Återbesök i det blå skåpet

Man kan inte säga annat än att vår utrikesminister levererar, ett värv hon har lyckats med snart sagt varje dag. Att det är på de mest bisarra sätt spelar ingen roll utan det är ju att leverera som är det viktiga. I en regering som präglas av fullständig idioti och letargi tycks ju sånt bli extra viktigt. För nu har utrikesministern gjort det igen, bort sig alltså. Den här gången är det dessutom mot hennes egna partis uttryckliga vilja som hon agerar.

Västsahara är ett område i Nordafrika som sedan mitten av 70-talet är ockuperat av Marocko. FN anser att det är en ockupation och Sverige anser samma sak.  Socialdemokraterna har till och med tagit kongressbeslut på att ockupationen är olaglig och att landets enda rättmätiga representant är gerillarörelsen Polisario som kämpar för självständighet i området.

EU och därmed Sverige hade ett avtal om handel med Marocko. Snart hade det åsidosatts av EU-domstolen eftersom det innefattade Västsahara som är ockuperat. Det är den domen Margot Wallström vill överklaga Foto: ”Shake hand” by Lucas – Own work. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

EU slöt för en tid sedan ett avtal om handel med Marocko. Avtalet gav Marocko tillgång till den inre marknaden och fördelar i handeln med EU för att knyta närmare förbindelser mellan de två. I torsdags sades avtalet upp av EU-domstolens lägre instans, den så kallade tribunalen, anledningen var att avtalet innefattade Västsahara och dess naturresurser vilket ogillades helt i linje med den inställning så gott som hela Västvärlden har haft i frågan.

Tribunalens beslut går precis som i svenska domstolar att överklaga till högre instans för prövning. Det lite överraskande är att det är just det som utrikesministern vill, hon uppmanar nämligen riksdagens EU-nämnd att fatta beslut om att överklaga beslutet till högre instans. På Sveriges Radios hemsida kan du läsa och höra mer om händelsen. Vår klippa till utrikesminister vill alltså att ett avtal som ger carte blanche åt Marocko att handla obehindrat trots en hel värld fördömer deras ockupation ska överklagas!

Det hela är om man får använda sådana ord och det får man, så befängt att jag faktiskt tror att hon inte har fattat en hel del här. Har hon fattat att domen är till fördel för Västsaharas folk precis som hon och hennes kongressledamöter en gång ville? Har hon fattat att domen vänder sig mot den ockuperande nationen och inskränker deras möjligheter att fortsätta profitera på situationen genom ett avtal som var ett misstag att ens ingå?

Utrikesministern är numer stamkund i de blå skåpen. De ständiga fadäserna har knappt lagt sig förrän nästa dikesåkning väntar. Ministern och regeringen blir allt mer bisarr att skåda. Foto: Wikimedia Commons

Ja, jo det finns förstås en liten vinkling av det hela som kan förändra hela västs syn på frågan. Polisario som hittills har varit den enda erkända motparten i förhandlingarna om Västsaharas framtid, har under de sista åren genomgått en radikalisering som inte varit bra. Band till både IS och Al Qaida har knutits, mer om det ur tidskriften Lemag.

Men om utrikesministern ville åberopa den lilla försämringen har hon istället åsidosatt den demokratiska processen. Hon har ju i så fall kört över ett kongressbeslut. Problemet är också att hon inte ens nämnt denna förändring i ord. Hon har aldrig tagit upp Polisarios radikalisering eller den förändrad hotbilden som i sin tur har förändrat Sveriges syn på frågan eller vårt handlande gentemot Marocko.

Som jag skrev har ju Socialdemokraterna ett kongressbeslut på att Västsahara är ockuperat område och att Polisario är den enda legitima motparten eller om man så vill områdets regering. Detta förutsatt att man kan tala om en sån eftersom området är ockuperat. Det är väl här hon måste börja, att helt enkelt få en kongress att ändra beslutet baserat på de nya uppgifterna som framkommit.

Utifrån ett sånt kongressbeslut kunde hon sedan ha agerat som hon gjort med motiveringen att Sverige inte längre följer sin tidigare utrikespolitiska linje. Det skulle alltså betyda en utrikespolitisk kursändring som i sin tur hade kunnat ge stöd åt EU-kommissionens besluta att sluta ett fördelaktigt avtal med Marocko. Till sist hade hon med EU-nämndens godkännande överklagat tribunalens dom.

Hennes politik går helt på tvärs med hennes egna partis kongressbeslut, därmed sätter hon sig över partidemokrati utan att ens motivera varför. Hon bryr sig inte heller om att förankra kursändringen vare sig i utrikesutskottet eller i EU-nämnden vilket är anmärkningsvärt Foto: Wikimedia Commons

Nu gör hon samma överklagande men utan vare sig ändrat kongressbeslut, ändrad utrikespolitisk kurs eller genom att förankra den i EU-nämnden. Istället har hon skrivit ett brev meddelande till samma nämnd och bett dem vara med på överklagandet. De var tvungna att inlämna svar senast i går kväll, annars skulle förslaget falla.

Slutpoängen är att hur hon än vänder på frågan har hon på ett eller annat sätt låst in sig i det blå skåpet. Där har hon i vanlig ordning ställt till med en utrikespolitisk härdsmälta full av förvirring, förändring i fel riktning och uttalanden som har lämnat allt att önska. Hennes beslut drar ju åt ett olikt håll än det beslutade och har dessutom inte förankrats vare sig i hennes egna parti eller hos EU-nämnd.

Visst har hon rätten att svänga i en fråga men den bör dels följa den demokratiska processen och vara tydlig. Där har hon åter missat vilket är nära nog symtomatiskt för henne och det arbete hon hittills har kunnat  uppvisa. Utrikespolitik handlar mycket om tydlighet, i ett sånt läge har vi istället fått en minister som gjort det till sitt varumärke att vara så otydlig som möjligt. Hon har ju inte med ett enda ord kommenterat varför Sverige nu överger en utrikespolitisk linje för en annan. Det lovar inte gott inför framtiden.

Löfven ser som alltid lika förbryllad ut inför allt det hans egna regering genomdriver. Inte ens han förstår alla turer eller logiken i det hela. Men vem gör det?

Löjesguiden nominerar per automatik Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Där vikten av att vara tydlig har du gjort otydligheten till en konstform. Att du i förbifarten också åsidosätter intern partidemokrati är extra fint. Du har därmed väl kvalificerat dig till kandidatur för priset för en hel livstid.”

Utrikesministern och hennes ständiga tavlor, dock sämre än både Rembrandts, Dalis, van Goghs m fl, har Fnordspotting bloggat om.

Ett Försvarstal

Människans behov att hata tycks oändligt. Vi hittar dagligen nya vägar att kanalisera våra frustrationer och skapar istället bara i processen nya. I Sverige är vi ju så moraliskt överlägsna att vi måste påpeka hur duktiga vi är i snart sagt alla sammanhang. I den nationella processen är vi ju överlägsna länder som USA enligt oss själva, detta trots att många av oss inte ens har varit där så är vi experter på hur dåligt det landet är. Allt för att vi själva är överlägsna och dom underlägsna. I nyhetsrapporteringen råder samma förhållande, vi är bra – dom är dåliga. Vi får snart sagt varje dag en ny liten lektion i detta och vi tycker väl snart att vår egna form av nationalism är helt naturligt trots att det inte är det.

I Sverige är vi inte nationalister trots att vi är det, men moraliskt överlägsna är vi (?)
Foto: Apfelfreunde

Den senaste i raden av nyhetsrapporteringar kom i går kväll på rapport 19.30. En vanlig nyhet förvandlades till en mellan raderna subtil liten demonstration över hur överlägsna snart sagt alla länder är jämfört med vårt egna favorithatobjekt. Inslaget handlade om tillslaget mot Al Qaida där Amerikanska trupper försökte frita gisslan i Jemen vilket misslyckades och två personer, en amerikan – Luke Somers och en sydafrikan – Pierre Korkie, sköts av sina kidnappare. Mer om händelsen här på SVT.

I Rapport berättas om fritagningsförsöket ca 19.35 in i programmet. Med illa dold munterhet konstaterar Katarina Sandström att det är det tredje fritagningsförsöket som misslyckas, men utan att veta om hur svår en sån militär operation är. Det är ju väldigt enkelt av oss att ha en åsikt om detta, vi har ju inte haft krig i det här landet på 200 år. Programredaktionen konstaterar också att den Sydafrikanske mannen skulle ha frigivits och därmed konstateras indirekt att han troligen dog i onödan. Organisationen från Sydafrika som mannen jobbade för hade ju fått löften om en frigivning och var på väg att hämta honom när tillslaget kom. Allt detta får vi lära oss i inslaget.

Luke Somers dog….Foto: Sverigesradio

….liksom Pierre Korkie Foto: Svenska Yle

Men vänta nu, redan där ställer jag mig lite frågande. För det första, hur vet den Sydafrikanska organisationen att det verkligen skulle bli så? En taktik organisationer som Al Qaida har är att hålla folk på sträckbänken och då ingår löften som plötsligt blir brutna löften i spelet. Därför hävdar jag att det visste dom inget om över huvud taget. Al Qaida och IS är notoriskt opålitliga, det har de visat förr. Fråga två: Om Al Qaida innan tillslaget hade lovat att den amerikanske gisslan kunde vara död inom tre dagar, vore det då inte extremt dumt att låta bli att slå till trots den Sydafrikanske gisslan? Återigen är jag kanske ensam om den synen men det vore kriminellt att inte ha försökt. Att gruppen som kidnappade honom försökte pressa USA på pengar nämns i förbifarten. Vad som däremot inte nämns är att pengarna, om de hade utbetalats, med all säkerhet hade gått till vapen och än mer elände. Skadan ett sånt beslut hade lett till omnämns inte med ett enda ord.

Pengar och vapen hör ihop, varför skulle man betala till Al Qaida Foto: Dreamstime

För att ytterligare understryka sin poäng som rapport har på sin agenda, klipper man in en känslomässig del. 20.10 In i inslaget lägger man in en bild på sydafrikanen och hans barn och sedan klipper man in ett uttalande från mannens fru som är mycket känslomättat. Vi har nu fått en snyfthistoria att gråta till och att hata det förbannade landet i väst till. Fortfarande nämns det bara i förbifarten att USA har fått tre dagar på sig att betala lösensumman som begärts innan amerikanen ska avrättas.

Somers avrättning var redan tidsbestämd, vad fanns det att vänta på? Foto: Amnesty

Det är också intressant att ändra perspektiv här. 21.15 In berättas äntligen att USA har som princip att inte betala lösensummor till terrororganisationer. Helt rätt om ni frågar mig. President Obama beslutar därför att ge order om ett fritagningsförsök eftersom att inte betala betyder amerikanens död. När attacken väl genomförs går det snett eftersom de av okänd anledning upptäcks. Ingenstans går man här närmre in på Al Qaidas skuld eller att den avskyvärda avrättningen genomfördes i kallt blod. Allt för att kunna hålla anklagelsens finger på USA igen förmodligen.

Rapport tycks inte lika intresserade av de egentligt skyldiga som att utpeka de som bara misslyckats Foto: Zazzle

21.50 In i programmet berättas att organisationen Gift of the Givers hade betalat 200.000 dollar för frigivandet av Pierre Korkie. Vad tror dom att dom pengarna kommer att användas till? Är det inte extremt korkat att betala pengar till terrororganisationer vars enda mål är att åsamka allt och alla maximalt lidande för att kunna söndra och härska? Frågor som rapport återigen inte ställer allt för att vi ska kunna hata den stora satan i väst lite till kanske. Som för att understryka den tesen tillåts hans uppdragsgivare till sist att berätta om hur känslomässigt turbulent det hela blev när Korkies fru först fick beskedet att allt höll på att lösa sig och sen fick höra att maken var död.

Hur mycket blod på händerna får man om man betalar? Frågan ställs aldrig i rapport
Foto: Ljudochbild

Återigen ställer jag mig i vanlig ordning lite undrande. Är möjligen utbrottet från chefen ett utslag av dåligt samvete? För om man skickar en person till en av de farligaste regionerna i världen har man ju ett ansvar. Organisationen har ett ansvar för denna persons säkerhet vilket han misslyckats med, de har ett ansvar för att lösa frågan genom att förhandla men inte betala vilket han också misslyckats med. Frågor som återigen inte rapport ens ställer sig, kanske igen för att vi ska få vår beskärda del av USA-hatet. Är det i själva verket inte så att varje person som reser till Jemen, oavsett syfte hur gott det än kan vara, måste antingen betala för livvakter som därmed ger säkerhet eller vara beredd på att man faktiskt ger sig in i ett getingbo? Jemen är trots allt tillhåll för Al-Qaida på Arabiska Halvön och något av ett utgångsland för deras operationer.

Man betalar inte till dem man i praktiken ligger i krig med Foto: Sligotoday

Till sist, visst är det beklagligt det som har hänt, två personer är döda. Trots det är jag evigt tacksam över att ett land som USA och också Israel faktiskt är några av de få länderna i världen som fattar vad det handlar om. En fiende som vi är i krig med och som använder sig av metoder ibland så avskyvärda att de inte är värda min sympati – tvärtom. Att de kidnappar och mördar gör dem bara än mer avskyvärda och man förhandlar inte med sådana människor. Så tyvärr rapport, jag köper inte er anti-amerikanska retorik och inte heller er journalistiska ohederlighet. Den kan ni behålla för er själva och hatet också för den delen. Bilden ni ger stämmer inte, den är betydligt mer mångfacetterad. Det är heller inte särskilt bra journalistik att hela tiden missa de relevanta frågorna men ställe de som inte är fullt lika intressanta.

Jag köper inte den här eller rapports hatiska propaganda men är evigt tacksam ett av de få länder som faktiskt bekämpar skit som IS och Al Qaida Foto: Content.Time

Jag kan till sist berätta att när jag nåddes av nyheten var jag i den extremt vackra staden Wien. Jag såg på både inhemska nyhetskanaler om det inträffade och också CNN. ALLA rapporterad något som åter Rapport med sina mediokra reportrar missade, nämligen skadan fritagningsförsöket åsamkade Al Qaida.

Där kunde vi få reda på att man hade skjutit ihjäl fem av medlemmarna och tillfångatagit en person. Vi kunde vidare läsa och få berättat att man hade kommit över dokument som kommer att hjälpa till i kampen i framtiden. Ingenstans något om detta som sagt. Det märks att jag är hemma i landet där nyheter är en del av propagandan och att vi dagligen hjärntvättas med falsk eller förvrängd information där massor av information utelämnas. Som sagt, det märks att jag är hemma. Jag drar täcket över huvudet och känner mig rätt uppgiven, men samtidigt sammanbiten och förbannad.

Löjesguiden vill med denna artikel nominera Rapport till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För er ytterst skickliga vinkling och spel med tittarnas känslor nomineras ni till priset. Ni gör er med stor bravur i den processen också till talesmän och kvinnor till det allra mest svenska vi har – hatet mot USA. Ni har därmed förlorat all journalistisk heder i och med att er objektivitet flög ut genom fönstret på 15:e våningen i och med reportaget. Som i stort sett alla journalister av idag har ni därmed inte längre objektiviteten för ögonen, snarare propagandan. I inslaget visade ni att den konsten behärskar ni bättre än objektiviteten.”