså att man hela tiden missar målen och koncentrerar sig på ”sina hjärtefrågor” därför att annars har man urvattnat den sista lilla gnuttan profil man ens hade efter att man har lyft den ena realpolitiska frågan efter den andra. Istället har man ju devalverat sig själva både nationellt och internationellt för att kunna hitta minsta motståndets lag. Det kanske är dags att ändra den principen för att kunna stå upp för de egna idealen och de egna idéerna. Kanske bör vi börja tala om ”största möjliga motståndets lag” som bygger på att försvara våra värden och vår syn istället för att hela tiden förringa dessa.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s