Att manipulera debatten

Miljöpartiet genomgår rena masslakten både i media och i opinionen. Kryddat med dumdryga uttalanden som det av Per Gahrton som du kan se nedan, har partiet plötsligt blivit som ett jättelikt svart hål där allt sugs ut till en annan dimension. Det är det dåliga ledarskapet, bristen på verklighetsförankring i hela partiets ideologi och hos vissa medlemmar en nästan paranoid syn på verkligheten som börjar ta ut sin rätt.

Precis som man misstänkte har nu hela den här smutsiga affären blivit än värre. Den nya dimensionen handlar om att ett maktparti med ansvar (?) för regeringen, sätter sig i situationen där man försöker att påverka en fri och oberoende media (?????) till att inte bevaka en nyhet på ett för partiet negativt sätt. I den version (SVT; Archive) som Aktuellts Anders Holmberg har, ringde han själv upp Miljöpartiets presskontakt tillika Utbildnings-
departementets planeringschef Magnus Johansson. Det som därefter följde är minnesvärt.

Sedan tidigare var det redan klart att Jabar Amin – riksdagsman för Miljöpartiet – var inbjuden till 21-sändningen. Han har en mycket kritisk inställning till hur partiet har hanterat hela frågan Mehmet Kaplan och Yasri Khan (Aftonbladet; Archive) och nu skulle han tala ut om den kritiken. Anders Holmberg ville därför ha en person, t ex Gustav Fridolin, närvarande som kunde svara på kritiken. Svaret från Magnus Johansson blev nej, istället föreslogs Joakim Larsson som är ordförande i partiets valberedning.

Det som nu strömmar ut från Miljöpartiets partihögkvarter blir mer och mer smutsigt. Nu drar man sig inte för att utpressa, censurera och försöka påverka interna beslut hos andra. Foto: By AVRS – Self-photographed, CC0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=17235796

De två fortsatte att tala om logistik kring intervjun då plötsligt Magnus Johansson skulle ha frågat om det var möjligt att ”steka delen om Kaplan”, [Stockholmsslang för att hoppa över, strunta i; Min anmärkning]. Anders Holmberg frågade vad han menade. Johansson svarade att om de strök Kaplan-temat ur sammanhanget, kunde han tänka sig att skicka toppnamn som kunde uttala sig kritiskt om nomineringen av Yasri Khan.

Anders Holmberg avböjde vänligt men bestämt men då ändrades också inställningen om Jabar Amin. Magnus Johansson skulle ha menat att Jabar kanske inte alls skulle uttala sig så kritiskt som man hade hoppats. Det skulle ha hetat att Jabar Amin skulle ”knådas” [Stockholmsslang för att bearbeta, övertala; Min anmärkning] och att han efter det inte alls skulle vara så kritisk längre.

Här försöker man alltså att först övertala en journalist att inte ta upp ett känsligt ämne. När det inte går övergår man istället till att utpressa genom att rent ut säga att det man förväntar sig från en kritiskt person inte längre gäller. Jabar Amin skulle alltså beläggas med munkavle, censureras. Undrar vad han tycker om sån toppstyrning?

Efter händelsen har partiet fått göra ytterligare ett bondeoffer (SVT; Archive) i form av att stänga av Magnus Johansson. Jabar Amin hade ryggrad nog att uttala den kritik han skulle ”knådas” till att inte uttala vilket hedrar honom. Det visar att någon i det där partiet fortfarande kan tänka både självständigt, utanför ramarna och dessutom vågar rikta kritik (Aktuellt Onsdagens 21-sändning) partiledningen med den berättigade kritik de förtjänar.

Ett tecken på sönderfallet är alla de som nu blandar sig i debatten men bara gör en dålig situation värre. Per Gahrton och hans konspiratoriska teori om att Israel nu blandar sig i regeringens arbete och som har pekat ut Kaplan som islamist är nog den mest bisarra. Foto: Wikimedia Commons

Frågan om den rasism som många menar har drabbat Kaplan där han dömts på mycket mer lösa grunder på grund av att han är muslim, drabbar istället Amin. Det är dessutom hans eget parti som står för den, är inte det att betrakta som rasism? Inte fan hade t ex Miljöpartiet belagt Gustav Fridolin eller Åsa Romson med munkavle om de hade velat uttala sig kritiskt om behandlingen av Kaplan! Vem inom partiet skriker om den uppenbara manipuleringen och den eventuella rasism som här kommer i dagen? Ingen!

Det har talats om kris för Miljöpartiet, jag skulle vilja tala om moraliskt och politiskt förfall som den bild som naglar sig fast efter alla händelser. Allt detta mynnar ut i ett uruselt ledarskap från både Fridolin och Romson. Det beror också på en krisberedskap som tycks bygga på att man bygger skyddsvallar, gräver ner sig för att till sist inse att man byggt på gungfly. Det blir inte bättre av att allehanda människor springer omkring och rosar förstasidorna världen över med så dumma uttalanden som de har gjort på sistone.

Det är helt enkelt ett parti fritt fall. Återigen är det det obefintliga ledarskapet som är alltings början. Det ena kloakröret kan knappt öppna munnen innan alla drar öronen åt sig, det andra sprider triggerord och floskler ikring sig i parti och minut. Problemet är att den enda som tror på dessa är han själv och möjligen en och annan medlem som fortfarande tillhör de övertygade. Få andra lyssnar ens.

När allt ska summeras och bilden klarnar måste man ställa sig en allvarlig fråga. Har Sverige råd att ha ett parti som uppvisar bilden av ett totalt sönderfall i en regering? Svaret kan tyvärr bara bli ett, partiet var aldrig redo att ta ansvar för den nya rollen man ställdes inför. När regeringen bildades hösten 2014 gick man från ett idealistiskt parti med många drömmar och fromma förhoppningar, till att bli ett parti som inte bara skulle omsätta dessa drömmar och förhoppningar till förslag utan också nu ta ansvar för landets skötsel.

Den transformering som hade krävts för att klara av den uppgiften skedde uppenbarligen inte. Partiet tog aldrig steget över från drömmeriet, till att bli mer realistiskt och ansvarstagande. Omformningen skedde aldrig, vare sig i tanke eller i handling och nu betalar de priset för ett haltande ledarskap och en illa anpassad politisk plattform. Istället för att ta i tu med problemen sysslar man i samma andetag istället med ren nedmontering.

Det i det närmaste invalidiserade ledarskapet har nu börjat kosta för partiet. Två avloppsrör men lite eller felaktiga saker kommer ur det. Partiets kris beror till stor del på det dåliga ledarskapet. Foto: Wikimedia Commons

Ett sånt parti kan naturligtvis inte ingå i en regering. Det är så gott som uteslutet att det här kommer att hålla någon längre tid och det har nog blivit dags för Stefan Löfven att välja väg. Han kan helt enkelt avfärda partiet som det oseriösa alternativ det är, eller försöka lappa ihop vad som går och gå vidare. Det senare kan dock riskera att slå också mot honom och priset för det kan bli mycket högt i det långa loppet.

Varför oppositionen med Anna Kinberg Batra i spetsen inte agerar mer resolut och ser till att få slut på den parlamentariska soppan men framför allt den mardröm som av vissa fortfarande kallas ”regering” är också svårsmält. Det är en sak att hon vill undvika ett beroende av Sd, men är det bättre att bara stå vid sidan av och bara titta på? Regeringen och Miljöpartiet är slut som politiskt spår, dags att ändra kurs och där måste AKB och oppositionen också de ta sitt ansvar. Vare sig Löfven eller Mp gör ju det.

Löjesguiden nominerar idag nästan per automatik Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”, det är ju trots allt deras tid nu. Motiveringen lyder: ”Det är ju Miljöpartiet, bara det är skäl nog.”

Ett slags julevangelium

Så hände det sig att det utgick ett påbud i Svearnas land från kejsare Löfven, att folk från norr till söder skulle samlas i stad och på land. Tanken var att här skulle de trilskande och de med sd sympatiserande massorna nu granskas och sen lagföras. Där skulle Peter Wolodarski avslöja alla som kunde tänkas ha röstat på SD och ståthållare Arnstad skulle så forma den ideologiska scenen. Minsta misstanke och brunt kort skulle utdelas. På den högsta toppen skulle självaste landets ledargarnityr samlas för domslut.

Ingående frågor om attityd och åsikt frågades så och snart visste de alla vilka miss- dådarna var. Från Blekingarnas land kom så en man som hade påbud om att söka sig till Sölvesborg för utfrågning. Arnstad, Wolodarski och Löfven var alla där. Men så fick Jimmie som han hette, ett nervsammanbrott och var tvungen att ta in på ett vilohem. Trots hans nöd fanns ingen plats att få, kön var cirka 6 månader lång. För trots skatt över alla breddar, hade Svearnas lyckorike inte råd med sådana excesser som vård.

Så gick en grupp med fiskemän mot kust för fångst då en Johan Hakelius i skrud och gyllene peruk uppenbarade sig. ”Var inte rädda” sade han till de förskräckta fångstmännen, ”inatt skall en ny sjukavdelning öppnas för att kunna bota Jimmie”. De trenne fångst-männen lyssnade andäktigt under stor förskräckelse.

Bilden kunde ha innehållit de fem men gör det inte än på grund av felkopplad hjärnvindling i Alliansen. Något som gör att vi fortfarande har Löfven med anhang som regering, berättelsen ska ses som en önskan om något annat inför det nya året Foto: Bruno Piglhein – Star of Bethlehem Wikipedia Commons

Johan Hakelius beordrade dem så att vända om mot Sölvesborg och väl där vägleddes de av en drive-in skylt till stadens Motell. Pilen av neon pekade så mot rum 211 där de så fann den av nöd slagne Jimmie. De sjönk alla ner på knä och skänkte så den medicin som han så väl behövde men förnekats av landets medicinska inrättningar.

De trenne fångstmännen visade sig snart vara vare sig trenne eller män. En fjärde hade gömt sig i den andres högra ficka och de var faktiskt bara en som var man av de fyra. Det var nämligen Ebba Busch-Thor, Annie Lööf, Anna Kinberg Batra och Jan Björklund som stod framför Jimmie.

Jimmies feberblanka ögon betraktade de fyra med stor misstanke men så talte de fyra med en röst. AKB sade så: ”Lugn bara lugn Jimmie-ponken, vi kommer i frid för att förtälja att ett fredens budskap är utkallat från oss alla. Se här, den medicin du så eftersökt och nu en utsträckt hand. Också vi inser nu att vill vi övervinna en tyrann, måste man stå enad”. Jimmie som knappt trodde sina öron prövade en tub revaxör men insåg snart att han hade hört alldeles rätt.

Så förenades de fem och snart flydde både Löfven, Arnstad och Wolodarski landet för att söka asyl i Damaskus. Där blev de hjärtliga vänner med representanter från både IS och Hamas. Svearna däremot levde gott och så var sagan slut……….eller var den det?

Men det är ju rättvist!

Rättviseförmedlingen påstår sig vilja förmedla rättvisa. Ändå är det precis tvärtom, de levererar orättvisa. Till exempel är merparten av Rättviseförmedlingens ledning själva inte så jämställda, man skulle till och med kunna tala om en total ojämställdhet internt. Ändå har regeringen valt att inte bara samarbeta med denna organisation, utan också att skänka dina och mina pengar till dem för utfört jobb. Dags att titta på vad det är för jobb de då har utfört och det är nu det blir lite problematiskt.

Precis som Apollo 13:s besättning har nu statsminister Löfven fått ytterligare ett problem på halsen vid namn ”Rättviseförmedlingen”. De har nu visat vad de menade med ”rättvisa”, dvs ”orättvisa” Foto: Wikipedia

Regeringens uppdrag genom Alice Bah Kuhnke har varit att ta fram en lista med namn som Rättviseförmedlingen anser är de som ska komma på tal i framtiden när tjänster blir lediga inom kultursfären på olika institutioner. Mer om detta uppdrag har Fnordspotting bloggat om. De här namnen ska alltså utgöra ett underlag då regeringen utser personer vilket är deras fulla rätt att göra. Med regeringsmakten kommer nämligen utnämnings-makten.

Vad som däremot inte är deras rätt är att utse personer på meriterna att de är kompisar, partikamrater eller har visat att de har rätt åsikt. I varje fall inte moraliskt för något formellt förbud mot detta finns inte. Men det är precis det som både regeringen och Rättviseförmedlingen nu väljer att göra. I förrgår tisdag, offentliggjordes så listan på en presskonferens med kulturministern och ordförande Seher Yilmaz närvarande vid avtäckningen.

Det är inte någon nyhet att politiken har blivit en ankdamm där buddy buddy-systemet blommat upp, det är något alla partier sysslar med. Titta bara på bytet av talman i riksdagen som inte alls ska spegla vem som har makten men som gör det ändå. Varje gång sossarna styr är det en sosse som är talman och likadant med alliansen, något som för en tid sedan var otänkbart.

Likadant är det med offentliga tjänster, man utser sina kompisar och partikamrater. Smutsigt? Ja men vare sig olagligt eller tveksamt, däremot moraliskt förkastligt enligt mig. Alice Bah Kuhnkes lista är just en sådan. Tänk dig att sätter i ordning en lista med de krav som de ska ha som får lov att kvalificera sig. Tänk dig att denna lista innehöll ord som ”normkritisk, queer, scenkonst, postkolonial, rasifierad och kulturvetare”. Hemska tanke tänker en del, men det är precis så man kan beskriva Alice Bah Kuhnkes kravspecifikation.

I den bransch Rättviseförmedlingen jobbar i finns vissa kodord. Rätt politisk åsikt hjälper på traven, ”queer”, ”normkritisk” och ”postkolonial” likaså. Foto: ”International Festival of Queer Culture 2009 (3)” av International Festival of Queer Culture – Eget arbete. Licensierad under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Föreställ dig också att flera av de namn som dyker upp är kompisar till henne, parti-kamraterna eller regeringskamraterna. Föreställ till sist att dessa redan har en position där de har visat framfötterna just på det postkoloniala eller normkritiska området. Då har du också hittat det listan handlar om.

Här (unvis.it) hittar du länken till listan från Rättviseförmedlingen. Tittar man närmre är den ett under av ”rättvisa” när den är som mest ironisk. Listan innehåller nämligen namn på för dom närstående eller före detta och nuvarande medarbetare. I Smålandsposten hittar du artikeln som kommenterar listans innehåll. Också Rebecca Weidmo Uvell har bloggat om listan, länken hittar du här.

På listan hittar vi namnkunniga personer som Alexandra Pascalidou, Athena Farrokhzad, som ju agerade ”hyllad” sommarpratare på P1 – här hittar du programmet, Behrang Miri, Bianca Kronlöf och Ylva Habel för att nämna några. Alla dessa plus fler kvalificerade bland annat på åsikt. De har visat framfötterna både i den antifascistiska kampen, den postkoloniala agendans genomförande och slagit ett slag för det normkritiska tänkandet.

Ylva Habel från Södertörns Högskola (varifrån annars) är en av de som enligt listan ska belönas för sitt antidemokratiska arbete med att ägga sd-affischer i Stockholms tunnelbana förra året Foto: Egen dump från Twitter

Nu ska de belönas för det arbetet med dina pengar. Läser man motiveringen, som korkat nog inte ens döljer vilka skälen till nomineringen är,  som finns för varje namn hittar man beskrivningar som:

”Produktionsledare på Rättviseförmedlingen, kommunikatör med stort engagemang för samhällsfrågor.”

Den meriten är ju underbar eftersom Rättviseförmedlingen här ser till att ta med de egna. Också ett namn som Barakat Ghebrehawariat som är styrelsemedlem skvallrar om detta faktum. Vi fortsätter:

”Sångerska i bandet Oomaigoosh och medlem i den queerfeministiska konstgruppen Ful”

Här stöter vi på det magiska ordet ”queerfeministiskt” som nu för tiden öppnar så många dörrar.

Exempel 1: ”Varit med och organiserat en mängd demonstrationer och kampanjer bland annat Alby är inte till salu.”

Exempel 2: ” Har studerat genusvetenskap, internationell säkerhet och MR i Sverige och utomlands och sitter i Miljöpartiets styrelse i Stockholm.”

Fler magiska ord som ”genusvetenskap” och ”internationell” eller ”MR” [”Människorätt” – min anm.] är förlösande i de här sammanhangen. Men än mer meriterande är ju politiska engagemang för ”rätt åsikt”. ”Inte till salu” tyder ju på ett engagemang för Vänsterpartiet och ”Miljöpartiet” är ju inte direkt dolt i kommentaren. Här ska det likformas och ses till att få in folk som kan föra in en politisk agenda också i den offentliga förvaltningen.

”Är även projektledare i det europeiska mångfaldsprojektet Brokering Migrants’ Cultural Participation och styrelsemedlem i kulturföreningen TRYCK”

Alla dessa magiska ord igen. ”Mångfaldsprojekt” och ”Migrants” faller ju alla godhetsapostlar på läppen och genast finns det skattepengar att tjäna på tjänster ingen skattebetalaren ens tillfrågats om de ger sitt godkännande till.

”Bibliotekarie på Umeå Stadsbibliotek som bland annat skapt Regnbågsbiblioteket och på andra sätt arbetat mycket med HBTQ-frågor inom biblioteksvärlden”

”Regnbågsbibliotek”,”HBTQ-frågor inom biblioteksvärlden”! Återigen små kodord som signalerar vad det är som premieras och därmed väljs ut. Jag har dock sparat den bästa till sist i den uppsjö av uppslag som listan ger:

”Suttit i styrelsen på Rättviseförmedlingen och har bl.a. skrivit boken ”Vi är misfits – queerfeministisk aktivism och anarkistiska visioner” samt antologin ”Något är Ruttet i Sverige” tillsammans med Maria Sveland”

Här ryms så många pk-poäng att räkneverket går sönder och de feministiska kyrkklockorna ringer i bakgrunden. ”Suttit i styrelsen för Rättviseförmedlingen” – !!!!, ”Vi är misfits – queerfeministisk aktivism och anarkistiska visioner” – kan det bli bättre?, ”Något är ruttet i Sverige” – sic!, ”Maria Sveland” – Där satt den!, ”att föra ut all denna samlade kunskap så vi kan lära folket-metodiken” – Ej att förglömma, den är en dygd!

I de här kretsarna finns dygder och odygder. Politiskt korrekt och vänster är exempelvis dygd, säger du däremot ”Gösta Bohman” lär du ha skitit i det blå skåpet Foto: Kungliga Biblioteket

Allt är som klippt ur en reklambroschyr för den postkoloniala härdsmältan som frodas runt om i samhället, på myndigheter och inom högskolevärlden. Det bästa av allt är dock fortfarande att det är du svensk som med dina skattepengar finansierar denna inkvotering av rättänkande och som dessutom betalar deras löner. Detta utan att tillfråga dig eller ens be om lov att få använda dina pengar till detta. Det bara händer och ingen eller få reagerar.

Nu har regeringen sett till att ställa till med ytterligare en kraschlandning. Den här gången genom Alice Bah Kuhnke (mp). Lite typiskt är det nog att konstatera att det återigen är Mp som står för denna politikens karambolage. Mp som har gått från dumhet till ren korkighet på så kort tid att det liksom inte längre finns någon tvekan vad slutsatsen måste bli.

Vi måste bli av med dessa extremister och absolut inte ens tillåta att de innehar statsrådsposter. För att det ska ske måste vi också bli av med socialdemokratin, de kommer nämligen aldrig att släppa detta samarbete. Anledningen är att också de är lika inkrökta och sekteristiska som mp är. Där har två såta vänner funnit varandra i en ljuv harmoni. Sluta stöd denna regering och partierna som ingår i den svensk!

Stefan Löfvens kärleksdikt till Rättviseförmedlingen valsade runt en stund i tidningarna. Den visar dock hur djupt insyltad också han är i en rätt snaskig historia där rättvisa är allt annat än slutresultatet Foto: SVT

Glöm inte bort hur det lät för lite sedan då statsminister Löfven skrev en dikt tillägnad Rättviseförmedlingen vilket väl bevisar att också han är djupt insyltad i den härva av dumheter som tycks omge hela frågan. Statsministerns diktartalanger kan man läsa om på SVT.

Men vänta, det blir bättre! Om du inbillar dig att oppositionen skulle höja sig över detta så glöm det. Anna Kinberg Batra uttryckte ju också sin oändliga kärlek till Rättvise-förmedlingen. Så också där finns en vurm för det som borde vara omöjligt för partiet att acceptera.

Vänsterretorik, intersektionellt tänkande, postmodern kraschlandning och en utnämningsmakt som återigen utnyttjas till att utse kompisar, likasinnade och rätt tänkande människor borde ju sätta upp vissa hinder. Men så är alltså inte fallet. Kanske beror det på att också de simmar i samma träsk. Man får komma ihåg att här utnyttjas samma kryphål men mig veterligen har de aldrig beställt och presenterat en lista full med namn som genast gått raka vägen in i statsapparaten på skattebetalarnas bekostnad.

Frågan om hur utnämningsmakten utnyttjas är också en ödesfråga. Kan man tillåta att två partier använder statsförvaltningen till att få in partitrogna eller kompisar? Är det inte du som medborgare som ska bestämma den saken? Jo, vi har en representativ demokrati! Men vad händer när de som ska representera oss, inte längre gör det? Ska inte pengarna gå till bättre saker än att betala för att Rättviseförmedlingen ska få in sina styrelsemedlemmar i statliga organ?

Också Anna bedyrade sin kärlek till Rättviseförmedlingen och passade på att skriva ett brev där hennes känslor kom i dagen. Detta trots att hennes känslor logiskt sett borde ha varit hetare av andra skäl än kärlekens Foto: SVT

Det är dags att ta makten över våra pengar svensk, andra gör ju bevisligen inte det! Detta är dina pengar, inte deras och när man så skamlöst som regeringen nu utnyttjar denna till att dessutom politisera tjänstemannakåren med människor med ”rätt åsikt” är något galet utöver det vanliga. Dags att sätta ner foten svensk, imorgon är det i värsta fall försent!

Löjesguiden nominerar idag slentrianmässigt regeringen men främst Alice Bah Kuhnke för första gången till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Den här regeringen är moraliskt korrupt. Utnämningsmakten finns visserligen och de regler som styr förhindrar visserligen inte dagens system. Efter regeringens och Alice Bah Kuhnkes senaste drag borde reglerna stramas åt ordentligt. Att ni nu utnyttjar detta lagmässiga hål till att utse likatänkande till positioner i samhället visar klart varför ni nu nomineras. Ni är en formidabel kraft på detta område.”

Kejsaren är naken

Gårdagens TV-sända partiledardebatt hade bara en segrare – den totala dumheten. I fråga efter fråga ekade de tomma intetsägande svaren där man började undra om det inte var dags att bli rädd på riktigt. Programmet i dess helhet hittar du här. Bloggen Fnordspotting har skrivit ett inför debatten-inlägg som du hittar här.

Extra tydligt blev detta så fort statsministern öppnade foderluckan för att rapa upp något om att ”Vi socialdemokrater”, därefter blev det dock helt svart. Inga lösningar på rätt akuta problem, inga konkreta förslag om hur något ska lösas istället fick vi hålla till godo med svepande formuleringar och löst hållna visioner som mest föll på sin egna dumhet.

Fler svenskar tror på utomjordingar än regeringens jobbpolitik. Dags att fatta vinken Stefan! Foto: Wikipedia

Tydligast blev ståndpunkten på två områden – jobben och allianspolitiken. I jobbpolitiken var det samma linje som förut, Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet. Att statsministern för en politik som inte ens konjunkturinstitutet tror leder till jobb är anmärkningsvärt nog, men än värre är att han inte inser detta. Tidningen DI har gjort intervjun med DI:s prognoschef Jesper Hansson som sågar statsministerns politik.

Inte undra på att statsministern ville undvika frågan och påhoppen med undflyende formuleringar och svar som fick folkpartiets Jan Björklund att påtala faktumet att fler svenskar nu tror på utomjordingar än Löfvens jobbpolitik. Om ET och andra utomjordingar kan man inte läsa om i artikeln i DI, men däremot att bara drygt fem procent tror på regeringens mål i frågan. Dags att säga det rent ut: ”Löfven, phone home!” eller kanske ”Löfven, we have a problem”.

I nästa fråga – allianspolitiken – var det lika mycket stiltje i statsministerns intellekt. Här gick det i ordentligt baklås. Frågan om anslutning eller inte till NATO kom upp och åter stod Löfven utan argument. Hans standardsvar att vi redan var i allians med Finland, ett påstående med en hel del problem. För det första utreder Finland just nu ett eventuellt NATO-medlemskap även om man samtidigt konstaterar att det inte finns en riksdagsmajoritet för detta. Mer om detta i svenskspråkiga YLE.

Omstartsknappen skänktes av Hillary Clinton till Rysslands statsledning som en fredsgest, hon borde skänkt den till Löfven. För aldrig tidigare har en svensk regering varit i sådant behov av just en omstart Foto: NRK

Bara detta faktum är ett avsteg från den linje på Löfven och försvarsminister Peter Hultqvist ser framför sig när de vill att båda länderna ska vara alliansfria och samordna sin försvars- och allianspolitik. Mer om detta i VLT. Något alltså Finland delvis viker av från när man nu säger sig mer vänligt inställda i frågan i regeringsförklaringen den nya regeringen skrivit i ordning.

Nästa käpp i det Löfvenska hjulet som numer är fyrkantigt, kom när Sannfinnländarna presenterade sin försvarspolitiska syn i följande rapport som du hittar här under. I den kunde man bland annat läsa några väl valda men hårda ord om svensk syn på Finland:

”Vid ett fördjupat samarbete (i Norden) bör kontrollen över det nationella försvarets alla väsentliga kapaciteter bevaras och fötterna hållas stadigt på jorden.  Varje nation bevakar sina egna intressen. Sverige vill inte ingå en försvarsallians med Finland. I Sverige uppfattas vårt land som en buffertstat.”

Klicka för att komma åt ps_sakerhet_2015.pdf

Läs de två sista meningarna i det citatet. Låter det som ett parti som är jättevilligt att samarbeta med Sverige? Nej, här kärvar det nog rätt rejält även om synen inte är den finska regeringens officiella politiska hållning. Bakgrunden står att finna i att flertalet finnar dels tvivlar på Sveriges egna försvarsförmåga, detta med all rätt, men dels misstänker att Sverige bara använder Finland som en buffertstat för att slippa tampas med den ryska björnen själv.

Finsk syn på hur svenskt försvar är uppbyggt? I Finland är man rätt less på svenska förvarsnedskärningar, velande hållning och användandet av Finland som buffertstat för att slippa all skit själv. Kanske ligger det något i det???

Det finns med andra ord en stor portion gnissel i Löfvens syn och än en gång visar han att han inte är trovärdig. Inte heller Miljöpartiets Gustav Fridolin hade en lysande kväll. Hans svar på attackerna om att regeringen lägger ner kärnkraften lät så lam att lama framstod som dansanta i jämförelse. ”Med bakgrund av händelserna i Fukushima……”!

Tror verkligen Miljöpartiet på en femton meter hög Tsunami som brakar in över den svenska kusten, orsakad av en jordbävning som ligger på 9 på Richterskalan? Gör de det har vi mer än ett problem. Då har vi själva verket så många att man borde springa skrikandes härifrån. För de här två sitter i regeringen, det är mer än skrämmande.

Löjesguiden nominerar idag regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Kejsare Löfven är naken. Precis som i HC Andersens saga är vår statsminister helt ställd vid sidan av det mesta. Det gör regeringen till formidabla kandidater till priset…..som vanligt!”

Politikens s och m

Socialdemokraterna och moderaterna har haft samtal. Det är så det brukar heta när regeringen vare sig har en egen politik eller stöd för den. Man måste helt enkelt söka stöd från det som tills för lite sedan ansågs vara den store satan. Moderaterna som också dom är ett parti i djup kris och som desperat söker en ny identitet utan att lyckas så vidare bra, är mer än välvilliga till att få vara med och bestämma för en liten stund.

Vill man spela politisk teater bör man använda en autentisk mask. Både s och m saknar dock både trovärdighet i realpolitiken och är rätt dåliga b-skådisar båda två Foto: Wikimedia

Det är helt enkelt en ny variant på den gamla talesättet ”den blinde leder den blinde”. Ingen av partierna har just nu ens ett existensberättigande, ändå ska de bestämma. I detta faktum ligger den svenska politiska förbannelsen. Makt tycks ju vara roligt enligt både s och m. Att fylla den med ett innehåll och ta ansvar för de egna misslyckandena tycks dock mer fjärran.

Den här gången har man diskuterat lagen om hets mot folkgrupp som har stora luckor. Det man vill är att lagen ska inkludera transpersoner vilket ju är bra. Mer om det går att läsa om i SVD.  Jag måste trots detta samtidigt bli lite raljerande. Det är naturligtvis viktigt, inte tu tal om annat, att skydda minoriteter och utsatta personer i vårt land. Tittar man på hur många personer som är transpersoner är det dock en mycket liten grupp vi talar om. Det kan röra sig om något mindre än en procent av befolkningen, fortfarande dock inte oviktiga. Mer om Pride och provokationen med Pride Järva kan man läsa om på Fnordspotting.

Den gudabenådade sångerskan Billie Holiday sjöng in världens vackraste låt ”Strange Fruit” som handlar om det rena hatet Söderns USA. När nu s och m tillsammans med godhetskören försöker göra samma sak skorrar det betydligt mer falskt Foto: Wikimedia

Det som retar upp mig är dock följande. När vi pratar vissa grupper är lagstiftningen hur viktig som helst, när vi däremot talar om andra är den inte längre så central. Låt oss ta ett exempel, hur många har åtalats för hets mot folkgrupp när det gäller judar i landet? Svaret är ingen! Risken att bli kallad för rasist är ju för stor eftersom hatet kommer från andra invandrare, jag vill inte peka finger men vi vet alla vilka det är. Därför låter man helt enkelt hellre saker och ting bero, lagen är verkningslös trots att den borde ha använts många gånger om. Hatet mot judarna i landet kan man läsa om i Aftonbladet (unvisit).

Fortsättningsvis förstår jag inte heller begreppet ”folkgrupp”. I den inkonsekvens som råder är ”bögar”, ”araber”, ”jugoslaver”, ”flator” alla folkgrupper, men ”vita män” är det inte. Signaturen Dolf också känd som Anders Eriksson gjorde förra året en anmälan för hets mot folkgrupp mot Åsa Romson. Mer om anmälan kan man läsa om på bloggen Genusdebatten. Anledningen var hennes tal förra sommaren i Almedalen – Visby som kan ses här under.

Sedan dess har dock trenden varit tydlig, det har blivit allt vanligare att angripa denna grupp. Här är första exemplet ur Aftonbladet (unvisit), andra exemplet är från bloggen Fanny Almén (unvisit), tredje från SVT (unvisit) skriven av Grön Ungdoms Magda Rasmusson.

JK:s svar på anmälan kom en tid senare. Det innebar att ”vita män” inte räknades som folkgrupp, faktiskt var hela gruppen ”vita” nu rättslösa eftersom lagen enligt Göran Lambertz inte omfattade dessa. Ett mycket märkligt resonemang då utlåtandet tydligt särmarkerar vissa grupper, men omfattar andra. Som tidigare nämnts är också efterlevnaden av lagen från myndigheter god för vissa grupper, men inte lika god för andra.

Därmed måste man fråga sig vad man ska med en lag till som gäller för vissa, men inte för andra. Är inte en sån lag diskriminerande i sig? Ungefär samma resonemang för följande inlägg på Genusdebatten som är ett svar på Magda Rasmussons halsbrytande resonemang.

Magda Rasmussons piruetter blev så minnesvärda att man måste återvända till magplasket när hon menade att vita män borde utvisas istället för invandrare. Foto: Wikimedia

En lag som delar in folkgrupper i berörda och oberörbara är inte bara vansinnig, den är dessutom kontraproduktiv. Den ilska som väcks av att bli bespottad samtidigt som andra väldigt mycket mindre folkgrupper skyddas, kan faktiskt slå över och leda till något mycket värre än vad den redan dåliga situationen ger på handen.

När vi dessutom de facto faktiskt har en polis i det här landet som inte bryr sig om vissa brott mot just denna lag för vissa grupper är det inte längre en lag som har ett existensberättigande. När samtidigt andra utreds minutiöst är de inget annat än partisk och samtidigt urholkar de hela denna lagstiftning än mer med sådana handlingar. Uppdrag Gransknings skakande reportage från förra året där man bland annat kan se en lokal polis stå och förringa brotten och till och med förneka att hatet finns hittar du här under.

Om lagen om hets mot folkgrupp ska vara kvar, vilket är tveksamt i dess nuvarande utformning, måste den omfatta ALLA. Socialdemokrater och moderater må vara helt ute och cykla på tunn våris, men man är i varje fall konsekventa i sin totala galenskap. Nu har man identifierat en grupp – transsexuella – som visserligen måste omfattas av lagen – jag håller med – men som är så oändligt mycket mindre än flera andra grupper som dessutom lider så mycket mer.

Det hela är som vanligt bara plakatpolitik. Jag är ledsen alla transsexuella – den här kritiken är inte riktat mot er, men mot två partier som är besatta av att vara så verklighetsfrånvända man någonsin kan. När dessa två dessutom är det största och näst största partierna i landet, då blir jag rent av mörkrädd. Lagen har blivit som en slags markör för godhet men den har i själva verket så stora baksidor som inte tål dagens ljus, att den borde arbetas om eller skrotas. Det är sanningen, inte det s eller m dividerar om.

Bruce Dickinson – frontfigur i Iron Maiden – sjöng den mäktiga ”Fear of the dark” som är gruppens signaturlåt. Det är tyvärr inte utan att man blir lika mörkrädd som gruppen när man ser att det som idag räknas för de stora är plakatpolitik där grupp spelas ut mot grupp Foto: Wikimedia

Löjesguiden nominerar idag landets två största partier till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Där ingen politik eller vision finns, ersätts dessa snabbt av politikens egen ”Quick fix” plakatpolitiken. Det är där ni just nu simmar omkring i er ankdamm. I det vakuum som uppstår, hjälper ni dem som ni säger er vilja motverka nämligen SD, inte ett alltför seriöst och genomtänkt arbete kanske. Den nya frågan präglas av samma anda. Plakatpolitik istället för att göra något åt de egentliga problemet. Det blir därmed alltmer tydligt att ni båda håller på att implodera eller rent av drabbas av sotdöden.”

Politisk dumhet och andra sjukdomar

Anna Kinberg Batra påstod i en intervju en gång i tiden att lantisar inte var lika intelligenta som storstadsbor. Länken till Youtube där uttalandet finns dokumenterat hittar du nedan. Nu har dock den delikata frågan uppstått, är Anna Kinberg Batra lika smart som hon vill göra gällande? Det beror naturligtvis på hur man ser det, men politiskt sett är hon så här långt en katastrofzon och än värre blev det under pridefestivalen.

Pride är ju festivalen som samlar hbtq-personer för att lyfta fram de frågorna i samhällsdebatten. Festivalen är inte bara glam och tjolahopp där man festar i dagarna tre. I lika hög grad är det ett debattforum där politiker och beslutsfattare inbjuds för en diskussion kring de frågor som hbtq-rörelsen tycker är viktiga. Diskussioner, paneldebatter och intervjuer avlöser varandra. Alla politiska partier ser det som sin skyldighet att närvara då där ges möjlighet till profilering, andra blir inte ens inbjudna.

Anna Kinberg Batra var naturligtvis där för att tala om de frågor hon ser som extra viktiga och som hon som partiledare vill driva. Idag har vi i det här landet en lagstiftning som ålägger den som har Hiv eller Aids att informera motparten innan en ny sexuell kontakt inleds. Anledningen är rätt enkel, sjukdomen går visserligen att bromsa med medicinering men leder fortfarande till döden. Den är därför en av de mest fruktade sjukdomarna vi känner. Lagen finns alltså till för att skydda dem som ännu inte har fått smittan.

Det är inte en vanlig förkylning vi och Anna Kinberg Batra talar om här utan en dödlig och mycket smittsam sjukdom. Det är minst sagt korkat att föreslå det hon gör, det lämnar andra exponerade för smittan utan att de ens har en chans att få reda på omständigheten Foto: ”Showcard advertising Lung Tonic – Wikimedia

På pride framkom att Anna Kinberg Batra nu vill skrota just denna informationsplikt, mer om det går att läsa om i SVD. Frågan är dock hur illa genomtänkt ett sånt förslag är? Det bygger nämligen på att alla personer i alla situationer är så himla rekorderliga när det gäller sexuella kontakter, att de genast frågar om sjukdomen och/eller alltid praktiserar säker sex.

Tyvärr talar verkligheten ibland ett annat språk. Sexuella kontakter är ibland spontana, sker under inflytande av alkohol och är därmed inte heller alltid vare sig planerade eller genomtänkta. Dessutom finns en slags ”det där drabbar aldrig mig-faktor”. Folk lever delvis eller helt i förnekelse. Att i den situationen fråga om detaljer som: ”har du den stora sjukdomen med det lilla namnet”, eller ”Har du kondom eller……” är därför inte alltid självklara. Och vem klandrar dem? Det första man tänker på när man vill ha lite skoj efter krogbesöket är väl inte alla bekymmer eller konsekvenser.

Förslaget kan mycket väl leda till att sjukdomen återigen börjar spridas och öka. Får man den finns som bekant ingen återvändo. Det är med andra ord mer populism än så särskilt genomtänkt politik som ligger bakom Kinberg Batras förslag. Om man dessutom betänker att en enda gångs slarv kan leda till en dödsdom, är det i bästa fall rent oansvarigt att föreslå detta.

Förslaget förutsätter att alla alltid är ansvarstagande, något som inte alltid stämmer med verkligheten Foto: Gallery4share

Förslaget kan dock få större konsekvenser än så. Informationsplikten, här hittar du länken till RFSL som förklarar vad lagen innebär, gäller idag också om man ska genomgå t ex en operation. Skälet är helt enkelt att minska risken också för personalen på sjukhusen. Man kan ju tänka sig en situation där en smittad inte har uppgivit detta. Under en operation skär sig kirurgen som därmed exponeras för patientens blod. Det är alltså direkt dåraktigt av Kinberg Batra att ens föreslå ett totalt slopande som jag fattar att det handlar om. En revidering av delar av lagen är däremot nödvändig.

Idag finns en rapporteringsskyldighet då någon har testats positiv. Denna rapportering går till smittskyddsläkare och folkhälsomyndighet och sker anonymt med hjälp av delar av personnummer eller ett reservnummer som är kodat. I samma rapportering ska riskgrupp anges, det kommer alltså att stå ”homosexuell” eller ”narkoman” i pappren. Detta är inte bara integritetskränkande som jag ser det, utan också överflödig information med liten eller ingen nytta.

Läkaren kan dessutom efter ett positivt test anmoda en person att sköta sina sexuella kontakter där ”får och får inte-regler” är uppsatta vilket lätt kan uppfattas som kränkande särbehandling. Om dessa regler inte följs och det framkommer att så har skett, kan läkare gå vidare och anmäla detta till smittskyddsläkare. Denna kan först beordra personen att följa reglerna, görs inte detta kan tvångsisolering på sjukhus bli aktuell. Det går helt enkelt till så att smittskyddsmyndigheten begär tvångsisolering vid länsrätten. Får man den rätten kan en person mer eller mindre mot sin vilja tvingas till isolering.

Tvångsisolering enligt smittskyddslagen är inte som ett party på kåken, det är ett stort ingrepp i den personliga integriteten och kan lätt ge en känsla av rättslöshet
Foto: ”Jailpost1” by Source. Licensed under Fair use via Wikipedia – https://en.wikipedia.org/wiki/File:Jailpost1.jpg#/media/File:Jailpost1.jpg

Också där är lagen kanske en aaaaning för frikostig mot myndigheterna och här måste man åtminstone se till att den enskilde har ett bättre rättsskydd gentemot dessa. Att tvångsisoleringen kan fortgå så länge ”det anses nödvändigt”, vilket i teorin kan innebära till dess att patienten dör, är också det ett för stort ingrepp i den enskildes rätt. Domstolarna går dessutom till 100% på myndighetens linje. Det finns med andra ord en slentrian-mässighet i grymheten där den enskilde är rättslös i den situationen. Här bör man verkligen titta över den nuvarande lagen.

Revidering av lagen är alltså även hos mig nödvändig, men att skrota den helt och hållet utan att ersätta de skydd som idag finns för andra än den smittade vore förödande. Delar av lagen bör ses över, men andra bör nog helst inte röras alls. Det är däri som dumheten ligger. Anna Kinberg Batra har mig veterligen inte preciserat vad det är hon vill ändra mer än att säga att ”informationsplikten bör tas bort”. Gör man det är andra grupper helt värnlösa och det vore ju extremt dumt till och med för en person som henne.

Förslaget bör alltså helt glömmas bort och istället bör man koncentrera sig på andra delar av smittskyddslagen som är mer tveksamma. Anna Kinberg Batra är i den meningen ute och cyklar då hon föreslår det hon säger. För ska allt bara skrotas ligger vi risigt till med henne i en regering. Hur illa det är ställt i bunkerpartiet och med dess partiledare kan man läsa om på bloggarna Fnordspotting, Genusdebatten, Anybody’s Place och Motpol.

Varje gång en svensk politiker är ute och cyklar, och det är de ju rätt ofta nuförtiden, bör man kunna ge dem cykelförbud. Här ett exempel från Wales. Foto: Wikimedia

Löjesguiden nominerar idag Anna Kinberg Batra till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Du har alltid varit fullfjädrad i grenen populism och korkade uttalanden. Att dessa får konsekvenser också för andra tycks inte bekymra dig. Att som nu föreslå att skrota en hel lagstiftning är nästa steg i katastrofen. Det innebär ju att fler kan smittas och att dessa personer blir detta utan att ens få reda på det innan det är för sent. Revidera ja, men skrota? Det vore dumt för framtiden och det är också ytterligare ett skäl till varför framtiden klarar sig bättre utan Anna Kinberg Batra och moderaterna.”

Äntligen!?

När man sitter och skriver så här är det lätt att grotta ner sig och bli så där extra deppig. Vare sig det eller det faktumet att ni mina läsare dras med i det fallet är så särskilt uppbyggligt. Så det är extra glädjande att kunna förmedla ett något mer positivt resultat. Två artiklar jag stötte på ändrade allt och nu kanske något håller på att hända i det här landet trots allt. Visst tar de upp tunga ämnen, men de är klarsynta i sin analys och väldigt träffsäkra i sina slutsatser.

Dagens journalistiska agenda är allt annat än klarsynt. Ändå finns undantagen som inger visst hopp! Foto: Wikimedia

Den första publicerades i GP den 22/7 och är signerad Håkan Boström. Den skarpsinniga analysen av hipstervänster med medelklassens världsfrånvända agenda är inget annat än lysande. När han beskriver vad han kallar Twitteratin skrattar jag högljutt igenkännande. Politiskt korrekt akademikervänster och kulturskribenter beskrivs som grupper som gjort det till sin livsuppgift att förespråka mental enfald i mångfaldens namn. Där börjar tårarna rulla utmed kinden av rent skratt.

Också högern i svensk politik får sin beskurna del av skopan. Schlingmannifiering kallar han det när varumärkesbyggande har ersatt sakpolitik och värderingar som tilltalar väljarkåren. Han avslutar hela artikeln med att konstatera att de etablerade partierna inte längre går i takt med folket, ett faktum jag instämmer i.

”Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt”, numer är detta en etablerad sanning i politiken. Först klev Per Schlingman in på scenen och snart var varumärkesbyggandet viktigare än sakpolitiken i moderaterna Foto: ”Flickr – Jeff Attaway – glucose” by Jeff Attaway from Dakar, Senegal – glucose?. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Flickr_-_Jeff_Attaway_-_glucose.jpg#/media/File:Flickr_-_Jeff_Attaway_-_glucose.jpg

Det finns dock två saker jag saknar i artikeln. Det ena är att bristen på egen politik från borgerligt håll och det faktumet att de genom DÖ helt har resignerat från sin roll som opposition i verklig mening. Istället har detta skapat ett desperat behov av att täppa till luckorna. Ett sånt exempel är feminism.

Feminism är en av dagens stora framgångssagor inom svensk politik. Vad jag personligen tycker om det vet redan den regelbundne läsaren, jag avskyr den. Trots det lockar det till diskussion där till och med yngre män säger sig vara feminister vilket jag inte förstår då man tittar på debatten. Det är onekligen svensk vänster som genom feminismen också har tagit initiativet.

Feminism är i det korta perspektivet en framgångssaga där vänstern i Sverige har tolkningsmonopol på ideologin. Här gäller orakade armhålor och spottretorik också inom högern. Foto: ”Feminists at Stockholm Pride” by Bengt Nyman – IMG_8827-1Uploaded by Athyllis. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Feminists_at_Stockholm_Pride.jpg#/media/File:Feminists_at_Stockholm_Pride.jpg

Borgerligheten är helt akterseglad. Visserligen försökte Maria Arnholm att lansera en liberal feminism i förra valrörelsen, men den förstod hon nog aldrig ens själv. Än mindre utformade hon en sådan. Istället rann tiden ut och goda råd blev dyra. Det gällde att hitta en egen politik snabbt. Svaret blev tyvärr en lika rabiesinfekterad feminism som den vi ser hos dagens vänster. Kanske var det för att klumpa ihop sig tillsammans med vänstern i ett mittfält, kanske var det bristen på egna idéer.

Hur som helst fick vi det något bisarra resultatet att man kunde inbegripa också svensk höger i vänsterfållan. Efter Anna Kinberg Batras tal på Nationaldagen gjorde statsvetaren Malena Britz analysen att hennes tal målade upp ett feministiskt folkhem. Två av två möjligheter att skapa en egen vision missade hon alltså, mer om analysen i SVD.

Också partier som FP har drabbats svårt av just feminismen världsfrånvända agenda. Birgitta Ohlsson var representanten för partiet i förra regeringen där hon var EU och demokratiminister. Hennes minst sagt vänstervridna agenda vad gäller feminismen är slående. Hon fattar inte ens vad grundläggande liberala värderingar går ut på.

När Birgitta Ohlsson gör sig till uttolkare av feminism förstår hon inte ens grundbegreppen i liberalism. Mycket på grund av att högern har anammat vänsterns syn på ideologin i brist på en egen Foto: Wikimedia

Friheten som är just den grunden heter att ”vi måste få till ytterligare en pappamånad”. Hallå! Det borde väl varje familj få välja om man vill kalla sig liberal eller? Hon gör sig också till röst för samtyckeslagstiftning, något som skulle medföra att varje svensk man måste ha ett förskrivet kontrakt i fickan när han går ut på lördagskvällen och få denna underskriven. Annars hotar att ord står mot ord i en rättegång. Samtyckeslagstiftning är något som tillhör den radikala vänstern så hur var det med liberalismen i folkpartiet? Mer om bristen på liberalism i det liberala partiet folkpartiet, har Fnordspotting bloggat om.

Det andra jag vill invända mot i artikeln av Håkan Boström är att visserligen drar han slutsatsen att folk har tröttnat. Men borde inte den tanketråden dras längre? Är det inte därför många också väljer att sympatisera med SD som nu enligt vissa opinionsundersökningar är Sveriges näst största parti. Läs mer om detta i Nyheter Idag. Deras framgång bygger ju inte på att de är så otroligt skickliga i sin argumentation, utan på att de andra gör bort sig i en så rasande takt att ingen ens längre kan hålla räkningen längre. Också att de kan rida på att de är offer för DÖ gynnar dem. Mer om det fenomenet i SVD.

SD kommer snart att bli det man vill bli, Sveriges största parti och det beror inte på den egna förträffligheten utan de andras ständiga klavertramp. Det har med andra ord blivit dags för de andra att skärpa sig. En första åtgärd borde bli att sparka ut mp ur regeringen för att isolera dem och den politik de står för. De har alltför länge fått vetorätten i avgörande frågor. Dessutom är de så pass verklighetsfrånvända att man inte ens borde ha partiet i riksdagen.

Nästa lysande artikel kommer från sajten ledarsidorna och är signerad Kapten Blåskägg eller Jens Kittel. Här görs en saklig och relevant genomgång av de ökande problemen landet har ställts inför på sistone och snuddar vid vad responsen har blivit dvs ingen alls. Återigen alltså vår verklighetsfrånvända nomenklatura i både regering och riksdag vars legitimitet jag ser som kraftigt undergrävd. I synnerhet regeringen Löfven borde ha avgått redan i september förra året.

Hur länge vi ska behöva stå ut med västvärldens värsta regering står skrivet i stjärnorna, under tiden får vi nöja oss med adekvata analyser av deras problem Foto: Regeringen.se

En bra analys med riktigt verklighetsnära slutsatser av det parlamentariska och politiska läget i landet som är väl värd att läsa igenom. Det finns trots allt en hel del klokskap i vårt land. Den postkoloniala smörjan har fått mer än en törn den här perioden och kanske kanske vacklar nu elfenbenstornet betänkligt. Vi får se vad framtiden har i sitt sköte helt enkelt. Han avslutar kaxigt med stridsropet ”sluta sabotera mitt land!”.

Till sist har vi kategorin satir där elakheterna haglar. Fredrik Strage har en av landets giftigaste pennor. Den har för en tid sedan slagit till igen med ett bländande mästerverk i DN om dagens feminism och deras anti-agenda där det relevanta blir irrelevant och tvärtom. Här drivs hejdlöst med den aktuella genuspolitiska agendan tills tårarna trillar. Strages artikel har också Susanna Varis bloggat om.

Återigen återfinner sig frågorna när tårarna har trillat klart. Vågar man svära i den feministiska kyrkan, särskilt på dess högborg DN feminism? Är det här första tecknet på att något håller på att hända också på denna institution? Kanske, vem vet! Återigen är det framtiden som får visa vad det här ska leda till, men i bästa fall är det något som håller på att hända.

Ibland kan man inget annat än att brista ut i glädjetårar som när Strage giftmördar dagens genuspolitiska agenda med ord. Helt suveränt och bitskt Foto: Wikipedia Roy Lichtenstein

OM det är en riktig slutsats finns det rätt mycket att glädjas åt ändå. Medan jag väntar på vad som ska hända läser jag Strages artikel en gång till. Jag önskar dels att jag kunde skriva lika vasst själv och tycker samtidigt att min store idol på skriftens område Molière ändå på något sätt svävar över Strages text. Vasst, elakt, kommenterande och kritiserande i symbolform var ju hans kännetecken och de går igen. Det är ändå för underbart.

Löjesguiden nominerar idag journalister som kollektiv till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Här återfinns tre exempel på hur en journalist borde arbeta. Kritiskt, granskande och kommenterande ibland med en ordentlig dos ironi. Ändå fortsätter denna yrkeskår att spela politiskt korrekt, övervakande och medhjälpande trots att detta leder till både fördumning och inskränkningar i demokratiska rättigheter som t ex det fria ordet. Det är lite ironiskt att konstatera att den yrkesgrupp som är mest beroende av det fria ordet och som skriker mest högljutt de gånger detta angrips, också är den grupp som hjälper till att underminera det.

Som sagt, det finns dels förebilder och dels nidbilder likt denna från SVD. Det har blivit hög tid att välja väg. Vill ni förbli nyttiga idioter som här när Robert Aschberg valde att samarbeta med kända vänsterextremister som tidigare dömts för brott som i reportaget från Dagens Samhälle, eller vill ni bli den granskande kraft ni påstår att ni är? Så här långt är ni fullvärdiga kandidater till priset, men framtiden får utvisa om också ni är kapabla till förändring.”

Hallelujah! Alla Vi Tillbe Gudrun

Allt fler är de som nu ansluter sig till den statsfeministiska kyrkan. Moderaternas Anna Kinberg Batra talar som Gudrun, Birgitta Ohlsson dyrkar marken där Gudrun går och hela mp:s retorik går ut på att tillskriva män egenskaper de inte har. Att förakta och förringa män är helt enkelt tjusigt bland våra folkvalda. Det kan tyckas bara vara de nämnda kvinnorna som nämnts som sysslar med mansförakt, så icke fallet. Nu har en grupp riksdags-ledamöter, alla män, skrivit ett upprop tillsammans på SVT Opinion som måste skänka en våt ögonvrå åt alla radikalfeminister i landet.

Numer tycks alla våra folkvalda tävla om vem som kan kyssa Gudruns fötter mest, partifärg spelar ingen roll. Foto: Aftonbladet

Under rubriken ”Arbeta Långsiktigt För Att Förändra Mansrollen” går de åtta loss på män som aldrig förr. Svante Tidholm (Fatta Man) [En ideell förening som ingår i ”Fatta” vars syfte är att införa samtyckeslagstiftning och motverka sexuellt våld: Författarens anmärkning], Robert Hannah (fp), Håkan Svenneling (v), Jakop Dalunde (mp), Rickard Nordin (c), Petter Löberg (s), Björn Wiechel (s) och Jonas Gunnarsson (s) är de undertecknande. Som vanligt är det rena lögner och påhitt varvat om vartannat.

Det är visserligen inte med samma vulgaritet eller samma ansamling av faktafel som i Rickard Söderbergs artikel i Metro, men det gör den nya artikeln än mer otäck i mina ögon. Den är nämligen maskerad som fakta, Rickard Söderbergs däremot är bara vulgär. Artikeln inleds med påståendet att män än idag växer upp med makt och ekonomiskt försprång. Vilket försprång talar de om? De ekonomiska är en feministisk mytbildning som framgår av följande rapport.
1996.DP.MeyersonPeterson.L%C3%B6nediskriminering%20en%20myt(1)

De mytologiska inslagen i dagens feministiska agenda är så starka att man lika gärna hade kunnat fråga oraklet i Delphi om vägledning Foto: Wikipedia

Av rapporten framgår att: ”Löneskillnader är mycket små när man jämför kvinnor och män på likartad befattning och på samma arbetsplats. För arbetare var skillnaderna 1990 1,4 procent och för tjänstemän 5 procent. För att hävda att dessa skillnader beror på lönediskriminering måste det göras troligt att ålder, erfarenhet och utbildning inte spelar särskilt stor roll i lönesättningen. Detta är inte troligt.Trots att vi i Sverige haft en ökad allmän lönespridning sen 1984 har löneskillnaderna mellan kvinnor och män inte ökat. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män har inte förändrats nämnvärt under de senaste 20 åren.”

Där framgår också att: ”Ett sätt är att kvinnor och män arbetar på olika befattningar och/eller på olika arbetsplatser, och att kvinnor arbetar på låglönebefattningar och låglönearbetsplatser och män på höglönebefattningar respektive höglönearbetsplatser. Detta benämner vi befattningsdiskriminering.

Ett annat sätt är att befattningar som framför allt innehas av kvinnor betalas sämre än
befattningar som framför allt innehas av män trots att kraven på kvalifikationer är desamma. Detta kallar vi värdediskriminering.”

Slutsatsen kan bara bli en. Löneskillnader för likartade jobb har inte funnits under de senaste tjugo åren. De löneskillnader som finns beror främst på att arbetsmarknaden i stort fortfarande är indelad i ”kvinnojobb” och ”mansjobb”. Till sist att de klassiska ”kvinnojobben” har haft en sämre löneutveckling än andra jobb. Med andra ord, luckra upp arbetsmarknaden, sök er inte till ”mans- eller kvinnojobb” bara för att du är kvinna eller man. Med fler män i ”kvinnoyrken” kommer lönerna att öka, och med fler kvinnor i ”mansjobb” kommer löneskillnaderna generellt att plana ut för att till sist försvinna.

Fråga hellre varför vi fortfarande har en arbetsmarknad uppdelad i kvinno- och mansjobb och varför inte facken i kvinnoyrken har lyft lönerna högre än att skylla på män för andras tillkortakommanden. Foto: Stockholmskallan

Att alla män skulle ha makt är också det en feministisk mytbildning som de åtta herrarna har svalt med hull och hår. Vilken makt? Makten att vi är fler som är hemlösa som framgår av följande rapport från Socialstyrelsen?

Klicka för att komma åt 2006-131-16_200613116.pdf

Makten att behöva ansöka om faderskap till våra egna barn om vi inte är gifta med modern som man kan läsa mer om på bloggen Medborgarperspektiv? En seger för övrig för den snedvridna syn bara svenska feminister kan ha på män.
Kanske avser de makten att vi män redan idag betalar mer skatt än kvinnor och att mer av transfereringarna går till kvinnor vilket gör välfärdssystemet till en förlustaffär för män? Återigen kommer fördjupande uppgifter från Medborgarperspektiv.

Håller Sverige på att avveckla mannen och pappan? Vi är ju inte ens per automatik fäder till våra egna barn Foto: Youtube

De åtta skribenterna fortsätter trots motstridig fakta som de vägrar att ta in att skriva vidare på sina dumheter. Nästa lilla mytbildning kommer snabbt när de skriver:

”Män som grupp måste ta mer ansvar för våld och sexuellt våld. Många män vägrar fortfarande se sitt kollektiva ansvar för manlighetsnormernas konsekvenser. Ibland är vi förövare, men vi är alltid åskådare och medmänniskor.”

Visst är jag åskådare och medmänniska och som sådan ingriper jag om jag skulle bli tvungen, något jag dock aldrig har blivit eftersom jag aldrig har snubblat över en sådan situation. Men jag kan säga som så många andra män. Jag har aldrig utövat sexuellt våld eller våld, jag har aldrig uppmuntrat till eller talat förlåtande om detta. Jag har aldrig heller uppmanat eller uppfostrat någon till att utöva detta. Så hur kan jag göras skyldig till det man säger i texten?

Hela tanken bygger på ett kollektivt skuldbeläggande ungefär som synen under medeltiden att judarna kollektivt bar skulden till jesu död och därför var hett villebråd.Det hela liknar mest judeförföljelserna som startade lågmält 1933 med att judar var roten till all ondska. Vi känner med andra ord igen retoriken och den är inte mindre otäck nu än den var då.

Hela tanken om kollektiv skuld liknar samma resonemang som fördes under medeltiden om judar. Judarna hade mördat jesus, alltså fick man lov att döda judar Foto: Wikipedia

”Integrera samtycke och normkritik i läroplanen för grundskola och gymnasiet.

Skolvärlden är en av de viktigaste miljöerna för att arbeta med normkritik bland unga. Här finns massor att göra!

Vi måste vi lära oss av erfarna lärare och pedagoger kring hur frågor kring samtycke och normkritik kan integreras i grundskolans- och gymnasiets dagliga verksamhet, och fånga upp all den kunskap om dessa frågor som redan finns.”

Här börjar det hela bli riktigt otäckt. Det de de facto säger är att barn ska indoktrineras från grundskola upp till gymnasium i genusteoretiska falsarier maskerat till vetenskap. ”Kunskap” ska ersättas av förment tyckande, och ”fakta” ska bytas ut till den som samhället ser som passande för att få lyckliga och upplysta medborgare. Liknar detta Sovjetunionen eller Nordkorea mest? Men ger de sig i sina felaktigheter? Nej då, de laddar bara om!

Dråpslaget i artikeln kommer när man nästan rent ut säger att nu ska skolan bli en högborg för indoktrinering. Ett ovanligt otäckt förslag som för tankarna till helt andra samhällssystem Foto: IMDB

”Inför krav på samtycke i lagstiftningen, satsa på undervisning i samtyckeskultur och normkritik för domare, rättsväsende och juridikstudenter.

Sex är en frivillig handling mellan individer. Den juridiska definitionen på när sex blir brottsligt är naturligtvis när frivilligheten upphör.

Därför vill vi införa ett samtyckesrekvisit i lagen som avkräver förövaren ansvar: hade du samtycke? Men lagtexterna är inte allt, verksamma inom rättsväsende, inklusive juridikstudenter, behöver också utbildas i dessa frågor.”

Jag kan se situationen framför mig och hur rättssäkerheten har undergrävts av den. Den ena parten (mannen) hävdar i rätten att han hade ett muntligt samtycke till en sexuell kontakt, kvinnan hävdar att det hade han inte alls. Nu blir det upp till rättens ledamöter att bedöma vem som är mest trovärdig.

Mannen som har utländsk bakgrund och som inte till fullo klarar språket har redan där en nackdel men tänker också utifrån sin kulturella kontext. Han vill i det ljuset framstå som trovärdig och säger därför ett enkelt ”jag fick ett samtycke, jag svär vid gud”. Stort misstag, att svära vid gud innebär per definition att du har något att dölja i vissa kretsar i vårt land. Tjejen är däremot svenska och kan dessutom tala för sig. Hon ger ett samlat intryck där hon lugnt och sakligt beskriver det som har hänt, det är med andra ord ett trovärdigt intryck hon ger. Snart har mannen dömts för sexuellt övergrepp och får avtjäna sitt straff trots att han kanske inte ens har gjort något. Vi har nämligen redan idag sådana här situationer och domar som faller där personer faktiskt KAN vara oskyldiga.

En samtyckeslagstiftning kräver att vid varje sexuell kontakt måste ett kontrakt upprättas. Detta för att båda parter ska vara helt säkra på att ingen i efterhand ångrar sig och gör en anmälan på den andre. Om den ena parten inte skriver under bör heller ingen sexuell kontakt inledas. Det är den enkla konsekvensen av de åttas resonemang om man som man vill slippa att bli anklagad för något man inte har gjort, eller till och med fälld för brott man inte har begått.

En samtyckeslagstiftning ser dessutom till att förvärra rättssäkerheten. Återigen kommer oskyldiga att samlas i våra fängelser och Sverige kommer att hamna i olika juridiska skamvrår som så ofta förr. Läs mer om kritiken mot Sverige angående häktningstider i en motion från Riksdagen.

En handskakning är en gest om att man är överens, men den är inte juridiskt bindande. Ska man ha samtyckeslagstiftning måste båda parter skriva under kontrakt om att sexuell kontakt har fått bådas samtycke Foto: Wikipedia

De åttas något utsvävande verklighetsbild visar dock en sak entydigt. Män och då särskilt cis-män, är satta under en kanonad av anklagelser som oftast är rent fabricerade. Vi lever i ett land där man utan pardon kan skriva vilken anklagelseskrift man vill om män, men kvinnor bör man aldrig ifrågasätta. Etablissemanget är genomsyrat av dessa galna idéer som kallas feminism. Det spelar ingen roll vilket politiskt parti de tillhör, vilken tidning de skriver för, vilken roll de har bredvid skribentens eller vilken förening de är ordförande i. De har alla anammat samma grundsyn som Gudrun Schyman. Hon måtte gråta av vördnad inför de åtta.

Ett upprop: Om du är man bör du oavsett vilket parti du röstar på stryka något av följande namn från valsedeln nästa gång det är val:

• Robert Hannah (fp)
• Håkan Svenneling (v)
• Jakop Dalunde (mp)
• Rickard Nordin (c)
• Petter Löberg (s)
• Björn Wiechel (s)
• Jonas Gunnarsson (s)

Gör vi alla det kommer vi att kunna utnyttja det som är vår demokratiska rätt, nämligen att tala om att det är oacceptabelt att dessa män över huvud taget ges makt i landets högsta beslutande organ. Vi bör också som män sända en tydlig signal till de partier de representerar, det får vara nog nu. Sluta upp med lögnerna, sluta upp med propagandan och sluta upp med att förfördela en grupp i samhället på ett negativt sätt utifrån ren lögn och spekulation om verkligheten

Det är rätt uppenbart att flertalet av våra partier behöver höra om den ”andra sidan” av saken, dvs den som talar om hur feminism är när den inte sprider rosa blommor kring sig. De kan läsa om den saken på bloggarna Tenebrism, Juggen, Susannas Crowbar. Mer om den vedervärdiga artikeln kan man läsa om på sajten ”A Voice For Men”. Artikeln är dessutom befriande nog skriven av den kloka kvinnan Annelie Sjöberg som har kommenterat den tendensiösa artikeln. Samma Annelie Sjöberg hade jag nöjet att få intervjua för cirka ett år sedan om feminism i följande artikel. Vill man läsa mer om feminismens ”goda gärningar” kan man läsa bloggen Fnordspotting. Då kanske de sju kan bli lite klokare än artikeln ger på handen.

Ge samtliga riksdagspartier bättre insikt om ”den andra sidan”, den de så envetet låtsas inte finns eller rent av förnekar så kanske de förstår att män är inte de ”privilgerade” som alltid påstås i debatten Foto: Wikipededia

Löjesguiden nominerar idag med illa dold glädje svensk feminism till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”En fullständig korrupt rörelse så full av lögner och myter kan aldrig tas på allvar. Ni må skrika, ni må ljuga, ni må köra med hitte-på-argumenten men verkligheten talar ett annat språk som vanligt. Att de sju riksdagsmännen så offentligt vill göra bort sig med dessa myter kan ses som att man har nått en seger. Själv väljer jag att se de sju som just de nickedockor de är. Det är ett beklagligt faktum att vi ännu 2015 inte har kommit längre än Nordkorea på det ämnesområdet. Men det faktumet att folk nu börjar vakna till sans gör er till allt annat än segrare, det gör er till de faktaförfalskare ni faktiskt är.”

Det Paltorikala Förtrycket

Feminister av idag har en osviklig förmåga att hitta nya små tecken i tiden som tyder på ett strukturellt förtryck. Den senaste i raden av artiklar som andas sann feministisk fantasikraft är Jenny Nordbergs kolumn i SVD. I den tar hon sig an Anna Kinberg Batras klädsel och skärskådar den ur ett patriarkalt eller ska jag kalla det paltorikalt förtryckarperspektiv. Slutsatsen är enkel – kvinnor i politiken måste anpassa sig till de manliga reglerna och underkasta sig de outtalade lagar som styr deras tillvaro.

Anna Kinberg Batras klädsel blev en feministisk snackis i Jenny Nordbergs kolumn där allehanda paltorikala/patriarkala förtryck kunde skönjas i klädstilen Foto: Norran

Hillary Clintons frisyrer, Angela Merkels kostymer och Mona Sahlins väskor är det som skärskådas. Koden är tydlig, här finns spelregler som vida överträffar de vildaste fantasier. Manliga regler som styr tillvaron är boven i dramat minsann. Ja till och Michelle Obamas kreationer talar sitt tydliga språk när hon väljer kläder som skapats av icke-vita designers. Allt detta för att ligga i linje med sin makes intentioner, att visa att de båda är stolta afro-amerikaner och samtidigt en del av en ny framväxande medveten afro-amerikansk medelklass.

Enligt kolumnisten sänder Michelle Obamas kläder signaler som ligger i linje med makens budskap. Kläder sänder budskap men inte de det skrivs om Foto: Usmagazine

Jenny fortsätter i samma storstilade tongång. ”Aaaah…jag hör redan fnysningarna, från världens på ytan mest jämställda, könsneutrala och politiskt korrekta land.” och jag håller för en gångs skull med. För i vårt land måste ogifta män ansöka om ett erkännande från samhället om faderskap om sina egna barn vid separation – fäder är inte per automatik fäder till sina egna barn förrän samhället säger så. I vårt land kan dessutom en man bli satt i fängelse enbart på grund av påståenden om både det ena och det andra olämpliga – t ex incest – utan att tillstymmelsen till bevis finns. Allt som behövs är att motparten låter tillräckligt övertygande. Flera män har ju trots allt spenderat år i fängelser bara för att senare tillerkännas att de dömts oskyldiga. Mer om rättsosäkerheten i Sverige kan man läsa om i Dagens Juridik där det berättas om en person som nu frikänts från alla anklagelser efter 10 år i fängelse!!!!!!

Undra hur många svenska män som idag är oskyldigt dömda pga tveksamma domar? Foto: Posh24

Det är för att vi är så jämlika som kvinnor dessutom har en särställning när det gäller ekonomiska bidrag från samhället till kvinnoorganisationer. Mansorganisationer som mansjourer blir däremot utan. Till sist är det ju därför att vi är enormt jämlika som kvinnor får en positiv särbehandling i myndighets-Sverige. Ett exempel på detta är Ylva Johanssons senaste deal om att det nästan bara kvinnliga yrkesskador som det ska forskas ikring. Männen som står för tre gånger så många dödsfall i arbetslivet är det däremot ingen som bryr sig om. Jämlikt – jo pyttsan som sagt och det är tyvärr inte alltid som den drabbar kvinnor som alla feminister alltid påstår. Artikel om Ylva Johanssons förslag om pengar till kvinnors arbetsskador och forskning om dessa hittar du i SVD.

Över kvinnoorganisationer regnar svenska regeringars pengar…..Foto: APG29

….men över mansorganisationer är det inte lika fett i plånboken Foto: Kreditgivarna

Jo, Jenny har en poäng till. Vi kommunicerar faktiskt med kläderna, kläderna gör mannen heter det ju till exempel. Därför är det också precis som hon säger att kvinnor kommunicerar med kläderna, de sänder ett budskap. Att detta budskap är på männens villkor är jag dock mer tveksam till som påstående. Människor har en fri vilja, något som man kan se t ex på New Yorks gator. Där klär sig människor efter sina egna trender som kommer så att säga underifrån. Där finns till och med särskilda trendspanare som åker omkring och fotograferar för att sedan kunna avgöra vad som kommer att bli nästa trend. Likadant med politiker, de har säkert tillräckligt med skinn på näsan för att inte gå på det där med ”måsten” i alla sammanhang.

Utseende- och modetrender kommer och går Foto: Expressen

Sen har vi det där med att ju högre upp man kommer så förväntas man klä sig representativt. När man företräder ett företags högsta ledning eller ett land kan man inte komma med jeans och en t-shirt hur mycket man än vill. Det var därför Rossana Dinamarca fick kritik för sin t-shirt med texten ”SD=Rasister” som hon bar under riksdagens högtidliga öppnande. Mer om Dinamarca och ”Tisha-gate” hittar du i Expressen. Hon förväntas representera Sverige inför världen, det misslyckades hon kapitalt med. Det var däremot INTE som har hävdats från vissa håll en kritik av budskapet på tröjan. Hur stock-konservativt det alltså än verkar så kan man inte som representant, vare sig man är man eller kvinna, klä sig hur man vill. Man kan däremot klä sig fritt inom ramarna för det som är ”snyggt” vilket ju som bekant lämnar en del upp till tolkning eftersom ”snyggt” i allra högsta grad är subjektivt.

I flera roller krävs att vi representerar något och då måste man också se representativ ut Foto: Malardalen (Bilden Föreställer den spännande smalspåriga järnvägen i Mariefred)

Det kan låta som ett futtigt ämne att kritisera och dissekera men faktum är att jag är orolig för svensk feminism. Å ena sidan finns ett behov av en sansad debatt om villkor för både män och kvinnor. Det finns också ett behov av att identifiera de faktiska problem som finns. Det blir dock omöjligt så länge debatten är så infekterad som den är. Invektiv, dåligt underbyggda analyser och patriarkalt förtryck i till och med gatstenarna vi går på omöjliggör en seriös debatt där något livskraftigt kommer ut i andra änden. Dagens debatt riskerar helt enkelt att dra ett löjets skimmer över den mer seriösa feminismen därför att diskussionerna har hamnat på en flams och tramsnivå som alla med självbevarelsedrift undviker. Mer om en inslag i trams och flamsdebatten hittar man en beskrivning av på bloggen Ekvalist.

Delar av den feministiska rörelsen tycks ha drabbats av partiell galenskap vilket är synd då debatten måste föras Foto: Murrayewing

Ett exempel på den flams-feminism som då och då poppar upp är den senaste julens debatt om könsfördelning i Kalle Anka. Bolaget Gendertimer hade satt sig och räknat hur många av figurerna som var av han- respektive honkön och kommit fram till att en förkrossande majoritet var av hankön. Ett faktum som skulle kunna tyda på en patriarkal förtryckartendens. Läs om kvasihändelsen i artikeln i DN. Snart visade det sig att Gendertimer hade noll procent (0%) kvinnor i sin styrelse, ett svårslaget rekord i hyckleri. Det var i den situationen inte svårt att bli lätt raljerande som här Sveriges roligaste humorsajt Jämställdhetsfeministern.

Först rök den här sekvensen med hjälp av censursaxen, nu riktas blickarna mot könsfördelningen i programmet Foto: Youtube

Än mer löjeväckande blir det när man läser artikeln från Nationella Sekretariatet för Genusforskning där det presenteras en uppsats från musikhögskolan om hur toner i musiken från trumpeter kan härledas till manliga förtryckande toner ända till ljusa spröda kvinnliga. Det är så dina skattepengar används på bästa sätt svensk. Läs mer om det svårslagna eländet på Susanna Varis blogg. Läs också gärna Tanja Bergkvists inlägg i frågan på hennes blogg.

Se hur trumpeten förtrycker den förskräckta kvinnan som flyr hals över huvud
Foto: Susanna Varis

Också utomlands kliar man sig lätt i huvudet åt den svenska debatten. Man behöver bara korsa sundet till grannlandet Danmark för att finna frågetecken. Ett fenomen antropologen Dennis Nörmark gav sig i kast med i följande artikel i DN. Författaren Nina Björk fick rollen som opponent och i samma tidning gick hon i svaromål. I den artikeln talas det om ”politisk kamp” bl a, ett begrepp vi känner igen från allehanda vänsterretorik och betydligt mer otäcka sammanhang. Det dom debatterade var reaktionen i Sverige mot ett Danskt program som inte ens sänts här (!) men däremot i Danmark som hette ”Blachman”. Seriens kvaliteter eller bristen på sån får andra ha en åsikt om. Det jag däremot kan konstatera är att Nina Björks retorik med ”politisk kamp” går igen i andra lika otäcka sammanhang som feminism av idag rör sig i. Här åskådliggörs kopplingen på ett brutalt sätt i tidningen Arbetarbladet.

Det är fler som kliar sig lätt i huvudet över det som händer i landet Foto:Dagensanalys

Den journalistiska ivern att hela tiden springa det politiskt korrektas ärende blir snart en hämsko. Man riskerar alltså att med sandlådenivå och lika stor analysförmåga som en fiskpinne att sänka debatten till en sån nivå att all seriositet drunknar. Mer om den icke-seriösa agendan hos VISSA feminister kan man läsa om på bloggen Fnordspotting.
Också politiker som Ylva Johansson gör sitt till. När vi män upptäcker att det som borde vara ett allmänintresse har förvandlats till ett gynnande av ett särintresse, blir vi som andra människor förtörnade. Därmed kan en motreaktion komma att ske, en reaktion som jag är rädd för inte kommer att gynna riktig jämställdhet utan bara vrida klockan tillbaka. Reaktion och motreaktion är inte alltid logisk eller särskilt bra för utvecklingen.

Debatten har för länge sen passerat sandlådenivån Foto: Aftonbladet

En sansad debatt har ju den fördelen att den leder någonstans, fantasifeminism gör det däremot inte. Också plakatpolitik där halva landets befolkning medvetet lämnas utanför har samma effekt. En annan feminist som skriver för SVD och som också hon för fram den ena villfarelsen efter den andra är ju Katarina Wennstam. I en artikel från den 30/12 går hon till generalangrepp på all missriktad faderskap hos landets fäder när de med sina barn skjuter upp raketer. Hon liknar fyrverkerierna vid fallossymboler som symboliskt stiger mot himlen i någon slags freudiansk-inspirerad orgie. Allt för att smäda med andra ord och inte heller det är särskilt klädsamt för debatten. Särskilt inte som feminism sägs vara ideologin som ska befria både män och kvinnor men som i Sverige mer handlar om att befria kvinnor och fängsla män. I landet där kvinnor på vissa områden har bättre villkor än männen, handlar alltså debatten om hur den senare gruppen ska få än mindre. Ja se dessa feminister, bara där krävs alltså mer nyans i debatten.

En fallsossymbol som likt en sådan stiger mot himlen, här med det suspekta namnet ”Sumo” dessutom Foto: Fyrverkeri

Katarina Wennstam ska i varje fall ha heder av en sak i artikeln. Hon skriver rent ut att hon anses vara en partydödare, det är ju både ärligt och lyhört. Bättre vore det ändå om hon hade lite mer självinsikt. Om hon förstod varför hon anses vara något så fruktansvärt skulle hon nå långt i sin personliga process. Jag ska ge dig en ledtråd Katarina, att smäda vare sig den ena eller andra brukar ge några brownie-points. För övrigt måste man efter denna artikel också fråga sig om det nu har blivit SVD:s tur att lida samma sotdöd som DN gjorde för lite sedan och som började på samma sätt. Dumdryga feministiska artiklar vars enda syfte tycktes att vara att antingen slå hål i luften eller provocera så till den milda grad att alla män i landet fick hjärnblödning. Den trenden har inte avstannat, tvärtom har fler kastat sig in. Lars Lindströms smaklösheter lär gå till världshistorien som en svensk skamfläck när han skrev följande artikel i Expressen.

Seriös debatt? Far åt helvete! Foto: Kvinnolobbyn

Låt mig ge er ett exempel på hur en aktion mot något kan slå helt bakut därför att till och med återhållsamma krafter reagerar. Aliaa Magda Elmahdy är en egyptisk feministisk aktivist som för lite sedan genomförde en demonstration mot IS. Genom att ta deras flagga, klä av sig naken och sedan sätta sig på flaggan och med sitt mens blöda ner denna samt att en vännina i bilden ses defekera på flaggan. Länk till artikeln hittar du här och där hittar du också bilden. Kom ihåg att på flaggan ses texten ”Det finns ingen annan gud än Allah” och därmed var loppet kört. Att mensa och skita ner en sån text kan få till och med moderata muslimer att gå i taket och vare sig de stödjer eller motarbetar IS så var Elmahdy brännmärkt. Inte undra på det för övrigt, det hela är bara spekulativt och onödigt provokativt. Numer bor hon i Sverige eftersom hon blev mordhotad efter händelsen.

Bilden en hel muslimsk värld reagerade på här något hrrrm censurerad Foto: Theblaze

Det som ses som en poäng kan alltså i själva verket vara kontraproduktivt. Elmahdys försök slutade ju med att en hel muslimsk värld fördömde henne. Lärdomen borde vara att man inte uppnår någonting med den här typen av aktioner, ändå fortsätter unga feminister sina excesser i äckel. Antagligen gör dom detta bara för att provocera, men man måste fråga sig vad de vill uppnå. Vill de att allt gott och uppbyggligt arbete som ändå har skördat framgångar ska gå i stå och processen vändas till att gå baklänges? Vill de att en hel värld ska vänd dem ryggen i avsky? I min värld är det dock klart vad det är som händer. De tror sig ”slå ett slag för saken” och tror det ska leda till framgång när det i själva verket leder till undergång.

För Aliaas del slutade det med att hon blev tvungen att fly, det och att reta upp var de enda resultaten Foto: Rstvideo

En liten fotnot ur historien som många idag tycks ha glömt bort är berättelsen om Valerie Solanas. Efter det att man satt upp Scum-manifestet på Turteatern i Stockholm tävlar alla feminister om att hylla denna uppenbart sinnesförvirrade bifigur ur historien. Att som hon skjuta två personer en av dem – Andy Warhol – nära nog dödligt är smaklöst att hylla. Att Turteatern gjorde en seriös debatt en stor otjänst den dagen är inget någon nånsin har vare sig diskuterat eller reflekterat över inom svensk feminism. Tvärtom har hyllningskörerna från en extrem klick feminister högljutt fortsatt. Mer läsning om extrem-feminismen finns på Jussi H Lundells blogg. Det är inte så särskilt mycket sympati man väcker om man hyllar något som står för hat. Scum är ju trots allt en förkortning för ”Society for Cutting Up Men”. Länk till artikel om händelsen hittar du här till bloggen The Village Voice.

Valerie Solanis metod är lite mindre subtil när hon vill skära upp män
Foto: Hemmetsjournal

Slutsatsen att svensken, i detta fallet så kallade feminister, som vanligt har misstolkat och förvrängt något ligger inte långt borta. Pudelns kärna är att allt som kommer utifrån hit tycks förvrängas och man kan fråga sig varför. I varje fall är feministisk retorik så som den idag ser ut inte en ideologi som kan omfamnas av några andra än antingen människor med så extrem agenda att vi övriga skyggar inför den kolsvarta fascismen eller människor med ett extremt uppdämt hat. De mer nyanserade däremot har helt tystnat inför de vidrigheter dessa krafter uppbådar. Vill man läsa mer om de hatfyllda utfallen rekommenderas som vanligt bloggen WTF Toklandet som i vanlig ordning drar ner brallorna på hatknarkarna.

Slutsatsen blir att hat i alla dess former är oacceptabelt. Vem det än kommer från eller riktas mot ska den bort Foto: Dayviews

Löjesguiden vill med denna artikel nominera svensk feminism till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Den totala dominansen i debatten för radikalfeministiska galenskaper gynnar bara anti-feminister. Ett faktum ingen i debatten tycks förstå. Det finns ett direkt samband mellan tåtrampande och en mer fientlig syn på en alltmer suspekt ideologi. Det blir inte bättre av att man hittar på, ser i syne eller på andra sätt hittar fullständigt hispiga vinklingar i debatten. Förvrängning och rena lögner gynnar bara motståndet, det borde historien ha talat om för er. Tyvärr brukar inte heller den mer återhållsamma debatten gå segrande ur sådana strider då krigets första offer alltid är objektiviteten och sanningen. För ett krig ser dagens feminism debatten som. Det har alla debattörer som hörs och störs sett till.”