Det mest smaklösa

Säg mig den person som tycker det är rätt, anser att det är bra eller utifrån en ideologisk agenda tycker det är försvarligt att medvetet döda barn och jag säger att du har en handfull av dessa i landet. Peka åt mig på de uttalanden dessa personer har gjort till försvar och jag ser så få att de nästan inte går att räkna. Ändå finns det de personer som påstår att dessa människor finns och att uttalandena ingår i ett mönster där få eller inga finns.

Det finns dessutom personer som anser att dessa personer är de genuina och demokratiska debattörer som har en absolut rätt att diskutera. Deras brott är att de har liberala eller konservativa åsikter och därmed har man ur vänsterns ögon genast kopplat åsikt till andra åsikter som knappt finns. Allt för att smutskasta och i förlängningen tysta då det hela tiden i bakgrunden tycks finnas en agenda som bygger på att viss form av åsikt ska förbjudas. Så mycket för demokrati hos vissa vänsterdebattörer med andra ord.

Ayman Osmans Facebook-inlägg andades smaklöshet och ologiska kopplingar. Frågan är varför man gör just dessa sammanlänkningar och det möjliga svaret är tyvärr för att kväsa meningsmotståndare med odemokratiska metoder Foto: Skärmdump från Facebook

Debatten efter det oerhörda som hände i Trollhättan har fått känslomässiga dimensioner och inte undra på det, två personer – alla barn – är döda. Mördade av en person som måste haft grava utanförskapsproblem och som dessutom kan ha haft känslomässiga problem med svårigheter att känna empati t ex. Att mörda ett barn kräver att man är känslokall eller desperat, att göra det metodiskt gör det hela än värre.

Om han hade skjutit dem hade han haft avståndet som hade kunnat fjärma honom från de egna handlingarna. Nu gick han istället in på livet på värnlösa människor vilket gör förövaren än mer kallhamrad och känslomässigt avtrubbad. Det är få eller inga som kan gå in på blotta livet och driva en kniv i en annan människa mer än en gång, den här gången gjordes det tre gånger.

Ändå utnyttjas nu hela denna snaskiga historia till att fixa godhetspoäng och det är som sagt som vanligt vänsterrepresentanter som gör sig det besväret. En av dessa debattörer heter Ayman Osman. Han har en bakgrund i AFA och hittas numer i den så kallade research-gruppen vars uppgift är att gräva upp allehanda skit om meningsmotståndare som inte delar deras åsikt och sen sälja dessa till tidningar som X-Pressen.

Expressen plus Researchgruppen är sant och det här är vad alla andra seriösa debattörer tycker om den saken

I vanligt ordning har han likt så många medsystrar och bröder spetsat till det. I sin egna lilla Twitter och Facebook-kampanj har han tagit bladet från munnen och kallas demokrater som Ivar Arpi, Rebecca Weidmo Uvell, Per Gudmundsson, Jimmie Åkesson och Ebba Busch Thor indirekt för vara de som har inspirerat mördaren. Utan minsta bevis och utan att ens anföra några bevis för sin tes gör han alltså ett uttalande som inte bara är felaktigt utan också måste vara grovt kränkande mot dem som pekas ut.

Den demokratiska debatten har alltså nått ett nytt lågvattenmärke, knappast förvånande att det är en vänsterdebattör som står för det svamlet. Det är inte heller förvånande att Researchgruppen och förgreningar till AFA figurerar i den här soppan.  En sak är dock väldigt förvånande, ingen har pratat om den bakomliggande motiven till bland annat Ayman Osmans utspel. Den debatten avslöjar tyvärr en syn som man kan bli mer bekymrad över än själva uttalandet.

Man kan naturligtvis bara spekulera i dessa eftersom ingen direkt talar om sina motiv rätt ut, men låt oss göra det för en stund ändå. Delar av svensk vänster anser sig ju ha hegemoni på sanningen i debatten. Ingen annan än de säger som det är och ingen annan träffar mer rätt när de definierar ”sanningen”. Denna ”sanning” är absolut och går inte att ifrågasätta, det ingår ju så att säga i den totalitära ideologi som de alla svärmar för.

Också på Twitter gjorde Ayman om samma sak. Nedsmetning och löjligt låga argument med i det närmaste ologiska sammanlänkningar mellan personer som inte ens har gjort något i fallet är kännemärken vi känner igen. Foto: Skärmdump Twitter

Den gemensamma nämnaren för de uppräknade är flera. De är liberala eller konservativa i motsats till socialistiska, de utmanar vänsterns ”sanningar” med sina ”sanningar”, de debatterar framgångsrikt sin sak och de utgör ett hot mot den hegemoni som vänstermänniskor så gärna omhuldar.

I förbifarten avslöjar de också en del saker som inte är så lämpliga att dra fram i ljuset där vänstern ställs inför den bild de ogärna ser, den av hyckleriets. För vem kan kalla det något annat om man t ex anställer barn till högt uppsatta sossar på attraktiva poster på departement som Rebecca Weidmo Uvell har bloggat om? Vår ”solidariska” regering har ju i all sin välmening anställt dessa barn till högt uppsatta partikamrater på din och min bekostnad så då är det ju ”rättvist”.

Slutsatsen är alltså att man ska inte ifrågasätta vänsterns ”sanningar”. Gör man ändå det får man människor som Ayman Osman efter sig som utan bevis eller minsta antydan till härledning påstår saker ur tomma luften. Dessa påståenden är visserligen lögner men om syftet är att få alla andra att hålla mun är ju detta gott. Det är så man resonerar och agerar. För att toppa hyckleriet svänger man sig med ord som ”demokratiskt”. Sådana här människor vet inte ens om att i begreppet ingår det fria ordet, så demokrater är de inte.

Alla har rätt till en åsikt, också idioter. Att däremot hota, använda våld eller kväsa rätten att ha en åsikt är bara kännemärken för en icke-demokratisk tankegång som hör hemma bland ytterlighetsgrupperingar. Det är det fria ordet och allas rätt till en åsikt vi måste försvara mot just dessa extremister

Uttalandet visar också att inför nästa år när vi firar det fria ordets 250-årsjubileum mår inte det fria ordet så vidare bra i Sverige. Så kallade demokrater och debattörer som gärna vill utnyttja möjligheten i egna syften, men som inte är lika medlidande vad gäller andras tankar har sett till den saken. Det är hög tid med en debatt men också ett stärkande av det fria ordet, inte som vissa förordar ett minskande. Förstår vi inte vad debattinlägg/ påhopp egentligen syftar till, kanske vi inte är värda det fria ordet eller har det kvar så länge till.

Ytterligare ett sätt att utnyttja den tragiska händelsen i Trollhättan står Nyheter 24 för. Inte så förvånande kanske att det är just dom då de tycks gå över gränsen mest hela tiden. Den här gången har Tom Jerry Boman skrivit något som säkert kallas seriöst på redaktionen, men som efter mer normala måttstockar mer verkar vara ytterligare en cynisk vinkling av händelsen. Här hittar du länken som inte generar klick åt Nyheter 24.

Artikelns tes bygger på att mördaren var man alltså måste vi prata om den förkrossande majoritet män och pojkar som har begått liknande brott. Detta som om hela det manliga släktet är skyldiga till händelsen. En härlig ihopbuntning alltså, är en eller två skyldiga är alla det. Ingen fördom där från din sida Tom Jerry, men jag undrar lite lätt om inte har drabbats av en grav generalisering.

Återigen denna fullständigt fabricerade länk mellan fiktion och fakta. Denna gång mellan män, manlighet och skolmord. Den logiska frågan blir när Tom Jerry ska rusa in på närmaste skola och börja hugga ner barn? Den frågeställningen är ju nämligen ungefär lika logiskt som det påstående han gör. Det är också ett ungefär lika lågt slag under bältet som han själv ger uttryck för.

Slag under bältet ansågs en gång ojust, nu är det mer regel än undantag. Debattörerna tävlar snart i vem som kan utdela det värsta slaget Foto: Wikimedia Commons

Med den fart de låga kommentarerna och ologiska kopplingarna mellan fenomen som inte existerar, har vi snabbt hamnat i debattens stinkgöl istället för i dess porlande bäck. Förr talade alla, särskilt inom politiken, om vikten av att respektera motståndaren även om man ansåg att denne hade fel.

Numer tycks den principen vara död för att istället som i båda fallen ha ersatts av en tanke om att debatt är en envägskommunikation som förs av en part och om mottagaren inte gillar budskapet totar man ihop en snaskig och smutsig lögn som får dem att hålla truten. Nersmetningstaktik och respektlöshet går plötsligt hand i hand.

Det underliga med vår tid är att de som säger sig stå för öppenhet och tolerans bara använder detta som en förevändning för att använda metoder vi känner igen från historien. McCarthy-erans tankar och förfarande känns igen, också flertalet fascistiska regimer genom historien har använt både lögnen och förföljelsen av oliktänkande som metod.

Också Brezjnjev-åren under Sovjetväldet med dess förtryck av oliktänkande och åsiktsavvikelser dyker upp i bakhuvudet. I alla fallen kan man säga att vi tycks ha lärt oss lite eller inget av historien, det om något är vad dessa debattörer har visat. Cirkeln är sluten och vi börjar bara om på ett nytt varv med samma resultat som då.

Historien tycks upprepa sig med samma resultat nu som då. Samma förtryck, samma metoder och samma mål tycks åter ha kommit på modet och svensk vänster går från mörker till mörker. Debatten är värd mer värdighet än vi hittills har sett Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag de vänsterdebattörer vars agenda är att kväsa andras rätt till det fria ordet som t ex Ayman Osman. Motiveringen lyder: ”Det är uppenbart att ni bara gömmer er bakom ord som ”demokrati” där ni egentligen menar åsiktshegemoni. Det är också rätt solklart att det fria ordet är ett begrepp som knappast gäller två sidor i debatten efter utspelet. Ingenting rättfärdigar morden i Trollhättan, men ingenting rättfärdigar heller att utnyttja tillfället att medvetet göra vansinniga kopplingar mellan debattör och förövare i syfte att tysta. Det gör er till formfulländade kandidater till priset.”

Dessa fantastiska journalister

”Att angöra en brygga” är en av mina favoritfilmer i humorgenren. Den alltid lika fantastiska Monica Z sjöng gudomligt låten ”Att angöra en brygga” som började med textraden ”Åh, dessa fantastiska män som vet hur man angör en brygga”. I vår tid har dessa fantastiska människor ersatts av andra lika fantastiska män och kvinnor. Vi har ju blivit mer jämställda sedan filmen gjordes. I vår tid kallas dessa män och kvinnor ”journalister”. Mer om undermåliga journalister har Fnordspotting bloggat om.

Precis som amatörerna i filmen är nog rapportskrivaren inte mogen sin roll. Att bestämma sig för slutsatserna innan rapporten ens påbörjats är inte särskilt seriöst. Foto: SFI

Fast så fantastiska är de inte när allt kommer omkring. Tvärtom är de emellanåt riktigt slarviga med fakta som behandlas likt massproducerad Sodexo-mat. Dagens exempel kommer från en tidning som jag hade visst förtroende för, men det upphör nog allt mer. SVD har ju annars haft en riktigt vass samtidskommentar om politiken men nu håller också dom på att bli en del av etablissemanget. Följande artikel (unvis.it) är studien av den osaklighet som skakar också SVD.

I artikeln tas det brännande ämnet rasism upp och vi kan läsa att hatbrott riktade mot människor med afrikanskt ursprung har ökat med 41%. Hemskt, men är detta verkligen sant? Tveksamt är nog det rätta svaret! För läser man artikeln saknas vid redovisningen flera viktig frågor, har antalet anmälningar ökat eller har de faktiska hatbrotten ökat? Hur ser siffrorna ut mellan dessa två helt olika sidor av samma mynt? Kan man förklara siffrorna med en ökad benägenhet att anmäla? Tar siffran hänsyn till den ökade andelen afrikaner i det svenska samhället och ställer siffran i relation till detta?

Varje person med något seriöst i blicken bör nog ställa sig dessa frågor. Möjligen kan den som vill se rasism i allt kan peka på att BRÅ har tagit fram siffrorna och att dessa brukar ställa sig denna fråga. Sanningen är dock att inte ens de kan ge ett definitivt svar på dessa  och därmed är den fortfarande obesvarad. Än mindre redovisas dessa siffror i artikeln, istället får vi en slutsats som baseras på ett enda jaså!

”Som man fråga får man svar” är talesättet som gäller mer än någonsin. Påståenden som är ogrundade tyder inte på att den delen av jobbet har skötts ordentligt och inte heller reaktionerna på rapporten tyder på att det finns fog för större förtroende Foto: ”QuestionMarkWoman1922” by National Photo Company – Wikimedia

”Afrofobisk” är ett ord som går igen i artikeln. Ordet ”fobi” betyder stark irrationell rädsla och kommer från grekiskans ”fobos”. Den som verbalt eller fysiskt attackerar en person är inte rädd, snarare en hatisk och ilsken person. Att som i artikeln använda det påhittade ordet ”Afrofobisk” är alltså gravt missvisande.

Ordet är helt enkelt missriktat och beskriver inte det som händer i en person som attackerar. Men återigen visar alltså journalistkåren upp en full arsenal av missvisande och felaktiga påståenden eller uppgifter. Hur vore det med lite mer vetenskaplighet i journalistkåren? Mer om vetenskapliga blundrar i kombination med journalisters okunskap hittar du på bloggen Susanna’s Crowbar.

Alla som vill se rasism i alla företeelser vill säkert återigen peka på det seriösa i påståendet, genom att visa att det faktiskt finns akademist stöd för tesen i form av docent Tobias Hübinettes understöd i frågan. Inte helt oväntat är han docent vid Södertörns Högskola, högskolan för ideologisk utbildning och som dessutom har certifierade metoder för akademiskt färgad hjärntvätt.

Bara det faktumet att jobba för en ideologiskt färgad och illa dold politisk omskolningsverksamhet som Södertörns Högskola borde diskvalificera snarare än ge meriter

Tobias Hübinette var politiskt engagerad anarkist och syndikalist, det finns anledning att tro att han inte har ändrat sig så särskilt mycket på de punkterna. Att vara uttalat vänster tycks ju vara regel snarare än undantag för att få tjänst på skolan. Hans åsikter är naturligtvis hans rätt att ha, men tyvärr säger också erfarenheten i varje fall jag har att trovärdigheten hos dessa grupper tangerar att bryta noll-nivån. Grumligt med andra ord och inte gör nästa lilla dubiösa detalj saken bättre.

Han var också under en tid aktiv inom AFA. Där sprack definitivt auran av trovärdighet eftersom AFA var en organisation skapad av, till för att och med siktet inställt på att ställa till med bråk, slagsmål och ännu mer bråk. Trovärdighet? Nej, inte alls! Under sin tid i organisationen hann han med att dömas för förtal och ofredande. Där rök nog sista illusionen av trovärdighet är jag rädd. Åberopar man Tobias Hübinette som en auktoritet på på någonting, säger det mer om den som åberopar än om själva fakta i målet.

För att sätta sista spiken i kistan på det argumentet kan man bland hans meriter notera det osakliga uttalandet att alla vita människor är rasister. Säg mig Tobias, är inte det rasistiskt? Det handlar ju ändå om generaliseringar gällande en hel folkgrupp baserat på några fås beteende. Han har också misshandlat en pojke efter att denne kallade honom ”Kines”, kartlagt meningsmotståndare inom framför allt moderaterna åt AFA och önskat att västvärlden ska gå under i blod och lidande.

Sex Pistols sjöng om anarki i ”I am an anarchist”, Tobias Hübinettte var det på riktigt. Hur trovärdig är man om man faktiskt vill störta samhället i lågor och mörda folk för att de är vad de är? Foto: ”SexPistolsNorway1977” by Riksarkivet (National Archives of Norway) Photograph: Billedbladet NÅ/Arne S. Nielsen – Wikimedia

När man med den bakgrunden betänker att det är just Tobias Hübinette som en av de tre ansvariga för rapporten blir man bekymrad. De övriga två är Victoria Kawesa och Samson Beshir. Vi som medborgare finansierar och betalar en persons ”forskning” som mynnar ut i en ”rapport” baserad på dumheter, tyckanden och felaktigt användande av fakta. Du betalar för forskning som inte är värd namnet helt enkelt. Rapporten beställdes redan under Alliansens regeringsperiod av Erik Ullenhag. Här under hittar du länken till rapporten.

Klicka för att komma åt Afrofobi-20140203-f%C3%B6r-webben.pdf

Victoria Kawesa är forskare också hon och har bland annat ställt upp som riksdagskandidat för F!. Länk till den uppgiften från F!:s hemsida (unvis.it). Redan där deklarerar hon att hennes viktigaste uppgift om hon väljs, är att bekämpa rasismen och förhindra hatbrotten. Hur kan en person som redan där lägger fokus på vad som är problemet i samhället, väljas ut att skriva en rapport i ämnet? Resultatet blir inte helt oväntat allt annat än objektivt. Hennes parti är ju dessutom ett av de partier som betonar frågan mest.

Till sist är också Samson Beshir ett problematiskt val. I Sverige finns exil-eritreaner, denna grupp är inte homogen. En del har flytt från vad som anses vara en av världens hårdaste diktaturer, en del är regimtrogna. Länk här till SVD om diktaturens övergrepp. 2013 Sattes tre eritreanska föreningslokaler i brand som ett resultat av spänningarna mellan de två grupperna. Det bisarra var att det hela slutade med att de regimtrogna anklagade svensk media för att ligga bakom bränderna. Tidningen Expressen skulle ha tystat ner orsakerna till bränderna och till och med uppmanat till dådet. Mer om det i Expressen (unvis.it).

Lek med tändstickor slutar aldrig bra, inte heller i fallet Eritreanska föreningslokaler som sattes i brand. Men att anklaga svensk media för att vara en del av en kampanj som ligger bakom hela händelseförloppet är rätt smaklöst Foto: ”Extinction Intellectual” by درفش کاویانی – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

En av dem som ställde sig bakom detta synsätt var just Samson Beshir. På sajten Newsmill (artikeln går tyvärr inte att hitta) ställer sig Beshir bakom synsättet att bränderna var anlagda av terrorister och att tidningen Expressen hade bedrivit en kampanj mot offren dvs han och hans meningsfränder. Man åberopade till och med en händelse från 2011 där ett tiotal personer gick till angrepp mot de regimtrogna under en demonstration. Hugg och slag hade utdelats och dessa tio skulle haft anknytning till Expressen (!).

Den springande frågan här är om en person som handskas så vårdslöst med sanningen och fakta, samtidigt kan sättas att skriva en rapport där den objektiva sanningen står i centrum? Rapporten kommer ju att få konsekvenser för lång tid framöver inrikespolitiskt. Att påstå något är inte detsamma som ett bevis och i den här historien är påståendena rätt många. Hur rimmar det med de kvalitetskrav som borde ställas på en svensk utredning?

Kitimbwa Sabuni representerar Afrosvenskarnas Riksförbund och har som sådan uttalat sig i artikeln och i rapporten. Han har där en väldigt viktig och riktig anmärkning som hedrar honom. Han säger så här i intervjun:

”Han menar att det finns en föreställning om att våld mot svarta enbart begås av vita extremister. Men det uppmärksammade fallet då Yusupha Sallah för två år sedan misshandlades och höll på att kastas från en bro i ytterområdet Kroksbäck i Malmö visar att verkligheten inte är så enkel.”

Tack Kitimbwa, det här fallet visar just det jag har sagt tidigare och säger igen när jag påstår att rasism inte sitter i en hudfärg eller ett språk, utan i den sammanfattande faktorn ”Homo Sapiens”. Vi är helt enkelt alla kapabla att bli rasister. Fallet från Malmö stärker den tesen och visar dessutom att rasism kommer precis som Kitimbwa säger, från ibland oväntade håll.

Fallet som för två år sedan väckte stor avsky i Malmö, handlade om att Krokbäcksbon Yushupha Sallah en kväll var på väg hem med sin då ett och ett halvårige son. Mitt på en gångbro i bostadsområdet möter han en före detta bekant som samlat ihop ett gäng för att skipa lite ”rättvisa”. Ett tiotal personer deltog i misshandeln som slutade i att man försökte slänga ner Yusupha från gångbron. Här (unvis.it) hittar du artikeln från Sydsvenskan där det inte med ett enda ord omnämns att samtliga gärningsmän var av utländsk härkomst.

Jag instämmer helt, det som hände Yusupha Sallah var en av landets hittills mest vidriga händelser. Det som vore på sin plats vore dock att också journalister skrev om att dådet utfördes av en annan invandrare. Det var inte en ”rasistattack” i den bemärkelsen att tio förvirrade nazister dök upp för att spöa upp en icke-vit. Foto: Sydsvenskan

Med andra ord, i tidningarnas värld hängs vissa personer ut. Gärna med tonvikt på att de var vita medelålders män som i vanlig ordning misshandlade eller våldtog. Då tesen inte stämmer nämner man ingenting alls. Viss rasism, som jag inte förnekar finns, exponeras med all rätt, annan slinker under radarn. Att i det läget kalla sig ”nyhetsförmedlare” är direkt kränkande för intellektet.

Rapporten som nu är överlämnad till regeringen går nog tyvärr inte spårlöst förbi. Det mest otäcka är nämligen att inrikesminister Anders Ygeman sväljer åtminstone delar av rapportens ”sanningar” när han konstaterar att:

”Inrikesminister Anders Ygeman (S) konstaterar att Sverige har lång väg att gå i kampen mot rasism.”

Och säger att:

”– Det avspeglas i ett ganska hätskt samhällsklimat just nu.”

Jag skulle vilja säga att inte minst han själv, hans parti och alla andra inom sjuklövern nog ligger bakom detta ”hätska samhällsklimat”. Också alla inom samhällstoppen, eliten inom media, nöje och andra som konsekvent har målat fan på väggen och anklagat både skyldig och oskyldiga i samma veva. Vidare har man beskrivit ett samhälle och en debatt som delvis inte finns utom i deras egna huvuden då förstås. Den lätt paranoide, jag tillhör den skaran, har hela tiden anat ett motiv till dessa hätska utfall där man kan ana inskränkningar i det fria ordet i mer än bakgrunden.

Det bästa med denna rapport kommer dock som vanligt sist. Författaren till rapporten Tobias Hübinette får säga det med egna ord, har gör det så bra:

”Docent Tobias Hübinette tror att ökad social status skulle minska risken att utsättas för hatbrott.

– Staten borde verka för att afrosvenskar blir positivt särbehandlade inom områden som utbildning och arbetsmarknad.”

”Positivt särbehandlade”? Rapportförfattarna menar alltså på fullaste allvar att en minoritet ska få ensidiga fördelar inom utbildning och arbetsmarknad. I klartext betyder dessa fördelar helt enkelt företräde på grund av bakgrund. Om de tre hade  haft något vett hade han studerat de platser där detta redan har genomförts för att få en fingervisning om vad som komma skall. En sådan plats är USA.

En konsekvens därifrån är att spänningen mellan olika grupper i samhället har ökat istället för minskat. Anledningen är egentligen att en grupp har ansett att en annan grupp har fått orättvisa fördelar i och med företräde till t ex universitetsplatser. Bråken har till och med blivit så infekterade att anmälningar har gjorts och dessa har drivits hela vägen till högsta domstolen (HD). Mer om detta i SVD (unvis.it).

Ett samhälle där man medvetet ökar spänningen mellan olika etniska grupper därför att en får fördelar på den andra gruppens bekostnad är ett farligt samhälle. Trots de negativa erfarenheterna från USA, vill rapportförfattarna ha positiv särbehandling också här
Foto: ATA

En annan effekt man har fått är att man inte längre alltid får den kompetensen till företaget som bolagen vill ha. Anledningen är att här måste man ta hänsyn till ytterligare en faktor som inte längre handlar om kompetens och till sist komma med ett sammanvägt beslut som ibland innebär att man tar inte den minst lämpade därför att den är av ”rätt” kön eller etnicitet. Resultatet enligt många blir utarmning. På bloggen Chefsingenjören kan man läsa mer om det absurda i tänket.

I Sverige diskuteras nästan bara problemet ur en positiv synvinkel, den är dessutom en skiljelinje mellan vänster och höger. Ändå borde det ligga lika mycket i svensk vänsters intresse att vara lite mer kritisk till förslaget eftersom det i slutänden handlar om framtida välfärd och möjligheten att upprätthålla en sån. Här har man istället målat in sig i hörnet där positiv särbehandling är så fantastisk. Nej, den är bara en ny form av diskriminering som man kan läsa om i en rapport från Timbro som du hittar här under.

Klicka för att komma åt 75663848.pdf

Löjesguiden nominerar idag Tobias Hübinettes så kallade utredning till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Smart tänkt där Tobias. Du lägger först fram vad som verkar vara en seriös utredning, sen kommer du fram till slutsatser du hade bestämt dig för redan innan du satte första pennstrecket på pappret. Det mest skrämmande är dock att det finns folk som Anders Ygeman som går på det hela. Med ovetenskap i kombination med en imbecill regering kan man tydligen åstadkomma underverk. Det gör både din rapport och regeringen till vinnare i fallet och definitivt värdiga kandidater till priset.”

Också journalistkåren inte bara på SVD utan generellt måste tilldelas priset. Motiveringen lyder: ”Ingen yrkesgrupp kan som ni uppvisa vad dåliga kunskaper innebär och hur ren oprofessionalism ser ut. Ni är en talande skrivande katastrofzon vars enda uppgift tycks vara att sprida propaganda för att dupera folket. Att ni gör det med dåligt underbyggda artiklar där fakta är på gränsen till förvrängda, bekymrar er inte. Ert största fokus är ju fortfarande propagandan. Det gör er till en formidabel kandidat till priset.”

Det hemskaste

Det mest hemska som kan hända, enligt mig, är att vi som vi redan är på god väg att få, finner oss i en situation där vissa kan säga vad som helst men andra inte ens får säga ”kvastskaft” utan att stämplas både som fascister och avfällingar från den rätta tron. En av dem som har tagit sig denna rätt är Foujan Rouzbeh.

Det hemskaste håller redan på att hända, monstret är redan ute. Nu när godhetsapostlarna är ute får vissa säga vad som helst, andra får nöja sig med att tiga Foto: Youtube

Hennes hat, som hon ger uttryck för genom att som på Twitter hylla AFA:s 20-årsjubileum, är per definition inte hat. Hon slår ju underifrån som den underpriviligerade hon är. Läs mer om hennes och andras vurpor på bloggen Motpol. Hon tillhör helt enkelt en grupp som har fått och ger sig själv rätten att få hata lite som man vill samtidigt som andra som inte hatar, sägs göra det. Syftet där är ju att hindra andra från att uttrycka en åsikt som inte stämmer överens med godhetsivrarnas.

Foujan har nu slagit till igen. Den här gången på Twitter igen men med en bild föreställande en polisman med en tattuering som lyder: ”Pro bono publico”. Översatt betyder det ”För allmänhetens bästa”. Till bilden har hon satt texten ”Ni vet hur tattuerare brukar öva på grisskinn?” där anspelningen ligger på ”gris” som synonym till ”polis” fast mer nedsättande. Med andra ord ett rätt smaklöst tilltag som så många andra innan henne har gjort i samma rörelse som menar att de är så goda. Goda? Ni vet inte vad ordet betyder! Det har om inte annat Foujan bevisat. Bloggen Fnordspotting har också skrivit om hennes meningsutbyte angående Bertil Torekull.

Bilden som nu ska göra Foujan till en godhetshjältinna på Twitter las upp i dagarna. Den visar som ni ser en oskyldig bild med en inte lika oskyldig text tillagd under Foto: Facebook

Löjesguiden nominerar idag Foujan Rouzbeh till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Du har fattat hela grejen. Ditt hat är de godas hat, men andras hat är fult och fegt. Du får hata hur mycket som helst, till och med komma med nedsättande kommentarer och osakliga inlägg som det om AFA, andra stämplar du som anhängare av Breiviks manifest utifrån inga bevis alls. En måttstock för dig, en annan för mig. För mig som inte är en anhängare av Breivik gäller dock en regel: Hat är hat! Den borde gälla dig också Foujan.”

Brev Till Robert

Hej Robert! Jag har hört att du är en fena på att jaga troll och så. Läste om de där otäckingarna både när jag var liten men också dagligen i tidningar. Jag tänkte att jag skulle ge dig några tips om riktigt fula och hemska troll som jag har upptäckt på sistone så kanske du med ditt svärd kan nedkämpa dessa. Jag kan lova dig att de är extra vårtiga, fula i synen och har en minst en meter lång svans som de släpar efter sig där de smyger fram.

Här ses John Bauer skildra hur trollen mobbar och trycker ner, ett lätt igenkännbart motiv också från dagens debatt Foto: Wikipedia

Det första trollet heter Alexandra Pascalidou. Hon har gjort sig känd därför att hon kommer inte härifrån utan är ett grekiskt troll. Eftersom hon är just därifrån anser hon att det är hennes uppgift att mobba, fälla nedsättande kommentarer och att trycka ner människor. Till och med folk som precis som hon kommer från andra länder ligger risigt till när Alexandra kommer igång. Jag har tagit fram några exempel här åt dig eftersom allt finns dokumenterat. Du kan först höra Alexandra trycka ned den stackars invandraren som påtalar problemen.

Alexandra fortsätter med att mobba den lika kända debattören och skribenten Alice Teodoresku därför att hon inte har samma åsikter som Alexandra tycker man ska ha. En liten rolig detalj är att Alexandra och Alice är födda i samma stad – Bukarest – ändå behandlas hon så här.

Alice Teodoresku var det ja, hon har råkat extra illa ut eftersom Alexandra inte är den enda som har mobbat henne. Inom samma företag som avlönar Alexandra Pascalidou, jobbar ett gäng osedvanligt otäcka typer som står bakom podden ”Tankesmedjan”. I den kallas Alice Teodoresku sådana saker som ”husblatte”. Länken till programmet hittar du här.

Som du hör Robert är ”Tankesmedjan” en aning missvisande och överdrivet. Det handlar ju helt och hållet egentligen om ren och skär politisk retorik nödtorftigt maskerad till politisk ”debatt”. En omskrivning för att kunna sparka mellan benen på den som inte tycker som dom. Här skulle du kunna göra ett jättearbete.

Tankesmedjan som för övrigt inte tycks ha så mycket tankekraft, är som en spark mellan benen. Andas en annan syn och du drabbas Foto: SVT

Dessutom är ju Alice Teodorescu både invandrare och kvinna. Som du vet Robert är ju dessa två egenskaper extra problematiska att slå mot. Ändå väljer Alexandra Pascalidou att slå mot alla dessa attribut i sin kritik, något som borde ses på som än mer allvarligt. Att slå mot en person för deras egenskaper och bakgrund är ju det som programmet försöker att gå till botten med och här är Alexandra en av mästermobbarna.

Nu när jag kommer att tänka på det är det kanske lika bra att du och research-gruppen som så tacknämligt hjälper dig, tittar på hela SVT som ju tycks vara ett hemvist för dessa troll. Mer om förfallet kan du Robert läsa om på WTF Toklandets blogg.Research-gruppen som med de rätta värderingar de har, alltid står till förfogande för att se till att skapa journalistisk objektivitet och den socialistiska formen av nyhetsförmedling i äkta pravda-anda.

Pravda blev snabbt med all rätt sinnebilden för journalistik i statens och partiets tjänst. Nu har det blivit vissa av våra svenska journalisters tur Foto: KPRF

Man skulle på rätt goda grunder kunna säga att just Teodoresku är utsatt för en hatkampanj så där har du en väldigt smaskig munsbit att sätta tänderna i. Trollen i fråga är alltså riktigt hemska typer som du borde titta närmre på. Att alla trollen står till vänster och nästan alla själva är invandrare är mer en slump du och research-gruppen får överse med. Också ni är ju kloka nog att se helheten dvs att här pågår ett hat och en mobbning.

Det finns dock fler som har råkat illa ut, personer som har fått sina liv förstörda och känner sig hotade. Därför all anledning för dig att titta på dessa företeelser och personer. Nästa med frikort att hata heter Kawa Zolfagary. I skydd av priser från förtäckta hataorganisationer som ”Rättviseförmedlingen” vars alibi är just rättvisa, har Kawa kunnat komma undan. Att han är av utländsk härkomst har också hjälpt till, för som du vet Robban kan sådana människor inte vara rasister även om de är just detta.Hatet och föraktet sprider sig i vårt samhälle men vissa grupper har frikort från all skuld. Ett faktum som ger oanade nya möjligheter Foto: Toklandet

Historien om Kawa började med att han skrev för tidningen som inte ska blandas ihop med namnet på den här bloggen. Nöjesnytt blev snabbt en plattform för honom och andra förtäckta hatare vars enda motiv var att grisa ner i det offentliga rummet. Deras svador riktades alltid mot vita medelålders män, nånting också du är Robert så det finns ju ett personligt intresse också för dig här. Snart hade de hittat nästa offer, kikarsiktet var nu inställt på Pär Ström.

Pär Ström var debattören som vågade gå emot den konsensus-fascism som rådde angående feminismen. Den som inte var med var automatisk emot, etablissemanget från Södermalm var väldig bestämda på den punkten. Naturligtvis accepterade inte denna nomenklatura ett så flagrant övertramp och genast formades attackformationen. Kawa såg sin chans, här vankades godhetspoäng och därmed också karriärsmöjligheter. Bättre betalt, tjusigare bostadsadresser och solidaritetssex är ju den mumma som väntar den som positionerar sig rätt.

Schyst boende på en flådig adress kan bli belöningen för den med rätt betyg i dressyrkursen som kallas ”journalistik” Foto: Telemobile

Kawas första stordåd blev att skapa facebook-gruppen ”Vita Kränkta Män”. Den bar flera headers som förde tankarna till Pär Ström. Man kunde se honom i bilder där Mao en gång hade funnits, korsfäst som Jesus blev synnerligen populär och ”skämtsamheter” som bilden nedan blev också den otroligt populär. Alla de som var medlemmar i gruppen och de som stod bakom den borde vara en fullständig fest för en rättskaffens man som du Robert. Här hittar du länken till blogginlägget på WTF Toklandet som skriver om händelsen och där du också hittar alla bilderna.

Gruppen gjorde Kawa så berömd och omhuldad att han fick pris från rättviseförmedlingen. Också den händelsen borde få det att vattnas i munnen på dig Robert. Susanna Varis skrev om händelsen på sin blogg, länken har du här. Här stod ju en av Sveriges dittills största hatkreatörer ivrigt uppbackad av en förmedling som säger sig vilja understödja rättvisa. Kan det bli bättre Robert? Projektet med gruppen gav i varje fall sån blodad tand att Kawa nu skrev en pjäs minsann. Den otroligt litterärt intressanta föreställningen gick också den under namnet ”Vita kränkta män” och än en gång var det Pär Ström man siktade in sig på.

Lo Kauppi gestaltade en fiktiv person i föreställningen ”Vita Kränkta Män”. Lägg märke till STRÖM-sladden Robban, subtil form av mobbning eller hur? Foto: DN

Föreställningens huvudfigur är en icke namngiven person i Lo Kauppis gestaltning. Hon gör flera anspelningar på ”ström” via en sladd och en lampa som för att elchocka huvudpersonen, subtilt och otäckt på en och samma gång. Monologen som pjäsen bygger på handlar om hur dumma i huvudet alla är som inte håller med och som inte tänker som Kawa och alla andra feminister från Södermalm. Fascismen i det hela är total Robert, du skulle gnugga händerna över att få slå klorna i detta. Inte ens Aftonbladet tyckte det hela var roligt, det säger ändå rätt mycket.

Pär Ström drog sig så småningom ur debatten därför att han inte längre orkade och kände dessutom att situationen blev alltmer hotfull. Syftet med hela hatkampanjen var därmed uppnått och äras ska ju den som äras bör. Kawa kunde nu gå vidare som en sann hjälte i sammanhanget. Killen som fick Pär Ström att tystna kan man inte tacka nej till i olika vänstersammanhang.Man kan ju förstå att efter den här typen av påhopp och andra vill man kanske inte längre vara en del av debatten. Att tysta är vad dessa krafter vill och de lyckades i fallet Pär Ström Foto: Toklandet

Kawa plus flera personer inom vänsterpartiet som också Zolfagary tillhör, gick dock vidare i samma storartade stil fast nu med nya offer. Den dåvarande chefsredaktören för SVD Per Gudmundsson omskrevs som en person som borde skjutas. Artikel från SVD hittar du här. Händelsen inleddes med ett seriealbum från Galago Förlag där tesen framfördes och sen tyckte Kawa på sin blogg att förslaget var ”rimligt”. Ändå heter det alltid att han hatas, jag förstår inte hur det går ihop Robert. Du som är en så klok person kanske kan göra ett program om detta och förklara för oss andra hur rätt kan bli fel och tvärtom.

Mitt sista tips till dig är Ametist Azordegan. Hennes insats mot din kollega Janne Josefsson som du hittar mer om här i en artikel i Expressen, är rätt svårslagen. Janne gjorde ju följande reportage om extremvänster inom framför allt Revolutionära Fronten och de som skyndar till deras försvar hela tiden trots att de inte är annat än yrkeskriminella.

Azordegans svar var ju att kalla Janne för ”nazist”, en titel han har visat flera gånger att han inte förtjänar. Det är alltså samma lögner igen och igen, förtal brukar det ju kallas när vi ”normala icke-rasifierade” begår dessa handlingar. När personer som Ametist gör samma sak heter det att det är ett ”fint hat”. Där Robert har du en utmaning som inte någon annan har tagit sig an.

Janne Josefsson blev utpekad som ”nazist” av Ametist Azordegan. Personligen kan jag inte se minsta likhet med personerna i bilden som ändå var nazister Foto: Dagbladet

Jag hoppas verkligen du har lust att gå till botten med detta. Problemet har blivit akut inom den svenska vänstern och kultureliten. Idag är den så utbredd att exemplen du ser ovan bara är toppen på isberget. Med din nit och din känsla för rättvisa kombinerat med ditt journalistiska kunnande är detta en uppgift du kommer att ro iland tror jag.

Fast nu var jag nog en aning ironisk och sarkastisk ändå. Det kan ju lätt bli så när man som du sitter i samma båt som det här gänget ovan. Du har ju faktiskt inte ens en journalistisk utbildning, ändå kallar du dig det. Här kan man läsa mer om den saken från Göteborgs Universitet. Där avslöjas också att Robert är föreslagen att få en gästprofessur i journalistik, detta trots att han saknar den högst väsentliga egenskapen journalistisk utbildning vilket de erkänner i samma artikel.

Robert nominerades till att bli gästprofessor i Göteborg, det är lite som att säga att killen på bilden skulle vara en riktig vetenskapsman Foto: Broadway

Likadant är det med hans vapendragare research-gruppen. Så här oskyldigt ser det ut på deras hemsida. Där beskrivs deras verksamhet likt en idyllisk liten tripp till landet med ord som ”journalistik”, ”research”, ”demokrati”, ”samhällsfrågor”, ”jämställdhet” och andra positiva omskrivningar. För det är vad det egentligen handlar om, en förtäckt kgb-lik organisation vars uppgift är att söka uppgifter om meningsmotståndare vare sig man använder legala eller illegala metoder. Man bryter mot lagar när man bryter sig in i databaser, mer om det i en artikel i SVD. De har till och med av vissa beskrivits som glorifierade medborgargarden som här i en artikel på SVT.

Det bekymrar inte heller någon att flera av medlemmarna i gruppen har ett förflutet inom Antifascistisk Aktion (AFA), en antidemokratisk rörelse som så småningom blev till Revolutionära Fronten (RF). T ex var Mathias Wåg aktiv i AFA:s led vilket framgår av artikeln i SVT. AFA var aldrig snälla figurer. Här hittar du länken till deras mer trevliga hemsida motkraft. Faktum var dock att de alltid var inblandade i regelrätta gatustrider där man inte så sällan beväpnade sig och vid ett tillfälle visade man i Södertälje att man till och med hade byggt bomber. På bloggen Fnordspotting hittar du mer läsning om research-gruppen. Här hittar du dessutom en artikel om hur Piratpartiets partiledare Anna Troberg drabbades och vad hon tyckte om det, artikel är publicerad i Aftonbladet.

Är det möjligen research-gruppen som gömmer sig bakom Afa-luvorna? Foto: Expressen

Löjesguiden nominerar idag Robert Aschberg till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Med gedigen förmåga att få det som är att framstå som det inte är, söker du dig fram i verkligheten för att bedriva propaganda och journalistiskt arbete när det är som mest av en avart. Du drar dig inte ens för att spela ut det ”hemliga kortet” research-gruppen vars ”seriösa” gärning så här långt har bestått i att kränka och spionera i bästa Stasi-stil. Det är med andra ord ett svårslaget rekord i bottennotering i svensk journalistisk historia du står för. Programmet ”Trolljägarna” borde få undertiteln ”Programmet som får dig att häpna över hur lågt vi journalister kan sänka oss för att kunna plocka politiska poänger”.