Att manipulera debatten

Miljöpartiet genomgår rena masslakten både i media och i opinionen. Kryddat med dumdryga uttalanden som det av Per Gahrton som du kan se nedan, har partiet plötsligt blivit som ett jättelikt svart hål där allt sugs ut till en annan dimension. Det är det dåliga ledarskapet, bristen på verklighetsförankring i hela partiets ideologi och hos vissa medlemmar en nästan paranoid syn på verkligheten som börjar ta ut sin rätt.

Precis som man misstänkte har nu hela den här smutsiga affären blivit än värre. Den nya dimensionen handlar om att ett maktparti med ansvar (?) för regeringen, sätter sig i situationen där man försöker att påverka en fri och oberoende media (?????) till att inte bevaka en nyhet på ett för partiet negativt sätt. I den version (SVT; Archive) som Aktuellts Anders Holmberg har, ringde han själv upp Miljöpartiets presskontakt tillika Utbildnings-
departementets planeringschef Magnus Johansson. Det som därefter följde är minnesvärt.

Sedan tidigare var det redan klart att Jabar Amin – riksdagsman för Miljöpartiet – var inbjuden till 21-sändningen. Han har en mycket kritisk inställning till hur partiet har hanterat hela frågan Mehmet Kaplan och Yasri Khan (Aftonbladet; Archive) och nu skulle han tala ut om den kritiken. Anders Holmberg ville därför ha en person, t ex Gustav Fridolin, närvarande som kunde svara på kritiken. Svaret från Magnus Johansson blev nej, istället föreslogs Joakim Larsson som är ordförande i partiets valberedning.

Det som nu strömmar ut från Miljöpartiets partihögkvarter blir mer och mer smutsigt. Nu drar man sig inte för att utpressa, censurera och försöka påverka interna beslut hos andra. Foto: By AVRS – Self-photographed, CC0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=17235796

De två fortsatte att tala om logistik kring intervjun då plötsligt Magnus Johansson skulle ha frågat om det var möjligt att ”steka delen om Kaplan”, [Stockholmsslang för att hoppa över, strunta i; Min anmärkning]. Anders Holmberg frågade vad han menade. Johansson svarade att om de strök Kaplan-temat ur sammanhanget, kunde han tänka sig att skicka toppnamn som kunde uttala sig kritiskt om nomineringen av Yasri Khan.

Anders Holmberg avböjde vänligt men bestämt men då ändrades också inställningen om Jabar Amin. Magnus Johansson skulle ha menat att Jabar kanske inte alls skulle uttala sig så kritiskt som man hade hoppats. Det skulle ha hetat att Jabar Amin skulle ”knådas” [Stockholmsslang för att bearbeta, övertala; Min anmärkning] och att han efter det inte alls skulle vara så kritisk längre.

Här försöker man alltså att först övertala en journalist att inte ta upp ett känsligt ämne. När det inte går övergår man istället till att utpressa genom att rent ut säga att det man förväntar sig från en kritiskt person inte längre gäller. Jabar Amin skulle alltså beläggas med munkavle, censureras. Undrar vad han tycker om sån toppstyrning?

Efter händelsen har partiet fått göra ytterligare ett bondeoffer (SVT; Archive) i form av att stänga av Magnus Johansson. Jabar Amin hade ryggrad nog att uttala den kritik han skulle ”knådas” till att inte uttala vilket hedrar honom. Det visar att någon i det där partiet fortfarande kan tänka både självständigt, utanför ramarna och dessutom vågar rikta kritik (Aktuellt Onsdagens 21-sändning) partiledningen med den berättigade kritik de förtjänar.

Ett tecken på sönderfallet är alla de som nu blandar sig i debatten men bara gör en dålig situation värre. Per Gahrton och hans konspiratoriska teori om att Israel nu blandar sig i regeringens arbete och som har pekat ut Kaplan som islamist är nog den mest bisarra. Foto: Wikimedia Commons

Frågan om den rasism som många menar har drabbat Kaplan där han dömts på mycket mer lösa grunder på grund av att han är muslim, drabbar istället Amin. Det är dessutom hans eget parti som står för den, är inte det att betrakta som rasism? Inte fan hade t ex Miljöpartiet belagt Gustav Fridolin eller Åsa Romson med munkavle om de hade velat uttala sig kritiskt om behandlingen av Kaplan! Vem inom partiet skriker om den uppenbara manipuleringen och den eventuella rasism som här kommer i dagen? Ingen!

Det har talats om kris för Miljöpartiet, jag skulle vilja tala om moraliskt och politiskt förfall som den bild som naglar sig fast efter alla händelser. Allt detta mynnar ut i ett uruselt ledarskap från både Fridolin och Romson. Det beror också på en krisberedskap som tycks bygga på att man bygger skyddsvallar, gräver ner sig för att till sist inse att man byggt på gungfly. Det blir inte bättre av att allehanda människor springer omkring och rosar förstasidorna världen över med så dumma uttalanden som de har gjort på sistone.

Det är helt enkelt ett parti fritt fall. Återigen är det det obefintliga ledarskapet som är alltings början. Det ena kloakröret kan knappt öppna munnen innan alla drar öronen åt sig, det andra sprider triggerord och floskler ikring sig i parti och minut. Problemet är att den enda som tror på dessa är han själv och möjligen en och annan medlem som fortfarande tillhör de övertygade. Få andra lyssnar ens.

När allt ska summeras och bilden klarnar måste man ställa sig en allvarlig fråga. Har Sverige råd att ha ett parti som uppvisar bilden av ett totalt sönderfall i en regering? Svaret kan tyvärr bara bli ett, partiet var aldrig redo att ta ansvar för den nya rollen man ställdes inför. När regeringen bildades hösten 2014 gick man från ett idealistiskt parti med många drömmar och fromma förhoppningar, till att bli ett parti som inte bara skulle omsätta dessa drömmar och förhoppningar till förslag utan också nu ta ansvar för landets skötsel.

Den transformering som hade krävts för att klara av den uppgiften skedde uppenbarligen inte. Partiet tog aldrig steget över från drömmeriet, till att bli mer realistiskt och ansvarstagande. Omformningen skedde aldrig, vare sig i tanke eller i handling och nu betalar de priset för ett haltande ledarskap och en illa anpassad politisk plattform. Istället för att ta i tu med problemen sysslar man i samma andetag istället med ren nedmontering.

Det i det närmaste invalidiserade ledarskapet har nu börjat kosta för partiet. Två avloppsrör men lite eller felaktiga saker kommer ur det. Partiets kris beror till stor del på det dåliga ledarskapet. Foto: Wikimedia Commons

Ett sånt parti kan naturligtvis inte ingå i en regering. Det är så gott som uteslutet att det här kommer att hålla någon längre tid och det har nog blivit dags för Stefan Löfven att välja väg. Han kan helt enkelt avfärda partiet som det oseriösa alternativ det är, eller försöka lappa ihop vad som går och gå vidare. Det senare kan dock riskera att slå också mot honom och priset för det kan bli mycket högt i det långa loppet.

Varför oppositionen med Anna Kinberg Batra i spetsen inte agerar mer resolut och ser till att få slut på den parlamentariska soppan men framför allt den mardröm som av vissa fortfarande kallas ”regering” är också svårsmält. Det är en sak att hon vill undvika ett beroende av Sd, men är det bättre att bara stå vid sidan av och bara titta på? Regeringen och Miljöpartiet är slut som politiskt spår, dags att ändra kurs och där måste AKB och oppositionen också de ta sitt ansvar. Vare sig Löfven eller Mp gör ju det.

Löjesguiden nominerar idag nästan per automatik Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”, det är ju trots allt deras tid nu. Motiveringen lyder: ”Det är ju Miljöpartiet, bara det är skäl nog.”

Ett totalt sammanbrott

Kaplans avgång visade sig snabbt bara bli toppen av ett isberg. Kommentarerna från partiet var inledningsvis rätt sansade och gick i stort ut på att Mehmet Kaplan själv valt att avgå. Troligen en helt felaktig version förstås, det har dykt upp uppgifter som tyder på ett helt annat händelseförlopp (Expressen; Archive). Men trots den uppenbara friseringen av sanningen gick visserligen tonarten i moll och hade förstås känslomässiga övertoner, men var i varje fall dämpad som i chock. Det var en stämning som snart skulle ändras.

Det började redan på måndagen i Aktuellt när Peter Eriksson gav sin syn på saken. Där hette det att beslutet var fel och enbart hade kopplingar till Kaplans muslimska tro. Ingen insikt alltså, tvärtom så gav han precis den synen som så många andra Miljöpartister – En miljöpartist kan aldrig göra fel och allt är en konspiration. Också Gustav Fridolin tog i början av sändningen tillfället i akt att upprepa sina triggerord om ”demokraten” och ”antirasisten” som karaktärsbeskrivningar av Kaplan.

I Miljöpartistisk retorik utmålas nu Kaplan som en ängel, någon som inte bör kritiseras. Vi känner igen mönstret men faktum är att Kaplan var allt annat än en ängel. Den dagen Miljöpartister kollektivt förstår och accepterar att man inte kan ha en representant i regeringen som har så dåligt omdöme, har dom kommit en bit på vägen. Där är de inte än. Foto: By El Greco – [1] from [2], Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27348

Hur mycket ”demokrat” Kaplan var gav han bäst uttryck för i uttalandet (SVD; Archive) om Lars Vilks rondellhund. Från början föreställde rondellhunden en man i turban som hund, inget sas om att bilden föreställde Mohammed. Så snart bilden publicerades fanns massor med människor, bland annat muslimer, som kände igen bilden som föreställande Mohammed. Plötsligt tävlade alla i hur kränkta de var. Kaplan gav sig in i striden med uttalandet:

”Det här handlar inte om yttrandefrihet utan att man kränker människor i deras tro. Jag kan inte se någon yttrandefrihet råda i detta. Det är en provokation som inte går att stödja.”

För det första är profeten en profet inget annat. Som sådan var han budbärare av en tro, inte tron självt. Hur kan en tveksam karaktärisering av en profet som kanske inte ens föreställer honom utgöra en kränkande handling mot människor med muslimskt tro? Dessutom gör sig Kaplan i uttalandet till uttolkare av vad som är och inte är yttrandefrihet. För honom kanske det inte kan kallas det, men gäller samma tolkning alla andra och ska inte andra få ha rätten att göra en annan uttolkning av detta?

Så mycket för ”demokraten” Kaplan alltså. Han accepterar bara sin egna syn på yttrandefrihet, han tycker mellan raderna också andra ska ha samma åsikt om saken och han ser den andra vinkeln av problemet som en smädelse av den egna tron. Ingen förståelse för en annan tolkning här alltså och än mindre en acceptans för denna andra syn. Är det så en ”sann demokrat” agerar Fridolin?

Demokrati är att bl a att tillåta alla åsikter, till och med miljöpartiets, och yttrandefrihet. Vill man införa ett annat synsätt där tolkningsföreträde gäller för vissa grupper är man inte demokrat. Kaplans uttalande om rondellhunden är ett sånt exempel, en ensidig syn och tolkning av begreppet yttrandefrihet gör honom till en ytterst tveksam demokrat Foto: Av Currier & Ives. – Edited version of image found on Library of Congress website at [2]This image is available from the United States Library of Congress’s Prints and Photographs division under the digital ID cph.3a04616.

Ingen skuld, relativiserande av olika uttalanden Kaplan har gjort, alternativa förklaringar som inte håller och så vidare är alltså Miljöpartiets taktik i den uppkomna situationen. Här har vi alltså beviset på hur lite Miljöpartiet internt är berett att acceptera eller ta in. Faktum är att Kaplans ”brott” uppvisar ett mönster, det går igen och igen. Hela tiden har andra krafter tittat åt ett annat håll och visslat lite. Då det inte har gått som i fallet jihadister som rest till Syrien, har Mehmet Kaplan skickligt gjort en pudel och ångrat sig.

Inte heller har Peter Eriksson proportionen rätt i sitt uttalande. Om en minister tvingas att avgå för att ha låtit bli att betala sin TV-licens (Aftonbladet; Archive) genom att hängas ut i media, måste den logiska slutsatsen att Kaplan knappast hade lyxläget att välja något annat än att avgå också han. Om man dessutom betänker att den gången som Cecilia Stegö Chilo tvingades avgå var Miljöpartiet högst verksam i processen att hjälpa detta på traven. Snacka om dubbelmoral Peter Eriksson!

Cirkusen fortsatte redan på morgonen efter med att Per Gahrton gästade TV 4 morgonprogram ”Nyhetsmorgon”. Du hittar klippet här under. Där framfördes den smått konspiratoriska tesen om att det är en sammansvärjning av staten Israels som har riktats mot Sveriges regering som nu hade burit frukt. Själv tycker jag tesen talar sitt tydliga språk, hatet mot Israel har gått för långt i det här landet och har fått utvecklas utan mothugg.

På en annan plats i ett annat TV-hus, befann sig Åsa Romson för ytterligare en intervju om Mehmet Kaplan. Återigen visade hon vilken formidabel kraft hon är, om man nu ser till det mer destruktiva då förstås. Klippet här under visar ett något så sensationell uttalande som att attacken på Twin Towers i New York den 11 september 2001, i själva verket var en ”olyckshändelse”. ?????????. Syntax error, overload, kraschad hårddisk.

Flera timmar senare förklarade hon att ”olyckan” handlade om behandlingen av svenska muslimer i som en direkt följd av händelserna men då var det så dags. Skadan var skedd och internationellt (Washington Post) sett har man skadeglatt konstaterat att Sveriges regering gör självmål efter självmål. Händelsen lär inte spä på Sveriges dåliga rykte utomlands, ett rykte som enbart vår regering och enskilda ministrar som Åsa Romson kan ta åt sig ”äran” av. Frågan är om hon ens kan sitta kvar efter händelsen.

Också i Storbritannien har Romsons uttalande uppmärksammats. I Daily Mails nätutgåva Mail Online hånas hon öppet. Människan håller alltså på att skapa en internationell kris med sitt uttalande och kan knappast avskrivas som ”oskyldigt”, ”missuppfattat” eller ”förhastat”. Ord som säkert Fridolin kommer att använda om sin kollega, han är ju rätt väl inövad på triggerord efter de senaste dagarnas händelser.

Hon ser ju inte bara till att dra ett löjets skimmer över sin person, hon drar regeringen med sig i fallet. Den som ska representera Sverige, hur illa jag än tycker om att det är Miljöpartiet och Socialdemokraterna som står för den saken, lär inte ha en lättare uppgift att t ex diskutera frågor med andra länders regeringar. Det finns ingen anledning för t ex amerikanska intressen att främja en sådan kontakt efter det inträffade. De lär vara lite mer på sin vakt i sina kontakter med regeringen och hon har därmed än en gång försvårat allt.

Åsa Romsons uttalande om händelserna i New York 11/9 2001 har väckt internationellt eko. Än en gång har hon visat prov på alla de grodor som fullständigt flyger ur munnen då hon ska uttala sig Foto: Youtube

Fyra personer och deras uttalanden, inget av dessa tyder på att någon inser vidden av det som har hänt, än mindre accepterat det. Det är som om Miljöpartiet har drabbats av kollektiv avsaknad av insikt. Jag skulle till och med vilja säga att det vi ser är ett fullständigt sammanbrott (DN; Archive) vilket jag inte är ensam om att tycka efter de fyras insatser. Detta är ett parti i politisk såväl som moralisk och logisk kollaps. Tankevurporna går det inflation i och inte blir det bättre av hel- eller halvklantiga uttalanden.

Den närmaste veckan, eller två, finns det en enda fråga av vikt i det här sammanhanget – är miljöpartiet moget uppgiften att ens sitta i en svensk regering? För min del blir svaret ”Nej”, ett rungande nej.

Löjesguiden nominerar idag Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Visst är kollektiv chock grunden till korkade ord. Men få gånger i världshistorien har väl världen begåvats med så många personer som har gjort så mycket för att kunna åstadkomma ett resultat som betyder så lite. Domen över ett parti som beter sig som de företrädare som nu har fått uttala sig måste bli hård, och det med råge. Det gör er till formfulländade kandidater till priset.”

När det smäller, smäller det dubbelt

Europa är under attack, gårdagens terrorattentat i Bryssel visar det om inte annat. Fienden är som så många gånger förr IS och den här gången slår man återigen till mot kommunikation och kollektivtrafik. Publika platser där mycket folk vistas är ett lockande mål därför att själva poängen är att se till att dådet tar så många människoliv som möjligt. Ju fler liv, desto mer braskande rubriker och desto fler darrande underläppar.

Här gäller det att länderna framför allt inom EU står enade, inte oense. Den enda som tjänar på det är IS som i än högre grad kommer att kunna söndra och härska. För det sorgliga är att de är här, om än tillfälligt så i varje fall för en tid och det är människor av kött och blod som får betala för det.

Tyvärr var det inte bara islamiska fundamentalister som lät bomberna brisera igår. Flera mediala sådana kom också dagen här hemma. Det var de gamla vanliga kan man säga, men det otäcka var att de delvis inte förstår och delvis skändar de döda och skadade en gång till.

De smaklösa bomberna i Bryssel kontrades med mer välkryddade från olika debattörers håll. Nils Karlsson – egenutnämnd filosof – stod för dagens största bravad på Twitter. När han till sist var tvungen att ta ner tweetet var det med motiveringen att ”alla hade missförstått”. Foto: Twitter

Det var en Lena Mellin på aftonblaskan (Aftonbladet; Archive) som försökte relativisera det våld vi nu har sett genom att peka finger som för att säga ”titta, högern har historiskt stått för mycket mer våld”. Tur då att hon försvarar det öppna och fria samhället, man får ju vara glad för det lilla. Jag skulle gärna vilja höra henne lägga ut texten om hur IRA, ETA, Baader Meinhof, Rote Arme Fraktion, Abu Nidal, Fatah m fl kan härledas till ”höger”.

Mona Sahlin (SVD; Archive) fattade inte heller hon. Men visst kan hennes tankar så där inledandes se ut som om man gör något, men det hon inte förstår är flera olika saker. Hon förstår inte att vi är i krig mot en totalitär ideologi som står helt i kontrast till det demokratiska och öppna samhälle alla hyllar. Ett sånt krig kommer att ta lång tid att vinna och får inte bara utkämpas militärt. Denna ondska måste bekämpas på fler fronter.

För i lika hög grad handlar ett sånt krig om och den biten har vi redan förlorat, i varje fall tillfälligt, med tanke på vilken väg de här mörkermänniskorna väljer. Detta är en ideologiernas krig, ett krig som omfattar tankar inte vapen och den kampen måste föras med mer än Monas telefonslussar. Det är ett krig som handlar om filosofi i högre grad än kulor. Att återvinna tanken och få en ideologi att verka mindre attraktiv görs inte över en natt och definitivt inte med förmanande ord.

Vår statsminister förstod inte heller i gårdagens intervju i SVT Aktuellt:s 21-sändning. Hans slutsats var att visst är detta en attack på det öppna och fria samhället, men underströk också att Europas största terrorist fortfarande heter Breivik . Fortfarande spökar en ensam rättshaverist alltså till den politiska kompassen i statsministerns huvud så till den milda grad att han måste drista sig att tala om för varje svensk att Breivik definitivt inte var muslim.

Medan resten av Europa rustar sig för krig sitter delar av Sverige i en bubbla och kan vräka ur sig de mest hemska saker för att trivialisera och relativisera Foto: Wikimedia Commons

Jag kan inte nog fördöma detta uttalande, det är smaklöst och djupt kränkande för det offer som nu har skördats. Att  jämföra en ensam galning med en skruvad agenda, med en mycket målmedveten och våldsbejakande organisation som IS är bäst beskrivet som hur fel som helst. Löfven bör genast be om ursäkt för uttalandet. I det långa loppet är han nu kokt som statsminister.

Löjesguiden nominerar idag Mona Sahlin, Lena Mellin och Stefan Löfven till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Verkligheten visar alltid varför den overklighet vissa människor lever i, aldrig blir långvarig. Den overkligheten gör er till fullfjädrade kandidater.”

En journalists bekännelser

”Åsiktskorridoren existerar inte”, ”I Sverige har vi en fri debatt”. Känner ni igen påståendena? Varje gång de har dammats av har debattörer som jag själv till exempel svarat med ett sardoniskt leende som ”jo du, dröm vidare”. För tyvärr, jag fortsätter att hävda att Sverige håller på att bli åsiktsförtryckets högborg där takhöjden väl ligger på sisådär 20 centimeter. Det finns så många tecken på detta att uppräkning känns överflödig, men det finns också sen en tid en bekännelse signerad Elisabeth Höglund.

Artikeln (unvis.it) är visserligen skriven så tidigt som 2008 och kan ju te sig lätt gammal om det inte vore för att samma mönster hon beskriver går igen och igen och igen i nyhetsrapporteringen och journalistiken. Artikeln tar sitt avstamp i dåtidens fenomen med apatiska flyktingbarn som då kallades bland annat ”vår tids i särklass största barnmisshandelsepidemi”. Det började med ett antal barn som kom hit i sällskap med föräldrar men som fick avvisningsbeslut då de inte var förföljda men däremot ekonomiska flyktingar.

De få stackare som fortsätter att ifrågasätta den journalistiska idyllbilden måste kväsas. Bästa sättet att göra det är att skicka ut pugilister som Ayman Osman för att dem att tiga Foto: Wikimedia Commons

Ekonomiska flyktingar är i egentlig mening inte flyktingar och ett land är inte tvingat att ge dessa asyl. Alltså fick de avvisningsbeslut, men det var då det mirakulösa skedde. Barnen drabbades plötsligt av ett apatiskt tillstånd där de låg som i koma. Tongången höjdes i takt med insatserna och snart hade Migrationsverket framställts som hjärtlösa och känslokalla. Barnen fick till sist stanna trots tidigare beslut.

Också idag har vi en stor tillströmning av flyktingar, men den här gången ifrågasätter vi inte ens deras motiv än mindre undersöker dessa. Migrationsverket utfärdar istället asyl och efter överenskommelsen mellan opposition och regering numer tillfällig asyl rent slentrianmässigt. Det går helt enkelt inte att undersöka allas skäl till att komma hit, än mindre att hitta orsakerna till varför de inte kan få tillfällig asyl. Man delar istället ut dessa per automatik.

Elisabeth Höglund beskriver i sin artikel varför hon sa upp sig från Aktuellt. Journalistkollegorna vare sig ville eller kunde ifrågasätta genom att se på nyheten med andra ögon än med den fanatiska pk-blicken. Känns måhända igen från dagens nyhetsrapportering som ser exakt likadan ut. För när man tittar på rapporteringen från media ses aldrig en tillstymmelse till problem, tvärtom allt målas upp i kulörta färger där det heter hur mycket vi vinner på dagens situation.

Magdalena Andersson vill måla upp oss alla som vinnare, journalisterna frågar bara om vilka ord de ska använda för att skönmåla allt och vi som tvivlar, kritiserar eller ifrågasätter drabbas av Ayman Osman. Så ser den heliga treenigheten ut i medias och vänsterpolitikers värld. Foto: Wikimedia Commons

Sysättet ifrågasätter ju aldrig en etablerad sanning och den ser definitivt inte på något i vår samtid med en kritisk blick för att se på fenomen ur ett annorlunda perspektiv. Journalistik har helt enkelt blivit ett maktens verktyg istället  för att utmana och granska denna. Fortsättningen på artikeln är än mer intressant och talande:

”De så kallade ”snälla” grupperna i debatten, bland annat barnläkarna, vägrade se dessa omständigheter, vägrade inse, att det kanske låg en hund begraven någonstans.
När andra läkare, sociologer och vårdpersonal försökte ge en avvikande bild, förlöjligades de, förtegs eller beskrevs som invandrarhatare och rasister. Det här var något av det mest obehagliga jag upplevt i Sverige”

Känns det igen? Förlöjligande personbeskrivningar, förtigande, ett utmålande av personer som ”invandrarhatare” och ”rasister” är något vi känner igen från mer än media, det gäller ju i lika hög grad debatten. Jag skrev i fredags om Ayman Osmans bidrag i den diskussionen, ett i mängden men inte desto mindre smaklöst. Länk till inlägget hittar du här.

I sitt ”debattinlägg” anklagade han ju indirekt debattörer som Per Gudmundsson, Rebecca Weidmo Uvell, Ivar Arpi för att ha orsakat skolmassakern i Trollhättan. Ett av vår tids mer smaklösa påståenden, men som också visar att ”debattörer” som Ayman Osman är ute efter att kväva debatten genom att tysta, kväsa och inskränka. Verktyget heter som så många gånger förr nersmetande kommentarer och beskrivningar av person som gränsar till det åtalbara om det inte redan är det.

Se upp för media och för debattörer av tvivelaktig karaktär. När de elefanterna dansar tas ingen hänsyn till om du äger porslinsaffär eller inte. Här gäller det att fostra in i den ”rätta läran” och i den grenen är våra journalister mer än samarbetsvilliga. Foto: Wikimedia Commons

Motsvarigheten till Aymans skrevsparkar beskrivs rätt väl också i Höglunds artikel när hon beskriver ”förlöjligandet, förtigandet och tillskrivningarna”. Aymans metoder må vara värre men är i grunden desamma som de beskrivna. Som den skolgårdsmobbare dessa personer är finns ändå en röd tråd i all ondska. Det är dock dubbelt illa när dessa metoder och tillvägagångssätt landar i en journalistisk miljö.

Journalistens roll är ju som bekant att rapportera, ifrågasätta och kritiskt granska. Den rollen lägger Elisabeth Höglunds inlägg effektivt lägga åt sidan. Rollen har istället förskjutits till att övervaka, tillrättalägga alla som har ”fel” med ”fakta” som motsäger teser och se till att folk inlemmas i åsiktsledet igen. När man uttömt historien och/eller uppnått det som var syftet – att tysta, kväsa och undergräva – drar man vidare till nästa historia där det demokratiska samtalet innehåller ifrågasättanden av etablissemangets världsbild.

Detta gäller ju inte minst den nya flyktingkrisen och de kritiska röster som har hörts. Journalisternas roll har här blivit att förmedla alla de goda nyheterna som politiker och makthavare vill förmedla, sanningen däremot ligger långt ner på agendan. Exempel på detta var gårdagens artikel i SVD Näringsliv (archive-länk; därför inget klick) som berättade det som knappast är hela sanningen nämligen att alla nytillkomna kommer att innebära tillväxt.

När det magiska ordet ”tillväxt” nämns kittlar det till i var och en. Problemet för Magdad Bob är att hon samarbetar med ett parti som har en klart uttalad tillväxtfientlighet Foto: Wikimedia Commons

Återigen är Magdalena Anderssons uttalande minst sagt förbryllande. Hon uttalar det magiska ordet som så många längtar efter att få höra. ”Tillväxt” får ju trots allt det att kittla till lite i skrevtrakten trots våra statssocialistiska föresatser. Samtidigt samarbetar hon med ett parti som tar klart avstånd från……tillväxt (???????!!!!!). Den saltomortalen vill jag se en gång till.

Magdalena Andersson genomför i artikeln en av vår tids största bluffar. När alla prognoser pekar på att flyktingmottagandet spränger alla kostnadsvallar där Magdad Bob lånar pengar till statskassan, brandskattar statliga företag, höjer skatten som aldrig förr och aviserar sänkt välfärd, behövs naturligtvis en rökridå till svensken. Mer om statslån till flyktingmottagande från Magdad Bobs sida kan man läsa om på bloggen Fnordspotting.

Den enkla orsaken är att hon vill dölja det alla ”olyckskorpar” påtalar, den nuvarande flyktingvågen kommer att kosta för många år framåt och kommer inte att lyfta välfärden – tvärtom. Den effekten kommer möjligen om tiotals år om den ens kommer att inträffa. Socialdemokraterna räknar nämligen fel på en avgörande punkt och det är tidpunkten/det historiska skeendet.

Det är inte bara Clintan som bluffar, Magdad Bob är också ute i samma ärende. När skönmålandet av situationen nu sätter igång tycks journalisterna vara mer än samarbetsvilliga Foto: IMDB

Det sossarna hoppas på är samma effekt som den vi fick i svensk ekonomi på sextio- och sjuttiotalet. Då fanns det en ekonomisk tillväxt, nu finns en stagnation. Då fanns jobb, nu har de flyttat till Kina eller tagits över av en robot. Då fanns tillväxt i samhället, nu finns betydande problem som dessutom förvärras av galopperande kostnader för flyktingmottagandet. Då krävdes i stort sett att du klarade av att hålla i en skiftnyckel så hade du jobb, nu krävs dubbla mastersexamen och doktorshatt för att få städa toaletter.

Visst finns vinster att göra när man i vanlig journalistisk anda plockar russinen ur kakan och visar på de välutbildade som kommer hit från Syrien. Det som de inte berättar är att det samtidigt kommer Afghaner, Eritreaner och Somalier med betydligt sämre utbildningsnivåer.

Dessa skaror kommer i framtiden att bli bidragsberoende och kommer knappast att bidra till någon tillväxt. Får de några jobb alls kommer de att få nöja sig med de sämst betalda jobben, skolorna, bostadsområdena. Allt detta sammantaget kan sammanfattas i ett enda ord – ”utanförskap”. Ett utanförskap som kommer att leda till både ökade kostnader för de få som jobbar – läs höjd skatt – och betydande spänningar i samhället mellan de som har och inte har en tryggad tillvaro.

Det finns lite eller inget som talar för att dessa grupper kommer att bli annat än en ny underklass och därmed har sossarna skapat en ny väljarbas när deras svenska sådana sviktar. Det är väl här som pudelns kärna egentligen går att finna om vi hade haft en granskande journalistkår över huvud taget.

Kalla mig gärna konspiratorisk men jag tror faktiskt tanken är att få hit en ny underklass som med bidrag och sämre jobb kan utgöra en ny grund åt socialdemokratin när deras nuvarande rämnar. För nyliberaler handlar migrationen om att få hit en låglöneklass. Foto: Wikimedia Commons

Det är i det scenariot som du Pelle 2 hittar svaret på din obesvarade fråga, sossarna importerar nu en ny väljarbas. Tillväxten är däremot igen en illusion. De närmaste årtiondena kommer att innebära mer kostnad än intäkt. För de mer nyliberalt orienterade innebär denna kader också en nystart. Här finns låglönemassorna som kommer att dra ner löne- och förmånsnivåerna för att göra tillverkning och företagande billigare. Därmed kan också hjulet börja snurra på ett nytt historiens varv i deras tankevärld.

För när vi får in en låglönekader som tacksamt tar emot bidrag eller låglönejobb som sina enda inkomstmöjligheter, kommer de också att lönekonkurrera på marknaden och sänka den generella lönenivån. Inte heller detta scenario tas upp i SVD Näringslivs eller någon annan artikel heller för den delen. Återigen undviker alltså journalisterna en sanning som kan komma som en kalldusch för svensken. Helt plötsligt känns fler ord i Elisabet Höglunds artikel igen:

”Katastrofen glömdes snart bort av journalisterna, när deras tårdrypande, okritiska och ensidiga sensationsreportage inte sålde längre. Den tystades ner av de barnläkare, flyktingadvokater och politiker, som tidigt och ryggmärgsmässigt tagit parti för flyktingbarnens föräldrar.”

Också dagens debatt kommer säkert med vilje att begravas, trots att den kommer att påverka oss för många årtionden framåt. Vi har sett tårdrypandet i reportagen, vi har sett de grovt vinklade inslagen och vi har sett hur ”obekväma detaljer” lägligt göms undan i den så kallade journalistiska gärningen.

Frågan är om vi någonsin kommer att se en kår som kritiskt granskar och ifrågasätter. Risken finns annars att klyftan i samhället blir än djupare mellan medborgare och medborgare som redan är bråddjup. Det finns också en betydande risk att just journalister som  yrkeskår nu går än mer ifrågasättande tillmötes. Det är verkligen dags att granska de som borde  granska eftersom det är det de inte gör.

Dagens debatt är död och begraven redan innan den fått luft. Det är slutkontentan av journalisternas enträgna arbete. Trots det finns det dom som opponerar sig och inte köper den bild Magdalena och andra vill förmedla, det inger ändå hopp Foto: ”Lamstedt Kirche 11 (RaBoe)” by Ra Boe – selbst fotografiert SP-550 UZ. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag journalistkåren och Magdalena Andersson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen om journalisterna lyder: ”En kår av medlöpare kan per definition inte se objektivt.  Att ni som grupp kallar er ”granskande” är en skymf mot all typ av akademiskt tänkande och metod. Det gör er till formidabla kandidater till priset.”

Motiveringen om Magdalena Andersson lyder: ”Skönmålning är ett gammalt beprövat politikertrick när man inte har annat än elände att delge. Sånt genererar som bekant inte röster i slutänden. Men de här blå dunsterna du slår i svenskens ögon är till och med efter din måttstock både ovärdig och osann. Nästa gång kan jag varmt rekommendera något så för dig okänt som ”sanningen”. Det gör dig till en dig till en fullfjädrad kandidat till priset.”

Angående Aktuellt

Aktuellt är som de flesta nyhetsprogram signerade SVT, tendentiöst och lögnaktigt om vart annat. Ohederligheten är dock lite mer slipad hos journalisterna där än säg på Rapport för där är man rent genomskinliga. På Aktuellt har man däremot ibland lyckats dölja sitt egentliga syfte med vinklingarna och krumbukterna. Den senaste i raden av dessa är att härom veckan ordnades en så kallad debatt. Ämnet var ”socialdemokratins kris” och två personer var inbjudna att göra en analys.

Visst pågår ett samtal i Aktuellt men med vissa förbehåll där förutsättningarna är på förväg givna och inte heller redovisade för tittaren. Ganska oetiskt med andra ord
Foto: SVT

Själva poängen med en sådan var väl att skapa en bild över just denna kris genom en debatt som skulle belysa problematiken. Det som serverades oss var en debatt mellan journalisten Göran Greider och statsvetaren Stig-Björn Ljunggren. De båda startar sin analys i denna länk om du scrollar fram till 20.14. När man tycker sig höra överslätande och en förstående syn anar du helt rätt. Det du ser är nämligen två socialdemokrater som gör en analys på socialdemokratin som vi ser.

Göran Greider är sedan gammalt socialdemokrat, Stig-Björn Ljunggren är något så perverst som statsvetare med en uttalad socialdemokratisk syn. Han brukar till och med betecknas som ”S-märkt Statsvetare” i olika sammanhang, han döljer det alltså inte ens. Pervers därför att forskning som han sysslar med är och ska vara något som är objektivt, men inte i hans värld alltså. ”Analysen” är med andra ord en analys med politisk färgning redan från början. Detta säger Aktuellts reportrar inte en enda stavelse om och skapar därmed en bild av en seriös debatt som inte ens finns. Tittaren får ganska snart en förmildrande syn serverad där det heter att ”de regerar på någon annans budget” eller ”de har ännu inte fått visa sin politik”.

När sanningen om de båda blir klar framstår debattörerna som lika trovärdiga som Bagdad Bob. De fria fantasier som presenteras som ”fakta” har egentligen bara till syfte att släta över regeringens misslyckanden Foto: Aftonbladet

Fast det är där det blir problem med deras så kallade ”analys”. I samband med den senaste budgeten talade Magdalena Andersson personligen om ”Regeringens skarpa politik” och ”Våra konkreta förslag”. Med andra ord ett helt annat språk än det vi hör i de svepande och överslätande förklaringarna. Så här låter hon personligen från Regeringens hemsida där hon själv kommer till tals i en video från regeringskansliet. Också här talas ett helt annat språk än det de två hjärntvättade och hjärntvättande gubbarna serverar.

Det är med andra ord en unken tillställning vi ser i Aktuellt, frågan är om denna kombo och upplägget inte var helt orkestrerad. Kalla mig gärna paranoid men är det inte lite märkligt att dagarna efter det att de senaste dåliga väljarsiffrorna har presenterats där sossarna har tappat 3,8 procent, tar man in två personer som ser det som sin uppgift att förklara för de människor som fortfarande vill eller rent av tror på en regering som borde ha avgått redan i september 2014?

Det hela är skickligt orkestrerad men dirigerat från första sekund till sista och inslaget lämnar en lätt fadd smak i munnen Foto: Wikipedia

 Löjesguiden nominerar idag journalisterna bakom programmet Aktuellt till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Enpartistatens lakejer det är ni. Där det som inte längre går att förklara eller att försvara, rycker ni genast ut för att se till att upprätta ett förtroende som för länge sedan har seglat ut genom fönstret. Med metoder som ska dupera publiken som att till exempel den så kallade debatten där alla i grunden har samma syn, är svårslagen som propagandanummer. Ni gör er därmed till jämlikar med era Norkoreanska systrar och bröder eller de som en gång jobbade för Pravda i Sovjetunionen. Ni bär därmed upp en stolt tradition av journalistik i hjärntvättens tjänst vidare. Det hela är skickligt men dessvärre också skrämmande vilket gör er till värdiga kandidater till priset.”

Om socialdemokraternas tapp i väljaropinionen och de omöjliga förklaringarnas afton har också Fnordspotting bloggat om. Också Anybody’s Place har bloggat i ämnet.