En Söndag På Sergels Torg

Så stod man där trots snöglopp och heltaskigt väder. Man måste ju uppoffra sig för det fria ordet och manifestera stödet för detta. Manifestationen var ju naturligtvis till stöd för Charlie Hebdo och mot den attack som genomfördes mot tidningsredaktionen men också mot just det fria ordet. En del inom islam menar att det också var en attack mot dem så där har vi något gemensamt, det var en attack mot allt och alla. Judar, moderata muslimer, det fria ordet och det öppna samhället, alla var förlorare den dagen attacken kom.

Sergels TorgManifestationen för det fria ordet på Sergels Torg den 11/1 Foto: Eget

Det var dock med lite blandade känslor jag stod där. Runt om mig stod tusentals personer med liknande åsikter som mina men med en twist. Det är ju tyvärr så att det är inom ”godhetskollektivet” vi hittar alla de som samtidigt som de talar om vikten av det fria ordet i debattartikel efter debattartikel försöker att inskränka det.

YttrandefrihetYttrandefrihet är alla överens om, ändå gör vissa krafter allt för att begränsa den och spelar därmed extremisterna i händerna Foto: Startupmeme

I vår fria press hittar vi artiklarna som bakom en oskyldig fasad talar samma språk, vissa har rätt att uttala sig – andra inte. Här hittar du ett exempel från Aftonbladet. Istället för att bemöta med argument ska man alltså inskränka vissas åsikter. Undrar om samma Aftonbladet skulle argumentera för att inskränka kommunisters rätt att verka i skolan med hänvisning till att ideologin faktiskt har massutrotat i en sådan skala att nazister framstår som glada amatörer? Någonstans tvivlar jag starkt. Senare tids forskning vad gäller Sovjet-gulag visar med all önskvärd tydlighet att också i ”arbetarnas paradis” förföljdes judar som en specifik grupp. Det duger alltså inte längre att säga att nazisterna var de enda som riktade in sig på en etnisk grupp och förföljde bara denna.

Sovjet GulagHistorielösheten gör att vi pratar om viss extremism men inte all Foto: Calwatchdog

Samma historieforskning visar till och med att Sovjetunionen och Tyskland under Hitler samarbetade för att förbereda utrotningarna. Mer om den bortglömda delen av historien kan du läsa om på Soviet Empire. Det är alltså helt fel att enbart peka finger på nazister, sätt kommunismen under samma lupp och något av objektiviteten hos tidningar som Aftonbladet kan återupprättas men bara något.

Gestapo och NKVDGestapo och NKVD (Senare KGB) samarbetade fram till 1941 – ett faktum som har kommit bort i vänsterns debatt om det nazistiska hotet Foto: Kavkazcenter

Samma tidning är nämligen något av en återfallsförbrytare och alltid med hårkorset inställt på samma fiende. Här ytterligare ett exempel från samma tidning. I den artikeln talas om att fascistiska organisationer inte ska ges demonstrationstillstånd av polisen, en inskränkning i grundlagen som ger ALLA demonstrationsrätt. Den andra frågeställningen inför förslaget är vem som ska definiera vad som är ”fascistiska organisationer”. Ska SD räknas dit och inte ges demonstrationstillstånd? Om svaret blir ”ja” på den frågan är vi inne på en mycket farlig linje.

Muslim ExtremistsNazister hamnar alltid i skottgluggen men faktum är att hotet mot yttrandefriheten kommer från fler håll Foto: Telegraph

Nästa förslag i artikeln låter bra men är lika huvudlöst det: ”För det tredje bör riksdag och regering se över om det finns anledning att utvidga möjligheten till straffskärpning kopplat till ideologisk grund även vad gäller hot, trakasserier, förtal och våld som drabbar andra personer och grupper än de som omfattas av hatbrottslagstiftningen, det vill säga journalister, antifascistiska debattörer och politiker.

AntifascismResultatet blir alltid detsamma – Andras våld är oförsvarbart men vårt är bra. Sanningen är att inget våld är bra Foto: Socialistrevolution

Naturligtvis ska inte hot för att tysta tillåtas men läs texten, ”antifascistisk”! Den undantar alltså vänsterautonoma grupper från all skuld trots att de flesta hoten enligt säkerhetspolisen kommer just därifrån. Länk till Säpo:s rapport om våldsbejakande politisk extremism hittar du här.

http://www.sakerhetspolisen.se/download/18.635d23c2141933256ea1d1c/1381154798451/valdsam_polextr_2009.pdf

Aftonbladets fascistnoja når sitt crescendo när man till sist lägger sista biten i pusslet. ”För det fjärde bör man inom polisen se över vilka andra möjligheter man har att komma åt personer som man vet är nyckelpersoner inom de fascistiska nätverken, exempelvis genom att systematiskt lagföra skatte- och bidragsfusk och annan ekonomisk brottslighet.” Återigen är det bara fascisters plånböcker som ska granskas. Missförstå mig rätt jag har lite eller inget emot en granskning av högerextrema, men bara så länge samma sak gäller vänsterextrema är allt frid och fröjd. Om man som Aftonbladet bara är ute efter att inskränka för en men inte för en annan är man ute på djupt vatten.

Avsikten från tidningen var säkert att den Lena Berggren docent i historia vid Umeå Universitet skulle skänka kraven legitimitet och en aura av klokskap. Det är precis tvärtom. Att vi har sådana docenter på våra universitet är illavarslande och visar bara att galenskapen inte stannar på tidningsredaktionerna. Det är dessutom något av en historisk ironi att konstatera att Aftonbladet som ju var yttrandefrihetens främsta förkämpe under Lars-Johan Hierthas tid, nu har förvandlats till den utgåva som ivrigast hejar på ett inskränkande av samma rättighet.

AftonbladetAftonbladet granskar ivrigt SD…….Foto: Aftonbladet

ardalan shekarabi…..Men granska tidningen lika ivrigt om bidragsfuskaren sitter i en socialdemokratisk regering? Foto: SVD

Hon är dock inte ensam om den tveksamma meriten att vara den ”upplyste” akademikern som ger livsluft åt inskränkta tankegångar. I en artikel i SVD signerad Kjell Magnusson docent i sociologi vid Uppsala Universitet kommer samma mossiga tankegods till tals. Här framförs idén att vi måste anpassa oss till det främmande eftersom vårt sätt att tänka inte är norm och att vår frihet inte alltid är lika självklar i andras ögon. Religiösa symboler måste fredas från satiriker likt dem i Charlie Hebdo. Islam bör inte förlöjligas och vi måste därmed vidta mått och steg för att tillgodose detta behov.

PåvenReligiösa symboler skulle enligt Kjell Magnusson inte längre gå att skämta om, kanske gäller det inte ovanstående bild enligt hans förkastliga resonemang Foto: APG29

Jag kan då upplysa herr Magnusson om att om jag som kristen åker till Saudi Arabien får jag inte öppet utöva min religion. Bär jag ett synligt kors kan jag både bli slagen och få det bortrivet. Här finns alltså inte tillstymmelse till hänsyn för vare sig det ena eller det andra som är avvikande från deras norm. Vi ska däremot uppvisa vad andra inte uppvisar genom att inskränka det som är vårt tankesystem och därmed vår kultur. Den tunna isen räcker inte längre som metafor på de felaktigheter i resonemanget som uppvisas här.

ReligionsfrihetI Sverige råder religionsfrihet. Enligt Kjell Magnussons logik skull vi inskränka yttrandefriheten för att värna rätten från religiös smädelse för vissa??????? Foto: SVT

Resonemanget är dessutom fel ur en annan synvinkel. All religion måste tåla både granskning och kritik. Alltför många övergrepp har begåtts i historien i religioners namn därför att vi inte har utsatt den för just detta. I tomrummet efter avsaknaden av kritik har ju kyrkan härskat på ett högst tveksamt sätt med dogmer och hot om evig förbannelse genom historien. Ändå är det det som Magnusson säger – granska inte kritisera inte och smäda inte. Skönt då att veta att hans artikel åtminstone inte gick förbi obesvarad, debattartikeln hittar du här i SVD. Inom vår egen kultur har kritiken humorn gått så långt att vi har kommit till den nivån som uppvisas i följande film. Rolig eller inte det får du avgöra själv.

Det största hotet som jag ser är dock inte journalister eller debattörer, det är VISSA lärare. Man ska aldrig dra alla över en kam så ta inte detta som en generell kritik men det finns även i era led en del tveksamheter. Maria Wiberg heter samhällskunskapsläraren som tillsammans med Göran Brante som är lektor i pedagogik vid Göteborgs Universitet skrev en debattartikel i SVD för en tid sedan. Den handlade om hur man ska kunna stänga ute SD ur skolans arbete både i lärarroll och andra roller i skolmiljö. Med hjälp av tveksamma tolkningar av deras partiprogram och en strängare syn på riktlinjerna från skolverket skulle helt plötsligt en hel grupp utestängas. En åtgärd som skulle kräva åsiktsregistrering vilket är förbjudet i Sverige.

LärareLärare ska vara pedagoger inte politiska megafoner och i synnerhet inte såna som inskränker det fria ordet för vissa Foto: Orebroguiden

Jag skulle personligen inte vilja ha någon av debattpersonerna som lärare. En värre mardröm än personer som i godhetens namn försöker införa något som bara går att beteckna som den ultimata ondskan är svårsmält. Yttrande- och åsiktsfrihet gäller alla, även människor med ”fel” åsikt. Om dessa inte omfattas är det inte längre friheter värda namnet. Det är också extremt underligt att konstatera att personer som Göran Brante och Maria Wiberg aldrig ställer samma krav på vänsterradikala som idag är betydligt mer aktiva på ett mycket otäckt sätt. Se mer i följande reportage från Uppdrag Granskning där den ”goda autonoma vänstern” granskas. En liten intressant detalj är att efter reportaget kritiserades Janne Josefsson och Uppdrag Granskning av flertalet personer inom vänstern och från personer inom universitetsvärlden.

Det är alltså alldeles klart så att delar av de så kallade lärosätena runt om i landet också är säte för antidemokratiska tendenser. Man blir än mer bekymrad när man betänker att de med sin maktposition kan skriva avhandlingar som fråntar den egna åsikten allskuld. Till sina elever kan dessa också ägna sig åt att lära ut att antidemokratiska metoder är demokratiska. När de ”lärde” har förvandlats till politiska megafoner som gör reklam för antidemokrati är något väldigt fel. När samma personer kan aktivt försvara våldsverkarnas rätt att fortsätta sin kamp är något så galet det kan bli. Här hittar du debattartikeln i DN som rycker ut till våldsbejakande vänstergruppers försvar och som är undertecknad av flera professorer och docenter. Visst har dessa våldsbejakande grupper en rätt till det fria ordet, men också vår lagstiftning drar gränsen när det fria ordet förvandlas till våldshandlingar. En inte alltför onaturlig gränsdragning för de flesta.

Ta I ÖratDags att se över våra lärosäten och i en del fall ta vissa i örat för de övertramp på demokratiska ideal som sker Foto: Aftonbladet

Andra personer inom universitetsväsendet drar sig inte ens för att själva använda metoder förbjudna i lag för att gagna antidemokratiska tendenser. Ylva Habel lektor på Södertörns Högskola drog sig inte för att förra året sabotera valaffischer för SD genom att kasta ägg på dessa. Mer om händelsen hittar du på bloggen WTF Toklandet. Hennes tilltag fick till och med proselyter att utropa hejarop över tilltaget som man kan utläsa av Twitter-reaktionerna i samma blogginlägg.

HabelYlva Habel slog ett slag för antidemokratin när hon kastade ägg på SD-affisch i t-banan och skröt om det på Twitter Foto: Twitter

Tyvärr är det inte bara odemokratiska krafter som har flyttat fram sina positioner för att kringskära yttrande- och åsiktsfriheten. Nej, samma tongångar kommer också från det demokratiska samhällets representanter tyvärr. I söndags hölls ett möte för EU:s inrikesministrar för att dra upp en gemensam strategi för framtiden efter händelserna i Paris. Artikel om mötet hittar du här i DN. Resultatet från detta som besöktes av vår egen inrikesminister Anders Ygeman och som var rörande ense enligt svensk konsensustradition, gav på handen att säkerhetstjänster i framtiden lättare ska kunna ingripa mot hemsidor som uppmanar till terrorhandlingar. Inget ovanligt i det men som vanligt döljer sig djävulen i detaljerna.

Djävulen FilmNär till och med demokratins företrädare – politikerna-  sluter förbund med djävulen är någonting galet Foto: Impawards

En konkret åtgärd som man har kommit fram till är att nätoperatörer ska agera ”poliser” och se till att stänga ner sajter med oönskade budskap som uppmaningar som terrorhandlingar. Rädsla finns för att detta kommer att bli kontraproduktivt då terrorismuppmanande sajter bara kommer att söka sig till hemliga communities och mörka nät där ingen längre har insyn. Det skulle dessutom vara kontraproduktivt därför att svaret på terrorism heter ökad frihet och ökad yttrandefrihet därför att det är en livlig debatt som slår hål på terroristernas argument. Ett slutet samhälle gynnar däremot bara terroristerna då de vill driva oss just till detta.

Slagsmål ParlamentBåde temperaturen och taket i debatten behöver höjas, kanske inte så här mycket. Istället gör politikerna tvärtom som i Parisöverenskommelsen Foto: Sydsvenskan

Nätoperatörerna vill inte heller ha den uppgiften som nu krävs av dem. Man är förser människor med nätuppkoppling men man är inte poliser/spioner menar man. Det finns till sist en misstanke om att stora nätoperatörer som Google agerar genom politikerna för att se till att få ensamrätt på nyhetsflöde och att man bara genom politikerna nu utnyttjar tillfället. Följande klipp visar på problemet i ett reportage från Aktuellt 15/1 scrolla fram till 34 minuter 30 sekunder.

Kling och KlangNätoperatörer är inte poliser något Parisöverenskommelsen begär. Resultatet blir inte bra Foto: Sporthoj

Läser man slutdokumentet från Paris (se länken DN ovan)  finns t ex formuleringar som ”Skapa förutsättningar för att identifiera och radera visst material”. Skapa förutsättningar? Vad innebär det, är det spaning man avser eller vill man skapa en ny spansk inkvisition? Definitionen av ”skapa förutsättningar” är inte alldeles glasklar och inger visserligen trygghet men också fruktan för vad det kommer att innebära. I värsta fall innebär det slutet på det fria ordet. För som vanligt är vägen till helvetet kantad av goda intentioner.

Hund och DynamitDet som ser ut som något lockande innehåller ibland detaljer som inte är önskvärda. Det gäller dokumentet från Paris också Foto: Muttmounds

”Identifiera och radera visst material” är nästa formulering som väcker frågor. Bara det att identifiera och radera visst material ger mig köldchock in själen. Man ska alltså ge myndigheter/nätoperatörer rätten att radera material på hemsidor. Någon tycker kanske det är rätt om man uppmanar till terrorhandlingar och mord men motfrågan måste bli vem som avgör vad som är vad här. Skrivningen ”visst material” lämnar fältet vidöppet för vilka dumheter som helst. Det skulle till och med kunna sluta i något rent Kafka-liknande om en sån gummiparagraf utnyttjas fullt ut. Vi har alltså frivilligt tagit flera steg mot det samhälle som George Orwell så profetiskt beskrev i boken 1984.

Jack NicholsonEn del av implikationerna i dokumentet från Paris gör en frusen in i själen
Foto: Blastr

Det var med andra ord med en känsla av en dålig smak i munnen jag stod där på Sergels Torg. När man säger sig stå för en sak men samtidigt låter de grupper som ingår i den ”godhetsrörelse” börjar man ana hyckleriet som utspelas framför våra ögon. Inte heller riktas den välbehövliga kritik mot de politiker som nu ser sin chans att flytta fram positionerna mot ett samhälle präglat av inskränkningar i fri och rättigheter som vi ser som självklara idag. Ingen tycks heller reagera på att det är idag vi måste agera, imorgon kan det vara försent. Det finns dock en till aspekt av hyckleriet som gör det dubbelt värre. Det handlar om Charlie Hebdo självt.

BajsEtt hoppingivande tecken i allt elände var att femåringen bakom dessa ord utnyttjade tillfället att skriva fritt om än lite hrm grovkornigt Foto: Eget

Om vi går tillbaka ett halvår i tiden, vilka kan sägas ha vetat om tidningen då? Jag vill nog påstå att de flesta inte kände till den och att de skulle ha blivit mycket förbryllade över tidningens innehåll. Människor som själva sysslade med satiriska teckningar eller som på annat sätt hade kommit i kontakt med den visste naturligtvis vad den handlade om. För de allra flesta var den trots allt nog en kryptisk avlägsen publikation som få kände till. Efter de tragiska händelserna låter det dock annorlunda. Nu vet alla vilken tidningen var och vilka publikationer de har haft.

Charlie Hebdo PåvenCharlie Hebdo slår mot allt och alla inte bara muslimer, här ses påven avporträtterad. Översättningen lyder ungefär: ”Desperat att värva kunder” Foto: Charlie Hebdo

Hade någon dessutom för ett halvår sedan föreslagit att vi borde visa sympati med tidningen med en demonstration är jag rätt övertygad om att i varje fall några ur godhetskommandot hade ifrågasatt denna handling. Man hade pekat på tidningens islamofobiska rykte trots att den satir man har publicerat har handlat om påven, Marine Le Pen och alla andra man anser man har velat häckla med. Det hade säkert också hetat att man inte skulle understödja ”hatiska skrifter” som denna. Sanningen är nämligen att det är vi människor som ligger bakom de beslut som resulterar i ofrihet. Det är våra tankar, handlingar och beslut som leder fram till det resultatet. Vår tystnad är lika talande som ordet och att godkänna det som hände i söndags i Paris är illavarslande. Att vi har en regering som sväljer samma dynga med hull och hår är inte förvånande men däremot skrämmande.

Do Be Do Be DoEtablissemangets budskap skiftar över tid. En dag är fenomen som Charlie Hebdo avskyvärda och nästa beundransvärda Foto: Heartofireland

Än mer illavarslande blir det om man utläser regeringens it-ansvariges utlåtande, en viss Mehmet Kaplan som tidigare har anklagats för att ha en något dold agenda som muslim. Mer om det i en artikel i SVD. Han har uttalat att ”Det gemensamma uttalandet innebär inte att vi kommer inskränka yttrandefriheten på nätet. Inte heller att vi kommer genomföra några förändringar i svensk lagstiftning.” Om vi inte behöver ändra svensk lagstiftning betyder det ju att vi har varit duktiga nog att agera i förväg i form av IPRED-lagen som har gett svensk underrättelsetjänst rätten att granska aktivitet på nätet och till och med i särskilda fall granska e-mail. Sveriges ”bror duktig”-mentalitet har med andra ord redan ställt till det och fortsätter att göra så. Tack Alliansen och tack också till Mehmet Kaplan som tydligen tycker lagen är okej.

Den Skenhelige SvenskenBilden av oss själva som fulländade hjälper inte till, tvärtom förhindrar den en debatt som måste till Foto: Ledarskapsfornyelse

Tidningar må vara megafoner för fenomenet inskränkningar i yttrandefriheten, men det finns tyvärr exempel på enskilda eller grupper av journalister som agerar likadant. Journalist är ju ett yrke som borde vårda detta fenomen, men ibland går det tydligen inte så som logiken borde påbjuda. Gårdagens Aktuellt med efterföljande Kulturnyheter kunde berätta om bråket på Göteborgs Tidning (GT) om ledarskribenten Alice Teodorescu. 42 minuter in i klippet berättas historien. Du kan om du vill läsa mer om fallet på bloggen Fnordspotting.

Corporate NewsEn journalist ska granska makten men tycks alltmer bli en del av den istället
Foto: Legalcheek

Bråket handlar om att de andra ledarskribenterna tycker att Alice Teodorescu inte uppfyller den politiska inriktning tidningen har med sitt socialliberala budskap. Alice Teodorescu har själv beskrivit sig som liberalkonservativ. Man kan tyvärr bara spekulera om den riktiga bakgrunden. Jag tror nämligen det angivna skälen är ren rappakalja, men en skulle kunna vara att Alice Teodorescu har försvarat SD vid flera tillfällen och sånt gör man inte ostraffat. Här ett exempel från Aftonbladet. Det skulle också kunna handla om att SD:s ledning har nickat instämmande åt vissa saker hon har skrivit. Det är naturligtvis rena gissningar och spekulationer från min sida men man kan undra. Klart är dock att om och när journalister förvandlas till budbärare av inskränkningar i det fria ordet, då är någonting ordentligt galet i vårat land.

RappakaljaNär slutresultatet av debatten landar i hur mycket rättigheter vi ska inskränka är allt ett enda stort bluffspel. Både här hemma och i Europa måste trenden vändas Foto: Tradera

Löjesguiden vill med dagens artikel nominera alla de krafter i samhället både på ett nationellt och ett internationellt plan, som nu agerar för inskränkt yttrandefrihet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ert agerande är värdigt betydligt mörkare krafter ur historiens annaler. Där samhället borde gå mot alltmer yttrandefrihet ska nu alltså åsiktspoliser sitta och avgöra vad som är tolerabelt och inte. Samtidigt finns starka krafter inom extrem islamism, vänsterautonoma och högerkrafter som vill uppnå samma sak. Ni spelar alltså dem rakt i händerna. En av historiens stora paradoxer skulle därmed kunna vara skapad. Vi säger att ingen inskränkning ska ske men går samtidigt med på sådan för att kunna säkerställa vår säkerhet. Med små steg närmar vi oss det av George Orwell inspirerade samhället som beskrivs i boken 1984. Jag Freakshow Fredrik, hoppas historiens dom blir hård över en tid som inte ens reagerade inför det oerhörda.”

Annonser

Utförsbacken I Raketfart

DN har snabbt blivit ett tillhåll för det jag hatar allra allra mest, den politiska konformismen. Den åsiktskorridor där tanken som borde vara fri, stängs in och minimeras till något som troligen skulle försvinna helt i den nålfiltsmatta som täcker denna korridors golv. På  tidningens sidor trängs snart sagt alla Sveriges mest pk:istiska journalister om att få framföra den ena tesen efter den andra som alla omges av en aura av Sovjetgalenskap. Den sjunker längre och längre ner i ett moras av misandri, DDR-inspirerat frihetsideal och statssocialistiska små tankegångar som får vem som helst att vilja emigrera. När tidningen inte själv producerar sina tankevurpor, står ytterligare en kader av välvilliga och nyttiga idioter i kö om att få uttrycka sina lika lågstående idéer. Förvånansvärt många av dessa kommer från vår ”fria” och oberoende forskning. Ett inte alltför konstigt förhållande eftersom forskning  i dagens Sverige i sina delar är en hemvist för politiskt och ideologiskt färgad tankegods som vi känner igen allt för väl. Tidningen håller helt enkelt på att lida den intellektuella sotdöden. Likt den bulldogg den är, släpper den naturligtvis inte greppet och istället presenteras i söndagens utgåva ytterligare en av alla dessa begåvade och väl genomtänkta artiklar.

Den senaste i raden utgåvor av detta i ord förtäckta Sovjettänket publicerades i söndagens DN under rubriken ”debatt”. Jag använder citattecken eftersom jag känner att ordet ”debatt” i DN:s värld har antagit en karaktär som snarare andas ”dekret”. De två artikelförfattarna, Stefan Jonsson – professor i etnicitet  vid Linköpings Universitet och Elena Namli – professor i etik vid Uppsala Universitet, har båda skapat en om möjligt än vidrigare skapelse än den artikel som SVD publicerad i lördagens utgåva. Den andades ju yrkes- och åsiktsinskränkningar i skolan som jag skrev om i blogginlägget  ”Utförsbacken”.

Elena NamliElena Namli skrev artikeln……..Foto:SVT

Stefan Jonsson……tillsammans med Stefan Jonsson Foto: DN

Redan i inledningen av artikeln som handlar om hur SD ska bemötas av etablissemanget (vad annars?), ställs frågorna på sin spets. Hur ska valresultatet hanteras? Hur ska man inom etablissemanget (läs: svensk vänster; författarens anmärkning och åsikt) förhålla sig till att SD fick tretton procent av väljarnas röster? Ska man ens respektera detta val?
Svaret kan bara bli ett Stefan:
I en demokrati är tanken att man ska lyssna lika mycket på andra, som man lyssnar på de med likartade åsikter eller sig själv. Man diskuterar och debatterar, men man förbjuder inte och man försöker absolut inte att nervärdera folks val. Tanken på att folk har rätt att uttrycka tankar och idéer, är i en demokratisk stat okränkbar.

I grundlagen finns dessutom en portalparagraf som lyder: ”All offentlig makt utgår från folket”. Det står med andra ord INTE: ”All offentlig makt utgår från Södermalm eller därifrån man kan hitta likasinnade. Journalister, pseudoprofessorer, proffstyckare och kravallkombattanter är en liten klick befolkningen med den självklara rätten att bestämma allt, även över de kretiner som röstar på SD”. Jag tycker det verkar som om ni båda – Stefan och Elena – behöver damma av kunskaperna om demokrati och dess olika grundbultar.

DemokratiArtikelförfattarnas syn på demokrati? Foto: Göransalltmöjligt

Dessutom passar Stefan och Elena på att göra våld på definitioner vilket får ödesdigra konsekvenser. I följande stycke anar man en drastisk förändring av begreppet rasism som genast skärper till vem som är och inte är detta:
”Huruvida det är etnicitet, kultur eller religion som påstås göra människor olika spelar här mindre roll. Det avgörande är att olikheterna ursäktar eller rent av uppmuntrar till att vissa utesluts från rättigheter som andra har. Denna rasism existerar och växer i dagens Sverige. Den drabbar invandrare och flyktingar liksom unga svenskar som växer upp i segregerade områden och av många ”medborgare” uppfattas som icke-svenskar.”

Låt oss bena ut det där: Idag är definitionen på rasism och jag citerar SAOL (Svenska Akademins Ord Lista): ”Åskådning som hävdar att olika människoraser har olika värde och bör ha olika ställning i samhället”. Inget i definitionen nämner kultur eller religion. Däremot ingår etnicitet i begreppet rasism eftersom vi en gång för alla har bestämt att inget finger får pekas mot grupper av människor baserat på deras härkomst. Detta kallas hets mot folkgrupp och är med all rätt förbjuden i lag. Ingen ska behöva mötas av glåpord bara för att man tillhör en etnisk grupp.

Författarna har dock inskränkt begreppet när de i ordet ”rasism” frångår den rashierarkiska definitionen för att i stället lägga in kultur och religion. Det är framför allt det första jag genast får problem med.
Tänk dig själv, jag kritiserar kvinnlig omskärelse och jag skriver att jag tycker att det är hemskt att detta i några få fall också genomförs här i Sverige. Helt plötsligt skulle jag alltså vara rasist därför att jag kritiserar en kulturell företeelse genom att tycka att den är fel. För mitt uttalande skulle jag kunna bli åtalad och dömd.
Skulle jag välja att här på bloggen skriva om att hederskultur inte är okej, skulle jag kunna bli åtalad för hets mot folkgrupp enligt denna definition. Jag skulle också kunna råka ut för ett tryckfrihetsmål där mina ord ligger i vågskålen och frågan vad jag får och inte får skriva aktualiseras.
Mer om detta intressanta fenomen som omdefinitioner av ord och om artikeln i stort, hittar du på Jussi H Lundells intressanta blogg.

DefinitonerDefinitionerna är viktiga annars kan det gå som i artikeln Foto: Levande Historia

De båda fortsätter sitt resonemang. ”Vi menar att spridningen av rasismen är utbredd i dagens Sverige och Europa.” Vidare skriver dom: ”Den [rasismen; författarens anmärkning] bygger snarare på att människor av olika skäl är till den graden olika att detta legitimerar att de ska hållas isär och behandlas olika.” Att partier runt om i Europa argumenterar för den första linjen, den att hålla isär, stämmer. Den gemensamma faktorn mellan Front National, Vlamsblok, Folkpartiet för Frihet och Demokrati (lett av Geert Wilders i Nederländerna) och SD är en skeptisk inställning till om människor kan dela en gemensam grund i ett land att stå på. Bättre då att hålla isär folkgrupperna enligt dem med sådana åsikter.

”Behandlas olika” är däremot ett påstående jag skulle vilja höra de två utveckla. Det är nämligen något mer problematiskt att påstå något sådant, särskilt som Jimmie Åkesson har spenderat en halv valrörelse med att hävda allas lika värde. Utomlands, i framför allt Frankrike och Nederländerna, har man en något annorlunda bild. Både Geert Wilders och Marine Le Pen argumenterar mer i den andan där man bland annat med stor iver smutskastar människor från muslimska länder. Ett misstag också Jimmie gjorde i valrörelsen, men bilden är som sagt lite mer komplex där. Partiet har också en nolltolerans mot rasistiska handlingar och uttalanden som också det gör bilden allt annat än så klar artikelförfattarna vill göra gällande. Med andra ord saknas nyansen i den analysen och istället blir den bara en endimensionell dumhet i svart och vitt som inte säger mer än att också artikelförfattarna lider av fördomar.

Det som artikelförfattarna blandar ihop är följande. I dagens Sverige håller något på att hända och detta är att i kölvattnet på att etablissemanget har misslyckats med att skapa jobb, växer klyftorna och motsättningarna. Grupp ställs mot grupp och den konflikt som då skärps, förstärks av ett utanförskap i områden som mest liknar enklaver och som utgör en perfekt grogrund för än mer konflikt. Detta leder till en negativ spiral med både sämre skolresultat, kriminalitet och sämre levnadsförhållanden. I slutänden leder det till att folks oro utmynnar i ett röstbeteende som speglar deras ökade farhågor, ett faktum SD skickligt fångar in. Detta ska alltså INTE blandas ihop med den rasism artikeln talar om, grovt vilseledande skulle jag vilja påstå. Oro och rasism är inte samma sak helt enkelt.
Både inom EU och i Sverige trycks det frenetiskt på bromsen, men ingen kommer på den geniala tanken att man också måste gasa för att kunna satsa offensivt. Blanda inte ihop dessa två helt olika fenomen Stefan och Elena.

KonflikterKonflikter leder snart till splittring, rasism är däremot nåt annat Foto: Ubuntutoolbox

Fortsättningsvis kommer den ena dumheten efter den andra ur den penna som skrev artikeln. Ta följande exempel:

”Det ena är att många som röstar på Sverigedemokraterna bara visar sitt missnöje med den etablerade politiken. Det andra argumentet är att de som stämplar Sverigedemokraterna som rasistiskt ifrågasätter SD-väljarnas grundläggande rätt, nämligen rätten att fritt uttrycka sina politiska preferenser i en demokrati.

Båda argumenten inkluderar en problematisk sammanblandning mellan respekten för allas lika rätt att ha åsikter och idén om att alla åsikter ska respekteras. Denna sammanblandning spelar Sverigedemokraterna i händerna.”

I Stefans och Elenas värld är alltså demokrati något relativt, något man måste pröva vid varje tillfälle. För genom att skriva ”…..respekten för allas lika rätt att ha åsikter och idén om att alla åsikter ska respekteras” skiljer de båda på begreppet demokrati och delar in detta i två grupper. Resultatet av deras tänkande blir att i ena stunden har vi rätt att tycka, men i andra stunden är det inte säkert att alla åsikter kommer att respekteras (?????).

I själva verket är det precis tvärtom. Respekten för idén om att alla har rätt till en åsikt, hänger intimt ihop med idén om att alla åsikter ska respekteras. Denna tes går att sammanfatta i ett enda ord – ”Pluralism”. Ordet betyder helt enkelt att alla, ALLA, har rätt att uttrycka en tanke, åsikt eller värdering genom ett parti eller en organisation som för denna representerar denna grupps värderingar. Alla tankeströmningar, alla politiska partier och alla ideologier som formas av tankeströmningarna är och förblir tillåtna. Inget inte ens Stefan och Elena kan ändra detta faktum som är en av hörnstenarna i demokrati.

PluralismPluralism innefattar allas rätt till åsikter, tankar och att få uttrycka dessa Foto: Armradio

Naturligtvis måste det finnas begränsningar också. Man kan t ex inte kränka enskilda grupper eller individer i demokratins namn med tillmälen eller genom fördomar som man med argumentation cementerar. Problemet är att den typen av lagstiftning redan finns. Det kallas t ex ”hets mot folkgrupp” så din tanke har redan lagstöd Stefan och Elena. Det ni inte säger med er artikel, är att ni inte nöjer er med att dessa lagliga möjligheter. Ni vill helt enkelt gå längre, så långt att vi kommer att hamna i ett rent Kafka-likt helvete.

Vill man inte lyssna till ett budskap stänger man antingen öronen eller så kastar man sig in i debatten med målet att med ARGUMENT tala om varför opponenten har fel. Man kastar fram FAKTA som talar för den egna saken, man citerar stora tänkare och man hänvisar till exempel från andra länder, men man inskränker ALDRIG rätten att uttrycka sig eller uttala sig i olika frågor. Man gör inte ens detta med förment pekande på FN-stadgar eftersom en sån uttolkning som skribenterna gör, den att SD går att stämpla som rasistiskt, i grunden är ifrågasättbar.

DebattDebatten är forumet för diskussion där man argumenterar Foto: Aftonbladet

Det något haltande resonemanget fortsätter. Utifrån uteslutandet av vissa tankar, men inte alla, går Stefan och Elena vidare. Eftersom SD är rasister, trots att detta påstående alltså är tveksamt, ska det demokratiska begreppet ändras så att vissa tankar inte längre ska kunna rymmas inom dess ramar. Jag finner denna tanke fascinerande Stefan och Elena. Inom ramarna för demokrati vill ni göra inskränkningar i det som är demokrati (!). Raderna ”Vi menar att rasistiska åsikter aldrig bör respekteras i en demokrati. Det är i stället nödvändigt att erkänna att demokratin är sårbar. Ifall det finns risk att rasistiska värderingar normaliseras i den politiska processen bör demokratin värna om sig själv med hjälp av ett starkare minoritetsskydd och skärpta åtgärder mot rasistiska yttringar.”

Min tolkning: Om det styrande flertalet finner så, stämplas en tanke åsikt eller ett politiskt parti som rasistiskt. Stämplas det som detta är det att betrakta som ett övertramp på FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter och svensk lag som följer denna. Det är därför något man kan förbjuda dvs skapa ett åsiktsförbud. Vem som ska göra dessa delikata avvägningar och vilka kriterier som ska gälla för en sån bedömning är höljd i mörker i er artikel. Så jag tvivlar, djävulen döljer ju sig som bekant i detaljerna och dit vill få gå när de får reda på vilka konsekvenser det kan orsaka.

DjävulenDjävulen döljer sig alltid i detaljerna Foto: Bodega Partybutiken

Jag måste erkänna att jag hittills har varit alldeles för naiv i min kritik av alla dessa Don Quijote-lika typer som med en dåres frenesi fortsätter att tala om alla problem utom de rätta. På det sättet var denna artikel ändå upplyftande. Det är däremot skrämmande att se att det finns de som tror på det de själva skriver. Skrämmande är det också att de i sin ihärdighet fortsätter att argumentera för användandet av grundläggande demokratiska regler och principer som verktyg att inskränka demokrati i förslag och debatt. Att det ändå är just Stefan Jonsson och Elena Namli som sätter sina namn till artikeln är kanske inte så ologiskt trots allt. En av deras närmaste vänner och kollega heter Mattias Gardell. En person som också han har gjort sig känd för en hel del antidemokratiska tendenser som när han och Maria Sveland dök upp i Nordisk Rådet och försökte få kritik mot feminism förbjuden i de nordiska länderna. Stefan Jonsson har också tidigare uttalat sig om att böckerna ”Lilla Hjärtat” och ”Tintin I Kongo” är djupt kränkande, rasistiska och bör därför förbjudas. Är det nån annan än jag som hör ekot från en annan tid med en annan ideologi bakom pamfletterna?

BokbränningBokbränning tillhör en annan tid (?) men gör censur det? Foto: Wikipedia

Löjesguiden vill därför nominera Stefan Jonsson och Elena Namli till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För den frenesi och uppfinningsrikedom ni i er iver visar när ni med smarta omskrivningar vill inskränka och kringskära demokratiska fri och rättigheter, nomineras ni till priset. Ni har båda visat att ni ändamålen alltid helgar medlen och att ni därmed gör er till fullfjädrade antidemokrater.”
Också DN nomineras till priset, nomineringen lyder: ”Ni nomineras till priset ”Foliehatt of the Year” för den ärlighet ni visar när ni bakom liberala tankar misstolkar och omformulerar detta ideologiska tankegods. En uttolkning som snart andas lika mycket frihet som den Kim Jong-Un uppvisar. I detta syfte har ni inte bara lyckats att knyta kontakter med externa antidemokrater och antiliberaler, ni har dessutom anställt dem.”