Vi brukar vid nationaldagsfirande påminna oss om hur lyckligt lottade vi är. Inget undantag den här gången heller när Urban Ahlin intog Skansens scen under evenemanget som firades med kungen, statsministern och andra politiska potentater närvarande. Talmannen valde att lägga tonvikten på svenska flaggans firande, våra nordiska grannar och hur fina de är och att hylla vårt öppna samhälle med vår öppna attityd. Mycket koncentrerades på demokrati trots att den idag är kraftigt ansatt av just samma etablissemang som satt där.
Länk till inslaget från SVT. Urban Ahlin knöt därmed an till en gammal idé hos just Socialdemokraterna nämligen den om det nordiska samarbetet. Så mycket för internationalismen som man hyllar så inom samma parti därför att hade han varit det i själ och hjärta hade han också tagit upp samarbetet och vikten av detta inom EU. Men inget om denna organisation, inget om medlemsländerna och vikten av samarbete över gränserna där alltså.
Birigitta Andersson var stolt över att vara svensk och det finns i viss mån anledning att vara. Men Urban Ahlins beskrivning och bild är knappast den som stämmer. Politik som att sälja korv är som att ge svensken fingret.
Det finns dock en annan rätt illavarslande tendens i allt vurmande för vårt avlånga land. Inte för att jag tycker att vi inte borde vurma för landet men det är beskrivningen jag vänder mig emot. Urban Ahlin talar om öppenheten, men vi har allt mindre av detta. Han talar om demokratin och återigen kan jag bara konstatera att den blir allt mer en bristvara (Nyheter24; Archive).
Det är till och med så illa ställt på demokratins område att själva ordet ”demokrati” av vissa tycks ses som en ren vänstertolkning (Ung vänster förklarar ekonomisk demokrati; Archive). Det finns skrämmande tendenser och de kommer nästan alltid från vänster i vårt land. Tanken är förstås att muta in ett synsätt och sätta lika med-tecken mellan ”vänster” och ”demokrati” för att de ska bli synonyma med varandra. Att de inte är det spelar som vanligt mindre roll.
I politikens värld och också Socialdemokraternas är framtiden en viktig faktor. Den måste också den målas i så ljusa färger som möjligt. ”Landet är på rätt väg” är ett återkommande tema (DI; Archive) för vilken makthavare som helst. Återigen har sanningen ingenting med budskapet att göra, budskapet är helt enkelt det överordnande. Men är framtiden så ljus som man vill ge skenet av? Nej, här finns betydande problem tyvärr!
Kalla mig gärna alarmist men det är dags att tala om sanningen, inte den tillrättalagda varianten som så gärna trummas ut genom media. Bara några dagar innan Urban Ahlins nästan frireligiösa tal trummas in i våra medvetanden tillkallas ett polispådrag till Matteusskolan på självaste Södermalm i Stockholm. För dig som inte bor i staden så är Södermalm mediamänniskornas och de arbetarklass-aspirerande medelklassungarnas egna Mecka. Där huserar hela pudelns kärna av godhetsrörelsen.
Södermalm är som pudelns kärna eller den del som sitter längst till vänster. Från hundens perspektiv sett blir det närmast a-hålet och det är nog en träffande allegori. Södermalm är nämligen stadsdelen i Stockholm som huserar 95 % av godhetsrörelsen och stadsdelen där medelklassungar får leka proletärer. Allt medan proletärerna för länge sedan flyttat därifrån på grund av kostnaderna. Foto: By Belinda – Flickr, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2427682
På torsdagen i förra veckan tillkallades just till denna stadsdel en polispatrull där en 15-årig nyanländ under knivhot (SVT; Archive) uppträdde aggressivt mot en fritidsledare. Under 2 timmar satt vettskrämda ungar instängda med utegångsförbud på grund av risken medan polisen gick igenom skolan. Till sist kunde man omhändeta personen och ta in denne på förhör. Under dessa två timmar satt orolig föräldrar som på nålar och undrade vad som hände. Lite ironiskt att det var just mediamogulernas egna små telningar som blev offren.
Tyvärr är detta inte det enda exemplet om ohållbara situationer från skolans värld. Larmen (TV4; Archive) kommer mest hela tiden och från hela landet (SVT; Archive). Men det här är bara från skolans värld, sen har vi etniska och religiösa konflikter som också de har flyttat in. Hot (SVD; Archive) och våld (Jönköpingsposten; Archive) har blivit vanligare och detta sker ibland på asylboenden rakt under näsan på myndighetsrepresentanter.
Vissa som Nuri Kino börjar med all rätt fråga sig vad asylrätten är värd när sånt händer. Att fly förföljelse från ett land, hamna i ett annat där asyl och skydd utlovas bara för att hamna i samma soppa som i det gamla landet med samma människor som står för samma hot är inte asyl, det är en falsk förhoppning. Humanisterna, eller det de påstår sig stå för, har alltså lyckats skapa en situation som bäst beskrivs som anti-humanistisk. Snyggt jobbat!
Vilken tur då i den nuvarande situationen att vi har en så handlingskraftig regering som både vet och gör sitt jobb. Nej skämt åsido, den fortsätter det den är bäst på – att miss- lyckas. Deras trumfkort hette Anders Ygeman, han framställdes som en handlingens man när han deklarerade att 80 000 personer utan asylskäl skulle avvisas (SVT; Archive). Vi vet vad som hände, av dessa blev det en rännil. Vi får vara glada om han lyckas avvisa ens 80 personer. De flesta länder har redan stängt dörren (Bloggen Cornucopia) för återvändare.
Anders Ygeman lovad runt men höll tunt. Nu upptäcker han den smärtsamma vägen att länderna varifrån en del asylsökanden kommer ifrån nu har stängt sina dörrar och ingen kommer tillbaks. Sverige står nu med flyktingar utan asylskäl men som inte kan skickas tillbaka. Foto: Wikimedia Commons
Vår regering är ett skämt, vi kan dagligen se resultatet av dess misslyckanden och när de äntligen tillfälligt får tummen ur a-hålet misslyckas de igen. Inget hopp där alltså, men det gäller ju fortfarande att utmåla framtiden i ljusa pastellfärger. I den processen är Urban Ahlin en lydig och lojal sosse som tar varje tillfälle i akt och utmålar allt i färger som inte stämmer.
Men regering är inte färdig där, de fortsätter det de påbörjat nämligen att straffa svensken så långt det är möjligt. Vapnet den här gången heter skatt och ”du tror du ska få något för pengarna men tji fick du”.
För med världens högsta skatt tror man väl kanske i ren inbillning att det också ska ge något tillbaka. Men när återbetalningen är liktydig med sämre samhällsservice som överfulla sjukhus (SVT; Archive), en underbemannad poliskår (SVT; Archive), kvinnomiss-handel (TV4) på asylboende som dessutom ignoreras därför att resurserna att utreda antagligen saknas så har samhällskontraktet brutits. Långsamt glider samhället ner i ett svart hål där välfärden (Bloggen Uvell) helt riktigt alltmer ifrågasätts.
Medborgare som straffas dubbelt blir nästa tunga på vågen. Först drabbas de av brott, sen straffas de en gång till. I exemplet med avvisning från en campingplats (Hallsta/Sura; Archive) kan ju verka som ett trivialt exempel, men underskatta aldrig en kränkt människas ilska över hur de blir behandlade. Samhället kommer helt enkelt allt närmre ett slags inre sammanbrott. Denna process blir naturligtvis inte bättre av att människor både känner sig rättslösa och kränkta.
Straff av de skyldiga, i bildens fall offer för överdrivet drickande, är oftast ingen trevlig affär även om det ibland behövs. Men att straffa de redan utsatta är än mer magstarkt. Samhället upplöses atom för atom och när vi dessutom inte ser nyttan med en välfärd som inte ger något igen ligger också modellen risigt till Foto: Av William Andrews – Old-time punishments by William Andrews. 1890 p140 archive.org, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=14138001
Frågan blir alltså till sist hur regeringen ska lösa den situation de själva var så dåliga på att hantera under förra året och som nu drabbar landet med full kraft i form av ännu mer ohanterliga problem? Svaret är enkelt, det kan de inte och anledningen är lika enkel den. De är helt enkelt oduglingar som inte längre förmår att lösa problemen. Den här regeringen består till 101 % av rena klåpare helt enkelt.
Socialdemokraterna går långsamt mot ett sammanbrott, miljöpartiet måste spendera allt mer tid åt att läka såren från månader av kris och vänsterpartiet är helt enkelt för verklighetsfrånvända för till och med svenskt samhällsliv. Det är alltså dags att säga nog är nog, inte att måla upp framtiden i bjärta färger och med fagra löften som ändå kommer på skam.
Det här sätter fokus på oppositionen som måste börja agera istället för att resignera. Första bästa tillfälle att fälla regeringen borde tas vara på och gör man inte det, oavsett om detta måste ske med sverigedemokraternas hjälp eller inte, är att försätta ytterligare en chans. Det är något det här landet snart inte längre har råd med.
Dagens Sverige behöver någon som agerar istället för att resignera. Hittills har vi sett lite eller inget av detta från vare sig regering eller opposition. Det är till och med viktigare att försöka och misslyckas än att inte försöka alls, det är så illa samhället är ställt på vissa områden. Foto: By Adonart – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45647566
Löjesguiden nominerar idag slentrianmässigt regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Få gånger i världshistorien har en regering misslyckats i så många frågor som denna. Att den över huvud taget har fått tillåtas att sitta kvar är nära nog lika kriminellt det. Det gör regeringen till fullödiga kandidater till priset.”
Bluffpoker bygger ju på att precis som namnet anger på att bluffa om vad man har på handen. Tanken är att man ska trissa upp förväntningarna och vänta ut motståndaren som till sist förhoppningsvis lägger sig. Det är då man har vunnit trots eventuellt dåliga kort på handen. Det är det som regeringens ende gullgosse Anders Ygeman nu sysslar med. För regeringen har lyckats köra sig själva så till den milda grad i botten att man nu måste ta till andra metoder för att åtminstone upprätthålla bilden av sig själva som handlingskraftiga.
Regeringen vill framställa sig som handlingskraftig och låter därför the golden boy Anders Ygeman framföra den fantastiska tesen att 70-80.000 avvisade personer ska hem trots att myndigheterna går på knäna och det hela skulle kosta astronomiska belopp Foto: Elise Serafin Luftman – Världens då starkaste kvinna – Wikimedia Commons
Det är Anders Ygemans utspel om att 70-80.000 personer som har kommit hit som flyktingar ska börja avvisas den närmaste tiden. Anledningen är att de saknar asylskäl och därför ska de tillbaka. Beroende på politisk färg framställer olika tidningar denna nyhet i olika dager. Aftonbladet (unvis.it) framställer det som ”att ta ansvar”, DN (unvis.it) det som ”tvångsåtgärder”. Vilken politisk åsikt man än har så har båda tidningarna missat en sak och det grovt. Dessutom gör man det trots att DN snuddar vid det.
De berättar nämligen att redan nu väntar 22.000 personer på avvisning därför att de saknar asylskäl men att dessa har gått under jorden för att gömma sig eller så vägrar de helt enkelt bara att ta emot beskedet. Polisen som redan idag tvingas jobba sig halvdöd saknar redan idag resurserna att ta tag i den nya situationen. De ”kraftfulla” åtgärderna är alltså inget annat än tomma ord. Tror nu någon mig inte rekommenderar jag något som kallas ”verkligheten”.
Nästa hinder i den här kedjan lär också komma som ett brev på posten. Kommer man så långt som till avvisning vilket jag tvivlar på, kommer man att kunna köra ut tre-fyra personer till flygplatserna innan kravallvänstern och andra ”aktivister” är ute på samma plats för att göra de som de är bäst på dvs lite ”morgongymnastik” i deras egna ögon. Snart har alltså polisen inte ett problem utan flera. Återigen måste man ta till resurser för att klara uppdraget som man inte har.
Det är ingen fredlig recitering av egna poem likt punkartisten Jello Biafra sysslar med på bilden som kommer att möta polisen som ska avvisa asylsökanden som fått avslag på sin ansökan. Det är snarare horder av mobblika aktivister från landets alla hörn som kommer dit och deras avsikter är nog inte att läsa poesi får man förmoda Foto: ”Jellobiafra” av Diftong from en.wikipedia.org. Licensierad under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons
Men den välfyllda babushkadockan som Anders Ygeman har presenterat lär innehålla fler mindre dockor man måste plocka fram innan problemet ens har fått en inledning till lösning. 70-80.000 personer är en rätt ansenlig mängd människor, var ska du få alla resurser ifrån Anders? Var finns alla flygplan som så mirakulöst nu ska trolla bort alla dessa människor?
Låt oss leka med tanken att Anders fixade fram Airbus A380 som i det utförande som tar mest resenärer tar 853 passagerare och att det ”bara” blev 70.000 som skulle utvisas. Det skulle bli över 82 resor till olika exotiska resmål. Det här exemplet är dock gravt miss- visande. Inget flygbolag i världen skulle ta 853 personer som skulle utvisas under sitt ansvar. Orsaken är att deras personal inte är tränad att ta hand om hysteriska människor som i en sista desperation är beredda att gå långt för att slippa det som annars väntar.
Troligare är alltså att man tar 2-3 personer på ett och samma flyg förutsatt att de eskorteras av minst en person per utvisad som måste vara en myndighetsperson. Det är alltså mer troligt att det skulle krävas bortemot 23.333 flygresor med minst en avlönad person på varje flyg, troligen två. Vad kommer det att kosta skattebetalarna Anders? Först ska de ha lön, sen hotellrum för övernattning och så förstås flygresan betald.
Precis som hundar måste personalen som ska eskortera de avvisade till hemlandet sova. Det lär ske på hotellrum till en ansenlig kostnad. Men Anders har råd, han har ju hela statskassan att ösa ur. Allt för att skapa illusionen att regeringen är handlingskraftig och tillmötesgående mot opinionen Foto: ”Diagonal dog in bed Cookie Secrest” by James Thomas Secrest – Own work. Licensed under CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons
Vi tar ett lätt exempel för att inte göra Anders allt för ledsen. Vi har tre personer som ska avvisas till Badgad. Priset tur och retur är 5499 :-(Bravofly.se) men vi säger att Anders får lite rabatt för att det är staten som köper biljetterna så hela landar på 3 x 5000 :- vilket blir 15.000 :-. Fem personer ska eskortera dem ner för att inte orsaka full panik för de andra resande. Deras resa kostar lika mycket så 5 x 5000 :- som blir 25.000 :-.
De anländer dit och tar efter överlämnande in på Baghdad Hotell och delar på tre rum vilket ju aldrig händer, alla ska ju egentligen ha ett eget, men för Anders skull så. Kostnaden blir allt som allt 4414 :- (Priceline.com). Troligen dock högre men vi säger den låga summan för skatte-betalarnas skull. För de 36 timmar de fem är iväg tjänar de naturligtvis lön men också traktamente.
Vi säger att det blir polisens lott och att dessa tjänar 24.500 :-/månad (Polisens hemsida/artikel om 2014 års löneavtal). På de 36 timmarna har de tjänat ungefär 1837 kronor var gånger fem personer vilket blir 9187 kronor. Som ni märker rusar kostnaden för varje ny post som kommer upp och det är därför Anders Ygemans förslag är fullständigt orimligt för att inte kalla det orealistiskt. Mitt exempel är dock i underkant, mycket i underkant. De verkliga kostnaderna är enormt mycket högre.
Bara antalet personer är lätt ohanterligt eftersom de berörda myndigheternas resurser saknas. Kostnaderna för det hela blir astronomiska vilket får konsekvenser för andra kostnader. Vad är det för kostnader som måste stryka på foten Anders? Nej, utspelet måste nog ses för vad det är istället – Ett sätt för regeringen att lugna ner ett allt mer otåligt folk som i allt högre grad anser att de gör ett uselt jobb. Den sista slutsatsen är ju helt riktig eftersom de gör ett uselt jobb, det är något nu också Anders Ygeman har visat.
Löjesguiden nominerar idag Anders Ygeman till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Seriositet tycks inte vara regeringens starka sida och inte heller din. Förslaget är så långt från verkligheten att man redan på teoristadiet börjar undra. Än mer fundersam blir man när man börjar räkna på hur mycket det skulle kosta eller tittar på hur mycket resurser det skulle ta för att kunna gå att genomföra. Det gör dig till en formfulländad kandidat till priset. För precis som regeringen i övrigt lever också du i en låtsasvärld.”
Det har blivit dags att avrunda året och ta lite jullov också för bloggen. Först har det dock blivit dags att summera ett tillstånd i landet som alltmer, mycket tack vare regeringens politik, handlar om ett land under prövning. Statsministerns jultal (SVT) handlade mycket om att peka ut alla utmaningar men också om att peka på ljuspunkterna. En skönmålning som för flertalet känns som en stor illusion.
Stefan Löfvens värsta fiende under året har hetat ”verkligheten”. Han har likt Don Quijote kämpat med sina väderkvarnar men förgäves, snart har resultaten dykt upp och de har minst sagt inte gått hans väg i någon fråga. Tvärtom har han lyckats landa på tvären och inte har det blivit bättre av att snart sagt varje minister får underkänt på en eller flera punkter. Det märks att socialdemokraterna har dränerats på nyckelkompetens under åren i opposition som man kan läsa om i ledaren i Norrtelje Tidning (unvis.it).
Hur än statsministern bär sig åt tycks han hamna fel i snart sagt varje fråga. I vissa fall har han själv bidragit till den utveckling som har lett fram till kraschlandningen. I migrationsfrågan har han t ex nu öppnat upp för en utveckling som kan leda till att folk får jobba för minimilöner. Foto: Wikimedia Commons
Istället har Löfven fått hålla till godo med ett gäng ministrar som har haft största möjliga skillnad i kvalitet. Peter Hultqvist som försvarsminister har varit ovanligt lyckad, men har många gånger fått se sig förbigången av andra ministrar som inte har tålt hans kompetens. Det var ju det utrikesministern gjorde i ärendet med Frankrikes framställan om hjälp mot terrorismen.
Också Anders Ygeman gjorde för ett kort tag ett bra intryck men snabbt kastades också han under tåget när han ena dagen lät meddela att Öresundsbron skulle stängas för att ge Sverige andrum, för att nästa dag vara tvungen att ta tillbaka allt. Anledningen då var dels att lagrådet hade gett förslaget tummen ner och att oppositionen därmed fick kalla fötter. Men gissningsvis bidrog också Stefan Löfvens oförmåga att bereda och förankra ärendet så att det fick ett annat resultat.
Hade Löfven varit lite realistisk hade han kunnat förutse att lagrådet skulle nobba förslaget. Det är nämligen inte alltför svårt att gissa att en stängning där tåg och bilar skulle hindras i sin fria rörlighet och där resenärer beroende av kommunikation över sundet skulle bli de som sattes i kläm, skulle bli för mycket för en granskning. Inte heller att tågbolag och bussbolag nu skulle bli gränskontrollanter var särskilt realistiskt om man ska vara ärlig som man kunde läsa om i Skånska Dagbladet.
Allt hade alltså med lite erfarenhet och rutin kunnat gå att förutse. Istället fick vi en soppa där dåligt beredda beslut och sista-minuten-beslut där till och med den lilla kompetens regeringen besitter offrades i form av ministrar som schavotterades inför öppen ridå. Hade Löfven berett ärendet och förankrat det bättre , hade han haft större möjlighet att få deras ogillande något dämpat. Ygeman fick bära hundhuvudet, också Peter Hultqvist i en annan fråga lite senare, för vad andra hade ställt till med.
Den soppa som regeringen ställer till med har gått så långt att de två enda ministrarna med kompetens har slängts under tåget. Ygeman och Hultqvist fick ganska handfast känna på hur den beryktade ledarstilen som statsministern står för kan kännas när konsekvenserna blir kända Foto: ”Bean soup with tomatoes and red peppers” by Gillgaramond – Own work. Licensed under CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons
Motsatsen till Ygeman och Hultqvist dvs rent inkompetenta är lättare att hitta i regeringen. Fokus har under hela hösten legat på utrikesminister Margot Wallström, så också här på bloggen, men faktum är att det finns en uppsjö att ösa ur. Nästa till rakning är infrastruktur-minister Anna Johansson. Tidigare under hösten var hon på möte med SJ för att få information om vad som skulle hända om man från regeringens sida skulle kräva att trafikbolagen skulle sköta id-kontrollen vid resa över Öresundsbron.
SJ menade på mötet att ett totalt stopp för tågtrafiken skulle kunna bli konsekvensen eftersom man inte hade resurserna att genomföra det som den nya lagen medför. På mötet fanns flera ur oppositionen med genom riksdagens trafikutskott och de är nu starkt kritiska till Anna Johanssons agerande. När hon fick informationen borde en av de första åtgärderna ha varit att göra en konsekvensanalys som är en snabbutredning för att se vad ett beslut leder till. Ingen gjordes!
Nu är hela den process SJ beskrev fullbordad, från den fjärde januari nästa år kommer man inte längre att köra x2000-tåg till Köpenhamn, anledningen är att man inte hinner. Det är då de nya reglerna börjar gälla. När nu skiten träffar fläkten är ministerns press-sekreterare Elin Tibell ute och försöker gjut olja på vågorna, själv är Anna Johansson oanträffbar. Elin Tibell menar att det är ett internt problem för SJ när det egentligen handlar om en konsekvens av regeringens beslut.
Att Anna Johansson har brustit i beredningen av ärendet är inget som tycks bekymra Elin Tibell, hon fortsätter att skjuta på SJ. När det inte längre går ber hon reportern kontakta Trafikverket för svar, de har upplysningsvis än mindre att göra med saken än SJ. Det finns inte på kartan i vare sig pressekreterarens eller ministerns värld att man inte skjuter pianospelaren.
När minister efter minister gör bort sig måste de naturligtvis räddas. I Anna Johanssons fall till vilket pris som helst, till och pianospelaren är ett legitimt mål när pressekreteraren Elin Tibell nu försöker dölja att ministern har gjort bort sig Foto: ”Piano Player On Lviv Market Place” Wikimedia Commons
Allt detta rabalder har ett enda syfte – att dölja att det är på kommunikationsdepartementet som alla misstagen har begåtts. Hela historien andas alltså ett slags ”låt oss rädda ministern från att behöva stå till svars för sina egna misstag”. Mer om historien hittar du i en artikel i SVD (unvis.it). I den kampen kan en pressekreterare till och med börja med något av de mest bisarra förklaringarna vi har sett från regeringen vilket inte säger lite. Den har ju annars gjort sig känd för att vara en veritabel stormavdelning vad gäller detta.
Statsministerns grundläggande problem är alltså en regering med högst varierad kvalitet där det dåliga tyvärr är det dominerande. De flesta ministrar i regeringen har alltså inte kompetens nog, inte enligt mig i varje fall, att platsa ens i en vanlig kommunfullmäktige. Det är så gott som dagligen en ny ”historia” där någon i vanlig ordning har gjort bort sig. Få är de som klarar sitt jobb och gör dom det kastas de snart till vargarna av de andra ministrarna.
Statsministerns verklighetsbeskrivning är nästa akilleshäl. Att kalla Miljöpartiet och Åsa Romson för ”ansvarstagande” är magstark nog, men tyvärr blev det värre. I talet går han in på hur viktigt det är att den svenska modellen med bland annat lönebildning förblir orörd. Stabiliteten på arbetsmarknaden där den fria lönebildningen sätts mellan arbetsmarknadens parter är helig för Löfven och så långt har han rätt, men så hann verkligheten upp honom igen.
Snart blev det uppenbart hur lite realism det finns i beskrivningen. Finanspolitiska rådet gick redan i oktober ut med det motsatta förslaget, samma råd som har en tung roll att spela i svensk ekonomiska och inrikespolitiska beslut. Där krävde man sänkta minimilöner, artikel om detta hittar du i Expressens bilaga Dina Pengar (unvis.it). Också Konjunktur-institutet (KI) fyllde i med samma krav.
Nu börjar en yster dans där insatserna höjs för var dag. Låglöneyrken menar många är vägen in för migranterna medan Löfven menar att vi ska värna den svenska modellen. Någonting rimmar välidigt illa i statsministerns visioner Foto: Wikipedia
Tanken bakom förslaget var att få nytillkomna i arbete. Tvärtemot Statsministerns visioner närmar vi oss alltså den dagen då vi kommer att få se de nyanlända som en lönedumpande grupp på arbetsmarknaden. Allt detta för att kunna ge dem de jobb andra åtgärder hittills har misslyckats med. Och inte undra på det! Vårbudgeten gav ju oss höjda skatter på arbete vilket inte direkt leder till fler jobb, snarare tvärtom. Läs mer om skattechocken och dess effekter från Svenskt Näringsliv.
Samma tongångar kommer från Institutet För Näringslivsforskning (IFN) där följande artikel från Arbetsmarknadsnytt har tagit upp samma tes – sänkt lön ger fler jobb. Statsministern däremot fortsätter att kasta ur sig floskler om hur den perfekta världen borde fungera. Problemet är att alltmer talar för att denna bild är just bara förhoppningar i framtidens Sverige där sänkt minimilön lär vara en möjlig realitet. Jag vill helst inte se den utvecklingen, men hjulen är satta i rullning och snart kan vi vara där vare sig vi vill det eller inte.
Varningens finger höjs nämligen om det motsatta dvs höjda löner skulle inträffa. I Aarbetsmarknadsnytt driver Maud Spencer vd för industriföretaget Svalson tesen att höjda löner driver företagen utomlands där lönerna är billigare. Jag tror henne, det finns ett sånt samband, men hur det rimmar med statsministerns visioner är igen en gåta. För även om hennes tes är riktig är den samtidigt en pungspark på den svenska modellen med fri lönebildning av arbetsmarknadens parter som Löfven värnar så om i sitt tal.
Visserligen har Maud Spencer rätt i sin artikel men i vissa kretsar ses nog hennes inlägg som en pungspark. Statsministerns tal innehöll ju ett försvar av den svenska modellen men denna är på väg att luckras upp och han själv har hjälpt till att skapa förutsättningen för det. Foto: Wikimedia Commons
Grundproblemet är att Sverige är något av de sämsta länderna i världen att integrera människor som kommit hit. Mer om den föga smickrande titeln i SVD. Resultatet blir att fler som kan språket är de som lägger beslag på jobben, därför sjunker idag arbetslös-heten. Men med varje ny person som kommer hit kommer också den siffran att gå åt andra hållet dvs vi kommer att få en ökad arbetslöshet vilket många ser som en farhåga.
Statistik säger att mer än vad femte alltså mer än 20 % av människor med utländsk bakgrund är arbetslösa. Denna siffra kommer troligen att öka, vi håller på att få en tudelad arbetsmarknad mellan de som har och de som inte har jobb. I kölvattnet på det kommer också chansen att öka för att man öppnar för låglönejobb. Något som också lyfts till politikens riksnivå som igår när Magdalena Andersson och moderaternas Ulf Kristersson möttes i en debatt i SVT:s Aktuellt.
Regeringen har helt enkelt öppnat för en utveckling man själva har liten eller ingen kontroll över. Lägg till att man har något av en uppsjö av dåliga ministrar som knappt klarar av sitt egna jobb och man förstår vad statsministerns fina deklarationer är värda. Det bästa man kan göra med dessa är att bara ignorera hans verklighetsfrånvända tankar. I mest humoristiska fall ber man honom torka sig mellan julskinkorna med dessa.
Som vanligt ser nog statsministern mest förbryllad ut. Det var ju så bra tänkt men det gick åt h-e ändå. Han bör nog titta på vilka ministrar som inte håller måttet och se till att ”vissa partier” får respass ut ur regeringen istället för att föra en politik som leder fram till det han säger sig vara emot. Det blir tyvärr inte så trovärdigt annars.
Löjesguiden nominerar nästan zombielikt statsministern till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Fina och stolta ord är ingenting värda om man inte kan backa upp dessa med en verklighetsbeskrivning och en kompetens i regeringen som gör sådana trovärdiga. Du försöker alla trick i boken Stefan men verkligheten är en mäktig fiende också för dig. Att du själv har bidragit till resultatet i verkligheten men ändå blundar inför den är svårslaget. Det är det som gör dig till en utmärkt kandidat till priset.”
Bloggen tar nu ett litet uppehåll för jul och nyår. Ha en riktigt god jul och gott nytt år. Jag tänkte återkomma strax efter nyåret om inget oförutsett inträffar där jag måste blogga därför att det måste kommenteras. Vi hörs när det nya året är här.
Nu räcker det inte längre att bara utrikesminister Margot Wallström gör bort sig i tid och otid. För att riktigt understryka det elände som kallas Sveriges regering ger sig nu statsminister Stefan Löfven in i leken och gör sin vana trogen illa ännu värre. Bråket mellan Sverige och Israel om utrikesministerns uttalanden om det som är att betrakta som terrordåd under hösten där 57 Israeler har knivskurits, en del med dödlig utgång, har återigen blivit en varnagel i ögat på relationerna. Nu har statsministern lagt sitt bidrag till en redan infekterad situation.
Hans svar på en journalistisk fråga som ”anser han att dåden är terrordåd eller inte” är väl rätt enkel att besvara. Självklart är det terrorhandlingar, få länder diskuterar den frågan i andra termer. Men för statsminister Löfven är allting inte alltid lika klart, det är tvärtom i vanlig ordning lika klart som korvspad. Hans svar på frågan har väckt förvåning, förmodligen inte bara i Sverige.
Antagligen måste också statsministern känna sig förvirrad över sina motsägelsefulla uttalanden och sitt ologiska agerande. Vem är för övrigt inte förvirrad? Foto: SVD
Hans inledande svar var att Sverige inte såg attackerna som terrorism. I Aftonbladet kan man läsa om svaret. Ungefär samtidigt gick utrikesministern ut och tyckte att Israel medvetet misstolkade hennes inlägg i fredagens interpellationsdebatt. Helt galet i båda fallen förstås, men vad gjorde det väl att han fortsatte den inslagna linjen och sket ytterligare lite av det bristfälliga förtroendet mellan Israel och Sverige åt skogen.
Några timmar senare hade tydligen något hänt för nu ringde statsministern upp journalisten och helt plötsligt var det som inte var terrorism nu ett solklart fall av det. Vem som hade knackat statsministern på axeln och fått honom att ändra åsikt framgick inte av historien men någon måste uppenbarligen ha fått honom på andra tankar. Hela historien hade kunnat sluta där om det inte fanns en rad frågetecken som borde rätas ut.
Vi har själva sakfrågan. Varför pekas hela tiden bara Israel ut i retoriken? 57 Människor har attackerats, låt oss prata om det för vad det är!
Sen har vi själva ställningstagandet. Hur kan man dra slutsatsen att det inte skulle röra sig om terrorhandlingar? Vad får landets statsminister att komma fram till en så befängd slutsats?
Ingen, inte ens Jackie Chan, lär väl längre förvånas över hur illa allt har skötts från statsministerns sida. Man kan se ut som på bilden men snart lär sanningen dyka upp och den är än värre än dikten Foto: Youtube
Svaret på de här frågorna kan man bara spekulera om och det är det jag tänkte göra nu. Jag tror tyvärr att Stefan Löfven fiskar i grumligt vatten för att främst vinna muslimska röster med en Israel-fientlig retorik. Att han därmed offrar de bilaterala förbindelserna med landet spelar ingen roll. Han har större problem inrikes och utrikespolitiken blir därmed försumbar. Han tycker sig helt enkelt ha råd att offra denna för att vinna något annat som lättköpta poänger på någon annans bekostnad.
Men det finns fler frågor som dyker upp i kölvattnet på det inträffade. Förutom hur mycket mer stryk relationerna mellan två länder tål kan man fråga sig om Stefan Löfvens ledarstil. Kan man ha en statsminister som i ena stunden säger si och i andra ändrar sig till så?
Skadan av hans agerande i svaret om Israel och terrorism är ju att först har utrikesministerns agerande sänt signalen att när Israel försvarar sina medborgare sysslar de med ”utomrättsliga avrättningar”. När kritiken från Israel framförs rycker statsministern in och menar först att handlingen inte är terrorism och sen när han fått fundera några timmar till, är det så plötsligt. Signalen måste vara djupt förvirrande för mottagaren dvs Israel. Hur förvirrande det hela är talar också ledaren (unvis.it) i Sydsvenskan om.
Det här sättet att hantera en situation är ju långt ifrån första gången dessutom. I migrationsfrågan har det under ca en veckas tid låtit ungefär på samma sätt. Först fanns det ingen gräns för hur många flyktingar Sverige kunde ta emot. Så här sa statsministern då:
”Finns det då något tak på massinvandringen till Sverige?
– Nej, det finns ingen gräns. Vi ska ta emot enligt de konventioner vi är bundna av. Vi har klarat det tidigare. I början av 1990-talet kom det många från det forna Jugoslavien. I dag är de en naturlig del av det svenska samhället. De bidrar jättemycket.”
Sen hann den krassa verkligheten upp statsministern när myndighet efter myndighet larmade om den ohållbara situationen. Plötsligt ändrade han sig och då lät det nästan som om han hade gått och blivit anhängare av SD. Han började genast förbereda en stängning av landets gränser och snart var den verklighet. SVD (unvis.it) har skrivit mer om händelsen. Ett svar hade alltså snart blivit ett annat agerande. Frågan blir naturligtvis om man kan ha en statsledning som agerar vindflöjel i snart sagt varje fråga?
Stefan Löfven ser ibland ut som om han låtsas vara kraftfull, för att i nästa stund ta tillbaka allt och därmed avslöja hur politisk hula hula-dans går till. Det här har han ju gjort fler gånger, till exempel var det så i migrationsfrågan som framgår ovan. Först var det si, sen var det så. Ingen svensk förstod väl turerna i agerandet, än mindre hur ett besked kunde bli det rakt motsatta på mindre än två veckor. Återigen detta tydliga exempel på ett otydligt ledarskap som dessutom får konsekvenser alltså.
Stefan Löfven kan här få ett konkret exempel på hur man kan svänga än hit än dit. Klippet kommer från Youtube.
Först ville Löfven som sagt stänga både Öresundsbron och införa id-kontroll på flyktingar. Beslutet fick Åsa Romson att snyfta i direktsänd TV. Nu fick ju den miljöpartistisk visionen att hela världen skulle komma till Sverige stryka på foten. Så småningom kom lagrådets utskåpning av förslaget där rätten till asyl enligt dem var okränkbar. Också id-kontroller var otänkbara, mer om utslaget i DN (unvis.it).
Den inledande reaktionen på detta från inrikesminister Ygeman var att kritiken från lagrådet skulle köras över. Här skulle initiativet återtas för att återupprätta regeringens förlorade heder. I förrgår stod han därför och deklarerade att regeringen tänkte köra över lagrådet. Hans dåvarande linje framförs i SVT. Men så förändrades allt igen, snart hade flera av de andra partierna deklarerat att en stängning av Öresundsbron var otänkbar. Här hade regeringen sin utväg, nu kunde man ju säga ”bristen på stöd i riksdagen för förslaget…”.
Sagt och gjort, förslaget gick i graven för att i sina delar återuppstå. För snart hade de tänkta id-kontrollerna som också de kritiserades av lagrådet fått ett nytt liv. Samma partier som förut var så kritiska ville nu vara med på planhalvan. Men Anders Ygeman som hela tiden framhållits som den enda i regeringen med någon vision i all idélöshet som har präglat den, var nu kokt i sitt arbete. Han och hans arbete/politik blev plötsligt bondeoffret för de förändrade politiska förutsättningarna och för att regeringen inte vill sitta i knäet på SD.
Precis som i filmen och boken ”Djurkyrkogården” begravdes något för att strax återuppstå. Förslaget om id-kontroll av migranter fick tummen ned av lagrådet men nu kommer det ändå att genomföras efter att man först backat på alla förslag som fick underkänt. Regeringen framstår som allt mer förvirrande Foto: ”Pet Cemetery -San Francisco-3” by Dave Parker – originally posted to Flickr as Pet Cemetery. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons
När regeringen, som vanligt för sent, insåg att de andra partierna nu skulle överge upplägget i stället för att förutse att just denna situation skulle komma att uppstå, var goda råd helt plötsligt dyra. Man fick inget stöd från de andra men man ville inte heller stå ensam kvar och få det att se ut som om man stödde sig på SD. Beröringsskräcken sitter ju i och ingen i regeringen vill väl bli behäftade med dem trots att 13 % röstade på dessa i förra valet.
Den nya situationen gjorde nu att Ygeman tvangs att börja om från början. Igår fick han stå och ta tillbaka sina tidigare uttalanden. Så är lät det plötsligt i Ekot igår. Än hit, än dit igen alltså. Den här gången var det alltså delvis eller helt Anders Ygeman som personligen kom att stå som förlorare, men också konsekvensen i politiken stod med långnäsa. K-G Bergströms skarpa kommentar om händelsen kan man läsa om i Expressen (unvis.it). Jaaaa, hula hula-politiken var återupprättad.
Man bör dock understryka att i den senare soppan är det svårt att säga vem som gjorde vad och varför det fick sådana konsekvenser framför allt för Ygeman. Lagrådet, oppositionen och fleras agerande har spelat in. Hade dock Stefan Löfven varit lite mer förutseende och lite mer taktiskt hade han kunnat gjort en hel del innan Ygeman som nu hamnade under tåget. Bara genom att sondera terrängen hos oppositionen och bedöma hur de skulle komma att agera efter lagrådets besked hade han uppnått mer än nu.
Som vanligt när regeringen ska försöka koka soppa på en spik, slutar det med att den är så näringsfattig att den inte vare sig gör någon nytta eller är så näringsrik. Foto: ””WANNA KEEP ‘EM HEALTHY^ OVERCOOKING DESTROYS VITAMINS”^ – NARA – 516013” by Unknown or not provided – U.S. National Archives and Records Administration. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons
Löjesguiden nominerar idag Stefan Löfven personligen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ledarskap är att visa vägen och vara den som tar initiativet. Du har på ett handfast sätt visat att ledarskap i landets ledning är synonymt med det motsatta. Bortkollrad på vägen, både initiativlöshet och idélöshet har hittills givit oss en regering som lämnar allt att önska. Fel beslut, olagliga beslut och direkta farligheter tycks vara visionen för dagen. Det gör dig till en fulländad kandidat till priset.”
Så greps den över hela landet eftersökte terroristen i Boliden och landet kunde andas ut. Anders Ygeman blev namnet på allas läppar och tokhyllades på bl a Twitter. Nu börjar dock tvivlen hopa sig över personen och gripandet. Är det rätt person, är han verkligen terrorist och varför uppvisar han ett beteende som inte stämmer på terroristers?
Frågorna är som sagt många och under tiden dansar alla kring guldkalven trots att det kanske inte finns anledning till det. Det som får tvivlet att öka är att mannen som heter Mutar Muthanna Majid inte har betett sig på ett misstänkt sätt, tvärtom har han gjort allt för att vara helt synlig och mer. Med andra ord uppvisat ett mönster i beteendet som inte stämmer överens med den bild som oftast ges av terrorister.
Regel nummer ett bland terrorister: Göm dig! Det ”terroristen” i Boliden hittills visat upp av den kunskapen är inte särskilt imponerande. Snarare riktigt oimponerande och man kan fråga sig hur mycket terrorist han egentligen är Foto: Wikimedia Commons
Han har inte ändrat sitt namn som dök upp i en kommuniké från IS, han har till och med sitt namn på sin dörr, han umgås med de andra migranterna vilket inte heller ingår i mönstret. Skälet till det sist nämnda beteendet är att man inte vill bli avslöjad. Tatueringar, jargong och sätt att uttrycka tankar och idéer kan alla bli en persons fall när de vill gömma sig. IS är ju extremister och ett felaktigt ord till fel person kan avslöja vad sympatierna ligger.
Han har till och med gått så långt att han umgåtts mer intensivt med vissa av de andra boende när han har varit ute på stan med dessa. Också detta bryter mot grundreglerna för en person som vill gömma sig. De ställen man söker för att kunna skydda sig och sitt uppdrag är miljöer av likasinnade, inte oliksinnade. Mer om detaljerna som förbryllar kan man läsa om i Aftonbladet (unvis.it).
Bilden är alltså ganska splittrad. Det är knappast ett klassiskt mönster vi ser för en person som vill hålla en låg profil och inte bli upptäckt. Det är med andra ord inte ett beteende som passar in i bilden av en terrorist. Så vad är det som har hänt egentligen? Ja, det kan röra sig om något så trivialt som att hans identitet har förväxlats med någon annans. Det kan också röra sig om världens hittills sämsta terrorist. Ingen vet egentligen. Han är dock nu släppt ur häkte så man får anta att han är helt oskyldig vilket i så fall inte är förvånande.
Finns det verkligen anledning att dansa kring den gyllene kalven? Kanske är det för tidigt att ropa hej och kanske är hela historien byggd på felaktiga premisser allt för att lyfta ett parti på dekis Foto: ”Worshiping the golden calf” by the Providence Lithograph Company – http://clipart.christiansunite.com/1246444861/Old_Testament_Clipart/Old_Testament009.jpg. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons
Men det vi vet är att tokhyllningarna av Ygeman nog var förtida. Kanske var de till och med överflödiga för det är inte det ”gedigna” arbete som ligger bakom som vissa vill förleda oss att tro. Vissa menar till och med att Säpo har begått en rad misstag och ifrågasätter om det inte är så att man helt enkelt har sjabblat sig igenom hela utredningen. Kanske gäller detta också Ygeman, det kan bara framtiden utvisa. I SVD lördag publicerades bland annat en sån artikel innehållandes alla de misstag som har begåtts under processen.
Jag säger alltså inte att mannen inte skulle kunna vara den person som har haft det syfte han har blivit anklagad för att ha. Jag säger däremot att det finns så många obesvarade frågor att vid den här tidpunkten utropa hela historien som en ”seger”, det är att ta ut segern i förskott.
Det finns för många frågetecken och till och med tecken som talar ett annat språk än de anklagelser som hittills har riktats mot mannen. Att som terrorforskaren Hans Brun ensidigt hylla insatsen trots dessa frågetecken skänker inte honom större trovärdighet, tvärtom. SVT (uvis.it) har publicerat en artikel där hans lovorden omnämns.
I Hans Bruns ryggdunkande ingick tesen ”jag uttalar mig nu inte i politiskt syfte men jag måste ändå säga att de berörda myndigheterna och inrikesministern har gjort ett gediget arbete”. De där orden får åter mig att anlägga en rätt bister min. Att Brun gör sitt yttersta att påpeka att han ”inte gör något för att skapa politiska poänger” kan nämligen tyda på att det är just det han gör.
I enpartistaten Sverige tycks det som om de allierade till die Partei hela tiden tycks rycka ut till dess försvar. Dels för att vi ska invaggas i tron om dess förträfflighet och dels för att vi ska luras att tro att vi i den nuvarande situationen är säkra Foto: Wikimedia Commons
Den riktigt konspiratoriskt lagde skulle till och med kunna spekulerar kring varför Bruns hyllning kommer just nu. Den senaste veckans fokus på terrorhot har gett regeringen vind i seglen i opinionen. Detta skulle kunna vara ytterligare en i så fall orkestrerad politiskt motiverad tumme upp för framför allt inrikesministerns jobb. Allt för att ge dem den där extra skjutsen.
Vore så fallet skulle i så fall skulle Bruns lilla inlägg i debatten kunna vara ett konkret exempel på hur tjänstemannakår och sossarna håller på att växa ihop på ett mycket oroväckande sätt. Där staten uppträder som två parter – sossarna och tjänstemannakåren sida vid sida. Sådana exempel har funnits förr och misstanken har hela tiden funnits att lojalitet med die Partei lönar sig i längden också för den enskilde.
Regeringen har ju som bekant misslyckats så många gånger i så många frågor att ingen längre håller koll på hur många gångerna är. De behöver kort sagt en framgång i allt elände. Här har man frågan som kan gjuta lite olja på de monstervågor som har svallat kring regeringen och dess politik. Det kan alltså ha varit, om än lite spekulativt från min sida, politiska hänsynstaganden lika gärna som faktiska hotbilder som fick hyllningarna att gå i taket.
Jag kan ge regeringen ett annat konkret förslag än de konkreta förslag man föreslog under fredagen – avgå! De förslag som då framkom genom statsministern gick ut på att nu få bukt med asylanstormningen genom att ändra i ett antal lagar. Dit hör ändringen i utlänningslagen där det idag heter ”övriga skyddsbehövande” som en grupp som omfattas av lagen, den formuleringen vill man nu stryka. Det är den delen som ibland kallas anhörig-invandring och denna skulle alltså nu åtminstone tillfälligt undantas de nyanlända.
Tåget på stationen i Walesiska Abergynolwyn avgår enligt en tidtabell, dags för regeringen att göra samma sak då man ligger hopplöst försenad enligt sin tidtabell. Den säger att avgången var 1972. Foto: Wikimedia Commons
Det kan låta som en kraftfull åtgärd men faktum är att det är det inte. Av Migrationsverkets egna statistik framgår att gruppen förra året uppgick till 122 personer. Något som framgår av länken här under och Fnordspottings blogginlägg. Regeringen sysslar alltså här med kreativ bokföring i vanlig ordning när man vill få det att framstå som om den är har den beslutskraft vi alla har sett saknas.
En fråga som också dyker upp är varför Säpo under sån medieinsyn åkte till Boliden för att hämta mannen. Vanligtvis sker sånt i det tysta för att inte försvåra utredningsarbetet. Istället har man alltså från säkerhetspolisen brutit mot en nästan helig regel. I ett sådant här sammanhang får ett sådant regelbrott nästan bibliska proportioner. Inget man normalt sett vill, men i det här fallet har det alltså fungerat bra. Frågan är bara varför.
Det finns ytterligare ett skäl till varför nyheten allt mer verkar tagen ur Grönköpings Veckoblad. När åklagare Hans Ihrman på torsdagen lämnade in en handling i målet i tingsrätten, hade han ändrat mannens namn som polisens tidigare uppgivit i efterlysningen. De två namnen stämde INTE med mannens lapp på sin dörr så frågan är om Säpo har någon koll på läget alls.
Ett namn på ett träd är ett namn, så också om man sätter upp sin namnskylt på en dörr. Problemet är bara att är man terrorist är det just sitt rätta namn man inte ska använda Foto: Wikimedia Commons
I värsta fall kan misstankarna leda fram till slutsatsen att organisationen inte visste var mannen befann sig. Något som talar för denna slutsats är att det dröjde två dygn innan de slog till i Boliden. Uppgifterna var mannen befann sig fanns tillgängliga hos Migrations-verket men det verkar som om de två faktiskt inte kommunicerar med varandra. Två dygn av spaning tyder på något annat när allt man hade behövt göra var att köra dit och hämta honom.
Sen har vi det här med säkerhetsorganisationer utomlands som kan ställa till det. Sedan decennier tillbaka har Sverige ett säkerhetssamarbete med utländska organisationer och utbyter uppgifter om olika säkerhetshot. Några är rena guldgruvan för inhämtning av information som Mossad t ex. Andra är inte riktigt lika skarpa. Skillnaden ligger i hur nära ett ”skarpt läge” organisationerna lever.
När en så stor händelse som den i Paris inträffar, blir resultatet hos säkerhetstjänsterna ett frenetiskt arbete. Ibland händer det att restinformation spiller över eller slinker med bland relevanta uppgifter. Tänk om den svenska händelsen är just en icke-händese igångsatt av någon säkerhetsorganisation som har missat att rensa bort irrelevant information? I vilken dager ställer detta Ygeman och Säpo? Är det hjältar eller Kling och Klang in action vi ser?
Kling & Klang i full galopp men är det verkligen det hot vi har fått utmålat för oss som vi nu ser upplösningen av. Ska historien fortsätta eller ska den ta slut här med den förskräckelse vi nu bevittnar? Foto: Youtube
Det kan också röra sig om så kallad desinformation. Om IS vill skydda en värdefull person från att bli avslöjad, kan ibland den bästa medicinen vara att peka finger på någon annan för att skydda denna. Vad man gör är att plantera uppgifter för att förvilla och försvåra. Allt för att skydda ytterligare en person som i värsta fall finns kvar där ute men som med det väl regisserade scenariot vi nu har sett kan fortsätta i det tysta eftersom Säpo nu saknar fler ledtrådar och dessutom har förspillt värdefull tid på en meningslös jakt på ingenting.
Mannen kan alltså ha blivit ett oskyldigt offer. Kom dock ihåg att hela den tesen inte är något annat än spekulation från min sida. Ingen vet vad sanningen är, men att spekulera kring sanningen för att peka på alternativa förklaringsmodeller är ibland givande.
Kan det rent av vara så att det vi ser är en dyster resa från vad som i fredags sågs som ett styrkebesked till ett episkt magplask? Ja, frågorna är som vanligt många men svaren få. Det kommer nog inte att bli lättare att få fram detta i framtiden heller. Både sekretess och hemligstämpling är ju vanligt förekommande grepp i säkerhetstjänsternas vardags-arbete. Den som bildligt talat överlever får också se i framtiden.
Hur många fler sådana här stämplar lär vi inte stöta på nu när spåren efter vad som kan ha varit ett misslyckande nu sopas igen. Foto: Wikimedia Commons
Löjesguiden nominerar idag säkerhetspolisen och inrikesminister Anders Ygeman till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”De översvallande orden är många, så också de politiska ryggdunkningarna. Men i slutet av dagen, vad återstår då av alla de fina omdömena om person och organisation? Inte mycket mer än frågetecken faktiskt! Det är i den Lützen-dimman vi hittar dagens foliehatt. Det är helt enkelt för långt mellan verkligheten med ryggdunkandet och den verklighet som utkristalliserar sig när nu strålkastarljusen är släckta.”
Kommer ni ihåg när de stod där på Medborgarplatsen och sjöng i kör eller slängde ur sig politiska floskler tillsammans med Malena, Henrik, Jonas och Stefan? Nu bara några månader efter, börjar vi se resultatet. För igår onsdag, utfärdade SÄPO ett terrorlarm och en efterlysning på en Irakisk man som har vistats i träningsläger i Syrien.
Sveriges regering och deras oförmåga att hålla situationen under kontroll med en minst sagt svajig politik är de som är ”mästerhjärnorna” bakom det vi nu ser. Det är också de som medvetet har fört den politik som nu har lett fram till ett rikslarm efter en eventuell terrorist som har letat sig hit.
Genom att låta blir att lyssna på de varningssignaler som började dyka upp redan i somras har man bäddat för det. Detta är ytterligare ett exempel på varför Stefan Löfven måste avgå. SVT Rapports Extrasändning hittar du här. Det enda man vet är att den Irakiske mannen som nu eftersöks är att han har tränats i Syrien och dessutom har kommit hit via flyktingströmmarna eller har kommit hit som återvändare. I båda fallen ligger politiska beslut bakom och det bör få konsekvenser främst mot regeringen.
Än svänger det hit, än svänger det dit och ingen tycks ha någon klar linje. Det är det som nu har lett fram till att åtminstone en person kan ha tagit sig in i landet för att göra lite annorlunda saker än att delta i att höja tillväxten Foto: Wikimedia Commons
Men också den styrande majoriteten i olika kommuner ledda av Socialdemokraterna är skyldiga. I Stockholms stadshus förbereder man ett förslag just i detta nu som innebär hjälp till återvändare från Syrien som deltagit i Daesh krig i form av jobb och bostad. Naivt räcker inte för att beskriva den idioti som präglar den styrande majoriteten.
Den nuvarande migrationsströmmen har medfört att polisen inte ens har möjlighet att kontrollera den enskildes identitet eftersom de ofta har kastat eller rivit sina id-handlingar. Andra kommer hit med förfalskade pass eftersom IS numer kan utfärda sådana till att se ut som legitima Syriska pass. Ingen har kontrollerat och allt har istället präglats av den naivitet som står som skriven i pannan på godhetsrörelsen.
Andra har försvunnit rakt under näsan på polisen och ingen har idag kontroll vilka de är och var de befinner sig. Det är slutresultatet av politikernas nuvarande linje. Här spelar det tyvärr ingen roll vilken sida vi talar om därför att alla de etablerade är lika goda kålsupare i det som har lett fram till resultat.
Detta har lett till att polisen alltså inte vet vilka som tagit sig hit, vilken identitet de har och var de nu befinner sig. Inget ont om de som jobbar i fält, de gör säkert vad de kan av en omöjlig situation. Istället är det alltså högre upp i hierarkin man måste titta för att kunna spåra vem som bär ansvaret. Politikerna vet faktiskt inte ens att någon befinner sig här ens en gång. Det är därför som Anders Ygeman också han famlar i mörkret.
Inte ens Anders Ygeman vet någonting, det beror på att polisen i sin tur inte vet någonting. Bakgrunden är att mängden migranter har gjort att allt har kollapsat och ingen vet vare sig identiteter eller var folk finns eller ens att de finns Foto: Aftonbladet
Det är märkligt tyst från godhetsrörelsens främsta informationskälla journalisterna. De redovisar visserligen hotet, Att däremot göra en analys där man kommer fram till att en rad åtgärder som Stefan Löfvens regering har vidtagit är orsaken, det kan vi inte förvänta oss. Man vill väl inte avslöja att man har begått en gigantisk dundertabbe. De kan nu i tysthet bittert erfara att det som såg ut som en god handling egentligen var den yttersta ondskan.
Löjesguiden nominerar idag automatiskt regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Kan den här regeringen över huvud taget göra något rätt? Jag tror faktiskt det är omöjligt och det gör er till något av segrare på knock out.”
Att göra en pudel, att ändra åsikt, att omvärdera – kärt barn har många namn. Fenomenet med att göra en pudel t ex visar att beroende på vem som är avsändaren får man olika resultat, när det upptäcks får man trixa och trolla så går det över. Den här konstarten är extra behändig i dessa dagar då prao-regeringen Löfven kraschlandar sisådär 19 gånger om dagen. Vad som var fel då, är rätt nu när någon annan gör samma sak som då.
Stefan Löfven har gjort oanständigheten anständig genom att hela tiden först peka på andras misstag eller felaktiga beslut, för att sen göra samma sak själv. Genom att smidigt dölja faktumet att det har hänt alls har han fått en rad människor att tro att han har någon som helst kontroll på läget. Tyvärr måste jag göra er besvikna, det har han inte.
Likt så många sossar från förr pekar Löfven ut motståndaren för att sen göra samma sak själv. Migrationsfrågan är en sån fråga där Tobias Billström pekades ut men som Löfven nu försöker att kopiera trots sin egna kritik. Foto Jan van Scorel – Wikimedia Commons
2013 Talade dåvarande Migrationsministern Tobias Billström (m) om åtgärder för att minska volymerna i migrationen. Anledningen den gången hette att det redan då hade börjat kosta så mycket att smärtgränsen närmade sig. Stefan Löfvens svar hette den gången att Billströms utspel var ”oanständigt”. Motiveringarnas språkliga innehåll andades samma retorik, det hette bland annat:
”Man har pekat ut en av samhällets mest utsatta grupper: de människor som som söker skydd från krig, terror och förtryck.”
Känslomättat, empatiskt och med eftertryck med andra ord. Göran Greider, nickedockan från Dalademokraten, satt på bästa sändningstid i TV4:s morgonsoffa och utgjöt sin indignation över Billström. Då avkrävdes det ministerns avgång och pekades på hur Billströms förslag legitimerade SD. Väl hemma på Dalademokraten skrev han följande:
”För någon vecka sedan kunde SD jubla åt moderaten Tobias Billström”
Här hittar du länken till artikeln och uttalandet. Hårda ord att begrunda, men frågan är var Göran Greider eller för den delen Stefan Löfven finns nu? Från Greider låter det helt annorlunda, det brukar bli så från honom när han indignerat uttalar sig men kan konstatera att hans egna parti gör samma sak. För det är precis det som händer – en upprepning. Denna är signerad Stefan Löfven, en av det dåtida dramats fältherrar.
För nu börjar också Stefan Löfven anamma samma ”oanständiga” politik som sin företrädare på Migrationsministerposten. Nu ska flödet minskas och kostnader kapas, det är ju det fredagens överenskommelse syftar till och går ut på. Från Göran Greider hörs förlåtande tongångar, inte kritisera det är ju socialdemokratin som står för oanständigheten. Mer om uppgörelsen hittar du från SR Dagens Eko.
Politik är som fälttåg, den som anför är den som pekar vägen mot seger. Stefan Löfven tycks dock peka med halva handen och sen tåga mot det mål andra har identifierat förut Foto: ”La Bataille du Pont d’Arcole” av Horace Vernet – Licensierad under Public Domain via Wikimedia Commons
Kanske lite talande att Vänsterpartiet ställde sig utanför uppgörelsen – Motiveringarna var att partiet inte hade fått gehör på en rad punkter, men också att man såg det som att Socialdemokratin nu valt att gå åt höger i frågan. Jag förordar inte att man över huvud taget lyssnar på vänsterpartiet. De har oftast inte ett enda dugg vettigt att säga om något, men är det inte lite talande ändå att recensionen och omdömet låter som det gör?
Fortfarande hörs bara överslätande kommentarer från den annars så snacksalige Göran Greider. Den som har fel partitillhörighet ska naturligtvis kritiseras i hans värld, också för saker de inte har gjort. Är det däremot socialdemokraterna som begår oanständigheterna låter det annorlunda. Die Partei hat immer recht [partiet har alltid rätt; talesätt om DDR:s kommunistparti under dess glansdagar – förf. anm.]
Men Socialdemokraterna är nog rätt vana vid den här typen av hyckleri, det är ju inte direkt första gången. Tvärtom har de en lång och stolt historik på området som snart har blivit ett typiskt särdrag för partiet. Att först peka finger på andra och sen genomföra samma sak är snart regel snarare än undantag. Två exempel är Socialminister Annika Strandhälls förslag att i praktiken införa förstadagsintyg för alla sjukskrivna och höjningen av pensionsåldern som båda snart kan vara verklighet.
Om en borgerlig regering får för sig att höja pensionsåldern, heter det i propagandan från s att svensken kommer att se ut på bilden. När de själva vill göra samma sak, är det tyst Foto: Kvinnlig Nazca-mumie Wikimedia Commons
Om intentionen att höja pensionsåldern har DN (unvis.it) skrivit om. Förstadagsintyg till samtliga sjukskrivna kan man läsa mer om i SVD (unvis.it). Här har vi två pinfärska exempel på något som om det hade föreslagits av Alliansen hade liknats vid ett uttalande av Belsebub. Nu råkar det vara Socialdemokratin som föreslår samma sak och då är det naturligtvis annorlunda. Die Partei hat immer recht igen.
Det är synd att behöva konstatera att partiet som både i media och i sin egen föreställningsvärld också är hyckleriets högborg. För fredagens migrations-överenskommelse är visserligen ett steg i rätt riktning, men är samtidigt en måttstock på hur långt man är beredd att gå i sitt självförhärligande. Stefan Löfven som var så ivrig att kritisera Tobias Billström, menar nu att samma åtgärder ”inte kommer att räcka”. I en intervju i SVD är det precis det han ger uttryck för.
Jag råkar hålla med honom, vi klarar inte mer och behöver vidta panikåtgärder. Det lite dubbla är dock att i ena stunden tycks statsministern vara fast besluten att kritisera andra, i den andra är han inne på samma linje själv. Fast som vanligt stannar inte Stefan Löfven vid det, han kan eventuellt ha gått längre. Detta är dock en gissning från min sida, men en del tyder på att det faktiskt är så. Först lite bakgrund.
Danmark visade på en annan väg i migrationen. Systerpartiet Socialdemokraterna och Socialistisk Folkeparti fick klä skott för ”rasismen” men snart förde Stefan Löfven en liknande politik också han. Han kan till och med ha gått längre Foto: ”Dannebrog” by No machine-readable author provided. Per Palmkvist Knudsen assumed (based on copyright claims). – Licensed under CC BY-SA 2.5 via Wikimedia Commons
För en tid sedan sänkte Danmark sina ekonomiska bidrag till flyktingarna som finns där. Bidragen halverades, anhöriginvandring fick inte ske under första året, tillfälliga uppehållstillstånd blev regel snarare än undantag och kraven på språkfärdigheter skärptes. Kom ihåg, det var vare sig ett rasistiskt parti, ett höger eller högerpopulistiskt parti som genomförde detta, det var en vänsterregering ledd av Socialdemokrater!
Än mer anmärkningsvärt var att den ansvarige ministern var från Socialistisk Folkeparti, motsvarigheten till Vänsterpartiet här i Sverige.För att riktigt understryka att man nu ville skrämma bort sociala turister och bidragstagare, annonserade man förändringen i valda delar av Mellanöstern bland annat Libanon. Annonskampanjen hade just syftet att informera/skrämma folk från att ta sig till Danmark, det stack inte den dåvarande vänsterregeringen under stol med. Här hittar du länken om annonskampanjen från SVT.
Det här tilltaget fick flera Socialdemokratiska ledare, bland annat Löfven, att tala om sitt danska systerparti som en avvikelse och en skamfläck. Sydsvenskan har publicerat en artikel om händelsen. I och med de fördömanden som han och andra har uttalat, har han låst sig för en linje han senare inte kunde vika från. Trots det tvingar nu omständigheterna honom till just detta. Så hur löser man det dilemmat?
När annonserna dök upp i arabisk press väckte de anstöt här hemma, dock förekom inte grisen eftersom den anses vara ett orent djur där. Budskapet var däremot chockerande nog att få svensk socialdemokrati att smygvägen börja orientera sig i samma riktning Foto: Wikimedia Commons
Ett sätt är att påtala hur illa det är ställt så att också detta budskap når de som eventuellt funderar på att komma hit. Har man inte har ett skyddsbehov och som samtidigt åtnjuter ett relativt gott liv, behöver man inte fly och i synnerhet inte om man ser att det skulle innebära elände då man kommer fram. Genom att sätta upp tältläger utanför Lund, sänka både hygien-, brand- och andra krav gör man prospektet än mindre tilltalande. Sagt och gjort, nu skickas Inrikesminister Anders Ygeman ut på uppdrag.
De alltid lika naiva, lättlurade och samarbetsvilliga journalisterna blev nu ett viktigt verktyg. Genom intervjuer och uttalanden som skulle komma att citeras också i arabvärlden kunde man nu se till att få folks ögon att öppnas också där. Kommer du hit lär du få leva i tältläger mitt i vintern och knappast på de platser där man med lätthet hittar landsmän eller lands-kvinnor. Här kan du läsa mer om Anders Ygemans mediekampanj och intervju i SVD.
Det här blir som sagt lite spekulation från min sida. Kan det vara så att Anders Ygemans uppdrag helt enkelt var att ta Stefan Löfven ur rävsaxen så att regeringen kunde agera som den danska, men få det att se ut som något annat? Har den svenska regeringen egentligen återigen vidtagit exakt samma åtgärder som man den danska som man så häftigt kritiserade för ett år sedan? Flera indikationer talar ju för det! Detta har också Fnordspotting bloggat om.
Är detta ett försök av svensk socialdemokrati att sända samma budskap som sitt danska systerparti? Kom hit och det enda vi kan erbjuda dig är ett tältläger mitt i den svenska vintern! Foto: SverigesRadio
Löjesguiden nominerar idag Socialdemokratin till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Med den stab av hattefnattar ni förfogar över i regeringen behövs inga förklaringar eller motiveringar till priset. Ni gör det så bra att att hela systemet är självgående. Hyckleri och floskler är grunden och snart har ett nytt episkt magplask skapats. Det gör er till formfulländade kandidater till priset.”
Så stod man där trots snöglopp och heltaskigt väder. Man måste ju uppoffra sig för det fria ordet och manifestera stödet för detta. Manifestationen var ju naturligtvis till stöd för Charlie Hebdo och mot den attack som genomfördes mot tidningsredaktionen men också mot just det fria ordet. En del inom islam menar att det också var en attack mot dem så där har vi något gemensamt, det var en attack mot allt och alla. Judar, moderata muslimer, det fria ordet och det öppna samhället, alla var förlorare den dagen attacken kom.
Manifestationen för det fria ordet på Sergels Torg den 11/1 Foto: Eget
Det var dock med lite blandade känslor jag stod där. Runt om mig stod tusentals personer med liknande åsikter som mina men med en twist. Det är ju tyvärr så att det är inom ”godhetskollektivet” vi hittar alla de som samtidigt som de talar om vikten av det fria ordet i debattartikel efter debattartikel försöker att inskränka det.
Yttrandefrihet är alla överens om, ändå gör vissa krafter allt för att begränsa den och spelar därmed extremisterna i händerna Foto: Startupmeme
I vår fria press hittar vi artiklarna som bakom en oskyldig fasad talar samma språk, vissa har rätt att uttala sig – andra inte. Här hittar du ett exempel från Aftonbladet. Istället för att bemöta med argument ska man alltså inskränka vissas åsikter. Undrar om samma Aftonbladet skulle argumentera för att inskränka kommunisters rätt att verka i skolan med hänvisning till att ideologin faktiskt har massutrotat i en sådan skala att nazister framstår som glada amatörer? Någonstans tvivlar jag starkt. Senare tids forskning vad gäller Sovjet-gulag visar med all önskvärd tydlighet att också i ”arbetarnas paradis” förföljdes judar som en specifik grupp. Det duger alltså inte längre att säga att nazisterna var de enda som riktade in sig på en etnisk grupp och förföljde bara denna.
Historielösheten gör att vi pratar om viss extremism men inte all Foto: Calwatchdog
Samma historieforskning visar till och med att Sovjetunionen och Tyskland under Hitler samarbetade för att förbereda utrotningarna. Mer om den bortglömda delen av historien kan du läsa om på Soviet Empire. Det är alltså helt fel att enbart peka finger på nazister, sätt kommunismen under samma lupp och något av objektiviteten hos tidningar som Aftonbladet kan återupprättas men bara något.
Gestapo och NKVD (Senare KGB) samarbetade fram till 1941 – ett faktum som har kommit bort i vänsterns debatt om det nazistiska hotet Foto: Kavkazcenter
Samma tidning är nämligen något av en återfallsförbrytare och alltid med hårkorset inställt på samma fiende. Här ytterligare ett exempel från samma tidning. I den artikeln talas om att fascistiska organisationer inte ska ges demonstrationstillstånd av polisen, en inskränkning i grundlagen som ger ALLA demonstrationsrätt. Den andra frågeställningen inför förslaget är vem som ska definiera vad som är ”fascistiska organisationer”. Ska SD räknas dit och inte ges demonstrationstillstånd? Om svaret blir ”ja” på den frågan är vi inne på en mycket farlig linje.
Nazister hamnar alltid i skottgluggen men faktum är att hotet mot yttrandefriheten kommer från fler håll Foto: Telegraph
Nästa förslag i artikeln låter bra men är lika huvudlöst det: ”För det tredje bör riksdag och regering se över om det finns anledning att utvidga möjligheten till straffskärpning kopplat till ideologisk grund även vad gäller hot, trakasserier, förtal och våld som drabbar andra personer och grupper än de som omfattas av hatbrottslagstiftningen, det vill säga journalister, antifascistiska debattörer och politiker.”
Resultatet blir alltid detsamma – Andras våld är oförsvarbart men vårt är bra. Sanningen är att inget våld är bra Foto: Socialistrevolution
Naturligtvis ska inte hot för att tysta tillåtas men läs texten, ”antifascistisk”! Den undantar alltså vänsterautonoma grupper från all skuld trots att de flesta hoten enligt säkerhetspolisen kommer just därifrån. Länk till Säpo:s rapport om våldsbejakande politisk extremism hittar du här.
Aftonbladets fascistnoja når sitt crescendo när man till sist lägger sista biten i pusslet. ”För det fjärde bör man inom polisen se över vilka andra möjligheter man har att komma åt personer som man vet är nyckelpersoner inom de fascistiska nätverken, exempelvis genom att systematiskt lagföra skatte- och bidragsfusk och annan ekonomisk brottslighet.” Återigen är det bara fascisters plånböcker som ska granskas. Missförstå mig rätt jag har lite eller inget emot en granskning av högerextrema, men bara så länge samma sak gäller vänsterextrema är allt frid och fröjd. Om man som Aftonbladet bara är ute efter att inskränka för en men inte för en annan är man ute på djupt vatten.
Avsikten från tidningen var säkert att den Lena Berggren docent i historia vid Umeå Universitet skulle skänka kraven legitimitet och en aura av klokskap. Det är precis tvärtom. Att vi har sådana docenter på våra universitet är illavarslande och visar bara att galenskapen inte stannar på tidningsredaktionerna. Det är dessutom något av en historisk ironi att konstatera att Aftonbladet som ju var yttrandefrihetens främsta förkämpe under Lars-Johan Hierthas tid, nu har förvandlats till den utgåva som ivrigast hejar på ett inskränkande av samma rättighet.
…..Men granska tidningen lika ivrigt om bidragsfuskaren sitter i en socialdemokratisk regering? Foto: SVD
Hon är dock inte ensam om den tveksamma meriten att vara den ”upplyste” akademikern som ger livsluft åt inskränkta tankegångar. I en artikel i SVD signerad Kjell Magnusson docent i sociologi vid Uppsala Universitet kommer samma mossiga tankegods till tals. Här framförs idén att vi måste anpassa oss till det främmande eftersom vårt sätt att tänka inte är norm och att vår frihet inte alltid är lika självklar i andras ögon. Religiösa symboler måste fredas från satiriker likt dem i Charlie Hebdo. Islam bör inte förlöjligas och vi måste därmed vidta mått och steg för att tillgodose detta behov.
Religiösa symboler skulle enligt Kjell Magnusson inte längre gå att skämta om, kanske gäller det inte ovanstående bild enligt hans förkastliga resonemang Foto: APG29
Jag kan då upplysa herr Magnusson om att om jag som kristen åker till Saudi Arabien får jag inte öppet utöva min religion. Bär jag ett synligt kors kan jag både bli slagen och få det bortrivet. Här finns alltså inte tillstymmelse till hänsyn för vare sig det ena eller det andra som är avvikande från deras norm. Vi ska däremot uppvisa vad andra inte uppvisar genom att inskränka det som är vårt tankesystem och därmed vår kultur. Den tunna isen räcker inte längre som metafor på de felaktigheter i resonemanget som uppvisas här.
I Sverige råder religionsfrihet. Enligt Kjell Magnussons logik skull vi inskränka yttrandefriheten för att värna rätten från religiös smädelse för vissa??????? Foto: SVT
Resonemanget är dessutom fel ur en annan synvinkel. All religion måste tåla både granskning och kritik. Alltför många övergrepp har begåtts i historien i religioners namn därför att vi inte har utsatt den för just detta. I tomrummet efter avsaknaden av kritik har ju kyrkan härskat på ett högst tveksamt sätt med dogmer och hot om evig förbannelse genom historien. Ändå är det det som Magnusson säger – granska inte kritisera inte och smäda inte. Skönt då att veta att hans artikel åtminstone inte gick förbi obesvarad, debattartikeln hittar du här i SVD. Inom vår egen kultur har kritiken humorn gått så långt att vi har kommit till den nivån som uppvisas i följande film. Rolig eller inte det får du avgöra själv.
Det största hotet som jag ser är dock inte journalister eller debattörer, det är VISSA lärare. Man ska aldrig dra alla över en kam så ta inte detta som en generell kritik men det finns även i era led en del tveksamheter. Maria Wiberg heter samhällskunskapsläraren som tillsammans med Göran Brante som är lektor i pedagogik vid Göteborgs Universitet skrev en debattartikel i SVD för en tid sedan. Den handlade om hur man ska kunna stänga ute SD ur skolans arbete både i lärarroll och andra roller i skolmiljö. Med hjälp av tveksamma tolkningar av deras partiprogram och en strängare syn på riktlinjerna från skolverket skulle helt plötsligt en hel grupp utestängas. En åtgärd som skulle kräva åsiktsregistrering vilket är förbjudet i Sverige.
Lärare ska vara pedagoger inte politiska megafoner och i synnerhet inte såna som inskränker det fria ordet för vissa Foto: Orebroguiden
Jag skulle personligen inte vilja ha någon av debattpersonerna som lärare. En värre mardröm än personer som i godhetens namn försöker införa något som bara går att beteckna som den ultimata ondskan är svårsmält. Yttrande- och åsiktsfrihet gäller alla, även människor med ”fel” åsikt. Om dessa inte omfattas är det inte längre friheter värda namnet. Det är också extremt underligt att konstatera att personer som Göran Brante och Maria Wiberg aldrig ställer samma krav på vänsterradikala som idag är betydligt mer aktiva på ett mycket otäckt sätt. Se mer i följande reportage från Uppdrag Granskning där den ”goda autonoma vänstern” granskas. En liten intressant detalj är att efter reportaget kritiserades Janne Josefsson och Uppdrag Granskning av flertalet personer inom vänstern och från personer inom universitetsvärlden.
Det är alltså alldeles klart så att delar av de så kallade lärosätena runt om i landet också är säte för antidemokratiska tendenser. Man blir än mer bekymrad när man betänker att de med sin maktposition kan skriva avhandlingar som fråntar den egna åsikten allskuld. Till sina elever kan dessa också ägna sig åt att lära ut att antidemokratiska metoder är demokratiska. När de ”lärde” har förvandlats till politiska megafoner som gör reklam för antidemokrati är något väldigt fel. När samma personer kan aktivt försvara våldsverkarnas rätt att fortsätta sin kamp är något så galet det kan bli. Här hittar du debattartikeln i DN som rycker ut till våldsbejakande vänstergruppers försvar och som är undertecknad av flera professorer och docenter. Visst har dessa våldsbejakande grupper en rätt till det fria ordet, men också vår lagstiftning drar gränsen när det fria ordet förvandlas till våldshandlingar. En inte alltför onaturlig gränsdragning för de flesta.
Dags att se över våra lärosäten och i en del fall ta vissa i örat för de övertramp på demokratiska ideal som sker Foto: Aftonbladet
Andra personer inom universitetsväsendet drar sig inte ens för att själva använda metoder förbjudna i lag för att gagna antidemokratiska tendenser. Ylva Habel lektor på Södertörns Högskola drog sig inte för att förra året sabotera valaffischer för SD genom att kasta ägg på dessa. Mer om händelsen hittar du på bloggen WTF Toklandet. Hennes tilltag fick till och med proselyter att utropa hejarop över tilltaget som man kan utläsa av Twitter-reaktionerna i samma blogginlägg.
Ylva Habel slog ett slag för antidemokratin när hon kastade ägg på SD-affisch i t-banan och skröt om det på Twitter Foto: Twitter
Tyvärr är det inte bara odemokratiska krafter som har flyttat fram sina positioner för att kringskära yttrande- och åsiktsfriheten. Nej, samma tongångar kommer också från det demokratiska samhällets representanter tyvärr. I söndags hölls ett möte för EU:s inrikesministrar för att dra upp en gemensam strategi för framtiden efter händelserna i Paris. Artikel om mötet hittar du här i DN. Resultatet från detta som besöktes av vår egen inrikesminister Anders Ygeman och som var rörande ense enligt svensk konsensustradition, gav på handen att säkerhetstjänster i framtiden lättare ska kunna ingripa mot hemsidor som uppmanar till terrorhandlingar. Inget ovanligt i det men som vanligt döljer sig djävulen i detaljerna.
När till och med demokratins företrädare – politikerna- sluter förbund med djävulen är någonting galet Foto: Impawards
En konkret åtgärd som man har kommit fram till är att nätoperatörer ska agera ”poliser” och se till att stänga ner sajter med oönskade budskap som uppmaningar som terrorhandlingar. Rädsla finns för att detta kommer att bli kontraproduktivt då terrorismuppmanande sajter bara kommer att söka sig till hemliga communities och mörka nät där ingen längre har insyn. Det skulle dessutom vara kontraproduktivt därför att svaret på terrorism heter ökad frihet och ökad yttrandefrihet därför att det är en livlig debatt som slår hål på terroristernas argument. Ett slutet samhälle gynnar däremot bara terroristerna då de vill driva oss just till detta.
Både temperaturen och taket i debatten behöver höjas, kanske inte så här mycket. Istället gör politikerna tvärtom som i Parisöverenskommelsen Foto: Sydsvenskan
Nätoperatörerna vill inte heller ha den uppgiften som nu krävs av dem. Man är förser människor med nätuppkoppling men man är inte poliser/spioner menar man. Det finns till sist en misstanke om att stora nätoperatörer som Google agerar genom politikerna för att se till att få ensamrätt på nyhetsflöde och att man bara genom politikerna nu utnyttjar tillfället. Följande klipp visar på problemet i ett reportage från Aktuellt 15/1 scrolla fram till 34 minuter 30 sekunder.
Nätoperatörer är inte poliser något Parisöverenskommelsen begär. Resultatet blir inte bra Foto: Sporthoj
Läser man slutdokumentet från Paris (se länken DN ovan) finns t ex formuleringar som ”Skapa förutsättningar för att identifiera och radera visst material”. Skapa förutsättningar? Vad innebär det, är det spaning man avser eller vill man skapa en ny spansk inkvisition? Definitionen av ”skapa förutsättningar” är inte alldeles glasklar och inger visserligen trygghet men också fruktan för vad det kommer att innebära. I värsta fall innebär det slutet på det fria ordet. För som vanligt är vägen till helvetet kantad av goda intentioner.
Det som ser ut som något lockande innehåller ibland detaljer som inte är önskvärda. Det gäller dokumentet från Paris också Foto: Muttmounds
”Identifiera och radera visst material” är nästa formulering som väcker frågor. Bara det att identifiera och radera visst material ger mig köldchock in själen. Man ska alltså ge myndigheter/nätoperatörer rätten att radera material på hemsidor. Någon tycker kanske det är rätt om man uppmanar till terrorhandlingar och mord men motfrågan måste bli vem som avgör vad som är vad här. Skrivningen ”visst material” lämnar fältet vidöppet för vilka dumheter som helst. Det skulle till och med kunna sluta i något rent Kafka-liknande om en sån gummiparagraf utnyttjas fullt ut. Vi har alltså frivilligt tagit flera steg mot det samhälle som George Orwell så profetiskt beskrev i boken 1984.
En del av implikationerna i dokumentet från Paris gör en frusen in i själen Foto: Blastr
Det var med andra ord med en känsla av en dålig smak i munnen jag stod där på Sergels Torg. När man säger sig stå för en sak men samtidigt låter de grupper som ingår i den ”godhetsrörelse” börjar man ana hyckleriet som utspelas framför våra ögon. Inte heller riktas den välbehövliga kritik mot de politiker som nu ser sin chans att flytta fram positionerna mot ett samhälle präglat av inskränkningar i fri och rättigheter som vi ser som självklara idag. Ingen tycks heller reagera på att det är idag vi måste agera, imorgon kan det vara försent. Det finns dock en till aspekt av hyckleriet som gör det dubbelt värre. Det handlar om Charlie Hebdo självt.
Ett hoppingivande tecken i allt elände var att femåringen bakom dessa ord utnyttjade tillfället att skriva fritt om än lite hrm grovkornigt Foto: Eget
Om vi går tillbaka ett halvår i tiden, vilka kan sägas ha vetat om tidningen då? Jag vill nog påstå att de flesta inte kände till den och att de skulle ha blivit mycket förbryllade över tidningens innehåll. Människor som själva sysslade med satiriska teckningar eller som på annat sätt hade kommit i kontakt med den visste naturligtvis vad den handlade om. För de allra flesta var den trots allt nog en kryptisk avlägsen publikation som få kände till. Efter de tragiska händelserna låter det dock annorlunda. Nu vet alla vilken tidningen var och vilka publikationer de har haft.
Charlie Hebdo slår mot allt och alla inte bara muslimer, här ses påven avporträtterad. Översättningen lyder ungefär: ”Desperat att värva kunder” Foto: Charlie Hebdo
Hade någon dessutom för ett halvår sedan föreslagit att vi borde visa sympati med tidningen med en demonstration är jag rätt övertygad om att i varje fall några ur godhetskommandot hade ifrågasatt denna handling. Man hade pekat på tidningens islamofobiska rykte trots att den satir man har publicerat har handlat om påven, Marine Le Pen och alla andra man anser man har velat häckla med. Det hade säkert också hetat att man inte skulle understödja ”hatiska skrifter” som denna. Sanningen är nämligen att det är vi människor som ligger bakom de beslut som resulterar i ofrihet. Det är våra tankar, handlingar och beslut som leder fram till det resultatet. Vår tystnad är lika talande som ordet och att godkänna det som hände i söndags i Paris är illavarslande. Att vi har en regering som sväljer samma dynga med hull och hår är inte förvånande men däremot skrämmande.
Etablissemangets budskap skiftar över tid. En dag är fenomen som Charlie Hebdo avskyvärda och nästa beundransvärda Foto: Heartofireland
Än mer illavarslande blir det om man utläser regeringens it-ansvariges utlåtande, en viss Mehmet Kaplan som tidigare har anklagats för att ha en något dold agenda som muslim. Mer om det i en artikel i SVD. Han har uttalat att ”Det gemensamma uttalandet innebär inte att vi kommer inskränka yttrandefriheten på nätet. Inte heller att vi kommer genomföra några förändringar i svensk lagstiftning.” Om vi inte behöver ändra svensk lagstiftning betyder det ju att vi har varit duktiga nog att agera i förväg i form av IPRED-lagen som har gett svensk underrättelsetjänst rätten att granska aktivitet på nätet och till och med i särskilda fall granska e-mail. Sveriges ”bror duktig”-mentalitet har med andra ord redan ställt till det och fortsätter att göra så. Tack Alliansen och tack också till Mehmet Kaplan som tydligen tycker lagen är okej.
Bilden av oss själva som fulländade hjälper inte till, tvärtom förhindrar den en debatt som måste till Foto: Ledarskapsfornyelse
Tidningar må vara megafoner för fenomenet inskränkningar i yttrandefriheten, men det finns tyvärr exempel på enskilda eller grupper av journalister som agerar likadant. Journalist är ju ett yrke som borde vårda detta fenomen, men ibland går det tydligen inte så som logiken borde påbjuda. Gårdagens Aktuellt med efterföljande Kulturnyheter kunde berätta om bråket på Göteborgs Tidning (GT) om ledarskribenten Alice Teodorescu. 42 minuter in i klippet berättas historien. Du kan om du vill läsa mer om fallet på bloggen Fnordspotting.
En journalist ska granska makten men tycks alltmer bli en del av den istället Foto: Legalcheek
Bråket handlar om att de andra ledarskribenterna tycker att Alice Teodorescu inte uppfyller den politiska inriktning tidningen har med sitt socialliberala budskap. Alice Teodorescu har själv beskrivit sig som liberalkonservativ. Man kan tyvärr bara spekulera om den riktiga bakgrunden. Jag tror nämligen det angivna skälen är ren rappakalja, men en skulle kunna vara att Alice Teodorescu har försvarat SD vid flera tillfällen och sånt gör man inte ostraffat. Här ett exempel från Aftonbladet. Det skulle också kunna handla om att SD:s ledning har nickat instämmande åt vissa saker hon har skrivit. Det är naturligtvis rena gissningar och spekulationer från min sida men man kan undra. Klart är dock att om och när journalister förvandlas till budbärare av inskränkningar i det fria ordet, då är någonting ordentligt galet i vårat land.
När slutresultatet av debatten landar i hur mycket rättigheter vi ska inskränka är allt ett enda stort bluffspel. Både här hemma och i Europa måste trenden vändas Foto: Tradera
Löjesguiden vill med dagens artikel nominera alla de krafter i samhället både på ett nationellt och ett internationellt plan, som nu agerar för inskränkt yttrandefrihet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ert agerande är värdigt betydligt mörkare krafter ur historiens annaler. Där samhället borde gå mot alltmer yttrandefrihet ska nu alltså åsiktspoliser sitta och avgöra vad som är tolerabelt och inte. Samtidigt finns starka krafter inom extrem islamism, vänsterautonoma och högerkrafter som vill uppnå samma sak. Ni spelar alltså dem rakt i händerna. En av historiens stora paradoxer skulle därmed kunna vara skapad. Vi säger att ingen inskränkning ska ske men går samtidigt med på sådan för att kunna säkerställa vår säkerhet. Med små steg närmar vi oss det av George Orwell inspirerade samhället som beskrivs i boken 1984. Jag Freakshow Fredrik, hoppas historiens dom blir hård över en tid som inte ens reagerade inför det oerhörda.”
Södermalm är som pudelns kärna eller den del som sitter längst till vänster. Från hundens perspektiv sett blir det närmast a-hålet och det är nog en träffande allegori. Södermalm är nämligen stadsdelen i Stockholm som huserar 95 % av godhetsrörelsen och stadsdelen där medelklassungar får leka proletärer. Allt medan proletärerna för länge sedan flyttat därifrån på grund av kostnaderna. Foto: By Belinda – Flickr, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2427682
Anders Ygeman lovad runt men höll tunt. Nu upptäcker han den smärtsamma vägen att länderna varifrån en del asylsökanden kommer ifrån nu har stängt sina dörrar och ingen kommer tillbaks. Sverige står nu med flyktingar utan asylskäl men som inte kan skickas tillbaka. Foto: Wikimedia Commons
Straff av de skyldiga, i bildens fall offer för överdrivet drickande, är oftast ingen trevlig affär även om det ibland behövs. Men att straffa de redan utsatta är än mer magstarkt. Samhället upplöses atom för atom och när vi dessutom inte ser nyttan med en välfärd som inte ger något igen ligger också modellen risigt till Foto: Av William Andrews – Old-time punishments by William Andrews. 1890 p140 archive.org, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=14138001
Dagens Sverige behöver någon som agerar istället för att resignera. Hittills har vi sett lite eller inget av detta från vare sig regering eller opposition. Det är till och med viktigare att försöka och misslyckas än att inte försöka alls, det är så illa samhället är ställt på vissa områden. Foto: By Adonart – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45647566
Löjesguiden 
